Endast i Jakobstad…

Att Jakobstad är en liten stad där nästan alla känner alla, är nog känt sen tidigare. Men i veckan fick jag själv ett riktigt smakprov på att så verkligen är fallet.

Det var i samband med ett besök till tandläkaren vid Marja Tandklinik (som är en del av Jakobstads sjukhus) på tisdagsmorgonen som det hände. När jag slagit mig ner i väntrummet och satt där och läste en Kalle Anka & Co i godan ro, så kommer en kurir från transportföretaget UPS in och ska leverera ett paket till tandklinikens reception. När han levererat paketet och är på väg ut så får han syn på mig bland alla andra väntande patienter.

Kuriren frågar då av mig: ”Är det inte, Åstrand?” och jag svarar något förvånat ”Jo”. Till svar får jag då: ”Jo, jag hade ett paket åt brodern den, Benjamin. Inte skulle du kunna ta emot det?”. Ännu mer konfunderad svarar jag ”Okej”. Resultatet är då att han helt sonika går efter paketet från deras transportbil som står där ute vid infarten till sjukhuset. Sen kommer han in med paketet och ber mig ”signa av det” på deras digitala handdator, bland alla andra patienter.

Något förbryllad sitter jag då plötsligt där med ett paket till min bror i tandläkarväntrummet och funderar över hur det här riktigt gick till… Eftersom det skall vara någorlunda kliniskt rent i mottagningsrummen, så väljer jag att lägga paketet ovanpå klädställningen och hoppas att ingen tar det under tandläkarbesöket.

UPS-flygplan-kronoby

Ett transportflygplan tillhörande kurirföretaget UPS. Tyvärr landar nog inte det aktuella flygplanet till vardags i Kronoby. Men jag har spottat ett liknande vid Vanda-Helsingfors flygplats.

Vilka slutsatser kan man då dra av det skedda?

a) Jag och min bror tar emot alldeles för många paket från halva världen, som levereras via olika kurirföretaget. Jag erinrade mig senare att jag träffat den aktuella kuriren när han för ett halvår sedan levererat ett paket åt mig, och han därmed kopplat ihop mig med min bror som bor på samma adress.
b) Jakobstad är verkligen en liten stad, där de flesta faktiskt har en aning om vem olika personer är. Vad är oddsen att samma sak skulle hända i Helsingfors eller redan i Vasa?
c) Att ett företag som UPS (United Parcel Service), trots att det är ett globalt amerikanskt företag, har synnerligen god lokalkännedom.

 

UPS-bil

Tyvärr har inte UPS sina kännspaka bilar i bruk i Jakobstad. De syns ibland i Stockholm, även om de är vanligast i USA.

Jag har själv för vana att oftast när jag beställer varor via internet att välja kurir-leverans eftersom det går otroligt snabbt när det kommer från ett annat land än Finland. Tyvärr verkar det ju ha blivit för mycket av det goda, när kurirerna börjar känna igen en också vid tandläkaren. 😉

Men lite beröm måste jag ändå nog ge åt UPS och deras lokala underleverantör Ahlskog transport! Deras motto verkar nog stämma:
”Worldwide Services – Syncronizing the world of commerce

Sebastian

Midsommar och en postkaka

Midsommaren firade jag i huvudsak med familjen vid vår sommarstuga i Bastuhamnen, Larsmo.

Tyvärr var ju vädret litet till och från, varmare hade det gärna fått vara, men å andra sidan klarnade det gråmulna vädret upp mot kvällen. Det känns ändå konstigt att det var knappa 15 C på midsommar? Men vi vågade oss ändå ut på sjön för att lägga ut nät över natten.

Midsommardagen tillbringade vi både vid villan och hemma, bl.a. köpte vi jättegod varmrökt lax från rökeriet vid Strand Camping – en given favorit på matbordet i sommartid!

På söndag började vi sjösätta vår Rönnqvist 15 båt, japp här är vi sent ute 😉 Vår lilla Kulla båt hade vi dock sjösatt redan i slutet av april, och det är den som hittills fått tjäna som vår fiskebåt.

Tyvärr hade undertecknat glömt ”batterilådan” i staden, så båten blev inte satt i helt kördugligt skick ännu… Skyller det på att jag var för upptagen med att få färdigt min sista engelskauppsats till engelskakursen. Men nu är även den inlämnad och jag har fått sommarlov på riktigt.

bastuhamnen-larsmo

Utsikten från vår villa i Bastuhamnen, Larsmo. I förgrunden syns bryggan och kanalen som leder in till den mellan två skyddande pirer. Till vänster syns UPM:s anläggning och upptornande regnmoln och till höger skymtar en liten del av ön Slusshällan.

Utöver kursen i engelska skrev jag i förra veckan (18.6.2014) min förhoppningsvis sista tentamen på rättsnotarie utbildningen, nämligen tentamen i statsförfattningsrätt. Resultaten kommer dock först i mitten av augusti.

En av mina kusiner som numera är bosatt i Stockholm med sin respektive, fyllde nyligen år. Eftersom det är en viss geografisk distans mellan oss för tillfället, så fick jag klura ett tag innan jag kom på någon lämplig present som jag kunde sända åt honom.

Då slog det mig att jag läst om en kaka som man kan skicka per post inom Sverige. Det är nämligen det svenska företaget Postkakan.se som erbjuder en så pass skojig tjänst – var de helt sonika skickar kakor per post i en låda till vald mottagare! Nu fick jag äntligen en anledning att pröva beställa en sådan 😉 Sagt och gjort, jag lade in en beställning före midsommaren och väntade med spänning på resultatet.

postkakan-cola-cokos

Denna födelsedagsgåva rönte tydligen en del extra positiv uppmärksamhet, då min kusin hittade den på tamburgolvet nedan om postinkastet. En Postkaka, av typen Kola Cocos från Postkakan.se

Resultatet fick jag igår, och som bilden ovan förtäljer så verkar min gåva ha varit till belåtenhet! Hoppas den smakade bra också?

Sebastian Åstrand

Nya spelregler vid internethandel

Från och 13.6.2014 trädde en lagförändring av konsumentskyddslagen i kraft. Den här lagförändringen för med sig ett par större förändringar av de rättigheter man har som konsument, särskilt vid internethandel / e-handel.

Den största förändringen är utan tvekan det, att man inte längre har någon automatisk rätt att kostnadsfritt skicka tillbaka en vara till webbutiken.

Tidigare har det som bekant varit så att webbutiken var man köpt sin vara, varit tvungen att stå för returfrakten om man ångrat köpet. Så är det inte längre, utan nu skall du som konsument svara för returfrakten, om inte webbutiken uttryckligen lovar något annat.
Därmed kommer jag framledes att vara extra noggrann innan jag beställer en vara över nätet, dels att kolla om butiken erbjuder gratis returfrakt och om så inte är fallet att fundera en extra gång innan jag klickar på köp.

Andra förändringar är att webbutiken får en större skyldighet att upplysa kunden om olika saker (informationsplikt). Bland annat rätten till att dra ett ärende till konsumenttvistenämnden liksom rätten att reklamera en felaktig vara.

internethandel


 

En kort mer juridisk-teknisk betraktelse av den aktuella lagförändringen är att ändringen främst gäller kapitel 6, i konsumentskyddslagen 1978/38, då kapitlet har blivit förnyat i sin helhet.

Bakgrunden till lagförändringen är ett EU-direktiv (2011/83/EU) vars syfte är att förenhetliga konsumenträttigheterna vid distanshandeln inom EU. Tidigare har direktiven varit s.k. minimi-direktiv vilket inneburit att de satt minimi nivån som medlemsländerna måste hålla, i det här fallet konsumentskydd. På senare tid har det blivit mera ”inne med” s.k. minimi-maximi-direktiv, vilka dels sätter en minimi standard, men också ett tak(!) för hur mycket bättre ett medlemsland får ge rättigheter om. Så är det i det här fallet – Finland har tidigare varit mera generösa inom sitt konsumentskydd än EU-genomsnittet, när vi haft rätt till kostnadsfri returfrakt. Men eftersom det nya direktivet också sätter ett tak så måste Finland i praktiken försämra sitt konsumentskydd på denna punkt. Exempelvis i Sverige har konsumenten alltid varit tvungen att stå för returfrakten själv, enligt deras distanshandelslag – så man behöver inte blicka långt bort för att se att det har varit en ”förmån” till finska konsumenter.

Jag är annars en person som är starkt för EU och EU-medlemskap och tror starkt på den fria marknaden och gemensam Europeisk historia/värdegrund. Men här måste jag säga att jag ändå är litet besviken på det aktuella EU-direktivet.
Jag förstår dock tanken bakom det, från EU:s sida vill man förenhetliga konsumentskyddet särskilt vid internethandel för att samma regler skall gälla inom hela EU. På så vis blir det också enklare för företag inom EU att etablera sig i andra medlemsstater.

Följaktligen är jag kluven till den aktuella lagändringen. Förhoppningsvis gynnas via av lägre priser då flera aktörer kanske börjar verka inom Finlands näthandel och vi konsumenter på så vis kompenseras för förlusten av vår kostnadsfria retur.

Sebastian Åstrand

Inträdesprov till juridiska fakulteten (3 år senare och provövervakare)

Igår (11.6.2014) var det exakt tre år sedan jag skrev inträdesprovet till juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet, Vasa enheten.

”Dagen till ära” så hade jag sökt om att få vara provövervakare vid inträdesprovet, vilket hölls igår vid Åbo Akademis utrymmen i Vasa. Jag hade blivit antagen som provövervakare och fick inställa mig redan 10.30 för förberedelser, själva provet på gick från kl. 12.00 till kl. 17.00. I verkligheten blev provstarten något försenad, så vi var klara först strax före kl. 18…

Som provövervakare fungerar några studenter från fakulteten, tillsammans med en ansvarig provövervakare som annars är anställd vid universitet. För besväret erhåller man lite mer än en symbolisk summa. Jag ville vara provövervakare för att få se hur det fungerar från andra hållet, då jag faktiskt hann fundera lite på hur det måste vara att vara övervakare när jag själv skrev provet.

abo-akademi-vasa-academill

Åbo Akademi i Vasa, med Academill huset i fokus – som även kallas för Peffan. I år hölls urvalsprovet till juridiska fakulteten här, vilket också var fallet då jag sökte in.

Urvalsprovet förflöt utan några större incidenter, och arbetsdagen för oss provövervakare slutade på 9 timmar.

Jag vågar med säkerhet säga att det är många som spänt väntar på att urvalsresultaten publiceras i juli! Jag minns själv hur nervös jag var när jag skrev provet i exakt samma sal för tre år sedan. Jag är annars en lugn och sansad person, jag kan väl närmast beskrivas som ”lugn som en filbunke” på utsidan i de flesta situationer. – Men på provdagen för tre år sedan – vilken inre nervositet!

Varför var jag då så nervös? Jo, för att när man söker till juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet så ändras böckerna från år till år. Vilket betyder att när man investerat nästan ett halvår till läsande av litteraturen, så vill man faktiskt lyckas i provet och komma in. För gör man inte det är man tvungen att börja om från början nästa år – ”one shot” helt enkelt 😉 Nå, det gick ju vägen för mig då! – så jag hoppas att litet av mitt yttre lugn kunde smitta av sig på gårdagens skribenter…


Jag kunde inte låta bli att ta en bild från stranden vid Åbo Akademi i Vasa, ut mot Brändö och Vasa universitets campus där. Orsaken är att Vasa förändras och växer, i en stadig takt – trots ekonomiskt svåra tider i Finland. Dessutom har Vasa förändrats en del under de tre år jag har studerat här.

vasa-universitet-campus-brando

På bilden syns Vasa universitets campus på Brändö, med ”Fabriikki” i förgrunden. Till höger syns Vasa elektriskas tillbyggnad – toppmodernt med stora glasväggar.

Under de första två åren jag studerade på juridiska fakulteten i Vasa, så var utbildningen lokaliserad ute på Brändö var vi delade utrymmen med Vasa universitet (på bilden). Sedan hösten 2013, så är utbildningen baserad i centrum av Vasa i den s.k. Ekgården ovanpå Vasabladets redaktion. Jag måste säga att de nya utrymmen är aningen trevligare än de på Brändö, eftersom de är mindre och bidrar till en mera gemytlig och personlig stämning. Utrymmena på Brändö var nog också moderna, men man försvann lite i den stora massan – vilket är lätt hänt på ett stort universitet.

Men också Brändö förändras, bl.a. så bygger Vasa elektriska ett helt nytt kontor med jättestora glasytor. Det gör mig nervös eftersom jag inte ännu fått elräkningen för de senaste fyra månaderna, och man kan ju gissa varifrån pengarna tas till detta (skryt)bygge!

Sebastian

Flygmässa vid Jakobstad/Kokkola flygplats

Förra veckan, 26.5.-1.6.2014, gick i huvudsak i skolans tecken. En del frågar sig säkert om jag inte fått sommarlov ännu, men så är inte fallet riktigt ännu… Orsaken är att jag går en engelska kurs, som sommarkurs vid Vasa sommaruniversitet eftersom jag skjutit på språkstudierna till slutet av min utbildning.

Men över till lite roligare saker, så hann jag även besöka flygmässan vid Jakobstad/Kokkola flygplats som anordnas av den lokala flygklubben på kristi himmelsfärdsdag. Jag har besökt mässan ungefär vartannat år sedan jag var en ”pojkspoling” på 10 år, haha. Så år igen var det dags för ett besök.

På bilden nedan står jag bredvid propellern till ett Diamond Twinstar DA42 flygplan, som tillhör Suomen ilmailuopisto som utbildar piloter. Som litet kuriosa kan det nämnas att Finnair endast rekryterar piloter som skolats där, utöver försvarsmakten, men andra gör sig inte besvär att söka jobb vid Finnair. En del menar att detta är orsaken till att det är över 50 år sedan Finnair var inblandat i en olycka, om det ligger något i det låter jag vara osagt.

Det sägs ju att det enda som skiljer mannens leksaker från pojkens är priset! Jag bredvid ett Diamond Twinstar skolningsplan.

Det sägs ju att det enda som skiljer mannens leksaker från pojkens är priset! Jag bredvid ett Diamond Twinstar skolningsplan, lagom bländad av solen.

Hur som haver, så läste jag ju Biggles böcker när jag var yngre och jag har även kvar min samling av dem, men då någon gång föddes drömmen att om att börja flyga – min egen pojkdröm. Den drömmen vaknar alltid till liv när jag besöker flygmässan 😉

Min plan som jag också ämnar realisera är att ta flygcertifikat för privatbruk, senast, när jag börjar jobba heltid!

/ Sebastian Åstrand