Teater i Stockholm

Föregående helg besökte jag Stockholm för att titta på teater. Pjäsen jag såg var Idioten av Dostojevskij, som är något av en klassiker. Jag hade läst recensionen om pjäsen tidigare under hösten, och pressen hade lovordat den. Göteborgs posten beskrev den som ”Otäckt bra”, varför det kändes helt rätt att åka över till Stockholm för att titta på den. Detta särskilt då jag tidigare läst boken, och jag funderade på hur väl mina egna föreställningar av bokens handling svarade mot pjäsens innehåll.

idioten

Idioten på Dramaten – med en stor del av pjäsens ensemble i bakgrunden.

Det jag såg svarade också väl mot vad jag hade förväntat mig, även om de i viss mån hade moderniserat den i ganska hög utsträckning. Boken utspelar sig i Sankt Petersburg i slutet av 1800-talet, men trots det hade man lyckats dra många bra paralleller till nutiden. Det är väl förövrigt det som kännetecknar en klassiker? Att den är smått tidslös och att budskapet även går att förmedla i en modern kontext.

20151205_151645716_iOS

Huvudentrén till Dramaten är pampig, precis som det förestår en kunglig teater.

20151205_133512870_iOS

Pausen tillbringar man med fördel i den vackra marmorfoajén samtidigt som man avnjuter en kopp kaffe.

20151205_133122109_iOS

Detaljrikedomen i salongen är imponerande och man inser vid sådana här tillfällen att Sverige har ett förflutet som en riktig monarki.

dramaten

I pjäsens ensemble ingick flera kända skådespelare från TV-serier som Modus, Beck, Johan Falk och Bron. Den nedre bilden är från Modus, där man bl.a. citerar Molier.

I det här fallet handlade det om man relaterade bokens handling till bl.a. flyktingkrisen som råder just nu, och de stora olikheterna som råder ekonomiskt mellan människor, dels inom samma land men också mellan olika världsdelar. Tänkvärt. Särskilt träffande var den målande beskrivningen av hur förutsättningarna skiljer sig mellan en 25 årig flykting som just kommit till Sverige, med en universitetsutbildad och ”infödd svensk” 25 årings. När man som i det här fallet gjorde, pekade på skillnaderna mellan de här två, så inser man hur ojämlikt lottade människorna är. Den ena talar perfekt svenska, fått växa upp under trygga omständigheter, fått den bästa utbildningen på landets toppuniversitet och kommer sannolikt att så småningom få ett bra jobb därefter. Medan den andra har flytt från krig, fattigdom för att komma till ett land där man inte behärskar det lokala språket och ska där utan en tidigare bra grundutbildning försöka finna ett jobb och skapa sig en framtid.

Så ja, det ställde till eftertanke åtminstone hos mig. För när jag tänker efter, så stämmer beskrivningen av en person som fått bra förutsättningar, väl in på mig. Det vore sannolikt nyttigt att ibland påminna sig själv om den tur man haft i att få förutsättningar att förverkliga sig själv, inte minst genom att få växa upp under trygga omständigheter och t.o.m. fått studera vid fina universitet. Det här är särskilt viktigt, tror jag, i de situationer när man möter på mindre motgångar i livet – för när man anlägger ett större perspektiv, så kan man enklare hantera dem. Samtidigt borde man också försöka sträva till att minska de här skillnaderna, så att så många som möjligt skulle ges motsvarande förutsättningar.

I Stockholm bodde jag på Radisson Blu Strand Hotel, och det fanns faktiskt en speciell orsak till att jag valde just det hotellet. För som jag nämnt i ett tidigare inlägg så följde jag TV4:s dramaserie Modus, och ett av avsnitten utspelade sig just på nämnda hotell. I filmen hette dock hotellet ”Gloria”, men det syntes tydligt vilket hotell det var frågan om – särskilt om man är bekant med Stockholms miljön. I vilket fall, så tyckte jag att hotellet såg så gemytligt ut att här ville jag testa på att bo. Dessutom utspelade sig ett av morden i hotellets hissar, där mördaren nödstoppade hissen för att hinna utföra dådet. Jag åkte t.o.m. i samma hiss, men jag noterade att det saknades en knapp för nödstopp – mitt sinne för detaljer är bland ganska påfallande… Men från ett dramatiskt ämne till ett trevligare ämne, så var frukosten de serverade på hotellet av en mycket hög standard – man fick t.o.m. pressa sina egna apelsiner för morgon juicen – ett snäpp vassare än God morgon som jag vanligtvis dricker hemma på morgonen. 😉

20151205_052642611_iOS

Jag vet inte vad det är, men det är en speciell känsla att en kall tidig vintermorgon få varandra ut på plattan till ett väntade propellerplan (turbo-prop). Kanske är det allt läsande av Biggles som ung, som gör sig påmint?

20151205_104409209_iOS

Radisson Blu Strand hotell, ligger centralt vid Nybrokajen och bara ett par stenkast från Dramaten.

20151205_172744791_iOS

Försökte efterlikna en av vyerna som visades av hotellet i Modus, med ett ganska halvdant resultat.

20151206_125854880_iOS

NK:s skyltfönster före jul tilltalar såväl barn som vuxna, och även mig! Folk stod som klungor vid de dekorerade fönstren, som innehöll leksaker som både talade och rörde sig i takt till julmusik.

20151205_164918744_iOS

I Berzelii parken mötte jag på ett gäng upplysta älgar! Varken jag eller ett gäng asiatiska turister kunde låta bli att ta en selfie 🙂

På gatorna i Stockholm märktes det tydligt att julen nalkas, för det var mycket folk i farten. Julstressen börjar även den göra sig påmind, och jag är inte heller helt undantagen från den… Så jag passade på att shoppa en del julklappar när man ändå var i the Capital of Scandinavia, men också att stora längs med de julpyntade gatorna.

20151208_145020000_iOS

På Viking Line hade jag som middag bokat deras julbord som i år är planerat stjärnkocken Leif Mannerström. Vilket inte minst märktes på att de hade klassiska rätter som lutfisk med alla tillbehör, för på andra julbord jag besökt brukar inte lutfisken vara en del av menyn.

20151207_070314476_iOS

Det blev en del god mat på överfarten till Helsingfors från Stockholm – till frukost hade jag bokat deras premium frukost som innehåller ett par extra saker utöver den sedvanliga frukosten. Men i och med att båtresan tar nästan 15 timmar, så det är trevligt att få äta gott under tiden.

Åter tillbaka är i Vasa, så är det lite studier som gäller nu före jag får ta jullov på riktigt. Men som man säger på finska: viimeisiä viedään 🙂

Sebastian

4:e december – vart försvann höstterminen?

Jag har nästan lite svårt att greppa hur snabbt som den här höstterminen passerat förbi. Nåväl, riktigt i mål är jag ju inte ännu – men det närmar sig.

I förra veckan hade Ekonomförbundet ett event här i Vasa för studerande. Evenemangets tema var det väntande arbetslivet och hur man som arbetstagare finner de jobb som överrenstämmer bäst med ens personlighet. En specifik föreläsning som intresserade mig lite mera, handlade om rädslor. Vad har då rädslor med arbetslivet att göra? Ganska mycket enligt föreläsaren Henkka Hyppönen som är en relativt känd mediapersonlighet på finskt håll och som skrivit ett par böcker och några även kring just rädslor.

20151126_145544040_iOS

De bjöd på lite småplock vid restaurang Central, där eventet hölls. Det var faktiskt riktigt goda aptitretare, av både fisk, kött och vegetariskt snitt.

Vid en första anblick kan det tyckas att rädslan i sin mest primitiva form, t.ex. rädsla för instängda utrymmen (klaustrofobi) och rädsla för hundar, inte har någon koppling till rädslan för att söka och ev. senare få ett jobb där man är ”på gränsen” rent kvalifikations-/erfarenhetsmässigt – t.ex. bli förman/chef för ett litet team av arbetstagare, om man saknar tidigare erfarenhet av just ledarskap. Men enligt Hyppönen så är det samma mekanismer som aktiveras i våra kroppar i båda fallen, för det är ett och samma ”larmsystem” som finns tillgängligt i vår kropp oberoende av om det gäller att försvara sig mot en attackerande hund eller att en dag få ansvar som chef.

Den här räddslan gör helt enkelt att vi drar oss för att prova på t.ex. nya jobb eller andra professionella utmaningar – vilket i längden är hämmande både ur en karriärsynvikel men också när det gäller självtillfredsställandet och självförtroendet. Hur kommer man då tillrätta med den här problematiken? Genom att köpa föreläsarens bok på temat 😉 Ja, det kan vara ett alternativ, men egentligen handlar det om några få saker som behöver ändras i ens tankemönster. För det första gäller det att våga bryta mönstret och stå emot sina rädslor, och därigenom steg för steg vänja sig vid situationer som känns skrämmande. Om man jämför med hundräddslan, behandlingen kan bestå av att man först får träffa en liten och snäll hund som är kopplad tillsammans med sin husse/matte ett par gånger, före man går över till större hundar såsom labradorer och till sist kanske schäfrar.

Den andra delen av lösningen består i att man tar bort insatsen ur spelet. För vi människor har en tendens till att tänka att om man skulle misslyckas ens det minsta, så är det samma sak som ens personliga undergång karriärmässigt. Men det är antagligen ett felslut, för om man ser på det ur ett kort perspektiv så minns människor sällan andras misstag särskilt länge. Eller som föreläsaren sade, i ett längre perspektiv: ”vem minns dig och dina misslyckanden om 100 år?”. Svaret på den frågan är otvetydigt nej, förutsatt att det nu inte rör sig om ett misstag av smått episka mått.

bjj

Vissa rädslor går till och med att transformera till någon annans rädsla, enligt Hyppönen. Ett konkret exempel – för att råda bot på rädslan för att röra sig ensam ute, så kan man börja träna brasiliansk jiu-jitsu – en sport som Hyppönen rekommenderade varmt.

Föreläsningen var riktigt intressant, och den gav bra insikt i rädslans anatomi och hur man kommer tillrätta med rädslan så att den inte hindrar en i såväl professionellt som privat. Överväger att köpa hans bok ”Why we fear” – för temat är onekligen intressant.

På tal om rädslor, så noterade jag en lite udda men rolig skylt utanför entrén till en villa när jag en gång strosade ute på Gärdet i Stockholm. Skyltens budskap löd:
”Om hunden anfaller, Ligg still – tills hjälp anländer”.
Vi diskuterade skylten hemma i familjen, och sade då halvt på skoj att en likadan skylt borde vi skaffa hit hem också. Nå, efter att saken varit vilande i över ett år, så gjorde jag och min bror slag i saken för ett par veckor sedan och beställde en motsvarande skylt från en skylttillverkare i Sverige. Nu har skylten kommit till Finland, och den ser ut exakt som den som fanns på Gärdet.

20151129_102349112_iOS

”Hmm! Den där skylten var ny. Vad står det månne på den?” Fröken Ebba inspekterar dörren med nytillkomna skylten.

20151129_102352348_iOS

Ebba ser inte helt övertygad ut: ”Ursäkta! Är det mig som åsyftas?”

Skyltens budskap kan låta litet brysk, men den är skriven med glimten i ögat. För vår hund, Ebba, skulle nog inte göra ens en fluga förnär – men det vet ju inte eventuella tjuvar om!

Sebastian