Gotland

Den här sommarens resa gick till Sverige och Gotland. Gotland låter kanske inte så spännande. Men jag har under en längre tid velat besöka den här ön och stifta närmare bekantskap, och nu kände jag att det var dags för en resa dit.

20160721_175710667_iOS

Det är svårt att beskriva atmosfären i Visby, men åtminstone jag föll som en fura för den.

20160721_163334170_iOS

Strandpromenaden längs med ringmuren som omgärdar delar av Visby.

20160721_165117192_iOS

Kring Visby finns en ringmur som till vissa delar är över 700 år gammal. Den orsakar vissa praktiska problem, särskilt med biltrafiken i staden.

Så här såg min resrutt ut: start från Jakobstad med tåg till Helsingfors. I Helsingfors tillbringade jag sedan en halv dag innan det var dags att bege sig till Viking terminalen på Skatudden. Jag tog sedan färjan till Stockholm. Ombord på Gabriella så unnade jag mig att äta gott, såväl till middag som frukost. Det enda som lämnade litet trist eftersmak var att det var galet mycket folk ombord, vilket märktes särskilt i terminalen i Helsingfors där folk väntade på ombordstigning. Luften var stundvis mycket dålig, faktiskt så dålig att en tjej i ett sällskap svimmade av tillfälligt. Tycker faktiskt att Viking Line borde göra något åt den saken.

Väl i Stockholm så förflyttade jag mig till Cityterminalen varifrån bussen till Nynäshamn skulle avgå. Bussresan till Nynäshamn tog cirka 1 timme och var en angenäm upplevelse trots att det var väldigt varmt ute, detta tack vare bra luftkonditionering i bussen. Jag tycker generellt att bussar och andra kommunikationsmedel håller än högre standard i Sverige än här hemma i Finland. I Nynäshamn väntade sedan fartyget som skulle ta mig till Visby och Gotland.

Överfarten till Gotland kan närmast liknas med när man tar en snabbgående katamaran till Tallinn från Helsingfors. Båten gick otroligt snabbt i förhållande till sin storlek. Marschhastigheten låg kring 30 knop (kring 50 km/h) och det är snabbt för ett passagerarfartyg ska ni veta. Överfarten till Gotland gick således kvickt och vi nådde fram till Gotland på ca 3 timmar.

I Visby bodde jag på två olika hotell. Det första hotellet var hotell Gute, som som var ett trevligt hotell av normal standard. Det som saknades på hotell Gute var luftkonditionering, varför natten blev varm på rummet, detta trots att jag sov med fönstret uppe (vilket jag normalt aldrig gör). Där på följande hotell var ett Best Western hotell vid namn Hotell strand. Det här hotellet var ett standardhotell i stil med Hilton, Scandic med flera. Det som var trevligt med det hotellet var emellertid att det hade luftkonditionering på rummen och att hotellet delvis var inhyst i charmiga gamla byggnader.
Min mamma anmärkte att det var ett konstigt upplägg att växla hotell när man bor i samma stad, och så kan det naturligtvis te sig vid första anblick. Men orsaken till varför jag ibland byter hotell, är att jag gillar att testa på och se olika saker, helt enkelt få litet variation. Den här gången visade det sig dock vara litet onödigt med ett hotellbyte, eftersom jag knappt tillbringade någon tid på hotellen utöver nattsömn och frukosten.

20160721_164543942_iOS

Ringmuren sträcker sig hela 1,2 km och jag valde att promenera runt den ett varv. 1,2 km låter inte så långt, men terrängen var delvis kuperad varför det inte var så enkelt som jag först trott…

20160721_164401168_iOS

Man kan också bestiga ringmuren.

20160721_175234874_iOS

På insidan av ringmuren. Ringmuren och bebyggelsen på insidan smälter ihop ett naturligt sätt.

20160721_170414366_iOS

Det finns begränsat med ställen där man röra sig mellan in- och utsidan av de delar av Visby som omgärdas av ringmuren.

De första dagarna tillbringade jag ”endast” i Visby. Staden är inte till befolkningsmängden sett särskilt stor. I Visby bor det 22 000 invånare, vilket gör det till en stad av min egen hemstad Jakobstads storlek. Men trots sin relativa litenhet så måste jag säga att den här staden nog är en av de mest fina och charmiga ställen jag hittills besökt under mitt liv. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, som fick mig att känna så, men den här känslan inföll sig som av sig självt när jag promenerade kring inne i Visby. Kanske är det den historiska miljön med alla gamla hus och ringmuren? Eller så är det atmosfären som bildas av alla människor och den attityd de utstrålar? Ja, helt säker är jag inte, men så mycket kan jag säga att hit kommer jag definitivt att återvända (och det förhoppningsvis snart!).

20160721_131024967_iOS

Jag har ett par gånger fått höra av mina vänner att jag endast skulle äta ”lyxig” mat, efter att de läst min blogg. Det här är ett påstående som saknar bärighet enligt mig åtminstone 😉 Därför är det kanske på plats att publicera en bild på mitt mellanmål ombord: morotskaka och ett glas mjölk. Enkelt, men ack så gott! Varför mjölk? Jo, för att min mage fungerar inte utan en portion mjölk på morgonen 🙂

20160721_163938369_iOS

Det finns gott om stränder på Gotland och de är alla unika på sitt eget sätt – här är det speciella stenar som pryder stranden så långt man kan se.

20160721_163725982_iOS

Ringmuren belyst av solen – inga filter här inte…

Den senare delen av min tid på Gotland tillbringade jag i huvudsak utanför Visby. Gotland är en förhållandevis stor ö, och jag hade dessvärre inte någon möjlighet att se hela ön under min tid här. Därför hade jag konsulterat olika källor för att höra mig för om vilka delar Gotland som var särskilt sevärda och vilka jag följaktligen tänkte prioritera under min tid på Gotland. Jag hade fått höra att särskilt södra ändan av Gotland, samt den östra och västra kusten var särskilt sevärda. Sagt och gjort, så hyrde jag en bil med vilken jag sedan utforskade nämnda platser.

20160722_071703304_iOS

Ett obligatorium när man besöker Gotland är att åka över till Fårö. Uppenbarligen var det något som folk också tagit på allvar, för färjorna var proppfulla. Längs med vägen till färjan fanns det skyltar där det stod att läsa ”Om kön börjar här, 1,5h kö till färjan”. Som tur är hade jag dock åkt ut på morgonen och undvek således långa köer.

20160722_090533578_iOS

Gotlands kanske mest kända sevärdhet – raukkerna.

20160722_090446822_iOS

En rauk är en naturlig stenformation som skapats med årens lopp genom att havet slipat stenen.

20160722_090318981_iOS

Så här klart vatten är ingenting man är bortskämd med hemmavid, tyvärr.

20160722_092700344_iOS

Min partner in crime under den tid jag tillbringade på landsvägarna: Ford Mondeo.

20160722_095329958_iOS

Fårö har inte fått sin namn av en slump! När man körde på vissa sträckor fick man se upp för frigående får.

20160722_095405651_iOS

Jag stannade till för att ta en bild av fåren och tänkte just kliva ur bilen, när fårmamman gav mig den här mördande blicken!

20160722_095135674_iOS

Jag är svag för snygga detaljer – när blinkers är aktiverad så dimmas framstrålkastaren ned ett par snäpp.

20160722_095335429_iOS

Lilla lammet blev så rädd för undertecknad – att det bokstavligen tog ett skutt i luften!

Fårö är känd som den ö där den kände filmmakaren Ingmar Bergman tillbringade mycket tid. Personligen gillade jag också Fårö, men jag måste nog säga att jag gillade Visby ännu ett snäpp mera 🙂

20160722_161934813_iOS

Almedalen – vilken ibland brukar beskrivas som ett sagolandskap.

20160722_164156437_iOS

Under mitt besök var det mycket folk i farten, då det var den s.k. Stockholmsveckan på Gotland.

20160721_181611279_iOS

Utsikten från hotellet vid skymning – inga filter här heller…

Min hemresa från Gotland gjorde jag genom att flyga från Visby till Helsingfors, och från Helsingfors till Vasa. Smidigt värre! Finnair flyger nämligen direkt till Visby från Helsingfors under sommarmånaderna.

Jag tycker om att använda tiden effektivt under mina resor. Därför hade jag bokat med en litet längre mellanlandning i Helsingfors. En lagom lång mellanlandning som gjorde att jag kunde testa på den nya ringbanan som möjliggör att man kan ta tåget från Vanda flygplats in till Helsingfors. Under mitt stopp i Helsingfors hann jag även göra en del trevligt också, bland annat äta på en av mina favoritrestauranger: Vapiano.

20160722_060815599_iOS

”Allt är bättre i Sverige!” utbrast nyligen en kollega på jobbet. Jag är inte helt säker på den saken, men jag kunde åtminstone konstatera att svenska Migrationsverket på Gotland huserar i verkligt storstilade lokaler. (Notera särskilt ornamentet med tre kronor på fasaden, mäktigt!)

20160720_125132314_iOS

I Helsingfors åkte jag förbi finska Migrationsverkets huvudkontor som ligger i Fiskehamnen. Inte fullt lika storstilade lokaler här inte…

Summa summarum så blev det en riktigt trevlig semesterresa. Ibland behöver man inte åka så långt för att upptäcka riktiga smultronställen, och jag behöver knappast säga att jag räknar Gotland till den gruppen – för det torde framgå av min smått lyriska beskrivning av Gotland…

Sebastian

Sjöstaden Jakobstad

De senaste veckosluten har jag i huvudsak tillbringat till sjöss, eller för att vara mera exakt i skärgården som omgärdar Jakobstad. Bakgrunden till det är att jag och mina bröder i början av sommaren slog våra påsar ihop och köpte oss en ny motorbåt. Jag har tillsammans med min yngre bror nog tidigare tillbringat en hel del tid på sjön, sedan jag var ungefär 15 år gammal, så ur det perspektivet så är det inget nytt intresse, utan det är mera det att mitt gamla intresse vaknat till liv på nytt.

När jag var 15 år gammal så köpte min morfar en Rönnqvist 15 båt till mig och min bror Benjamin, för han ville att vi skulle få sjövana redan från unga år. Det här är en sak som jag idag är väldigt tacksam över, för tack vare det så har jag och min bror fått lära oss grundläggande ”sjömanskap” och fått ett naturligt förhållningssätt till att röra oss på sjön. Sjön är oftast förföriskt vacker, men man ska samtidigt hysa stor respekt för den, är en av de viktigaste principerna som man bör hålla i minnet – för till sjöss gäller andra principer än till lands. Ta till exempel en sådan situation att du råkar ut för motorstopp. På land så kör du bilen till sidan på vägen och kan sedan i lugn och ro felsöka bilen. Till sjöss fungerar det inte riktigt så. Beroende på väderlek och andra omständigheter så kan ett motorstopp innebära allt från en lätt frustration till att vara en potentiellt mycket farlig situation, om det till exempel blåser och man riskerar att driva på grund.

Båten som vi valde att köpa var en finsktillverkad Bella båt. Modellen heter Bella Excel 500 och den är en s.k. bowrider och som motor har den en 60 hästkrafters Mercury fyrtaktsutombordsmotor.

20160629_192225389_iOS

Vi har haft vår båtplats i den s.k. Korsgrundsviken i Jakobstad sedan år 2005.

20160623_195917018_iOS

Miljön är väldigt naturskön och det är riktigt vackert att bara promenera i dessa omgivningar.

20160629_173940418_iOS

Min bror Benjamin, syster Charlotta och hunden Ebba vid vår nya båt, en Bella Excel 500.

20160623_194038646_iOS

En sommarkväll i juni på väg in i hamn i Jakobstad.

Vi hade diskuterat valet av båtmodell under stora delar av våren, och vi gjorde ganska omfattande jämförelser mellan olika båttyper. Till slut föll dock valet på just en s.k. bowrider eftersom de innehar de egenskaper vi sökte efter, innefattande bl.a. bra körkomfort, vindruta, stabilitet och möjlighet att göra halvdagsutflykter i skärgården. Båten väger cirka 600 kg, vilket gör att den blir förhållandevis stabil också i litet sjögång. Båtens längd är exakt 5 meter, vilket också kan gissas av namnet (500 cm). Det enda som kunnat vara annorlunda, är att kölen kunnat vara något vassare, för i vårt tycke är den litet väl plan på undersidan. Men å andra sidan, man kan inte få allt heller…

Det har som du säkert förstår blivit åtskilliga tillbringar till sjöss för min del nu. 🙂 Men tyvärr så jobbar jag ju denna sommar, så båtturerna har i huvudsak varit koncentrerade till helgerna. Men så mycket kan jag i alla fall konstatera att det var riktigt välbehövligt att få komma ut på sjön efter en intensiv arbetsvecka på jobbet med många krävande människomöten och ibland tuffa beslut. Hur som haver, så har vädret hittills varit förhållandevis gynnsamt och därför har vi försökt ta nästan varje tillfälle i akt och sticka ut till sjöss.

20160629_175417546_iOS

På väg vid hamnen i Alholmen, så mötte vi Baltic Yachts nytillverkade segelbåt vid namn ”My Song”. Visst är hon vacker och majestätisk? Hon kommer förövrigt att ha sin hemmahamn i London…

20160629_185632675_iOS

En tur ut i stora farleden kan innebära möte med stora fraktfartyg, här ett fartyg som kommit till Jakobstad från Antwerpen i Holland.

20160629_194123457_iOS

Att strosa runt längs med båtbryggorna i småbåthamnen i Jakobstad är såväl avkopplande som intressant. Här kan man inspireras av andras båtar likväl som man kan andas in den friska havsluften.

20160629_194603718_iOS

På spetsen på gästbryggan kan man betrakta den vackra solnedgången och hälsa på andra båtar som kommer åkande förbi.

sebastian-astrand

Undertecknad njuter i fulla drag av den vackra sommarkvällen och sjön.

Utöver att tillbringa tid på sjön, så har jag haft en del andra projekt på gång också, däribland att försöka skriva på min avhandling mellan varven. Men sist och slutligen, så blir det just nu tyvärr inte så mycket tid till det, när jag jobbar heltid och sedan borde det också räcka litet tid till återhämtning och fritid också.

/ Sebastian

Kiruna och de svenska fjällen

Förra helgen tillbringade jag i Kiruna uppe i norra Sverige. Kiruna är känd som gruvstaden i Sverige, och på goda grunder för där finns faktiskt världens största järnmalmsgruva, Kirunagruvan. I Kiruna kan man så här års uppleva midnattssol, vilket innebär att solen aldrig går ner under horisonten under dygnets 24 timmar.

Men vad fick mig då till att åka upp till Kiruna så här års? Normalt åker man ju till fjällen under vintertid… Bakgrunden till mitt besök till Kiruna ligger i att en god vän flyttade till dit i början av året, och jag ville gärna besöka han och hans sambo som nu är bosatta och jobbar där.

En annan sak varför jag valde att resa just nu, är att flygbolaget SAS erbjuder s.k. ungdomsbiljetter för de som är under 26 år. Prisskillnaden är ganska stor, de här biljetterna är ibland nästan 50 % billigare än ordinarie biljetter. Jag fyllde 25 år i december, så jag har drygt ett halvår kvar att utnyttja den här möjligheten att resa förmånligt. Nu är jag ju också i den lyckliga situationen att jag har en del pengar att använda till bl.a. resor i och med att jag jobbar heltid, så den här möjligheten till att resa tänkte jag ta vara på. Emellertid så finns det ju en motsägelse här, för nu när jag jobbar heltid, så betyder det också mindre fritid som kan användas till resor. Hur man ska lösa den ekvationen vet jag inte riktigt…

I Kiruna med omnejd så finns det en hel del intressant att se även så här års.
Dessutom ska det sägas att jag inte är någon riktigt vän av att åka slalom eller snowboard i fjällen, varför det inte var någon riktig nackdel att åka till fjällen så här års. Inte för att jag inte skulle vilja åka i backarna, men tyvärr så sätter min knäskada punkt för den saken.
Men som sagt, det finns en hel del annat man kan göra i fjällen, såsom att beskåda den vackra naturen. Därför företog vi oss en biltur norrut upptill Abisko (nära den norska riksgränsen) där man bl.a. kan se den s.k. Lapporten som är porten till Lappland. Naturen här var också verkligen speciell och särskilt för en österbottning som annars är van med synnerligen platta landskap. 😉

20160528_150011293_iOS

Vy över Torneträsk. Torneträsk är där Torneälven börjar och som sedan utmynnar i Haparanda / Torneå i Bottenviken.

20160528_160011293_iOS

Jag har inte besökt de svenska fjällen tidigare. Senast jag var i fjällen så var jag en liten pojke och då besökte jag de norska fjällen tillsammans med mina föräldrar. Naturen här är verkligen speciell, och det som fascinerade mig, var det mycket rena och klara vattnet – man kunde faktiskt se rakt igenom till bottnen på många ställen.

Kiruna är som sagt en gruvstad av rang och det märks på flera sätt. Att bedriva gruvverksamhet är uppenbarligen förenat med ganska stora konsekvenser för både stad och dess invånare: däribland så ska hela stadens centrum flytta till en annan plats ett par kilometer från nuvarande placering. Bakgrunden till detta är att man för närvarande är i stånd med att utvidga gruvan – i framtiden kommer den plats som nuvarande centrum finns på vara ovanpå gruvan och därmed föreligger också en potentiell rasrisk. Det jag ändå inte riktigt får ihop är hur det kan vara ekonomiskt lönsamt?

En annan intressant iakttagelse som mina vänner gjort och som även jag i någon mån också märkte av var att man särskilt på natten känner av vibrationer. Vibrationerna kommer av att man bedriver malmbrytningen dygnet runt och särskilt på natten märker man av hur berggrunden skakar av borrningarna vilket alltså fortplantar sig till byggnaderna ovanpå marken trots att en del av brytningen sker på ett djup av 1 kilometer.

20160529_100158189_iOS

Kiruna kyrka är en fin byggnad. Faktiskt så blev den utsedd till Sveriges finaste kyrka och det kan förstå.

20160529_100404802_iOS

Kyrktaket har de dekorerat med vackra statyer i guldfärg. Intressant nog som kommer kyrkan så småningom att monteras ner i sin helhet för att transporteras till en ny plats. Tänk vilket jättejobb – för notera särskilt de enskilda träbitarna som kyrkans väggar och tak är uppbyggda av – det blir antagligen som att lägga en jättepussel.

20160529_125439759_iOS

Jag tillsammans med min gode vän uppe i de svenska fjällen. Under min vistelse hade vi otroligt fint väder. De facto så var det faktiskt varmare i Kiruna (24 C) än vad det var i Stockholm (16 C).

Jag blev faktiskt bekant med Kiruna när jag var kring 12 år gammal, för då pysslade jag, min pappa och bror med att bygga modelljärnväg. I modelljärnvägskretsar och bland andra tågfantaster, så är Kiruna känt för de tåg som fraktar järnmalmen mellan Kiruna och hamnen i norska Narvik. Vad är det då som är speciellt med de här tågen? Jo, de lokmotiven som drar vagnarna med järnmalmen är faktiskt världens starkaste lokomotiv. De kan dra en last på hela 68 stycken fullastade vagnar med järnmalm, vikten är på den här lasten uppgår till 8160 ton(!). Tidigare har jag bara sett bilder och filmer på de här tågen, så därför var det extra kul att få dem i verkligheten och hur de drar den tunga lasten.

20160529_133933152_iOS

Lokföraren var antagligen van med att se tågfantaster, för han hälsade glatt på mig från styrhytten 🙂

20160529_133946662_iOS

Lokomotiv typen heter IORE. Namnet kommer dels av Iron (järn) men anspelar också på den mycket envisa åsnan Ior.

20160529_132534893_iOS

Här står undertecknad bredvid en malmvagn. De här hade vi i miniatyr på modelljärnvägen 🙂 Kul att få se en vagn på riktigt. De vagnar som används idag är faktiskt hela 3 gånger större (!), och lokomotiven drar upp till 55 sådana vagnar.

För att summera, så kan jag konstatera att det blev en mycket trevlig helg uppe i norr! Om mina vänner bor kvar också i vinter, så tänker jag definitivt ta och avlägga en ny visit då, så att jag får se staden i sin vinterskrud.

Sebastian

En kort ”semester”

I slutet av förra veckan hade jag mina två första semesterdagar. Jag måste nästan smaka på ordet semester, för det är faktiskt första gången som jag hade semester. 😉 Tidigare har jag antingen sommarjobbat, jobbat extra under terminerna eller så har jag drivit mitt egna företag. Alla dessa tre har det gemensamt att jag inte haft möjlighet till semester men nu när jag anställd på heltid, så det innebär det också möjlighet till att ibland ha semester.

På torsdagen hade jag nöjet att fungera som värd för en trevlig kväll tillsammans med två av mina vänner. Det som var speciellt med den här kvällen var att vi gjorde vår egen middag från scratch. Till vår hjälp hade vi dock en vän som utbildar sig till lärare i huslig ekonomi – annars vågar jag inte tänka på hur det hade kunnat sluta… Resultatet av kvällens gemensamma matlagning och samvaro var enligt mig helt klart över förväntningarna. För utöver att det är kul att göra mat och äta god mat, så är det också kul att göra det tillsammans med goda vänner. Dessutom fick jag lära mig en del nyttiga knep som kan vara bra att känna till hemma köket framleddes: däribland hur man sköljer hela purjolökar (det ni!). Tror faktiskt aldrig jag hanterat en purjolök själv hemma vid tidigare… Ingenting man bör nämna på första dejten direkt.

20160512_162933916_iOS

Förrätten bestod av rostat bröd med halloumiost och rödbetspesto.

20160512_165843688_iOS

Varmrätten var en delikat historia: lax serverad på en bädd av purjolökssås, tillsammans med ugnsbakade potatisar.

20160512_175455578_iOS

Efterrätten var en läskande och syrlig sorbet gjord på svarta och röda vinbär, som serverades tillsammans med havreflarn och vaniljsås.

middag

Välkommen hem till mig! Här sitter jag tillsammans med Sophia som var vår privata lärarinna i matlagningens ädla konst.

Mätt och belåten kunde jag således gå och sova på torsdagskvällen, för på fredag morgon skulle jag ta tåget till Helsingfors. I Helsingfors hade jag flera saker jag skulle hinna med. Däribland ett nytt besök till Helsingfors tingsrätt men också med ett besök till Marknadsdomstolen.

20160513_074622439_iOS

Helsingfors centralstation – Pendolino tågen som trafikerar Vasa-H:fors avverkar numera sträckan på endast 3 timmar och 40 minuter!

20160513_115231613_iOS

Byggnaden som Marknadsdomstolen verkar i, är verkligen inte något arkitektoniskt mästerverk – särskilt när det gäller exteriören, så har jag svårt att tänka mig något tristare… Inomhus var det dock en aning fräschare (tack o lov). I samma fastighet finns också Helsingfors förvaltningsdomstol – där av ”Domstolarna” utskrivet i pluralis.

I Helsingfors tog jag möjligheten att bo på ett litet bättre hotell. Den här gången föll mitt val på Hotell Haven. Inte ”hotell heaven” som jag först läste det till… Jag funderade på varifrån namnet ”Haven” kommer, och jag kom fram till två möjliga förklaringar. Jag tror att namnet antingen kommer av statyn ”Havis Amanda” som ligger ett kvarter från hotellet vid Salutorget. Den andra förklaringen kunde vara att det rätt och slätt kommer av svenskans ”hav”, i och med att hotellet ligger, tja, ett stenkast från havet.

20160513_123331468_iOS

Mitt rum på hotell Haven. Rummet gav en gedigen och ombonad känsla.

20160513_123506032_iOS

Tamburen till rummet skvallrade om att det rör sig om ett hotell av litet högre standard. Senast i badrummet gick det dock upp för mig, för där fanns det en extra TV-skärm som replikerade vad som visades på den vanliga TV:n.

20160514_075544774_iOS

Lobbyn var smakfullt inredd och gav ett synnerligen propert intryck.

20160513_124023587_iOS

Den här bilden sammanfattar ganska bra hur jag personligen upplever vår huvudstad Helsingfors: en blandning av impulser från både öst och väst. TV var förövrigt en dansk Bang & Olufsen (fjärrkontrollen vägde som ett halvt mjölkpaket…).

Hotellet rankas som nr 1 i Helsingfors av användarna på Hotels.com. Nu är det inte så att jag bor på ”lyxhotell” varje gång jag är ute och reser, utan det är ibland som jag unnar mig litet extra. När jag till exempel reser tillsammans med min lillebror så brukar vi kompromissa gällande valet av inkvartering. Varannan hotellnatt bokar jag och varannan bokar min bror. Min bror brukar välja de mera förmånliga alternativen, tänk Omena hotellli och liknande, medan jag då brukar boka de litet bättre hotellen. På det här sättet får man en lagom variation och dessutom får man se ganska många nya intryck 🙂

20160514_091527178_iOS

Hotellet har en trevlig innergård – genom portalen kan man skymta södra kajen.

20160514_074326527_iOS

På väg till hotellets matsal för frukost. En inredningsdetalj som jag gillar är sådana här golvlampor som står på stativ – jag vet inte vad det är som tilltalar mig med det, men något är det definitivt.

20160514_065935828_iOS

Frukosten serverades i en vacker sekelskiftessalong med höga fönster och ljuskronor i taket. Genom fönstren kan man skymta Skatudden och Uspenskijkatedralen.

20160514_065817884_iOS

Jag hade höga förväntningar på frukosten och de blev också uppfyllda. Det var en mycket välsorterad frukostbuffé som mötte en: allt från den obligatoriska äggröran till diverse smoothies. Allting toppades med (alkoholfri) champagne som smakade riktigt gott.

Fyra dagar av semester låter relativt litet, men under den tiden kan man dock hinna med en hel del om man använder tiden på strukturerat och effektivt sätt.
En lustig känsla infann sig under fredagen och den kan närmast liknas vid den känsla som man fick när man skolkade från skolan. Jo, jag har nog skolkat någon enstaka gång i mitt liv… För det kändes märkligt att vara ledig och promenera runt vid lunchtid på Helsingfors gator en vanlig arbetsdag medan alla andra stressade omkring. Nå, nu dröjer det ett tag tills nästa gång jag är ledig, vilket torde vara i slutet av juni månad.

Sebastian

Prepkurs – frågor till simulerat inträdesförhör

Jag fick en fråga om jag kunde publicera de frågor som jag gjorde till Justus prepkurs, och visst kan jag göra det 🙂

Det var faktiskt svårare än jag först trodde att komma på (förhoppningsvis) bra provfrågor till det simulerade inträdesprovet. Men under en kvällspromenad på väg hem från en kompis i Vasa så kom jag på de här frågorna. Båda rättsfallen är inspirerade av vården, vilket beror på att jag tittat på den finska sjukhusserien Syke nu under våren, då det kommit en ny säsong av serien. Så om du vill förstå det sammanhanget bör du titta på den serien… Fråga nr 2 är faktiskt en kombination av just TV-serien Syke, men också av ett riktigt rättsfall från Högsta domstolen i Finland som jag läste om för något år sedan.

Fråga 1: rättsfall

Ett gäng läkare och sjuksköterskor som till vardags jobbar på traumaavdelningen vid Mejlans sjukhus i Helsingfors har över veckoslutet åkt över till Stockholm för att där delta i en utbildningskonferens. Konferensen hålls vid Karolinska universitetssjukhuset och på temat står ECMO-behandlingar, vilket är ett område där Sverige ligger i framkant. I den finska delegationen ingår bland annat avdelningens stjärnkirurg Max Hansson. Max väljer tillsammans med ett par finska och rikssvenska kollegor att åka in till Stureplan på lördagskvällen för att där tillsammans ha en ha liten after work på Spybar. På småtimmarna så kommer emellertid de svenska och finska kollegorna ihop sig kring huruvida Sverige eller Finland kommer att vinna Ishockey VM. Dessvärre så övergår den häftiga ordväxlingen till handgemäng, och Max som har problem med impulskontrollen, slår till sin svenska kollega Johan Arvidsson. Johan var förövrigt den rikssvensk som starkast orerat för en självklar seger för Tre Kronor.

Max Hansson är finsk medborgare, medan Johan Arvidsson är svensk medborgare.

  1. Kan både Finland och Sverige hävda att de har straffrättsligjurisdiktion över misshandeln som inträffade? I så fall, redogör på vilka grunder respektive stat enligt folkrättsligt godtagbara straffrättsliga principer kan hävda jurisdiktion?
  2. Om båda staterna skulle hävda att de har jurisdiktion över misshandeln, hur löser man då jurisdiktionskonflikten? Är jurisdiktionskonflikten abstrakt eller konkret?

Fråga 2: rättsfall

På traumaavdelningen vid Mejlans sjukhus jobbar en läkare vid namn Salla Nortamo. Under ett av hennes arbetspass så kommer läkarhelikoptern (FinnHEMS FH10, baserad i Vanda) till avdelningen med en amerikansk turist som har drabbats av en plötslig och akut hjärtinfarkt. Patienten förs direkt till operationssalen där Salla fungerar som narkosläkare vid bypassoperationen av hjärtats kranskärl.

Vid en normal bypassoperation stannas patientens hjärta under kontrollerade omständigheter och hjärtats funktion ersätts under tiden med en hjärt- och lungmaskin. För att stanna hjärtat ges i blodomloppet en injektion av ett läkemedel där det verksamma ämnet är kalium som omedelbart stannar hjärtat. När patienten ska sövas, så råkar Salla av slarv blanda ihop de färdigt uppdragna sprutorna. Det här leder till att Salla istället för att ge narkosmedlet Propofol som hon avsett, ger patienten en dos av kalium, varpå hjärtat stannar. Trots omfattande återupplivningsförsök, så går patientens liv inte att rädda, utan han konstateras avliden 30 minuter senare.

I samband med den senare utredningen av myndigheten Valvira, så uppdagas inte bara att Salla har begått ett allvarligt vårdfel. Vid en kontroll, uppdagas också att hon inte har avlagt någon läkarexamen vid universitet i Sankt Petersburg som hon hävdat. Salla blir därför åtalad för två olika brott: vållandes till annans död – för att hon av slarv orsakade den amerikanska patientens död och även för olovlig utövning av ett yrke inom hälso- och sjukvården – eftersom hon verkat som läkare utan att vara behörig.

Den amerikanske patientens anhöriga misstror de finska myndigheternas förmåga att utreda brotten på ett tillbörligt sätt. De vill därför att amerikanska myndigheter genomför en utredning och lagför Salla för de båda brotten.

Du jobbar på den advokatbyrå som i Finland företräder den amerikanska patientens anhöriga och du har nu fått i uppgift att skriva ett PM (Promemoria) där du tar ställning till följande saker:

  1. Den passiva personalitetskonflikten, vad innebär den i korthet och under vilka omständigheter kan den tillämpas?
  2. Dubbelstraffbarhet, vad innebär det?
  3. Meningsfull anknytning, vad innebär det? Redogör för om du anser att meningsfull anknytning finns i det här fallet.
  4. Det kommer till din kännedom att finska myndigheter redan har hunnit starta en rättsprocess där Salla blivit dömd till ovillkorligt fängelse för de två ovannämnda brotten. Du minns att det finns en princip som heter ”Ne bis in idem”. Vad innebär den och hur kan den påverka möjligheterna att lagföra Salla i USA?

Fråga 3: essäfråga

  1. Inom EU-rätten gör man en uppdelning mellan primär- och sekundärrätt. Definiera begreppen primärrätt och sekundärrätt.
  2. Redogör med ett exempel vardera för hur primärrätten respektive sekundärrätten inverkar på den nationella straffrätten.
  3. Förklara vad som avses med begreppet blankettstraffbud. I vilka situationer använder sig den finska lagstiftaren av denna teknik och varför?
sykeyle

Rättsfallen jag gjorde är inspirerade av den finska sjukhusserien Syke, vars tredje säsong jag följde nu under våren.

Det finns flera utmaningar i att svara på frågorna vid inträdesprovet. En ligger i att man har ett begränsat svarsutrymme, för normalt får man inte skriva ett längre svar än en A4 sida, vilket gör att man måste uttrycka sig verkligt koncist och endast svara på det som efterfrågas (läs: inte mycket utrymme för ”flum”, tyvärr!). En annan svårighet ligger i att man jobbar under tidspress och att frågorna, och då särskilt rättsfallen, vanligen innehåller relativt mycket oväsentlig information, så man måste verkligen kunna sålla ut det centrala och svara på bara det – för om du läste mina rättsfall ovan så märkte du säkert att också de innehåller relativt mycket ”onödigt”, men det är alltså helt avsiktligt. En tröst i sammanhanget är att verkligheten ser likadan ut också, med mycket information varav en stor del inte har någon betydelse för den juridiska bedömningen, vilket gör att man som jurist tvingas till att kunna sålla i sitt arbete.

En sak till gällande TV-serien Syke. Serien får faktiskt en rikssvensk motsvarighet som kommer att heta ”Syrror” och som kommer att sändas på TV4 i Sverige och Norge nu på hösten. Mig veterligen är det här en av få gånger som en finsk TV-serie går på export till vårt västra grannland, för det brukliga har ju hittills definitivt varit andra vägen. Jag väntar med spänning på att få se den versionen också. Få se om den kan leva upp till samma kvalité som Syke?

Sebastian

Att vara lärare på prepkurs

I vår har det gått 5 år sedan jag läste på inträdesprovet till juridiska fakulteten och det var också under samma vår som jag gick ämnesföreningen Justus prepkurs parallellt med mitt eget läsande.

Därför var det litet av ett sammanträffande som jag fick ett telefonsamtal för ett par veckor sedan där jag blev tillfrågad om jag har möjligt att vara lärare vid samma prepkurs som jag själv gått. Efter litet funderande så valde jag att acceptera.

Vad tackade jag då ja till?
Boken jag föreläste om heter ”Grunderna för europeisk och internationell straffrätt” och är skriven av Dan Helenius. När jag först hörde bokens namn, så tänkte jag det är ett verkligt intressant ämne, men att det också är krävande. I mitt fall så har det gått två år sedan jag läste just straffrätt vid fakulteten, så en del av de kunskaperna har nog onekligen hunnit rosta lite grann. Vid prepkursen så var vi fyra lärare som hade olika teman som vi skulle föreläsa om.

Varför är då straffrätt ett intressant ämne? Jag tror det beror på flera saker. Dels så är brott & straff ett tema som är ganska vardagsnära, för varje dag man öppnar valfri dagstidning eller nyhetssida på internet så kan man antingen läsa om något brott som begåtts, jakten på en förövare, eller den senare rättsprocessen.

Till straffrätten hör också många andra intressanta och mer principiella frågor som närmast har en filosofisk dimension. Tänk frågor i stil med: vad är rätt och fel?, kan man under vissa omständigheter rättfärdiga brott?, hur strängt måste straffet vara för att man ska ha sonat brottet? Trots att de här frågorna kanske verkar abstrakta, så har nästan alla personer en åsikt gällande dem. Börjar man istället tala om förvaltningsrätt eller finansrätt i något sällskap så är det betydligt färre som har någon åsikt åt det ena eller andra hållet, om inte personen man pratar med också råkar vara jurist. Därför är straffrätten ett tacksamt område.

prepkurs

Under två kvällar föreläste jag om straffrätt för blivande juriststudenter.

Jag föreläste under två kvällar vid det finska arbetarinstitutet och det var ganska långa pass, 4 timmar per kväll. Det var första gången som jag har föreläst så länge. Naturligtvis var det pauser under kvällen, men ändå var det relativt utmanande att hålla skärpan, för jag hade ju jobbat en hel arbetsdag före också, så det blev mer eller mindre 12 timmars arbetsdagar. Utöver att föreläsa så skulle varje lärare på prepkursen också göra ett par frågor till de simulerade inträdesproven, så att kursdeltagarna får öva sig i svarsteknik och samtidigt också få litet pejl hur de ligger till med läsandet.

Utöver att ha föreläst, så har den senaste tiden bjudit på mestadels arbete för min del. Nu har jag jobbat 3 månader heltid och så småningom verkar jag att börjat hitta in i det berömda ekorrhjulet, där arbetsdagarna avlöser varandra och arbetsveckorna likaså. Men i mitt fall är det mera temporärt, senast vid årsskiftet så tänker jag att övergå till att studera på nytt, för jag trivs nog med den (akademiska)frihet som hör till studielivet och jag känner nog att jag inte är riktigt klar med det ännu.

tartkalas

En vän fyllde år och bjöd på ett hejdundrande kalas, och särskilt vad det gällde serveringen!

Jag försöker även hitta balans i tillvaron på olika sätt, genom att umgås med vänner och motionera. Just nu pockar det vackra vädret på min uppmärksamhet på så sätt att det faktiskt är riktigt trevligt att röra sig utomhus. I veckan så var jag en kväll tillsammans med ett par vänner och spelade Mölkky på gräsmattan mellan strandpromenaden och Academill, då var det jättefint väder och man fick se solen som gick ned över havet. Den här sommaren kommer jag att tillbringa i Vasa, vilket gör det till min första ”Vasasommar”, trots att jag studerat i Vasa i 5 år. Men tidigare somrar har jag jobbat i min hemstad, men nu blir det alltså Vasa – och jag hoppas det ska bli kul!

Sebastian

Jobb, fritid och teater

Frekvensen av blogginlägg har på senare tid minskat relativt mycket märker jag. Förklaringen till det ligger nog delvis i att jag ju jobbar heltid varför en stor del av tiden går åt till det.

Vad har då hänt sedan förra uppdateringen? Ganska mycket. På jobbfronten så har jag börjat komma igång med det rikta arbetet, för nu börjar introduktion vara klar och vi har övergått till att hålla intervjuer och fatta beslut.

En sak kan jag konstatera efter att nu ha jobbat ett par månader, är att jag får se och höra mycket intressant. Många människomöten har det redan blivit och många människoöden har jag fått ta del av. Ibland önskar jag att man kunde dela ens något av de här historierna, men naturligtvis så är det inte möjligt eftersom i princip allt är strikt konfidentiellt. Att sekretessen är så omfattande är förståeligt med tanke på sakernas ofta mycket känsliga natur.

Vi är bara några stycken på jobbet som har svenska som modersmål, för största delen är finskspråkiga. Det här har inneburit att vi svenskspråkiga fått ta ett litet specialansvar för att sköta om svenskspråkiga kontakter för arbetsplatsens räkning. Utöver att sköta de svenska kundsamtal som gällt något mera avancerat ämne, så har det för min del blivit två intervjuer i radio. Nu senast så var det en intervju för Radio Vega där de ville följa upp hur vårt arbete vid asylenheten kommit igång. Det som var speciellt med den här intervjun var att jag själv fronta vår lilla enhet här i Vasa, vid förra intervjun var min chef med, men den här gången var det alltså bara jag.

yle-radio

Intervjun om asyl och invandringsfrågor ordnades vid YLE-huset ute på Brändö. Första gången jag fick besöka en nyhetsdesk, radiostudio och utrymmen med konstant mediebevakning, därav de många skärmarna där tv-sändningar och flöden av internettidningar i taket.

Fritiden har innehållit en hel del också, förra helgen tillbringade jag i hemma i Jakobstad där jag fick agera hundvakt då mina föräldrar var på en weekendresa. Jag har inte besökt Jakobstad lika ofta som tidigare, för nu tillbringar jag oftast helgerna här i Vasa. Men det är ändå kul att besöka Jakobstad, för just nu förändras stadsbilden relativt mycket mellan besöken då Torghuset tar form i Centrum.

gamlahamn

Från förra veckans söndag då jag promenerade i Gamla hamn i Jakobstad. Otroligt vackert med spegelblankt hav och solnedgång, särskilt för att vara i mitten av april månad.

Inom studentmissionen där jag är aktiv, så valdes det en ny styrelse och inom den nya styrelsen så fortsätter undertecknad en period i rollen som sekreterare. Det känns som om tiden gått väldigt fort, för jag är nu inne på min tredje period i styrelsen. Men det är sannolikt ett tydligt tecken på att jag gillar det jag gör och det jag får vara en del av genom att vara aktiv inom föreningen. Vad är det då som gör Studentmissionen så speciell? Svårt att ge ett koncist svar på den frågan, men jag skulle spontant säga att det är den unika gemenskap som bildas mellan kristna studeranden från en spridning av studieinriktningar, är själva kärnan.

studentmissionen-styrelse

Styrelsen för Vasa Studentmission r.f. – årsmodell 2016.

I måndags var jag och såg ett gästspel på Wasa teater från Riksteatern i Sverige. Pjäsens namn var ”En komisk depression” och är en skildring av huvudpersonens, Nour El Refai, egen upplevda depression(er). När jag först hörde namnet på pjäsen så blev jag en aning konfunderad, för hur kan man få en depression att framstå som komisk? Finns det inte ett direkt motsatsförhållande mellan orden komisk och depression? Men efter att ha sett pjäsen så är jag nog benägen att tro att det inte är fullt så svart/vitt som jag först instinkt tänkte när jag hörde att man mixat de här två ”känslostämningarna”. För i pjäsen så får vi reda på att hon, Nour, under en längre tid dragits med perioder av kroniska depressioner, medan andra perioder har hon varit fri från besvär, och plötsligt så ter det sig fullt möjligt att också finna någon form av komik i den annars relativt mörka skildringen av att vara deprimerad.

En sak som jag reagerade på var på det sätt som hon var beredd att blotta sitt inre känsloliv på ett sätt som man normalt gör för sina närmaste vänner, men att hon väljer att göra det inför en fullsatt teater. Även på den frågan ger hon ett svar i pjäsen, genom att avslöja att det för henne är befriande att få berätta om sina upplevelser åt främmande personer – det hade varit svårare att göra det åt en gäng bekanta personer. Hmm, det var onekligen en intressant synpunkt som säkert har en viss allmän bärighet. Jag tror också att den här pjäsen på sitt sätt ligger före sin tid här i Finland, för min erfarenhet är att man i Sverige har en betydligt mera tillåtande inställning till att berätta om egenupplevda psykiska svårigheter. Här i Finland har vi istället en uppfattning som påbjuder att psykiska problem är vars och ens ensak som man inte gärna delar eller överhuvudtaget ska dela med andra, vilket ofta leder till att bördan blir mycket tung för den drabbade.

enkomiskdepression

En stående favorit vid Wasa teaters café i pausen är deras parfait, vars smak varierar: den här gången var det hallon, gången före var det havtornsbär.

I kväll var jag och såg en annan pjäs, ”Päivät kuin unta” (svenska: Dagar som en dröm), på Vasa Studentteater Ramppi. Den pjäsen handlade om dagens politiska klimat och de spänningar som finns i samhället mellan olika grupper, i det här fallet specifikt om de homofoba strömningar som förekommer inom politiken. Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av den här pjäsen, för studentteatern lyckades verkligen förmedla sitt budskap med relativt ringa resurser utan att tumma på den teatrala biten.

Det har onekligen blivit en viss bredd på vad jag sett på teater under en vecka, från skildring av depression till samhällskritik. Men egentligen ligger de här temana inte så långt från varandra om man anlägger ett litet större perspektiv: båda pjäserna strävar efter att väcka såväl enskilda som beslutsfattare och därigenom få tillstånd en förändring av samhället, till ett samhälle som är mera tolerant och öppet.

Sebastian

Frågor kring juridiska fakulteten

Jag fick ett par frågor per e-post av person som överväger att söka in till juridiska fakulteten. Jag försöker alltid att svara på frågor som jag får e-post enligt bästa förmåga. I vissa fall kan frågorna och de tillhörande svaren kanske ha ett visst allmänintresse, varför jag ibland publicerar dem här på bloggen. Jag frågade frågeställaren om det är okej att jag publicerar frågorna och svaren, vilket det var. Håll till godo 🙂

Jag vet inte själv om jag ska söka till Helsingfors juridiska fakultet i Helsingfors eller i Vasa. Vilken tycker du är bättre och vad är största skillnaden mellan de två?

Personligen skulle jag rekommendera Vasa före Helsingfors. Varför? Jo, för att enheten i Vasa är mindre vilket gör att allting är mycket mera personligt än i Helsingfors, för i Vasa börjar ca 38 nya studenter per år medan det i Helsingfors är över 220 nya studenter. Det betyder att man verkligen lär känna alla som tillhör ens årskurs här i Vasa, vilket nog inte är möjligt i H:fors. Sammanhållningen i Vasa är väldigt bra, och man kommer nära personalen – de känner sina studenter vid namn och de bryr sig verkligen om en och ens studier.
Enheten i Vasa är tvåspråkig, så vill du förbättra din svenska så är det här rätt ställe. Dels så pratar ca 25 % av Vasaborna svenska, men dels så går undervisningen här i Vasa 50% på svenska och 50% på finska.
Finns det då nackdelar med att studera i Vasa? Jo, eftersom enheten är mindre, så betyder det att det finns mindre valbara studier här. Men det uppvägs av att man kan avlägga kurser vid både Vaasan yliopisto och Hanken. Vidare, när man avklarat 150 studiepoäng (av 300 sp) så får man börja ta kurser i Helsingfors.

Varifrån kan man köpa inträdesprovs böckerna när de meddelas?

Böckerna går att köpa via Unigrafia, här:
http://shop.unigrafia.fi/
(Alternativt kan man också köpa böckerna i deras butik i H:fors.)

Om man kommer inte in på första försöket, hur skulle du rekommendera att man tillbringar mellanåret?

Oj, det är en svår fråga att svara på för mig – för det är väldigt individuellt vad som passar olika personer. Men generellt skulle jag rekommendera att jobba (kanske deltid?) och samtidigt ta kurser vid Öppna universitet (Avoin yliopisto) vid Helsingfors universitet. Där kan man ta kurser i juridik. Varför lönar det sig att ta kurser där? Jo, för att dels så kan man få de här studierna tillgodo när du senare blir antagen vid juridiska fakulteten (=du har direkt nytta av kurserna). Men dels för att du också övar dig i den juridiska metoden, när du studerar juridik och avlägger tentamina. Den här kunskapen har du stor nytta av när du nästa gång skriver inträdesprovet (i inträdesprovet är det samma metod som ger bäst resultat), men också senare när du börjar på juridiska som vanlig student (för då har du ett försprång i jämfört med andra studenter).
Sen finns det ju många andra alternativ: söka in till något annat ämne, resa eller sätta ihop någon annan kombination 😉

Kolla Avoin yliopisto här:
https://www.helsinki.fi/fi/avoin-yliopisto

Efter att man har studerat juridik och avlagt magisterexamen, hur går det då till om man vill arbeta utomlands?

Att vara jurist hör till de yrken som är ganska starkt bundet till ett visst land. Så vill man vara säker på att kunna jobba utomlands, så finns det andra yrken som kanske kan vara bättre: t.ex. läkare, sjukskötare eller ingenjör.
Men med det sagt, så finns det vissa undantag också för jurister, särskilt om man kan språket på en hög nivå i det land där man vill jobba. När det gäller Norden, så ger en finsk juristexamen behörighet att jobba i alla nordiska länder. Men för att kunna göra det, så förutsätts det nästan att man kan något Skandinaviskt språk på modersmålsnivå.
Ett annat alternativ, är att jobba t.ex. för internationella organisationer som EU, för de anställer med jämna mellanrum finska jurister. (Om man vill jobba inom sådana organisationer, så är det bra om man kan andra stora språk såsom franska och/eller tyska.) Vidare kan man i många länder komplettera sin finska juristexamen för att kunna jobba i det aktuella landet, t.ex. i England.
Men det absolut viktigaste om man vill jobba utomlands som jurist, är definitivt mycket goda språkkunskaper i det språk som talas i det aktuella landet. För språket är juristens viktigaste verktyg.
Även under studierna, så kan man åka på utbyte till andra länder och studera. Vidare ordnar även den europeiska juriststudent föreningen ELSA praktik utomlands vid olika företag och organisationer.

Utbytesplatser vid HU:
http://www.helsinki.fi/oikeustiede/opiskelu/opiskelijavaihto/tiedekunnan_opiskelijavaihtopaikat.htm
ELSA:s praktikprogram:
http://step.elsa.org/

20160221_182823669_iOS

När man söker in till juridiska fakulteten, så krävs det onekligen både en hel del disciplin och kaffe 😉

Sebastian

Jobb, jobb?

Den senaste tiden har präglats av mestadels jobb för min del, för just nu är det mycket nytt att lära sig. Arbetsdagarna har i huvudsak bestått av skolning till de nya arbetsuppgifterna, men nu har vi även börjat utföra arbetsuppgifter på riktigt (i viss mån), vilket har varit både krävande och kul.

Jag började jobba på Migrationsverket och deras asylenhet den 1 februari, och jag hade knappt hunnit jobba två veckor före det var dags att figurera i media gällande den nya asylenheten som öppnats här i Vasa (svenska Yles nyhet). För just nu märks det att såväl media som gemene man är intresserade av vad vi sysslar med på de olika asylenheterna runtom i Finland (totalt finns det 7 enheter). Vilket ju inte är så konstigt, med tanke på att man i media kunnat läsa att flyktingsituationen orsakar utmaningar såväl i Finland som i övriga EU. Så ur det perspektivet, så får man vara i ”hetluften” när ens arbetsplats utgör en väsentlig aktör i sammanhanget. Men å andra sidan är det viktigt att minnas att på mitt jobb så handlar det inte om politik, utan om att arbeta utifrån gällande lagar och regler.

Jag har också funderat litet kring hur mycket jag ska skriva om mitt jobb här på bloggen, och då menar jag på ett generellt plan. För av förklarliga skäl, så är alla fall som vi behandlar på jobbet omgärdade av en mycket strikt sekretess. Men på en allmän nivå får jag naturligtvis berätta om jobbet, men jag har å andra sidan märkt att det väcker en del reaktioner, vilket i sig är förståeligt.
Jag tror i nuläget åtminstone, att jag inte kommer att skriva särdeles mycket om mitt jobb här på bloggen, eftersom jag inte har möjlighet i någon större utsträckning börja diskutera migrationsfrågor utanför jobbet. Inte för jag inte skulle vara intresserad, utan på grund av tidsbrist.

jobbnyhet

Utöver en webbartikel så gjorde Yle en radiointervju med undertecknad och min förman på jobbet.

Vid sidan av att jobba, så har det också blivit en del nöjen. I fredags var jag på teater och såg pjäsen ”Tre systrar och en berättelse” vid Wasa teater. Jag hade redan i höstas bestämt mig för att se pjäsen och nu var det näst sista chansen, för pjäsen spelades för sista gången på lördag, och undertecknad hade som vanligt i det längsta skjutit på det.

20160226_182120785_iOS

Desserten i pausen, var en havtornsparfait som passade väldigt bra till en ”slät kopp kaffe”.

Pjäsen var överförväntan, och även om jag sannolikt är litet partisk i sammanhanget då pjäsen utspelar sig i min hemstad Jakobstad, så rekommenderar jag boken som pjäsen är baserad på (som har samma titel som pjäsen) och som är skriven av Lars Sund. Boken har bl.a. recenserats i Göteborgs-Posten där den lovordas (läs recensionen).
Jag hoppas att jag ska hinna se flera pjäser under våren, men det återstår att se. En sak som jag letar efter är nån/några person(er) som skulle vara intresserade av gå på teater här i Vasa, för det vore kul att gå tillsammans med någon. För tyvärr verkar jag inte i nuläget ha speciellt många vänner i min kompiskrets som skulle vara intresserade av just teater. Så släng i väg ett meddelande till mig, om du bäste läsare, skulle vara intresserad av att hänga med på teater här i Vasa 🙂

Även inom Studentmissionen hade vi i förra veckan ordnat med en sitz, vars tema var ”50-tals Retro”.

retrositz2

Undertecknad tillsammans med goda vänner på sitzen 🙂

retrositz1

Gruppbild av föreningens styrelse i tidsenlig klädsel.

Många hade slutit upp och det blev en riktigt trevlig kväll på alla sätt. Bland annat träffade jag en kompis från gymnasietiden som jag inte hade sett på säkert 3-4 år. Under den tiden hade hon hunnit bli färdig lärare, gifta sig och fått sitt första barn. Även en del andra kära återseenden blev det, för föreningens större evenemang drar också personer som av olika anledningar inte längre aktivt deltar i den ordinarie verksamheten.

Sebastian

Fråga: hur är det att studera juridik på magisternivå i Vasa?

Jag fick en fråga om hur studierna är här på juridiska fakulteten i Vasa, när man studerar på magisternivå.

”Hej! Kan du berätta om magisterstudierna vid ditt universitet? Hur är kurserna uppbyggda (grupparbeten, presentationer, tentamen..) och hur många studerande är ni på magisternivå?
Blir själv rättsnotarie till våren och funderar nu på fortsatta studier inom juridik.
Tacksam för svar!”

Först, tack för din fråga Emelie. Jag tror inte jag har skrivit särskilt mycket här på bloggen om hur det är att studera just på magisternivå här i Vasa, utan mitt skrivande har oftast mera kretsat kring studierna till rättsnotarie. Därför är det på plats att poängtera att beskrivningen nedan nu gäller just magisterstudier och inte rättsnotariestudier, för de skiljer sig enligt min mening ganska markant åt.

Om vi börjar med formaliteterna, så kan man se att följande ingår i en 2 år lång utbildning för juris magisterexamen, examens omfattning är totalt 120 studiepoäng ”sp”:

Allmänna studier (totalt 6 sp)
Språkstudier 5 sp
HOPS 1 sp

Ämnesstudier (totalt 44 sp)
Rättsekonomi 6 sp
Rättssociologi 6 sp
Övningsseminarium 6 sp
Valfria studier 26 sp

Fördjupande studier (70 sp)
Metodseminarium 5 sp
Valfria studier som stöder projektet 5 sp
Projekttent 10 sp
Projektseminarierna 10 sp
JM-avhandling 40 sp

Källa: fakultetens hemsida om juris magisterexamen.
(Observera att de finskspråkiga sidorna är mera betydligt mera omfångsrika än de svenska sidorna, tyvärr.)

Nå, den här listan över vilka delar som ingår i examen säger i sig kanske inte särskilt mycket. Förutom att det ingår en hel del mer eller mindre valbara studier. Helt fritt valbara studier uppgår till 26 sp, och utöver dessa så är också språkstudierna relativt flexibla (för du kan fritt välja vilket språk du vill fördjupa dig i), samma sak gäller även för övningsseminariet, du kan här fritt välja bland de olika seminarierna (t.ex. handelsrätt, process- och insolvensrätt, energirätt, familje- och kvarlåtenskapsrätt eller eu-rätt) och skriva en 15-20 sidor lång uppsats inom ämnet. Även ”valfria studier som stöder projektet” är som namnet antyder relativt fritt, förutsättningen är att ens handledare godkänner studierna. Så den valbara mängden uppgår sammanräknat till ca 42 sp av 120 sp (d.v.s. i princip en 1/3-del av hela examen).

Om vi ser på ämnesstudierna, så ingår det här alltså rättsekonomi och rättssociologi som är obligatoriska och det är också den här delen som mest påminner om hur det är att studera på rättsnotarienivå. Kursen i rättsekonomi hålls vanligen på distans från Helsingfors vilket innebär att man följer ca 30 timmar videoföreläsningar. På basis av dessa och annat relevant material (litteratur, förarbeten till lagar etc) så skriver man två uppsatser på temat, ca 7 sidor långa vardera som bedöms och därmed är den kursen avklarad. Kursen i rättsekonomi går föresten delvis att ersätta om man tidigare läst en grundkurs i nationalekonomi, för då behöver man bara skriva en uppsats.
Rättssociologin går delvis i Vasa, och den är tredelad, vilket innebär att man kan avlägga den genom att delta i två föreläsningsserier som hålls här i Vasa (när jag gick den så hölls ena föreläsningen i samarbete med Vasa universitet) och den sista tredjedelen avläggs genom att tentera en bok.

De fördjupade studierna utgör i sig en helhet, för under termin 2 (våren) så söker man till ett projekt. I Vasa ordnas det vanligen endast ett projekt per år, men det är till sin spännvidd mycket brett och är dessutom tvåspråkigt. Temat för årets projekt är ”Aktuella frågor inom privat-, process- och energirätten” och beskrivs så här:

”I projektet behandlas aktuella frågor inom privat-, process- och energirätten (och europarätten). Det omfattande temat gör det möjligt att ta sig an många olika ämnen ur många olika synvinklar. Inom privaträtten ligger tyngdpunkten på immaterialrätt, familjerätt och avtalsrätt. (…) Studenten kan välja att endast fördjupa sig i de materiella frågorna för ett rättsområde, eller fokusera endast på förfaranden. Temat gör det dock också möjligt att skriva en juridiskt tvärvetenskaplig pro gradu-avhandling som spänner över flera rättsområden.”

Projektet inleds på hösten (termin 3) med seminarier som pågår fram till maj månad, med en eller två dagslånga träffar ungefär 1 gång i månaden. Till projektet väljs vanligen kring 8-15 studenter, eftersom en ganska stor del av årskursen väljer att fortsätta sina studier i Helsingfors. D.v.s. av de 24 antogs när jag började så var vi ungefär 10 kvar i Vasa, medan resten flyttat till H:fors. Och även om det idag antas flera än tidigare (12 svenskspråkiga och 26 finskspråkiga) så är grupperna små, och särskilt på magisternivån.

juridiska

På en vanlig föreläsning i straffrätt vid juridiska enheten i Vasa är vi kring 20-30 deltagare, medan på seminarier och liknande är vi ännu färre. Undervisningen blir alltså mycket personlig och intim. (Undertecknad går tyvärr inte att skymta, då han är dold bakom läraren…) Bilden är från utbildningens broschyr.)

I första skedet så ingår det ett metodseminarium, vilket i korhet går ut på att läsa och analysera en doktorsavhandling vilken man sedan skriver en uppsats om (ca 10 sidor) där man redogör för den vetenskapliga metod som författaren använt sig av.
När metodseminariet är skrivet och presenterat för resten av seminariegruppen, så har vi antagligen nått oktober/november månad på hösten. Nu borde du även börja utarbeta någon form av forskningsplan, alltså vad du ska skriva din avhandling (pro gradu) om. Den här biten är kanske aningen diffus, men om man gör det bra så skulle jag säga att du har halva arbetet gjort med avhandlingsskrivandet. Forskningsplanen dryftas sedan vid ett flertal seminarietillfällen fram till december/januari. (Det här enligt mig, kanske den mest ”torra delen” inom magisterstudierna, men är ett nödvändigt ont som ska avklaras, helt enkelt.)

Sen blir det plötsligt skarpt läge, för nu ska du börja producera text till avhandlingen. Därefter följer regelbundna träffar under våren där du presenterar och får feedback på den text du skrivit. Tanken är att du ska vara färdig att lägga fram din gradu för slutlig bedömning i maj, men det är det relativt få seminariedeltagare som lyckas med. För det är helt ok om du blir klar med din gradu först till hösten eller under påföljande vår, men generellt så att ju snabbare desto gladare är din handledare.

Parallellt med att skriva på din avhandling, så avlägger du också en projekttentamen vilket innebär att du läser ca 1600 sidor litteratur, de aktuella böckerna väljer du tillsammans med handledaren. Du ska sedan visa att du har tillgodogjort innehållet genom att antingen skriva en ca 30 sidor lång essä där du refererar litteraturen eller genom en s.k. litteraturtentamen tentera en eller flera böcker i taget.

Vid sidan av avhandlingsskrivandet kan man också passa på att jobba, eller göra praktik genom universitets regi. I Vasa finns nämligen relativt många rättsliga instanser och det är samtidigt mindre konkurrens om platserna. I Vasa tar bl.a. tingsrätten, hovrätten, förvaltningsdomstolen, åklagarämbetet, rättshjälpsbyrån, samt vissa advokatbyråer och revisionsbyråer emot juriststudenter. Personligen gjorde jag min praktik vid förvaltningsdomstolen, vilket både för stunden var givande men också framleddes var en viktig erfarenhet, som säkert också bidrog till att jag fick jobbet på Migrationsverket. För praktiken får man dessutom 7 studiepoäng som kan räknas in i examen som valfria studier.

Studierna präglas annars av ett ganska stort mått individualism, vilket är både positivt och negativt på samma gång. För på magisternivån så är det ganska lite kurser med närvarokrav, och grupparbeten förekommer inte heller särskilt frekvent förutom vid seminarier och liknande. Avhandlingen är i princip möjlig att skriva på distans, det räcker med att närvara på seminarierna ca 1 gång i månaden. Om man inte gillar att vara själv med studierna, så kan man aktivera sig i studielivet på flera sätt, varav studentföreningen Justus nog är den enskilt viktigaste för oss juriststudenter i Vasa. De har såväl en hemsida som en Facebook sida som det lönar sig att kolla in. Mer allmän info om studierna vid juridiska fakulteten hittar du i FB-gruppen ”Oikkarit Portsussa” (namnet kommer av att huset heter Porthania).

Mycket matnyttig information finns också i vår fakultets studieguide, Kooste opinto-oppaasta 2015-2016, (som de nu lyckats komprimera till endast 70 sidor, tidigare utgavs den i bokform och omfattade då hela 300 sidor (!)). Men om man studerar i Vasa bör man läsa den med viss försiktighet, eftersom den är skriven utifrån hur studierna går i H:fors. Vasa enheten har nämligen en del egna specialiteter som skiljer sig från studierna i Helsingfors…  Rekommenderad tolkningsmetod är ”lex specialis derogat lex generalis” – d.v.s. att man utgår i från studieguidens allmänna riktlinjer (generalis) och i de fall det finns avvikelser för Vasas del (specialis) så har dessa företräde framför de generella riktlinjerna.

finlands-lag-upphovsratt

Man kan också avlägga relevanta och intressanta valfria kurser vid andra universitet i Vasa. Bilden är från en tentamen i internationell immaterialrätt vid Vasa universitet våren 2015.

Avslutningsvis, kan jag personligen konstatera att jag är nöjd med hur magisterstudierna är uppbyggda här i Vasa. För det som kanske mest kännetecknar studierna här i Vasa är att de är såväl flexibla som personliga, för enhetens litenhet märks av på ett mycket positivt sätt – för vet nog i stort sett alla vem som är vem. Jag menar att det är vid relativt få juridiska fakulteter där du vissa morgnar möter studiehandledarens Golden Retriver i korridoren, och sen sitter nedhukad tillsammans med professorn och ens gradu-handlerade och kliar hunden på magen? (Kolla mitt Instagram-konto)
Vi har dessutom en helt fantastisk studievägledare som känner alla studenter (du behöver aldrig ge ditt studentnummer som vid stora universitet där de knappast vet vad du heter etc.)
Men med det sagt, så har man inte riktigt samma utbud av valfria kurser som om man läser i t.ex. Helsingfors, men i mitt fall överväger nog ändå Vasas fördelar. Dessutom finns det möjlighet att via JOO-avtalet läsa kurser inom många handelsrättsliga discipliner vid Vasa universitet (IT-juridik, mediarätt, bankjuridik etc) och vid Hanken bl.a. skatterätt och Corporate Finance Law.

Hoppas det ger dig en idé om hur det är att studera här i Vasa? Har du flera frågor, så fråga gärna 🙂

Sebastian