Jag passade på att besöka vår huvudstad, Helsingfors, i början av veckan. Besöket var dock av den kortare sorten, då jag stannade där i knappt ett dygn, mellan måndag och tisdag (3-4.11.2014). Orsaken till resan var dess studierelaterat men också för nöjesskull för att träffa bl.a. en god vän!
Jag åkte från Vasa på måndagskvällen med tåg till Helsingfors och kom fram strax före elva på kvällen (litet väl sent för att vara i H:fors, med facit i hand dock).
Hotell Torni i Helsingfors på natten – vackert så!
Jag valde att inkvartera på Hotell Torni med min bror som hade rest redan tidigare från Jakobstad till Helsingfors. Varför vi hade valt hotell Torni berodde på att det är litet av en historisk plats eftersom det har spelat en central roll under de olika krigen och kriserna som Finland varit iblandade i. Det sägs bl.a. att den ryska spionorganisationen hade sin finska bas här under 40-50-talen då läget var som mest spänt i Finland.
Samma vy som på bilden ovan, men tagen påföljande morgon – om jag minns rätt stod jag på Georgsgatan.
Jag var helt nöjd med vistelsen på Torni, och det kändes faktiskt litet hemtrevligt att bo där. En sak som säkert bidrog till den känslan, är nog det faktum att Torni är ritat av samma arkitekt som har ritat Jakobstads gymnasium, nämligen finlandssvensken Bertel Jung ursprungligen också hemmahörande från Jakobstad 🙂
Enda incidenten var vid frukosten, då de som brukligt på litet finare hotell ställer fram en egen kaffekanna på frukostbordet åt gästerna. Problemet var bara det, att när jag skulle hälla upp kaffe i min mugg, så ”exploderade” kannan i min hand – i praktiken så att korken flög upp när jag hällde och utöver frukostbordet flödade närmare en liter kokhet kaffe.
Men från hotellets sida hade de riktigt proffsig service och erbjöd oss genast ett nytt bord, för det tidigare var ju dränkt i kaffe! Dessvärre brände jag handen på kaffet – och handen luktade svagt av kaffe ännu tre dygn senare trots åtskilliga handtvättar…
Helsingfors universitet, byggnaden Porthania var juridiska fakulteten är belägen i Helsingfors. Byggnaden ser nog tråkigare ut än vad den är, men den är en representant för finsk funktionell och modernistisk arkitektur under 50-talet. Särskilt märks det på de kännspaka och många svängdörrarna i entrén som är mässingsfärgade.
Efter att ha hämtat mig efter morgonens ”kaffe-incident” så sökte jag mig vidare mot stadens centrum (nåja, Torni ligger nog i sig centralt) mot Skillnaden för att möta upp en gammal studiekompis. Vi passade på att ta en lång lunch vid en av stadens mer prisvärda restauranger, Manhattan Steakhouse, de har verkligen skäliga priser i förhållande till vad man får. Efter det flanerade vi vidare mot ”riktiga” juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet. Det tar emot en aning att erkänna det, men antalet gånger som jag besökt just riktiga juridiska i Helsingfors går nog att räkna på ena handens fingrar…
När jag ändå besökte biblioteket vid HU, så passade jag på att rösta i Studentkårsvalet till Helsingfors universitets studentkår. Jag betalar ju ändå 97€ i året till dem i ”läsårsavgift”, så om man en gång kan påverka så bör man väl göra det också?
Efter att ha tagit farväl av min kompis som skulle fortsätta eftermiddagen med en föreläsning på fakulteten, så fortsatte jag min promenad mot universitetsbiblioteket i Kaisaniemi, också det i centrum av Helsingfors. Avsikten med mitt besök där var nog närmast att beundra den fantastiska arkitekturen, jag rekommenderar verkligen ett besök dit om du råkar ha vägarna förbi – för detta toppmoderna bibliotek är nog något i hästväg vad det ankommer arkitektur.
Entrén till utrikesministeriets huvudbyggnad som ingår i byggnadskomplexet ”Sjöekipaget” (på finska: merikasarmi).
Nå, efter det var det då dags för dagens andra höjdpunkt – ett besök till finska Utrikesministeriet ute på Skatudden i Helsingfors. Dessvärre höll jag på att försena mig kraftigt, eftersom jag ibland råkar vara en tidsoptimist av rang – och i en storstad är det ingen positiv egenskap 😉 För missar man en spårvagn så kommer det visserligen en ny inom kort, men om det dröjer 8 minuter till dess, så blir det plötsligt problem om man som jag går efter ett minutschema… Nåväl, jag hann till slut fram till ministeriet med hedern i behåll, även om jag var relativt blöt eftersom det under eftermiddagen på tisdagen envisades med att regna.
En bild inifrån UM, här brukar vanligen de olika ministrarna hålla olika pressträffar.
Vad var du min orsak till att besöka UM? Jo, det var nämligen så att en studentförening för juriststudenter ELSA Helsinki (European Law Student´s Association) hade ordnat med ett studiebesök till UM. Under studiebesöket fick höra om de olika karriärmöjligheterna som UM erbjuder åt jurister och juriststudenter – jobben i fråga är säkert mycket stimulerande och utmanande, men samtidigt är kraven nog oerhört höga för att bli antagen eller anställd till deras utbildningar och jobb. T.ex. nämnde de följande siffror gällande antalet sökande till det s.k. diplomatprogrammet: 20 antogs men antalet sökande till dessa platser uppgick till ca 540 personer (540/20 = 27), d.v.s. en sökande på 27 andra sökande antas… För egenräkning väntar nog ingen diplomatbana, eftersom de formella språkkraven är omfattande – man bör behärska minst fyra språk (finska – utmärkt, svenska – nöjaktigt, engelska – bra och ett fjärde språk (inkl. tyska/franska/ryska) bra). I mitt fall är det nog de fullständiga kunskaperna i finskan som saknas, samt avsaknaden av ett fjärde språk som sätter käppar i hjulen (om de nu inte godtar latin?). Dessutom får man bereda sig på att tillbringa minst ett par år stationerad på en s.k. ”hardship” ort när man väl påbörjat programmet, tänk i stil med ambassaderna i Pakistan eller Irak…
Men besöket gav nog också annan utdelning än så – för dels var det riktigt intressant att höra om de många saker man på UM och deras rättstjänst jobbar med: allt från folkrätt i Europeiska människorättsdomstolen till att ge rådgivning till Finlands beskickningar (ambassader) utomlands till att sköta om Finlands ”relationer” med Åland. Dessutom hade jag förmånen att spontant komma i samspråk med en riktigt trevlig juriststudent från H:fors (så jag fick ju även öva min muntliga finska), vilket var riktigt intressant då vår diskussion fortsatte även på spårvagnen in till H:fors centrum – kul att vidga sitt nätverk sådär spontant. 🙂
Bild på ena flygeln av Sjöekipaget. Själva byggnadskomplexet är betydligt större än vad denna bild kanske låter förslå…
Mäktiga byggnader som UM huserar i ute på Skatudden, byggnaderna är ritade av den tyska arkitekten Carl Engel, som även har ritat en ansenlig del av de mest kända byggnaderna i Helsingfors, inkluderande bl.a. domkyrkan (eller Nikolaikyrkan). Dessvärre är jag nog inte så kulturellt allmänbildad, så det här jag fått berättat för mig av min yngre bror Benjamin som är synnerligen insatt och kunnig vad det gäller arkitektur(historia).
En kopp varm choklad med gräddskum och en s.k. potatisbakelse som tilltugg vid Fazer Café. (Och jo, jag ångrar att jag tog chokladen med grädde – det var alldeles för mäktigt!)
Efter besöket på UM var det dags att börja runda av dagen… Det gjorde jag och min bror genom att mötas vid Stockmans ”under klockan”, som kanske är den mest vanliga mötesplatsen i Helsingfors.
Vi styrde därifrån vidare mot Fazer Café, alltså originalet på Glogatan 3. Tidigare har jag bara besökt ”kopian”, eller om man skall kalla det för filialen högst uppe i Stockmans. Det var både sjukt gott, men också sjukt dyrt! Nåja, det var det värt – det är ändå så sällan jag tar mig tid för ett lyxigt cafébesök i Helsingfors… Vi hann även en sväng ut till Mejlans campus, var HU har sin medicinska fakultet – det var nämligen min bror som ville bekanta sig med läkarutbildningen i Finland, när han överväger att börja studera till läkare i Danmark nu till våren.
Det var ovanligt tomt på tåget från Helsingfors till Vasa. Jag brukar vanligen åka det som förr kallades för Business klass, men numera för Extra. Fördelen är att man dels inte behöver sitta bredvid någon (2+1 säteskonfiguration), dels att det är litet lugnare samt att kaffe + tilltugg och dagstidningar ingår. Det blir heller inte så mycket dyrare om man är student, med studierabatten…
När vi väl smörjt kråset färdigt på caféet så var det dags att börja styra stegen mot respektive färdmedel – jag skulle tag tåget tillbaka till Vasa emedan min bror skulle ta flyget från Helsingfors-Vanda vidare till Göteborg via Stockholm.
Så ser pärmbladet ut till mitt förhoppningsvis sista seminariearbete inom det juridiska området åtminstone. Nu väntar andra projekt och utmaningar istället.
Parallellt med alla besök och utflykter i Helsingfors hann jag även färdigställa det sista på mitt seminariearbete i familjerätten. Vilket gjorde att jag kunde lämna in det några timmar före deadline.
Undertecknad något mör efter en dag i hufvudstaden. Jag inbillade mig faktiskt att luktade litet bränt gummi från mina skosulor när jag fick sätta mig till rätta på tåget 😉
Så, sammanfattningsvis är det nog en av de litet mera intensiva dagarna på länge, med flera parallella projekt att slutföra – samtidigt som det sägs att vi studenter har det nästan oförskämt mycket fritid (nå, det är väl en definitionsfråga det också 😉 ).
Nu fortsätter studierna i Vasa igen, och vardagen kallar därmed på mig.
Sebastian
Lämna ett svar