Min hemstad: Jakobstad

En sak jag har märkt med litet stigande ålder är att jag och en del andra i min egen bekantskapskrets ibland kommer att reflektera över varifrån man kommer, alltså från vilken ort man är hemma ifrån. I mitt fall är det ju staden Jakobstad som ligger i det Österbottniska landskapet i Finland. Särskilt väcks de här frågorna när många av ens bekanta återförenas över sommarlovet/sommarjobbet eller på annat sätt på sin hemort.

Just nu ser Jakobstad (Jeppis) stadskärna inte så trevlig ut vid en första okulär besiktning, särskilt om man inte besökt Jakobstad på ett tag. Eller som när jag i dagarna råkade överhöra en konversation mellan en kvinna och hennes vännina som gick längs med gågatan: ”de har ju grävt upp hela – halva stan!”. Vilket nog är en ganska träffande beskrivning, faktiskt. För stora delar av torget har man grävt upp för att under sommaren genomföra arkeologiska utgrävningar innan bygget av det nya torghuset kan påbörjas på riktigt. För tanken är ju att det till julhandeln 2016 ska stå ett helt nytt torghus (läs: shoppingcenter med bostäder) på den plats där det gamla bankhuset stod.

Det här betyder att vi Jakobstadsbor sannolikt kommer att få dras med en ganska ful stadskärna under de kommande 1,5 åren, då absoluta centrum närmast kommer att likna en byggarbetsplats. Men å andra sidan, en sak som man ofta hör att det klagas över är att det inte händer något i Jeppis, men nu kan man åtminstone inte klaga över den saken! För just nu är staden stadd i mycket snabb förändring: vi har ju bland annat fått en ny esplanad-galleria som åtminstone jag finner verkligt snygg och välbehövd. Mera sådant tack!

20150611_113034168_iOS

Torget i Jakobstad har förändrats relativt mycket på kort tid. Kul att de i alla fall hissat stadens flaggor inför sommaren.

20150613_163046127_iOS

Vid ett besök till en god vän som för tillfället bor i höghuset ”Ers höghet” invid torget, så passade jag på att fotografera utgrävningarna och den kommande byggplatsen ovanifrån. Det ger onekligen ett litet annat perspektiv av stadens kärna.

jakobstad-torget

Kvällssolen faller över en stad i förändring…

arkeologiskutgravning-jakobstad

I sommar pågår de arkeologiska utgrävningarna på torget i Jakobstad. Få se om Museiverkets arkeologer hittar något intressant på det här forskningsområdet.

20150611_113224950_iOS

Museiverkets arkeologer in action på torget, de verkar att jobba med en viss frenesi och entusiasm som smittade av sig litet på mig också.

Men på tal om att klaga, så fick jag på min systers studentdimmission i maj höra ett tankeväckande och inspirerande tal av en alumn från Jakobstad gymnasium, Martin Granholm, som tidigare varit bl.a. vice Vd för UPM-kymmene och som annars också är en stor påverkare av finskt näringsliv. För han konstaterade i korthet att vi finländare tillskillnad från våra svenska vänner har en vana av att klaga och säga ”voj, voj”, och stå och se på den negativa utvecklingen istället för att göra något åt den. Svenskarna har istället en annan attityd som innefattar att man ser möjligheter istället för bara problem. För just nu verkar vi i Finland sucka över att det går så dåligt för oss, och tänka att det främst beror på att det går dåligt i omvärlden. Den här negativa tankespiralen borde man bryta och istället försöka se möjligheter, och visst det låter klichéaktigt så det förslår, det medger jag, men jag tror att det ligger en hel del i det.

Låt mig ta ett konkret exempel från Eurovisionen. Jag tittade på TV4 nyheterna just innan finalen i ESC skulle börja, och efter den egentliga nyhets genomgången så sade nyhetsankaret att ”vi är beredda på en segerintervju med Måns imorgon bitti”, och då hade ju Zelmerlöv ännu inte vunnit! Så svenskarna har nog en helt annan approach till utmaningar, en approach som vi med fördel kunde inspireras av.

Därför kunde vi Jakobstadsbor gå i bräschen för en dylik förändring och ta stöd av den omfattande förändringen som är på gång av stadens centrum, och välja att se möjligheterna i stället. För de facto går det bra här i Österbotten, vi har t.ex. lägst arbetslöshet i hela landet med ca 8% arbetslösa medan landssnittet ligger på 12%. Så ja, en del har vi att vara stolta över och att förvalta, men också att blicka framåt och inte gräma oss över att stadens centrum för närvarande ser fult ut – för det är början på något nytt 🙂

Sebastian,
en stolt Jeppisbo

Fotografering

En av mina hobbyn som jag inte längre praktiserar lika aktivt är fotografering. I mitt fall är det kanske inte det ”konstnärliga skapandet” som lockar mest, utan det är mera i att dokumentera och att få pyssla med all teknik som hör fotograferingen till. För när jag var i 15-års åldern så brukade jag framkalla bilder själv, dels hemma i ett temporärt mörkrum i badrummet och senare också i fotoklubbens och skolans mera professionella mörkrum. För det var och är fortfarande något alldeles speciellt med att få stå där i rödljuset med en doft av fotokemikalier och samtidigt se bilden växa fram på fotopappret…

Även om jag inte just nu håller på med fotografering lika aktivt som förr, så får jag ibland utlopp för det. Nu senast när min syster skulle fotograferas efter studentfirandet.

20150530_095727524_iOS

Syster Charlotta som rykande färsk student! Här har de just kommit ur gymnasiets festsal efter att ha mottagit både betyg och den vita mössan.

DSC_8786_2

Lotta ville bli fotograferad tillsammans med hunden Ebba, själv tycker jag att bilden blev helt ok. Men bakgrunden hade jag gärna bytt ut så här i efterhand.

Sen fick jag igen chansen då en kompis till mig som tittar på TV-serien Suits undrade om jag ännu har lärt mig att posera som en ”riktig” jurist ska göra. Just den här TV-serien handlar nämligen om advokater verksamma i New York, och som namnet antyder (suits=kostymer) så handlar det om välklädda affärsjurister. Hur som helst, så är serien faktiskt riktigt underhållande, även om den kretsar kring ett verkligt delikat problem, för av de två huvudpersonerna, båda advokater, så är det bara den ena som har slutfört sin juristexamen (two layewers, one degree).

DSC_8835_3

Undertecknad försöker på uppdrag av en kompis posera som en jurist 😉

DSC_8829

Jag är dock inte person som riktigt trivs på bild, för jag håller mig hellre bakom kameran eller i mörkrummet. Men ibland får man göra undantag…

advokattvserie

Ur Suits, Harvey Specter, i domstolen.

Summa summarum, så känner jag nog att det ännu tar ett tag innan jag har lärt mig att posera som en riktigt jurist ska göra. Men jag får väl skynda på att lära mig, då det inte är särskilt länge kvar innan jag får min examen. Skämt åsido, så tror jag att man växer till den rollen genom mera arbetserfarenhet. Men till skillnad från i Suits, så har jag ju småningom en riktig examen och behöver åtminstone inte bekymra mig över det…

Sebastian

Sommar

Jag har den senaste tiden gått och nynnat på låten ”sommar och sol… och en doft av kaprifol”, för nu börjar sommaren så småningom vara för dörren. För nu börjar jag så småningom förstå att jag verkligen fått sommarlov från studierna och nu får jag åtminstone för ett tag lägga studierna åt sidan och göra något annat roligt. Nog för att jag gillar att studera och så, men ibland så behöver man en paus från det.

Hur jag då valt att tillbringa den här tiden som jag varit fri från studierna? Främst genom att ta igen sådant som jag inte haft tid eller möjlighet till under terminerna. En sak som jag saknat under den här är tiden är att hinna läsa skönlitteratur, för det är en av de saker som jag tyvärr brukar försumma när jag har mycket kurslitteratur att plöja igenom.

Men nog har jag haft tid till annat än att läsa skönlitteratur också! Däribland till att träffa goda vänner och bekanta som har återvänt till Jakobstad. För i torsdags kväll så slog jag och några andra före detta hjälpledare ihop våra påsar, och begav oss ut till Pörkenäs lägergård för att bada bastu tillsammans med några andra bekanta som var där som ledare på skriftskolan. En synnerligen trevlig kväll i goda vänners lag i en miljö som är slående vacker, för det är inte utan orsak som stället kallas för ”Hemmet vid havet”.

För innan Pörkenäs lägergård byggdes om till en lägergård, så fungerade den som ett sanatorium där man vårdade patienter med tuberkulos. Det här var alltså före antibiotikans tid och då kände man endast botemedel mot den fruktade tuberkulos, nämligen frisk luft, och vad var då inte bättre än att bygga ett sanatorium vid havet? Pörkenäs historia har dock gett en ”tacksam” grund för spökhistorier, för här lär nog ett och ha hänt under den tid som stället användes som sanatorium. Bland annat så berättas det om den ledande läkaren ”Doktor Öhman” som lär ha styrt stället med ”järnhand” och som hade tydliga rutiner för bl.a. hur och när sköterskorna skulle servera hans dagliga punsch på hans tjänsterum, samtidigt som denne (ö)kända lungläkare avnjöt sina cigarrer i den friska havsluften… Så att hitta teman för spökhistorier, som vi hjälpledare brukade skrämma varandra med var inte särdeles svårt.

20150604_232447000_iOS

En afton vid Pörkenäs lägergård. Bilden på korset är hämtat från Jeppis gruppen på Facebook och är godkänd för återpublicering. De andra bilderna är tagna av undertecknad.

20150604_210030275_iOS

Promenaden ner till stranden och havet, fotograferade från balkongen på huvudbyggnaden.

Sebastian