En Österbottning på Nobelfesten

Jag har haft två hektiska veckor bakom mig den senaste tiden, och det har också föranlett att bloggen har varit av sekundär prioritet under en tid. Orsaken till radiotystnaden är den att jag hade turen att vinna en biljett i Nobellotteriet, och denna biljett berättigar en till att besöka nobelfesten (alltså nobelbanketten i Stockholms stadshus).

Nu undrar säkert en del läsare vad Nobellotteriet är för något? (Nobelbanketten behöver jag knappast redogöra för…) Nobellotteriet är ett lotteri som anordnas av Stockholms studentkårer och är öppet för alla universitetsstuderande i Sverige, och via Nobellotteriet kan man då köpa lotter för 50 kr stycket. Vinsten man kan vinna är då rätten att köpa en biljett till Nobelfesten, märk väl: rätt att köpa. Anyway, i Nobellotteriet säljs årligen omkring 4000 lotter och det är 40 biljetter som lottas ut. Och i år så råkade jag ha turen att vinna en biljett. Jag har deltagit i lotteriet i tre år nu, sedan att jag blev inskriven som student på Handels i Stockholm.

Biljetten som jag vann berättigar till att man får ta med sig en valfri person som sällskap till Nobelfesten, och efter en del funderade föll valet på min lillebror Benjamin – som också är intresserad av Nobelfesten. Egentligen hade det ju varit naturligare att välja en person av det motsatta könet, men i denna gång fick det bli såhär. 🙂

nobel1

Själva inbjudan till Nobelfesten, den ser verkligen formell ut.

Nå, vad gör man då när man, plötsligt, någon vecka innan Nobelfesten får reda på att man vunnit en biljett dit? Jo, det blir en mängd saker som skall fixas på korttid. Från att fixa med frackhyra, till hotellbokningar, flygbiljetter och till sist även med en privatlektion i vals och foxtrot. Hade någon sagt i somras att jag i december skulle ta en lektion i vals, så hade jag nog inte trott denne person – men så oförutsägbar är tillvaron…

Därmed blev det nog litet av chock när beskedet kom, för jag hann faktiskt tveka ett litet tag om jag skulle fara eller inte på nobelfesten. Orsaken till min tvekan var att festen är såpass storskalig, den kallas ju inte utan orsak för ”festernas fest”, och som en vanlig Österbottning kändes det ganska stort att plötsligt gå på en Nobelfest…
Nåväl, det var bara att finna sig i situationen och styra och ställa på bästa sätt för att försöka fixa allt i tid. För den här möjligheten kommer knappast igen, utan det är verkligen en ”once in a lifetime experience” av rang, tänkte jag och bet ihop för att försöka sy ihop allt. Så efter att ha läst igenom Magdalena Ribbings stora vett och etikettbok, samt fixat med allt praktiskt så begav vi oss således av mot Stockholm på tisdagen 9 december. Nobelfesten hålls varje år den 10 december, eftersom det är dödsdatumet för Alfred Nobel.

2014-12-09 17.06.34

En litet tag såg det tveksamt ut om vi alls kommer oss till Stockholm med flyget från Vasa… Orsaken var att terminal 5 på Arlanda blivit utrymd p.g.a. ett bombhot – tack och lov hann situationen nästan gå över tills vår flight.

2014-12-09 18.52.59

Men vi lyckades nog ta oss till Stockholm, trots det initiala trasslet med flygningen. Och redan på Arlanda hälsades ”vi” välkomna av följande skylt – Welcome to our hometown.

2014-12-10 12.07.13

Dagen till ära hade -alla- bussar i lokaltrafik i Stockholm utrustats med två svenska flaggor på taket i fronten. Ett trevligt sätt att uppmärksamma Nobelfirandet på. Vilka andra dagar har bussarna dessa flaggor?

Jag har nog länge drömt om att få gå på Nobelfesten, för att de som blir inbjudna dit tillhör nog en mycket sällsam skara människor och för att uttrycka det lindrigt. För det är ju mycket svårt att annars bli bjuden på Nobelfesten, fastän man skulle vara exempelvis universitetsprofessor. Därmed blev ännu mera överraskad då det kom ett till besked om att vi haft turen att få rätten att i år gå på också nobelprisutdelningen före själva nobelfesten. Orsaken till det var att det fanns lediga platser till studenterna i år, vilket inte händer varje år, tydligen. Därmed började vår dag, onsdagen 10 december, ännu tidigare än vi först räknat med eftersom vi skulle infinna oss i Konserthuset kring kl. 15:00 på eftermiddagen.

Här kommer några utvalda bilder från prisutdelningen i Stockholms konserthus som är beläget riktigt i centrala city av Stockholm. Vid prisutdelningen närvarar samtliga nobelpristagare (förutom i fred, för de erhåller sitt pris i Oslo), och hela kungafamiljen – det är kungen som personligen överräcker varje pris åt respektive nobelpristagare.

2014-12-10 16.28.00

Vi satte uppe på andra läktaren (balkong som det egentligen heter), och hade således fått helt OK platser till prisutdelningen. Endast en pelare som skymde utsikten mot scenen en aning.

2014-12-10 17.39.22

Alla nobelpristagare på plats till vänster på de röda stolarna, och till höger har vi då svenska kungafamiljen inklusive kronprinsessan Victoria. (Första gången jag ser svenska kungen på riktigt…)

2014-12-10 17.53.53

Efter prisutdelningen var det dags att söka sig vidare till nobelbanketten som traditionsenligt hålls i Stadshuset. Utanför Stockholms konserthus väntade dock en stor skara nyfikna människor…

2014-12-10 17.54.31

Undertecknad utanför Konserthuset, och det går väl knappast att dölja att jag är litet entusiastisk av att ha fått närvara på prisutdelningen. Å andra sidan är nog inte min jacka över fracken, en vanlig Fjällräven, inte helt korrekt i sammanhanget…

Prisutdelningen i Konserthuset var synnerligen stämningsfull, och inte heller lika långdragen som jag hade förväntat mig – den gick på kring 2,5 timme. Utöver själv prisutdelningen så innehöll ceremonin också en del musikuppträdanden med klassisk musik, liksom tal av olika representanter från olika vetenskapsakademier.

Efter prisutdelningen var det dags att förflytta sig vidare till det vi som TV-tittare känner som Nobelfesten, men det begreppet avser man egentligen Nobelbanketten om vi skall vara precisa (har jag fått lära mig…). Nobelbanketten hålls traditionellt i Stockholms stadshus, och så även i år. Förflyttningen dit skedde genom busstransport för oss vanliga dödliga gäster, emedan de mera prominenta gästerna åkte privata bilar med chaufförer.

Det är väl också med nobelbanketten de flesta förknippar nobelfesten med, eftersom det är detta evenemang som svämmar över av glamour, god mat och alla prominenta gäster samlade på ett ställe under 4 timmar vid middagsbordet. Och nog måste jag väl också medge att det var det här evenemanget som intresserade mig mest, men också gjorde mig nervös eftersom det televiseras och sänds direkt. Dessutom förknippas ju denna middag med massor med etikett regler, allt från hur man skall äta (besticken i rätt ordning) till andra hyffsregler (t.ex. att man inte bör lämna bordet på 4 timmar). Men en del var ändå bekant sedan tidigare, t.ex. att man hjälper sin bordsdam med stolen etc. Apropå bordsdam, så är det ju vid sådana här fina middagar så att man tilldelas en annan kavaljer/bordsdam till middagen än den man ursprungligen kom till festen med. Nå, jag hade turen att få en mycket trevlig tjej i egen ålder till bordet, som också studerade på Handelshögskolan. Dessutom hade vi turen att runt bordet satt också andra trevliga och sympatiska människor, som gjorde att tiden verkligen gick fort.

2014-12-10 18.16.09

Vid entrén till Stadshuset hälsades vi välkomna av ett gäng unga och glada scouter som stod på rad med tända facklor. Verkligen trevligt och kul tilltag att hälsa gästerna välkomna på detta vis!

2014-12-10 18.16.13

De mera prominenta gästerna anlände med bil ända fram till entrén. Vi vanliga dödliga gäster fick ty oss till de poliseskorterade ”Nobelbussarna”.

2014-12-10 18.37.44

Undertecknad tittar igenom bordsplaceringen – ”var sjutton skall vi sitta?”. För till banketten var över 1200 gäster bjudna, och det var inte helt lätt att finna sin tilldelade plats…

2014-12-10 18.50.50

Väl inne i Blå salen i Stadshuset så var det dags att söka sig till sin plats, vilket fick lättare än väntat. Stämningen här inne var på topp redan från start!

2014-12-10 18.52.05

Och på den här platsen skulle undertecknad tillbringa de kommande 4 timmarna på. Sämre ställen finns det ju! Från höger till vänster, så väntar ett glas för champagne (en champagnekupa), sen ett glas för rödvin och till sist ett glas för dessertvinet (vittvin). Soppskålen med lock är tänkt för förrätten, och till vänster om den assiett med tre olika brödsorter. Dessutom en hel massa bestick att hålla reda på!

2014-12-10 20.41.01

En suddig bild på kvällens varmrätt bestående av: kronhjort med potatispuré och olika grönsaker inklusive en slags morotslåda (morotsterrin) – och ja, det var super gott!

2014-12-10 20.59.12-1

Hälsningar från Nobelfesten!

2014-12-10 21.03.22

Som ett minne från middagen fick man ta hem en ”chokladpeng” som föreställer Nobelpriset – den skall jag spara…

2014-12-10 21.31.10

Sen till grande finalé vad det ankommer de gastronomiska upplevelserna: desserten. För den här desserten var oskojat det godaste jag någonsin ätit i dessertväg! Desserten bestod av: ”mousse och sorbet på vilda salmbär från Gotland med saffranspannacotta på brynt smörbotten”. De aktuella bären kallas också för blåhallon, jag visste inte ens att sådana existerade…

2014-12-10 22.25.01

Utsikten från bordet vid Nobelfesten, en sak som förvånade mig var att tiden inte blev särskilt lång vid bordet trots att man satt i fyra timmar. Orsaken till det var att det nästan konstant var något program på gång.

När det officiella programmet var över, så var det dags för den berömda dansen i Gyllene salen på andra våningen i Stadshuset. Men det fanns också möjlighet till litet mera ”fri samvaro” i Prinsens galleri. (En notering: när middagen är över så heter det på ”fin svenska” att taffeln har brutits.) Jag och min bror hörsammade dock inte direkt uppmaningen att fortsätta upp till dansen, eftersom kön uppför trappan var hutlöst lång. Istället passade vi på som hel del andra yngre besökare (och också några äldre) att ta några selfies på varandra i de autentiska miljöerna. Eller som min mamma sade, tar ni inga bilder så kommer ingen tro att ni besökt nobelfesten, eftersom det är så osannolikt att ni besökt den. Sagt och gjort, så kommer här några ytterligare bilder från nobelfesten i de rätta miljöerna.

2014-12-10 22.59.19

Bild på undertecknad i Blå salen i Stockholms stadshus efter att nobelmiddagen avslutats.

2014-12-10 23.12.51

Jag brukar inte publicera särskilt många bilder på mig själv här på bloggen, men nu gör jag ett undantag… Här står jag bredvid honnörsbordet, var de mera prominenta gästerna sitter, t.ex. kungafamiljen och pristagarna. Jag står ungefär i jämnhöjd med var kungen brukar sitta. Notera de vackra blomsterdekorationerna på borden, de skall föreställa broarna i Stockholm.

2014-12-10 23.19.51

En liten vy utöver den nu ganska tomma Blå salen.

2014-12-10 23.32.24

Prinsens galleri är beläget på andra våningen i Stockholms stadshus och längs med en av långsidorna som har utsikt över Riddarfjärden och Stockholms stad.

2014-12-10 23.34.49

Undertecknad poserar i Prinsens galleri med den storslagna utsikten över Stockholm i bakgrunden.

2014-12-10 23.47.33

Entrén till Stadshuset upplyst på regelrätt sätt.

2014-12-10 23.47.18

Det var gott om premiumbilar utanför Stadshuset denna kväll, bil intresserad som jag är så kunde jag inte låta bli att fota… Eller som min bror konstaterade: var har de månne hittat så många BMW 7-serien bilar i Stockholm?

Efter Nobelbanketten som avslutades med dans i Gyllene salen så var det dags att förflytta sig vidare till efterfesten. Visste du att det existerar en sådan? Jag gjorde inte det förrän jag fick inbjudan. Orsaken till min okunskap är den att efterfesten är ”hemlig” såtillvida att det råder strikt förbud för både media och kameror där, för tanken är att efterfesten skall vara mera informell än den föregående prisutdelningen och banketten. Efterfesten ordnas för övrigt av de olika studentkårerna i Stockholm, och ansvaret hoppar mellan: Stockholms universitet, Karolinska institutet, Kungliga tekniska högskolan (KTH) och Handelshögskolan i Stockholm. Och i år hade ansvaret för festen fallit på Handelshögskolans studentkår. Därmed var platsen given (?) då efterfesten hölls i Handelshögskolans lokaler på Sveavägen 65 i centrum av Stockholm, denna plats är ju bekant för mig sedan tidigare av förekommen anledning. Jag läste någonstans att efterfesten kostade i sig hela 1,5 milj. SEK, så det var en hel pengar de brände av med på ett par timmar… Men det märktes nog också för Handels var helt förändrat på insidan, och där rådde en avslappnad miljö och folk minglade och hade det trevligt. Detta samtidigt som vi hade fri tillgång till dricka och tilltugg från olika stationer, och dessutom hade man satsat på olika saker som anknyter till Sverige (t.ex. fika och julbord, vad annars?).

2014-12-11 01.17.41

Entrén till Handelshögskolan i Stockholm, och ikväll också till efterfesten för Nobelfesten (Nobel NightCap). Här inne rådde strikt fotoförbud, tyvärr – men kvällen var lyckad för det!

Efter efterfesten så var det dags att börja tacka för oss och söka oss mot vårt hotell, för klockan var då närmare 01:45 och vi hade ju varit på gång sedan kl. 15 på eftermiddagen. Dagen därpå väntade nämligen tidig väckning, för vi skulle resa hem klockan 14:30 följande dag.

Sen dagen därpå, alltså på torsdagen, så väntade flyget på torsdagen tillbaka till Vasa från Stockholm, vilket denna gång gick smidigt – flygtiden var blott 1 timme och 5 minuter.

2014-12-11 15.57.54

Hemma i Österbotten igen! Senast här tog nog all glamour slut, men gott så, eftersom jag fått en tillräcklig dos av den varan för flera år framöver.

2014-12-11 22.41.08

En sista bild från väderapplikationen på min mobiltelefon – jag tycker bilden fångar stämningen på Nobelfesten mycket bra!

För att till sist försöka konkludera upplevelsen, så måste jag säga att jag är mer än nöjd och att jag verkligen fått både se och uppleva något som är relativt få förunnade. Dock var det ju inte min fiffighet som tog mig dit, utan det var ju på tur (även om jag enträget deltagit i lotteriet flera år). Men det förminskar ju ändock inte värdet på själva upplevelsen, för nu kan jag berätta åt mina ev. barnbarn att morfar/farfar varit på Nobelfesten 😉

För det var nämligen på det spåret allt startade, eftersom det var hemma hos min morfar och mormor som jag tillsammans med dem, när jag var ett barn, för första gången såg Nobelfesten på TV. Jag minns att jag frågade min mormor om hur man kommer dit, och att hon svarade mig ungefär såhär ”Sebastian om du läser riktigt duktigt i skolan, så kanske du kommer dit en dag”. Mycket riktigt, min mormor hade rätt – för hon och morfar fick se två av sina barnbarn på Nobelfesten. Dock berodde det kanske inte så mycket på min skolframgång…

Men ett minne som jag inte lär glömma i brådrasket bär jag allt med mig, för även om det var fråga om bara en kväll, så blev det en oförglömlig kväll med många upplevelser och nya intryck!

Sebastian Åstrand

P.S. för den som undrar varför vi bär studentmössor så beror det på att vi skulle representera Sveriges studenter och därav hörde mössan till. Men vi fick ändå bära våra finlandssvenska studentmössor med lyra i stället för den rikssvenska varianten med en blomma på ”lyrans plats”.

Vardag och litet kultur

Det börjar lacka mot jul nu, vi är i början av december månad och undertecknad har förmånen att idag få ha en ledig förmiddag, så vad passar inte då bättre än att blogga litet?

Förra helgen var det så lilla jul, och dagen till ära hade min lillebror Benjamin valt att komma hem från Göteborg på besök. Dessvärre var hans flight försenad med över 2 timmar, så fredagskvällen blev ovanligt sen när vi hämtade honom från flygplatsen, men det vägdes ju nog upp av att dagen efter, alltså i lördags, så var alltså hela familjen samlade för att fira lilla jul. (för rikssvenska läsare: lilla jul är en finsk inofficiell julhögtid som firas lördagen före den första advent och då samlas släkt och bekanta i mindre omfattning för att fira att vi nu går in i ”jultiden”…)

lillajul-gran

Familjens lilla julgran av plast som har hängt med i närmare 20 år, den får lysa åtminstone tills vi får den riktiga julgranen på plats…

Det är alltid kul när lillebror kommer hem från Sverige – för sist hade han med sig sköldpaddor av choklad (!) som han hade köpt i Danmark. På danska heter de istället ”skildpadder”, och jag måste medge att det är något av det godaste jag ätit i konfektyr väg… Mera sånt tack! Dessutom har han blivit så berest att han blivit uppgraderad till Silver nivån i SAS förmånsprogram Eurobonus, så storebror Sebastian börjar ligga i lä nu, känner jag…

tomsskoladpaddor

Sköldpaddor av choklad från Danmark – otroligt goda, men det verkar vara omöjligt att finna dessa i Finland. Så det gäller som det står på förpackningen ”nyd dem langsomt!”, d.v.s ”njut av dem långsamt!” För det kan ta ett tag tills jag får lägga vantarna på nästa ”batch”…

I måndags var det så också avslutning för den här språkkompiskursen som jag gått under stora delar av höstterminen. Och jag måste säga att jag är ”sjukt nöjd” med kursen, som en rikssvensk skulle ha uttryckt sig – för nog har jag alltid lärt mig mera finska alltid. Tänk att det kan vara så kul att lära sig finska, utöver att det är nyttigt för framtiden! Förhoppningsvis blir det också en fortsättning på detta samarbete i vår, för fördelarna är nog stora. Sen måste jag ännu tillägga att jag på avslutningen med de andra språkparen, att jag blev djupt imponerade av de som hade haft inriktningen tyska-svenska, för deras svenska var nog otroligt bra – visserligen med en stark tysk accent, men förståelsen var det inget fel på – kanske kartan nedan reder ut det hela litet.

germanska-sprak

Språkkompis kursen har ökat mitt intresse för språk generellt också, och inte bara för finska. Intressant att se hur de ”germanska språken” är släkt med varandra: danska, norska, svenska, tyska och engelska språken åtminstone. Själv hör jag då som finlandssvensk till språkgrupp nr 9.

Min språkkompis är också aktiv inom studentteatern här i Vasa, och fungerar där som skådespelare i en av teaterns pjäser som anknyter litet till brott och straff – så när jag fick frågan om jag var intresserad av att komma och titta, så var ju mitt svar givetvis: ja. Att pjäsen dessutom är på finska gjorde ju heller inte saken sämre, så igår kväll var det så dags för litet teater 🙂

pakola-ramppen

Vill du språkbada lite – ta chansen att gå på finsk kabaré i Vasa!

Pjäsen i fråga går under namnet ”Pakola – Suomen turvallisin vankilakabaree”, fritt översatt till svenska ”Pakola – Den tryggaste/säkraste fängelsekabarén i Finland”.
Ett kort referat av pjäsens handling: det rör sig om ett gäng fångar som blivit inlåsta på Finlands säkraste fängelse (en s.k. säkerhetsanstalt) och varifrån ingen har lyckats rymma under fängelsets 300 åriga historia. Nu har emellertid samtliga fångar tröttnat på sin tillvaro på fängelset, och väljer att göra gemensam sak av att rymma därifrån. Dessvärre uppstår det komplikationer då en av fångarna strax innan flykten, råkar att förälska sig i en av fångväktarna.*

Jag måste medge en sak här:  jag är nämligen såpass yrkesskadad av mitt ämnesområde, juridik, att när fångarna i fängelset ”Pakola” radade upp sig på scen och berättade om sin (brottsliga)bakgrund, och således också orsaken varför de var tvungna att skaka galler – så började jag att fundera på strafflängden för de olika brotten…

Min språkkompis hade för övrigt blivit ”dömd” för, om jag uppfattade saken rätt, för att ha smugglat mjölk från Finland till Ryssland… Ack, dessa smugglingsbrott – de är nämligen ett återkommande tema i straffrättens tent på juridiska fakulteten – så jag gissar att varje juriststudent har blivit litet ”traumatiserade” av denna brottstyp. För frågor kring denna typ av brott är nämligen tacksamma, då det ofta blir knepigt med två länders överlappande jurisdiktion (basically: vilket lands lag gäller?) – i det här ”fallet” Finlands eller Rysslands lag – plus att det finns tröskelvärden att beakta etc etc. Nåväl, det må låta banalt att åka fast för mjölksmuggling, men det är faktiskt en realitet att så kan ske, för jag läste nämligen om ett par svenskar som åkte fast i norska tullen för att ha smugglat smör från Sverige till Norge (!), i syftet att tjäna en hacka på prisskillnaden mellan länderna (den artikeln hittar du här).

Men för att lämna bort juridiken, ett litet tag åtminstone, så höll nog den aktuella kabarén en relativt hög standard vad det gäller entertainment nivån också. För även om jag är svenskspråkig så förstod jag nog i princip hela handlingen, trots att hela pjäsen var på finska. En annan kul grej var att de gjort om låttexten till ett par finska låtar som jag kände igen, tror jag åtminstone… Sammanfattningsvis så var jag nog riktigt nöjd när jag vandrade hem från teatern i snöovädret som just då drog över Österbotten… Så vill du ha litet ”språkbad” är nog Pakola att rekommendera för personer bosatta i Vasa, ett par föreställningar återstår nämligen ännu! (Kolla Rampen här)

(* Det här är ett tema som jag känner igen åtminstone från boken ”VIP-rummet” av den svenska kändisförfattaren (och försvarsadvokaten) Jens Lapidus, som jag läste nu i somras. För i den boken/historien inträffar nämligen också samma sak – en av huvudpersonerna råkar även här förälska sig i en av fångvaktarna (egentligen heter det ”kriminalvårdare”) på den anstalt var han avtjänar sitt straff – och det är en sak som följer med som en bi-historia genom boken.)

english-carol-service-jakobstad

English Carol Service i Pedersöre kyrka, i Jakobstad nu på söndag. Visst är väl kyrkan vacker i vinterskrud?

Inkommande helg väntar i stället ett annat evenemang på söndag eftermiddag (7.12., kl. 15:00), för då ordnar nämligen Brittiska föreningen i Jakobstad, i samarbete med församlingen en gudstjänst med engelska julsånger. Jo, du läste rätt – det har under flera år varit tradition med denna typ av brittisk ”English Carol Service” här i Jakobstad, och nu tänkte jag ta vara på chansen och följaktligen gå och lyssna på litet klassiska brittiska julsånger (för första gången).

Vill du också komma och lyssna på litet julsånger i brittisk tappning så torde det här evenemanget nog vara värt ett besök – det finns numera också på Facebook!
Dessutom torde väl ett besök där i någon mån garantera att man kommer i rätt julstämning också, tror jag åtminstone…

Även hos Studentmissionen märks det av att vi närmar oss julen, för i måndagskväll hade vi den sista ordinarie träffen innan julfesten som hålls inkommande måndag 8.12. Eller skall vi vara mera exakta så rör det sig om en julgrötskväll, då Studentmissionen bjuder på risgrynsgröt åt alla intresserade studenter i Vasa 🙂
Kolla in evenemanget på Facebook här!

berglin-julklappar

Måste medge att jag känner igen mig till viss grad, även om jag inte har flickvän – men lätt är det inte att handla julklappar… (från SVD.se och Berglin serien)

Sen var det ju det här med julklappar också… Jag hörde att någon redan hade köpt en del julklappar, kan det verkligen stämma? Nåväl, jag får väl ta och gaska upp mig – och så småningom börja köpa eller kanske snarare beställa över nätet, litet julklappar jag också.
Hur kommer det sig att julen alltid överraskar en på denna punkt? Det är ju litet som för VR som alltid blir överraskade av att det kan snöa i Finland, och så står alla tågen plötsligt stilla… På samma sätt överrumplar julen oss, trots att man nog på förhand visste om att den var i antågande…

I övrigt har vardagen haft sin gilla gång också här i Vasa. Tack och lov börjar nu mängden skolarbete tunnas ut litet! Dessutom börjar det råda litet julstämning i Vasa, jag noterade i förbigående att de byggt en ”julbock” av granris på Vasa torg – förhoppningvis undgår den samma öde som Gävle bocken som brukar brinna varje år! Föresten borde jag väl nog också söka fram min ljusstake och lägga upp den i fönstret? ”He kanski sku böri vara läägi för he” för att citera humorgruppen KAJ

Sebastian

Hallonbåtsflyktingen genom ett par finlandssvenska ögon

Jag går för tillfället en språkkurs vid Vasa universitet, med namnet ”språkkompis” och som en del av den kursen var jag och min språkkompis och såg på filmen Hallonbåtsflyktingen (finska: Vadelmavenepakolainen).
Kursen går i korthet ut på att vi växelvis hjälper varandra genom våra modersmål: hon lär mig bättre finska och jag henne svenska – en form av symbios med fördelar för båda parter. Vilket så långt också verkar fungera bra, eftersom jag fått bassning när jag bl.a. gjort något kardinalfel i finska (som i exemplet med årtal), som jag inte själv varit medveten om tidigare.

panorama

Hallonbåtsflyktingen går parallellt på bio i Sverige och Finland just nu…

I korthet handlar filmen vi såg om en finsk man, Mikko, som känner att han är född i fel land, Finland, för han har alltid velat bo i det socialdemokratiska och ”trygghetsknarkande” Sverige. För att uppnå sin dröm så vidtar han minst sagt okristliga medel, genom att byta identitet med en rikssvensk psykolog Mikael, som är trött på både Sverige och livet i allmänhet, och härigenom uppstår också problemen och likväl grunden för denna romantiska komedi.

På tal om trygghetsknarkande så berättade min lillebror som hade varit och sett samma film i Göteborg på SF filmstaden att de där på bion innan filmförevisningen börjar, så håller personalen en kort informationsstund med säkerhetsinformation motsvarande ungefär den safety information på ett flygplan innan takeoff. Här i Vasa som jämförelse släckte de nog bara ner lamporna och rev sonika igång filmen…
Men det svenska säkerhetstänket har nog sina fördelar också, för i Sverige är det farligare att gå ut och sola än att sätta sig i bilen och köra i väg. För rent statistiskt så löper du en högre risk att dö av malignt melanom (hudcancer) än att dö i trafiken, fullt så långt har inte trafiksäkerheten i Finland kommit ännu.

filmstaden-gbg

Filmstaden i GBG: Litet annorlunda att gå på bio i Sverige än hemma i Finland? Åtminstone vad det gäller säkerhetstänket – i Sverige har de en safety genomgång innan filmförevisningen börjar, samt personal i direkt anslutning till salen om man undrar över något…

Men åter till filmen så hade regissören och skådespelarna på ett bra sätt lyckats fånga några av de mest karaktäristiska skillnader mellan finnar och svenskar. Bara ett par sådana detaljer som när Mikko på sin ännu trubbiga svenska uttalar ”Abba” som ”Appa” eller när han i rollen som psykolog skall ge sin klient ”KPT-pehandling” (KBT = Kognitiv Beteende Terapi) på Skansen i Stockholm. Det svenska har verkligen stigit Mikko åt huvudet för han går till och med så långt att han ”döper om” sin finska flickvän ”Tiina” till ”Ann-Louise” för att fira en svensk jul med henne i augusti (!) i Helsingfors med allt som tillhör det svenska julbordet med gravad och kallrökt lax, sill, prinskorvar och inlagd gurka etc. Men även svenskarna har ju en del problem med det finska uttalet, t.ex. kallas ju ”Mikko” för ”Mikku” när han är i Sverige…

En sak som slår mig en bit in i filmen, är att jag i någon mån nog kan identifiera mig med Mikko och relatera till hans utmaningar med att försöka framstå som svensk. För även om mycket är lika mellan Sverige och Finland, finns det ju en hel del ”sociala koder” som skiljer sig mellan länderna. Risken är annars att man framstår som en ”dryg typ” i Sverige, om man inte anpassar sig efter deras rikssvenska stil och jargong trots att man annars pratar en ”perfekt” svenska. Stundvis under filmen måste jag medge att jag hade svårt att titta när det uppstod såpass ”pinsamma” situationer att det inte räckte med att skratta åt dem längre. 😉

hotell-utsikten-radisson-waterfront

Utsikten från mitt hotellrum på Radisson Blu Waterfront i Stockholm i våras 2014. Visst är STHLM otroligt vackert?

Om jag nu tvunget skall klaga på något i filmen så är det att filmen i någon mån utmålade Finland i litet väl grå färger, eller åtminstone måste de haft ett mycket grått filter på kameran när de filmade i Helsingfors förorter och spårvagnarna längs med esplanaderna. Fullt så dystert skulle jag nog inte själv beskriva mitt Finland…
Eller som när Mikko på besök i sin skenidentitet Mikaels barndomshem, en våning i Stockholm City av litet annan klass än sitt verkliga barndomshem i en betongförort till H:fors, råkar trycka igång ett kassettdäck med låten ”Sommartider hej hej” av ”Gyllene Tider” – då blev kontrasten litet väl stor.

helsingfors-natt

Nog är Helsingfors också fint – jag känner mig personligen lika hemma i H:fors som i Stockholm.

Litet ”credit” fick nog Finland ändå, då Mikael plötsligt insjuknar och är i stort behov av en njurtransplantation. För det visar sig emellertid omöjligt att ordna med en njurtransplantation i Sverige då Mikko och Mikael har bytt identitet, och i Sverige är man ju så noga med dokumentation och kontroll. Men i Finland är det ju andra bullar, här är vi inte lika nogräknade… (Nåja, jag tillåter mig undra. Jag borde ta och fråga en av mina släktingar som råkar jobba på just njursjukdoms avdelningen vid triangelsjukhuset i H:fors…) Nåväl, då passar de på att visa ett par faktiskt riktigt vackra skylines av H:fors, inklusive Mejlans sjukhus ut mot Tölö hållet samtidigt som Mikael erhåller sin nya njure uppe i patienttornet.

Vi kom också att fundera på vem som producerat just filmen Hallonbåtsflyktingen, men vi fann inget definitivt svar på den frågan förrän efter filmen när jag nu kollat upp saken. Det verkar nämligen vara en samproduktion mellan Finland och Sverige (surprise…), med ett finskt produktionsbolag i spetsen. Dock med en svensk regissör, Leif Lindholm, men vars ena förälder är finsk och den andra svensk – så han kunde enligt egen utsago (Yle Arenan) relatera till identitetskrisen som man kan känna när man har ett ”delat” ursprung.

handels-hemkomst

Homecoming day ordnas på Handelshögskolan i Stockholm varje år i oktober när alla gamla studenter (alumner) hälsas välkomna tillbaka, eller ”hem” till sitt alma mater ;). Åtminstone har det gett mig en hel del perspektiv att studera där.

Som kuriositet i sammanhanget kom jag att tänka på just det Nordiska samarbetet vid produktion av bl.a. film och annan form av entertainment. Tänk bara på TV-serien Bron / Broen (Sverige-Danmark) som har blivit såld till över 130 länder världen runt.
En annan sak jag blev varse om när jag studerade på Handels var att svenska Bonnier AB äger bl.a. de finska TV-kanalerna MTV3 (”maikkari”), Sub-TV, AVA och radiokanalen Radio Nova i sin helhet, d.v.s. ½ av Finlands kommersiella TV. Ytterligare ett exempel är att Bonnier AB och Ratos AB (ett svenskt investmentbolag) tillsammans genom ett joint venture äger hela Finnkino Oy, som råkar vara Finlands största biografkedja – det hade jag inte heller vetat om förut.

Nej, nu tar jag nog en svensk ”fika” och knäpper på låten ”Minä” av det finska bandet ”Kymppilinja ja Mariska”, var de också råkar sjunga om svenska ”Veronica Maggio” – för att plocka fram det bästa ur båda världarna! Det är ju en av de största förmånerna man har som finlandssvensk. 🙂

Sebastian

En afton med Herman Lindqvist

I onsdags kväll (8.10.2014) så besökte jag Herman Lindqvists föreläsning på Ritz (Kulturskafferiet) i Vasa, med temat ”När Finland var Sverige”. Men ordet föreläsning är nog fel i det här sammanhanget eftersom det inte rörde sig om någon alldaglig (och vanligen torr) universitetsföreläsning, utan om en historieberättelse av rang om sitt eget lands förflutna.

Jag hade bokat biljett på förhand via Arbis i Vasa, vilket visade sig vara tur eftersom när jag kom till Ritz kvart före sex på kvällen, så var det en över 20 meter lång kö som ringlade utanför dörren. Antalet intresserade besökare hade tagit arrangören på sängen, om jag uppfattade saken rätt, vilket nog också kan stämma då hela Ritz sal som rymmer 300 personer var fylld till sista säte, en del av publiken var t.o.m. tvungna att stå.

Herman_Lindqvist

Herman Lindqvist – nu har jag äntligen fått höra honom ”live” och inte bara på TV eller genom tidningarna. (Bild: wikipedia.org)

Kvällen till ära hade man flugit in en dansk från Köpenhamn som hade till uppgift att presentera Herman Lindqvist, eftersom arrangören ville ha en neutral konferencier då ett så eldfängt tema som Finlands historia som en del av Sverige skulle avhandlas. Nåväl, så illa var det inte för dansken som presenterade Lindqvist var egentligen en Nordjobbare, och som konferencieren själv konstaterade behöver knappast Lindqvist någon mera omfattande presentation då han nog är välkänd på båda sidorna av sundet. Åtminstone för den som någon gång bläddrat i en valfri svensk damtidning (tänk: Hänt Extra, Se & Hör och Svensk damtidning). Alternativt tittat på något program på svensk TV var kungahuset avhandlats, så har knappast kunnat undgå att H. Lindqvist är en mycket folklig och folkkär historiker.

Men det som färre känner till om honom är att han fått sin skolbildning i Finland, b.la. på gymnasiet Lärkan i Helsingfors eftersom han föräldrar då tjänstgjorde på Sveriges beskickning (ambassad) i Helsingfors. Nå, nu skall jag inte redogöra om Lindqvists biografi, utan jag nöjer mig med att konstatera att han är en utomordentlig föreläsare. Han lyckades trollbinda publiken fullständigt under den 1,5 timmen han föreläste (hur många uni. professorer kan den konsten?) och när han var färdig rev han ner applåder av sällan skådat slag (tilläggas bör att applåderna redan skanderade när han klev upp på scen, så han hade tydligen ”levererat” vad publiken förväntat sig). Själv kan jag inte undgå att fascineras av hur en man med så ”enkla” metoder lyckas få och behålla publikens uppmärksamhet – han hade varken någon flashig power point presentation eller något annat blickfångande på sig. Utan det var blott han själv på en stor scen tillsammans med ett litet svartmålat bord på vilket han ställde sin bok ”När Finland var Sverige” på högkant, och sen drog han igång med föreläsningen. (Nog för att rikssvenskar ofta är erkänt duktiga föreläsare, men det här imponerade åtminstone på mig.)

Det är svårt att så här i efterhand redogöra för hela föreläsningens innehåll, men här kommer åtminstone några spridda observationer från föreläsning. För det första konstaterade Lindqvist att det på båda sidor av sundet finns missuppfattningar om Finlands historia som en del av Sverige. På finska sidan så är det att många finskspråkiga som lever i villfarelsen att svenskarna skulle ha ”erövrat” Finland och lagt det under sig. Det här med ”språkstrider” är en ny företeelse som härstammar från mitten av 1800-talet och framåt, för under de första 700-800 åren av Finlands historia som del av Sverige, så finns det inte ett spår av några språkstrider.
På svenska sidan är det istället fråga om, ibland total, okunskap om att Finland varit en del av Sverige. Talande är ju exemplet med att Finland varit en del av Sverige dubbelt längre än vad Skåne och Bohuslän varit det, och ändå är kännedomen om finlandssvenskar minst sagt ofta bristfällig.

det-da-tida-sverige

Ur boken ”När Finland var Sverige”, om hur det dåtida ”Svea-rike” såg ut.

Men också andra saker framkom som jag inte explicit har varit medveten om tidigare, bland annat det att det finska kavalleriet (Hakkapeliterna), spelade en avgörande roll för att Sverige skulle få just Skåne av Danmark. Detta då det var Hakkapeliterna som tillsammans med Kung Gustav red mot Köpenhamn, Danmark med följden att danskarna lade sig platt för den svenska kungen och överlät Skåne till Svea-rike. En annan intressant tanke som Lindqvist strödde var hur Finland hade varit om Sverige aldrig hade ”startat upp” Finland med en västlig förvaltning, administration och lag. För när ryssarna sedan tog Finland i finska kriget år 1808, så var det tack vare att det fanns en färdig administration som fungerade väl (på svenska dessutom), som gjorde att ryssarna inte hade någon anledning att i det skedet att införliva Finland alltför mycket i det ryska systemet, vilket nog hade gjort att nationalstaten Finland knappast hade sett dagens ljus. Eller som Lindqvist konstaterade, att vi knappast åtminstone hade sett röken av institutioner som våra högsta laglighetsövervakare: ”Justitieombudsmannen” och ”Justitiekanslern”, eftersom det är skandinaviska uppfinningar och motsvarande institutioner finns väl ännu inte i denna dag i Ryssland?

En annan rolig grej med Lindqvist berättarteknik är att han lägga fram historien på ett mycket populärvetenskapligt sätt. T.ex. så sade han ”den svenska kungen Gustav IV Adolf slog sig ner på Åland som en Chief Commander för att leda kriget mot ryssen därifrån”. Åtminstone på mina historielektioner i högstadiet och gymnasiet så använde läraren nog inte sådana begrepp – i och för sig har jag läst stora delar av min historia på finska språket, genom hela högstadiet och därför har jag väl inte fått årtalen att fastna trots att historia var ett mina favoritämnen. Jag fick faktiskt nyligen en bassning av en person som har finska som modersmål när jag i en diskussion skulle säga ett årtal på finska, nämligen ”år sjuttonhundrasjuttiofem” (1775) men på finska uttalas det ”vuonna tuhat seitsemänsataa seitsemänkymmentä viisi” varvid jag uttalade det i ”svensk tappning” vilket säkert lät ruskigt för en native speaker i finska 😉 (Året i fråga grundades Vasa hovrätt av kung Gustav III)

Jag fick en fråga av en vän ganska direkt efter föreläsningen, om det bara var finlandssvenskar som närvarade vid föreläsningen? Jag har inget absolut svar på den frågan men jag tippar på att den stora majoriteten nog var finlandssvenskar, dels på basis av kända ansikten (ankdammen…) men också språket sinsemellan i publiken – även om några spridda ord på finska hördes. Vilket nog är synd då, jag tror alla mår bra av litet upplysning om sitt eget lands historia för att undvika missuppfattningar åt båda hållen. Eller som Lindqvist numerärt lyckades lägga fram det, det har aldrig någonsin funnits så många finnar som nu med så dålig finska, han syftade naturligtvis på de 800 000 personer i Sverige som har en finsk bakgrund. Och vice versa att det i Sverige finns en uppfattning om att alla finlandssvenskar är grevar och baroner, trots att de flesta är helt alldagliga människor som drömmer och tänker på svenska i Finland.

Sammanfattningsvis var jag nog mycket nöjd när jag efter föreläsningen spatserade hem i höstrusket från Ritz, för behållningen av Lindqvists föreläsning var nog stor. Eller för att uttrycka det i monetära termer, så fick man mycket valuta för den lilla pengen föreläsningen kostade 🙂
Vill du få ett smakprov av Lindqvist, så finns en film på Youtube om detta tema här.

Sebastian

Resa till Göteborg

Det har varit ett avbrott i bloggflödet nu eftersom jag och min lillebror Benjamin, reste till Göteborg under förra veckan och var där under perioden 30.7.-4.7.2014. Orsaken till resan var att min bror skall börja studera i Göteborg nu till hösten.

Vi reste iväg från Vasa flygplats med SAS till Stockholm för mellanlandning innan vi bytte till flyget till Göteborg, en sträcka på över 1 000km men som går på ungefär 3 timmar eller 2 timmar effektiv flygtid.

saab-2000-sas-Vasa-flygplats

Vårt Saab 2000 plan från SAS, men opererades av Brathens Airways. Flygplanet bär de skandinaviska flaggorna på sidan, eftersom SAS är s.k. flag-carrier flygbolag för de tre länderna, dvs. inte Finland.

Första natten i Göteborg (senare GBG), så tillbringade vi på Gothia Towers, som nu just är Nordens största hotell och som består av tre separata ”skyskrapor” på över 24 våningar vardera. Vi bodde i det Östra-tornet (Eastern Tower), vilket var helt bra faktiskt, även om jag hade väntat mig litet bättre finish kanske.

2014-07-31 09.40.51

En ingenjör från Volvo (varifrån annars?) hade byggt en modell av hotellet i Lego, en mästerverk bestående av inte mindre än 70 000 legobitar, slå det om ni kan. Observer broarna mellan tornen, samt de i glas klädda hisschakten var Kone hissarna susar fram…

Syftet med resan var utöver semester för min del att främst hjälpa min bror med att flytta in sin nya lägenhet i Hising Backa i Göteborg. Så för det ändamålet hade vi hyrt en bil från OKQ8, vilket blev en trevlig överraskning när vi skulle hämta bilen, då det visade sig vara en Volvo V70 av årets modell också som hade gått enbart 150mil = nästan nyskick. Bilen använde vi främst för att hämta upp möbler från Ikea, men också en utflykt till Borås var min bror hade köpt en mycket speciell stol av typen Panton Chair från Rum21 – alltså en designstol till en studentlya – vad skall man säga? 😉

volvo-v70-2014-hyrbil

#Volvo V70 #2014 #hyrbil #snygg bil #nej har inte blivit familjefar #singel #kul att köra #svenska drömmen? #automat

Apropå Volvo, så gjorde vi även en avstickare till Volvo museet som är beläget i Torslanda, i närheten av GBG. Den som inte är bil och teknik intresserad, kan avstå från att se bilderna nedan…

Nästan det första som mötte oss på Volvo museet var en JET-motor tillverkad av Volvo - jag hade glömt att det finns en division inom Volvo som gör b.la. flygplansmotorer - nämligen Volvo Aero.

Nästan det första som mötte oss på Volvo museet var en JET-motor tillverkad av Volvo – jag hade glömt att det finns en division inom Volvo som gör b.la. flygplansmotorer – nämligen Volvo Aero.

2014-07-31 13.48.43

Närbild av samma JET-motor som ovan på endast en liten del av den samma. Observera den mängd teknik som ingår i motorn, här snackar vi HI-TECH på riktigt – en enda vajer som fallerar = katastrof. Men svenskarna kan verkligen det här med teknik!

Tvärsnitt av motor och växellåda tillhörande Volvo 940, dvs en förhållandevis modern bil. Observera särskilt de mängder av små kugghjul som finns i växellådan (längst till höger), det är därifrån det låter katrosh när man missar kopplingen vid en växling...

Tvärsnitt av motor och växellåda tillhörande Volvo 940, dvs en förhållandevis modern bil. Observera särskilt de mängder av små kugghjul som finns i växellådan (längst till höger), det är därifrån det låter ”katrosh” när man missar kopplingen vid en växling…

Hmm - jag tycker jag sett den här bilen någonstans... Vänta nu är det inte Volvo XC60? Jo, det här är nämligen Volvos konceptbil för den modellen.

Hmm – jag tycker jag sett den här bilen någonstans… Vänta nu är det inte Volvo XC60? Jo, det här är nämligen Volvos konceptbil för den modellen.

Undertecknad får äntligen spaka en lastbil igen - jag har ju faktiskt lastbilskörkort! I hytten till en Volvo FH16 lastbil.

Undertecknad får äntligen spaka en lastbil igen – jag har ju faktiskt lastbilskörkort! I hytten till en Volvo FH16 lastbil.

Bild på en "uppskuren" Volvo S80, för att visa vilka säkerhetsdetaljer som finns i dem. Observera särskilt de olik färgade balkarna, färgen anger deras hållfasthet, dvs om det är fråga om högfasthetsstål eller t.o.m. ultra-högfasthetsstål. Det är dessa balkar som skyddar ditt liv vid en sidokollision tillsammans med bl.a. krockkuddarna.

Bild på en ”uppskuren” Volvo S80, för att visa vilka säkerhetsdetaljer som finns i dem. Observera särskilt de olik färgade balkarna, färgen anger deras hållfasthet, dvs om det är fråga om högfasthetsstål eller t.o.m. ultra-högfasthetsstål. Det är dessa balkar som skyddar ditt liv vid en sidokollision tillsammans med bl.a. krockkuddarna.

Nog med bilder från Volvo museet, det här är ju ändå en blandning av vardags och juridikblogg. Men jag medger utan omsvep att jag är en mycket teknikintresserad jurist!

Andra natten hade vi bokat rum på Radisson Blu Riverside ute på Lindholmen, själv har jag en förkärlek till just Radisson hotell eftersom de är sådär lagom på något sätt och man vet vad man får. Dessvärre var vi aningen missnöjda med det första rummet vi fick, men jag drog mig inte för att klaga, så blev flyttade till ett annat rum istället. Det var utan något som helst trugande, de har ju som slogan ”We love to say yes!”, vilket nog stämmer – för på det nya rummet väntade ett handskrivet brev.

radisson-blu-riverside-brev

Det här kallar jag service! Rummet vi till först hade fått motsvarade inte våra förväntningar, men efter ett samtal till reception så fixade det sig – och på rummet låg detta handskrivna brev samt litet snacks och dyl. som kompensation.

2014-08-01 11.29.42

Radisson Blu Riverside, har verkligen storslagen utsikt över GBG från deras takterass – verkligen värt ett besök om du har vägarna förbi – alternativt finns ju också det s.k. ”läppstiftet” som är det röd och vit färgade tornet…

Jag och min bror gillar svenska polisserier, och i synnerhet de i filmserien Johan Falk, som utspelar sig i Göteborg. I samtliga filmer möts några av huvudpersonerna uppe på Ramberget i GBG för att bl.a. utbyta information. Vi hade bestämt oss för att dit upp måste vi nog ta oss när vi är ändå är i farten.

Sagt och gjort, här befinner vi oss uppe på Ramberget i Göteborg. Utsikten är fantastik härifrån ut över staden.

Sagt och gjort, här befinner vi oss uppe på Ramberget i Göteborg. Utsikten är fantastik härifrån ut över staden.

Svensk korv vs. finsk knackkorv

Jag och min bror lyckades med en liten fadäs i GBG när vi skulle tillreda mat en kväll i hans nya lägenhet ute på Hisingen. Fadäsen bottnade i en kulturkrock, beroende på skillnad mellan svenska och finska korvar…

Vi skulle nämligen äta ett lätt kvällsmål och köpte därför makaroner och vad vi trodde var knackkorv på den lokala ICA butiken. Så långt allt väl, och vi tillredde som brukligt både makaronerna och knackkorven genom att koka dem i varsitt vattenbad i kastrull.

Med när vi väl skulle inta vårt kulinariska stordåd, så stötte vi på patrull – för korven smakade onekligen konstigt. Jag fick i mig en hel knackkorv, medan min bror inte pallade mera än en halv – vi tyckte båda att det var någonting riktig udda med korven, och funderade om svenskkorv verkligen skiljer sig så smakmässigt från finsk korv?

Sen när jag väl började läsa på paketet så framträdde sanningen relativt snabbt, vi hade nämligen kokat grillkorv – kan det bli mycket äckligare? 😉 Det som i våra ögon såg ut precis som vanlig knackkorv var i själva verket grillkorv…

svensk-grillkorv-eller-knackkorv

Det här tog vi för vanlig knackkorv – men det var i verkligheten (svensk) grillkorv…

finsk-knackkorv-snellmans-jakobstad

Riktig finsk knackkorv, som kokas i vattenbad och bör till skillnad från sin svenska motsvarighet inte grillas.

Så det var nog bara att slänga bort den kokta grillkorven, och plötsligt blev det lätta kvällsmålet ännu lättare – bestående av enbart makaroner, äkta student mat i och för sig.
Även om mycket är lika i både Finland och Sverige, så finns det vissa områden var skillnaden för den ouppmärksamme kan vara relativt stora, åtminstone vad det bekommer korv och kanske andra matvaror också?

Sebastian

Jakobs dagar 2014 och litet Pro bono

Nu har vi återigen fått lägga en årgång av Jakobs dagar veckor till handlingarna. Jag tänkte främst plocka fram några axplock av upplevelser från dagarna.

Tidigare har jag skrivit om förra veckans besök på Gamla gravgården i Jakobstad. Men jag har nog hunnit med annat också.

Men först ett allmänt konstaterande om hur man vet att det är Jakobs dagar? Jo, genom att betrakta bilparken i staden, för att gå från någon enstaka bil, så formligen exploderar antalet svenskregistrerade bilar i Jakobstad. Utan att överdriva så bär nästan varannan bil registreringsplåtar från Sverige, och ibland mera exotiska länder som ”Norge”, Frankrike och Holland.

svensk_bil

Räkna antalet bilar med svenska reggplåtar så vet du om Jakobs dagar börjat eller inte… (Bild från vibilägare.se)

Vid sidan av det ordinarie Jakobs dagar programmet, så besökte jag tillsammans med familjen bl.a. Purmo för att se litet på bygderna där. Min pappa är nämligen från Purmo ursprungligen och därför tog han med oss för att visa några intressanta platser. Det som faktiskt förvånande litet var forsen som rinner igenom Purmo och kringliggande byar.

fors-i-purmo

Brännasforsen i Purmo, här flödar vattnet – tidigare utnyttjades strömmen för att driva en närliggande kvarn. Man ser spår i stenarna efter någon form av damluckor/flödesreglering.

Det hade gått mig förbi att det fanns sådana här vattenflöden i närregionen, faktiskt. Personligen föredrar jag nog kusten mera än inlandet, men vackert var det trots allt och att höra ljudet av forsen. Brännasforsen, går genom hela Purmo och fortsätter genom kringliggande byar.

fors-i-purmo2

Vattnet rinner nästan igenom skogen, då den verkligen är nära vattnet.

Utöver det, så fyllde min mormor 80-år vilket firades med den närmast släkten först i Molpe på Strand Mölle. Den som följt min blogg vet att det inte är särskilt länge sen jag besökte Mölle senast, men denna gång prövade jag och min bror en ny maträtt, vilket gjorde att det ändå var riktigt kul med ett återbesök. Rätten vid provade var ”Black Rock Plate”, vilket konkret innebar att serveringspersonalen bar in en lavasten (!) som var strax på 400 C varm. På denna skulle jag och min bror sen själv tillreda både oxfilé bitar och även byxad abborre. Supergott slutresultat, och mycket annorlunda sätt att servera mat på…

grilla-mat-på-lavasten-strand-molle

Tillredning av Oxfilé på lavasten pågår – istället för olja eller smör, så användes saltflarn för att undvika att köttet och fisken skulle fastna på stenen. Notera abborfiléerna till vänster.

Även ett flertal besök på vår villa i Bastuhamnen blev det under Jakobs dagar, främst för att för en stund fly undan den extrema hettan i stan och få litet havsbris över sig.

sebastian-larsmo

Undertecknad njuter av havsbrisen – det är som balsam för själen att se ut över havet. Håret är lite små ruffsigt som sig bör…

Vår numera litet seniora labrador Ebba, njuter liksom jag av havsbrisen – inne i stan ligger den mest och flämtar av värmen när det är över 25 C. Fascinerande dock att se Ebbas intellektuella utblick över havet, kanske den också har existentiella funderingar när den tittar på havet.

ebba-larsmo

Labradoren Ebba fyllde 8 år i våras, här tillsammans med matte Mamma på bryggan i Larsmo. Ebba börjar ha litet grått hår kring munnen, en form av patina på en belevad hund.

På fredagskvällen (25.7.2014) hade vi besök av musiktrion KAJ, som uppträdde i skolparken och drog en otroligt stor publik. Det pratas om att över 5000 personer bevistade deras konsert, vilket nog säkert kan stämma. Eller för att uttrycka det enkelt, ”alla” var där 😉 Utöver släktingar och vänner, så skymtade jag faktiskt en professor från juristutbildningen i folkhavet…

kaj-i-skolparken-jakobs-dagar

Den stora folkmängden gjorde det svårt att ta någon vettig bild av konserten. Bilden får närmast tjäna som ett ”bevis” på att jag var där…

Jakobs dagar avslutade jag i år genom att delta i en Pro bono aktivitet, som det heter på advokatspråk. ”Pro bono” = för samhällets godo (utan ersättning). Genom att tillsammans med några andra killar och tjejer från Ungdomsarbetet i Jakobstads svenska församling, stå och grilla korv vid klockstapeln vid Jakobstads kyrka mellan kl. 20-24 på lördagkvällen 26.7.2014. Kul att få grilla korv i stor skala, det såldes 200 korvar på 2,5 timme. Dessutom roligt att få träffa många f.d. konfirmander och andra ungdomar, likväl hjälpledare och andra bekanta på ett så koncentrerat ställe.

Sebastian

Sommarlektyr: Brott och straff

Man skall väl inte klaga alltför mycket på värmen som vi nu bjuds på i Jakobstadstrakten under Jakobs dagar, men när kvicksilvret kryper över 25 C strecket blir det åtminstone för mycket av det goda för mig 😉

Jag har försökt kyla av mitt huvud genom att läsa ett par litterära klassiker under sommaren, nu senast med Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Ja, jag får väl medge att det i någon mån är generande att jag inte läst denna ”ultraklassiker” tidigare, särskilt när man studerar juridik. Orsaken till att det inte blivit av tidigare är att jag trott att den boken har varit svårtillgänglig, inte fysiskt då, utan att den skulle vara tungläst. Men nu efter att ha läst de 650 sidorna på fyra dagar, får jag väl konstatera att så inte riktigt var fallet.

brott-straff

Visst är väl själva pärmen i sig intresseväckande? Boken är kanske inte den ultimata för hängmattan, åtminstone om man vill ha någon form av reflekterande dimension av sin läsupplevelse.

Jag har ingen avsikt att skriva en recension av boken här, utan jag kommer istället med några av mina synpunkter på boken. Boken, Brott och straff, är skriven under slutet av 1800-talet, och behandlar den tid som rådde då i (Tsar-)Ryssland med fokus på Sankt Petersburg. Huvudpersonen som berättelsen kretsar kring är Rodja, som är i 23 års åldern och har studerat juridik på universitet men nu tagit paus från studierna. Orsaken till pausen är att han kommit fram till en teori som gäller när brott (alltså lagöverträdelser) trots allt kan vara godtagbart, denna teori har han även fått publicerad som en artikel i en vetenskaplig tidning. Han nöjer sig emellertid inte med att dryfta teorin enbart på ett teoretiskt plan utan väljer också att omsätta teorin i praktik.

I boken förekommer ett tiotal karaktärer, och det är därför omöjligt att redogöra för dem alla, utan jag nöjer mig med att konstatera att han har två vänner som följer honom genom boken nämligen: en teologistuderande och en nybliven medicinare (läkare). Dessa bistår Rodja trots att han helst av allt skulle vilja vara ensam. Men det som kanske mest fascinerar med boken är att den innehåller långa monologer som i vissa fall kan sträcka sig över 2 sidor, där man får följa den tankeprocess som föregår i karaktärens huvud – och på så vis får man bra insikt i hur de psykologiska processerna artar sig när en människa resonerar kring brott.

jurist

Vad är rättvisa? – det är fråga som många jurister åtminstone någon gång ställer sig…

Jag har personligen, efter grundkursen i rättsteori nu i våras, en viss förkärlek för just rättsfilosofi och teori. Orsaken är att man där försöker närma sig frågeställningar av karaktären: ”Vad är rättvisa?”, ”När kan man eventuellt legitimera en brottslig handling?” & ”Varifrån får rätten (lagen) sin legitimitet?” etc. Den här boken anspelar i någon mån på dessa frågor, även om den inte går för djupt utan samtidigt håller sig kvar vid intrigen och på så vis blir den också en nästan formidabel bladvändare.

Jag fascineras över hur man kan relatera till de teorier och tankar som förs fram i boken kring temaområden som: etik, kärlek, moral och rättviseperspektivet, trots att boken skrevs för närmare 150 år sedan. Trots att vi hunnit tillryggalägga en så lång tidsperiod bakom oss, så är det här ännu frågor som är lika dagsaktuella idag som då, det är i huvudsak miljön som skiftar.

Min bedömning är att boken är synnerligen läsvärd, särskilt för juris studerande, men nog för gemene man likväl. Eller som min pappa konstaterade när han såg mig läsa boken, du riskerar ju att bli allmänbildad om du läser sådan där litteratur 😉
Men boken är förhållandevis lättläst beroende på vilken ambitionsnivå man har med sitt läsande, i det här fallet närmast hur djupt man önskar gå med i de olika resonemangen som förs fram i boken.

Nog med min svada om litterära klassiker, i förra veckan kom också en ny musikvideo ut av det Österbottniska bandet KAJ som jag gillar starkt. Det som är omisskännligt med videon och KAJ som band är att de lyckas fånga den Österbottniska och i viss mån finlandssvenska mentaliteten på ett synnerligen träffsäkert sätt. Parentetiskt kan jag väl nämna att jag hoppas kunna gå på deras konsert i Jakobstad i veckan 🙂

Sebastian

Endast i Jakobstad…

Att Jakobstad är en liten stad där nästan alla känner alla, är nog känt sen tidigare. Men i veckan fick jag själv ett riktigt smakprov på att så verkligen är fallet.

Det var i samband med ett besök till tandläkaren vid Marja Tandklinik (som är en del av Jakobstads sjukhus) på tisdagsmorgonen som det hände. När jag slagit mig ner i väntrummet och satt där och läste en Kalle Anka & Co i godan ro, så kommer en kurir från transportföretaget UPS in och ska leverera ett paket till tandklinikens reception. När han levererat paketet och är på väg ut så får han syn på mig bland alla andra väntande patienter.

Kuriren frågar då av mig: ”Är det inte, Åstrand?” och jag svarar något förvånat ”Jo”. Till svar får jag då: ”Jo, jag hade ett paket åt brodern den, Benjamin. Inte skulle du kunna ta emot det?”. Ännu mer konfunderad svarar jag ”Okej”. Resultatet är då att han helt sonika går efter paketet från deras transportbil som står där ute vid infarten till sjukhuset. Sen kommer han in med paketet och ber mig ”signa av det” på deras digitala handdator, bland alla andra patienter.

Något förbryllad sitter jag då plötsligt där med ett paket till min bror i tandläkarväntrummet och funderar över hur det här riktigt gick till… Eftersom det skall vara någorlunda kliniskt rent i mottagningsrummen, så väljer jag att lägga paketet ovanpå klädställningen och hoppas att ingen tar det under tandläkarbesöket.

UPS-flygplan-kronoby

Ett transportflygplan tillhörande kurirföretaget UPS. Tyvärr landar nog inte det aktuella flygplanet till vardags i Kronoby. Men jag har spottat ett liknande vid Vanda-Helsingfors flygplats.

Vilka slutsatser kan man då dra av det skedda?

a) Jag och min bror tar emot alldeles för många paket från halva världen, som levereras via olika kurirföretaget. Jag erinrade mig senare att jag träffat den aktuella kuriren när han för ett halvår sedan levererat ett paket åt mig, och han därmed kopplat ihop mig med min bror som bor på samma adress.
b) Jakobstad är verkligen en liten stad, där de flesta faktiskt har en aning om vem olika personer är. Vad är oddsen att samma sak skulle hända i Helsingfors eller redan i Vasa?
c) Att ett företag som UPS (United Parcel Service), trots att det är ett globalt amerikanskt företag, har synnerligen god lokalkännedom.

 

UPS-bil

Tyvärr har inte UPS sina kännspaka bilar i bruk i Jakobstad. De syns ibland i Stockholm, även om de är vanligast i USA.

Jag har själv för vana att oftast när jag beställer varor via internet att välja kurir-leverans eftersom det går otroligt snabbt när det kommer från ett annat land än Finland. Tyvärr verkar det ju ha blivit för mycket av det goda, när kurirerna börjar känna igen en också vid tandläkaren. 😉

Men lite beröm måste jag ändå nog ge åt UPS och deras lokala underleverantör Ahlskog transport! Deras motto verkar nog stämma:
”Worldwide Services – Syncronizing the world of commerce

Sebastian

Midsommar och en postkaka

Midsommaren firade jag i huvudsak med familjen vid vår sommarstuga i Bastuhamnen, Larsmo.

Tyvärr var ju vädret litet till och från, varmare hade det gärna fått vara, men å andra sidan klarnade det gråmulna vädret upp mot kvällen. Det känns ändå konstigt att det var knappa 15 C på midsommar? Men vi vågade oss ändå ut på sjön för att lägga ut nät över natten.

Midsommardagen tillbringade vi både vid villan och hemma, bl.a. köpte vi jättegod varmrökt lax från rökeriet vid Strand Camping – en given favorit på matbordet i sommartid!

På söndag började vi sjösätta vår Rönnqvist 15 båt, japp här är vi sent ute 😉 Vår lilla Kulla båt hade vi dock sjösatt redan i slutet av april, och det är den som hittills fått tjäna som vår fiskebåt.

Tyvärr hade undertecknat glömt ”batterilådan” i staden, så båten blev inte satt i helt kördugligt skick ännu… Skyller det på att jag var för upptagen med att få färdigt min sista engelskauppsats till engelskakursen. Men nu är även den inlämnad och jag har fått sommarlov på riktigt.

bastuhamnen-larsmo

Utsikten från vår villa i Bastuhamnen, Larsmo. I förgrunden syns bryggan och kanalen som leder in till den mellan två skyddande pirer. Till vänster syns UPM:s anläggning och upptornande regnmoln och till höger skymtar en liten del av ön Slusshällan.

Utöver kursen i engelska skrev jag i förra veckan (18.6.2014) min förhoppningsvis sista tentamen på rättsnotarie utbildningen, nämligen tentamen i statsförfattningsrätt. Resultaten kommer dock först i mitten av augusti.

En av mina kusiner som numera är bosatt i Stockholm med sin respektive, fyllde nyligen år. Eftersom det är en viss geografisk distans mellan oss för tillfället, så fick jag klura ett tag innan jag kom på någon lämplig present som jag kunde sända åt honom.

Då slog det mig att jag läst om en kaka som man kan skicka per post inom Sverige. Det är nämligen det svenska företaget Postkakan.se som erbjuder en så pass skojig tjänst – var de helt sonika skickar kakor per post i en låda till vald mottagare! Nu fick jag äntligen en anledning att pröva beställa en sådan 😉 Sagt och gjort, jag lade in en beställning före midsommaren och väntade med spänning på resultatet.

postkakan-cola-cokos

Denna födelsedagsgåva rönte tydligen en del extra positiv uppmärksamhet, då min kusin hittade den på tamburgolvet nedan om postinkastet. En Postkaka, av typen Kola Cocos från Postkakan.se

Resultatet fick jag igår, och som bilden ovan förtäljer så verkar min gåva ha varit till belåtenhet! Hoppas den smakade bra också?

Sebastian Åstrand

Flygmässa vid Jakobstad/Kokkola flygplats

Förra veckan, 26.5.-1.6.2014, gick i huvudsak i skolans tecken. En del frågar sig säkert om jag inte fått sommarlov ännu, men så är inte fallet riktigt ännu… Orsaken är att jag går en engelska kurs, som sommarkurs vid Vasa sommaruniversitet eftersom jag skjutit på språkstudierna till slutet av min utbildning.

Men över till lite roligare saker, så hann jag även besöka flygmässan vid Jakobstad/Kokkola flygplats som anordnas av den lokala flygklubben på kristi himmelsfärdsdag. Jag har besökt mässan ungefär vartannat år sedan jag var en ”pojkspoling” på 10 år, haha. Så år igen var det dags för ett besök.

På bilden nedan står jag bredvid propellern till ett Diamond Twinstar DA42 flygplan, som tillhör Suomen ilmailuopisto som utbildar piloter. Som litet kuriosa kan det nämnas att Finnair endast rekryterar piloter som skolats där, utöver försvarsmakten, men andra gör sig inte besvär att söka jobb vid Finnair. En del menar att detta är orsaken till att det är över 50 år sedan Finnair var inblandat i en olycka, om det ligger något i det låter jag vara osagt.

Det sägs ju att det enda som skiljer mannens leksaker från pojkens är priset! Jag bredvid ett Diamond Twinstar skolningsplan.

Det sägs ju att det enda som skiljer mannens leksaker från pojkens är priset! Jag bredvid ett Diamond Twinstar skolningsplan, lagom bländad av solen.

Hur som haver, så läste jag ju Biggles böcker när jag var yngre och jag har även kvar min samling av dem, men då någon gång föddes drömmen att om att börja flyga – min egen pojkdröm. Den drömmen vaknar alltid till liv när jag besöker flygmässan 😉

Min plan som jag också ämnar realisera är att ta flygcertifikat för privatbruk, senast, när jag börjar jobba heltid!

/ Sebastian Åstrand