Torghuset i Jakobstad – en liten juridisk diskurs

torghuset-jakobstad

Bild på förslaget till nytt Torghus i Jakobstad, ritat av arkitektbyrå R. Wingren Ab.

För den som har följt lokalmedia i Jakobstad, har knappast kunnat undgå att ta del av de olika turerna med det s.k. ”nya Torghuset” som skall ersätta det gamla bankhuset. Nu har det blivit en ytterligare fortsättning på denna till synes oändliga följetong, igen, då Museiverket överklagade stadens beslut om att godkänna bygget.

En sak som jag och säkert mången annan noterat är allt mera blir juridifierat i dagens samhälle, då det tillkommer mer och mer regler som man (helst) skall förhålla sig till. Innan du gör något bör du göra som det heter i USA, ”run it by legal”, det vill säga att företagets juridiska avdelning skall ha tittat på saken innan du vidtar några som helst åtgärder… Detta för att undvika att man går på en otrevlig, juridiska mina.

Idag är det viktigt att kolla upp de juridiska aspekterna innan man vidtar något, för att undvika senare överraskningar…

Stadsfullmäktige fattade i juni i år beslut om att Torghuset i sin nuvarande form skulle få byggas. Det stötte emellertid på patrull då statliga Museiverket valde i fredags 25.7. en timme innan besvärstiden gick ut, att ”lämna in ett besvär för säkerhetsskull” som det hette enligt ansvarig tjänsteman på Museiverket.

Stadens beslutet har alltså blivit överklagat till Vasa förvaltningsdomstol som är första instans i denna typ av ärenden, som faller under området förvaltningsrätt. Jag tittade på förvaltningsdomstolarnas årsbok (sid. 27), och noterade att den genomsnittliga handläggningstiden för dessa typer av ärenden i genomsnitt uppgår till 8 månader.
Men som sagt det gäller enbart för första instans, förvaltningsrättens beslut kan i sin tur överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen, under förutsättning att den lämnar besvärstillstånd. Skulle det gå så att någon part ännu överklagar till HFD, så får man räkna åtminstone ytterligare 12 månader innan ärendet slutligen har avgjorts. Det vill säga att rättsprocessen, statistikt, kan försena den av stadsborna efterlängtade byggstarten med mer än 8 + 12 mån = 20 månader, alltså över 1,5 år – då är vi i februari 2016 innan ett eventuellt första spadtag kan tas.

Frågan som många ställer sig idag, vems fel är det att det gått så här? Skuldbördan är måhända delad, dels borde staden kanske ha inväntat Museiverkets utlåtanden och tankar innan man godkände det nuvarande förslaget. Men å andra sidan så hävdade Museiverket att de nu genomförda ändringarna bara var kosmetiska i jämförelse med det tidigare förslaget som reviderats fram till nuvarande form, det tycker jag inte är sant då man plockat bort hela 3 (!) våningar från det ursprungliga förslaget, det är nog mera än kosmetiskt.

Men sen kan man väl inte skylla allt på parterna heller, utan det är väl nog regelverket som också borde ses över. Lagen borde inte vara ett hinder för att en stad överhuvudtaget skall kunna förändras. Någon måtta måste det nog allt finnas, alternativt måste tolkningen från Museiverkets sida bli mindre nitisk. Det här är ju en juridisk diskussion om hur lagen borde vara, eller som det heter på latin: lege feranda, här kan alla ha en åsikt och det är glädjande att justitieministern i dagens ÖT öppnar för förändringar. Men tills något sådant sker måste vi leva med hur lagen är i just nu, eller det också på latin: lege lata.

Men det är inte enbart samhället som har blivit mera komplext med mycket nya regler, utan människor i allmänhet är mera medvetna om sina rättigheter (och förhoppningsvis också skyldigheter), på gott och ont.

Folk är idag ofta betydligt mer medvetna om sina rättigheter, vilket påverkar alltfler områden. Eller som kirurgen som skulle operera mitt knä sade när jag berättade att jag till vardags studerar juridik: ”då har jag ett problem till förutom ditt knä” 😉

Jag får väl tillsist citera Madonna med låten Miles Away: ”so far away, so far away”, om man skall sammanfatta både stadens och invånarnas syn på saken mot Museiverkets syn på saken…

Sebastian Åstrand

Jakobs dagar 2014 och litet Pro bono

Nu har vi återigen fått lägga en årgång av Jakobs dagar veckor till handlingarna. Jag tänkte främst plocka fram några axplock av upplevelser från dagarna.

Tidigare har jag skrivit om förra veckans besök på Gamla gravgården i Jakobstad. Men jag har nog hunnit med annat också.

Men först ett allmänt konstaterande om hur man vet att det är Jakobs dagar? Jo, genom att betrakta bilparken i staden, för att gå från någon enstaka bil, så formligen exploderar antalet svenskregistrerade bilar i Jakobstad. Utan att överdriva så bär nästan varannan bil registreringsplåtar från Sverige, och ibland mera exotiska länder som ”Norge”, Frankrike och Holland.

svensk_bil

Räkna antalet bilar med svenska reggplåtar så vet du om Jakobs dagar börjat eller inte… (Bild från vibilägare.se)

Vid sidan av det ordinarie Jakobs dagar programmet, så besökte jag tillsammans med familjen bl.a. Purmo för att se litet på bygderna där. Min pappa är nämligen från Purmo ursprungligen och därför tog han med oss för att visa några intressanta platser. Det som faktiskt förvånande litet var forsen som rinner igenom Purmo och kringliggande byar.

fors-i-purmo

Brännasforsen i Purmo, här flödar vattnet – tidigare utnyttjades strömmen för att driva en närliggande kvarn. Man ser spår i stenarna efter någon form av damluckor/flödesreglering.

Det hade gått mig förbi att det fanns sådana här vattenflöden i närregionen, faktiskt. Personligen föredrar jag nog kusten mera än inlandet, men vackert var det trots allt och att höra ljudet av forsen. Brännasforsen, går genom hela Purmo och fortsätter genom kringliggande byar.

fors-i-purmo2

Vattnet rinner nästan igenom skogen, då den verkligen är nära vattnet.

Utöver det, så fyllde min mormor 80-år vilket firades med den närmast släkten först i Molpe på Strand Mölle. Den som följt min blogg vet att det inte är särskilt länge sen jag besökte Mölle senast, men denna gång prövade jag och min bror en ny maträtt, vilket gjorde att det ändå var riktigt kul med ett återbesök. Rätten vid provade var ”Black Rock Plate”, vilket konkret innebar att serveringspersonalen bar in en lavasten (!) som var strax på 400 C varm. På denna skulle jag och min bror sen själv tillreda både oxfilé bitar och även byxad abborre. Supergott slutresultat, och mycket annorlunda sätt att servera mat på…

grilla-mat-på-lavasten-strand-molle

Tillredning av Oxfilé på lavasten pågår – istället för olja eller smör, så användes saltflarn för att undvika att köttet och fisken skulle fastna på stenen. Notera abborfiléerna till vänster.

Även ett flertal besök på vår villa i Bastuhamnen blev det under Jakobs dagar, främst för att för en stund fly undan den extrema hettan i stan och få litet havsbris över sig.

sebastian-larsmo

Undertecknad njuter av havsbrisen – det är som balsam för själen att se ut över havet. Håret är lite små ruffsigt som sig bör…

Vår numera litet seniora labrador Ebba, njuter liksom jag av havsbrisen – inne i stan ligger den mest och flämtar av värmen när det är över 25 C. Fascinerande dock att se Ebbas intellektuella utblick över havet, kanske den också har existentiella funderingar när den tittar på havet.

ebba-larsmo

Labradoren Ebba fyllde 8 år i våras, här tillsammans med matte Mamma på bryggan i Larsmo. Ebba börjar ha litet grått hår kring munnen, en form av patina på en belevad hund.

På fredagskvällen (25.7.2014) hade vi besök av musiktrion KAJ, som uppträdde i skolparken och drog en otroligt stor publik. Det pratas om att över 5000 personer bevistade deras konsert, vilket nog säkert kan stämma. Eller för att uttrycka det enkelt, ”alla” var där 😉 Utöver släktingar och vänner, så skymtade jag faktiskt en professor från juristutbildningen i folkhavet…

kaj-i-skolparken-jakobs-dagar

Den stora folkmängden gjorde det svårt att ta någon vettig bild av konserten. Bilden får närmast tjäna som ett ”bevis” på att jag var där…

Jakobs dagar avslutade jag i år genom att delta i en Pro bono aktivitet, som det heter på advokatspråk. ”Pro bono” = för samhällets godo (utan ersättning). Genom att tillsammans med några andra killar och tjejer från Ungdomsarbetet i Jakobstads svenska församling, stå och grilla korv vid klockstapeln vid Jakobstads kyrka mellan kl. 20-24 på lördagkvällen 26.7.2014. Kul att få grilla korv i stor skala, det såldes 200 korvar på 2,5 timme. Dessutom roligt att få träffa många f.d. konfirmander och andra ungdomar, likväl hjälpledare och andra bekanta på ett så koncentrerat ställe.

Sebastian

Sommarlektyr: Brott och straff

Man skall väl inte klaga alltför mycket på värmen som vi nu bjuds på i Jakobstadstrakten under Jakobs dagar, men när kvicksilvret kryper över 25 C strecket blir det åtminstone för mycket av det goda för mig 😉

Jag har försökt kyla av mitt huvud genom att läsa ett par litterära klassiker under sommaren, nu senast med Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Ja, jag får väl medge att det i någon mån är generande att jag inte läst denna ”ultraklassiker” tidigare, särskilt när man studerar juridik. Orsaken till att det inte blivit av tidigare är att jag trott att den boken har varit svårtillgänglig, inte fysiskt då, utan att den skulle vara tungläst. Men nu efter att ha läst de 650 sidorna på fyra dagar, får jag väl konstatera att så inte riktigt var fallet.

brott-straff

Visst är väl själva pärmen i sig intresseväckande? Boken är kanske inte den ultimata för hängmattan, åtminstone om man vill ha någon form av reflekterande dimension av sin läsupplevelse.

Jag har ingen avsikt att skriva en recension av boken här, utan jag kommer istället med några av mina synpunkter på boken. Boken, Brott och straff, är skriven under slutet av 1800-talet, och behandlar den tid som rådde då i (Tsar-)Ryssland med fokus på Sankt Petersburg. Huvudpersonen som berättelsen kretsar kring är Rodja, som är i 23 års åldern och har studerat juridik på universitet men nu tagit paus från studierna. Orsaken till pausen är att han kommit fram till en teori som gäller när brott (alltså lagöverträdelser) trots allt kan vara godtagbart, denna teori har han även fått publicerad som en artikel i en vetenskaplig tidning. Han nöjer sig emellertid inte med att dryfta teorin enbart på ett teoretiskt plan utan väljer också att omsätta teorin i praktik.

I boken förekommer ett tiotal karaktärer, och det är därför omöjligt att redogöra för dem alla, utan jag nöjer mig med att konstatera att han har två vänner som följer honom genom boken nämligen: en teologistuderande och en nybliven medicinare (läkare). Dessa bistår Rodja trots att han helst av allt skulle vilja vara ensam. Men det som kanske mest fascinerar med boken är att den innehåller långa monologer som i vissa fall kan sträcka sig över 2 sidor, där man får följa den tankeprocess som föregår i karaktärens huvud – och på så vis får man bra insikt i hur de psykologiska processerna artar sig när en människa resonerar kring brott.

jurist

Vad är rättvisa? – det är fråga som många jurister åtminstone någon gång ställer sig…

Jag har personligen, efter grundkursen i rättsteori nu i våras, en viss förkärlek för just rättsfilosofi och teori. Orsaken är att man där försöker närma sig frågeställningar av karaktären: ”Vad är rättvisa?”, ”När kan man eventuellt legitimera en brottslig handling?” & ”Varifrån får rätten (lagen) sin legitimitet?” etc. Den här boken anspelar i någon mån på dessa frågor, även om den inte går för djupt utan samtidigt håller sig kvar vid intrigen och på så vis blir den också en nästan formidabel bladvändare.

Jag fascineras över hur man kan relatera till de teorier och tankar som förs fram i boken kring temaområden som: etik, kärlek, moral och rättviseperspektivet, trots att boken skrevs för närmare 150 år sedan. Trots att vi hunnit tillryggalägga en så lång tidsperiod bakom oss, så är det här ännu frågor som är lika dagsaktuella idag som då, det är i huvudsak miljön som skiftar.

Min bedömning är att boken är synnerligen läsvärd, särskilt för juris studerande, men nog för gemene man likväl. Eller som min pappa konstaterade när han såg mig läsa boken, du riskerar ju att bli allmänbildad om du läser sådan där litteratur 😉
Men boken är förhållandevis lättläst beroende på vilken ambitionsnivå man har med sitt läsande, i det här fallet närmast hur djupt man önskar gå med i de olika resonemangen som förs fram i boken.

Nog med min svada om litterära klassiker, i förra veckan kom också en ny musikvideo ut av det Österbottniska bandet KAJ som jag gillar starkt. Det som är omisskännligt med videon och KAJ som band är att de lyckas fånga den Österbottniska och i viss mån finlandssvenska mentaliteten på ett synnerligen träffsäkert sätt. Parentetiskt kan jag väl nämna att jag hoppas kunna gå på deras konsert i Jakobstad i veckan 🙂

Sebastian

Finska sånger

Jag tycker att det är något särskilt med finskspråkiga sånger och låtar i jämförelse med sina svenskspråkiga diton. Missförstå mig inte nu, jag tycker nog mycket om svenskspråkig musik också, utan jag konstaterar närmast att det är en rikedom att kunna bägge språken och kunna ta del av de olika stilarna och kulturerna – med andra ord: kunna plocka russinen ur kakan 😉

På senare tid har jag fastna för en låt av Juha Tapio, nämligen ”Jossain täällä”. Jag har nog tidigare lyssnat en hel del på Juha Tapio, men den här låten tilltalar mig på något speciellt vis. Kanske är det att texten i sig kan tyckas gälla banala saker som cigarettpaket och frostbitna vägar genom landsbygden, men ändå har ett inneboende filosofiskt djup som kanske greppar efter andra lyssningen?

Jag tog mig friheten att översätta den finska texten till svenska, dels för att du som läsare som inte behärskar finska skall kunna läsa texten, men dels också för att kunna jämföra finska låttexter med svenska på samma språk.

Nedan följer min fria översättning, inga garantier för dess språkliga riktighet och med ingen avsikt att göra intrång i original materialet.

"På cigarettpaketets lock finns ritade hus
 av frost ätna vägar och svarta vägrenar
 tillsammans med den trebenta springhunden under stjärnfall
De avmätta tonerna från krogen på bottenvåningen
 en suck genom väggarna, larmet från gatorna genom fönstren
 drar jag det av tobakluktande täcket närmare mina öron
Refräng
 Jag är här någonstans, tillsammans med den ensamma månen
 jag vakar tills stjärnorna bleknar i den annalkande morgonen
 jag är här någonstans lycklig när jag saknar dig
På stationerna finns klockorna, och sjaskiga bänkar
 stadens gränser, ett oändligt sorgband
 under den askgråa sten-himlen finns Guds hunger
Jag tittar bort mot broarnas suckande
 På mina hälar finns spöken och förändrande miljöer
 Alltid är det detsamma, alltid på nytt
Refräng x 3"

Juha Tapio – Jossain Täällä
Någonstans här

Lyssna på originalet nedan:

Vad tycker du, skulle det vara möjligt att sjunga samma sång på svenska?

Min personliga åsikt är att så inte är fallet, utan att språken nog skiljer sig så till den grad att den inte går att översätta sångtexterna rakt av utan genomgående omarbetning – vilket skulle helt förta låtens innehåll. Utan här ser man igen rikedomen av att kunna och lära sig flera språk, man får tillgång till ett så mycket bredare kulturutbud som annars ofta är stängt för en.

Men det finns faktiskt en låt av Aki Sirkesalo och Lisa Nilsson som heter ”Mysteriet” var de kombinerar att turvis sjunga på svenska respektive finska i en duett, vilket i sig blir otroligt vackert. Rekommenderas att lyssnas till på stillsamma kvällar, se på youtube.com här:
http://youtu.be/CcbiZRMSLYc

Sebastian

Jakobs dagar: Gamla gravgården i Jakobstad

Jag och min bror att hade läst att de i år (igen) skulle ordna en guidad rundvandring på Gamla gravgården i Jakobstad under Jakobs Dagar. Vi bestämde oss att gå dit idag, eftersom vi blivit osäkra på släkten Serlachius koppling till Jakobstad, vilket vi trodde oss få klarhet genom delta i rundvandringen.

Sagt och gjort, så var vi idag på rundvandringen och nog fick vi allt på klart hur släkten Serlachius har/hade sina kopplingar till Jakobstad. Det är bland annat släkten Serlachius genom Gösta Serlachius som ligger bakom, det som idag är Serla / Metsä (tillverkare av diverse hushållspapper och liknande). Dessutom har ju släkten andra framstående personer i sig (också idag), inom bland annat teater och den akademiska världen.

Men inte gick vi bara av den anledningen, utan också eftersom jag själv arbetat på Gamla gravgården under inte mindre än två somrar när jag var i 16-17 års åldern, och därför har jag ett litet egenintresse. Gamla gravgården är speciell såtillvida att den i princip är som ett museum, eftersom få nya personer begravs där nu för tiden (under 5 per år), men kanske framförallt eftersom den berättar en hel del om Jakobstads (industri)historia på ett mycket tydligt sätt. Nästan ”alla” stora personer som från och med år 1857 dog i Jakobstad är begravda på den gravgården och en rundvandring där ger därför en intressant inblick i det liv som de dels levde, men också i hur Jeppis blev till 🙂

2014-07-21 18.45.25

Gravmonumentet ovan tillhör släkten Schauman, är designad av Torben Grut och föreställer dödens port vart alla människor måste inträda nakna.

Men utöver alla personer som är begravda på Gamla gravgården, så finns det en hel intressant att berätta också om de olika gravstenarna och gravmonumenten – som man inte alltid tänker på. Till exempel tillhör gravstenen ovan släkten Schauman och är designad av arkitekten Torben Grut, som också är känd för att ha ritat bland annat brandstationen i Jakobstad och Stadion i Stockholm. Symboliken i monumentet föreställer dödens port varigenom alla människor förr eller senare är tvungna att vandra – dessutom är vi tvungna att vandra igenom den nakna. Varför? Jo, detta eftersom vi kommer till jorden utan någonting och vi får inte heller ta med oss någonting (materiellt) när vi lämnar jordelivet, fattig som rik.

2014-07-21 18.43.22

En gravsten som föreställer det (plötsligt) avbrutna livet.

Bilden ovan, på en gravsten som ser ut som en avbruten pelare, bär enligt mig på en vacker symbolik. Det finns åtminstone två sätt att tolka den avbrutna pelaren:
1) Pelaren föreställer livet som vi lever som en tidsaxel, vi försöker leva livet på ett bra sätt och hoppas att det varar länge. Men plötsligt kapar Gud av livstråden, vilket ibland sker på ett mycket oväntat sätt och det är det som visas genom den oskarpa brytpunkten – eftersom vi varken kan förbereda oss eller veta när livet tar slut. Resten kan vi påverka, alltså övriga livet, och polera likt pelaren i övrigt, men slutet kommer ofta abrupt och pelaren blir därför ofullständig.
2) Det andra tolkningen som med fördel kan kombineras med det första, är att den tid vi lever på jorden symboliseras av pelaren och döden av brytningen. Men att livet fortsätter på ”andra sidan” genom att pelaren med fördel kan skarvas i där den tagit slut, med en osynlig del. Vilket nog är en mer hoppfull tolkning, trots att slutet ofrånkomligen kommer, kanske abrupt, men en fortsättning ändå är att vänta.

2014-07-21 18.09.31

Mycket symbolik står att finna i de olika gravstenarna, också i ”enkla” kors.

Bilden ovan som visar ett gravkors tillverkat av gjutjärn, innehåller också i sin enkelhet en hel del symbolik. Gravkorset är sannolikt tillverkat av företaget ”Jakobstads mekaniska verkstad” som för existerade, och på baksidan av gjutjärnskorsen kan man då finna bokstäverna ”JMV”. Korset ovan fungerar som gravsten för en gymnasist, alltså inte som jag förstod felaktigt trodde – någon som höll på med gymnastik. Utan benämningen/titeln syftar på någon som studerade vid Gymnasiet… Symboliken i dessa, i övrigt kanske enkla gravkors, är att de ofta har tre spetsar, bollar eller andra symboler i ändorna på korset. De här symbolerna skall representera tre enigheten, d.v.s. Fadern, Sonen och den helige anden. Vackert i sin enkelhet, och lätt att missa om man inte är insatt.

2014-07-21 18.44.47 HDR

Utöver symbolik, var det förr viktigt med titlar på gravstenarna. Men stenen ovan innehåller också en del symbolik, kan du se vad?

Förr var det viktigt att ens titlar också skulle finnas med på ens gravsten. En intressant fråga är varför? Jag tror att det har och göra med det samhälle som då var och ännu hade en koppling till Tsar-Ryssland, var det rådde tydliga hierarkier och det var viktigt att var och en hade sin plats och följaktligen en titel som följde med en i graven så att säga.

På stenen ovan kan man utläsa att den begravde Walter Österberg hade varit borgmästare, men det finns också en del symbolik om man ser på symbolen ovanför. Jag känner inte igen själva symbolen, men kan placera element av den. Bland annat boken med titeln ”Lex” som hänvisar till lagen, och följaktligen kan man anta att personen varit jurist. Vilket också visade sig riktigt genom en snabb Googling, var jag fann att han också varit Hovrätts auskultant. Yxan som ingår i symbolen, är för att vara exakt en s.k. Fasces d.v.s. ett spöknippe, som har sitt ursprung i inte mindre än romarriket. Var Fasces var en symbol för makt som överheten besatt, idag i form av lagstiftaren och domstolarna. Man kan finna denna symbol i bland annat svenska polisen logga 😉

Att besöka en gravgård är förknippat med sorg i många fall, men man kan också lära sig en hel del historia och om det liv som var förr. Dessutom kan man lära sig mera om symbolik som inte alltid är helt uppenbar, bara man är observant och kanske har någon som kan förklara dem åt en.

Sebastian

Molpe besök + en sväng till Bergö

Igår, i måndags besökte jag och min bror byn Molpe i Kornäs och ön Bergö.

Vi brukar årligen företa oss en resa till Molpe, detta eftersom våra morföräldrar har sitt sommarställe där. De brukar dock inte villan för närvarande, så vi lovade att titta till den.

Men före det stannade vid Strand-Mölle, den lokala restaurangen i Molpe som serverar synnerligen delikata maträtter. En stående favorit för mig och min bror är deras panerade och stekta abborrfiléer, som serveras tillsammans med potatis och hollandaisesås. En riktig lukullisk festmåltid i all sin enkelhet! Bara det är ett motiv för oss att köra de 140 km enkelväg från Jakobstad till Molpe.

molpe-villa

Morföräldrarnas sommarstuga i Molpe i sommarskrud. Här tillbringade jag många av mina barndomssomrar och lärde mig även att köra båt och fiska med nät.

Det är alltid så rofyllt att besöka Molpe, på något vis känns det också hemma trots att jag inte den senaste tiden varit där särskilt mycket. Kanske har man det i generna? Åtminstone påminner Mölles abborfiléer mycket om de filéer som min morfar förr själv brukade tillreda, från ax till limpa så att säga, från att ha fiskat abborrarna till att ha filéat dem till att stekt dem i smör! Men Mölles är nog inte riktigt lika goda 😉

molpe

Bilden är en panoramabild för att få en någorlunda heltäckande bild av miljön. Muddringen som min morbror påbörjat är dock inte helt färdigställd ännu.

Skulle vi haft mera tid över så borde vi nog ha gjort flera lokala utflykter i Molpe, men vi bestämde oss för att åka över till ön Bergö som ligger i närheten.

Besök till Bergö

bergo_farja

Ön Bergö saknar fastförbindelse med fastlandet, därför är man tvungen att begagna sig av färjeförbindelsen för att komma till ön bil ledes. (Bild från: jariala.blogspot.fi)

Bergö är ett helt eget litet samhälle som ligger ute på en fristående ö ute i skärgården, för att komma till färjeplatsen är man tvungen att köra igenom Molpe. Färjan till Bergö går relativt regelbundet, viss varians beroende på efterfrågan, men dagstid 1-2 avgångar per timme, själva överfarten räcker litet på 10 min. Här fick vi som småbarn lära oss att det är viktigt att ta av sig säkerhetsbältet under själva överfarten om något skulle inträffa under överfarten…

Färjan följer en vajer som går längs med havsbottnen, och den har faktiskt (enligt hörsägen) slitit sig ett par gånger och drivit ut till havs – men då blivit upplockad av bogserbåtar. Som tur inträffade inte något sådant under våra överfarter som tur är 😉

Bergö var faktiskt större en vad jag minns det som när jag besökte ön för närmare 10 år sedan, så det var nog alla gånger på tiden för en ny visit. Bergö befolkas om jag uppfattat saken rätt av bofasta Bergöbor men också av många sommarstugeägare som är där på sommaren, vilket också märks på den täta trafiken dit. Bergöborna sägs vara ett eget släkte, som skiljer sig från folket runt omkring i området, men det behövs säkert för att trivas på ön året runt, säkert många utmaningar.

Men Bergö är otroligt vackert faktiskt, åtminstone sommartid, med havet runt hela ön och den grönskande ön med sina pitoreska hus och stugor. Dessutom finns nästan all kommunalservice med bibliotek, brandstation och två dagligvarubutiker. Vi passade på att köpa glass på Bergö All, en av butikerna.

Tiden gick fort, och sen var det plötsligt dags att söka sig mot fastlandet för att börja färden hemåt – med många nya och förnyade intryck.

Sebastian

Push it forward

juridik-studier-universitet-whitelines

Whitelines anteckningsbok med sin trevliga påminnelse om att ta det framåt! Ibland behövs lite uppmuntran i en juridikstudents vardag, även om man är på slutrakan.

När jag studerade min första terminen på Handelshögskolan i Stockholm, så delade de ut en massa saker åt studenterna bl.a. latop-väska, paraply, etc. – men det som jag faktiskt haft störst nytta av är anteckningsböcker från det svenska företaget Whitelines. De är häftiga på två sätt: dels att de inte har vanliga svarta linjer eller rutor på pappren utan det är vita linjer på svagt blåaktig papper – vilket är mycket behagligt för ögonen plus att det går att skanna dem. Men dels också för att de innehåller olika maxim eller andra aforismer, som i häftet ovan:

Push it forward

Så enkelt, men samtidigt elegant! Jag blir glad varje gång när jag öppnar det aktuella häftet och det uppmanar mig ”att föra det framåt”, oberoende vad jag just då gör (oftast studier, men i alla fall). Den uppmaningen förpliktar en på ett visst sätt att göra sitt bästa 🙂
De hade också i all sin enkelhet också kunnat skriva ”Prorsum” vilket är latin och betyder ”Framåt!” – bl.a. Burberry har en klädkollektion med det namnet.


Igår (måndag) var det en ovanligt gråmulen och kylig dag för att vara i slutet av juni och eftersom jag var ledig från jobbet idag, så fann jag mig tvungen att finna någon aktivitet som kunde råda bot på tristessen.

Aktiviteten jag slutligen fann var att besöka stadsbiblioteket i Jakobstad, för att börja göra litet research inför det stundande projektet att börja skriva magisteravhandling i höst. Eller i praktiken dröjer nog själva författandet av avhandlingen till nästa vår, eftersom hösten dedikeras till kurser i forskningsmetodik, litteraturstudier och andra ”understödjande studier”.

Men i allt det skall jag ännu hinna skriva ännu ett övningsseminarium inom ämnet familjerätt. Jag har hittills hunnit skriva de två övningsseminariearbeten som ingår i rättsnotarieexamen, varav det ena var mitt slutarbete – som den intresserade hittar under ”Arkiv”. Men också i magisterskedet (Juris magister) ingår ett eget övningsseminarium, på ca 20 sidor att skriva.  Ämnet för detta seminariearbete är som konstaterat familjerätt, och nu återstår bara att hitta en lämplig fråga att skriva om, likväl att skriva själva arbetet. 😉

Nåväl, mina timmar på biblioteket gav litet utdelning då jag troligen hittade ett intressant område att skriva om. Frågan är inte helt specificerad ännu… men anknyter till de s.k. intressebevakningsfullmakter som man som enskild kan upprätta för framtiden om man skulle drabbas av t.ex. demens och då inte längre är i stånd att välja en intressebevakare. En intressebevakningsfullmakt ger en möjlighet att själv sin eventuella framtida intressebevakare, t.ex. sin partner eller annan anhörig. Men lagen är relativt ny, i kraft från 2007 och i och med det finns det en hel del intressant att ”forska i”. Dessutom är det ju ett relativt intressant sak i sig, att man på förhand kan samtycka till att en annan person, om vissa villkor uppfylls, får disponera över ens ”förmögenhet” och personliga angelägenheter.
– se: Lag om intressebevakningsfullmakt (2007/648).


Men dagarna har inte bara bestått av studier och arbete, jag har nog försökt koppla av också – särskilt från studierna!

I förrgår besökte vi bl.a. farmor som bor ute på landet i Purmo, eller för att vara mer precis Överpurmo och däri liggande byn ”Kasackbacka”.

purmo-kasackbacka

En rofylld utsikt utöver åkrarna i Kasackbacka, Purmo. Lantidyllen är kanske som vackrast på sommaren?

Så härligt att ibland få lämna stadslivet och dess bekymmer och krav, för en stund, och kunna andas frisk och ren lantluft. Dessutom är det också otroligt vackert i sin ”enkelhet” och samtidigt fridfullt – en mini-retreat i sig. Rekommenderas!

Sebastian