Två gråtrista städer på en vecka

Att januari månad, när det kommer till vädret åtminstone, kunde vara en såhär pass gråtrist månad, hade jag nästan glömt bort. Detta verkar åtminstone vara fallet här i Österbotten, för oberoende om jag är i Jakobstad eller Vasa så ser det relativt likadant ut.

Men samtidigt, så är det nog främst vädret som är gråtrist – det behöver ju inte nödvändigtvis smitta av sig på humöret eller ens sinnestillstånd i övrigt, hoppas jag åtminstone 😉 För jag har märkt att vädret åtminstone har en viss positiv inverkan på studierna, det gråa och kalla vädret gör att man är mera motiverad till att läsa och studera. Har du också den erfarenheten?

ekgarden-vasa-juridiska-utbildningen-helsingfors-universitet

Såhär trist ser innergården ut i januari månad, vid juridiska utbildningen i Vasa. Åtminstone får den här vyn en inte att direkt längta ut… Vilket kanske har en positiv effekt på studierna?

En annan faktor som säkert också inverkar positivt på, åtminstone, min sinnesstämning är att det trots allt har funnits en del intressant att göra under denna månad. T.ex. så innebar det långa jullovet möjlighet till att träffa vänner som är bosatta på andra orter, när de för en stund återvände till lilla Jakobstad.

Sen har jag också hunnit med Magma Akademin i Helsingfors, och en sväng till Stockholm för att skriva en tent. Jag fick i veckan faktiskt besked om att jag hade klarat tenten i marknadsföring med ett relativt gott resultat, trevligt så 🙂 Även litet tid till att söka sommarjobb har fått avsätta, få se om det lossnar något intressant? Det vore kul att få pröva på litet juridiskt arbete också under sommaren, för tiden på förvaltningsdomstolen i höstas gav verkligen mersmak.

jakobstad-cafe-fredrika-gagatan

På café Fredrika i Jakobstad tillsammans med en god vän, sådana här stunder ger extra ljus i det gråa vädret.

Till sist vill jag avsluta med en Youtube video, var man lyfter fram det positiva i denna så annars kärva månad. Videon är egentligen en reklamvideo för Volvo, och är tänkt som en slags ”hyllning” till Sverige (och Norden) för att klimatet här har bidragit på ett positivt sätt till deras utveckling av bilar. Videon har titeln: ”vintersaga”.

Ett ord: mäktigt. Videon gav mig kalla kårar… hur vacker är inte Norden ändå?

Sebastian

Något om språkkrav för medborgarskap

Jag läste häromdagen en intressant artikel i HBL (Hufvudstadsbladet) om att svenska medborgare som önskar bli finska medborgare måste avlägga ett obligatoriskt språktest för att visa att de behärskar svenska. (HBL: ”Kan svensken svenska?”) Det här fick mig litet att fundera på vad som riktigt fodras i språkväg för att erhålla ett finskt medborgarskap – mitt eget medborgarskap har jag ju tagit för givet, då jag så att säga ”föddes till det”.

allman-sprakexamen-i-finska

Jag avlade själv nyligen den allmänna språkexamen i finska. Jag väntar med spänning på resultatet, för jag behöver beviset på finska kunskaperna när jag ev. söker om jobb inom den offentliga sektorn. Mitt finska pass/medborgarskap har jag dock fått utan detta test 🙂

En snabb blick i den finska medborgarskapslagen ger vid handen att det fordras minst nöjaktiga kunskaper i svenska eller finska, för att man skall kunna erhålla finskt medborgarskap. Mot bakgrund av det ter det ju sig något absurt att man avkräver svenska medborgare ett språktest för att de skall kunna få finskt medborgarskap. Jag menar har du gått i grundskola i Sverige så torde du väl också behärska svenska språket åtminstone nöjaktigt.

En utlänning beviljas på ansökan finskt medborgarskap, om han eller hon när ansökan avgörs: […]

6) har nöjaktig förmåga att i tal och skrift använda finska eller svenska eller i stället har motsvarande kunskaper i finskt eller finlandssvenskt teckenspråk (språkkunskapsvillkor).
— Medborgarskapslagen (2003/359), 13§

Nå, saken får sin förklaring så tillvida att samma lag (medborgarskapslagen) är formulerad relativt snävt när det kommer till vilka sätt som man kan påvisa kunskaper i svenska eller finska. I princip kan man påvisa det genom att ha gått i grundskola/gymnasium/yrkesskola i Finland och därifrån ha fått ett godkänt betyg. Tydligen hade man inte beaktat möjligheten att man skulle kunna få motsvarande kompetens i ett annat land när lagen skrevs.

För den som då inte har ett dokument som bevisar språkkunskaperna så återstår det då i princip två alternativ: antingen att avlägga allmän språkexamen eller språkexamen för statsförvaltningen, och i någon av dessa nå upp till minst nöjaktiga kunskaper i svenska eller finska.

Dessa examina är graderade enligt följande:
– nöjaktig förmåga (miniminivå för medborgarskap)
– god förmåga
– utmärkt förmåga

Om jag ser till mig själv, så har jag visat genom mina universitetsstudier att jag besitter utmärkt förmåga i svenska språket (genom det s.k. mognadsprovet). Att en rikssvensk då i jämförelse inte ens skulle komma upp till minst nöjaktig förmåga i svenska, känns ju ganska så konstigt… Men å andra sidan, det torde ju vara ”piece of cake” för en rikssvensk att anmäla sig till provet för utmärkt förmåga i svenska, och klara det med bravur. Men det känns ju ändå ”onödigt”. Själv håller på att träna min finska, för att förbättra mina kunskaper däri. I lördags provade jag också att delta i testet för goda kunskaper i finska här i Vasa, få se om jag kom igenom det? Efter det provet återstår ”bara” det stora språkprovet i finska (utmärkt förmåga), som är relativt ökänt för att vara svårt, men nog når man väl dit också genom idogt arbete, hoppas jag.

Men åter till den situationen för en rikssvensk: för jag kan tänka mig en relativt absurd situation och dialog vid finska migrationsverket, när en rikssvensk söker om finskt medborgarskap efter att ha bott i Finland i 2 år:

Handläggaren (HL): För att vi skall kunna behandla din ansökan så behöver vi ett intyg om att du behärskar svenska på en nöjaktig nivå. Har du möjligtvis det?

Rikssvensken (RS): Alltså, jag har ju gått i skola och så i Sverige, så jag behärskar väl svenska åtminstone någorlunda. 

HL: Men har du något dokument som styrker att du behärskar svenska då?

RS: Tja, jag har slutfört grundskolan i Sverige (9 år), och sen gick jag ju i gymnasiet i ytterligare 3 år. Efter det fortsatte jag på universitet också i Sverige, och läste till ekonom vilket tog 5 år. För dessa utbildningar, totalt 17 års undervisning på svenska, så har jag betyg över. Räcker det som bevis på svenska kunskaper?

HL: Nej, alltså tyvärr räcker det nog inte för att styrka att du skulle behärska svenska åtminstone nöjaktigt… Jag är tvungen att hänvisa dig till ett språktest i svenska innan vi kan behandla din ansökan.

Ja, vad skall man säga? Tur är det att saken nu lyfts upp vid en konferens på Åland gällande Nordiskt samarbete, för jag måste säga att det här verkar vara onödigt stelt sätt att hantera saken på. Finska myndigheter borde väl åtminstone få rätt att bedöma från fall till fall om personen på basis av tidigare studier har visat att denne har åtminstone nöjaktiga kunskaper i svenska (eller finska). Ibland är (kanske) samhället litet väl fyrkantigt…

Men generellt så är jag nog för språkkrav för erhållande av medborgarskap. För jag tror att det gör att man ser på medborgarskapet som något värdefullt, genom det erhåller man både rättigheter och skyldigheter gentemot staten och övriga samhället. Och ett sätt för att visa att man tar saken på allvar, är väl att man har bemödat* sig att lära sig landets (någotdera) språk åtminstone nöjaktigt?

Sebastian


* I de fall någon har svårt att lära sig ett nytt språk, t.ex. på grund av ett handikapp eller hög ålder, så lämnar medborgarskapslagen de facto utrymme för att söka om dispens från språkkravet på dessa grunder.

Några saker att varva studierna med

Nu är jullovet slut, och det är således dags att återgå till studierna igen för egen del. Det betyder en hel del föreläsningar och annat arbete att ta i tu med. Men istället för att referera mina studier, så tänkte jag nämna några saker jag brukar göra för att koppla av från studierna. Bra metod att inleda studierna med, inte sant? 😉

20150114_130535266_iOS

Relativt glest med folk i bänkarna på dagens föreläsning, detta då auditoriet är något överdimensionerat. Dagens ämne var rättssociologi var vi diskuterade hur det ideala rättssystemet borde se ut…

En sak som jag åsidosatt under min tid i gymnasiet och på universitet är läsandet av skönlitteratur. Därför var jag också extra glad då jag fick några (skönlitterära) böcker i julklapp av familjen och av vänner. Jag har därför försökt på senare tid att läsa mera skönlitteratur för att det är så avkopplande.

Bland böckerna jag fick i julklapp återfanns thrillern ”Illdåd” som är skriven av författaren Thomas Erikson som till utbildningen är beteendevetare. Varför jag nämner att han är beteendevetare är att det verkligen märks i bokens handling, för handlingen avviker från det normala i dylika thrillers. Eller för att citera Leif GW Persson: ”vanligen så inkluderar alla deckare hinkvis med blod överallt, och sen spiller man ännu ut en hink blod ovanpå allt”. Men denna bok ”innehöll” knappt något blod alls, utan koncentrerade sig istället på de psykologiska och juridiska aspekterna som är inblandade i en rättegång efter att brottet väl har begåtts.

  ”Nina tog mer bröd. ”Det låter ganska banalt, men visst. Jag skulle tro det. Men även om han har ett stort ego är han ju ingen dumskalle. De flesta åklagare jag träffat har varit jävligt skärpta. Åklagaren, Ramén, överlevde trots allt fyra års stenhårda juridikstudier”.”

Citatet ovan är hämtat ur just ”Illdåd”, och orsaken till att jag tog med det var att det ger en ganska rolig bild av ”oss” jurister. Om den bilden överensstämmer med verkligheten vågar jag dock inte svara på 🙂

Sen så körde även programserien ”Veckans brott” på SVT igång en ny säsong av program i tisdagskväll. Vilket jag tycker är jättekul! För jag hann nästan få abstinens när programmet hade säsongsuppehåll över jullovet. Vill du själv titta på programmet, så finns Veckans brott tillgängligt online också från Finland här på SVT.se.

svt_veckans_brott

En ny säsong av Veckans brott på SVT körde igång i tisdags kväll. Leif GW is still going strong!

Jag har nämligen följt programmet Veckans brott sedan jag började på juristutbildningen, vilket var hösten 2011. Jag tycker att programmet ger en bra populärvetenskaplig bild av brott och straff, och juridiken som kretsar därikring + att de alltid har intressanta reportage om olika brott och inbjudna gäster. Ett av de avsnitt som jag kommer ihåg bäst handlade om hur polisen i Stockholm gör för att följa efter någon misstänkt i Stockholm, alltså någon man så att säga ”lagt span på”. I programmet illustrerade man deras arbete genom att ha en fiktiv situation med en tjej som skulle försöka röra sig mellan olika punkter i Stockholm med hjälp av bl.a. lokaltrafiken och tunnelbanan, med målet att försöka undgå att bli upptäckt av span. Och oj, vilka utmanande miljöer det var att skugga någon i. De (poliserna) råkade också utför ett tapp (d.v.s. att personen de spanar på av någon anledning råkar tappas bort i t.ex. folkvimlet), men trots det lyckades de ändå få fatt på henne igen inne i City av Stockholm.

syke-tv-serie

Några av huvudpersonerna i Yles sjukhusdramaserie ”Syke”. (bild från iltasanomat.fi)

En annan TV-serie jag följer är den nya finska sjukhusdramaserien ”Syke” (på svenska: ”puls”) som är producerad av YLE. Orsaken till att jag började titta på Syke var egentligen den att jag sökte efter en finsk TV-serie att följa för att förbättra min finska, ett tips jag fick av min språkkompis. Och orsaken till att jag valde just Syke var att sjukhusvärlden är område som intresserar mig en del. Syke har även en ganska intressant vinkel på sjukhusarbetet då programmet beskriver vardagen för fyra stycken sjuksköterskor som arbetar på ett av traumasjukhusen i huvudstadsregionen, normalt brukar det ju annars vara ur läkarnas perspektiv. Så jag bad faktiskt en god vän till mig som studerar till sjukskötare att titta på något avsnitt och berätta åt mig hur väl det motsvarar verkligheten, men han har inte ännu avlagt rapport – så jag väntar med spänning…
Syke hittar du förövrigt här på Yle Arenan (tillgängligt bara i Finland).

Sen finns det ju en del annat att göra också: som att blogga till exempel! Men utöver det blir det väl en del promenader och hel del jobb med Studentmissionen som jag också ”bokför” på kontot för nöjen 🙂

Så ser det ut på nöjesfronten för tillfället!

Sebastian

Det nya året började med fart!

Jag har haft en ganska händelserik helg bakom mig (nåja, söndag återstår ännu), och dessutom har jag hunnit flänga runt litet i Norden också.

Det började med en resa till Stockholm på torsdags morgonen kl. 6:00, vilken jag företog med NextJets direktflyg från Jakobstad-Karleby flygplats. Jag måste ge beröm till flygbolaget NextJet, för även om de flyger med relativ gamla flygplan, Saab 2000, så fungerar servicen ombord jättebra. För i priset på denna tidiga morgonflight ingick både en fralla och en liten söt konfektbit ackompanjerat med kaffe och juice. På SAS flygningar ingår som jämförelse bara en kopp te eller kaffe. Nu var det dock inte flygresan jag skulle recensera, men jag kan inte låta bli att berömma ett företag när ”palvelu pelaa”.

20150108_033615392_iOS

NextJet:s Saab 2000 på plattan vid Jakobstad-Karleby flygplats i väntan på avgång.

I Stockholm så skulle jag skriva en tentamen på Handelshögskolan, denna gång inom ämnet marknadsföring. Tentan skulle börja först kl. 14, så jag var i god tid på plats i Stockholm då flyget landade på Arlanda kl. 7 (lokaltid) efter att ha gjort en mellanlandning i Björneborg. Tiden där emellan fördrev jag på stadsbiblioteket (ett besök där rekommenderas för den storslagna arkitekturens skull) samt med att fika (litet) väl länge på ett café i City.

Efter att tentan var skriven så väntade flyget direkt till Helsingfors från Arlanda. Denna gång dock med SAS – alltså jag har inget emot SAS, men i jämförelse med NextJet så ligger de litet i lä… Problemet var dock att jag är en obotlig tidsoptimist så jag trodde att 1,5 timme före utsatt avgångstid, som var kl. 18, skulle räcka för att ta sig från Stockholm Cit till gaten på Arlanda. Tiden räckte också. Men det var på håret – för när jag kom till gaten skulle boardingen inledas, ett senare Arlanda Express tåg, hade obönhörligen betytt att jag blivit kvar i Stockholm… Så ett tips i all enkelhet: åk ut till flygplatsen i god tid 🙂

Nu undrar kanske någon läsare varför jag inte flög hem till Jakobstad, alternativt till min egentliga studiestad Vasa? Orsaken var den att jag har haft turen att bli antagen till den finlandssvenska tankesmedjan Magmas Akademi som pågår nu under våren. Vad innebär då det? Jo, konkret innebär det att det blir ett par Helsingfors resor under vårterminen till H:fors var Akademin också hålls.

Men nu har du ju gett oss A, så måste du också ge oss B – i det här fallet: vad är Magma Akademin för något? Akademin som nu går för andra året, heter egentligen Akademin II, och syftet med den här utbildningen/akademin är att skola framtida opinionsbildare/samhällspåverkare i Finland. Vill du läsa mera i detalj om Akademin så har de en webbsida här.

Vilka är det då som går den här utbildningen? Det är en heterogen samling av olika bakgrunder, gemensamt är att vi är 20-25 år gamla och har ett stort samhällsintresse. Men när det kommer till utbildning så går de olika deltagarna olika former av universitets- och yrkeshögskoleutbildningar, bl.a. har vi ekonom-, jurist-, journalist- och statsvetarstuderande på utbildningen. I Akademin är vi i år 20 personer varav hälften är svenskspråkiga och andra halvan finskspråkiga, och de har även satsat på en viss geografisk spridning på deltagarna, vilket jag tycker är bra. Nu får man på ett naturligt sätt umgås och träffa andra intressanta personer i samma ålder som en själv från ”hela” Finland och över båda språken.

Akademin är uppdelad i flera moduler, totalt fyra stycken moduler och utöver dessa moduler så tillkommer också en resa till Bryssel. Den första modulen som jag gick nu i helgen, från fredag förmiddag till lördag eftermiddag, var inriktad på opinionsbildning. Nästa modul är om ungefär en månad och den är i sin tur inriktad på partipolitik, och i samma anda fortsätter så utbildningen under vårterminen. Gemensamt för dessa moduler är att de alla hålls i Helsingfors, så det blir en litet resande (vilket är ju kul i lagom doser). Utöver själva utbildningsprogrammet så fokuserar också dessa tillfällen på att man skall nätverka och lära känna andra intressanta personer, d.v.s. i formen av mera fri samvaro över en middag och liknande.

Jag kan nämna ett litet axplock från programmet från helgens modul så ingick där bl.a. ett besök av Jörn Donner, som nog inte behöver någon närmare presentation, och han pratade om dels opinionsbildning och politiken i Finland generellt. En annan gäst var Johanna Korhonen som är känd finsk journalist, och hon pratade i sin tur om populism – vilket var ett mycket intressant tema (nu förstår jag bättre vilka mekanismer som finns där bakom). En annan mycket namnkunnig gäst var Katrine Marçal som är ledarskribent på Aftonbladet och hon undervisade oss i hur man skriver ”opinionsbildande texter”. Vi hade fått en förhandsuppgift att skriva en dylik text, och jag hade valt rubriken ”Finland – tvåspråkigt ännu 2020?”. I min text som du kan läsa här, så diskuterade jag om Finland ev. kunde ta modell av Belgien för att behålla en tvåspråkig status.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att helgen var intensiv, men samtidigt otroligt givande. Dels att få resa litet, men också i det att man har fått lyssna till och träffa andra intressanta personer från olika delar av Finland. Så mot bakgrund av det var det skönt att sätta sig på tåget tillbaka till Vasa, var vardagen med studier och liknande väntar.

Sebastian