Klassträff – 9 år senare

I fredags så strålade min gamla språkbadsklass samman igen efter att det nu förflutit 9 år sedan vi gick ut grundskolan. Då var vi 15-16 år gamla. Nu träffades vi som 25-åringar för en kväll, och det var en mycket speciell känsla som uppstod när jag igen såg mina gamla klasskompisar som jag umgåtts med dagligen sedan jag var 5 år gammal tills jag var 15 år gammal. Det här är en sak som är ganska unikt för språkbadsgrupper, att man går i samma klass från förskolan till sista årskursen i högstadiet. Det normala är ju annars att klasserna blir omfördelade åtminstone en gång under grundskoletiden.

klasstraff1l

”Klassfoto” från återträffen. Till utseendet har vi nog förändrats en del, men personligheterna är fortfarande ganska lika då som nu.

klasstraff2l

Första testtagningen av skolfotot…

En sak som jag är väldigt glad och tacksam över, är att jag fått gå i språkbad. I mitt fall innebar språkbadet att jag fått lära mig finska genom att gå i skola på finska. Språkbad i just finska är något som är unikt för Jakobstad. För i Finland finns i övrigt bara språkbad i svenska för finskspråkiga. Orsaken till det, är att man språkbadar i det språk som talas av minoriteten i kommunen, vilket vanligtvis är svenska i Finland. I Jakobstad finns det dock språkbad åt båda hållen, svenska till finska och vice versa. Vilket alltså är unikt. Bakgrunden till det är att Jakobstad är en stad med väldigt jämnt förhållande mellan språken: ungefär 50 % talar svenska och 40 % talar finska som modersmål.

Hur fungerar då språkbad?
I praktiken gick det till så att när jag var 5 år gammal så började jag i förskolan och där pratade barnträdgårdslärarna endast finska med oss barn. Det här låter säkert litet märkligt, för i det här skedet kunde vi ingen finska överhuvudtaget. Men däremot så är barn i den åldern nästan extremt formbara och mottagbara för att ta in nya saker, varför det inte tog särskilt länge före vi började snappa upp och förstå finska. Litet senare så började vi också prata finska. Det här låter smått otroligt när man betänker hur annorlunda finska är från svenska – beröringspunkterna mellan de två språken är minst sagt marginella, men genom att på ett naturligt sätt vänjs in och ”badar i språket” på daglig basis så lär man sig fort.

De första årskurserna i grundskolan gick sedan till största delen på finska. Jag är inte helt säker, men i mitt fall så tror jag faktiskt jag lärde mig att skriva på finska före jag kunde skriva på svenska. Det var nämligen bara i ett par ämnen som vi hade undervisning på svenska, och minns jag rätt så var det i modersmål och något ämne till. Sen när vi kom högre upp i årskurserna så började flera och flera ämnen undervisas på svenska för oss. I årskurs åtta och nio så gick största delen av undervisningen på svenska.

Språkbadet upphör formellt när man går ut grundskolan, men för oss som fortsatte i gymnasiet så fick där läsa modersmålsinriktad finska som är avsedd för de som kommer från tvåspråkiga familjer, istället för att läsa ”vanlig” finska. I mitt fall tog inte heller språkbadet slut efter gymnasiet, utan det fortsatte på universitet eftersom jag började studera på det tvåspråkiga juristprogrammet i Vasa, där 50% av undervisningen går på svenska och 50 % på finska. Nu jobbar jag dessutom på en arbetsplats där arbetsspråket är finska! Min karriär som språkbadare har således blivit väldigt lång…

Den här texten publicerade jag på Facebook om klassträffen:

I går kväll sammanstrålade min gamla språkbadsklass på nytt efter 9 år för en kväll tillsammans. Det var en härlig kväll, och det var inspirerande att märka att t.ex. de gamla sångerna (Lentäjän poika m.fl.) som vi fick lära oss i lågstadiet fortfarande sitter som rinnande vatten i oss, nästan 20 år senare…
Känslan som uppstod av att återse de personer som jag tillbringat varje skoldag tillsammans med sedan jag var 5 år gammal tills jag gick ut grundskolan som 15-åring, är minst sagt svårbeskrivlig. Det är mängd minnen som väcks till liv när man plötsligt på nytt är samlade för en stund, för att sedan på nytt skiljas.
Språkbadet har betytt mycket för mig, och då inte bara språkligt. Skulle det inte vara för språkbadet skulle jag knappast vara i den situation som jag är idag, jag jobbar huvudsakligen på finska och har också kunnat avlägga stora språkprovet i finska.
Men utöver det, så skapades det några alldeles unika band mellan oss under de 10 år som vi tillbringade tillsammans, och den tiden har format mig i mycket stor utsträckning – något som jag idag är mycket tacksam för. 🙂
Tack Pääskyset!
(Vår grupp i förskolan hette så.)

Sebastian


Tack till min klasskamrat Karolina för bilderna. Hon driver bloggen Karolinas kaos och är en av de större finlandssvenska bloggarna – kom ihåg att titta in där:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *