Nya spelregler vid internethandel

Från och 13.6.2014 trädde en lagförändring av konsumentskyddslagen i kraft. Den här lagförändringen för med sig ett par större förändringar av de rättigheter man har som konsument, särskilt vid internethandel / e-handel.

Den största förändringen är utan tvekan det, att man inte längre har någon automatisk rätt att kostnadsfritt skicka tillbaka en vara till webbutiken.

Tidigare har det som bekant varit så att webbutiken var man köpt sin vara, varit tvungen att stå för returfrakten om man ångrat köpet. Så är det inte längre, utan nu skall du som konsument svara för returfrakten, om inte webbutiken uttryckligen lovar något annat.
Därmed kommer jag framledes att vara extra noggrann innan jag beställer en vara över nätet, dels att kolla om butiken erbjuder gratis returfrakt och om så inte är fallet att fundera en extra gång innan jag klickar på köp.

Andra förändringar är att webbutiken får en större skyldighet att upplysa kunden om olika saker (informationsplikt). Bland annat rätten till att dra ett ärende till konsumenttvistenämnden liksom rätten att reklamera en felaktig vara.

internethandel


 

En kort mer juridisk-teknisk betraktelse av den aktuella lagförändringen är att ändringen främst gäller kapitel 6, i konsumentskyddslagen 1978/38, då kapitlet har blivit förnyat i sin helhet.

Bakgrunden till lagförändringen är ett EU-direktiv (2011/83/EU) vars syfte är att förenhetliga konsumenträttigheterna vid distanshandeln inom EU. Tidigare har direktiven varit s.k. minimi-direktiv vilket inneburit att de satt minimi nivån som medlemsländerna måste hålla, i det här fallet konsumentskydd. På senare tid har det blivit mera ”inne med” s.k. minimi-maximi-direktiv, vilka dels sätter en minimi standard, men också ett tak(!) för hur mycket bättre ett medlemsland får ge rättigheter om. Så är det i det här fallet – Finland har tidigare varit mera generösa inom sitt konsumentskydd än EU-genomsnittet, när vi haft rätt till kostnadsfri returfrakt. Men eftersom det nya direktivet också sätter ett tak så måste Finland i praktiken försämra sitt konsumentskydd på denna punkt. Exempelvis i Sverige har konsumenten alltid varit tvungen att stå för returfrakten själv, enligt deras distanshandelslag – så man behöver inte blicka långt bort för att se att det har varit en ”förmån” till finska konsumenter.

Jag är annars en person som är starkt för EU och EU-medlemskap och tror starkt på den fria marknaden och gemensam Europeisk historia/värdegrund. Men här måste jag säga att jag ändå är litet besviken på det aktuella EU-direktivet.
Jag förstår dock tanken bakom det, från EU:s sida vill man förenhetliga konsumentskyddet särskilt vid internethandel för att samma regler skall gälla inom hela EU. På så vis blir det också enklare för företag inom EU att etablera sig i andra medlemsstater.

Följaktligen är jag kluven till den aktuella lagändringen. Förhoppningsvis gynnas via av lägre priser då flera aktörer kanske börjar verka inom Finlands näthandel och vi konsumenter på så vis kompenseras för förlusten av vår kostnadsfria retur.

Sebastian Åstrand

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *