Gotland

Den här sommarens resa gick till Sverige och Gotland. Gotland låter kanske inte så spännande. Men jag har under en längre tid velat besöka den här ön och stifta närmare bekantskap, och nu kände jag att det var dags för en resa dit.

20160721_175710667_iOS

Det är svårt att beskriva atmosfären i Visby, men åtminstone jag föll som en fura för den.

20160721_163334170_iOS

Strandpromenaden längs med ringmuren som omgärdar delar av Visby.

20160721_165117192_iOS

Kring Visby finns en ringmur som till vissa delar är över 700 år gammal. Den orsakar vissa praktiska problem, särskilt med biltrafiken i staden.

Så här såg min resrutt ut: start från Jakobstad med tåg till Helsingfors. I Helsingfors tillbringade jag sedan en halv dag innan det var dags att bege sig till Viking terminalen på Skatudden. Jag tog sedan färjan till Stockholm. Ombord på Gabriella så unnade jag mig att äta gott, såväl till middag som frukost. Det enda som lämnade litet trist eftersmak var att det var galet mycket folk ombord, vilket märktes särskilt i terminalen i Helsingfors där folk väntade på ombordstigning. Luften var stundvis mycket dålig, faktiskt så dålig att en tjej i ett sällskap svimmade av tillfälligt. Tycker faktiskt att Viking Line borde göra något åt den saken.

Väl i Stockholm så förflyttade jag mig till Cityterminalen varifrån bussen till Nynäshamn skulle avgå. Bussresan till Nynäshamn tog cirka 1 timme och var en angenäm upplevelse trots att det var väldigt varmt ute, detta tack vare bra luftkonditionering i bussen. Jag tycker generellt att bussar och andra kommunikationsmedel håller än högre standard i Sverige än här hemma i Finland. I Nynäshamn väntade sedan fartyget som skulle ta mig till Visby och Gotland.

Överfarten till Gotland kan närmast liknas med när man tar en snabbgående katamaran till Tallinn från Helsingfors. Båten gick otroligt snabbt i förhållande till sin storlek. Marschhastigheten låg kring 30 knop (kring 50 km/h) och det är snabbt för ett passagerarfartyg ska ni veta. Överfarten till Gotland gick således kvickt och vi nådde fram till Gotland på ca 3 timmar.

I Visby bodde jag på två olika hotell. Det första hotellet var hotell Gute, som som var ett trevligt hotell av normal standard. Det som saknades på hotell Gute var luftkonditionering, varför natten blev varm på rummet, detta trots att jag sov med fönstret uppe (vilket jag normalt aldrig gör). Där på följande hotell var ett Best Western hotell vid namn Hotell strand. Det här hotellet var ett standardhotell i stil med Hilton, Scandic med flera. Det som var trevligt med det hotellet var emellertid att det hade luftkonditionering på rummen och att hotellet delvis var inhyst i charmiga gamla byggnader.
Min mamma anmärkte att det var ett konstigt upplägg att växla hotell när man bor i samma stad, och så kan det naturligtvis te sig vid första anblick. Men orsaken till varför jag ibland byter hotell, är att jag gillar att testa på och se olika saker, helt enkelt få litet variation. Den här gången visade det sig dock vara litet onödigt med ett hotellbyte, eftersom jag knappt tillbringade någon tid på hotellen utöver nattsömn och frukosten.

20160721_164543942_iOS

Ringmuren sträcker sig hela 1,2 km och jag valde att promenera runt den ett varv. 1,2 km låter inte så långt, men terrängen var delvis kuperad varför det inte var så enkelt som jag först trott…

20160721_164401168_iOS

Man kan också bestiga ringmuren.

20160721_175234874_iOS

På insidan av ringmuren. Ringmuren och bebyggelsen på insidan smälter ihop ett naturligt sätt.

20160721_170414366_iOS

Det finns begränsat med ställen där man röra sig mellan in- och utsidan av de delar av Visby som omgärdas av ringmuren.

De första dagarna tillbringade jag ”endast” i Visby. Staden är inte till befolkningsmängden sett särskilt stor. I Visby bor det 22 000 invånare, vilket gör det till en stad av min egen hemstad Jakobstads storlek. Men trots sin relativa litenhet så måste jag säga att den här staden nog är en av de mest fina och charmiga ställen jag hittills besökt under mitt liv. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, som fick mig att känna så, men den här känslan inföll sig som av sig självt när jag promenerade kring inne i Visby. Kanske är det den historiska miljön med alla gamla hus och ringmuren? Eller så är det atmosfären som bildas av alla människor och den attityd de utstrålar? Ja, helt säker är jag inte, men så mycket kan jag säga att hit kommer jag definitivt att återvända (och det förhoppningsvis snart!).

20160721_131024967_iOS

Jag har ett par gånger fått höra av mina vänner att jag endast skulle äta ”lyxig” mat, efter att de läst min blogg. Det här är ett påstående som saknar bärighet enligt mig åtminstone 😉 Därför är det kanske på plats att publicera en bild på mitt mellanmål ombord: morotskaka och ett glas mjölk. Enkelt, men ack så gott! Varför mjölk? Jo, för att min mage fungerar inte utan en portion mjölk på morgonen 🙂

20160721_163938369_iOS

Det finns gott om stränder på Gotland och de är alla unika på sitt eget sätt – här är det speciella stenar som pryder stranden så långt man kan se.

20160721_163725982_iOS

Ringmuren belyst av solen – inga filter här inte…

Den senare delen av min tid på Gotland tillbringade jag i huvudsak utanför Visby. Gotland är en förhållandevis stor ö, och jag hade dessvärre inte någon möjlighet att se hela ön under min tid här. Därför hade jag konsulterat olika källor för att höra mig för om vilka delar Gotland som var särskilt sevärda och vilka jag följaktligen tänkte prioritera under min tid på Gotland. Jag hade fått höra att särskilt södra ändan av Gotland, samt den östra och västra kusten var särskilt sevärda. Sagt och gjort, så hyrde jag en bil med vilken jag sedan utforskade nämnda platser.

20160722_071703304_iOS

Ett obligatorium när man besöker Gotland är att åka över till Fårö. Uppenbarligen var det något som folk också tagit på allvar, för färjorna var proppfulla. Längs med vägen till färjan fanns det skyltar där det stod att läsa ”Om kön börjar här, 1,5h kö till färjan”. Som tur är hade jag dock åkt ut på morgonen och undvek således långa köer.

20160722_090533578_iOS

Gotlands kanske mest kända sevärdhet – raukkerna.

20160722_090446822_iOS

En rauk är en naturlig stenformation som skapats med årens lopp genom att havet slipat stenen.

20160722_090318981_iOS

Så här klart vatten är ingenting man är bortskämd med hemmavid, tyvärr.

20160722_092700344_iOS

Min partner in crime under den tid jag tillbringade på landsvägarna: Ford Mondeo.

20160722_095329958_iOS

Fårö har inte fått sin namn av en slump! När man körde på vissa sträckor fick man se upp för frigående får.

20160722_095405651_iOS

Jag stannade till för att ta en bild av fåren och tänkte just kliva ur bilen, när fårmamman gav mig den här mördande blicken!

20160722_095135674_iOS

Jag är svag för snygga detaljer – när blinkers är aktiverad så dimmas framstrålkastaren ned ett par snäpp.

20160722_095335429_iOS

Lilla lammet blev så rädd för undertecknad – att det bokstavligen tog ett skutt i luften!

Fårö är känd som den ö där den kände filmmakaren Ingmar Bergman tillbringade mycket tid. Personligen gillade jag också Fårö, men jag måste nog säga att jag gillade Visby ännu ett snäpp mera 🙂

20160722_161934813_iOS

Almedalen – vilken ibland brukar beskrivas som ett sagolandskap.

20160722_164156437_iOS

Under mitt besök var det mycket folk i farten, då det var den s.k. Stockholmsveckan på Gotland.

20160721_181611279_iOS

Utsikten från hotellet vid skymning – inga filter här heller…

Min hemresa från Gotland gjorde jag genom att flyga från Visby till Helsingfors, och från Helsingfors till Vasa. Smidigt värre! Finnair flyger nämligen direkt till Visby från Helsingfors under sommarmånaderna.

Jag tycker om att använda tiden effektivt under mina resor. Därför hade jag bokat med en litet längre mellanlandning i Helsingfors. En lagom lång mellanlandning som gjorde att jag kunde testa på den nya ringbanan som möjliggör att man kan ta tåget från Vanda flygplats in till Helsingfors. Under mitt stopp i Helsingfors hann jag även göra en del trevligt också, bland annat äta på en av mina favoritrestauranger: Vapiano.

20160722_060815599_iOS

”Allt är bättre i Sverige!” utbrast nyligen en kollega på jobbet. Jag är inte helt säker på den saken, men jag kunde åtminstone konstatera att svenska Migrationsverket på Gotland huserar i verkligt storstilade lokaler. (Notera särskilt ornamentet med tre kronor på fasaden, mäktigt!)

20160720_125132314_iOS

I Helsingfors åkte jag förbi finska Migrationsverkets huvudkontor som ligger i Fiskehamnen. Inte fullt lika storstilade lokaler här inte…

Summa summarum så blev det en riktigt trevlig semesterresa. Ibland behöver man inte åka så långt för att upptäcka riktiga smultronställen, och jag behöver knappast säga att jag räknar Gotland till den gruppen – för det torde framgå av min smått lyriska beskrivning av Gotland…

Sebastian

Kiruna och de svenska fjällen

Förra helgen tillbringade jag i Kiruna uppe i norra Sverige. Kiruna är känd som gruvstaden i Sverige, och på goda grunder för där finns faktiskt världens största järnmalmsgruva, Kirunagruvan. I Kiruna kan man så här års uppleva midnattssol, vilket innebär att solen aldrig går ner under horisonten under dygnets 24 timmar.

Men vad fick mig då till att åka upp till Kiruna så här års? Normalt åker man ju till fjällen under vintertid… Bakgrunden till mitt besök till Kiruna ligger i att en god vän flyttade till dit i början av året, och jag ville gärna besöka han och hans sambo som nu är bosatta och jobbar där.

En annan sak varför jag valde att resa just nu, är att flygbolaget SAS erbjuder s.k. ungdomsbiljetter för de som är under 26 år. Prisskillnaden är ganska stor, de här biljetterna är ibland nästan 50 % billigare än ordinarie biljetter. Jag fyllde 25 år i december, så jag har drygt ett halvår kvar att utnyttja den här möjligheten att resa förmånligt. Nu är jag ju också i den lyckliga situationen att jag har en del pengar att använda till bl.a. resor i och med att jag jobbar heltid, så den här möjligheten till att resa tänkte jag ta vara på. Emellertid så finns det ju en motsägelse här, för nu när jag jobbar heltid, så betyder det också mindre fritid som kan användas till resor. Hur man ska lösa den ekvationen vet jag inte riktigt…

I Kiruna med omnejd så finns det en hel del intressant att se även så här års.
Dessutom ska det sägas att jag inte är någon riktigt vän av att åka slalom eller snowboard i fjällen, varför det inte var någon riktig nackdel att åka till fjällen så här års. Inte för att jag inte skulle vilja åka i backarna, men tyvärr så sätter min knäskada punkt för den saken.
Men som sagt, det finns en hel del annat man kan göra i fjällen, såsom att beskåda den vackra naturen. Därför företog vi oss en biltur norrut upptill Abisko (nära den norska riksgränsen) där man bl.a. kan se den s.k. Lapporten som är porten till Lappland. Naturen här var också verkligen speciell och särskilt för en österbottning som annars är van med synnerligen platta landskap. 😉

20160528_150011293_iOS

Vy över Torneträsk. Torneträsk är där Torneälven börjar och som sedan utmynnar i Haparanda / Torneå i Bottenviken.

20160528_160011293_iOS

Jag har inte besökt de svenska fjällen tidigare. Senast jag var i fjällen så var jag en liten pojke och då besökte jag de norska fjällen tillsammans med mina föräldrar. Naturen här är verkligen speciell, och det som fascinerade mig, var det mycket rena och klara vattnet – man kunde faktiskt se rakt igenom till bottnen på många ställen.

Kiruna är som sagt en gruvstad av rang och det märks på flera sätt. Att bedriva gruvverksamhet är uppenbarligen förenat med ganska stora konsekvenser för både stad och dess invånare: däribland så ska hela stadens centrum flytta till en annan plats ett par kilometer från nuvarande placering. Bakgrunden till detta är att man för närvarande är i stånd med att utvidga gruvan – i framtiden kommer den plats som nuvarande centrum finns på vara ovanpå gruvan och därmed föreligger också en potentiell rasrisk. Det jag ändå inte riktigt får ihop är hur det kan vara ekonomiskt lönsamt?

En annan intressant iakttagelse som mina vänner gjort och som även jag i någon mån också märkte av var att man särskilt på natten känner av vibrationer. Vibrationerna kommer av att man bedriver malmbrytningen dygnet runt och särskilt på natten märker man av hur berggrunden skakar av borrningarna vilket alltså fortplantar sig till byggnaderna ovanpå marken trots att en del av brytningen sker på ett djup av 1 kilometer.

20160529_100158189_iOS

Kiruna kyrka är en fin byggnad. Faktiskt så blev den utsedd till Sveriges finaste kyrka och det kan förstå.

20160529_100404802_iOS

Kyrktaket har de dekorerat med vackra statyer i guldfärg. Intressant nog som kommer kyrkan så småningom att monteras ner i sin helhet för att transporteras till en ny plats. Tänk vilket jättejobb – för notera särskilt de enskilda träbitarna som kyrkans väggar och tak är uppbyggda av – det blir antagligen som att lägga en jättepussel.

20160529_125439759_iOS

Jag tillsammans med min gode vän uppe i de svenska fjällen. Under min vistelse hade vi otroligt fint väder. De facto så var det faktiskt varmare i Kiruna (24 C) än vad det var i Stockholm (16 C).

Jag blev faktiskt bekant med Kiruna när jag var kring 12 år gammal, för då pysslade jag, min pappa och bror med att bygga modelljärnväg. I modelljärnvägskretsar och bland andra tågfantaster, så är Kiruna känt för de tåg som fraktar järnmalmen mellan Kiruna och hamnen i norska Narvik. Vad är det då som är speciellt med de här tågen? Jo, de lokmotiven som drar vagnarna med järnmalmen är faktiskt världens starkaste lokomotiv. De kan dra en last på hela 68 stycken fullastade vagnar med järnmalm, vikten är på den här lasten uppgår till 8160 ton(!). Tidigare har jag bara sett bilder och filmer på de här tågen, så därför var det extra kul att få dem i verkligheten och hur de drar den tunga lasten.

20160529_133933152_iOS

Lokföraren var antagligen van med att se tågfantaster, för han hälsade glatt på mig från styrhytten 🙂

20160529_133946662_iOS

Lokomotiv typen heter IORE. Namnet kommer dels av Iron (järn) men anspelar också på den mycket envisa åsnan Ior.

20160529_132534893_iOS

Här står undertecknad bredvid en malmvagn. De här hade vi i miniatyr på modelljärnvägen 🙂 Kul att få se en vagn på riktigt. De vagnar som används idag är faktiskt hela 3 gånger större (!), och lokomotiven drar upp till 55 sådana vagnar.

För att summera, så kan jag konstatera att det blev en mycket trevlig helg uppe i norr! Om mina vänner bor kvar också i vinter, så tänker jag definitivt ta och avlägga en ny visit då, så att jag får se staden i sin vinterskrud.

Sebastian

Att vara lärare på prepkurs

I vår har det gått 5 år sedan jag läste på inträdesprovet till juridiska fakulteten och det var också under samma vår som jag gick ämnesföreningen Justus prepkurs parallellt med mitt eget läsande.

Därför var det litet av ett sammanträffande som jag fick ett telefonsamtal för ett par veckor sedan där jag blev tillfrågad om jag har möjligt att vara lärare vid samma prepkurs som jag själv gått. Efter litet funderande så valde jag att acceptera.

Vad tackade jag då ja till?
Boken jag föreläste om heter ”Grunderna för europeisk och internationell straffrätt” och är skriven av Dan Helenius. När jag först hörde bokens namn, så tänkte jag det är ett verkligt intressant ämne, men att det också är krävande. I mitt fall så har det gått två år sedan jag läste just straffrätt vid fakulteten, så en del av de kunskaperna har nog onekligen hunnit rosta lite grann. Vid prepkursen så var vi fyra lärare som hade olika teman som vi skulle föreläsa om.

Varför är då straffrätt ett intressant ämne? Jag tror det beror på flera saker. Dels så är brott & straff ett tema som är ganska vardagsnära, för varje dag man öppnar valfri dagstidning eller nyhetssida på internet så kan man antingen läsa om något brott som begåtts, jakten på en förövare, eller den senare rättsprocessen.

Till straffrätten hör också många andra intressanta och mer principiella frågor som närmast har en filosofisk dimension. Tänk frågor i stil med: vad är rätt och fel?, kan man under vissa omständigheter rättfärdiga brott?, hur strängt måste straffet vara för att man ska ha sonat brottet? Trots att de här frågorna kanske verkar abstrakta, så har nästan alla personer en åsikt gällande dem. Börjar man istället tala om förvaltningsrätt eller finansrätt i något sällskap så är det betydligt färre som har någon åsikt åt det ena eller andra hållet, om inte personen man pratar med också råkar vara jurist. Därför är straffrätten ett tacksamt område.

prepkurs

Under två kvällar föreläste jag om straffrätt för blivande juriststudenter.

Jag föreläste under två kvällar vid det finska arbetarinstitutet och det var ganska långa pass, 4 timmar per kväll. Det var första gången som jag har föreläst så länge. Naturligtvis var det pauser under kvällen, men ändå var det relativt utmanande att hålla skärpan, för jag hade ju jobbat en hel arbetsdag före också, så det blev mer eller mindre 12 timmars arbetsdagar. Utöver att föreläsa så skulle varje lärare på prepkursen också göra ett par frågor till de simulerade inträdesproven, så att kursdeltagarna får öva sig i svarsteknik och samtidigt också få litet pejl hur de ligger till med läsandet.

Utöver att ha föreläst, så har den senaste tiden bjudit på mestadels arbete för min del. Nu har jag jobbat 3 månader heltid och så småningom verkar jag att börjat hitta in i det berömda ekorrhjulet, där arbetsdagarna avlöser varandra och arbetsveckorna likaså. Men i mitt fall är det mera temporärt, senast vid årsskiftet så tänker jag att övergå till att studera på nytt, för jag trivs nog med den (akademiska)frihet som hör till studielivet och jag känner nog att jag inte är riktigt klar med det ännu.

tartkalas

En vän fyllde år och bjöd på ett hejdundrande kalas, och särskilt vad det gällde serveringen!

Jag försöker även hitta balans i tillvaron på olika sätt, genom att umgås med vänner och motionera. Just nu pockar det vackra vädret på min uppmärksamhet på så sätt att det faktiskt är riktigt trevligt att röra sig utomhus. I veckan så var jag en kväll tillsammans med ett par vänner och spelade Mölkky på gräsmattan mellan strandpromenaden och Academill, då var det jättefint väder och man fick se solen som gick ned över havet. Den här sommaren kommer jag att tillbringa i Vasa, vilket gör det till min första ”Vasasommar”, trots att jag studerat i Vasa i 5 år. Men tidigare somrar har jag jobbat i min hemstad, men nu blir det alltså Vasa – och jag hoppas det ska bli kul!

Sebastian

Teater i Stockholm

Föregående helg besökte jag Stockholm för att titta på teater. Pjäsen jag såg var Idioten av Dostojevskij, som är något av en klassiker. Jag hade läst recensionen om pjäsen tidigare under hösten, och pressen hade lovordat den. Göteborgs posten beskrev den som ”Otäckt bra”, varför det kändes helt rätt att åka över till Stockholm för att titta på den. Detta särskilt då jag tidigare läst boken, och jag funderade på hur väl mina egna föreställningar av bokens handling svarade mot pjäsens innehåll.

idioten

Idioten på Dramaten – med en stor del av pjäsens ensemble i bakgrunden.

Det jag såg svarade också väl mot vad jag hade förväntat mig, även om de i viss mån hade moderniserat den i ganska hög utsträckning. Boken utspelar sig i Sankt Petersburg i slutet av 1800-talet, men trots det hade man lyckats dra många bra paralleller till nutiden. Det är väl förövrigt det som kännetecknar en klassiker? Att den är smått tidslös och att budskapet även går att förmedla i en modern kontext.

20151205_151645716_iOS

Huvudentrén till Dramaten är pampig, precis som det förestår en kunglig teater.

20151205_133512870_iOS

Pausen tillbringar man med fördel i den vackra marmorfoajén samtidigt som man avnjuter en kopp kaffe.

20151205_133122109_iOS

Detaljrikedomen i salongen är imponerande och man inser vid sådana här tillfällen att Sverige har ett förflutet som en riktig monarki.

dramaten

I pjäsens ensemble ingick flera kända skådespelare från TV-serier som Modus, Beck, Johan Falk och Bron. Den nedre bilden är från Modus, där man bl.a. citerar Molier.

I det här fallet handlade det om man relaterade bokens handling till bl.a. flyktingkrisen som råder just nu, och de stora olikheterna som råder ekonomiskt mellan människor, dels inom samma land men också mellan olika världsdelar. Tänkvärt. Särskilt träffande var den målande beskrivningen av hur förutsättningarna skiljer sig mellan en 25 årig flykting som just kommit till Sverige, med en universitetsutbildad och ”infödd svensk” 25 årings. När man som i det här fallet gjorde, pekade på skillnaderna mellan de här två, så inser man hur ojämlikt lottade människorna är. Den ena talar perfekt svenska, fått växa upp under trygga omständigheter, fått den bästa utbildningen på landets toppuniversitet och kommer sannolikt att så småningom få ett bra jobb därefter. Medan den andra har flytt från krig, fattigdom för att komma till ett land där man inte behärskar det lokala språket och ska där utan en tidigare bra grundutbildning försöka finna ett jobb och skapa sig en framtid.

Så ja, det ställde till eftertanke åtminstone hos mig. För när jag tänker efter, så stämmer beskrivningen av en person som fått bra förutsättningar, väl in på mig. Det vore sannolikt nyttigt att ibland påminna sig själv om den tur man haft i att få förutsättningar att förverkliga sig själv, inte minst genom att få växa upp under trygga omständigheter och t.o.m. fått studera vid fina universitet. Det här är särskilt viktigt, tror jag, i de situationer när man möter på mindre motgångar i livet – för när man anlägger ett större perspektiv, så kan man enklare hantera dem. Samtidigt borde man också försöka sträva till att minska de här skillnaderna, så att så många som möjligt skulle ges motsvarande förutsättningar.

I Stockholm bodde jag på Radisson Blu Strand Hotel, och det fanns faktiskt en speciell orsak till att jag valde just det hotellet. För som jag nämnt i ett tidigare inlägg så följde jag TV4:s dramaserie Modus, och ett av avsnitten utspelade sig just på nämnda hotell. I filmen hette dock hotellet ”Gloria”, men det syntes tydligt vilket hotell det var frågan om – särskilt om man är bekant med Stockholms miljön. I vilket fall, så tyckte jag att hotellet såg så gemytligt ut att här ville jag testa på att bo. Dessutom utspelade sig ett av morden i hotellets hissar, där mördaren nödstoppade hissen för att hinna utföra dådet. Jag åkte t.o.m. i samma hiss, men jag noterade att det saknades en knapp för nödstopp – mitt sinne för detaljer är bland ganska påfallande… Men från ett dramatiskt ämne till ett trevligare ämne, så var frukosten de serverade på hotellet av en mycket hög standard – man fick t.o.m. pressa sina egna apelsiner för morgon juicen – ett snäpp vassare än God morgon som jag vanligtvis dricker hemma på morgonen. 😉

20151205_052642611_iOS

Jag vet inte vad det är, men det är en speciell känsla att en kall tidig vintermorgon få varandra ut på plattan till ett väntade propellerplan (turbo-prop). Kanske är det allt läsande av Biggles som ung, som gör sig påmint?

20151205_104409209_iOS

Radisson Blu Strand hotell, ligger centralt vid Nybrokajen och bara ett par stenkast från Dramaten.

20151205_172744791_iOS

Försökte efterlikna en av vyerna som visades av hotellet i Modus, med ett ganska halvdant resultat.

20151206_125854880_iOS

NK:s skyltfönster före jul tilltalar såväl barn som vuxna, och även mig! Folk stod som klungor vid de dekorerade fönstren, som innehöll leksaker som både talade och rörde sig i takt till julmusik.

20151205_164918744_iOS

I Berzelii parken mötte jag på ett gäng upplysta älgar! Varken jag eller ett gäng asiatiska turister kunde låta bli att ta en selfie 🙂

På gatorna i Stockholm märktes det tydligt att julen nalkas, för det var mycket folk i farten. Julstressen börjar även den göra sig påmind, och jag är inte heller helt undantagen från den… Så jag passade på att shoppa en del julklappar när man ändå var i the Capital of Scandinavia, men också att stora längs med de julpyntade gatorna.

20151208_145020000_iOS

På Viking Line hade jag som middag bokat deras julbord som i år är planerat stjärnkocken Leif Mannerström. Vilket inte minst märktes på att de hade klassiska rätter som lutfisk med alla tillbehör, för på andra julbord jag besökt brukar inte lutfisken vara en del av menyn.

20151207_070314476_iOS

Det blev en del god mat på överfarten till Helsingfors från Stockholm – till frukost hade jag bokat deras premium frukost som innehåller ett par extra saker utöver den sedvanliga frukosten. Men i och med att båtresan tar nästan 15 timmar, så det är trevligt att få äta gott under tiden.

Åter tillbaka är i Vasa, så är det lite studier som gäller nu före jag får ta jullov på riktigt. Men som man säger på finska: viimeisiä viedään 🙂

Sebastian

Semester och lite båtliv

Efter att jobbat hela juni månad så är jag nu ledig hela juli, för att sen återgå till jobbet ett tag i augusti. Frågan är då bara vad man ska sysselsätta sig med under ledigheten? För jag är en person som har svårt att vara helt sysslolös, faktiskt. Eller uttryckt med ett praktiskt exempel: åker jag på en resa till något varmt land så lär man inte hitta mig på stranden för att lapa sol (inte i någon stor omfattning åtminstone), utan jag strövar nog runt i staden för att se så mycket som möjligt.

Många av mina intressen är sådana att det med fördel inte behöver utövas under sommaren, utan snarare under de årstider då det är litet kallare och inte lika fint väder ute. Så därför valde jag att i sommar göra om en sak som jag och min bror gjorde för närmare 8-9 år sedan, då vi just hade skaffat vår första båt. Vad gjorde vi då? Jo, vi skaffade oss ett sjökort och så begav oss helt sonika ut i skärgården för att upptäcka nya miljöer och intressanta gästhamnar.

20150609_112936599_iOS

Efter att laserskrivaren hemma börjat smutsa ner utskrifterna med extra färg så fick jag lägga en del energi på att fixa det. Orsaken var en läckande tonerkasett, varpå hela skrivaren måste rengöras manuellt med tryckluft på burk. Vilket petgöra! Så efter det var det onekligen skönt att kunna ge sig ut på sjön.

Sagt och gjort, så skaffade vi i år igen ett nytt och uppdaterat sjökort över vattnen här i Jakobstadsregionen, ”7 broars sjökort”. Sjökortet ges ut av Skärgårdsrådet och täcker området mellan Jakobstad och Karleby, innefattande både den inre och yttre skärgården i Larsmo. Om du undrar var man kan köpa det så hittar man det åtminstone vid Bokhandeln i Jakobstad, där den senaste versionen finns till buds (sjökortet uppdateras med ett intervall om ca 3 år).

20150713_114942858_iOS

Planering av kommande båttur med hjälp av våra rykande färska sjökort. Bättre att planera litet extra än att råka ut för en otrevlig överraskning. Tur att min bror studerar till ingenjör, så vi hade en s.k. skalstock, d.v.s linjal med olika skalor, enkelt till hands.

20150712_130424372_iOS

Undertecknad uppe i tornet på Köpmanholmen i Larsmo, som illustrerar landhöjning. Ca 20-25 meter över havet.

Vår första tur gick sedan mot Köpmanholmen, som är en holme / ö som ligger i yttre skärgården. Köpmanholmen används av Larsmo kommun som ett allmänt rekreationsområde, dit man endast kan ta sig med båt. (Det finns dock möjlighet till att både låna en roddbåt och att åka båttaxi.) Men vi tog alltså vår egen båt ut dit. På Köpmanholmen finns det sedan en trevlig restaurang jämte café som serverar goda söta och salta saker i en otroligt fin miljö. Väl där tog vi tillfället i akt och bekantade oss med deras permanenta utställning av landhöjningen, TerraMare, som visar hur mycket jordskorpan och land har rest sig över havet och vattnet sedan istiden, då den blev nertryckt. Landhöjningen fortgår faktiskt ännu här i regionen med en hastighet på ca 1 cm per år. Intressant!

Vår andra båttur, en vecka senare, gick till Hästöskatan som är en del av Hästön, som i sin tur utgör en del av Kronoby. Hästöskatan ligger inomskärs så för att komma dit från vår villa som ligger utomskärs, så är man tvungen att passera någon av de fyra båtslussarna som förbinder inre och yttre skärgården med varandra. Detta för att det råder en viss vatten höjdskillnad mellan yttre och inre skärgården på ca 50 cm, samt dessutom så har inre skärgården ett mera ”sött”vatten (läs: bräckt) medan yttre skärgården har i huvudsak saltvatten.

20150714_131343002_iOS

Vi närmar oss slussen med båten.

20150714_131412686_iOS

Den här gången hade vi tur, för nu var slussen tom. Annars är man tvungen att vänta ett ögonblick innan man själv kan köra in.

20150714_131655213_iOS

Slussporten öppnas efter att vi slussats ner ca 50 cm för att komma ut i den yttre skärgården. Trots att jag passerat den här slussen närmare 100 gånger, så tycker jag fortfarande att det är fascinerande.

På Hästöskatan finns både ett trevligt café och en restaurang, varav den senare är relativt nyöppnad. Den här gången valde vi att besöka caféet som serverade oss en underbart god äppelpaj ackompanjerat med en vaniljglass boll. Mums för det!

20150714_120147045_iOS

Hästöskatan Café är ett charmigt ställe i skärgården att besöka. Hit kan man komma med både bil och båt. Den finlandssvenska vimpeln vajar vackert i vinden…

20150714_114325422_iOS

En supergod äppelpaj med vaniljglass, var verkligen vad som behövdes efter en dryga 1,5 timmar på sjön.

Utöver båtturer så har det blivit en del läsande av skönlitteratur. Just nu har två böcker parallellt på gång. Den ena är en deckare av Thomas Erikson med titeln ”Bländverk”, som jag nästan har hunnit läsa ut på två dagar. För den har onekligen en intressant vinkling på brott och brottsutredning, där den ena huvudpersonen ”Alex King” är utbildad beteendevetare och assisterar polisen, vid sidan av sitt ordinarie arbete som ledarskapscoach, genom sina kunskaper i just människors beteende. Rekommenderas varmt, och särskilt för de som inte gillar deckare av stilen ”hinkvis med blod, och ännu en hink blod ovanpå det” för att citera Leif GW Persson när han bedömde det svenska deckarutbudet. För den här koncentrerar sig mera på mänskliga relationer, interaktioner och psykologin kring ett spännande kriminaldrama…
Den andra boken jag har på gång är ”Moment 22” (från engelskans ”Catch-22”) av Joseph Heller, men gällande den är jag ännu inte riktigt färdig att lämna ett omdöme om.

Den här veckan kickar ju också Jakobs dagar igång här i Jakobstad. Få se vad de har för intressant program att erbjuda i år?

Sebastian

”Tour de Skandinavia”

Förra veckans torsdag så begav jag och min bror Benjamin oss ut på en liten resa. Vi hade planerat att åtminstone besöka Göteborg och Volvo Ocean Race tävlingen som ordnades där, samt Stockholm och Allsång på Skansen som vi sett alltför många gånger på TV men aldrig sett ”live”. När vi väl började planera resan så utökades de städer/platser som vi ville besöka med en oroväckande fart, däribland Ystad och Oslo, men efter litet funderade så valde vi att gå för en kompromiss. Vår resrutt blev: Jakobstad – Helsingfors – Köpenhamn – Malmö – Köpenhamn – Göteborg – Stockholm – Helsingfors – Jakobstad. Så resan som initialt enbart skulle ha bestått av besök till två städer hade nu växt till över det dubbla…

The Volvo Ocean Race will start on October 4, 2014, day of the first In-Port Race in Alicante, Spain, and finish with one last In-Port Race on June 27, 2015 in Gothenburg, the Swedish home of Volvo.  The 38,739-nautical mile route will also include stopovers in Cape Town (South Africa), Abu Dhabi (UAE), Sanya (China), Auckland (New Zealand), Itaja’ (Brazil), Newport, Rhode Island (USA), Lisbon (Portugal) and Lorient (France). A 24-hour pit-stop in The Hague is scheduled between France and Sweden.

Nej, det här är inte vår resrutt (tyvärr…). Utan den visar den rutt som båtarna seglar under Volvo Ocean Race tävlingen. (bild från volvooceanrace.com)

Vår första etapp till Helsingfors avverkade vid med tåg, varefter vi fortsatte ut till flygplatsen (Helsingfors-Vanda). Dessvärre så var vi några dagar för tidigt ute för att få åka tåg ända ut till flygplatsen, för de har nu äntligen (!) byggt ett spår som förbinder flygplatsen med tåg från Helsingfors. (Bara sådär ett par tiotals år efter att man hade det i övriga Nordiska huvudstäder… men nu har vi det också i Finland.) Men som sagt var vi hänvisade till buss eftersom den här banan skulle öppna 2 veckor senare. Men nästa gång, då blir det tåg ända fram!

Från Helsingfors fortsatte vi sedan med flyg till Köpenhamn och Kastrup som flygplatsen där heter. Min bror är dock så pass berest av sig att han har kvalificerat sig för ett Eurobonus Gold medlemskap och kort hos flygbolaget SAS. (För att få det måste man ha flugit minst 45 st flygresor under 1 år.) Så tack vare det så var vi berättigade till en hel del förmåner, inkluderande lounge access på flygplatsen efter att vi hade fått gå igenom Fast-Track säkerhetskontrollen och checkat in vårt bagage med priority-taggar i Business check-in och tillsist även bordat planet före de som reser ekonomiklass. Ja, som ni hör och läser, så fick jag för en dag leka ”frequent flyer” och inte vara en vanlig ”dödlig” flygresenär tillhörande den stora massan (eller det var i alla fall vad jag inbillade mig…).

Efter en angenäm flygtur och efter att ha fått vårt incheckade bagaget först av alla, så tog vi tåget över Öresundsbron till Malmö och Sverige. Den överfarten tar bara 20 min, var inom man både hinner byta från en storstad till en annan storstad, men också byta land. Väl framme i Malmö så checkade vi in på Malmö Clarion Live och Congress hotellet som är ett nybyggt hotell i centrala Malmö. Vid bokningen av hotellnatten så hade jag lagt till ett önskemål om ett rum högt upp i hotellet, vilket de också hade tillmötesgått närmast över förväntan, för vi fick ett rum på 22 våningen (!) med utsikt mot havet, Turning Torso och Öresundsbron.

20150626_181539440_iOS

Clarion Hotel & Congress Malmö Live – det nybyggda hotellet där vi bodde på våning 22 av 25.

20150626_165729921_iOS

Utsikten från våning 22 med Öresundsbron och Danmark i horisonten.

Torsdagseftermiddagen tillbringade vi sedan med att utforska Malmö och särskilt centrum av Malmö. I mina ögon så måste jag säga att staden är verkligen gemytlig, även om det kanske blåser litet väl mycket där (vilket jag i och för sig är van med från Vasa). En annan trevlig sak med att se Malmö live från hotellet på natten, var att vyn från hotellet närmast kan liknas med vinjetten till den kända dansk-svenska TV-serien Bron | Broen.

20150627_081717136_iOS

I Köpenhamn har man tagit i bruk någonting så häftigt som en helt förarlös och fullt automatisk metro! Det kändes faktiskt litet konstigt att bänka sig längst fram i tåget på den plats där föraren egentligen borde sitta… Men det fungerade problemfritt, för vid varje station har de glasdörrar på perrongen så att man inte ens i misstag kan ramla framför tåget. Hoppas vi får det till H:fors också!

Tidigt på fredag morgon stärkta och stinna av hotellfrukosten så tog tåget över till Köpenhamn. För den här dagen hade vi i sin helhet reserverat till att utforska Köpenhamn. Vi började med att besöka kyrkan ”Vor Frelsers Kirke” (Vår Frälsares Kyrka), eller rättare sagt tornet på nämnda kyrka. Att ta sig högst upp utanpå tornet fordrade bortåt 400 trappsteg för att komma upp 90 m och sedan vandra de sista 10 metrarna på utsidan av tornet. Fy sjutton för vandringen på utsidan, för även om jag inte är höjdrädd av mig, så fick det här mig att bli litet skakig, faktiskt, för det var bara ett räcke som var drygt 1 meter högt som skiljde trappan från ”avgrunden” på utsidan. Men nog om höjdrädsla, för utsikten härifrån var verkligen magnifik. För utöver att man såg hela staden Köpenhamn, så såg man faktiskt över till Sverige också!

20150627_085414847_iOS

Undertecknad uppe i tornet på ”Vor frelsers kirke” med Köpenhamn C i bakgrunden.

Att besöka Danmark utan att äta deras fantastiska smörrebröd är väl närmast att likna vid en kriminell handling eller åtminstone att vanhelga deras kulturarv, så även det hade vi prickat in på vår ”måste-göra-lista”. Vi hade dessutom gjort litet research, främst genom tidningen SvD:s krogguide som vägleder en vid val av matställen, och därigenom hade vi funnit vilken restaurang i Köpenhamn (som enligt recensenten) serverade stans, förlåt byns (”stad” på danska), bästa smörrebröd. Stället ifråga hette ”Told & Snaps” (Tull och Snaps) och låg på en sidogata till promenaden i Nyhavn, väl dolt från den stora turistmassan. Här hittade vi så denna restaurang i en ganska anspråkslös källarlokal men i en välkomnande och genuin atmosfär. Och jo, smörrebröden här var nog ”to die for”, faktiskt! För jag har tidigare varit av den åsikten att smörrebröd är lika med en ”hypad” smörgås, en åsikt som föranledde att jag fick en rejäl skrapa av en kompis som är ett riktigt Danmarks fan. Hur som haver, är jag nog nu tvungen att revidera denna åsikt och får nog stämma in i kompisens lovsång till denna delikatess!

20150627_100220939_iOS

”Den lille havfrue”, alltså statyn som föreställer den lilla sjöjungfrun i Köpenhamn. Sannolikt deras mest kända turistattraktion, om man ser till folkmängden som skulle fotografera henne…

20150627_104232405_iOS

En tur med en kanalbåt är något av ett obligatorium när man besöker en stad som Köpenhamn! Här ”seglar” vi in i Nyhavn.

20150627_115715764_iOS

Told & Snaps som enligt olika recensenter serverar Köpenhamns bästa smörrebröd.

20150627_111617034_iOS

Mitt smörrebröd bestående av kallrökt lax, äggröra och färsk hakad dill jämte ett glas danskt öl. Alltså otroligt gott i sin ”enkelhet”, för det var närmast en lukullisk måltid att få inmundiga!

Fredagen rundade vi sedan av med att promenera längs med Nordens längsta shoppingstråk, Ströget. Där mötte vi bland annat ett gäng nyblivna studenter från någon lokal gymnasieskola som firade denna bedrift genom att hoppa i fontänen, vilket faktiskt såg sjukt roligt ut! Men det kom mig faktiskt att undra om studenterna här faktiskt går i skola till slutet av juni? Det måste jag kolla upp vid tillfälle… Sedan var det dags att igen söka sig ut mot Kastrup för att därifrån ta flyget till Göteborg som var vår nästa anhalt. Men innan vi bordade flyget så hann vi även besöka SAS:s ”flagship lounge” som är uppdelad i två ”nivåer”, en för vanliga business resenärer och en s.k. ”guld lounge” som bara de med guld medlemskap har access till. Tiden där flög verkligen förbi, och sen var det dags att borda planet och resa vidare mot GBG i ett ATR 72 flygplan.

20150627_121645098_iOS

Vi promenerade längs med det charmiga shoppingstråket ”Ströget”.

20150627_121317205_iOS

Där vi bland annat mötte på ett gäng glada nyblivna studenter som firade sin student genom att hoppa i fontänen 🙂

20150627_122135351_iOS

I och med att mitt företag använder sig av Danske banks tjänster, så kände jag mig tvungen att företa en okulär besiktning av deras huvudkontor när vi ändå var ”in town”… Skapligt ståtlig byggnad de huserar i!

20150627_144601498_iOS

Något möra efter en heldag i Köpenhamn var det skönt att få softa i Eurobonus guld loungen på Kastrup i väntan på flyget till Göteborg…

20150627_140748050_iOS

Bror Benni trivs väldigt bra i den här miljön, och det är ju tack vare hans medlemskap jag fick hänga på hit in. Btw, så hade faktiskt både Hufvudstadsbladet (HBL) och Helsingin sanomat (HS) tillgängliga här (dessutom dagsfärska).

Framme i Göteborg så hade vi inte längre ett särskilt spikat program, för där hade vi hela 3 dagar att disponera relativt fritt. Dessutom var övernattningen där förmånlig eftersom vi bodde i min brors lägenhet ute på Hisingen, ca 10 mins resa från city. Men som sagt, det var Volvo Ocean Race vi ursprungligen hade i kikaren för denna resa. Både jag och min bror är relativt intresserade av båtliv, och därför hade detta evenemang en relativt hög prioritet för oss, varför vi hade reserverat hela lördagen till det. Volvo Ocean Race är en segelbåtstävling som i principen går jorden runt, och i den deltar vanligen 7 stycken segelbåtar med skickliga besättningar. De startar sedan sin resa i oktober, vanligen från hamnen i Alicante i Spanien och seglar sedan jorden runt i flera etapper som poängsätts var för sig, för att till sist nå fram till det slutgiltiga målet, som i år var Göteborg, i slutet av juni månad. En tävlingsseglats på bortåt åtta månader alltså.

Vad annat gjorde vi GBG? Jo, eftersom min bror tillbringat de senaste två terminerna där så har han blivit något av en ”local” och börjar således känna staden relativt väl, och även saker som är värda att se och uppleva på plats. Bland annat så visste han att Sveriges bästa pizzeria ligger i Göteborg, och den informationen var vi ju inte sena att utnyttja… Dessutom är det möjligt att köpa världens största kanelbulle i GBG, i stadsdelen Haga på ett café vid namn Husaren. Vilket vi även gjorde, när vi nu var två man starka för att gripa oss an denna ”anrättning” som inte var mindre än 30 cm i diameter (!). Tillsammans delade vi sedan på denna härlighet, även om Benni åt kanske 3/4, för jag mäktade inte med mera än så…

20150629_172901708_iOS

Enligt utsago så ska det här vara världens största kanelbulle som säljs i vanlig ordning på ett café. Vi uppskattade bullens diameter till över 30 cm (!).

20150629_135824527_iOS

I och med att både jag och Benni är teknikintresserade så var ett besök till flygplans muséet Aeroseum ganska givet. Här sitter undertecknad bänkad i cockpit till ett Saab Viggen stridsflygplan.

20150629_131341273_iOS

”Bomber och granater” hade de i parti och minut här… På bilden ser man s.k. antiubåtsbomber. Kanske borde vid skaffa flera sådana ”pjäser” till Finland med tanke på incidenten i inloppet till H:fors i våras?

20150629_132358712_iOS

Visste du att Nokia har tillverkat utrustning ämnad för spioner? Inte jag heller, faktiskt! För det här en krypteringsmaskin konstruerad och tillverkad av Nokia för överföring av hemliga meddelanden.

20150629_161352934_iOS

Vi gjorde även en avstickare till Universeum, som är något av ett kombinerat naturhistoriskt museum med en liten djurpark.

20150629_095316151_iOS

Benni har utöver att studera till ingenjör under våren tagit kurser i ekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg (vid Göteborgs universitet), så vi gjorde en avstickare dit så jag fick bekanta mig med deras lokaliteter. Nördigt? Jo, så det förslår…

20150629_103129159_iOS

Färjan ”Älvfrida” i Göteborg är en nytillverkad färja för resor i Göteborgs skärgård. Men varför uppmärksammar jag just denna färja? Jo, för hon är faktiskt tillverkad hemma i Finland 🙂

20150629_110720955_iOS

En quattro stagioni på Sveriges bästa pizzeria – mums!

Tidigt på måndag morgon så var det dags för resans näst sista etapp, min gamla studiestad Stockholm. För i Stockholm skulle vi besöka Allsång på Skansen, vilket föranledde en tidig morgonavfärd. Denna gång tog vi tåget från GBG till STHLM, och den här resan tog faktiskt bara 3 timmar med X2000. Förra året när vi gjorde samma resa, så reste vi med ett vanligt regionaltåg vilket tog över 5 timmar i anspråk, men den gången var det inte tiden i sig som plågade oss, utan hettan och värmen inne i tåget. Den här gången gick själva tågresan smärtfritt i väl avkylda kupéer, men dessvärre var vi otroligt nära att försena oss från tåget i stället! Dålig tidsplanering? Nej, snarare hade vi rejält med otur med lokaltrafiken i GBG, för två bussar å rad var kraftigt försenade, vilket fick otrevliga följdverkningar för oss. Bland annat så råkade undertecknads resväska krocka med en tjejs resväska på Centralen i GBG, med påföljden att det rev bagaget ur händerna på oss båda. Vems ”fel” det var vet jag inte ännu i dag, men jag kan väl ana att jag i någon mån kanske var vållande till den här ”incidenten”. Ursäkta till dig igen, om du läser detta! Och nej, det slutade inte heller som i en romantisk komedi, i form av att jag t.ex. skulle ha bjudit henne på dejt, och resten sen hade varit historia som man säger. Utan istället fick vi skynda oss vidare till det avgående tåget. Och vi hann, men det var på håret, för när vi steg ombord så såg inte konduktören (förlåt, ”tågvärd” heter det ju i Sverige) särskilt glad ut, eftersom hon just hade gett starttillstånd till tåget. Men det kan jag väl ta…

Efter en annars angenäm och händelselös resa så rullade vi upp på Stockholm C, varifrån vi sen tog lokaltrafiken mot Östermalm och Stureplan där vi hade bokat hotell. Hotellet i fråga var Elite och ligger ungefär två kvarter från Stureplan och i direkt anslutning till Humlegården. Någon extra tid hade vi dock inte på hotellet, för vi fick ganska omgående börja styra stegen mot Djurgården och Skansen. Efter att ha åkt med spårvagnen från den hektiska och närmast kaotiska trafikmiljön som rådde kring Kungsträdgården, så var det närmast en befrielse att få stiga av spårvagnen ett stenkast från Skansen. Väl på Skansen så var allting verkligt välorganiserat, för det var just inga köer alls att tala om för att komma in på området.

20150630_192328259_iOS

Den smått ikoniska porten till Skansen.

20150630_164634034_iOS

I djuparken vid Skansen så träffade vi på en nyfiken björn ”Björne” som ville ta en närmare titt på oss!

20150630_160238049_iOS

Café ”Gubbhyllan” -> här hittar ni mig om sådär 30 år…

Efter att ha vandrat omkring ett tag på Skansen området ett tag och däribland hälsat på ”Björne”, så fick vi inta de ståplatser vi hade sett ut på förhand. Ikväll skulle vi bl.a. få se Tomas Ledin (”Sommaren är kort”), Norlie & KKV (”Ingen annan rör mig som du”) och Måns Zelmerlöv som nu är känd för att ha vunnit Eurovisionen med låten ”Heroes”, en låt som vi också fick höra live. Men det jag också sett framemot, var att få stämma in i sången ”Stockholm i mitt hjärta” som regelmässigt fungerar som introsång till Allsång på Skansen. Och jo, det var nästan litet känslofyllt att få stämma upp tillsammans med resten av den stora folkmassa i den sången och senare också i ”Idas sommarvisa”. En intressant detalj som man kanske inte är medveten om man ser på Allsång via TV, är att showen fortsätter en halvtimme efter att TV-sändningen har slutat, så man får alltså litet bonus för att man tagit sig till Sollidenscenen för att titta live. 🙂

20150630_190910664_iOS

Sollidenscenen just innan showen dragit i gång med Ledin.

20150630_181417595_iOS

Vi hade tur med vädret, för gången före hade det regnat ganska rejält. Men nu var det sådär lagom varmt också.

20150630_173606397_iOS

Benjamin och jag i folkvimlet.

20150630_170928362_iOS

Försökte mig på ett panoramafoto av vyn från vår placering.

Sista riktiga dagen på resan så turistade vi i Stockholm, för även om jag bott i Stockholm så är staden så stor att det alltid finns något nytt att upptäcka. En ny sak som kommit till Stockholm efter att jag flyttat därifrån är en ”amfibiebuss”, alltså en buss som kan köra både på land och vatten. Bussen är helt ny för i sommar och är även den första av sitt slag i Norden, en rackarns häftig konstruktion om du frågar mig. Bussen är byggd på ett lastbilschassi, men sen har man också byggt på en ”flytande” båtkonstruktion där man sitter. Matchvikten för den här bussen är hela 10 ton, och går under namnet ”Estelle” (döpt efter den blivande kronprinsessan). En sak noterade vi dock när vi for omkring i denna udda skapelse var att folk verkligen tittade på oss, eller snarare då amfibiebussen. Hur som helst så var det 75 annorlunda minuter som vi åkte omkring i Stockholm City och Stockholms skärgård. (Vill du själv åka den, så kolla in Ocean bus!) Efter det så åkte vi en sväng till Kaknästornet där vi tittade på den häpnadsväckande utsikten samtidigt som vi fick oss en klassisk svensk fika.

20150701_103729252_iOS

Fröken Estelle, Nordens första amfibiebuss.

20150701_095113449_iOS

Ombord på amfibiebussen strax innan vi är på väg att köra rakt ner i spat. Kändes faktiskt en aning surrealistiskt när det plaskade till en gång och så gick vi från hjuldrift till propellerdrift…

20150701_100014537_iOS

Stockholm sett från vattnet är otroligt vackert.

20150701_100927641_iOS

Kastellet på Kastellholmen i Stockholm. Det här var basen för den svenska marinen fram till 1600 talets slut, men numera är den i civilt bruk. Flaggan på tornet har ”i princip” vajat konstant i 200 år, och det är ett tecken på att Sverige -inte- är i krig. Halas flaggan ner så betyder det att Sverige är i krig.

20150701_112700247_iOS

Utsikten från Kaknästornet är alltid lika magnifik, och jag brukar besöka caféet var och varannan gång jag besöker Stockholm.

20150701_123727738_iOS

Jag med Hjalmar Söderberg statyn i Humlegården. Kul att få ”möta” en av mina svenska favoritförfattare…

Sista sevärdheten vi gick och tittade på var Humlegården, en park som jag inte hunnit tillbringa särskilt mycket tid i när jag bodde i sthlm. I Humlegården ligger bland annat Kungliga biblioteket (KB) och dessutom finns det flertalet statyer av kända svenska författare, däribland Hjalmar Söderberg, som hör till mina personliga favoriter. Hans böcker skildrar vanligen ett Stockholm av sent 1800-tal och tidigt 1900-tal på ett sätt som jag finner fascinerande. Rekommenderas! En annan kul grej med KB, som det slog mig var att det faktiskt borde finnas ett exemplar av ett verk där en av mina texter finns med i deras arkiv, detta eftersom de har till uppgift att samla in och arkivera allt som ges ut på svenska (bl.a. genom s.k. pliktexemplar). Och eftersom en av mina uppsatser blivit publicerade i tidskriften Helsinki Law Review (se det här inlägget), så borde det föranleda att de har sparat en kopia av verket för eftervärlden. Litet häftigt, inte sant?

Eftersom det går åt en hel del tid att röra sig i Stockholm så var det ungefär det här vi hann göra på en dag innan det var dags att ta färjan hem mot Finland. För Viking Lines Gabriella skulle lägga ut kl. 16 mot Helsingfors. Normalt brukar jag annars resa till Åbo från sthlm, men det innebär dock en smått okristligt tidig väckning om man vill hinna äta en frukost före båten lägger till i Åbo, och då erbjuder ”Helsingfors alternativet” en betydligt mera lockande och human tidpunkt att stiga upp.

20150702_043820872_iOS

Vår frukost ombord på Viking Gabriella strax innan båten ska lägga till i H:fors. Vi hade bokat den bättre frukosten, så de bjöd faktiskt på bubbelvin och prinsesstårta till…

20150702_082042257_iOS

Kajsaniemi metro station har bytt namn till samma som den skola jag studerar vid heter, d.v.s. Helsingfors universitet. Vet dock inte om jag gillar den här neonbelysningen de installerat i rulltrapporna dock?

I Helsingfors besökte vi bl.a. Tempelplatsens kyrka, för dels har det gått bra många år sedan jag besökte denna vackra kyrka, men dessutom så är den ju en av Helsingfors mest kända ”turistattraktioner” och vi har ju spelat litet av turister i de städer vi besökt, som vi dock känner sedan tidigare, så varför inte gå hela vägen in också hemlandets huvudstad H:fors? Vidare släntrade vi igenom staden litet på måfå när vi nu hade litet extra tid innan tåget skulle gå mot Jakobstad… Så under de här dagarna hann vi besöka 3 nordiska länder: Danmark, Sverige och Finland samt deras huvudstäder och några städer till dessutom, det enda land som vi inte besökte denna gång var Norge. Kanske blir det Norge nästa gång?

Sebastian

Fotografering

En av mina hobbyn som jag inte längre praktiserar lika aktivt är fotografering. I mitt fall är det kanske inte det ”konstnärliga skapandet” som lockar mest, utan det är mera i att dokumentera och att få pyssla med all teknik som hör fotograferingen till. För när jag var i 15-års åldern så brukade jag framkalla bilder själv, dels hemma i ett temporärt mörkrum i badrummet och senare också i fotoklubbens och skolans mera professionella mörkrum. För det var och är fortfarande något alldeles speciellt med att få stå där i rödljuset med en doft av fotokemikalier och samtidigt se bilden växa fram på fotopappret…

Även om jag inte just nu håller på med fotografering lika aktivt som förr, så får jag ibland utlopp för det. Nu senast när min syster skulle fotograferas efter studentfirandet.

20150530_095727524_iOS

Syster Charlotta som rykande färsk student! Här har de just kommit ur gymnasiets festsal efter att ha mottagit både betyg och den vita mössan.

DSC_8786_2

Lotta ville bli fotograferad tillsammans med hunden Ebba, själv tycker jag att bilden blev helt ok. Men bakgrunden hade jag gärna bytt ut så här i efterhand.

Sen fick jag igen chansen då en kompis till mig som tittar på TV-serien Suits undrade om jag ännu har lärt mig att posera som en ”riktig” jurist ska göra. Just den här TV-serien handlar nämligen om advokater verksamma i New York, och som namnet antyder (suits=kostymer) så handlar det om välklädda affärsjurister. Hur som helst, så är serien faktiskt riktigt underhållande, även om den kretsar kring ett verkligt delikat problem, för av de två huvudpersonerna, båda advokater, så är det bara den ena som har slutfört sin juristexamen (two layewers, one degree).

DSC_8835_3

Undertecknad försöker på uppdrag av en kompis posera som en jurist 😉

DSC_8829

Jag är dock inte person som riktigt trivs på bild, för jag håller mig hellre bakom kameran eller i mörkrummet. Men ibland får man göra undantag…

advokattvserie

Ur Suits, Harvey Specter, i domstolen.

Summa summarum, så känner jag nog att det ännu tar ett tag innan jag har lärt mig att posera som en riktigt jurist ska göra. Men jag får väl skynda på att lära mig, då det inte är särskilt länge kvar innan jag får min examen. Skämt åsido, så tror jag att man växer till den rollen genom mera arbetserfarenhet. Men till skillnad från i Suits, så har jag ju småningom en riktig examen och behöver åtminstone inte bekymra mig över det…

Sebastian

Sommar

Jag har den senaste tiden gått och nynnat på låten ”sommar och sol… och en doft av kaprifol”, för nu börjar sommaren så småningom vara för dörren. För nu börjar jag så småningom förstå att jag verkligen fått sommarlov från studierna och nu får jag åtminstone för ett tag lägga studierna åt sidan och göra något annat roligt. Nog för att jag gillar att studera och så, men ibland så behöver man en paus från det.

Hur jag då valt att tillbringa den här tiden som jag varit fri från studierna? Främst genom att ta igen sådant som jag inte haft tid eller möjlighet till under terminerna. En sak som jag saknat under den här är tiden är att hinna läsa skönlitteratur, för det är en av de saker som jag tyvärr brukar försumma när jag har mycket kurslitteratur att plöja igenom.

Men nog har jag haft tid till annat än att läsa skönlitteratur också! Däribland till att träffa goda vänner och bekanta som har återvänt till Jakobstad. För i torsdags kväll så slog jag och några andra före detta hjälpledare ihop våra påsar, och begav oss ut till Pörkenäs lägergård för att bada bastu tillsammans med några andra bekanta som var där som ledare på skriftskolan. En synnerligen trevlig kväll i goda vänners lag i en miljö som är slående vacker, för det är inte utan orsak som stället kallas för ”Hemmet vid havet”.

För innan Pörkenäs lägergård byggdes om till en lägergård, så fungerade den som ett sanatorium där man vårdade patienter med tuberkulos. Det här var alltså före antibiotikans tid och då kände man endast botemedel mot den fruktade tuberkulos, nämligen frisk luft, och vad var då inte bättre än att bygga ett sanatorium vid havet? Pörkenäs historia har dock gett en ”tacksam” grund för spökhistorier, för här lär nog ett och ha hänt under den tid som stället användes som sanatorium. Bland annat så berättas det om den ledande läkaren ”Doktor Öhman” som lär ha styrt stället med ”järnhand” och som hade tydliga rutiner för bl.a. hur och när sköterskorna skulle servera hans dagliga punsch på hans tjänsterum, samtidigt som denne (ö)kända lungläkare avnjöt sina cigarrer i den friska havsluften… Så att hitta teman för spökhistorier, som vi hjälpledare brukade skrämma varandra med var inte särdeles svårt.

20150604_232447000_iOS

En afton vid Pörkenäs lägergård. Bilden på korset är hämtat från Jeppis gruppen på Facebook och är godkänd för återpublicering. De andra bilderna är tagna av undertecknad.

20150604_210030275_iOS

Promenaden ner till stranden och havet, fotograferade från balkongen på huvudbyggnaden.

Sebastian

Några ögonblick ur veckan

Ja, nu börjar vårterminen på verkligt ta fart märker jag, särskilt vad det bekommer studierna. Jag har ju faktiskt gått och anmält mig till ett av juridiska fakultetens projekt. Vad innebär då ett projekt? Jo, det innebär att man inom den tid projektet pågår skall skriva och färdigställa sin egen magisteruppsats (vardagligt kallad för ”pro gradu avhandling” i Finland). Dessutom har också Studentmissionens verksamhet vaknat upp på riktigt ur dvalan efter jullovet, och en av vårens större satsningarna som föreningen gjorde var ett ”cocktail party” i förra veckan. Så alltid är det något på gång.

juridiska-fakulteten-golden-retriver

Studiesekreterarens Golden Retriver möter en ibland i korridoren på juridiska fakulteten, så också i tisdags förra veckan 🙂 Jag tror inte att det råder en lika hemtrevlig stämning på alla universitet…

Graduskrivandet innebär att det blir en hel del självstudier, för genom avhandlingen skall man, åtminstone i teorin, visa att man kan skriva vetenskaplig text självständigt. Få se om jag bemästrar det, men nog ska det säkert gå bra med litet stöd och input av ens handledare och andra lärare/studenter som finns runtikring.

Vasa Studentmission ordnade förra veckans torsdag (12.2.) ett s.k. Cocktail party för studerande med syftet att föreningens medlemmar skulle få ha en kul kväll i vintermörkret. Och en kul kväll blev det också, vilket undertecknad kan intyga när som helst 🙂

Några bilder från kvällen i Åbo Akademis foajé, var vi hade mingel och dansträning (!). Ja, du läste rätt – vi fick lära oss att dansa Lindy Hop (eller för att vara riktigt precis, en variation av det vid namn Charleston).

vasa-studentmission-cocktailparty1

Här är en del av gänget samlat, spända av förväntan före dansträningen skall börja. Kanske vore det läge att hänga av kavajen, för det här kommer att bli svettigt…

vasa-studentmission-cocktailparty2

Danslärarna in action! I början var alla lite stela – men sen släppte det och det var sjukt kul, faktiskt!

vasa-studentmission-dans-lindy-hop

Nu är gänget på gång på allvar. Det krävs litet flow för att kunna dansa en swing-dans i 8-takt… En viss brist på manliga kavaljerer hade vi dock, så häng på nästa gång killar…

Här kommer till sist några bilder från kvällens vimmel.

vasa-studentmission-styrelsen2014-2015

Här är styrelsen för Vasa Studentmission samlad, så närapå som på en medlem. Bilden kunde nästan vara tagen direkt från ett stort bolags årsredovisning, porträtterande deras ledningsgrupp, inte sant?

vimmelbild1

Bilder från vimlet – den litet mera inofficiella versionen. Kanske kunde jag också passa som en riktig bohem? Rekvisitan bidrog också till att lyfta vimmelbilderna en aning…

vimmelbild2

Tre ganska stiliga herrar samlade på en bild: en ekonom, en ingenjör och en jurist 🙂 Vi är dock relativt mjuka på insidan, trots att våra respektive yrkesval utåt kanske kan framstå som något hårda….

Samtliga bilder från Cocktail partyt är hämtade från Studentmissionens Facebook sida, fotograf är S. Ylimäki – för fler bilder besök gärna VSM sida på Facebook.

Sammantaget så har det varit en relativt bra balans mellan studier och olika nöjen på den senaste tiden, det bidrar säkert också till en någorlunda sund och hälsosam livsföring i övrigt, hoppas jag.

Sebastian

Några saker att varva studierna med

Nu är jullovet slut, och det är således dags att återgå till studierna igen för egen del. Det betyder en hel del föreläsningar och annat arbete att ta i tu med. Men istället för att referera mina studier, så tänkte jag nämna några saker jag brukar göra för att koppla av från studierna. Bra metod att inleda studierna med, inte sant? 😉

20150114_130535266_iOS

Relativt glest med folk i bänkarna på dagens föreläsning, detta då auditoriet är något överdimensionerat. Dagens ämne var rättssociologi var vi diskuterade hur det ideala rättssystemet borde se ut…

En sak som jag åsidosatt under min tid i gymnasiet och på universitet är läsandet av skönlitteratur. Därför var jag också extra glad då jag fick några (skönlitterära) böcker i julklapp av familjen och av vänner. Jag har därför försökt på senare tid att läsa mera skönlitteratur för att det är så avkopplande.

Bland böckerna jag fick i julklapp återfanns thrillern ”Illdåd” som är skriven av författaren Thomas Erikson som till utbildningen är beteendevetare. Varför jag nämner att han är beteendevetare är att det verkligen märks i bokens handling, för handlingen avviker från det normala i dylika thrillers. Eller för att citera Leif GW Persson: ”vanligen så inkluderar alla deckare hinkvis med blod överallt, och sen spiller man ännu ut en hink blod ovanpå allt”. Men denna bok ”innehöll” knappt något blod alls, utan koncentrerade sig istället på de psykologiska och juridiska aspekterna som är inblandade i en rättegång efter att brottet väl har begåtts.

  ”Nina tog mer bröd. ”Det låter ganska banalt, men visst. Jag skulle tro det. Men även om han har ett stort ego är han ju ingen dumskalle. De flesta åklagare jag träffat har varit jävligt skärpta. Åklagaren, Ramén, överlevde trots allt fyra års stenhårda juridikstudier”.”

Citatet ovan är hämtat ur just ”Illdåd”, och orsaken till att jag tog med det var att det ger en ganska rolig bild av ”oss” jurister. Om den bilden överensstämmer med verkligheten vågar jag dock inte svara på 🙂

Sen så körde även programserien ”Veckans brott” på SVT igång en ny säsong av program i tisdagskväll. Vilket jag tycker är jättekul! För jag hann nästan få abstinens när programmet hade säsongsuppehåll över jullovet. Vill du själv titta på programmet, så finns Veckans brott tillgängligt online också från Finland här på SVT.se.

svt_veckans_brott

En ny säsong av Veckans brott på SVT körde igång i tisdags kväll. Leif GW is still going strong!

Jag har nämligen följt programmet Veckans brott sedan jag började på juristutbildningen, vilket var hösten 2011. Jag tycker att programmet ger en bra populärvetenskaplig bild av brott och straff, och juridiken som kretsar därikring + att de alltid har intressanta reportage om olika brott och inbjudna gäster. Ett av de avsnitt som jag kommer ihåg bäst handlade om hur polisen i Stockholm gör för att följa efter någon misstänkt i Stockholm, alltså någon man så att säga ”lagt span på”. I programmet illustrerade man deras arbete genom att ha en fiktiv situation med en tjej som skulle försöka röra sig mellan olika punkter i Stockholm med hjälp av bl.a. lokaltrafiken och tunnelbanan, med målet att försöka undgå att bli upptäckt av span. Och oj, vilka utmanande miljöer det var att skugga någon i. De (poliserna) råkade också utför ett tapp (d.v.s. att personen de spanar på av någon anledning råkar tappas bort i t.ex. folkvimlet), men trots det lyckades de ändå få fatt på henne igen inne i City av Stockholm.

syke-tv-serie

Några av huvudpersonerna i Yles sjukhusdramaserie ”Syke”. (bild från iltasanomat.fi)

En annan TV-serie jag följer är den nya finska sjukhusdramaserien ”Syke” (på svenska: ”puls”) som är producerad av YLE. Orsaken till att jag började titta på Syke var egentligen den att jag sökte efter en finsk TV-serie att följa för att förbättra min finska, ett tips jag fick av min språkkompis. Och orsaken till att jag valde just Syke var att sjukhusvärlden är område som intresserar mig en del. Syke har även en ganska intressant vinkel på sjukhusarbetet då programmet beskriver vardagen för fyra stycken sjuksköterskor som arbetar på ett av traumasjukhusen i huvudstadsregionen, normalt brukar det ju annars vara ur läkarnas perspektiv. Så jag bad faktiskt en god vän till mig som studerar till sjukskötare att titta på något avsnitt och berätta åt mig hur väl det motsvarar verkligheten, men han har inte ännu avlagt rapport – så jag väntar med spänning…
Syke hittar du förövrigt här på Yle Arenan (tillgängligt bara i Finland).

Sen finns det ju en del annat att göra också: som att blogga till exempel! Men utöver det blir det väl en del promenader och hel del jobb med Studentmissionen som jag också ”bokför” på kontot för nöjen 🙂

Så ser det ut på nöjesfronten för tillfället!

Sebastian