Äntligen en finsk kriminalserie!

Jag hör till den ganska stora skara människor som gillar att läsa och se på olika deckare. Mer specifikt så är jag svag för den genre som kallas för Scandinavian Noir / Nordic Noir och som är deckare som utspelar sig, inte helt otippat, i Skandinavien/Norden. Kända sådana TV-serier är ju Wallander, Beck, Bron, Johan Falk och så vidare. På boksidan finns det sannolikt ännu mera att välja och vraka bland, och för att namedroppa några kända författare vars böcker jag själv läser: Leif GW Persson, Jens Lapidus och Lars Keppler.

Det som emellertid lyst med sin frånvaro är TV-serier från just Finland, för de andra nordiska länderna har varit välrepresenterade i den här genren. Visst den finska serien ”Vares” har funnits, men av någon anledning har den inte tilltalat mig riktigt.
Men under jullovet så snubblade jag faktiskt över en nyproduktion från Finland, som går under namnet ”Koukussa” vilket fritt översatt på svenska betyder ”På kroken”. Serien sändes på YLE, men den är fortfarande möjlig att se online i 11 dagar på Yle Areena.

yle4

Vinjetten/introt till serien Koukussa: bilden föreställer den spårgård som man alltid passerar strax före tåget rullar upp vid Helsingfors centraljärnvägsstation.

Den här finska serien handlar om Helsingfors polisens enhet för narkotikabrott. För den som följt med i medierna under de två senaste åren så har knappast kunnat undgå att denna enhet, milt uttryckt, har varit i blåsväder. För det uppdagades nämligen att en av cheferna vid den aktuella enheten, eventuellt, har gjort sig skyldig till att smuggla in narkotika till Finland, och en mängd andra brott ”längs med vägen”. För den som är intresserad av det temat och vill läsa mera, så kan jag rekommendera Hufvudstadsbladets sammanställning av hela affären.

Således ligger det väl i tidens anda att man gör ett kriminaldrama som i viss mån relaterar till händelser som ägt rum i verkligheten. Men det som särskilt tilltalar mig med den här serien är att den är ganska så välgjord, och inte minst att den utspelar sig just i Finland.

yle6

Vyerna av Helsingfors centrum tycker jag är extra vackra: här ser man Forumhuset bredvid glaspalatset i Helsingfors absoluta centrum – här har jag promenerat många gånger.

I handlingens centrum står som vanligt en polis, Oskari, som är tvungen att föra ett tvåfrontskrig: dels på det professionella planet med gangstrar som blir allt svårare att stävja med konventionella och lagenliga metoder. Samt dels också problem på det privata planet, då han är ensamstående med en son efter att sonens mamma brutit all kontakt. Han har emellertid funnit en ny kärlek, en yngre klasslärare som han flyttar ihop med. Det skulle ju råda någon form av hanterbar balans om det privata livet och det professionella livet skulle hållas strikt åtskilda. Men så går det inte, och det är också här seriens spänning ligger.

yle2

Brottsutredare Oskari berättar för sin nya kärlek, Juulia, om sitt förflutna och det framkommer saker som minst sagt förvånar.

yle8

Oskaris son, Niko, promenerar tillsammans med sin mamma Krista, längs med Alexandersgatan (?) i H:fors som är vackert juldekorerad.

Mitt betyg för serien blir 4 av 5, med andra ord definitivt sevärd 🙂

Har du förslag på andra bra finska serier, tipsa mig gärna!

Sebastian


P.S.1 (för dig som gillar juridiska spetsfundigheter…)
I serien ser man bland annat utdrag ur polisens interna misstankes- och utredningsregister, ett register som förövrigt inte är offentligt. Jag kunde dock inte undgå att notera att det smugit sig med ett par juridiska felaktigheter i det fiktiva registret, för där stod bland annat följande att läsa:

”Henkilö on tuomittu tuomioistuimen päätöksen 5 § mukaisesti 14 vuorokauden määräaikaiseen vankeusrangaistukseen törkeästä pahoinpitelystä. Tuomio on saatettu voimaan 30/2/2012 ja se on saatettu päätökseen. Henkilölle on myös määrätty 35 päiväsakkoa jotka hän on todistetusti maksanut uhrille.”

Ser du vad som är fel?
– det finns åtminstone ett klart fel i texten, möjligen två fel. För det första, om man döms till dagsböter så betalas dessa alltid till staten, inte till offret. Offret kan dock få skadestånd av förövaren, men det betalas inte i form av böter utan som just skadestånd.
Visserligen, om vi backar ett par hundra år tiden, så betalades en viss andel av böterna direkt till offret, och en del till kronan (staten) och en del till kyrkan – men det var länge sedan, och den villfarelsen lever tydligen kvar idag.
Det andra, eventuella felet, är att minimistraffet för grov misshandel enligt strafflagen 21:6 de facto är 1 års fängelse. Enligt texten har gärningsmannen avtjänat ett tidsbundet straff på enbart 14 dagar, vilket är ovanligt eftersom ovillkorliga fängelsestraff i regel endast döms ut om de är 2 år eller längre, annars är de i regel villkorliga.
Men ingen regel utan undantag, för man kan man under vissa omständigheter få ett kortare straff än det i lagen förskrivna, t.ex. på grund av ringa ålder eller att man inte var helt tillräknelig när man begick brottet – men det är alltså undantag.
Nu ska man väl inte haka upp sig på enskilda detaljer när man tittar på TV-program, men jag verkar tydligen vara ganska yrkesskadad av att ha läst juridik. 😉

P.S.2
Visste du att den mycket välgjorda vinjetten till serien är gjord av en finlandssvensk regissör, Jäppi Savolainen? Han har faktiskt under denna vecka hand om det finlandssvenska Instagram kontot ”thisissvenskfinland”. Vad man får se av uppdateringarna där, så medverkar han vid inspelningarna av den nya säsongen av läkarserien Syke – en annan av mina finska favoriter. Den nya säsongen torde förövrigt ha premiär i slutet av mars.

Teater i Stockholm

Föregående helg besökte jag Stockholm för att titta på teater. Pjäsen jag såg var Idioten av Dostojevskij, som är något av en klassiker. Jag hade läst recensionen om pjäsen tidigare under hösten, och pressen hade lovordat den. Göteborgs posten beskrev den som ”Otäckt bra”, varför det kändes helt rätt att åka över till Stockholm för att titta på den. Detta särskilt då jag tidigare läst boken, och jag funderade på hur väl mina egna föreställningar av bokens handling svarade mot pjäsens innehåll.

idioten

Idioten på Dramaten – med en stor del av pjäsens ensemble i bakgrunden.

Det jag såg svarade också väl mot vad jag hade förväntat mig, även om de i viss mån hade moderniserat den i ganska hög utsträckning. Boken utspelar sig i Sankt Petersburg i slutet av 1800-talet, men trots det hade man lyckats dra många bra paralleller till nutiden. Det är väl förövrigt det som kännetecknar en klassiker? Att den är smått tidslös och att budskapet även går att förmedla i en modern kontext.

20151205_151645716_iOS

Huvudentrén till Dramaten är pampig, precis som det förestår en kunglig teater.

20151205_133512870_iOS

Pausen tillbringar man med fördel i den vackra marmorfoajén samtidigt som man avnjuter en kopp kaffe.

20151205_133122109_iOS

Detaljrikedomen i salongen är imponerande och man inser vid sådana här tillfällen att Sverige har ett förflutet som en riktig monarki.

dramaten

I pjäsens ensemble ingick flera kända skådespelare från TV-serier som Modus, Beck, Johan Falk och Bron. Den nedre bilden är från Modus, där man bl.a. citerar Molier.

I det här fallet handlade det om man relaterade bokens handling till bl.a. flyktingkrisen som råder just nu, och de stora olikheterna som råder ekonomiskt mellan människor, dels inom samma land men också mellan olika världsdelar. Tänkvärt. Särskilt träffande var den målande beskrivningen av hur förutsättningarna skiljer sig mellan en 25 årig flykting som just kommit till Sverige, med en universitetsutbildad och ”infödd svensk” 25 årings. När man som i det här fallet gjorde, pekade på skillnaderna mellan de här två, så inser man hur ojämlikt lottade människorna är. Den ena talar perfekt svenska, fått växa upp under trygga omständigheter, fått den bästa utbildningen på landets toppuniversitet och kommer sannolikt att så småningom få ett bra jobb därefter. Medan den andra har flytt från krig, fattigdom för att komma till ett land där man inte behärskar det lokala språket och ska där utan en tidigare bra grundutbildning försöka finna ett jobb och skapa sig en framtid.

Så ja, det ställde till eftertanke åtminstone hos mig. För när jag tänker efter, så stämmer beskrivningen av en person som fått bra förutsättningar, väl in på mig. Det vore sannolikt nyttigt att ibland påminna sig själv om den tur man haft i att få förutsättningar att förverkliga sig själv, inte minst genom att få växa upp under trygga omständigheter och t.o.m. fått studera vid fina universitet. Det här är särskilt viktigt, tror jag, i de situationer när man möter på mindre motgångar i livet – för när man anlägger ett större perspektiv, så kan man enklare hantera dem. Samtidigt borde man också försöka sträva till att minska de här skillnaderna, så att så många som möjligt skulle ges motsvarande förutsättningar.

I Stockholm bodde jag på Radisson Blu Strand Hotel, och det fanns faktiskt en speciell orsak till att jag valde just det hotellet. För som jag nämnt i ett tidigare inlägg så följde jag TV4:s dramaserie Modus, och ett av avsnitten utspelade sig just på nämnda hotell. I filmen hette dock hotellet ”Gloria”, men det syntes tydligt vilket hotell det var frågan om – särskilt om man är bekant med Stockholms miljön. I vilket fall, så tyckte jag att hotellet såg så gemytligt ut att här ville jag testa på att bo. Dessutom utspelade sig ett av morden i hotellets hissar, där mördaren nödstoppade hissen för att hinna utföra dådet. Jag åkte t.o.m. i samma hiss, men jag noterade att det saknades en knapp för nödstopp – mitt sinne för detaljer är bland ganska påfallande… Men från ett dramatiskt ämne till ett trevligare ämne, så var frukosten de serverade på hotellet av en mycket hög standard – man fick t.o.m. pressa sina egna apelsiner för morgon juicen – ett snäpp vassare än God morgon som jag vanligtvis dricker hemma på morgonen. 😉

20151205_052642611_iOS

Jag vet inte vad det är, men det är en speciell känsla att en kall tidig vintermorgon få varandra ut på plattan till ett väntade propellerplan (turbo-prop). Kanske är det allt läsande av Biggles som ung, som gör sig påmint?

20151205_104409209_iOS

Radisson Blu Strand hotell, ligger centralt vid Nybrokajen och bara ett par stenkast från Dramaten.

20151205_172744791_iOS

Försökte efterlikna en av vyerna som visades av hotellet i Modus, med ett ganska halvdant resultat.

20151206_125854880_iOS

NK:s skyltfönster före jul tilltalar såväl barn som vuxna, och även mig! Folk stod som klungor vid de dekorerade fönstren, som innehöll leksaker som både talade och rörde sig i takt till julmusik.

20151205_164918744_iOS

I Berzelii parken mötte jag på ett gäng upplysta älgar! Varken jag eller ett gäng asiatiska turister kunde låta bli att ta en selfie 🙂

På gatorna i Stockholm märktes det tydligt att julen nalkas, för det var mycket folk i farten. Julstressen börjar även den göra sig påmind, och jag är inte heller helt undantagen från den… Så jag passade på att shoppa en del julklappar när man ändå var i the Capital of Scandinavia, men också att stora längs med de julpyntade gatorna.

20151208_145020000_iOS

På Viking Line hade jag som middag bokat deras julbord som i år är planerat stjärnkocken Leif Mannerström. Vilket inte minst märktes på att de hade klassiska rätter som lutfisk med alla tillbehör, för på andra julbord jag besökt brukar inte lutfisken vara en del av menyn.

20151207_070314476_iOS

Det blev en del god mat på överfarten till Helsingfors från Stockholm – till frukost hade jag bokat deras premium frukost som innehåller ett par extra saker utöver den sedvanliga frukosten. Men i och med att båtresan tar nästan 15 timmar, så det är trevligt att få äta gott under tiden.

Åter tillbaka är i Vasa, så är det lite studier som gäller nu före jag får ta jullov på riktigt. Men som man säger på finska: viimeisiä viedään 🙂

Sebastian

Att läsa eller lyssna?

En sak som jag tidigare stört mig på är att jag haft för lite tid till att läsa skönlitteratur. Därför har jag funderat på olika alternativ för komma till rätta med det här problemet och efter en del tankeverksamhet så valde jag att ge ljudböcker en ärlig chans på nytt. Jag har tidigare testat ljudböcker, men då har inte det formatet fallit mig i smaken, vilket resulterade i att jag slutade läsa, förlåt, lyssna menar jag, efter ett tag. Därför är det med en viss förvåning som jag nu konstaterar att jag är inne på min andra ljudbok på mindre än två veckor…

För jag hade nog inte trott att jag skulle överge det sedvanliga sättet att läsa böcker på, d.v.s. genom att fysiskt läsa dem. Men man ska nog inte utesluta något före man verkligen testat – för nu verkar jag ha fastnat för ljudböcker!

Vilka böcker har jag då läst (eller ska man säga lyssnat på…)?

Jag valde att börja med en bok som jag på ett otrevligt sätt blev varse om. Boken i fråga är Stalker av Lars Kepler. Hur varseblev jag den boken då? Jo, när jag en kväll i våras promenerade längs med esplanaden i Helsingfors centrum och passerade Akademiska bokhandelns skyltfönster, så är det plötsligt en kvinna i vit klänning som med ett skärrat ansikte som ”slänger sig” mot skyltfönstret just i det ögonblick när jag passerar. Jag hoppar instinktivt bort från skyltfönstret och kväver samtidigt ett skrik.
Vad var det då frågan om? Jo, en reklamkampanj för lanseringen av den finska översättningen av Stalker! Antagligen är det någon fiffikus på en reklambyrå som kläckt den mycket geniala iden att hyra in en skådespelare som gör utfall i skyltfönstret vid bokhandeln och som med sin mycket jagade ansiktsuttryck ska väcka uppmärksamhet bland förbipasserande för boklanseringen. På pappret var det säkert en god idé – men utförandet lämnar nog en del övrigt att önska…

stalker

Omslaget till boken ”Stalker” och likaså den situation som de försökte efterlikna vid skyltfönstret till Akademiska bokhandeln i H:fors med en levande skådespelerska.

Men över till boken, så var det det delvis incidenten ovan som fick mig att ge mig i kast med den – för jag blev ju naturligtvis nyfiken på hur denna kvinna passade in i sammanhanget (och ur det perspektivet sett så var ju reklamkampanjen lyckad…). Så efter att ha införskaffat ljudboken så lyssnade jag på den ca 16 timmar långa inspelningen i nästan ett sträck under tre dagar…

Mitt omdöme om boken är nog att den är läsvärd, men med vissa större reservationer. Däribland att den innehåller litet väl mycket overklig action och andra element som inte överensstämmer med verkligheten (däribland den juridiska biten). Men bokens handling i sig är ganska aktuell då den handlar om stalking (också känt som förföljelsesyndrom), alltså en situation där en person mot sin vilja förföljs av t.ex. sin ex-pojk-/flickvän eller någon annan helt främmande ”beundrare”. En intressant notering här, från jur. stud. Åstrand, är att stalking upptogs som ett eget brott i strafflagen först början i av år 2014 – tidigare har nog enskilda element som tillhör stalking varit kriminaliserade (t.ex. i form av hemfridsbrott). Men nu är alltså själva stalkingbeteendet straffbart, rubricerat som ”olaga förföljelse”.

Olaga förföljelse

Den som upprepade gånger hotar, följer efter, iakttar, eller kontaktar eller på något annat jämförbart sätt obehörigen förföljer någon annan så att förfarandet är ägnat att skapa rädsla eller ångest hos den som förföljs ska, om lika strängt eller strängare straff för gärningen inte föreskrivs någon annanstans i lag, för olaga förföljelse dömas till böter eller fängelse i högst två år.”
– Strafflagens 25 kapitel, paragraf 7a

Stalking i sig självt är naturligtivs mycket otäckt för den som utsätts för det, men i boken ”Stalker” så stannar det inte vid det utan förövaren går steget längre och faktiskt mördar en del av offren efter att ha stalkat dem. Burr! En otäck bok i och med att den beskriver psykologin bakom stalkingen och dessutom i kontext av Stockholm och dess närregion som är välbekant för mig.

 

Den andra boken som jag gett mig i kast med är ”Bombmakaren och hans kvinna” av den kända kriminologen Leif GW Persson. Boken utkom i år och berör också ett högaktuellt ämne, nämligen religiös extremism som tar sig uttryck i form av terrordåd.

Själv är jag ett ganska så stort fan av just GW, för jag tittar nästan alltid på TV-programmet Veckans brott när det på onsdagskvällarna under höst och vår sänds på SVT (inte många veckor kvar nu tills programmet börjar sändas på nytt nu!). Och för den som är bekant med GW från andra sammanhang, så vet att han har ett förflutet som bl.a. professor på Rikskriminalpolisen i Sverige – och det märks också i boken. För boken skiljer markant från Stalker. Inte minst genom att GW som författare har ett betydligt mera analytiskt grepp när han ger sig i kast med bokens story, utan att för den skull ge avkall på t.ex. personbeskrivningar och liknande. Han gör istället avkall på i mitt tycke onödig och overklig action, och beskriver istället hur man nystar upp ett brott.

ljudbok

Bombmakaren och hans kvinna. En högaktuell roman att läsa, när risken för ett terrorbrott på senare tid har ökat väsentligt också här i Norden.

En del av GW:s böcker har ju också blivit filmatiserade, däribland två böcker som sammanslogs till ”En pilgrims död” som sändes på SVT. Tidigare har huvudpersonen i GW:s böcker varit Lars Martin Johansson, ”mannen som kunde se runt hörn” och som blev högste chef för Säkerhetspolisen (SÄPO). Dock har GW varit tvungen att ”ersätta” honom efter hans frånfälle i föregående bok. Denna gång med en kvinnlig huvudperson, Lisa Mattei, som är högsta chef för SÄPO:s operativa arbete. Man märker också i GW:s författarskap att han är noga med detaljerna, däribland att SÄPO har över 1200 anställda i dagsläget och i mycket också samarbetar med FRA. Vill man hitta finska motsvarigheter till SÄPO, så är det Skyddspolisen (Skypo) men det är en mycket mindre organisation med lite på 200 anställda. Någon motsvarighet till FRA (Försvarets Radio Anstalt) har vi inte överhuvudtaget i Finland (om den nu inte är så hemlig att jag inte fått vetskap om en sådan organisation?).

Men för att summera, så är jag riktigt nöjd med ”Bombmakaren och hans kvinna” – för den har ett mycket mera analytiskt grepp kring brottsutredning och särskilt prevention av terrorbrott än hur t.ex. ”Stalker” beskriver polisarbete. Däremot lär nog den som läser GW:s bok bli besviken om man hoppas på att huvudperson i boken på sida 5 ska storma in i någon byggnad medförande polisens förstärkningsvapen, samtidigt som flertalet poliser i bakgrunden radar upp sig med tunga automatkarbiner. Vill man ha den typen av action så rekommenderas nog den tidigare boken, Stalker.

Sebastian

Semester och lite båtliv

Efter att jobbat hela juni månad så är jag nu ledig hela juli, för att sen återgå till jobbet ett tag i augusti. Frågan är då bara vad man ska sysselsätta sig med under ledigheten? För jag är en person som har svårt att vara helt sysslolös, faktiskt. Eller uttryckt med ett praktiskt exempel: åker jag på en resa till något varmt land så lär man inte hitta mig på stranden för att lapa sol (inte i någon stor omfattning åtminstone), utan jag strövar nog runt i staden för att se så mycket som möjligt.

Många av mina intressen är sådana att det med fördel inte behöver utövas under sommaren, utan snarare under de årstider då det är litet kallare och inte lika fint väder ute. Så därför valde jag att i sommar göra om en sak som jag och min bror gjorde för närmare 8-9 år sedan, då vi just hade skaffat vår första båt. Vad gjorde vi då? Jo, vi skaffade oss ett sjökort och så begav oss helt sonika ut i skärgården för att upptäcka nya miljöer och intressanta gästhamnar.

20150609_112936599_iOS

Efter att laserskrivaren hemma börjat smutsa ner utskrifterna med extra färg så fick jag lägga en del energi på att fixa det. Orsaken var en läckande tonerkasett, varpå hela skrivaren måste rengöras manuellt med tryckluft på burk. Vilket petgöra! Så efter det var det onekligen skönt att kunna ge sig ut på sjön.

Sagt och gjort, så skaffade vi i år igen ett nytt och uppdaterat sjökort över vattnen här i Jakobstadsregionen, ”7 broars sjökort”. Sjökortet ges ut av Skärgårdsrådet och täcker området mellan Jakobstad och Karleby, innefattande både den inre och yttre skärgården i Larsmo. Om du undrar var man kan köpa det så hittar man det åtminstone vid Bokhandeln i Jakobstad, där den senaste versionen finns till buds (sjökortet uppdateras med ett intervall om ca 3 år).

20150713_114942858_iOS

Planering av kommande båttur med hjälp av våra rykande färska sjökort. Bättre att planera litet extra än att råka ut för en otrevlig överraskning. Tur att min bror studerar till ingenjör, så vi hade en s.k. skalstock, d.v.s linjal med olika skalor, enkelt till hands.

20150712_130424372_iOS

Undertecknad uppe i tornet på Köpmanholmen i Larsmo, som illustrerar landhöjning. Ca 20-25 meter över havet.

Vår första tur gick sedan mot Köpmanholmen, som är en holme / ö som ligger i yttre skärgården. Köpmanholmen används av Larsmo kommun som ett allmänt rekreationsområde, dit man endast kan ta sig med båt. (Det finns dock möjlighet till att både låna en roddbåt och att åka båttaxi.) Men vi tog alltså vår egen båt ut dit. På Köpmanholmen finns det sedan en trevlig restaurang jämte café som serverar goda söta och salta saker i en otroligt fin miljö. Väl där tog vi tillfället i akt och bekantade oss med deras permanenta utställning av landhöjningen, TerraMare, som visar hur mycket jordskorpan och land har rest sig över havet och vattnet sedan istiden, då den blev nertryckt. Landhöjningen fortgår faktiskt ännu här i regionen med en hastighet på ca 1 cm per år. Intressant!

Vår andra båttur, en vecka senare, gick till Hästöskatan som är en del av Hästön, som i sin tur utgör en del av Kronoby. Hästöskatan ligger inomskärs så för att komma dit från vår villa som ligger utomskärs, så är man tvungen att passera någon av de fyra båtslussarna som förbinder inre och yttre skärgården med varandra. Detta för att det råder en viss vatten höjdskillnad mellan yttre och inre skärgården på ca 50 cm, samt dessutom så har inre skärgården ett mera ”sött”vatten (läs: bräckt) medan yttre skärgården har i huvudsak saltvatten.

20150714_131343002_iOS

Vi närmar oss slussen med båten.

20150714_131412686_iOS

Den här gången hade vi tur, för nu var slussen tom. Annars är man tvungen att vänta ett ögonblick innan man själv kan köra in.

20150714_131655213_iOS

Slussporten öppnas efter att vi slussats ner ca 50 cm för att komma ut i den yttre skärgården. Trots att jag passerat den här slussen närmare 100 gånger, så tycker jag fortfarande att det är fascinerande.

På Hästöskatan finns både ett trevligt café och en restaurang, varav den senare är relativt nyöppnad. Den här gången valde vi att besöka caféet som serverade oss en underbart god äppelpaj ackompanjerat med en vaniljglass boll. Mums för det!

20150714_120147045_iOS

Hästöskatan Café är ett charmigt ställe i skärgården att besöka. Hit kan man komma med både bil och båt. Den finlandssvenska vimpeln vajar vackert i vinden…

20150714_114325422_iOS

En supergod äppelpaj med vaniljglass, var verkligen vad som behövdes efter en dryga 1,5 timmar på sjön.

Utöver båtturer så har det blivit en del läsande av skönlitteratur. Just nu har två böcker parallellt på gång. Den ena är en deckare av Thomas Erikson med titeln ”Bländverk”, som jag nästan har hunnit läsa ut på två dagar. För den har onekligen en intressant vinkling på brott och brottsutredning, där den ena huvudpersonen ”Alex King” är utbildad beteendevetare och assisterar polisen, vid sidan av sitt ordinarie arbete som ledarskapscoach, genom sina kunskaper i just människors beteende. Rekommenderas varmt, och särskilt för de som inte gillar deckare av stilen ”hinkvis med blod, och ännu en hink blod ovanpå det” för att citera Leif GW Persson när han bedömde det svenska deckarutbudet. För den här koncentrerar sig mera på mänskliga relationer, interaktioner och psykologin kring ett spännande kriminaldrama…
Den andra boken jag har på gång är ”Moment 22” (från engelskans ”Catch-22”) av Joseph Heller, men gällande den är jag ännu inte riktigt färdig att lämna ett omdöme om.

Den här veckan kickar ju också Jakobs dagar igång här i Jakobstad. Få se vad de har för intressant program att erbjuda i år?

Sebastian

Böcker att läsa och lästa böcker

I det här inlägget som i huvudsak tjänar som en personlig minneslista, var räknar jag upp en del av de böcker jag läst, och andra böcker som jag ämnar att läsa. I listorna ingår i huvudsak bara skönlitterära verk, jag läser massor av facklitteratur genom utbildningen och också inom andra områden.

Böcker som jag läst

Ett axplock av de böcker jag hittills läst, inom parentes anges när jag läst boken.

VIP-rummet – Jens Lapidus (sommaren 2014)
– i jämförelse med Brott och straff är det här mera av kiosklitteratur, men faktiskt både spännande och underhållande – en riktig bladvändare i sommarvärmen. Handlar om en kvinnlig ung affärsjurist och en f.d. kriminell som skall samarbeta och lösa ett kidnappningsfall.

Brott och straff – Fjodor Dostojevskij (sommaren 2014)
– den här borde jag ha läst för länge sedan, men det blev av först i sommar. Har skrivit ett eget inlägg om denna bok.

Boo.com: och IT-bubblan som sprack – Gunnar Lindstedt (vintern 2013)
– boken berättar om Dot.Com bubblan som sprack under början av 2000-talet, med fokus på ett svenskt IT-projekt – webbutiken boo.com

it-bubblan

Boo.com: Om hur det kan gå om man bygger ett luftslott, och pumpar in kapital.

I huvudet på en normalstörd – Pär Johansson (hösten 2013)
– författaren berättar om sin tid tillsammans med utvecklingsstörda, vilket resulterade i glada Hudik-teatern och senare i filmen ”Hur många lingon finns det i världen?”.

Rebell med frusna fötter – Johanna Nilsson (sommaren 2012)
– en något samhällskritisk roman, som är skriven ur perspektivet av en student på Handelshögskolan i Stockholm. Läste den och Parasiten sommaren innan jag själv började på Handels.

rebell-med-frusna-fotter

Bild på omslaget till ”Rebell med frusna fötter”, var huvudpersonen sitter på Handelshögskolans takkupol och blickar ut över Sveavägen som löper nedan om skolan.

Parasiten – Fredrik Ljung (sommaren 2012)
– handlar om en kille som just tagit examen från Handelshögskolan i Stockholm och börjar jobba inom finansbranschen, men sen hamnar snett på grund av missbruk. Delvis verklighetsbaserad, och författaren till boken brukar hålla ett seminarium varje år för nya studenter på Handels.

Snabba cash – Jens Lapidus (hösten 2011)
– starten på en helt egen genre ”Stockholm Noir

Gåtornas palats – Dan Brown (hösten 2010)
– en av Dan Browns klassiker, handlar om det omfattande spionage arbete som föregår vid den amerikanska myndigheten NSA (National Security Agency) och hur deras agenter jobbar världen runt.

1984 – George Orwell (2010)
– en riktig dystopi om det övervakningssamhälle som författaren misstänkte att skulle vara verklighet senast 1984 i och med den tekniska utvecklingen och strävandena att övervaka från myndigheternas sida.

Flugornas herre – William Golding (2009)
– handlar om hur människan egentligen är en synnerligen egoistiskt och omoralisk varelse, vilket konkretiseras om det inte finns tydliga samhällsramar. Boken utspelar sig på en ö var ett gäng pojkar blir skeppsbrutna och skall klara sig själva.

Att vara doktor: läkare berättar om sin vardag – Läkartidningen (2007)
– den här boken läste jag i början av gymnasiet när jag ännu funderade på att studera till läkare. Innehåller flera berättelser av olika läkare var de berättar om sina mest intressanta händelser när de praktiserade sin läkargärning.

att-vara-doktor

Omslaget till att vara doktor, om läkarens vardag ur flera läkares vinkel.

Gullivers resor – Jonathan Swift (2007?)

Harry Potter (böckerna 1-7) – J.K. Rowling (2003-2008)

Biggles (samtliga svenska, ca 80 st) – W.E. Johns (2002-2010)

biggles-bok

Jag har under min ungdom samlat på mig samtliga svenskspråkiga Biggles böcker, ca 80 st. Om jag har tid har också tänkt läsa en del av de engelska som inte översatts till svenska.

Böcker i bokhyllan

Som väntar på att läsas av mig:

Idioten – Fjodor Dostojevskij (läsning pågår)

Främlingen – Albert Camus

Moment 22 – Joseph Heller

Processen – Franz Kafka

Doktor glas – Hjalmar Söderberg

Den allvarsamma leken – Hjalmar Söderberg

På spaning efter den tid som flytt (del 1/8) – Marcel Proust

Böcker som jag avser att läsa

– utan inbördes ordning.

Fahrenheit 451 – Ray Bradbury

Kallocain – Karin Boye

Anne Franks dagbok – Anne Frank

Den store Gatsby (En man utan skrupler) – F. Scott Fitzgerald

Hamlet – William Shakespeare

Liftarens guide till galaxen – Douglas Adams

Berättelsen om Pi – Yann Martel

En ung kvinnas sista ord – Regine Stokke

Lolita – Vladimir Nabokov

Madame Bovary – Gustave Flaubert

Den gamle och havet – Ernest Hemingway

Dödssynden (To kill a mockingbird) – Harper Lee

Alla mina vänner är superhjältar – Andrew Kaufman

En dåres försvarstal – August Strindberg

Röde orm – Frans G. Hansson

Lasermannen – Gellert Tamas

Asfaltsänglar – Johanna Holmström

Utrensningen – Sofi Oksanen

Hägring 38 – Kjell Westö

Vissa av dessa böcker är tagna från listan ”över 100 böcker man bör ha läst innan man dör”, alltså är en del är riktiga klassiker.

Det här inlägget kommer att uppdateras anefter det (förhoppningsvis) sker framsteg inom min skönlitterära läsning. Av de böcker som är mera tankeväckande eller på annat sätt särskiljer sig ur mängden, försöker jag skriva egna inlägg.

Sebastian