Ett nytt ord i vokabulären: ”halpuuttaa”

Jag besökte nyligen en Prisma här i nejden (Prisma = en matvarubutikskedja här i Finland), för att göra litet dagliga inköp. Då vid bröddisken så råkade jag lägga märke till ett ord på finska, som åtminstone jag inte stött på tidigare. Ordet i fråga var: ”halpuutimme”.

halpuutimme-forbilliga

Så kan ett reklamanslag se ut i Finland. Reissumies är förövrigt namnet på ett rågbröd, som jag finner mycket gott! 🙂

Må vara att jag gått i språkbad i finska genom hela grundskolan, men trots det så stöter jag ibland på finska ord som är okända för mig sedan tidigare. Numera händer det alltmera sällan i och för sig. Men nu var det så dags igen, för jag var tvungen att fundera ett litet tag innan jag begrepp mig på detta, för mig, nya ord. En del läsare som inte kan finska, tänker nu kanske något i stil med: ”håll oss inte på halster, utan berätta vad halpuutimme betyder på svenska”.

Men jag skall ge mig på ett (tappert) försök att översätta det aktuella ordet till svenska. Ett projekt som jag har litet extra tid till i och med att jag blev rackarns förkyld i helgen, och just nu håller på att kurera mig från förkylningen. Men över till språket, så är grundformen för ”halpuutimme” ordet ”halpuuttaa”, vilket i sin tur är en version av adjektivet ”halpa” som betyder ”billigt” på svenska. Således om vi svänger på resonemanget: så har vi adjektivet ”halpa” i sin grundform som vi väljer att göra om till ett verb, vilket resulterar i det finska ordet ”halpuuttaa”. Men, så långt hänger svenska språket med i svängarna. För man kan översätta ”halpuuttaa” till ”förbilliga”, ett ord som inte i sig är alltför vanligt i svenskan. Litet krångligt, inte sant?
Men det blir ännu litet värre…

För på skylten står det ju ”halpuutimme hintoja” – så vad betyder det då? Jo, ordet ”hinta” betyder pris på svenska, och i den form som det förekommer på skylten, d.v.s. ”hintoja”, så betyder ordet ”priserna”. Så långt är det, i mitt tycke, ännu relativt logiskt. Men för att kunna bilda en hel mening på svenska så behöver man också ett subjekt, utöver ett predikat (ett verb), i det här fallet ”halpuuttaa” (förbilliga) och vid behov också ett objekt, i det här fallet ”hintoja” (priserna).

Men nu kommer vi till det kluriga men samtidigt också finurliga med finskan, för genom att lägga till en ändelse på verbet så kan vi därigenom ersätta ett eget ”fristående” subjekt i meningen. Rent praktiskt så ”kapar” vi av ”halpuuttaa” så att endast ”halpuut” återstår och sedan lägger vi till ändelsen ”-imme”. Det här resulterar i att meningen nu också plötsligt innehåller ordet ”vi”. För ”mme” delen innebär ”vi” på finska, för finskans ord för ”vi” är ”me”, men det ersätts vanligen med tidigare nämnda ändelsen. Men inte bara det, för den utbytta ändelsen till ordet medför också att meningen byter tempus från att i grundformen ha varit i presens (nutid) till att nu stå i preteritum (imperfekt/dåtid).
Således så om vi nu översätter hela meningen ”halpuutimme hintoja” så blir det på svenska ”vi förbilligade priserna”. Smaka på den du! 🙂

Så kanske jag mot bakgrund av ovanstående, kan bli förlåten för att jag inte ögonblicken kunde koppla ordet ”halpuutimme” till svenskans något ovanliga ord ”förbilliga(de)”?

Men i rättvisans namn så ska det sägas att finskan trots sin något komplexa uppbyggnad, är relativt ”snäll” mot en när det kommer till uttalet. För i finskan så är grundregeln den att man, i princip, alltid lägger betoningen på första stavelsen i varje ord. Ett bra exempel är ordet ”kemi” som på svenska uttalas ”kemii”, medan det på finska uttalas med kraftig betoning på ”ke” delen. För på finska avser man en stad i Norra Finland med namnet ”Kemi” när man säger det, medan svenskan igen syftar på den naturvetenskapliga disciplinen som studerar kemikaliska företeelser. (btw: kemi på finska är ”kemia”). Tur i alla fall att den här språkkompiskursen i finska som jag påbörjade i höstas har fått en inofficiell fortsättning, för det är onekligen nyttigt och kul att få diskutera på finska med personer som har finska som modersmål.

Jag får väl avsluta det här inlägget med två finska sånger. För jag noterade att nästan hälften av mina bloggläsare kommer från Sverige, så av det skälet kan de ju vara kul för att lyssna hur finska låter samt hur det är också är ett fint sångspråk.  Men den sång som jag denna gång rekommenderar är ”Haloo Helsinki!”:s ”Vihaan kyllästynyt” (på svenska: Trött på all ilska/hat”), som är en synnerligen ny fin finsk sång. Den andra sången jag rekommenderar är av Laura Närhi med namnet ”Hetkeen tie on kevyt”. Just den sången kommer egentligen från en film med titeln ”Vuosaari” (en förort till Helsingfors med det svenska namnet ”Nordsjö”), som jag tänkt titta på vid tillfälle.

I ett tidigare inlägg så har jag ju också roat mig med att översätta en finsk sång (Juha Tapios: Jossain täällä) till svenska så om du är nyfiken på vad en finsk sångtext kan ha för innehåll så kan du läsa det inlägget här.

Sebastian

4 reaktion på “Ett nytt ord i vokabulären: ”halpuuttaa”

  1. Alltså, vad kan jag säga? För mig som svensk så verkar finska vara ett ruggigt knepigt språk att lära sig…
    Allt credd åt er finlandssvenskar som frivilligt (?) väljer att lära er finska!

    Välkommen ”hem” till Sverige, sen när ni tröttnat på det där språket 🙂

  2. Tack för din kommentar!
    Jo, finska språket är inget enkelt språk att greppa som ”utomstående”, och dessutom så är det inte givet att det skulle vara enkelt för att man bott i Finland hela sitt liv (så det ger kanske litet perspektiv…). Vi finlandssvenskar är nog mer eller mindre ”tvingande” att lära oss finska, för på samma sätt som det finns obligatorisk skolsvenska i Finland (pakkoruotsi) så har vi också en obligatorisk skolfinska. Sen vore det nog också svårt att leva här utan att alls kunna finska, för vardagen tenderar att bli enklare ju högre nivå man har på finskan.

    Och tack för erbjudandet att flytta ”hem” till Sverige, men jag upplever nog att mitt ”hem” är i Finland 🙂 Tror det samma gäller för de flesta finlandssvenskar. För de svenskar som flyttade hit till Finland gjorde det för bortåt 400-600 år sedan, så vi har hunnit rota oss relativt bra här! Alla finlandssvenskar har inte svenskt ursprung heller, vilket är en vanlig missuppfattning, utan en ganska stor del av finlandssvenskarna härstammar egentligen från bl.a. Tyskland, BENELUX och Stor-Brittanien varifrån människor flyttade till Finland (bl.a. genom Hansan) under 1500-1800-talen och valde att lära sig svenska istället för finska (beroende på att det sannolikt var enklare att lära sig med den bakgrunden, och att svenska då var ett ”verkligt” officiellt språk i Finland). Men ett roligt erbjudande dock 😉 – Sverige lockar nog i något skede också – men nu koncentrerar jag mig på finskan.

  3. Haha, jag får också hålla med föregående kommentar! Alltså avviker finskan faktiskt sådär mycket från svenskan och andra liknande språken såsom tyskan och engelskan? På ett sätt ser det ju som du säger, logiskt ut, men alltså de där ändelserna i finskan ser ändå ut att vara bra läbbiga – tycker åtm jag 😉

    Lyssnade förövrigt på Finlands eurovisions bidrag men jag förstod faktiskt inte ett smack av vad de fyra killarna sjöng om… Därför lekte jag faktiskt med tanken att lära mig grunderna i finska men när jag läste ditt inlägg om hur komplicerad och annarlunda finskan verkar vara så tror jag nog att jag lägger ner det projektet, faktiskt. Men de sångerna du länkade till låter åtminstone i mina öron fint 🙂

  4. Tack för din kommentar!
    Finskan avviker nog relativt betänkligt från de s.k. germanska språken dit bl.a. svenskan med tyskan, engelskan och de övriga skandinaviska språken hör. För finskan hör nämligen till de ugriska språken, som är en helt annan språkfamilj än de s.k. indoeuropeiska språken dit svenskan hör.
    Jag hittade faktiskt följande bild/schema över hur mycket tid av träning som det krävs för att uppnå åtminstone en viss grundnivå i ett språk. Enligt schemat, som är skrivet ur perspektivet att man har engelska som modersmål, så behöver man använda ungefär 600 timmar för träning av svenska medan finskan kräver en betydligt större insats med hela 1 100 timmar för finska (så nästan dubbelt upp).
    https://voxy.com/blog/wp-content/uploads/2011/03/110329-VOXY-HARDLANGUAGES-FINAL-WIDE.png

    Inte ska du ge upp dina planer på studier i finska – det är nog ett kul språk att lära sig, i och med att skiljer sig så mycket från andra språk. Sen innehåller finskan faktiskt några ord från svenskan. Bl.a. det vanliga hälsningsordet i finska ”Moi!”, kommer faktiskt från svenskans gamla hälsningsord ”Mojn!” som vi inte längre använder. ”Mojn” användes då oftast istället för ”God morgon!”, och det utvecklades också till ordet ”Morjens!” är relativt vanligt bl.a. finlandssvenskar förövrigt. Sen har ju svenskan åtminstone hämtat ett ord från finskan, vad jag minns såhär direkt, och det är ”pojke” som är lånat av finskans ”poika”.

    Men jag ger nog dig rätt på en punkt, och det är att finskans ändelser i och för sig kan vara mycket praktiska, men samtidigt så finner jag nog dem också som du skriver ”läbbiga” ibland – för det kräver nog en -viss- insats i längre meningar att få dem rätt. 🙂 Kul dock att du uppskattade de finska låtarna, för personligen tycker jag finskan oftast är ett mycket fint språk att lyssna på när det kommer till musik.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *