Våren 2017: mest jobb och uppsatsskrivande & litet annat

Hej!

Senaste inlägget skrev jag i november 2016, vilket är för över 6 månader sedan. Därför är det nog dags för en (mindre) uppdatering.

Under den här tiden har det hänt en hel del. Däri ligger också förklaringen till radiotystnaden på bloggen. Men vad är det då som har hänt sen sist?

När jag senast skrev ett inlägg i början av november så jobbade jag fortsättningsvis heltid som migrationshandläggare vid Migrationsverket. I början av december bytte jag emellertid jobb. Numera jobbar jag på skatteförvaltningen här i Vasa. Det är en av de större förändringarna som jag åtminstone i början märkte av varje dag. För på min tidigare arbetsplats uppstod en gemenskap som åtminstone jag upplevde som väldigt unik för arbetssammanhang. Orsaken till dess uppkomst ligger troligen i att vi alla fick vara med och bygga upp någonting helt nytt, en helt ny asylprövningsenhet. Därigenom fick vi alla sätta vår personliga prägel på verksamheten (inom givna ramar, naturligtvis). Dessutom, utöver att vi var ett väldigt bra gäng, så tror jag att vi gemensamt hade en känsla av att vi utförde en samhällsviktiguppgift som också hade en stor betydelse för de enskilda klienterna.

För det är klart, sätter man ihop ett gäng personer med olika bakgrunder för att tillsammans lösa uppgifter, tackla problem och skörda frukten av arbetet – så är en naturlig konsekvens att man blir ett (mycket) sammansvetsat team. Att arbetsuppgifterna också var innehållsmässigt och psykiskt krävande gjorde säkert också sitt. En del hävdar att asylprövning är, om inte det svåraste jobb man kan ha, så åtminstone ett av de absolut svåraste jobben – och jag är nog beredd att hålla med. Just kring arbetets innehåll och utmaningar så skulle jag kunna skriva väldigt mycket. Kanske kan jag också gör det någon gång i framtiden.

Här håller jag min f.d. kollegas hund i famnen. Den fick ibland hälsa på vid kontoret under lugnare dagar. En riktig office dog!

Undertecknad i ett av interjvurummen på Migrationsverket. Det här var min vardag under närmare 10 månader. Skulle de här väggarna kunna tala, så skulle de kunna berätta om väldigt många tragiska livsöden men också om dagar då intervjuaren förmått traumatiserade människor öppna sig och berätta om sina liv – en historia som kunnat vara helt avgörande när man senare fattat beslut i asylärendet. Det här var ett tungt jobb, men samtidigt väldigt stimulerande och på ett sätt också givande. För under den här tiden växte jag väldigt mycket som person.

Men ingenting varar som bekant för evigt och så inte det här heller. För antalet asylsökanden som kom till Finland avtog kraftig efter rekordhösten 2015 och därmed minskade också behovet av att upprätthålla en egen asylenhet i Vasa. Således fattades ett beslut om att enheten skulle avsluta sin verksamhet vid årsskiftet 2016/17. Jag hade dock turen att bli erbjuden förlängning av min anställning, en tur som tyvärr inte alla mina otroligt duktiga kollegor delade. Jag valde dock efter en del funderande att tacka nej. Orsakerna var två, för det första hade arbetsorten ändrat till Reso (strax utanför Åbo) och för det andra så behövde jag fokusera på att skriva klart min avhandling och således avsluta mina studier – en flytt till en ny ort hade under de här omständigheterna inte passat särskilt bra.

Migrationsverket upprätthåller ett eget bibliotek för sin personal, något som är väldigt uppskattat. Där via kan man låna facklitteratur om de länder varifrån man möter asylsökanden, men också skönlitteratur. Här ligger mitt tjänstekort ovanpå boken ”Jag var precis som du” som är skriven av Negra Efendić som kom till Sverige som asylsökande.

Ett såhär fint diplom fick jag av mina kollegor när jag slutade på Migrationsverket. Enligt diplomet är jag en ”superhurri” alltså supersvensk, haha. Plus att jag profilerat mig som en seglande nallebjörn som har svar på alla frågor. 🙂

När jag började på det nya jobbet så kände jag speciellt i början viss abstinens efter den unika gemenskapen som hade existerat på den gamla arbetsplatsen. För det sägs att människan instinktivt skyr förändringar och det är säkert sant. Däremot så behöver jag kontinuerligt förändringar för att jag ska känna mig stimulerad i vardagen, eller rättare sagt någon form av nya utmaningar med jämna mellanrum. För stagnation är något av det som jag personligen har svårast för. Och visst, efter någon vecka på den nya arbetsplatsen så hade jag visserligen inte glömt den unika gemenskapen på den gamla arbetsplatsen, men jag började känna mig på riktigt hemma på det nya jobbet.

På mitt nya jobb finns det varje morgon möjlighet att köpa semlor, mysli och gröt. Speciellt smörgåsbuffén är något som jag uppskattar, för semlorna bakas på plats.

Det här inlägget har hittills, i princip, mest kretsat kring jobb. Har jag gjort något annat än jobbat det senaste halvåret? Jo, det har jag nog – men arbetet har tagit upp en väldigt stor del av tiden, det kan jag inte förneka. En annan sak som tagit väldigt mycket tid och energi den senaste tiden är skrivandet och färdigställandet av min pro gradu avhandling (motsvarande en masteruppsats eller D-uppsats). I skrivande stund är min uppsats inlämnad och numera också godkänd.

Att avhandlingen är klar betyder nu också att jag har avklarat alla studieprestationer som fodras för att kunna ansöka om min juristexamen. Men det betyder också det att jag nu får lägga avhandlingen bakom mig. Visst, jag har tyckt att det har varit till och från riktigt spännande och stimulerande att skriva avhandlingen, speciellt eftersom jag valde att skriva om ett område som varit föremål för väldigt litet tidigare forskning. Men samtidigt har avhandlingen utgjort ett kontinuerligt stressmoment som gjort sig påmint om inte varje dag så åtminstone flera gånger i veckan, under de senaste två åren. Nu är den som sagt färdig och jag har också lämnat in min ansökan om juris magisterexamen. Tänk att den dagen nu kommit! Det hade jag nog svårt att tro när jag hösten 2011 inledde mina studier – då kändes det så otroligt avlägset att man en dag skulle ha färdigställt alla studieprestationerna inklusive den mycket beryktade pro gradu avhandlingen, men här är vi nu 🙂

Även om största delen av min tillvaro de senaste månaderna kretsat kring jobb och avhandlingsskrivande så har det nog funnits tid för annat också. Bara att tiden varit allt mellan ganska till mycket begränsad.

Välkommen på halv åtta hemma oss mig! Nej, jag skojade bara… En kväll gjorde jag, Anders och Sophia på nytt slag i saken och bestämde oss för att göra mat tillsammans.

Förrätten var en ganska enkel historia och bestod av äppel, tomat, rucola, körsbärstomater, rödlök, tonfisk och en gräddig ost ovanpå. En fräsch smak hade det och jag svarade faktiskt för uppläggningen 😉

Varmrätten var riktigt delikat och bestod av en laxmedaljong, ugnsbakade potatiser, rostade nötter, granatäpple, rotfrukter, lök, rucola och smältost.

Efterrätten var riktigt smarrig! I skålen ser du uppvärmda päronhalvor som ligger i en slags chockladfondant och ovanpå detta rostad mandelmassa. Till detta tillkom även vaniljglass. Min vän Sophia som studerar till lärare i huslig ekonomi kan verkligen det här med att lägga ihop delikata menyer.

Nu efter att avhandlingen blev klar så har jag fått betydligt mera tid för annat också. Det är en märklig känsla och skillnaden är påtaglig. Plötsligt har jag betydligt mera fritid än vad jag haft på länge. Frågan är mera hur jag ska använda den? En kompis som själv färdigställt sin avhandling gav mig dock en förvarning om vad som är att vänta, och det är att ta itu med allting som man inte haft tid med under avhandlingsskrivandet. Jag börjar så småningom inse att hon hade rätt, för det är onekligen mycket praktiska saker men också en del relationer som hamnat i skymundan den senaste tiden. Nu är det alltså hög tid att ta tag i dessa saker! Eller åtminstone, så snart jag pustat ut ordentligt först 😉

Sebastian

Hösten 2016

Frekvensen av uppdateringar här på bloggen har den senaste tiden varit ganska ringa. Förklaringen till det står nog främst att finna i mitt jobb, för jobbet är nog ganska mentalt krävande, varför den återstående tiden går till återhämtning och andra sysslor än till att just blogga. Men jag tänkte i vartfall skriva en liten summering av hösten så här långt, eller föresten, när tar egentligen hösten slut? I skrivande stund visar kalendern att det är den 6 november och termometern visar det är -9 C ute. Betyder det att vintern är här? Kanske.

I slutet av september så företog jag mig en resa till Sverige och närmare bestämt till Västra Sverige. Där besökte jag min lillebror som numera studerar till arkitekt. Tillsammans så bekantade vi oss med Västkusten och de kustsamhällen som finns där. De ställen som vi fokuserade extra på var Smögen och Kungshamn, som enligt uppgift ska vara riktiga guldkorn. En uppgift också visade sig också stämma mycket väl.

20160925_092640420_ios

Strandpromenaden i Smögen. Båten i förgrunden, en Finnmaster, är faktiskt tillverkad här i Österbotten (i Karleby).

20160925_092735202_ios

Smögen är ett charmigt kustsamhälle. Flertalet filmer är inspelade här, däribland den svenska komedin ”Micke och Veronica”.

20160925_100920212_ios

Jag visste inte ens att det fanns så här pittoreska samhällen i Sverige eller ens i Norden. Den här vyn möter en när man kör över bron till Smögen.

Samma veckoslut så ordnades det i Göteborg det bokmässan, som är ett årligen återkommande evenemang. Det var också bakgrunden till att jag valde just det här veckoslutet för mitt besök till Västra Sveige och Göteborg. För bokmässan i Göteborg har under en längre tid funnits på listan över event jag skulle vilja besöka och efter den här resan så kan jag bocka av ett event. Bokmässan i Göteborg är för övrigt den största av sin sort i Norden, vilket också märktes på den stora mängden utställare. I mässkatalogen så kunde man definitivt hitta någonting för alla smaker, för utom de stora drakarna som Bonnier och Nordstedts så fanns här allt från småförläggare som ger ut böcker på Tornedalsfinska till intresseföreningar i stil med ”Svenska läkare mot kärnvapen” (- vad de nu gjorde på bokmässan?). Så spektrat var minst sagt brett. Lägg därtill massor med intressanta och aktuella författare, såsom Jan Guillou, Sofi Oksanen och många andra mer eller mindre kända skribenter och författare, som hade intressanta föredrag och diskussionstillfällen.

20160924_140604643_ios

Finland var representerat i olika former på bokmässan, speciellt finlandssvensk litteratur var starkt närvarande.

20160924_131756000_ios

Jag var speciellt intresserade av två författare: Leif GW Persson och Jens Lapidus. Båda hade intressanta föredrag. Efter att ha lyssnat på Lapidus, så blev jag riktigt intresserad av jobba som försvarsjurist och jag tror att den övriga publiken också lämnade föredraget med liknande tankar…

20160924_132030935_ios

Även Mumin hade ett eget stand på mässan.

När man reser tillsammans med en arkitektstudent, så får man räkna med en del intressanta stopp längs med vägen. Vi gjorde ett par avstickare, innefattande ett vid Gunnebo slott. En annan intressant sak med att ha en arkitektur och design intresserad lillebror är att han kan identifiera nästan alla designmöbler. Oberoende vilken lampa eller fåtölj du pekar på, så kan han allt som oftast berätta både vem som är designern och producenten bakom möbeln, utöver modellnamnet. 🙂

20160925_142104259_ios

Gunnebo slott är ett lite mindre slott som ligger strax utanför Göteborg. Framför slottet hittar man en vacker trädgård med figurklippta buskar.

20160925_171301000_ios

Så här ser skrivbordet ut hos en arkitektstudent. Notera speciellt skrivbordslampan som är designad av en italiensk designer, och som enligt utsago förekommer såväl på arkitektkontor som advokatbyråer världen över. Rullen du ser på bilden är inte en rulle med hushållspapper, som jag först trodde, utan det är ritpapper på rulle(!).

20160925_114651052_ios

I Kungshamn som stannade vi till vid en restaurang som heter Bellas Gästis och avnjöt lunchsupén där. Speciellt efterrätten var en delikat historia, lakritspannacotta tillsammans med hallon – båda smakerna ”gifte sig” med varandra.

Min resa fortsatte sedan från Göteborg till Stockholm. Jag är som bekant svag för Stockholm och jag missar nästan aldrig chansen att besöka Sthlm om möjlighet ges. Därför hade jag valt att åka hem med färjan från Stockholm till Helsingfors, och före det med flyg från GBG till Sthlm.

20160926_055937350_ios

Jag gillar att testa på nya saker och i Sthlm så provade jag på att bo på Scandics nyaste hotell: Continental som ligger mitt i centrum. Det mest speciella med det här hotellet var enligt mig deras takterrass med en magnifik utsikt över Sthlm City.

20160926_060203714_ios

På morgonen besökte jag terrassen för att se hur staden vaknar till liv. Emellertid stötte jag på de här rosa underlagen. Medan jag funderade på vad de var ämnade till, så väller en grupp unga hurtiga tjejer in och de ska precis inleda dagen med ett yogapass. Undertecknad valde dock att avlägsna sig diskret istället för att försöka sig på en solhälsning iförd chinos och skjorta 😉

För att fortsätta på litteraturtemat, så hemma i Vasa så gick jag en kväll och lyssnade på Jan Guillou som föreläste på Åbo Akademi. Jag har inte läst speciellt mycket av den gode Guillous böcker, men flertalet av hans kolumner i svenska dagstidningar har inte undgått mitt intresse. Och även om jag nog inte delar hans värdegrund när det kommer till politik och religion, så är det ändå intressant att lyssna till honom. Men en liten kuriositet i sammanhanget: Guillou hade senare även föredrag på Bokmässan i Göteborg och även om jag inte explicit närvarade vid dem, så kunde jag inte undgå att höra litet när han talade också då. Men det intressanta var att han innehållsmässigt bjöd på en relativt liknande presentation, åtminstone till de delar jag åhörde, och ibland var det helt identiska skämt och liknande han bjöd på. Men varför skulle man ändra på ett vinnande koncept, egentligen?

20160906_150946814_ios

Det är tidningen Wasabladet som firar sitt 160 års jubileum med att bjuda på gratis föreläsningar åt sina prenumeranter. Och jag har inte varit sen att utnyttja den möjligheten!

Även inom Studentmissionen har vi dragit i gång hösten med nya evenemang. Även om det ibland känns som om jag ibland har en fot i arbetslivet och en annan fot i studielivet, så tycker jag ändå om att hålla kontakten med studielivet – det känns inte som om jag är riktigt färdig med den saken ännu…

20160915_171209166_ios

Föreningen startade upp höstterminen med en pizzakväll där över 50 pers deltog. Här har vi en tävling där uppgiften är att bygga torn av spagetti och mini marshmallows.

Jag har kanske inte nämnt det tidigare på bloggen, men på jobbet har jag fantastiska kollegor, vilket har gjort att vi också umgås privat utanför jobbet. Jobbet som asylhandläggare är nämligen så pass krävande, att skulle man inte trivas tillsammans med sina kollegor så skulle man inte orka speciellt länge. Varför? Jo, eftersom det vi hör i jobbet många gånger är tunga historier och människoöden, så måste man kunna dela de här upplevelserna med någon som förstår en. Dessutom behöver man kunna bolla svåra fall och beslut med någon, speciellt eftersom utgången oftast har mycket stora konsekvenser för den enskilde.

20160909_194431949_ios

En kväll hade vi kräftskiva med kollegorna från jobbet och naturligtvis hade vi skyltningen på tre språk: svenska, finska och arabiska!

Sebastian

Gotland

Den här sommarens resa gick till Sverige och Gotland. Gotland låter kanske inte så spännande. Men jag har under en längre tid velat besöka den här ön och stifta närmare bekantskap, och nu kände jag att det var dags för en resa dit.

20160721_175710667_iOS

Det är svårt att beskriva atmosfären i Visby, men åtminstone jag föll som en fura för den.

20160721_163334170_iOS

Strandpromenaden längs med ringmuren som omgärdar delar av Visby.

20160721_165117192_iOS

Kring Visby finns en ringmur som till vissa delar är över 700 år gammal. Den orsakar vissa praktiska problem, särskilt med biltrafiken i staden.

Så här såg min resrutt ut: start från Jakobstad med tåg till Helsingfors. I Helsingfors tillbringade jag sedan en halv dag innan det var dags att bege sig till Viking terminalen på Skatudden. Jag tog sedan färjan till Stockholm. Ombord på Gabriella så unnade jag mig att äta gott, såväl till middag som frukost. Det enda som lämnade litet trist eftersmak var att det var galet mycket folk ombord, vilket märktes särskilt i terminalen i Helsingfors där folk väntade på ombordstigning. Luften var stundvis mycket dålig, faktiskt så dålig att en tjej i ett sällskap svimmade av tillfälligt. Tycker faktiskt att Viking Line borde göra något åt den saken.

Väl i Stockholm så förflyttade jag mig till Cityterminalen varifrån bussen till Nynäshamn skulle avgå. Bussresan till Nynäshamn tog cirka 1 timme och var en angenäm upplevelse trots att det var väldigt varmt ute, detta tack vare bra luftkonditionering i bussen. Jag tycker generellt att bussar och andra kommunikationsmedel håller än högre standard i Sverige än här hemma i Finland. I Nynäshamn väntade sedan fartyget som skulle ta mig till Visby och Gotland.

Överfarten till Gotland kan närmast liknas med när man tar en snabbgående katamaran till Tallinn från Helsingfors. Båten gick otroligt snabbt i förhållande till sin storlek. Marschhastigheten låg kring 30 knop (kring 50 km/h) och det är snabbt för ett passagerarfartyg ska ni veta. Överfarten till Gotland gick således kvickt och vi nådde fram till Gotland på ca 3 timmar.

I Visby bodde jag på två olika hotell. Det första hotellet var hotell Gute, som som var ett trevligt hotell av normal standard. Det som saknades på hotell Gute var luftkonditionering, varför natten blev varm på rummet, detta trots att jag sov med fönstret uppe (vilket jag normalt aldrig gör). Där på följande hotell var ett Best Western hotell vid namn Hotell strand. Det här hotellet var ett standardhotell i stil med Hilton, Scandic med flera. Det som var trevligt med det hotellet var emellertid att det hade luftkonditionering på rummen och att hotellet delvis var inhyst i charmiga gamla byggnader.
Min mamma anmärkte att det var ett konstigt upplägg att växla hotell när man bor i samma stad, och så kan det naturligtvis te sig vid första anblick. Men orsaken till varför jag ibland byter hotell, är att jag gillar att testa på och se olika saker, helt enkelt få litet variation. Den här gången visade det sig dock vara litet onödigt med ett hotellbyte, eftersom jag knappt tillbringade någon tid på hotellen utöver nattsömn och frukosten.

20160721_164543942_iOS

Ringmuren sträcker sig hela 1,2 km och jag valde att promenera runt den ett varv. 1,2 km låter inte så långt, men terrängen var delvis kuperad varför det inte var så enkelt som jag först trott…

20160721_164401168_iOS

Man kan också bestiga ringmuren.

20160721_175234874_iOS

På insidan av ringmuren. Ringmuren och bebyggelsen på insidan smälter ihop ett naturligt sätt.

20160721_170414366_iOS

Det finns begränsat med ställen där man röra sig mellan in- och utsidan av de delar av Visby som omgärdas av ringmuren.

De första dagarna tillbringade jag ”endast” i Visby. Staden är inte till befolkningsmängden sett särskilt stor. I Visby bor det 22 000 invånare, vilket gör det till en stad av min egen hemstad Jakobstads storlek. Men trots sin relativa litenhet så måste jag säga att den här staden nog är en av de mest fina och charmiga ställen jag hittills besökt under mitt liv. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, som fick mig att känna så, men den här känslan inföll sig som av sig självt när jag promenerade kring inne i Visby. Kanske är det den historiska miljön med alla gamla hus och ringmuren? Eller så är det atmosfären som bildas av alla människor och den attityd de utstrålar? Ja, helt säker är jag inte, men så mycket kan jag säga att hit kommer jag definitivt att återvända (och det förhoppningsvis snart!).

20160721_131024967_iOS

Jag har ett par gånger fått höra av mina vänner att jag endast skulle äta ”lyxig” mat, efter att de läst min blogg. Det här är ett påstående som saknar bärighet enligt mig åtminstone 😉 Därför är det kanske på plats att publicera en bild på mitt mellanmål ombord: morotskaka och ett glas mjölk. Enkelt, men ack så gott! Varför mjölk? Jo, för att min mage fungerar inte utan en portion mjölk på morgonen 🙂

20160721_163938369_iOS

Det finns gott om stränder på Gotland och de är alla unika på sitt eget sätt – här är det speciella stenar som pryder stranden så långt man kan se.

20160721_163725982_iOS

Ringmuren belyst av solen – inga filter här inte…

Den senare delen av min tid på Gotland tillbringade jag i huvudsak utanför Visby. Gotland är en förhållandevis stor ö, och jag hade dessvärre inte någon möjlighet att se hela ön under min tid här. Därför hade jag konsulterat olika källor för att höra mig för om vilka delar Gotland som var särskilt sevärda och vilka jag följaktligen tänkte prioritera under min tid på Gotland. Jag hade fått höra att särskilt södra ändan av Gotland, samt den östra och västra kusten var särskilt sevärda. Sagt och gjort, så hyrde jag en bil med vilken jag sedan utforskade nämnda platser.

20160722_071703304_iOS

Ett obligatorium när man besöker Gotland är att åka över till Fårö. Uppenbarligen var det något som folk också tagit på allvar, för färjorna var proppfulla. Längs med vägen till färjan fanns det skyltar där det stod att läsa ”Om kön börjar här, 1,5h kö till färjan”. Som tur är hade jag dock åkt ut på morgonen och undvek således långa köer.

20160722_090533578_iOS

Gotlands kanske mest kända sevärdhet – raukkerna.

20160722_090446822_iOS

En rauk är en naturlig stenformation som skapats med årens lopp genom att havet slipat stenen.

20160722_090318981_iOS

Så här klart vatten är ingenting man är bortskämd med hemmavid, tyvärr.

20160722_092700344_iOS

Min partner in crime under den tid jag tillbringade på landsvägarna: Ford Mondeo.

20160722_095329958_iOS

Fårö har inte fått sin namn av en slump! När man körde på vissa sträckor fick man se upp för frigående får.

20160722_095405651_iOS

Jag stannade till för att ta en bild av fåren och tänkte just kliva ur bilen, när fårmamman gav mig den här mördande blicken!

20160722_095135674_iOS

Jag är svag för snygga detaljer – när blinkers är aktiverad så dimmas framstrålkastaren ned ett par snäpp.

20160722_095335429_iOS

Lilla lammet blev så rädd för undertecknad – att det bokstavligen tog ett skutt i luften!

Fårö är känd som den ö där den kände filmmakaren Ingmar Bergman tillbringade mycket tid. Personligen gillade jag också Fårö, men jag måste nog säga att jag gillade Visby ännu ett snäpp mera 🙂

20160722_161934813_iOS

Almedalen – vilken ibland brukar beskrivas som ett sagolandskap.

20160722_164156437_iOS

Under mitt besök var det mycket folk i farten, då det var den s.k. Stockholmsveckan på Gotland.

20160721_181611279_iOS

Utsikten från hotellet vid skymning – inga filter här heller…

Min hemresa från Gotland gjorde jag genom att flyga från Visby till Helsingfors, och från Helsingfors till Vasa. Smidigt värre! Finnair flyger nämligen direkt till Visby från Helsingfors under sommarmånaderna.

Jag tycker om att använda tiden effektivt under mina resor. Därför hade jag bokat med en litet längre mellanlandning i Helsingfors. En lagom lång mellanlandning som gjorde att jag kunde testa på den nya ringbanan som möjliggör att man kan ta tåget från Vanda flygplats in till Helsingfors. Under mitt stopp i Helsingfors hann jag även göra en del trevligt också, bland annat äta på en av mina favoritrestauranger: Vapiano.

20160722_060815599_iOS

”Allt är bättre i Sverige!” utbrast nyligen en kollega på jobbet. Jag är inte helt säker på den saken, men jag kunde åtminstone konstatera att svenska Migrationsverket på Gotland huserar i verkligt storstilade lokaler. (Notera särskilt ornamentet med tre kronor på fasaden, mäktigt!)

20160720_125132314_iOS

I Helsingfors åkte jag förbi finska Migrationsverkets huvudkontor som ligger i Fiskehamnen. Inte fullt lika storstilade lokaler här inte…

Summa summarum så blev det en riktigt trevlig semesterresa. Ibland behöver man inte åka så långt för att upptäcka riktiga smultronställen, och jag behöver knappast säga att jag räknar Gotland till den gruppen – för det torde framgå av min smått lyriska beskrivning av Gotland…

Sebastian

Klassträff – 9 år senare

I fredags så strålade min gamla språkbadsklass samman igen efter att det nu förflutit 9 år sedan vi gick ut grundskolan. Då var vi 15-16 år gamla. Nu träffades vi som 25-åringar för en kväll, och det var en mycket speciell känsla som uppstod när jag igen såg mina gamla klasskompisar som jag umgåtts med dagligen sedan jag var 5 år gammal tills jag var 15 år gammal. Det här är en sak som är ganska unikt för språkbadsgrupper, att man går i samma klass från förskolan till sista årskursen i högstadiet. Det normala är ju annars att klasserna blir omfördelade åtminstone en gång under grundskoletiden.

klasstraff1l

”Klassfoto” från återträffen. Till utseendet har vi nog förändrats en del, men personligheterna är fortfarande ganska lika då som nu.

klasstraff2l

Första testtagningen av skolfotot…

En sak som jag är väldigt glad och tacksam över, är att jag fått gå i språkbad. I mitt fall innebar språkbadet att jag fått lära mig finska genom att gå i skola på finska. Språkbad i just finska är något som är unikt för Jakobstad. För i Finland finns i övrigt bara språkbad i svenska för finskspråkiga. Orsaken till det, är att man språkbadar i det språk som talas av minoriteten i kommunen, vilket vanligtvis är svenska i Finland. I Jakobstad finns det dock språkbad åt båda hållen, svenska till finska och vice versa. Vilket alltså är unikt. Bakgrunden till det är att Jakobstad är en stad med väldigt jämnt förhållande mellan språken: ungefär 50 % talar svenska och 40 % talar finska som modersmål.

Hur fungerar då språkbad?
I praktiken gick det till så att när jag var 5 år gammal så började jag i förskolan och där pratade barnträdgårdslärarna endast finska med oss barn. Det här låter säkert litet märkligt, för i det här skedet kunde vi ingen finska överhuvudtaget. Men däremot så är barn i den åldern nästan extremt formbara och mottagbara för att ta in nya saker, varför det inte tog särskilt länge före vi började snappa upp och förstå finska. Litet senare så började vi också prata finska. Det här låter smått otroligt när man betänker hur annorlunda finska är från svenska – beröringspunkterna mellan de två språken är minst sagt marginella, men genom att på ett naturligt sätt vänjs in och ”badar i språket” på daglig basis så lär man sig fort.

De första årskurserna i grundskolan gick sedan till största delen på finska. Jag är inte helt säker, men i mitt fall så tror jag faktiskt jag lärde mig att skriva på finska före jag kunde skriva på svenska. Det var nämligen bara i ett par ämnen som vi hade undervisning på svenska, och minns jag rätt så var det i modersmål och något ämne till. Sen när vi kom högre upp i årskurserna så började flera och flera ämnen undervisas på svenska för oss. I årskurs åtta och nio så gick största delen av undervisningen på svenska.

Språkbadet upphör formellt när man går ut grundskolan, men för oss som fortsatte i gymnasiet så fick där läsa modersmålsinriktad finska som är avsedd för de som kommer från tvåspråkiga familjer, istället för att läsa ”vanlig” finska. I mitt fall tog inte heller språkbadet slut efter gymnasiet, utan det fortsatte på universitet eftersom jag började studera på det tvåspråkiga juristprogrammet i Vasa, där 50% av undervisningen går på svenska och 50 % på finska. Nu jobbar jag dessutom på en arbetsplats där arbetsspråket är finska! Min karriär som språkbadare har således blivit väldigt lång…

Den här texten publicerade jag på Facebook om klassträffen:

I går kväll sammanstrålade min gamla språkbadsklass på nytt efter 9 år för en kväll tillsammans. Det var en härlig kväll, och det var inspirerande att märka att t.ex. de gamla sångerna (Lentäjän poika m.fl.) som vi fick lära oss i lågstadiet fortfarande sitter som rinnande vatten i oss, nästan 20 år senare…
Känslan som uppstod av att återse de personer som jag tillbringat varje skoldag tillsammans med sedan jag var 5 år gammal tills jag gick ut grundskolan som 15-åring, är minst sagt svårbeskrivlig. Det är mängd minnen som väcks till liv när man plötsligt på nytt är samlade för en stund, för att sedan på nytt skiljas.
Språkbadet har betytt mycket för mig, och då inte bara språkligt. Skulle det inte vara för språkbadet skulle jag knappast vara i den situation som jag är idag, jag jobbar huvudsakligen på finska och har också kunnat avlägga stora språkprovet i finska.
Men utöver det, så skapades det några alldeles unika band mellan oss under de 10 år som vi tillbringade tillsammans, och den tiden har format mig i mycket stor utsträckning – något som jag idag är mycket tacksam för. 🙂
Tack Pääskyset!
(Vår grupp i förskolan hette så.)

Sebastian


Tack till min klasskamrat Karolina för bilderna. Hon driver bloggen Karolinas kaos och är en av de större finlandssvenska bloggarna – kom ihåg att titta in där:)

Sjöstaden Jakobstad

De senaste veckosluten har jag i huvudsak tillbringat till sjöss, eller för att vara mera exakt i skärgården som omgärdar Jakobstad. Bakgrunden till det är att jag och mina bröder i början av sommaren slog våra påsar ihop och köpte oss en ny motorbåt. Jag har tillsammans med min yngre bror nog tidigare tillbringat en hel del tid på sjön, sedan jag var ungefär 15 år gammal, så ur det perspektivet så är det inget nytt intresse, utan det är mera det att mitt gamla intresse vaknat till liv på nytt.

När jag var 15 år gammal så köpte min morfar en Rönnqvist 15 båt till mig och min bror Benjamin, för han ville att vi skulle få sjövana redan från unga år. Det här är en sak som jag idag är väldigt tacksam över, för tack vare det så har jag och min bror fått lära oss grundläggande ”sjömanskap” och fått ett naturligt förhållningssätt till att röra oss på sjön. Sjön är oftast förföriskt vacker, men man ska samtidigt hysa stor respekt för den, är en av de viktigaste principerna som man bör hålla i minnet – för till sjöss gäller andra principer än till lands. Ta till exempel en sådan situation att du råkar ut för motorstopp. På land så kör du bilen till sidan på vägen och kan sedan i lugn och ro felsöka bilen. Till sjöss fungerar det inte riktigt så. Beroende på väderlek och andra omständigheter så kan ett motorstopp innebära allt från en lätt frustration till att vara en potentiellt mycket farlig situation, om det till exempel blåser och man riskerar att driva på grund.

Båten som vi valde att köpa var en finsktillverkad Bella båt. Modellen heter Bella Excel 500 och den är en s.k. bowrider och som motor har den en 60 hästkrafters Mercury fyrtaktsutombordsmotor.

20160629_192225389_iOS

Vi har haft vår båtplats i den s.k. Korsgrundsviken i Jakobstad sedan år 2005.

20160623_195917018_iOS

Miljön är väldigt naturskön och det är riktigt vackert att bara promenera i dessa omgivningar.

20160629_173940418_iOS

Min bror Benjamin, syster Charlotta och hunden Ebba vid vår nya båt, en Bella Excel 500.

20160623_194038646_iOS

En sommarkväll i juni på väg in i hamn i Jakobstad.

Vi hade diskuterat valet av båtmodell under stora delar av våren, och vi gjorde ganska omfattande jämförelser mellan olika båttyper. Till slut föll dock valet på just en s.k. bowrider eftersom de innehar de egenskaper vi sökte efter, innefattande bl.a. bra körkomfort, vindruta, stabilitet och möjlighet att göra halvdagsutflykter i skärgården. Båten väger cirka 600 kg, vilket gör att den blir förhållandevis stabil också i litet sjögång. Båtens längd är exakt 5 meter, vilket också kan gissas av namnet (500 cm). Det enda som kunnat vara annorlunda, är att kölen kunnat vara något vassare, för i vårt tycke är den litet väl plan på undersidan. Men å andra sidan, man kan inte få allt heller…

Det har som du säkert förstår blivit åtskilliga tillbringar till sjöss för min del nu. 🙂 Men tyvärr så jobbar jag ju denna sommar, så båtturerna har i huvudsak varit koncentrerade till helgerna. Men så mycket kan jag i alla fall konstatera att det var riktigt välbehövligt att få komma ut på sjön efter en intensiv arbetsvecka på jobbet med många krävande människomöten och ibland tuffa beslut. Hur som haver, så har vädret hittills varit förhållandevis gynnsamt och därför har vi försökt ta nästan varje tillfälle i akt och sticka ut till sjöss.

20160629_175417546_iOS

På väg vid hamnen i Alholmen, så mötte vi Baltic Yachts nytillverkade segelbåt vid namn ”My Song”. Visst är hon vacker och majestätisk? Hon kommer förövrigt att ha sin hemmahamn i London…

20160629_185632675_iOS

En tur ut i stora farleden kan innebära möte med stora fraktfartyg, här ett fartyg som kommit till Jakobstad från Antwerpen i Holland.

20160629_194123457_iOS

Att strosa runt längs med båtbryggorna i småbåthamnen i Jakobstad är såväl avkopplande som intressant. Här kan man inspireras av andras båtar likväl som man kan andas in den friska havsluften.

20160629_194603718_iOS

På spetsen på gästbryggan kan man betrakta den vackra solnedgången och hälsa på andra båtar som kommer åkande förbi.

sebastian-astrand

Undertecknad njuter i fulla drag av den vackra sommarkvällen och sjön.

Utöver att tillbringa tid på sjön, så har jag haft en del andra projekt på gång också, däribland att försöka skriva på min avhandling mellan varven. Men sist och slutligen, så blir det just nu tyvärr inte så mycket tid till det, när jag jobbar heltid och sedan borde det också räcka litet tid till återhämtning och fritid också.

/ Sebastian

Kiruna och de svenska fjällen

Förra helgen tillbringade jag i Kiruna uppe i norra Sverige. Kiruna är känd som gruvstaden i Sverige, och på goda grunder för där finns faktiskt världens största järnmalmsgruva, Kirunagruvan. I Kiruna kan man så här års uppleva midnattssol, vilket innebär att solen aldrig går ner under horisonten under dygnets 24 timmar.

Men vad fick mig då till att åka upp till Kiruna så här års? Normalt åker man ju till fjällen under vintertid… Bakgrunden till mitt besök till Kiruna ligger i att en god vän flyttade till dit i början av året, och jag ville gärna besöka han och hans sambo som nu är bosatta och jobbar där.

En annan sak varför jag valde att resa just nu, är att flygbolaget SAS erbjuder s.k. ungdomsbiljetter för de som är under 26 år. Prisskillnaden är ganska stor, de här biljetterna är ibland nästan 50 % billigare än ordinarie biljetter. Jag fyllde 25 år i december, så jag har drygt ett halvår kvar att utnyttja den här möjligheten att resa förmånligt. Nu är jag ju också i den lyckliga situationen att jag har en del pengar att använda till bl.a. resor i och med att jag jobbar heltid, så den här möjligheten till att resa tänkte jag ta vara på. Emellertid så finns det ju en motsägelse här, för nu när jag jobbar heltid, så betyder det också mindre fritid som kan användas till resor. Hur man ska lösa den ekvationen vet jag inte riktigt…

I Kiruna med omnejd så finns det en hel del intressant att se även så här års.
Dessutom ska det sägas att jag inte är någon riktigt vän av att åka slalom eller snowboard i fjällen, varför det inte var någon riktig nackdel att åka till fjällen så här års. Inte för att jag inte skulle vilja åka i backarna, men tyvärr så sätter min knäskada punkt för den saken.
Men som sagt, det finns en hel del annat man kan göra i fjällen, såsom att beskåda den vackra naturen. Därför företog vi oss en biltur norrut upptill Abisko (nära den norska riksgränsen) där man bl.a. kan se den s.k. Lapporten som är porten till Lappland. Naturen här var också verkligen speciell och särskilt för en österbottning som annars är van med synnerligen platta landskap. 😉

20160528_150011293_iOS

Vy över Torneträsk. Torneträsk är där Torneälven börjar och som sedan utmynnar i Haparanda / Torneå i Bottenviken.

20160528_160011293_iOS

Jag har inte besökt de svenska fjällen tidigare. Senast jag var i fjällen så var jag en liten pojke och då besökte jag de norska fjällen tillsammans med mina föräldrar. Naturen här är verkligen speciell, och det som fascinerade mig, var det mycket rena och klara vattnet – man kunde faktiskt se rakt igenom till bottnen på många ställen.

Kiruna är som sagt en gruvstad av rang och det märks på flera sätt. Att bedriva gruvverksamhet är uppenbarligen förenat med ganska stora konsekvenser för både stad och dess invånare: däribland så ska hela stadens centrum flytta till en annan plats ett par kilometer från nuvarande placering. Bakgrunden till detta är att man för närvarande är i stånd med att utvidga gruvan – i framtiden kommer den plats som nuvarande centrum finns på vara ovanpå gruvan och därmed föreligger också en potentiell rasrisk. Det jag ändå inte riktigt får ihop är hur det kan vara ekonomiskt lönsamt?

En annan intressant iakttagelse som mina vänner gjort och som även jag i någon mån också märkte av var att man särskilt på natten känner av vibrationer. Vibrationerna kommer av att man bedriver malmbrytningen dygnet runt och särskilt på natten märker man av hur berggrunden skakar av borrningarna vilket alltså fortplantar sig till byggnaderna ovanpå marken trots att en del av brytningen sker på ett djup av 1 kilometer.

20160529_100158189_iOS

Kiruna kyrka är en fin byggnad. Faktiskt så blev den utsedd till Sveriges finaste kyrka och det kan förstå.

20160529_100404802_iOS

Kyrktaket har de dekorerat med vackra statyer i guldfärg. Intressant nog som kommer kyrkan så småningom att monteras ner i sin helhet för att transporteras till en ny plats. Tänk vilket jättejobb – för notera särskilt de enskilda träbitarna som kyrkans väggar och tak är uppbyggda av – det blir antagligen som att lägga en jättepussel.

20160529_125439759_iOS

Jag tillsammans med min gode vän uppe i de svenska fjällen. Under min vistelse hade vi otroligt fint väder. De facto så var det faktiskt varmare i Kiruna (24 C) än vad det var i Stockholm (16 C).

Jag blev faktiskt bekant med Kiruna när jag var kring 12 år gammal, för då pysslade jag, min pappa och bror med att bygga modelljärnväg. I modelljärnvägskretsar och bland andra tågfantaster, så är Kiruna känt för de tåg som fraktar järnmalmen mellan Kiruna och hamnen i norska Narvik. Vad är det då som är speciellt med de här tågen? Jo, de lokmotiven som drar vagnarna med järnmalmen är faktiskt världens starkaste lokomotiv. De kan dra en last på hela 68 stycken fullastade vagnar med järnmalm, vikten är på den här lasten uppgår till 8160 ton(!). Tidigare har jag bara sett bilder och filmer på de här tågen, så därför var det extra kul att få dem i verkligheten och hur de drar den tunga lasten.

20160529_133933152_iOS

Lokföraren var antagligen van med att se tågfantaster, för han hälsade glatt på mig från styrhytten 🙂

20160529_133946662_iOS

Lokomotiv typen heter IORE. Namnet kommer dels av Iron (järn) men anspelar också på den mycket envisa åsnan Ior.

20160529_132534893_iOS

Här står undertecknad bredvid en malmvagn. De här hade vi i miniatyr på modelljärnvägen 🙂 Kul att få se en vagn på riktigt. De vagnar som används idag är faktiskt hela 3 gånger större (!), och lokomotiven drar upp till 55 sådana vagnar.

För att summera, så kan jag konstatera att det blev en mycket trevlig helg uppe i norr! Om mina vänner bor kvar också i vinter, så tänker jag definitivt ta och avlägga en ny visit då, så att jag får se staden i sin vinterskrud.

Sebastian

En kort ”semester”

I slutet av förra veckan hade jag mina två första semesterdagar. Jag måste nästan smaka på ordet semester, för det är faktiskt första gången som jag hade semester. 😉 Tidigare har jag antingen sommarjobbat, jobbat extra under terminerna eller så har jag drivit mitt egna företag. Alla dessa tre har det gemensamt att jag inte haft möjlighet till semester men nu när jag anställd på heltid, så det innebär det också möjlighet till att ibland ha semester.

På torsdagen hade jag nöjet att fungera som värd för en trevlig kväll tillsammans med två av mina vänner. Det som var speciellt med den här kvällen var att vi gjorde vår egen middag från scratch. Till vår hjälp hade vi dock en vän som utbildar sig till lärare i huslig ekonomi – annars vågar jag inte tänka på hur det hade kunnat sluta… Resultatet av kvällens gemensamma matlagning och samvaro var enligt mig helt klart över förväntningarna. För utöver att det är kul att göra mat och äta god mat, så är det också kul att göra det tillsammans med goda vänner. Dessutom fick jag lära mig en del nyttiga knep som kan vara bra att känna till hemma köket framleddes: däribland hur man sköljer hela purjolökar (det ni!). Tror faktiskt aldrig jag hanterat en purjolök själv hemma vid tidigare… Ingenting man bör nämna på första dejten direkt.

20160512_162933916_iOS

Förrätten bestod av rostat bröd med halloumiost och rödbetspesto.

20160512_165843688_iOS

Varmrätten var en delikat historia: lax serverad på en bädd av purjolökssås, tillsammans med ugnsbakade potatisar.

20160512_175455578_iOS

Efterrätten var en läskande och syrlig sorbet gjord på svarta och röda vinbär, som serverades tillsammans med havreflarn och vaniljsås.

middag

Välkommen hem till mig! Här sitter jag tillsammans med Sophia som var vår privata lärarinna i matlagningens ädla konst.

Mätt och belåten kunde jag således gå och sova på torsdagskvällen, för på fredag morgon skulle jag ta tåget till Helsingfors. I Helsingfors hade jag flera saker jag skulle hinna med. Däribland ett nytt besök till Helsingfors tingsrätt men också med ett besök till Marknadsdomstolen.

20160513_074622439_iOS

Helsingfors centralstation – Pendolino tågen som trafikerar Vasa-H:fors avverkar numera sträckan på endast 3 timmar och 40 minuter!

20160513_115231613_iOS

Byggnaden som Marknadsdomstolen verkar i, är verkligen inte något arkitektoniskt mästerverk – särskilt när det gäller exteriören, så har jag svårt att tänka mig något tristare… Inomhus var det dock en aning fräschare (tack o lov). I samma fastighet finns också Helsingfors förvaltningsdomstol – där av ”Domstolarna” utskrivet i pluralis.

I Helsingfors tog jag möjligheten att bo på ett litet bättre hotell. Den här gången föll mitt val på Hotell Haven. Inte ”hotell heaven” som jag först läste det till… Jag funderade på varifrån namnet ”Haven” kommer, och jag kom fram till två möjliga förklaringar. Jag tror att namnet antingen kommer av statyn ”Havis Amanda” som ligger ett kvarter från hotellet vid Salutorget. Den andra förklaringen kunde vara att det rätt och slätt kommer av svenskans ”hav”, i och med att hotellet ligger, tja, ett stenkast från havet.

20160513_123331468_iOS

Mitt rum på hotell Haven. Rummet gav en gedigen och ombonad känsla.

20160513_123506032_iOS

Tamburen till rummet skvallrade om att det rör sig om ett hotell av litet högre standard. Senast i badrummet gick det dock upp för mig, för där fanns det en extra TV-skärm som replikerade vad som visades på den vanliga TV:n.

20160514_075544774_iOS

Lobbyn var smakfullt inredd och gav ett synnerligen propert intryck.

20160513_124023587_iOS

Den här bilden sammanfattar ganska bra hur jag personligen upplever vår huvudstad Helsingfors: en blandning av impulser från både öst och väst. TV var förövrigt en dansk Bang & Olufsen (fjärrkontrollen vägde som ett halvt mjölkpaket…).

Hotellet rankas som nr 1 i Helsingfors av användarna på Hotels.com. Nu är det inte så att jag bor på ”lyxhotell” varje gång jag är ute och reser, utan det är ibland som jag unnar mig litet extra. När jag till exempel reser tillsammans med min lillebror så brukar vi kompromissa gällande valet av inkvartering. Varannan hotellnatt bokar jag och varannan bokar min bror. Min bror brukar välja de mera förmånliga alternativen, tänk Omena hotellli och liknande, medan jag då brukar boka de litet bättre hotellen. På det här sättet får man en lagom variation och dessutom får man se ganska många nya intryck 🙂

20160514_091527178_iOS

Hotellet har en trevlig innergård – genom portalen kan man skymta södra kajen.

20160514_074326527_iOS

På väg till hotellets matsal för frukost. En inredningsdetalj som jag gillar är sådana här golvlampor som står på stativ – jag vet inte vad det är som tilltalar mig med det, men något är det definitivt.

20160514_065935828_iOS

Frukosten serverades i en vacker sekelskiftessalong med höga fönster och ljuskronor i taket. Genom fönstren kan man skymta Skatudden och Uspenskijkatedralen.

20160514_065817884_iOS

Jag hade höga förväntningar på frukosten och de blev också uppfyllda. Det var en mycket välsorterad frukostbuffé som mötte en: allt från den obligatoriska äggröran till diverse smoothies. Allting toppades med (alkoholfri) champagne som smakade riktigt gott.

Fyra dagar av semester låter relativt litet, men under den tiden kan man dock hinna med en hel del om man använder tiden på strukturerat och effektivt sätt.
En lustig känsla infann sig under fredagen och den kan närmast liknas vid den känsla som man fick när man skolkade från skolan. Jo, jag har nog skolkat någon enstaka gång i mitt liv… För det kändes märkligt att vara ledig och promenera runt vid lunchtid på Helsingfors gator en vanlig arbetsdag medan alla andra stressade omkring. Nå, nu dröjer det ett tag tills nästa gång jag är ledig, vilket torde vara i slutet av juni månad.

Sebastian

Prepkurs – frågor till simulerat inträdesförhör

Jag fick en fråga om jag kunde publicera de frågor som jag gjorde till Justus prepkurs, och visst kan jag göra det 🙂

Det var faktiskt svårare än jag först trodde att komma på (förhoppningsvis) bra provfrågor till det simulerade inträdesprovet. Men under en kvällspromenad på väg hem från en kompis i Vasa så kom jag på de här frågorna. Båda rättsfallen är inspirerade av vården, vilket beror på att jag tittat på den finska sjukhusserien Syke nu under våren, då det kommit en ny säsong av serien. Så om du vill förstå det sammanhanget bör du titta på den serien… Fråga nr 2 är faktiskt en kombination av just TV-serien Syke, men också av ett riktigt rättsfall från Högsta domstolen i Finland som jag läste om för något år sedan.

Fråga 1: rättsfall

Ett gäng läkare och sjuksköterskor som till vardags jobbar på traumaavdelningen vid Mejlans sjukhus i Helsingfors har över veckoslutet åkt över till Stockholm för att där delta i en utbildningskonferens. Konferensen hålls vid Karolinska universitetssjukhuset och på temat står ECMO-behandlingar, vilket är ett område där Sverige ligger i framkant. I den finska delegationen ingår bland annat avdelningens stjärnkirurg Max Hansson. Max väljer tillsammans med ett par finska och rikssvenska kollegor att åka in till Stureplan på lördagskvällen för att där tillsammans ha en ha liten after work på Spybar. På småtimmarna så kommer emellertid de svenska och finska kollegorna ihop sig kring huruvida Sverige eller Finland kommer att vinna Ishockey VM. Dessvärre så övergår den häftiga ordväxlingen till handgemäng, och Max som har problem med impulskontrollen, slår till sin svenska kollega Johan Arvidsson. Johan var förövrigt den rikssvensk som starkast orerat för en självklar seger för Tre Kronor.

Max Hansson är finsk medborgare, medan Johan Arvidsson är svensk medborgare.

  1. Kan både Finland och Sverige hävda att de har straffrättsligjurisdiktion över misshandeln som inträffade? I så fall, redogör på vilka grunder respektive stat enligt folkrättsligt godtagbara straffrättsliga principer kan hävda jurisdiktion?
  2. Om båda staterna skulle hävda att de har jurisdiktion över misshandeln, hur löser man då jurisdiktionskonflikten? Är jurisdiktionskonflikten abstrakt eller konkret?

Fråga 2: rättsfall

På traumaavdelningen vid Mejlans sjukhus jobbar en läkare vid namn Salla Nortamo. Under ett av hennes arbetspass så kommer läkarhelikoptern (FinnHEMS FH10, baserad i Vanda) till avdelningen med en amerikansk turist som har drabbats av en plötslig och akut hjärtinfarkt. Patienten förs direkt till operationssalen där Salla fungerar som narkosläkare vid bypassoperationen av hjärtats kranskärl.

Vid en normal bypassoperation stannas patientens hjärta under kontrollerade omständigheter och hjärtats funktion ersätts under tiden med en hjärt- och lungmaskin. För att stanna hjärtat ges i blodomloppet en injektion av ett läkemedel där det verksamma ämnet är kalium som omedelbart stannar hjärtat. När patienten ska sövas, så råkar Salla av slarv blanda ihop de färdigt uppdragna sprutorna. Det här leder till att Salla istället för att ge narkosmedlet Propofol som hon avsett, ger patienten en dos av kalium, varpå hjärtat stannar. Trots omfattande återupplivningsförsök, så går patientens liv inte att rädda, utan han konstateras avliden 30 minuter senare.

I samband med den senare utredningen av myndigheten Valvira, så uppdagas inte bara att Salla har begått ett allvarligt vårdfel. Vid en kontroll, uppdagas också att hon inte har avlagt någon läkarexamen vid universitet i Sankt Petersburg som hon hävdat. Salla blir därför åtalad för två olika brott: vållandes till annans död – för att hon av slarv orsakade den amerikanska patientens död och även för olovlig utövning av ett yrke inom hälso- och sjukvården – eftersom hon verkat som läkare utan att vara behörig.

Den amerikanske patientens anhöriga misstror de finska myndigheternas förmåga att utreda brotten på ett tillbörligt sätt. De vill därför att amerikanska myndigheter genomför en utredning och lagför Salla för de båda brotten.

Du jobbar på den advokatbyrå som i Finland företräder den amerikanska patientens anhöriga och du har nu fått i uppgift att skriva ett PM (Promemoria) där du tar ställning till följande saker:

  1. Den passiva personalitetskonflikten, vad innebär den i korthet och under vilka omständigheter kan den tillämpas?
  2. Dubbelstraffbarhet, vad innebär det?
  3. Meningsfull anknytning, vad innebär det? Redogör för om du anser att meningsfull anknytning finns i det här fallet.
  4. Det kommer till din kännedom att finska myndigheter redan har hunnit starta en rättsprocess där Salla blivit dömd till ovillkorligt fängelse för de två ovannämnda brotten. Du minns att det finns en princip som heter ”Ne bis in idem”. Vad innebär den och hur kan den påverka möjligheterna att lagföra Salla i USA?

Fråga 3: essäfråga

  1. Inom EU-rätten gör man en uppdelning mellan primär- och sekundärrätt. Definiera begreppen primärrätt och sekundärrätt.
  2. Redogör med ett exempel vardera för hur primärrätten respektive sekundärrätten inverkar på den nationella straffrätten.
  3. Förklara vad som avses med begreppet blankettstraffbud. I vilka situationer använder sig den finska lagstiftaren av denna teknik och varför?
sykeyle

Rättsfallen jag gjorde är inspirerade av den finska sjukhusserien Syke, vars tredje säsong jag följde nu under våren.

Det finns flera utmaningar i att svara på frågorna vid inträdesprovet. En ligger i att man har ett begränsat svarsutrymme, för normalt får man inte skriva ett längre svar än en A4 sida, vilket gör att man måste uttrycka sig verkligt koncist och endast svara på det som efterfrågas (läs: inte mycket utrymme för ”flum”, tyvärr!). En annan svårighet ligger i att man jobbar under tidspress och att frågorna, och då särskilt rättsfallen, vanligen innehåller relativt mycket oväsentlig information, så man måste verkligen kunna sålla ut det centrala och svara på bara det – för om du läste mina rättsfall ovan så märkte du säkert att också de innehåller relativt mycket ”onödigt”, men det är alltså helt avsiktligt. En tröst i sammanhanget är att verkligheten ser likadan ut också, med mycket information varav en stor del inte har någon betydelse för den juridiska bedömningen, vilket gör att man som jurist tvingas till att kunna sålla i sitt arbete.

En sak till gällande TV-serien Syke. Serien får faktiskt en rikssvensk motsvarighet som kommer att heta ”Syrror” och som kommer att sändas på TV4 i Sverige och Norge nu på hösten. Mig veterligen är det här en av få gånger som en finsk TV-serie går på export till vårt västra grannland, för det brukliga har ju hittills definitivt varit andra vägen. Jag väntar med spänning på att få se den versionen också. Få se om den kan leva upp till samma kvalité som Syke?

Sebastian

Att vara lärare på prepkurs

I vår har det gått 5 år sedan jag läste på inträdesprovet till juridiska fakulteten och det var också under samma vår som jag gick ämnesföreningen Justus prepkurs parallellt med mitt eget läsande.

Därför var det litet av ett sammanträffande som jag fick ett telefonsamtal för ett par veckor sedan där jag blev tillfrågad om jag har möjligt att vara lärare vid samma prepkurs som jag själv gått. Efter litet funderande så valde jag att acceptera.

Vad tackade jag då ja till?
Boken jag föreläste om heter ”Grunderna för europeisk och internationell straffrätt” och är skriven av Dan Helenius. När jag först hörde bokens namn, så tänkte jag det är ett verkligt intressant ämne, men att det också är krävande. I mitt fall så har det gått två år sedan jag läste just straffrätt vid fakulteten, så en del av de kunskaperna har nog onekligen hunnit rosta lite grann. Vid prepkursen så var vi fyra lärare som hade olika teman som vi skulle föreläsa om.

Varför är då straffrätt ett intressant ämne? Jag tror det beror på flera saker. Dels så är brott & straff ett tema som är ganska vardagsnära, för varje dag man öppnar valfri dagstidning eller nyhetssida på internet så kan man antingen läsa om något brott som begåtts, jakten på en förövare, eller den senare rättsprocessen.

Till straffrätten hör också många andra intressanta och mer principiella frågor som närmast har en filosofisk dimension. Tänk frågor i stil med: vad är rätt och fel?, kan man under vissa omständigheter rättfärdiga brott?, hur strängt måste straffet vara för att man ska ha sonat brottet? Trots att de här frågorna kanske verkar abstrakta, så har nästan alla personer en åsikt gällande dem. Börjar man istället tala om förvaltningsrätt eller finansrätt i något sällskap så är det betydligt färre som har någon åsikt åt det ena eller andra hållet, om inte personen man pratar med också råkar vara jurist. Därför är straffrätten ett tacksamt område.

prepkurs

Under två kvällar föreläste jag om straffrätt för blivande juriststudenter.

Jag föreläste under två kvällar vid det finska arbetarinstitutet och det var ganska långa pass, 4 timmar per kväll. Det var första gången som jag har föreläst så länge. Naturligtvis var det pauser under kvällen, men ändå var det relativt utmanande att hålla skärpan, för jag hade ju jobbat en hel arbetsdag före också, så det blev mer eller mindre 12 timmars arbetsdagar. Utöver att föreläsa så skulle varje lärare på prepkursen också göra ett par frågor till de simulerade inträdesproven, så att kursdeltagarna får öva sig i svarsteknik och samtidigt också få litet pejl hur de ligger till med läsandet.

Utöver att ha föreläst, så har den senaste tiden bjudit på mestadels arbete för min del. Nu har jag jobbat 3 månader heltid och så småningom verkar jag att börjat hitta in i det berömda ekorrhjulet, där arbetsdagarna avlöser varandra och arbetsveckorna likaså. Men i mitt fall är det mera temporärt, senast vid årsskiftet så tänker jag att övergå till att studera på nytt, för jag trivs nog med den (akademiska)frihet som hör till studielivet och jag känner nog att jag inte är riktigt klar med det ännu.

tartkalas

En vän fyllde år och bjöd på ett hejdundrande kalas, och särskilt vad det gällde serveringen!

Jag försöker även hitta balans i tillvaron på olika sätt, genom att umgås med vänner och motionera. Just nu pockar det vackra vädret på min uppmärksamhet på så sätt att det faktiskt är riktigt trevligt att röra sig utomhus. I veckan så var jag en kväll tillsammans med ett par vänner och spelade Mölkky på gräsmattan mellan strandpromenaden och Academill, då var det jättefint väder och man fick se solen som gick ned över havet. Den här sommaren kommer jag att tillbringa i Vasa, vilket gör det till min första ”Vasasommar”, trots att jag studerat i Vasa i 5 år. Men tidigare somrar har jag jobbat i min hemstad, men nu blir det alltså Vasa – och jag hoppas det ska bli kul!

Sebastian

Jobb, fritid och teater

Frekvensen av blogginlägg har på senare tid minskat relativt mycket märker jag. Förklaringen till det ligger nog delvis i att jag ju jobbar heltid varför en stor del av tiden går åt till det.

Vad har då hänt sedan förra uppdateringen? Ganska mycket. På jobbfronten så har jag börjat komma igång med det rikta arbetet, för nu börjar introduktion vara klar och vi har övergått till att hålla intervjuer och fatta beslut.

En sak kan jag konstatera efter att nu ha jobbat ett par månader, är att jag får se och höra mycket intressant. Många människomöten har det redan blivit och många människoöden har jag fått ta del av. Ibland önskar jag att man kunde dela ens något av de här historierna, men naturligtvis så är det inte möjligt eftersom i princip allt är strikt konfidentiellt. Att sekretessen är så omfattande är förståeligt med tanke på sakernas ofta mycket känsliga natur.

Vi är bara några stycken på jobbet som har svenska som modersmål, för största delen är finskspråkiga. Det här har inneburit att vi svenskspråkiga fått ta ett litet specialansvar för att sköta om svenskspråkiga kontakter för arbetsplatsens räkning. Utöver att sköta de svenska kundsamtal som gällt något mera avancerat ämne, så har det för min del blivit två intervjuer i radio. Nu senast så var det en intervju för Radio Vega där de ville följa upp hur vårt arbete vid asylenheten kommit igång. Det som var speciellt med den här intervjun var att jag själv fronta vår lilla enhet här i Vasa, vid förra intervjun var min chef med, men den här gången var det alltså bara jag.

yle-radio

Intervjun om asyl och invandringsfrågor ordnades vid YLE-huset ute på Brändö. Första gången jag fick besöka en nyhetsdesk, radiostudio och utrymmen med konstant mediebevakning, därav de många skärmarna där tv-sändningar och flöden av internettidningar i taket.

Fritiden har innehållit en hel del också, förra helgen tillbringade jag i hemma i Jakobstad där jag fick agera hundvakt då mina föräldrar var på en weekendresa. Jag har inte besökt Jakobstad lika ofta som tidigare, för nu tillbringar jag oftast helgerna här i Vasa. Men det är ändå kul att besöka Jakobstad, för just nu förändras stadsbilden relativt mycket mellan besöken då Torghuset tar form i Centrum.

gamlahamn

Från förra veckans söndag då jag promenerade i Gamla hamn i Jakobstad. Otroligt vackert med spegelblankt hav och solnedgång, särskilt för att vara i mitten av april månad.

Inom studentmissionen där jag är aktiv, så valdes det en ny styrelse och inom den nya styrelsen så fortsätter undertecknad en period i rollen som sekreterare. Det känns som om tiden gått väldigt fort, för jag är nu inne på min tredje period i styrelsen. Men det är sannolikt ett tydligt tecken på att jag gillar det jag gör och det jag får vara en del av genom att vara aktiv inom föreningen. Vad är det då som gör Studentmissionen så speciell? Svårt att ge ett koncist svar på den frågan, men jag skulle spontant säga att det är den unika gemenskap som bildas mellan kristna studeranden från en spridning av studieinriktningar, är själva kärnan.

studentmissionen-styrelse

Styrelsen för Vasa Studentmission r.f. – årsmodell 2016.

I måndags var jag och såg ett gästspel på Wasa teater från Riksteatern i Sverige. Pjäsens namn var ”En komisk depression” och är en skildring av huvudpersonens, Nour El Refai, egen upplevda depression(er). När jag först hörde namnet på pjäsen så blev jag en aning konfunderad, för hur kan man få en depression att framstå som komisk? Finns det inte ett direkt motsatsförhållande mellan orden komisk och depression? Men efter att ha sett pjäsen så är jag nog benägen att tro att det inte är fullt så svart/vitt som jag först instinkt tänkte när jag hörde att man mixat de här två ”känslostämningarna”. För i pjäsen så får vi reda på att hon, Nour, under en längre tid dragits med perioder av kroniska depressioner, medan andra perioder har hon varit fri från besvär, och plötsligt så ter det sig fullt möjligt att också finna någon form av komik i den annars relativt mörka skildringen av att vara deprimerad.

En sak som jag reagerade på var på det sätt som hon var beredd att blotta sitt inre känsloliv på ett sätt som man normalt gör för sina närmaste vänner, men att hon väljer att göra det inför en fullsatt teater. Även på den frågan ger hon ett svar i pjäsen, genom att avslöja att det för henne är befriande att få berätta om sina upplevelser åt främmande personer – det hade varit svårare att göra det åt en gäng bekanta personer. Hmm, det var onekligen en intressant synpunkt som säkert har en viss allmän bärighet. Jag tror också att den här pjäsen på sitt sätt ligger före sin tid här i Finland, för min erfarenhet är att man i Sverige har en betydligt mera tillåtande inställning till att berätta om egenupplevda psykiska svårigheter. Här i Finland har vi istället en uppfattning som påbjuder att psykiska problem är vars och ens ensak som man inte gärna delar eller överhuvudtaget ska dela med andra, vilket ofta leder till att bördan blir mycket tung för den drabbade.

enkomiskdepression

En stående favorit vid Wasa teaters café i pausen är deras parfait, vars smak varierar: den här gången var det hallon, gången före var det havtornsbär.

I kväll var jag och såg en annan pjäs, ”Päivät kuin unta” (svenska: Dagar som en dröm), på Vasa Studentteater Ramppi. Den pjäsen handlade om dagens politiska klimat och de spänningar som finns i samhället mellan olika grupper, i det här fallet specifikt om de homofoba strömningar som förekommer inom politiken. Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av den här pjäsen, för studentteatern lyckades verkligen förmedla sitt budskap med relativt ringa resurser utan att tumma på den teatrala biten.

Det har onekligen blivit en viss bredd på vad jag sett på teater under en vecka, från skildring av depression till samhällskritik. Men egentligen ligger de här temana inte så långt från varandra om man anlägger ett litet större perspektiv: båda pjäserna strävar efter att väcka såväl enskilda som beslutsfattare och därigenom få tillstånd en förändring av samhället, till ett samhälle som är mera tolerant och öppet.

Sebastian