Tankar kring vårdreformen

Vårdreformen (på finska känd som sote-uudistus) är nog något av de ämnen som väckt mest debatt i Finland på senare tid och debatten har också varit långvarig även om den varierat i intensitet. Personligen har jag inte fördjupat mig särskilt mycket i de olika förslagen, eftersom det har varit så många svängningar åt olika håll. Men nu vaknade mitt intresse då det verkar som om vi (äntligen) nått fram till en någotsånär stabil politisk lösning gällande vårdens framtida upplägg.

Om allt håller sträck, så kommer vi i Finland att ha 18 vårdområden och 15 självstyrelseområden som i någon mån kan liknas vid den landstingsuppdelning som de har i Sverige. Mera detaljer torde komma imorgon (måndag), enligt en nyhet från Statsrådet (d.v.s. regeringen).

Egentligen kunde man tycka att ämnet vården borde intressera folk mer än vad det verkar göra, för enligt vissa bedömare så är det här en av de största reformer som gjorts i Finland på närmare 150 år (och då var inte Finland ens självständigt, utan tillhörde Ryssland som Storfurstendömet Finland…). För vården är onekligen ett av de samhällsområden som i princip alla medborgare kommer i kontakt med oberoende av om man vill det eller inte, skillnaden ligger närmast i hur mycket man behöver vara i kontakt med den, och generellt så att ju mindre kontakt, desto bättre… Men det kan hända att folk i gemen inte bryr sig särskilt mycket, under förutsättning att tillgången till vård och vårdens kvalitet inte förändras?

Det som i någon mån bekymrar mig är att se hur min hemstad Jakobstad utarmas på vårdresurser. Till för ett par år sedan hade Jakobstads sjukhus (Malmska) en dygnet runt akutmottagning, med tillhörande tilläggsberedskap för bl.a. operationer, förlossningar och röntgenundersökningar. I nuläget har vi kvar en dygnet runt akutmottagning, men utan de tidigare nämnda tilläggsberedskap. Istället är patienter som behöver dessa tjänster hänvisade till centralsjukhuset i grannstaden Karleby, som ligger ungefär 40 km från Jakobstad.

Men det kan hända att det inte stannar vid det, för nu diskuterar man om Jakobstads sjukhus överhuvudtaget ska ha någon dygnet runt jour och det finns vissa tecken som talar för att min hemort skulle kunna bli helt utan akutmottagning utanför ”office hours”. Personligen tycker jag det är litet skrämmande att man inte skulle ha tillgång till ens grundläggande akutvård dygnet runt, när man är i Jakobstad. Jag kan ta mig själv som exempel, för jag har till och från haft problem med knäna och drabbats av luxationer av knäskålen (patella luxation), vilket är både otäckt och smärtsamt men dock inte livshotande, och de gånger det hänt så har jag verkligen uppskattat att snabbt få vård i Jakobstad. En sak som i framtiden kanske bara är tillgängligt mellan kl. 8-16 på vardagar, övriga tider väntar istället en ganska lång resa till grannstaden.

malmska-jourmottagning-akuten

Noterade vid mitt senaste besök vid hälsovårdscentralen att det verkar vara en del rörelse vid den nyrenoverade akutmottagningen vid Jakobstads sjukhus. Men i framtiden betjänar de kanske bara vardagar mellan kl. 8-16? Noterade också att vi blivit lite mera internationella i Jeppis, då det nu står att läsa ”Jour – Päivystys – Emergency” ovanför akutintaget…

En märklig grej i allt detta är att hela det österbottniska landskapet med närapå 200 000 invånare blev helt utan tillgång till räddningshelikopter. För ca fem år sedan så fanns det en läkarhelikopter med dygnet runt jour i Vasa, som gick under namnet Pete. Nu finns de närmaste läkarhelikoptrarna i Tammerfors och i Uleåborg, men de helikoptrarna flyger inte till Österbotten på grund av de långa avstånden.

En Jakobstadsbo var emellertid driftig och anförde klagomål  till Justitieombudsmannen (se YLE:s nyhet) gällande just avsaknaden av tillgång på räddningshelikopterstjänster. JO konstaterade nyligen att avsaknaden på helikopter gör att vården inte är jämlik, för det är bara Österbotten och ett område Östra Finland som är utan räddningshelikopter.

helikopter

Grafik från Vasabladet.fi som visar hur Finland täcks av olika läkarhelikopter. En vit yta utgörs emellertid av Österbotten, där ingen beredskap finns. Tidigare fanns en helikopter stationerad i Vasa.

För ska vi framtiden vara tvungna att nöja oss med mindre vårdberedskap för akuta insjuknanden, då sjukhusen förlorar sin dygnet runt jour (såsom Malmska i Jakobstad) så kommer nog behovet av snabba transporter istället att bli allt viktigare. Jag diskuterade saken med en vän till mig som är medicinskt skolad och vi kunde tillsammans komma på flera situationer där tillgången till en räddningshelikopter är direkt livsavgörande. Ett exempel är att det i nuläget vid Vasa centralsjukhus finns beredskap att under vissa dagar i veckan utföra hjärtkirurgi innefattande också möjlighet att vårda personer som akut drabbats av en brusten aorta (aortaaneurysm). Skulle man drabbas av aortan brister utanför de tider då beredskap finns, så är sannolikheten för att man i tid ska hinna fram till universitetssjukhuset i Tammerfors marginell. En intressant detalj i sammanhanget är att tillhandahållandet av denna vårdberedskap för hjärtkirurgi vid centralsjukhuset kostar en hel del pengar, pengar som med fördel istället kunde användas till att finansiera en läkarhelikopter, vilket skulle möjliggöra beredskap dygnet runt och året runt istället för enbart vissa dagar.

Allt detta ska vägas mot att Finlands ekonomiska resurser sinar i en allt snabbare takt, på grund av långvariga ekonomiska svårigheter. För matematiken är relativt enkel, man kan inte i längden konsumera mera än vad man förtjänar. Ett tag är det möjligt att låna för att väga upp underskottet, men inte i längden. Det här gäller också vården, trots att man där har göra med det mest värdefulla som finns – människors liv och hälsa. Så, ja, våra politiker har en hel del att bita i.

Sebastian

2 reaktion på “Tankar kring vårdreformen

  1. Jag bor nu 40 km ifrån närmsta akutstation och försvinner det nu från VCS skapar det otrygghet och ojämlikhet för människors rätt att få vård.
    Det här drabbar de som arbetar på sjukhuset, och vem är det som mister arbetet? Jo kvinnorna. Jag som själv arbetar inom vården känner att det ska krävas mer av oss som arbetar och vårdar andra människor dygnet runt, och ska kunna veta vad man ska göra när man möter en människa som är medvetslös, har en pågående hjärtattack eller stroke. Det kan redan nu ta över 20 minuter för en ambulans att vara på plats när de behövs och går det här igenom som regeringen vill och planerar så behövs det minst dubbelt mer ambulanser och kunniga sjukvårdare.
    Sen är det också en otrygghet för de som är gravida och ska föda. Som jag nu, som bor 40 km ifrån BB så kan det vara för lång väg redan. Det kan ske komplikationer under en förlossning och efter och då ska man inte behöva fara ända till Seinäjoki för att få hjälp, där man kanske inte heller får vård på sitt eget språk.
    Det här som regeringen planerar nu bryter mot flera grundlagar.

  2. Tack för dina tankar! De aspekter du lyfter fram är verkligen intressanta. För mig som inte är verksam inom vården, så är det bra att få större förståelse för vad det kommer att få förändringar i praktiken.
    Sannolikt är det här en förändring som kommer att slå hårdast mot de svagaste i samhället, innefattande sjuka. Men det går ännu att verka för att förändringarna blir fullt så dramatiska, för förändringen träder i kraft år 2019.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *