Praktikantens vardag

I måndags (1.9.2014) inledde jag min praktik vid förvaltningsdomstolen i Vasa. Det är fråga om ett par veckor lång praktik, som är valfri inom juristutbildningen och som kan genomföras på olika rättsliga institutioner.

När jag berättar åt bekanta att jag skall praktisera på förvaltningsdomstolen, så är det vanligt att de får något frågande i blicken. För även namnet ju säger en del, att det handlar om en domstol som handhar förvaltningsärenden, ungefär. Men mera konkret så handhar förvaltningsdomstolen i de flesta fall ärenden där någon är missnöjd över ett beslut som en myndighet fattat, och denne nu önskar överklaga beslutet. Då är det till förvaltningsdomstolen ärendet skickas, om myndigheten själv inte väljer att rätta sitt beslut av någon anledning. Det är kanske därför som förvaltningsdomstolarna inte är lika kända som tingsrätterna bland allmänheten. Dessutom är förfarandet i förvaltningsdomstolen oftast skriftligt, vilket innebär att man inte på samma sätt träffar de som jobbar där i någon rättegångssal.

modernrattssal

Förfarandet i förvaltningsdomstolen skiljer sig ganska mycket från i en tingsrätt, var rättegången vanligen sker i rättegångssalen, medan förfarandet ofta är skriftligt i förvaltningsdomstolen. (Bild: plainarkitekter.se)

Nåja, det här kan säkert låta litet tråkigt, så varför valde jag då att praktisera vid en förvaltningsdomstol? En orsak var just det att man annars inte direkt kan få insyn i förvaltningsdomstolens verksamhet, som utomstående och det här var en ypperlig chans att få se domstolen innanför skinnet. Men sen handlägger också förvaltningsdomstolen riktigt intressanta och i många fall viktiga ärenden, särskilt för den som besvärat sig. Det kan vara fråga om utlänningsärenden där det är fråga om en person skall få stanna kvar i Finland, om denne har nekats uppehållstillstånd. Sen finns det barnskyddsärenden var mycket avgörande beslut tas för barnets och föräldrarnas räkning, och i skattemål kan det igen röra sig om betydande summor pengar för den som förlagts att betala t.ex. tilläggsskatt. Det gör också att det blir en stor bredd på de ärenden som man får bekanta sig med.

När jag började praktiken fick jag skriva på ett NDA som det vanligen kallas jurister emellan, d.v.s. ett Non-Disclosure Agreement eller på svenska ett sekretessavtal. Så där av kan jag bara skriva allmängiltigt om min praktik vid domstolen. Men det är helt förståeligt i och med att del av ärendena dels är hemliga, och dels att information i regel inte får utgå från domstolen förrän ett färdigt avgörande (ä.k.s. dom/beslut) getts i fallet.

NDA-avtal

Inom den juridiska och kommersiella sektorn är det vanligt med sekretessavtal, dessa binder en vanligen också efter att uppdraget upphört (t.ex. en anställning).

Domstolen är uppdelad på flera sektioner, och inom dessa i mindre grupper som kallas för rotlar. Själv jobbar jag inom en sektion och rotel som handlägger främst skatteärenden och men även en del allmänna ärenden. Det var på egen begäran som jag ville jobba med skatteärenden i och med att det är område som jag är litet intresserad av, för jag har ju tidigare också jobbat på bokföringsbyrå. Men samtidigt vill jag ju ha litet bredd och få se så mycket av domstolens verksamhet som möjligt, vilket också hittills verkar gå i uppfyllelse då domstolen plockat in mig på många ärendetyper och jobb. Min främsta arbetsuppgift är annars att gå igenom fall som inkommit och skriva ett PM var jag lyfter fram olika rättsliga frågor, olika aspekter och olika förslag på hur ett ärende kunde avgöras, och väger olika argument för och emot. Sen tar en föredragande vid och skriver det riktiga PM:et och ett förslag till beslut, som sen föredras för domarna som fattar det riktiga beslutet.

En utmaning i arbetet är att arbetsspråket i regel är finska, både i skrift och tal. Förvaltningsdomstolen är tvåspråkig, men majoritetsspråket är finska vilket innebär för att arbeta där krävs att man avlagt ”stora språkprovet” i finska och fått utmärkta kunskaper. Själv har jag inte avlagt det aktuella provet ännu i och med att det inte behövs för praktiken, och samtidigt vet jag att det är minst sagt utmanande att ”läpäistä” det provet. Så jag ser också praktiken som en övning av min kanslifinska som används inom myndigheter, och skiljer sig litet från vardaglig finska. Ett nyttigt ord som används ofta inom rätten är ”juttu”, som saknar en entydig svensk motsvarighet, men som är frekvent förekommande på finska och samtidigt flexibelt. Det kan ju betyda t.ex. sak eller ärende men också en historia (anekdot) beroende på sammanhanget.

Sebastian

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *