Ett decennium av bloggande

Idag har det gått precis 10 år sedan jag startade upp min blogg och började blogga.

När jag startade min blogg så fanns den ursprungligen på domänen sebbex.net, en domän som jag registrerade 24.10.2005 och där jag laddade upp och installerade WordPress version 1.5, vilket är samma plattform som bloggen drivs på idag. Då jag började med min blogg, så var nog bloggvärlden fortfarande i sin linda: WordPress hade då existerat i blott lite på 2 år och det var också samma år som Isabella ”Blondinbella” Löwengrip startade upp sin blogg. Så även om jag inte är någon stor ”bloggare”, så får jag väl åtminstone anses vara relativt ”gammal i gemet”, som det heter 🙂

sebbexnet-doman

WHOIS-utdrag för domänen sebbex.net, där det framgår att jag registrerade domänen den 24.10.2005, d.v.s. prick 10 år sedan idag.

Jag har funderat över vad det var som fick mig att börja blogga då jag var 14 år gammal? Jag skulle tro att det var en kombination av två saker. För det första så har jag alltid varit tekniskt intresserad och velat testa på nya saker, så jag tror att det fick mig att installera bloggverktyget WordPress på ett webbhotell för att testa vad det tekniskt var att ha en blogg. För på den tiden så krävdes det ganska mycket konfiguration av bl.a. databas(er) (MySQL) och filer före bloggen var ”up and running”. Idag krävs det betydligt mindre, oberoende av om använder sig av en bloggtjänst som Blogger eller själv väljer att driva sin blogg.
Den andra orsaken, var nog en direkt följd av att jag installerade WordPress och jag märkte att det var kul att skriva en form av en offentlig dagbok. För innan jag började blogga så hade jag flera gånger testat på att skriva dagbok för hand med penna, men jag brukade tröttna relativt fort. Bloggen gav mig möjlighet till dela mina tankar och gå i dialog med läsarna, och jag tyckte då att det var häftigt att vem som helst över hela världen kunde läsa det jag skrivit.

Av den blogg jag skrev år 2005, så finns tyvärr inga inlägg längre publicerade, eftersom jag stängde ner bloggen på sebbex.net för ett par år sedan, efter att jag hade övergått till sebbe.fi år 2009.

blogg

Så här såg bloggen ut i juli 2008, d.v.s. för 7 år sedan. (skärmdump)

En liten jämförelse av bloggarens tillvaro för 10 år sedan då bloggen startade med hur det ser ut idag:

Sebastian år 2005 Sebastian år 2015
– 14 år gammal
– gick i högstadiet på åttonde klass vid
Oxhamns skola
– språkbadselev i klass 8G
– bosatt i Jakobstad
– deltog i finalen i ekonomiskunskap
– 24 år gammal
– studerar sista året vid juridiska fakulteten
– bosatt i Vasa
– bott utomlands
– studerat på 3 universitet
– besökt nobelfesten

En del har förändrats i mitt liv under bloggens existens, samtidigt som ganska mycket är sig likt. Men så ska livet vara, en del saker är mera statiska medan annat är dynamiskt. Skulle allt förändras samtidigt så skulle man inte hänga med, medan om allt skulle vara oföränderligt så skulle man stagnera i tillvaron.

20151017_154103105_iOS

Hälsningar från jubilaren, bloggaren, Sebastian från ett höstvackert Vasa.

Tack för att, just du, läser min blogg! Oberoende av om du nyligen börjat läsa min blogg eller som vissa läsare, hängt med i 10 år nu.
Att producera inlägg som ingen skulle läsa och kanske inte heller kommentera, skulle nog inte ge särskilt mycket, så därför är jag verkligt glad över att många av bloggens läsare frimodigt tagit kontakt med mig under åren: per e-post och ibland t.o.m. med i verkliga livet.

A Decade of Blogging.

Sebastian

Variation förnöjer

”Värst vad du har blivit kulturell”, konstaterade en vän till mig i fryntlig ton här i veckan efter att han hade läst min blogg och sett alla inlägg som kretsat kring teatrar och böcker.

Det heter ju att ”variation förnöjer”, så därför tänkte jag istället för att skriva ett till inlägg om blott ”teatrar och böcker” variera mig och skriva en helt vanlig lägesuppdatering istället. En annan orsak kan ju vara att jag inte besökt någon ny teaterföreställning och ej heller hunnit läsa någon bok, som jag hade kunnat rapportera om…

1.) För ca två veckor sedan var jag inbjuden till en afton vid Ålandsbanken i Vasa genom att jag är medlem i föreningen Vasa aktiesparare. En mycket trevlig afton som bestod av information om deras placeringsprodukter och investeringsmarknaden överlag. Mest intressant var enligt mig deras relativt nya produkt, bostadsfonden, som placerar i nybyggda bostäder i olika tillväxtcentra i Finland och då främst i huvudstadsregionen.

20150923_164442205_iOS 1

En placeringsafton på Ålandsbanken som innehöll så väl en lätt middag som mycket information om de finansiella marknaderna.

2.) Förra veckans måndag besökte vi från studentmissionen en av de tillfälliga flyktingförläggningarna som öppnats i spåren av den stora flyktingtillströmningen till Europa och Finland. Syftet med vårt besök var att bidra med praktisk hjälp till den dagliga verksamheten där och vi var ett gäng på nästan 15 personer som hade valt att ställa upp.

Vid flyktingförläggningen som vanligen fungerar som en lägergård möttes vi av kring 40 flyktingar, som huvudsak kom från Irak och varav de flesta var relativt unga män (även del kvinnor fanns men de var i klar minoritet). På programmet stod bland annat aktiverande lekar, brödbakning och diskussioner med flyktingarna. Jag hade förmånen att få prata lite mera med två killar, vilka båda var högutbildade ingenjörer som framtill helt nyligen hade jobbat som ingenjörer i Irak. De hade dessvärre sett sig tvungna att fly från sitt hemland då situationen hade blivit ohållbar.

En kulturell skillnad som jag snabbt blev varse om var att människor från dessa länder generellt är mera öppna och gästvänliga än vad man är van med här. Enkelt uttryckt var det som om de tog emot mig som ”en bror”, vilket jag som är något försiktig av mig inte hade väntat mig. De ville t.o.m. ta en selfie med mig, men med respekt för deras integritet publicerar jag den inte här. I vilket fall så var det minst sagt rörande att få höra deras berättelse om resan från Irak till Finland och som hade gått genom totalt 11 länder. Bilderna som man sett i media på rangliga båtöverfarter till de grekiska öarna blev plötsligt mycket verkliga, när man fick höra de här killarnas referat av sin egen överfart.

Ett trist faktum är att av dessa flyktingar så kommer ca 40% få stanna i Finland, resten kommer att vara tvungna att återvända till sina hemländer. Särskilt talande blev det när jag räknade till tio personer i rummet och tänkte att av dessa tio, så kommer fyra att få stanna i Finland medan resten kommer att sändas tillbaka. Jag vet, det låter verkligen cyniskt att tänka på det viset – men det var ett sätt att försöka greppa att det finns människor bakom statistiken, verkliga människor. Personligen hoppas jag att myndigheterna kommer att göra sitt bästa för att utreda varje asylsökandes situation och värdera om denne har asylskäl eller inte. Lite pessimistisk blir jag dock efter att ha läst om att regeringen föreslår att handläggningen av asylansökningarna ska påskyndas genom ett mera förenklat förfarande. I praktiken brukar detta innebära att man i någon mån tummar på rättssäkerheten, tyvärr.

3.) På skolfronten så har jag fortsatt med studierna på Hanken parallellt med mitt avhandlingsskrivande. Till min glädje så visade sig mina kunskaper i matematik inte vara fullt så rostiga som jag först hade misstänkt, för tenten i ekonomisk matematik gick faktiskt över förväntan.

Jag brukar normalt inte skriva ut mina betyg här på bloggen eftersom de knappast har allmänintresse, men jag tänkte ändå nämna att betygsskalan här på Hanken ser lite annorlunda ut än vad jag tidigare stött på vid andra universitet. Tenterna betygssätts nämligen i procent, från 0% till 100%, enligt hur mycket man svarar rätt. Den här procentsatsen förs sedan in studiehanteringssystemet Weboodi och översätts först senare på ens framtida examensbevis till ett ”riktigt” betyg, där 50-59% motsvarar vitsordet 1 på skalan 1-5, medan 60-69% ger vitsordet 2 och så vidare. De numeriska vitsorden kan sedan översättas till ett skriftligt dito, där t.ex. en fyra är ”mycket goda kunskaper”, vilket jag fick i ekonomisk matematik.

Efter den ekonomiska matten så har jag påbörjat grundkursen i nationalekonomi, ”Grundläggande ekonomisk analys”. Nationalekonomi är ett ämne som länge intresserat mig, jag tror att intresset vaknade i högstadiet på lektionerna i samhällslära men det är först nu som jag kommit att studera ämnet på lite högre nivå.

20151016_095155168_iOS

Vinstmaximering och produktionsoptimering: hur mycket bör företaget tillverka av en viss vara? Svar: dra en vertikal linje som skär samtliga kurvor med räta linjen som anger marginalintäkterna (MR, Marginal Revenue).

Vad är det då som gör nationalekonomi så intressant? Ett exempel är att man kan tillämpa samma teorier som används inom nationalekonomin också på andra företeelser än strikt monetära transaktioner. Ett exempel är teorin om utbud och efterfrågan (supply and demand) och att samma teori i viss också går att tillämpa på t.ex. organdonationer. Jag tittade en gång på en webbföreläsning från det amerikanska universitet Stanford där föreläsaren (tror det det var prof. Al Roth) tog njurdonationer som exempel. I dessa fall bortser man naturligtvis helt från de etiska aspekterna, såsom vem som borde först få tillgång till ett organ. Men teorierna hjälper en ändå att förstå de verksamma mekanismerna bakom sådana företeelser som vid första anblick inte verkar vara relaterade alls till ekonomi. Således är de verktyg och analysverktyg som finns inom nationalekonomin i varierande utsträckning användbara inom också andra ämnesområden.

Sebastian

Något om finlandssvenska

Denna vecka på onsdag så besökte jag en föreläsning vid Ritz om ”finlandssvenska och språkriktighet” av gurun på finlandssvenska, Mikael Reuter. Jag har under ganska lång tid varit intresserad av språk, vilket säkert också framgår av bloggens tidigare inlägg, så därför var det riktigt intressant att få lära sig lite mera om sitt eget språk.

Strax före Reuter skulle äntra scenen så presenterades han av kvällens konferencier, som konstaterade att hon helst är kortfattad då en språkvetare som han är närvarande. Reuter kvitterade och sade att det inte finns någon orsak att vara orolig för att bli bedömd av honom, för även han gör ju fel som privatperson. Samtidigt passade han dock skämtsamt på att inflika att hon bara hade haft en finlandism i sin presentation av kvällens lektion. Ordet i fråga var ”aula” som i finlandssvensk kontext betyder entré och utrymmena strax innanför ytterdörrarna, medan det i sverigesvensk kontext betyder ett auditorium eller en föreläsningssal. En sak som jag faktiskt hade ett vagt minne av att ha läst, men som jag nog gladeligen själv använder på det finlandssvenska sättet för det. Och inget fel i det, enligt Reuter, under förutsättning om att man är medveten om det och särskilt observerar vem som är mottagare för orden.

ritz

Mikael Reuter vid Ritz i Vasa.

Min sammanfattning av kvällens föreläsning består av följande punkter och noteringar:

  • att vi finlandssvenskar lever i en annan (språklig) verklighet och det därför är naturligt att vi ibland använder oss av ord, uttryck och en accent som skiljer från den svenska. Ett exempel är ”arbetarinstitut”, ett begrepp som är känt här i Finland men inte i Sverige. Likväl ska dessa ord få finnas kvar, vi kan inte ersätta dem med något annat (bättre) ord.
  • att finlandssvenskan håller på att närma sig rikssvenskan. Det här är någonting positivt eftersom det knappast är lönt att sträva efter att finlandssvenskan ska skilja sig från rikssvenskan mer än nödvändigt. I skrift ska båda språkversionerna helst vara lika, medan de får skilja sig i vardagligt tal. Bakgrunden till den här förändringen är att vi idag får allt mera influenser från Sverige till Svenskfinland genom TV (ex. TV-serier som Solsidan, Bron med flera) och internet (bloggar, webbtidningar etc).
  • att det i finlandssvenskan finns olika finlandismer, varav vissa är mera accepterade än andra. Särskilt praktiska är ord och uttryck som ”flervåningshus” och ”hemma från” (född och uppvuxen i). Av en finlandssvensks ordförråd så utgörs ungefär 2-4% av finlandismer, vilket betyder att två till fyra ord på hundra pratade eller skrivna ord är finlandismer. Som exempel består det här blogginlägget av ca 500 ord, vilket skulle ge ungefär 5 x 2-4 = 10 – 20 finlandismer. Ganska mycket kan jag tycka.
  • att båda uttalsformerna av ord generellt är accepterade. Ett konkret exempel är att vi finlandssvenskar i allmänhet säger ”psykolog” och ”psykiater” med betoning på det inledande ”p:et”, medan rikssvenskarna ofta utelämnar det och resultatet är ungefär ”sykolog” och ”sykiater”.
  • att vi finlandssvenskar inte kan använda oss av ordet ”ännu” korrekt. I sin enkelhet handlar problemet om att vi t.ex. säger ”får jag ännu säga en sak?” medan ordet inte borde användas i den kontexten, utan man borde istället säga ”får jag säga ytterligare en sak?”.

Riktigt intressant att få lära sig mera om sin egen språkanvändning!

Sebastian

I valet och kvalet

På fredag kväll (2.10) så besökte jag Ritz här i Vasa för att titta på litet teater. Pjäsen som jag såg var ”Valet och kvalet” av den finlandssvenska teatern Viirus som är baserad i Helsingfors, men som hade kommit till Vasa för ett gästspel här.

Före jag gick på teatern hade jag dock fått anstränga mitt huvud en del för att läsa och öva inför en tentamen i ekonomisk matematik på Hanken. För det är onekligen ett tag sedan jag deriverade och integrerade funktioner sist. Det var troligen senast i gymnasiet, för en sådär 5 år sedan (+ en tid på Handels i Stockholm, förstås) – så det tog onekligen ett tag att få fram de rostiga kunskaperna igen… Därför var det riktigt skönt att få belöna sig med att gå på teater kvällen före tenten. Ja, du läste rätt! Här på Hanken har de något så okonventionellt som lördagstentamina. I min enkla mening borde det nästan vara kriminaliserat i lag att ha allmänna tentomgångar på lördagar. Men man får väl ta seden dit man kommer som det heter…

Åter till pjäsen. På scenen fick träffa på en stor skala av Finlands nu kanske mest kända politiker. Däribland Timo Soini (utrikesminister, Sf), Alexander Stubb (finansminister, Sml), Li Andersson (riksdagsledamot, Vf), Paavo Väyrynen (yrkespolitikern, C) och Päivi Räsänen (f.d. partiledare, Kd).

Jag och säkert många andra läsare av HBL hade fått både försmak och mersmak efter att ha följt mini TV-serien ”Gusis val” som sändes på webben nu under våren före valet. Den här pjäsen gick i ungefär samma tappning, finsk och finlandssvensk politisk satir när den är som bäst, vilket inte är så konstigt då ”Gusis val” var förlagan till pjäsen.
Tidigare avsnitt av Gusis val hittar du här, avsnitt 2 med Alexander Stubb och där programledaren Gusi bland annat får tips av vår dåvarande statsminister för hur han ska komma till rätta med sina stela ljumskar då paryogan med frun ”Maggan” inte hade gett önskad effekt. Samt avsnitt 4 där vi får träffa programledarens gamla studiekompis från tiden på Hanken, Björn Wahlroos, som landat med sin helikopter på Mannerheimvägen utan för redaktionen (med påföljden att spårvagnstrafiken i halva staden står stilla), och som oroas över att det varje dag ”föds flera spädbarn som alla är arbetslösa”. Rekommenderas!

20151002_162125123_iOS

Timo Soini överrakas på sin skogspromenad i Esbos lugna björkskogar av att Helsingfors stad plötsligt har annekterat hela Esbo kommun, samt alla andra kommuner mellan Kotka och Hangö för att bilda metropolen Stoooor-Helsingfors! (Förutom Vanda, för den kommunen ville ingen ha…)

20151002_173723189_iOS

Li Andersson i TV-soffan @ debattprogrammet Yle Obs med programledaren Heidi Finnillä, som ställer knivskarpa frågor vilka Li besvarar med långa haranger till svar. Genomgående för hela teatern var de återkommande och träffande gestaltningarna av de olika politikerna.

20151002_175952320_iOS

Den finlandssvenska finanspampen Björn Wahlroos har bjudit in den politiska gräddan på en grekisk afton till sin herrgård i Åminne. Här ser vi den alltid leende Alexander Stubb som tar selfies med den alltid så pragmatiska evighetspolitikern Paavo Väyrynen.

20151002_180940573_iOS

För engångsskull fick inte SFP vara med, ett parti som annars alltid får vara med (bland annat i regeringen). Men partiordförande C. Haglund kunde i tåla att de nu lämnats utanför, och valde därför att till varje pris försöka nästla sig in i pjäsen med motiveringen ”bara för att SFP alltid ska vara med även om de inte spelar någon -roll-”. Här ser vi så Calle på scenen mot en bakgrund bestående av riksdagshusets kolonner.

Sammantaget så var det en riktigt sevärd pjäs och jag skrattade gott och igenkännande med hela den övriga publiken. Trevligt nog sprang jag även på ett par gamla kursare från juridiska som också hade hittat hit, och det var riktigt intressant att få diskutera pjäsen litet efteråt innan det var läggdags inför tenten.

Sebastian

Vad har dina lärare betytt för dig?

”Allt börjar med en bra lärare”
– Sveriges lärarförbund

Idag är det internationella lärardagen och jag kom därför att reflektera över vad olika lärare betytt för mig.

Jag kom särskilt att tänka på en, min modersmålslärare i högstadiet, Christina. För hade det inte varit för dig, så skulle jag definitivt inte vara den person som jag är idag.

Jag önskar att det ännu vore möjligt att tacka dig för allt.
Men eftersom det längre inte är det, så kom jag osökt att tänka på ett citat av författaren Albert Camus. Och fastän jag inte delar Camus åsikt i alla frågor, så instämmer jag till fullo i det här.

För det generösa arbete du, Christina, lade ner på mig och andra elever, det lever definitivt för alltid kvar i den lilla skolpojken Sebastian. Tack!

20151005_112050000_iOS

Sebastian

Uppdatering: jag delade denna status på Facebook och fick efter ett tag reda på att två vänner på Facebook hade förmedlat min hälsning till min lärares (Christinas) dotter och de hälsade att hon hade uppskattat det. Trevligt!

Höst i luften

Nu börjar det på allvar märkas av att hösten är på igång, trädens löv har ändrat kulör och blivit allt brunare. Samtidigt som många finner denna årstid som ganska trist, så finner jag den själv som ganska stimulerande. Varför? Sannolikt för att hösten ofta innebär början på något nytt och nu när vi på riktigt börjar vara en bit in på hösten så betyder det också att man borde ha kommit en bit på vägen med de saker som har planerat inför hösten eller åtminstone vidtagit nödvändiga anstalter för att komma ingång med dem.

vasa-hovratt-framsida

Vasa hovrätt – en mycket vördnadsbjudande byggnad som reser sig vid stranden i Vasa och kommer särskilt till sin rätta på hösten.

hovratts-parken-vasa

Trappan bakom hovrätten som leder ner till stranden och strandpromenaden – ett vackert höstlandskap.

Just nu är det relativt mycket självstudier för mig vid juridiska – i praktiken att jag läser och skriver i syfte att komma framåt på min avhandling. Detta varvas samtidigt med studier på Hanken, där jag både tar grundstudier och lite fördjupade kurser.

Men hösten innehåller naturligtvis också annat än studier, innefattande umgänge med vänner och att vara aktiv inom föreningslivet. Samtidigt har jag också kommit på mig att reflektera allt mera över vad jag ska göra sen när jag blir färdig från juridiska, just nu är det bara enskilda studieprestationer kvar innan jag kan lämna in min ansökan om att få ut examen, men med det sagt så återstår också den enskilt största studieprestationen – avhandlingen. När den sen är klar och godkänd, ja, då återstår inte mycket.

I viss mån kanske det är lite skrämmande känsla, för det ligger i människans natur att vara om inte rädd för förändringar, så åtminstone vara lite reserverad gentemot förändringar. Vill man anlägga en filosofisk synvinkel och varför också inte psykologisk, så skulle det vara intressant att fundera på varför människan reagerar på detta sätt mot förändringar – för någon bakgrund till det bör ju finnas. Istället väljer jag den lite bekvämare och enklare linjen, och nöjer mig således med att konstatera att det är något av ett faktum.

Var i ligger då rent konkret mina funderingar för framtiden? I och med att jag blir klar från juridiska, jag börjar se slutet på det, så ställs onekligen den intressanta frågan: vad gör jag här näst? Fortsätter jag att studera, t.ex. på Hanken eller något annat ämnet någon annanstans eller borde man börja på allvar söka sig ut mot arbetslivet? Här i ligger då mitt velande.

labradoren-ebba

Labradoren Ebba njuter i det höga gräset vid sommarstugan och tar samtidigt vara på den sköna hösten.

För även om jag tror att det är bra att göra väl genomtänkta beslut, så beundrar jag de människor som kan fatta beslut och sedan följa dem fullt ut. Personligen är jag inte riktigt av den sorten, utan jag drar mig i det längsta att låsa mig vid ett alternativ.

Men ännu återstår lite tid och gott så – för det betyder tid att njuta av hösten 🙂

Sebastian