Ack dessa finlandismer

Jag upptäckte nyligen till min fasa att ordet passligt närmast är att betrakta som en finlandism. Voi, voi tänkte jag då, och där kom det ytterligare en finlandism – för i Sverige säger ju inte rikssvensken ”voi, voi” när denne ojar sig, utan ”oj, oj”.

Men jag antar dock att rikssvenskarna förstår vad man menar om man använder adjektivet ”passligt”, för hittills har ingen frågat av mig vad jag avser – när jag begagnat mig av ordet.

Personligen tycker jag då att passligt sitter mera helgjutet i min mun än ordets rikssvenska dito ”lagom”. Inget fel på lagom, ”lagom är bäst”, gäller ju som bekant 🙂 Men har man vant sig med ett ord, är det svårt att avvänja sig från det…

Ett annat exempel jag ”ramlade över” nu senast var ordet ”oskojat”, tydligen är också det en riktig finlandism. För en googling av ordet ger vid handen att det verkar vara främst i finlandssvenska bloggar som ordet förekommer. Men varför skulle det egentligen vara fel att säga att något är oskojat? Jag menar det är ju lika med att någonting är litet mera allvarligt menat, men icke sa Nicke om det ordet likaså…

Det var en kort notering till mitt eget minne, och kanske till nytta för någon annan också?

Själv har jag ett konkret exempel på när det råkade bli fel med en finlandism i Sverige när jag var på besök i Stockholm. Situationen var den att jag besökte det café som är beläget högst uppe i Kaknästornet (mitt första besök där, sen har det blivit några uppföljande besök – för utsikten är onekligen magnifik).
Nåväl, jag skulle då beställa en kopp kakao och en dammsugare. Problemet uppstod redan vid orden ”en kopp kakao”, för servitören tittade på mig som ett fån. Nå, jag upprepade min beställning, men han tittade ännu mera missmodigt på mig, och bad om ursäkt för att han inte uppfattade hela min beställning. När jag för tredje gången upprepade min beställning så frågade han av mig ”om jag vill ha kakor?”. Vad tusan, tänkte jag då. Men sedan gick det upp ett ljus för mig – för det var ordet ”kakao” som han inte begrep, i den kontexten åtminstone…

I Sverige heter det nämligen ”varm choklad” emedan man i Finland använder sig av begreppet ”kakao”, för samma ädla dryck. I Sverige om man använder begreppet ”kakao” så syftar man antingen på själva kakaobönan, eller oftare på kakaopulvret som man kan köpa i butiken – ögonchoklad som Fazers version heter. Därav låg det för ifrågavarande servitör närmast tillhands att jag avsåg kakor, för det ordet påminner ju åtminstone litet om kakao, och jag klandrar inte honom på minsta vis för det – det var ju jag som slarvade med språket…
Nåja, dessa språkförbistringar piggar onekligen upp vardagen litet. Inte kanske alltid i själva situationen, men sen kan man kanske se tillbaka på det med ett leende 🙂

Till sist ett tips om du vill hitta en lista på flera finlandismer, så har en gammal klasskompis till mig skrivit om saken på sin blogg – listan hittar du här: ”Karolinas finlandismskola” – håll tillgodo.

Sebastian

Dan före dopparedan

Nu är julen verkligen för dörren, imorgon är det ju julafton!

Undertecknad är hemkommen till Jakobstad sen drygt litet mer än en vecka sedan, och oj vad skönt det känns att vara i sin hemstad! Jag är ju trots allt den här stadens ”kasvatti” 😉

vasa_finland_brando

Vasa tog farväl av undertecknad för det här året, genom att bjuda på verkligen vintriga vyer av astonishing karaktär. Om det ändå vore lika vackert varje gång man går ut till Brändö från Vasa centrum…

Så här strax innan jul och särskilt nu när dopparedagen (julafton) närmar sig, så har det varit litet extra stressigt att hinna med alla åtaganden man har att fullfölja för att julen skall bli så bra som möjligt. Allt från att införskaffa presenter till att julstäda bostaden i Vasa…

Men nu börjar julfriden så småningom göra sig påmind i vederbörlig ordning!

Jag gjorde en liten dykning i fotoarkiven från tidigare jular, och hittade en bild på min lillebrors pepparkakshus som föreställer familjens hus i Jakobstad. Han byggde det aktuella pepparkakshuset för 2 år sedan, och det är helt skalenligt… Numera studerar han ju till ingenjör i Göteborg på Chalmers – vilket inte är så konstigt när man ser huset.

pepparkakshus

Modell av familjens hus i Jakobstad i form av ett pepparkakshus, konstruerat och byggt av min lillebror.

 

Sebastian

En Österbottning på Nobelfesten

Jag har haft två hektiska veckor bakom mig den senaste tiden, och det har också föranlett att bloggen har varit av sekundär prioritet under en tid. Orsaken till radiotystnaden är den att jag hade turen att vinna en biljett i Nobellotteriet, och denna biljett berättigar en till att besöka nobelfesten (alltså nobelbanketten i Stockholms stadshus).

Nu undrar säkert en del läsare vad Nobellotteriet är för något? (Nobelbanketten behöver jag knappast redogöra för…) Nobellotteriet är ett lotteri som anordnas av Stockholms studentkårer och är öppet för alla universitetsstuderande i Sverige, och via Nobellotteriet kan man då köpa lotter för 50 kr stycket. Vinsten man kan vinna är då rätten att köpa en biljett till Nobelfesten, märk väl: rätt att köpa. Anyway, i Nobellotteriet säljs årligen omkring 4000 lotter och det är 40 biljetter som lottas ut. Och i år så råkade jag ha turen att vinna en biljett. Jag har deltagit i lotteriet i tre år nu, sedan att jag blev inskriven som student på Handels i Stockholm.

Biljetten som jag vann berättigar till att man får ta med sig en valfri person som sällskap till Nobelfesten, och efter en del funderade föll valet på min lillebror Benjamin – som också är intresserad av Nobelfesten. Egentligen hade det ju varit naturligare att välja en person av det motsatta könet, men i denna gång fick det bli såhär. 🙂

nobel1

Själva inbjudan till Nobelfesten, den ser verkligen formell ut.

Nå, vad gör man då när man, plötsligt, någon vecka innan Nobelfesten får reda på att man vunnit en biljett dit? Jo, det blir en mängd saker som skall fixas på korttid. Från att fixa med frackhyra, till hotellbokningar, flygbiljetter och till sist även med en privatlektion i vals och foxtrot. Hade någon sagt i somras att jag i december skulle ta en lektion i vals, så hade jag nog inte trott denne person – men så oförutsägbar är tillvaron…

Därmed blev det nog litet av chock när beskedet kom, för jag hann faktiskt tveka ett litet tag om jag skulle fara eller inte på nobelfesten. Orsaken till min tvekan var att festen är såpass storskalig, den kallas ju inte utan orsak för ”festernas fest”, och som en vanlig Österbottning kändes det ganska stort att plötsligt gå på en Nobelfest…
Nåväl, det var bara att finna sig i situationen och styra och ställa på bästa sätt för att försöka fixa allt i tid. För den här möjligheten kommer knappast igen, utan det är verkligen en ”once in a lifetime experience” av rang, tänkte jag och bet ihop för att försöka sy ihop allt. Så efter att ha läst igenom Magdalena Ribbings stora vett och etikettbok, samt fixat med allt praktiskt så begav vi oss således av mot Stockholm på tisdagen 9 december. Nobelfesten hålls varje år den 10 december, eftersom det är dödsdatumet för Alfred Nobel.

2014-12-09 17.06.34

En litet tag såg det tveksamt ut om vi alls kommer oss till Stockholm med flyget från Vasa… Orsaken var att terminal 5 på Arlanda blivit utrymd p.g.a. ett bombhot – tack och lov hann situationen nästan gå över tills vår flight.

2014-12-09 18.52.59

Men vi lyckades nog ta oss till Stockholm, trots det initiala trasslet med flygningen. Och redan på Arlanda hälsades ”vi” välkomna av följande skylt – Welcome to our hometown.

2014-12-10 12.07.13

Dagen till ära hade -alla- bussar i lokaltrafik i Stockholm utrustats med två svenska flaggor på taket i fronten. Ett trevligt sätt att uppmärksamma Nobelfirandet på. Vilka andra dagar har bussarna dessa flaggor?

Jag har nog länge drömt om att få gå på Nobelfesten, för att de som blir inbjudna dit tillhör nog en mycket sällsam skara människor och för att uttrycka det lindrigt. För det är ju mycket svårt att annars bli bjuden på Nobelfesten, fastän man skulle vara exempelvis universitetsprofessor. Därmed blev ännu mera överraskad då det kom ett till besked om att vi haft turen att få rätten att i år gå på också nobelprisutdelningen före själva nobelfesten. Orsaken till det var att det fanns lediga platser till studenterna i år, vilket inte händer varje år, tydligen. Därmed började vår dag, onsdagen 10 december, ännu tidigare än vi först räknat med eftersom vi skulle infinna oss i Konserthuset kring kl. 15:00 på eftermiddagen.

Här kommer några utvalda bilder från prisutdelningen i Stockholms konserthus som är beläget riktigt i centrala city av Stockholm. Vid prisutdelningen närvarar samtliga nobelpristagare (förutom i fred, för de erhåller sitt pris i Oslo), och hela kungafamiljen – det är kungen som personligen överräcker varje pris åt respektive nobelpristagare.

2014-12-10 16.28.00

Vi satte uppe på andra läktaren (balkong som det egentligen heter), och hade således fått helt OK platser till prisutdelningen. Endast en pelare som skymde utsikten mot scenen en aning.

2014-12-10 17.39.22

Alla nobelpristagare på plats till vänster på de röda stolarna, och till höger har vi då svenska kungafamiljen inklusive kronprinsessan Victoria. (Första gången jag ser svenska kungen på riktigt…)

2014-12-10 17.53.53

Efter prisutdelningen var det dags att söka sig vidare till nobelbanketten som traditionsenligt hålls i Stadshuset. Utanför Stockholms konserthus väntade dock en stor skara nyfikna människor…

2014-12-10 17.54.31

Undertecknad utanför Konserthuset, och det går väl knappast att dölja att jag är litet entusiastisk av att ha fått närvara på prisutdelningen. Å andra sidan är nog inte min jacka över fracken, en vanlig Fjällräven, inte helt korrekt i sammanhanget…

Prisutdelningen i Konserthuset var synnerligen stämningsfull, och inte heller lika långdragen som jag hade förväntat mig – den gick på kring 2,5 timme. Utöver själv prisutdelningen så innehöll ceremonin också en del musikuppträdanden med klassisk musik, liksom tal av olika representanter från olika vetenskapsakademier.

Efter prisutdelningen var det dags att förflytta sig vidare till det vi som TV-tittare känner som Nobelfesten, men det begreppet avser man egentligen Nobelbanketten om vi skall vara precisa (har jag fått lära mig…). Nobelbanketten hålls traditionellt i Stockholms stadshus, och så även i år. Förflyttningen dit skedde genom busstransport för oss vanliga dödliga gäster, emedan de mera prominenta gästerna åkte privata bilar med chaufförer.

Det är väl också med nobelbanketten de flesta förknippar nobelfesten med, eftersom det är detta evenemang som svämmar över av glamour, god mat och alla prominenta gäster samlade på ett ställe under 4 timmar vid middagsbordet. Och nog måste jag väl också medge att det var det här evenemanget som intresserade mig mest, men också gjorde mig nervös eftersom det televiseras och sänds direkt. Dessutom förknippas ju denna middag med massor med etikett regler, allt från hur man skall äta (besticken i rätt ordning) till andra hyffsregler (t.ex. att man inte bör lämna bordet på 4 timmar). Men en del var ändå bekant sedan tidigare, t.ex. att man hjälper sin bordsdam med stolen etc. Apropå bordsdam, så är det ju vid sådana här fina middagar så att man tilldelas en annan kavaljer/bordsdam till middagen än den man ursprungligen kom till festen med. Nå, jag hade turen att få en mycket trevlig tjej i egen ålder till bordet, som också studerade på Handelshögskolan. Dessutom hade vi turen att runt bordet satt också andra trevliga och sympatiska människor, som gjorde att tiden verkligen gick fort.

2014-12-10 18.16.09

Vid entrén till Stadshuset hälsades vi välkomna av ett gäng unga och glada scouter som stod på rad med tända facklor. Verkligen trevligt och kul tilltag att hälsa gästerna välkomna på detta vis!

2014-12-10 18.16.13

De mera prominenta gästerna anlände med bil ända fram till entrén. Vi vanliga dödliga gäster fick ty oss till de poliseskorterade ”Nobelbussarna”.

2014-12-10 18.37.44

Undertecknad tittar igenom bordsplaceringen – ”var sjutton skall vi sitta?”. För till banketten var över 1200 gäster bjudna, och det var inte helt lätt att finna sin tilldelade plats…

2014-12-10 18.50.50

Väl inne i Blå salen i Stadshuset så var det dags att söka sig till sin plats, vilket fick lättare än väntat. Stämningen här inne var på topp redan från start!

2014-12-10 18.52.05

Och på den här platsen skulle undertecknad tillbringa de kommande 4 timmarna på. Sämre ställen finns det ju! Från höger till vänster, så väntar ett glas för champagne (en champagnekupa), sen ett glas för rödvin och till sist ett glas för dessertvinet (vittvin). Soppskålen med lock är tänkt för förrätten, och till vänster om den assiett med tre olika brödsorter. Dessutom en hel massa bestick att hålla reda på!

2014-12-10 20.41.01

En suddig bild på kvällens varmrätt bestående av: kronhjort med potatispuré och olika grönsaker inklusive en slags morotslåda (morotsterrin) – och ja, det var super gott!

2014-12-10 20.59.12-1

Hälsningar från Nobelfesten!

2014-12-10 21.03.22

Som ett minne från middagen fick man ta hem en ”chokladpeng” som föreställer Nobelpriset – den skall jag spara…

2014-12-10 21.31.10

Sen till grande finalé vad det ankommer de gastronomiska upplevelserna: desserten. För den här desserten var oskojat det godaste jag någonsin ätit i dessertväg! Desserten bestod av: ”mousse och sorbet på vilda salmbär från Gotland med saffranspannacotta på brynt smörbotten”. De aktuella bären kallas också för blåhallon, jag visste inte ens att sådana existerade…

2014-12-10 22.25.01

Utsikten från bordet vid Nobelfesten, en sak som förvånade mig var att tiden inte blev särskilt lång vid bordet trots att man satt i fyra timmar. Orsaken till det var att det nästan konstant var något program på gång.

När det officiella programmet var över, så var det dags för den berömda dansen i Gyllene salen på andra våningen i Stadshuset. Men det fanns också möjlighet till litet mera ”fri samvaro” i Prinsens galleri. (En notering: när middagen är över så heter det på ”fin svenska” att taffeln har brutits.) Jag och min bror hörsammade dock inte direkt uppmaningen att fortsätta upp till dansen, eftersom kön uppför trappan var hutlöst lång. Istället passade vi på som hel del andra yngre besökare (och också några äldre) att ta några selfies på varandra i de autentiska miljöerna. Eller som min mamma sade, tar ni inga bilder så kommer ingen tro att ni besökt nobelfesten, eftersom det är så osannolikt att ni besökt den. Sagt och gjort, så kommer här några ytterligare bilder från nobelfesten i de rätta miljöerna.

2014-12-10 22.59.19

Bild på undertecknad i Blå salen i Stockholms stadshus efter att nobelmiddagen avslutats.

2014-12-10 23.12.51

Jag brukar inte publicera särskilt många bilder på mig själv här på bloggen, men nu gör jag ett undantag… Här står jag bredvid honnörsbordet, var de mera prominenta gästerna sitter, t.ex. kungafamiljen och pristagarna. Jag står ungefär i jämnhöjd med var kungen brukar sitta. Notera de vackra blomsterdekorationerna på borden, de skall föreställa broarna i Stockholm.

2014-12-10 23.19.51

En liten vy utöver den nu ganska tomma Blå salen.

2014-12-10 23.32.24

Prinsens galleri är beläget på andra våningen i Stockholms stadshus och längs med en av långsidorna som har utsikt över Riddarfjärden och Stockholms stad.

2014-12-10 23.34.49

Undertecknad poserar i Prinsens galleri med den storslagna utsikten över Stockholm i bakgrunden.

2014-12-10 23.47.33

Entrén till Stadshuset upplyst på regelrätt sätt.

2014-12-10 23.47.18

Det var gott om premiumbilar utanför Stadshuset denna kväll, bil intresserad som jag är så kunde jag inte låta bli att fota… Eller som min bror konstaterade: var har de månne hittat så många BMW 7-serien bilar i Stockholm?

Efter Nobelbanketten som avslutades med dans i Gyllene salen så var det dags att förflytta sig vidare till efterfesten. Visste du att det existerar en sådan? Jag gjorde inte det förrän jag fick inbjudan. Orsaken till min okunskap är den att efterfesten är ”hemlig” såtillvida att det råder strikt förbud för både media och kameror där, för tanken är att efterfesten skall vara mera informell än den föregående prisutdelningen och banketten. Efterfesten ordnas för övrigt av de olika studentkårerna i Stockholm, och ansvaret hoppar mellan: Stockholms universitet, Karolinska institutet, Kungliga tekniska högskolan (KTH) och Handelshögskolan i Stockholm. Och i år hade ansvaret för festen fallit på Handelshögskolans studentkår. Därmed var platsen given (?) då efterfesten hölls i Handelshögskolans lokaler på Sveavägen 65 i centrum av Stockholm, denna plats är ju bekant för mig sedan tidigare av förekommen anledning. Jag läste någonstans att efterfesten kostade i sig hela 1,5 milj. SEK, så det var en hel pengar de brände av med på ett par timmar… Men det märktes nog också för Handels var helt förändrat på insidan, och där rådde en avslappnad miljö och folk minglade och hade det trevligt. Detta samtidigt som vi hade fri tillgång till dricka och tilltugg från olika stationer, och dessutom hade man satsat på olika saker som anknyter till Sverige (t.ex. fika och julbord, vad annars?).

2014-12-11 01.17.41

Entrén till Handelshögskolan i Stockholm, och ikväll också till efterfesten för Nobelfesten (Nobel NightCap). Här inne rådde strikt fotoförbud, tyvärr – men kvällen var lyckad för det!

Efter efterfesten så var det dags att börja tacka för oss och söka oss mot vårt hotell, för klockan var då närmare 01:45 och vi hade ju varit på gång sedan kl. 15 på eftermiddagen. Dagen därpå väntade nämligen tidig väckning, för vi skulle resa hem klockan 14:30 följande dag.

Sen dagen därpå, alltså på torsdagen, så väntade flyget på torsdagen tillbaka till Vasa från Stockholm, vilket denna gång gick smidigt – flygtiden var blott 1 timme och 5 minuter.

2014-12-11 15.57.54

Hemma i Österbotten igen! Senast här tog nog all glamour slut, men gott så, eftersom jag fått en tillräcklig dos av den varan för flera år framöver.

2014-12-11 22.41.08

En sista bild från väderapplikationen på min mobiltelefon – jag tycker bilden fångar stämningen på Nobelfesten mycket bra!

För att till sist försöka konkludera upplevelsen, så måste jag säga att jag är mer än nöjd och att jag verkligen fått både se och uppleva något som är relativt få förunnade. Dock var det ju inte min fiffighet som tog mig dit, utan det var ju på tur (även om jag enträget deltagit i lotteriet flera år). Men det förminskar ju ändock inte värdet på själva upplevelsen, för nu kan jag berätta åt mina ev. barnbarn att morfar/farfar varit på Nobelfesten 😉

För det var nämligen på det spåret allt startade, eftersom det var hemma hos min morfar och mormor som jag tillsammans med dem, när jag var ett barn, för första gången såg Nobelfesten på TV. Jag minns att jag frågade min mormor om hur man kommer dit, och att hon svarade mig ungefär såhär ”Sebastian om du läser riktigt duktigt i skolan, så kanske du kommer dit en dag”. Mycket riktigt, min mormor hade rätt – för hon och morfar fick se två av sina barnbarn på Nobelfesten. Dock berodde det kanske inte så mycket på min skolframgång…

Men ett minne som jag inte lär glömma i brådrasket bär jag allt med mig, för även om det var fråga om bara en kväll, så blev det en oförglömlig kväll med många upplevelser och nya intryck!

Sebastian Åstrand

P.S. för den som undrar varför vi bär studentmössor så beror det på att vi skulle representera Sveriges studenter och därav hörde mössan till. Men vi fick ändå bära våra finlandssvenska studentmössor med lyra i stället för den rikssvenska varianten med en blomma på ”lyrans plats”.

Vardag och litet kultur

Det börjar lacka mot jul nu, vi är i början av december månad och undertecknad har förmånen att idag få ha en ledig förmiddag, så vad passar inte då bättre än att blogga litet?

Förra helgen var det så lilla jul, och dagen till ära hade min lillebror Benjamin valt att komma hem från Göteborg på besök. Dessvärre var hans flight försenad med över 2 timmar, så fredagskvällen blev ovanligt sen när vi hämtade honom från flygplatsen, men det vägdes ju nog upp av att dagen efter, alltså i lördags, så var alltså hela familjen samlade för att fira lilla jul. (för rikssvenska läsare: lilla jul är en finsk inofficiell julhögtid som firas lördagen före den första advent och då samlas släkt och bekanta i mindre omfattning för att fira att vi nu går in i ”jultiden”…)

lillajul-gran

Familjens lilla julgran av plast som har hängt med i närmare 20 år, den får lysa åtminstone tills vi får den riktiga julgranen på plats…

Det är alltid kul när lillebror kommer hem från Sverige – för sist hade han med sig sköldpaddor av choklad (!) som han hade köpt i Danmark. På danska heter de istället ”skildpadder”, och jag måste medge att det är något av det godaste jag ätit i konfektyr väg… Mera sånt tack! Dessutom har han blivit så berest att han blivit uppgraderad till Silver nivån i SAS förmånsprogram Eurobonus, så storebror Sebastian börjar ligga i lä nu, känner jag…

tomsskoladpaddor

Sköldpaddor av choklad från Danmark – otroligt goda, men det verkar vara omöjligt att finna dessa i Finland. Så det gäller som det står på förpackningen ”nyd dem langsomt!”, d.v.s ”njut av dem långsamt!” För det kan ta ett tag tills jag får lägga vantarna på nästa ”batch”…

I måndags var det så också avslutning för den här språkkompiskursen som jag gått under stora delar av höstterminen. Och jag måste säga att jag är ”sjukt nöjd” med kursen, som en rikssvensk skulle ha uttryckt sig – för nog har jag alltid lärt mig mera finska alltid. Tänk att det kan vara så kul att lära sig finska, utöver att det är nyttigt för framtiden! Förhoppningsvis blir det också en fortsättning på detta samarbete i vår, för fördelarna är nog stora. Sen måste jag ännu tillägga att jag på avslutningen med de andra språkparen, att jag blev djupt imponerade av de som hade haft inriktningen tyska-svenska, för deras svenska var nog otroligt bra – visserligen med en stark tysk accent, men förståelsen var det inget fel på – kanske kartan nedan reder ut det hela litet.

germanska-sprak

Språkkompis kursen har ökat mitt intresse för språk generellt också, och inte bara för finska. Intressant att se hur de ”germanska språken” är släkt med varandra: danska, norska, svenska, tyska och engelska språken åtminstone. Själv hör jag då som finlandssvensk till språkgrupp nr 9.

Min språkkompis är också aktiv inom studentteatern här i Vasa, och fungerar där som skådespelare i en av teaterns pjäser som anknyter litet till brott och straff – så när jag fick frågan om jag var intresserad av att komma och titta, så var ju mitt svar givetvis: ja. Att pjäsen dessutom är på finska gjorde ju heller inte saken sämre, så igår kväll var det så dags för litet teater 🙂

pakola-ramppen

Vill du språkbada lite – ta chansen att gå på finsk kabaré i Vasa!

Pjäsen i fråga går under namnet ”Pakola – Suomen turvallisin vankilakabaree”, fritt översatt till svenska ”Pakola – Den tryggaste/säkraste fängelsekabarén i Finland”.
Ett kort referat av pjäsens handling: det rör sig om ett gäng fångar som blivit inlåsta på Finlands säkraste fängelse (en s.k. säkerhetsanstalt) och varifrån ingen har lyckats rymma under fängelsets 300 åriga historia. Nu har emellertid samtliga fångar tröttnat på sin tillvaro på fängelset, och väljer att göra gemensam sak av att rymma därifrån. Dessvärre uppstår det komplikationer då en av fångarna strax innan flykten, råkar att förälska sig i en av fångväktarna.*

Jag måste medge en sak här:  jag är nämligen såpass yrkesskadad av mitt ämnesområde, juridik, att när fångarna i fängelset ”Pakola” radade upp sig på scen och berättade om sin (brottsliga)bakgrund, och således också orsaken varför de var tvungna att skaka galler – så började jag att fundera på strafflängden för de olika brotten…

Min språkkompis hade för övrigt blivit ”dömd” för, om jag uppfattade saken rätt, för att ha smugglat mjölk från Finland till Ryssland… Ack, dessa smugglingsbrott – de är nämligen ett återkommande tema i straffrättens tent på juridiska fakulteten – så jag gissar att varje juriststudent har blivit litet ”traumatiserade” av denna brottstyp. För frågor kring denna typ av brott är nämligen tacksamma, då det ofta blir knepigt med två länders överlappande jurisdiktion (basically: vilket lands lag gäller?) – i det här ”fallet” Finlands eller Rysslands lag – plus att det finns tröskelvärden att beakta etc etc. Nåväl, det må låta banalt att åka fast för mjölksmuggling, men det är faktiskt en realitet att så kan ske, för jag läste nämligen om ett par svenskar som åkte fast i norska tullen för att ha smugglat smör från Sverige till Norge (!), i syftet att tjäna en hacka på prisskillnaden mellan länderna (den artikeln hittar du här).

Men för att lämna bort juridiken, ett litet tag åtminstone, så höll nog den aktuella kabarén en relativt hög standard vad det gäller entertainment nivån också. För även om jag är svenskspråkig så förstod jag nog i princip hela handlingen, trots att hela pjäsen var på finska. En annan kul grej var att de gjort om låttexten till ett par finska låtar som jag kände igen, tror jag åtminstone… Sammanfattningsvis så var jag nog riktigt nöjd när jag vandrade hem från teatern i snöovädret som just då drog över Österbotten… Så vill du ha litet ”språkbad” är nog Pakola att rekommendera för personer bosatta i Vasa, ett par föreställningar återstår nämligen ännu! (Kolla Rampen här)

(* Det här är ett tema som jag känner igen åtminstone från boken ”VIP-rummet” av den svenska kändisförfattaren (och försvarsadvokaten) Jens Lapidus, som jag läste nu i somras. För i den boken/historien inträffar nämligen också samma sak – en av huvudpersonerna råkar även här förälska sig i en av fångvaktarna (egentligen heter det ”kriminalvårdare”) på den anstalt var han avtjänar sitt straff – och det är en sak som följer med som en bi-historia genom boken.)

english-carol-service-jakobstad

English Carol Service i Pedersöre kyrka, i Jakobstad nu på söndag. Visst är väl kyrkan vacker i vinterskrud?

Inkommande helg väntar i stället ett annat evenemang på söndag eftermiddag (7.12., kl. 15:00), för då ordnar nämligen Brittiska föreningen i Jakobstad, i samarbete med församlingen en gudstjänst med engelska julsånger. Jo, du läste rätt – det har under flera år varit tradition med denna typ av brittisk ”English Carol Service” här i Jakobstad, och nu tänkte jag ta vara på chansen och följaktligen gå och lyssna på litet klassiska brittiska julsånger (för första gången).

Vill du också komma och lyssna på litet julsånger i brittisk tappning så torde det här evenemanget nog vara värt ett besök – det finns numera också på Facebook!
Dessutom torde väl ett besök där i någon mån garantera att man kommer i rätt julstämning också, tror jag åtminstone…

Även hos Studentmissionen märks det av att vi närmar oss julen, för i måndagskväll hade vi den sista ordinarie träffen innan julfesten som hålls inkommande måndag 8.12. Eller skall vi vara mera exakta så rör det sig om en julgrötskväll, då Studentmissionen bjuder på risgrynsgröt åt alla intresserade studenter i Vasa 🙂
Kolla in evenemanget på Facebook här!

berglin-julklappar

Måste medge att jag känner igen mig till viss grad, även om jag inte har flickvän – men lätt är det inte att handla julklappar… (från SVD.se och Berglin serien)

Sen var det ju det här med julklappar också… Jag hörde att någon redan hade köpt en del julklappar, kan det verkligen stämma? Nåväl, jag får väl ta och gaska upp mig – och så småningom börja köpa eller kanske snarare beställa över nätet, litet julklappar jag också.
Hur kommer det sig att julen alltid överraskar en på denna punkt? Det är ju litet som för VR som alltid blir överraskade av att det kan snöa i Finland, och så står alla tågen plötsligt stilla… På samma sätt överrumplar julen oss, trots att man nog på förhand visste om att den var i antågande…

I övrigt har vardagen haft sin gilla gång också här i Vasa. Tack och lov börjar nu mängden skolarbete tunnas ut litet! Dessutom börjar det råda litet julstämning i Vasa, jag noterade i förbigående att de byggt en ”julbock” av granris på Vasa torg – förhoppningvis undgår den samma öde som Gävle bocken som brukar brinna varje år! Föresten borde jag väl nog också söka fram min ljusstake och lägga upp den i fönstret? ”He kanski sku böri vara läägi för he” för att citera humorgruppen KAJ

Sebastian