Prepkurs – frågor till simulerat inträdesförhör

Jag fick en fråga om jag kunde publicera de frågor som jag gjorde till Justus prepkurs, och visst kan jag göra det 🙂

Det var faktiskt svårare än jag först trodde att komma på (förhoppningsvis) bra provfrågor till det simulerade inträdesprovet. Men under en kvällspromenad på väg hem från en kompis i Vasa så kom jag på de här frågorna. Båda rättsfallen är inspirerade av vården, vilket beror på att jag tittat på den finska sjukhusserien Syke nu under våren, då det kommit en ny säsong av serien. Så om du vill förstå det sammanhanget bör du titta på den serien… Fråga nr 2 är faktiskt en kombination av just TV-serien Syke, men också av ett riktigt rättsfall från Högsta domstolen i Finland som jag läste om för något år sedan.

Fråga 1: rättsfall

Ett gäng läkare och sjuksköterskor som till vardags jobbar på traumaavdelningen vid Mejlans sjukhus i Helsingfors har över veckoslutet åkt över till Stockholm för att där delta i en utbildningskonferens. Konferensen hålls vid Karolinska universitetssjukhuset och på temat står ECMO-behandlingar, vilket är ett område där Sverige ligger i framkant. I den finska delegationen ingår bland annat avdelningens stjärnkirurg Max Hansson. Max väljer tillsammans med ett par finska och rikssvenska kollegor att åka in till Stureplan på lördagskvällen för att där tillsammans ha en ha liten after work på Spybar. På småtimmarna så kommer emellertid de svenska och finska kollegorna ihop sig kring huruvida Sverige eller Finland kommer att vinna Ishockey VM. Dessvärre så övergår den häftiga ordväxlingen till handgemäng, och Max som har problem med impulskontrollen, slår till sin svenska kollega Johan Arvidsson. Johan var förövrigt den rikssvensk som starkast orerat för en självklar seger för Tre Kronor.

Max Hansson är finsk medborgare, medan Johan Arvidsson är svensk medborgare.

  1. Kan både Finland och Sverige hävda att de har straffrättsligjurisdiktion över misshandeln som inträffade? I så fall, redogör på vilka grunder respektive stat enligt folkrättsligt godtagbara straffrättsliga principer kan hävda jurisdiktion?
  2. Om båda staterna skulle hävda att de har jurisdiktion över misshandeln, hur löser man då jurisdiktionskonflikten? Är jurisdiktionskonflikten abstrakt eller konkret?

Fråga 2: rättsfall

På traumaavdelningen vid Mejlans sjukhus jobbar en läkare vid namn Salla Nortamo. Under ett av hennes arbetspass så kommer läkarhelikoptern (FinnHEMS FH10, baserad i Vanda) till avdelningen med en amerikansk turist som har drabbats av en plötslig och akut hjärtinfarkt. Patienten förs direkt till operationssalen där Salla fungerar som narkosläkare vid bypassoperationen av hjärtats kranskärl.

Vid en normal bypassoperation stannas patientens hjärta under kontrollerade omständigheter och hjärtats funktion ersätts under tiden med en hjärt- och lungmaskin. För att stanna hjärtat ges i blodomloppet en injektion av ett läkemedel där det verksamma ämnet är kalium som omedelbart stannar hjärtat. När patienten ska sövas, så råkar Salla av slarv blanda ihop de färdigt uppdragna sprutorna. Det här leder till att Salla istället för att ge narkosmedlet Propofol som hon avsett, ger patienten en dos av kalium, varpå hjärtat stannar. Trots omfattande återupplivningsförsök, så går patientens liv inte att rädda, utan han konstateras avliden 30 minuter senare.

I samband med den senare utredningen av myndigheten Valvira, så uppdagas inte bara att Salla har begått ett allvarligt vårdfel. Vid en kontroll, uppdagas också att hon inte har avlagt någon läkarexamen vid universitet i Sankt Petersburg som hon hävdat. Salla blir därför åtalad för två olika brott: vållandes till annans död – för att hon av slarv orsakade den amerikanska patientens död och även för olovlig utövning av ett yrke inom hälso- och sjukvården – eftersom hon verkat som läkare utan att vara behörig.

Den amerikanske patientens anhöriga misstror de finska myndigheternas förmåga att utreda brotten på ett tillbörligt sätt. De vill därför att amerikanska myndigheter genomför en utredning och lagför Salla för de båda brotten.

Du jobbar på den advokatbyrå som i Finland företräder den amerikanska patientens anhöriga och du har nu fått i uppgift att skriva ett PM (Promemoria) där du tar ställning till följande saker:

  1. Den passiva personalitetskonflikten, vad innebär den i korthet och under vilka omständigheter kan den tillämpas?
  2. Dubbelstraffbarhet, vad innebär det?
  3. Meningsfull anknytning, vad innebär det? Redogör för om du anser att meningsfull anknytning finns i det här fallet.
  4. Det kommer till din kännedom att finska myndigheter redan har hunnit starta en rättsprocess där Salla blivit dömd till ovillkorligt fängelse för de två ovannämnda brotten. Du minns att det finns en princip som heter ”Ne bis in idem”. Vad innebär den och hur kan den påverka möjligheterna att lagföra Salla i USA?

Fråga 3: essäfråga

  1. Inom EU-rätten gör man en uppdelning mellan primär- och sekundärrätt. Definiera begreppen primärrätt och sekundärrätt.
  2. Redogör med ett exempel vardera för hur primärrätten respektive sekundärrätten inverkar på den nationella straffrätten.
  3. Förklara vad som avses med begreppet blankettstraffbud. I vilka situationer använder sig den finska lagstiftaren av denna teknik och varför?
sykeyle

Rättsfallen jag gjorde är inspirerade av den finska sjukhusserien Syke, vars tredje säsong jag följde nu under våren.

Det finns flera utmaningar i att svara på frågorna vid inträdesprovet. En ligger i att man har ett begränsat svarsutrymme, för normalt får man inte skriva ett längre svar än en A4 sida, vilket gör att man måste uttrycka sig verkligt koncist och endast svara på det som efterfrågas (läs: inte mycket utrymme för ”flum”, tyvärr!). En annan svårighet ligger i att man jobbar under tidspress och att frågorna, och då särskilt rättsfallen, vanligen innehåller relativt mycket oväsentlig information, så man måste verkligen kunna sålla ut det centrala och svara på bara det – för om du läste mina rättsfall ovan så märkte du säkert att också de innehåller relativt mycket ”onödigt”, men det är alltså helt avsiktligt. En tröst i sammanhanget är att verkligheten ser likadan ut också, med mycket information varav en stor del inte har någon betydelse för den juridiska bedömningen, vilket gör att man som jurist tvingas till att kunna sålla i sitt arbete.

En sak till gällande TV-serien Syke. Serien får faktiskt en rikssvensk motsvarighet som kommer att heta ”Syrror” och som kommer att sändas på TV4 i Sverige och Norge nu på hösten. Mig veterligen är det här en av få gånger som en finsk TV-serie går på export till vårt västra grannland, för det brukliga har ju hittills definitivt varit andra vägen. Jag väntar med spänning på att få se den versionen också. Få se om den kan leva upp till samma kvalité som Syke?

Sebastian

Frågor kring juridiska fakulteten

Jag fick ett par frågor per e-post av person som överväger att söka in till juridiska fakulteten. Jag försöker alltid att svara på frågor som jag får e-post enligt bästa förmåga. I vissa fall kan frågorna och de tillhörande svaren kanske ha ett visst allmänintresse, varför jag ibland publicerar dem här på bloggen. Jag frågade frågeställaren om det är okej att jag publicerar frågorna och svaren, vilket det var. Håll till godo 🙂

Jag vet inte själv om jag ska söka till Helsingfors juridiska fakultet i Helsingfors eller i Vasa. Vilken tycker du är bättre och vad är största skillnaden mellan de två?

Personligen skulle jag rekommendera Vasa före Helsingfors. Varför? Jo, för att enheten i Vasa är mindre vilket gör att allting är mycket mera personligt än i Helsingfors, för i Vasa börjar ca 38 nya studenter per år medan det i Helsingfors är över 220 nya studenter. Det betyder att man verkligen lär känna alla som tillhör ens årskurs här i Vasa, vilket nog inte är möjligt i H:fors. Sammanhållningen i Vasa är väldigt bra, och man kommer nära personalen – de känner sina studenter vid namn och de bryr sig verkligen om en och ens studier.
Enheten i Vasa är tvåspråkig, så vill du förbättra din svenska så är det här rätt ställe. Dels så pratar ca 25 % av Vasaborna svenska, men dels så går undervisningen här i Vasa 50% på svenska och 50% på finska.
Finns det då nackdelar med att studera i Vasa? Jo, eftersom enheten är mindre, så betyder det att det finns mindre valbara studier här. Men det uppvägs av att man kan avlägga kurser vid både Vaasan yliopisto och Hanken. Vidare, när man avklarat 150 studiepoäng (av 300 sp) så får man börja ta kurser i Helsingfors.

Varifrån kan man köpa inträdesprovs böckerna när de meddelas?

Böckerna går att köpa via Unigrafia, här:
http://shop.unigrafia.fi/
(Alternativt kan man också köpa böckerna i deras butik i H:fors.)

Om man kommer inte in på första försöket, hur skulle du rekommendera att man tillbringar mellanåret?

Oj, det är en svår fråga att svara på för mig – för det är väldigt individuellt vad som passar olika personer. Men generellt skulle jag rekommendera att jobba (kanske deltid?) och samtidigt ta kurser vid Öppna universitet (Avoin yliopisto) vid Helsingfors universitet. Där kan man ta kurser i juridik. Varför lönar det sig att ta kurser där? Jo, för att dels så kan man få de här studierna tillgodo när du senare blir antagen vid juridiska fakulteten (=du har direkt nytta av kurserna). Men dels för att du också övar dig i den juridiska metoden, när du studerar juridik och avlägger tentamina. Den här kunskapen har du stor nytta av när du nästa gång skriver inträdesprovet (i inträdesprovet är det samma metod som ger bäst resultat), men också senare när du börjar på juridiska som vanlig student (för då har du ett försprång i jämfört med andra studenter).
Sen finns det ju många andra alternativ: söka in till något annat ämne, resa eller sätta ihop någon annan kombination 😉

Kolla Avoin yliopisto här:
https://www.helsinki.fi/fi/avoin-yliopisto

Efter att man har studerat juridik och avlagt magisterexamen, hur går det då till om man vill arbeta utomlands?

Att vara jurist hör till de yrken som är ganska starkt bundet till ett visst land. Så vill man vara säker på att kunna jobba utomlands, så finns det andra yrken som kanske kan vara bättre: t.ex. läkare, sjukskötare eller ingenjör.
Men med det sagt, så finns det vissa undantag också för jurister, särskilt om man kan språket på en hög nivå i det land där man vill jobba. När det gäller Norden, så ger en finsk juristexamen behörighet att jobba i alla nordiska länder. Men för att kunna göra det, så förutsätts det nästan att man kan något Skandinaviskt språk på modersmålsnivå.
Ett annat alternativ, är att jobba t.ex. för internationella organisationer som EU, för de anställer med jämna mellanrum finska jurister. (Om man vill jobba inom sådana organisationer, så är det bra om man kan andra stora språk såsom franska och/eller tyska.) Vidare kan man i många länder komplettera sin finska juristexamen för att kunna jobba i det aktuella landet, t.ex. i England.
Men det absolut viktigaste om man vill jobba utomlands som jurist, är definitivt mycket goda språkkunskaper i det språk som talas i det aktuella landet. För språket är juristens viktigaste verktyg.
Även under studierna, så kan man åka på utbyte till andra länder och studera. Vidare ordnar även den europeiska juriststudent föreningen ELSA praktik utomlands vid olika företag och organisationer.

Utbytesplatser vid HU:
http://www.helsinki.fi/oikeustiede/opiskelu/opiskelijavaihto/tiedekunnan_opiskelijavaihtopaikat.htm
ELSA:s praktikprogram:
http://step.elsa.org/

20160221_182823669_iOS

När man söker in till juridiska fakulteten, så krävs det onekligen både en hel del disciplin och kaffe 😉

Sebastian

Event efter event

I början av höstterminen så ordnas det här i Vasa många evenemang för studeranden och särskilt då nya studeranden. Och i höst får väl t.o.m. jag räknas som en semi nybliven student, då jag börjat ta kurser på Hanken…

I lördagskväll så spelade det rikssvenska bandet ”Norlie & KKV” vid Fontana. Arrangören bakom det eventet var ”Svenska talande klubben” som är del av YLE X3M och visst märktes det också i publiken, som bestod av över 500 personer, att det var främst finlandssvenskar som hade hittat di… En mycket trevlig kväll var det också. Många bekanta ansikten skymtades i folkvimlet (vilket ju inte är så konstigt i den berömda finlandssvenska ”ankdammen”). Men utöver det fick jag också äntligen höra låten ”Där jag hänger min hatt” live, tidigare har jag hört Norlie & KKV på Allsång på Skansen i somras men då fick jag bara höra ”Ingen annan rör mig som du”, men här fick man lyssna till nästan hela deras repertoar.

Igår, söndags, så bjöd den relativt nya föreningen Vasa Entrepreneurship Society ”VES”  in universitetsstuderanden på brunch vid Cella Nova. Jag hade tidigare nog hört talas om föreningen, men det var först nu som jag och en kompis bestämde oss för att ta reda på mer om deras verksamhet. Att den exkursionen också inkluderade en rejält tilltagen brunch och intressanta personer att mingla med gjorde ju inte saken sämre…

cella-nova-ves

Många studentföreningar har sina egna slagord där min egen studentförening Justus lyder ”No Justice. Just us!”. Hankens studentförening har igen ”Rika barn leka bäst”, en paroll som naturligtvis är baserad på devisen ”Lika barn leka bäst” och travesterar på den samma.

Jag tittade på statsminister Juha Sipiläs TV-sända tal i förra veckan då han talade till det finska folket om det verkligt knepiga ekonomiska läge som Finland befinner sig i. Åtminstone fick man nog allvaret på klart när han nämnde att den finska staten i nuläget skuldsätter sig i en takt av 1 miljon euro per timme, dygnet runt – pengar som någon gång ska betalas tillbaka likväl att ränta ska erläggas på de lånade pengarna fram till betalning.

Därför tror jag att det är allt viktigare att precis som VES gör, aktivt jobba för att skapa flera entreprenörer / företagare och där särskilt bland studenter, för det är endast genom företagande som nya jobb skapas. Nya jobb som medför mer skatteintäkter, skatteintäkter som i sin tur kan finansiera välfärdssektorn. För samhället har ju investerat (stora) pengar i att utbilda studenterna och det vore därför verkligt bra om den kunskap de fått kunde komma samhället till gagn också genom entreprenörskap. Alla behöver naturligtvis inte bli företagare, men de skulle gärna få vara något flera än ca 1 % av dem som får examen från universitet. En rolig grej med VES är att de också blandar ihop studenter från olika inriktningar: ekonomi, teknik, humaniora, juridik och andra ämnen som lärs ut i Vasa, likaså också inhemska som utländska studenter – för det är nog genom mångfald nya innovationer skapas.

I början av förra veckan så ordnade Studentmissionen också sin officiella intro-kväll för både nya och gamla medlemmar i form av en ”Burger Night”, där vi från föreningens sida bjöd på gratis hamburgare till alla hugade studenter som var nyfikna på verksamheten. Man behöver heller inte vara någon beteendevetare för att förutspå att ett sådant erbjudande skulle dra folk, vi räknade att besökarantalet uppgick till ett 70-tal studenter som hungrade efter såväl hamburgare som andlig mat… En lyckad kväll helt enkelt, med en hel del nya ansikten.

20150907_155608350_iOS

Inget foto från Burger Night, men istället ett från Studentmissionens station på gulisintagningen för de nya klasslärarstudenterna vid Åbo Akademi. Här ska gulisarna (och de blivande lärarna) med hjälp av fötterna flytta ett glas vatten i kedja mellan varandra.

Så brist på program har jag definitivt inte haft, för också veckorna före har varit relativt fyllda med diverse saker. Däribland villaavslutning på sommarstugan i Larsmo med tillhörande fyrverkeripjäser. Sen så blev jag också vald av Studentkåren vid Helsingfors universitet till supplerande medlem i Rättsskyddsnämnden vid universitet, vilket innebär en del möten i Helsingfors.

20150829_195608458_iOS

Det är knepigt att fotografera fyrverkeripjäser…

20150827_181317173_iOS

Jag övernattade på hotellet Seurahuone i H:fors eftersom nämndens möten börjar tidigt på morgonen och det inte finns något tåg som skulle ta mig dit i tid, varför jag var tvungen att resa kvällen före. Hotellets frukost förtjänar en eloge även om jag inte blev helt övertygad av deras låneparaply som var ett rosa ”Ikea Family” som receptionisten stack i handen på mig den regniga morgonen .

20150827_181151234_iOS

Smakfullt inredda rum med en gemytlig belysning, heltäckningsmatta och i övrigt möblerade på ett propert vis. Hotell Seurahuone ett mycket anrikt hotell och har fungerat som en knutpunkt (Seurahuone -> Sällskapsrummet) i staden sedan det grundades år 1833.

20150828_051040951_iOS

En lustig grej – notera stavningen av mitt efternamn på kvittot från hotellet… Jag brukar ganska ofta försöka få service på svenska här i Finland med blandat resultat som följd – och visst, jag förstår att ett skandinaviskt efternamn som ”Åstrand” kan vålla viss huvudbry.

Till nämndens uppgifter hör bl.a. att pröva frågor där någon är missnöjd med betygsättningen av sina studieprestationer vid universitet. Dessa sträcker sig i sin tur över hela skalan: allt från poängsättningen av enskilda kurselement till betygsättning doktorsavhandlingar på hundratals sidor. En uppgift som kanske inte låter alltför spännande, men som jag ändå finner intressant och stimulerande eftersom jag har ett ganska så starkt patos för rättssäkerhetsfrågor.

Sebastian

Vårterminen = färdig

Här på juridiska fakulteten verkar det som om de vill hålla kvar oss studenter in i det längsta innan de släpper i väg oss på grönbete (läs: sommarlov). Men i fredags fick jag så officiellt sommarlov 🙂

I måndags var det dock urvalsprov till juridiska fakulteten, och jag valde i år igen att fungera som övervakare vid inträdesproven. I år ville dock fakulteten att jag skulle ta ett ”steg upp” och fungera som en av de ansvariga övervakarna för de som behövde specialarrangemang, vilket faktiskt gav litet mera stimulans och extra klirr i kassan (eller hur var det nu, egentligen?).

juridik-urvalsprov

Många nervösa inträdessökande passerade de här dörrarna i måndags…

Årets urvalsprov har dock förändrats något sedan tidigare år, för i år så var det färre frågor, fem stycken istället för sju som tidigare. Vidare så har man också tidigarelagt provet, så att det infaller i slutet av maj istället för i mitten av juni som tidigare, och som tredje förändring så har man kortat av svarstiden från fem timmar till fyra timmar. Relativt omfattande förändringar således… Men det ryktas faktiskt att mera förändringar är påkommande inför kommande antagningsomgångar.

Jag vet att många som läser min blogg gör det av intresse av att få veta hur det är att studera på juridiska fakulteten, men också sådana som planerar att söka in till juridiska. Det syns inte minst genom vilka sökord som används för att hitta hit, enligt statistikprogrammet Statcounter. Därför borde jag väl kort nämna den förändring som eventuellt kan vara för handen. I praktiken skulle urvalsprovet sannolikt bestå till ca 50% av flervalsfrågor och ca 50% av essäfrågor, alltså relativt lika som idag förutom att det skulle vara flera flervalsfrågor. Den stora skillnaden skulle istället gälla själva rättningen av urvalsproven. För först skulle man (maskinellt) rätta flervalsfrågorna och av dessa kanske ta den 1/3 med högst poäng vidare i processen. Detta skulle då innebära att man endast skulle läsa essäerna av de med högst poäng på flervalsfrågorna, och resten av svaren (oss emellan sagt) i praktiken skulle gå till pappersåtervinningen. På det här viset skulle man då kunna spara resurser (läs: pengar) och optimera processen, då man skulle ha mycket färre essäer att rätta. Personligen är jag inte helt såld på den tanken. Men vi får se vad som händer. Mera om kommande förändringar på Dekanens blogg (på finska).

Innan jag lämnar årets urvalsprov därhän i det här inlägget, så vill jag lägga till en länk till frågorna i årets urvalsprov. Frågorna hittar du här (.pdf). Och som allmän kommentar om frågorna, så tycker jag att de flesta frågor var ovanligt intressanta för en gångs skull – för normalt brukar bara 1 eller 2 vara sådana frågor som skulle vara intressanta att klura på, men i år föll frågorna, åtminstone, mig i smaken. Eller så kommer sommarlovet verkligt lägligt för mig, när jag börjar tycka att det vore intressant att enbart för ”nöjesskull” börja klura på juridiska frågeställningar 😉

20150529_132120000_iOS

Kollage av bilder: 1. Sommarlov och bussen mot Jakobstad. 2. Lunch på Kaffehuset August i Vasa, i form av en rikssvensk klassiker: dillstuvad potatis tillsammans med gravad lax som blivit toppad med hovmästarsås (underbart! för en fiskälskare som mig). 3. Citat hämtat ur boken ”Den allvarsamma leken” av Hjalmar Söderberg. Kul att äntligen igen ha tid för att läsa skönlitteratur.

Men nu har jag som sagt fått sommarlov från universitet åtminstone, för i nästa vecka väntar nog hederligt arbete i stället. Men på sitt sätt är det nog skönt att få lämna teorin för ett ögonblick och ge sig ut i de praktiska sammanhangen, för det är nog därigenom man verkligen lär sig något. Eller som Advokatbyrån Krogerus slogan lyder vid studentrekryteringen ”Law School teaches you theory. Now see it in action!”.

Våren är förutom för inträdessökanden också en intressant tid, då mycket annat är statt i förändring. Däribland kan nog nämnas att min lillasyster tog studenten igår (lördags) från samma gymnasium (Jakobstads gymnasium) som själv fick studenten ifrån för nästan 4,5 år sedan (vintern 2010). Få se vad hon hittar på till hösten: blir det mellanår eller blir det studier direkt på? Åtminstone har storebror hjälpt henne med att söka till Sverige, jag har ju ”litet” erfarenhet av den saken, så det var nog enkelt kirrat 🙂

Sebastian

Att bli publicerad i en Law Review

Jag skrev mitt slutarbete för rättsnotarieexamen förra våren (2014) inom immaterialrätt, och jag hade då inte en tanke på att mitt arbete någonsin skulle kunna komma att publiceras. Men saker och ting kom att förändras, detta då jag i höstas fick ett e-postmeddelande om att Helsinki Law Review (HLR) sökte texter för publicering till deras andra nummer för år 2014. När jag läste meddelandet så kom jag då att tänka på att jag ju faktiskt råkar ha en text liggande, som det också kanske kunde finnas ett visst allmänintresse för (åtminstone inom den snäva krets som är intresserade av domäner och varumärken etc.).

Nåväl, mitt resonemang slutade med att jag valde att pröva skicka in mitt arbete till HLR för att se om de var intresserade av det. Och till min förvåning så det dröjde det faktiskt inte länge innan de svarade på mitt e-postmeddelande, och meddelade mig att de var mycket intresserade av att ge ut det i det kommande numret av tidskriften. Hoppsan då! Snabba ryck som gäller här tydligen…

publicering

Hittade seriestrippen ovan när jag sökte efter relevant litteratur som kunde hjälpa mig med att anpassa texten inför publicering. Även mina tankar gick i litet liknande banor som för ”Snobben” i bilden ovan 🙂

Dock var inte saken helt klar ännu i det här läget att de faktiskt skulle komma att ge ut mitt arbete, eftersom HLR är en s.k. ”referee” granskad tidskrift. Det innebär i praktiken att alla arbeten också skall läsas och godkännas av en referee före en eventuell publicering. En referee är en person som är expert på området som man skrivit om, vanligen någon inom den akademiska världen (t.ex. en professor inom ämnet). Så här uppstod följaktligen ännu ett nervöst moment när min text skulle komma att bli synad extra noga… Men till min stora glädje så klarade min text även den granskningen, med endast ett par mindre anmärkningar om saker som behövde korrigeras före publiceringen i HLR.

Vad är då en Law Review?
Men ännu kort om vad en ”Law Review” är för något. Det är en tidskrift som vanligen ett universitet eller någon förening med nära koppling till ett universitet ger ut, och som innehåller facktexter skrivna av yrkesverksamma jurister, forskare och juriststudenter. Företeelsen med just Law Review:s härstammar egentligen från USA, vilket begreppet Law Review kanske också skvallrar om. En av de äldsta och sannolikt också en av de mest ansedda Law Review:erna är ”Harvard Law Review” som utges av det mycket ansedda och ”elitistiska” Harvard University i USA. Bl.a. så har USA:s nuvarande president Barack Obama under sin studietid vid juridiska fakulteten jobbat som redaktör för nämnda tidskrift, så det sätter väl standarden i sig det också…

helsinki-law-review-2-2014-parm

Bild på pärmen till HLR 2/2014 – ett exempel på en ”Law Review”.

Nå, Helsinki Law Review är nu inte ”riktigt” lika ansedd som Harvads dito 😉 Men i alla fall så det känns det kul att få bli publicerad i en nationell facktidskrift för jurister. Jag har nämligen fått det intrycket att denna typ av tidskrifter läses relativt frekvent av både yrkesverksamma jurister, likväl studerande – och förklaringen till det är väl att det är ett sätt varigenom man håller sig uppdaterad om vad som händer inom det juridiska området. Naturligtvis läser man sällan igenom dylika tidskrifter från pärm till pärm, utan man plockar de delar som är relevanta för en själv och vilket behov man har för stunden.

helsinki-law-review-2-2014-baksida

Baksidan till HLR 2/2014 där min artikel finns uppräknad bland många andra. Tydligen var jag den enda skribenten som skrev en artikel på svenska denna gång.

Sen fungerar också Law Review:erna som ett slags akademiskt forum för jurister och andra juridikintresserade där man kan diskutera olika juridiska problem och frågeställningar på ett teoretiskt plan.
Men gällande just den akademiska biten så måste jag tillägga att det faktiskt ingår en hel del arbete bakom ett nummer av en Law Review, dels av redaktionen som ger ut den, men dels så krävs också en relativt betydande arbetsinsats av författarna själva. För det räcker nämligen inte med, som jag till att börja med trodde, att skriva själva texten som senare ev. blir publicerad. Utan före texten kan tas inför publicering så måste den bearbetas, och då främst rent tekniskt för att passa i tidskriftens utseendemässiga form och struktur. I praktiken gäller det således att ordna källor med tillhörande källhänvisningar på ett sätt som föreskrivs, samt dessutom också skriva om inledningen till arbetet för att passa i tidskriften. I mitt fall, så åtgick det över en veckas heltidsjobb under hösten 2014 för att få min text i en sådan form att den var 100% färdig för publicering.

Men trots en del extra arbeten och spänningsmoment längs med vägen, så känner jag nu så här i efterhand att det definitivt har varit värt den mödan. För det är faktiskt litet extra belönande att själv, konkret få hålla något i handen som man varit med om att skapa, denna gång i formen av en juridisk artikelsamling! 🙂

Är du juridiskt intresserad så kan du läsa det senaste numret av HLR 2/2014 i digital form här, mitt arbete börjar på sida nummer 205 och framåt.

Sebastian

Energi juridik och ett metodseminarium

Förra veckan åtgick för min egen del till en kurs i energirätt och ett metodseminarium på juridiska fakulteten. Energirätts kursen ifråga var nog riktigt intressant och kanske också litet allmänbildande, men någon större nytta av den i arbetslivet tvivlar jag dock på att jag kommer att ha av den (men man vet ju aldrig…). För kursen hade en stor spännvidd, som sträckte sig över flera områden, inkluderande från hur man gör upp avtalshelheter när man önskar inleda oljeproduktion i t.ex. ett U-land (!) till hur el-marknaden är reglerad inom EU. Nåväl, åtminstone var det faktiskt intressant att lära sig litet mera om just energisektorn, för den är nämligen den största enskilda industrisektorn. (Kanske borde jag ta och köpa aktier i finska Fortum?)

helsingfors-universitet-juridiska-fakulteten-vasa

Jag noterade i förbigående att man ”äntligen”, efter sådär 1,5 år på nya adressen, fått upp ett par skyltar vid juridiska fakulteten i Vasa, för fram tills nu har fakulteten varit relativt anonym om sin närvaro i Vasa @ Ekgården.

Litet behållning gav nog kursen ändå, för den gav en ganska bra förklaring på det spända läget i vår närregion gällande energifrågor – ta bara Rysslands gasleveranser till Ukraina. Vad bekommer det oss huruvida Ryssland levererar gas till Ukraina eller inte? Jo, för Ryssland levererar nämligen också gas till EU, vilket i huvudsak sker genom en gasledning som går igenom Ukraina. Så skulle Ryssland välja, av någon anledning, att stänga av gasleveransen helt eller delvis till Ukraina, så märks det nog också av åtminstone i de Östra delarna EU. Även Finland importerar ju en del gas av Ryssland, så om kranarna skulle stängas så skulle det nog märkas av litet också här – men tack och lov är vi ändock inte beroende av gas – för enligt föreläsaren åtminstone, så har de flesta av de finska gasförbrukarna i Finland s.k. ”switching capability” och kan således börja förbränna annat än gas vid behov – detta för att kunna fortsätta producera bl.a. fjärrvärme i huvudstadsregionen. Tack till de efterkloka ingenjörerna som tänkte så pass långt här i landet!

En av våra föreläsare under energikursen var faktiskt en professor i energirätt från det topprankade universitet, University of Oxford – topp 5 i världen. Kul att man från HU:s sida hade lyckats övertyga honom om att komma till lilla Vasa för att föreläsa för ett gäng studenter. 🙂 Utöver att substansen i hans föreläsningar nog var att klassa som ”top notch”, så hade han även en härlig brittisk accent.

Oxford universitets logotyp, universitet är ett av de äldsta i världen, grundat ca 1096. Finlands äldsta universitet, Helsingfors universitet, är i jämförelse grundat år 1640, sådär en 550 år senare...

Oxford universitets logotyp, universitet är ett av de äldsta i världen, grundat ca 1096. Finlands äldsta universitet, Helsingfors universitet, är i jämförelse grundat år 1640, sådär en 550 år senare…

Jag vet inte riktigt varför, men jag fascineras nog av dessa gamla och ”ärorika” universitet som just Oxford och Cambridge i Stor-Britannien. Kanske ligger det i att de har ett såpass annorlunda sätt att ”lära ut saker på” – jag läste en intervju med en professor som sade: ”att här (i Oxford) sysslar vi inte med att lära oss saker, utan vi bildar oss”. Plus att de respektive städerna nog är så ”akademiska” i sin atmosfär med ett regnigt brittiskt klimat, gamla byggnader och bibliotek samt att de omgärdas av en atmosfär som andas historia – nåja, nu låter jag fantasin skena igen…

Men på tal om Oxfords universitet, så måste jag bara nämna att deras motto är något i ”hästväg”. Deras motto hittar du inne i Oxfords logotyp/sigill, och mera specifikt ”inne i boken” och det lyder så här:

”Dominus illuminatio mea”

Vilket är latin, och översatt till svenska betyder det:
”Herren är mitt ljus”

Vilket jag tycker är fint ur flera perspektiv: dels att det är ett maxim (en levnadsvisdom) som är hämtat direkt ur kristendomen. Men dels också att det visar på att det finns ”ett ljus i horisonten” som man strävar mot dels i sitt eget liv, men dels också inom vetenskapen och den akademiska världen som helhet.


Den andra saken som rent studiemässigt har legat i fokus under gångna veckan var ett nytt seminariearbete – denna gång med det något kryptiska namnet ”metodseminarium”. För att öppna saken litet så handlar det om att varje kursdeltagare fick en doktorsavhandling i juridik att läsa och bekanta sig med – vilket nog kan låta torrt. Och visst, det var ett relativt torrt arbete att traggla sig igenom en doktorsavhandling på över 400 sidor… Men syftet med denna genomläsning var inte som brukligt vid läsning inför en tentamen att ta in substansen (alltså innehållet i boken), utan fokus låg istället på att studera den metod som författaren använt sig av för skriva doktorsavhandlingen.

sprak2

Ännu ett exempel på när min fantasi skenar en aning – men å andra sidan kanske det behövs för att orka med allt skolarbete såhär före jul.

Varför är detta då viktigt att göra? Jo, för juristen är det viktigt att lära sig den juridiska metoden som man förutom för att skriva t.ex. en magisteravhandling, också tillämpar i ganska stor utsträckning när man skall lösa riktiga juridiska problem av alla de slag.

Så kan det gå om man slarvar som jurist… Men å andra sidan behöver vi faktiskt inte kunna allt utantill – för det viktiga är att man lär sig metoden som man skall använda sig av för komma fram till lösningen, inte att man minns alla detaljer, för detaljerna kan man söka fram vid behov.

För det som kännetecknar en skicklig jurist, är de facto inte att man kan massor med bestämmelser utantill – den kunskapen har nog också ett värde, men inom t.ex. skatterätten så ändrar bestämmelserna såpass frekvent att det är lönlöst att försöka lära sig alla bestämmelserna utantill. Utan det som är det viktiga är att man vet hur man skall gå tillväga för att finna lösningen på ett juridiskt problem. Synonyma ord till ordet ”metod” är ”tillvägagångssätt” och ”strategi”, och jag tycker de är relativt beskrivande för vad det är fråga om.

Men med det sagt, så behöver man naturligtvis också ha en viss grundkännedom om de flesta rättsområden – poängen är dock den, att ingen jurist kan hela lagboken utantill. Utan vad man oftast kan, är huvudlinjerna och de principer som t.ex. kantar förvaltningsrätten – var vi exempelvis har något som heter officialprincipen och inom processrätten igen har omedelbarhetsprincipen. Dessa principer finns inte ens alltid upptagna i lagboken, utan man är tvungen att ha lärt sig dem från annat håll – t.ex. genom att läsa kurslitteraturen.

Men tillbaka till metodseminarium så hann det nog bli färdigt före deadline det också, skönt så! Även om det blev litet stressigt mot slutet – men jag fick tillräckligt med tankero genom att växla studiemusik, faktiskt. Först lyssnade jag på Spotifys topplista, men när Katy Perrys nya låt ”This is how we do” kom var jag nog tvungen att växla till Vivaldis ”de fyra årstiderna/säsongerna” för att få tillräckligt med ro att skriva färdigt – vilket även funkade bra! (Du kan lyssna på den här, på Youtube.)

Sebastian

Redan i slutet av november?

Jag tycker det känns litet konstigt att blicka ut över ett snötäckt Vasa genom fönstret, trots att det nu är i slutet av november månad.

Orsaken till den något främmande känslan är i mitt fall sannolikt två: dels det att vädret har skiftat mycket under de senaste veckorna, från att ibland spöregna till mindre snöstormar som släckte ner strömmen i halva Österbotten i förra veckan. Men kanske framförallt att för att den gångna terminen gått oroväckande fort, jag tycker det just var september och att hela den långa höstterminen låg framför en. Men det gäller väl att leva i nuet och anpassa sig till situationen antar jag?

Vad har jag då hunnit med under den senaste tiden? Ganska mycket om jag får säga det själv, men allt är ju naturligtvis relativt, för om någon gör 60+ timmars arbetsveckor så är det ju plötsligt ganska litet jag åstadkommit i jämförelse…

En del pendlande mellan Vasa och min hemstad Jakobstad (Jeppis) har det blivit, särskilt på veckosluten har jag besökt min hemstad relativt ofta. För även om jag haft ganska fullt upp i Vasa så har det ändå ofta funnits en eller annan anledning till att besöka Jeppis, nu senast då min far i förra helgen fyllde jämna 50 år. Och helgen före det var det ju farsdag…

bussen-till-vasa

Att nöta riksväg 8 mellan Vasa och Jakobstad med buss, har under de senaste veckorna varit ett litet väl frekvent förekommande moment…

Även på studiesidan har det varit ett relativt snabbt tempo, även om vi haft förhållandevis litet schemalagd undervisning på hösten. Vilket jag tycker är litet synd då den schemalagda undervisningen ger en naturlig form av kontinuitet i studierna, men å andra sidan får man ju mera frihet (och ansvar) att disponera tiden på ett förhoppningsvis vettigt sätt… Sen har även det här projektet med språkkompis fortsatt under hösten, även om det projektet också (tyvärr) närmar sig sitt slut nu i början av december.

saab-93-spolarvatska

På tal om att bli mera språkmedveten, så noterade jag i förbigående att i den ”rikssvenska” bilen, Saab 9-3, så informeras föraren på ett relativt snällt sätt om att denne bör fylla på spolarvätskan. Först med en ljudsignal (pling-plong) och sen med en text om att ”Påfyllning behövs”. Hade jag som finlandssvensk skrivit samma text, så hade jag kort skrivit ”Fyll på!”. Samma sak kan ju uttryckas på lite olika sätt…

Utöver att ha lärt mig litet bättre finska, genom språkkompis projektet, så har jag också börjat reflektera mera över mitt eget modersmål, svenskan. Ett konkret exempel från den gångna träffen var hur man kan veta om ett substantiv skall skrivas med ”en” eller ”ett” före: t.ex. en bil, ett campus och en telefon. Jag blev faktiskt tvungen att kolla upp saken i efterhand eftersom jag inte hade någon bra förklaring just då, trots att jag har svenska som modersmål. Men till viss bestörtning fann jag då att det inte finns någon given regel som man kan utgå ifrån (?!) – utan man är tvungen att veta det utantill (learning by hard). Den enda trösten jag fann är att det i ca 75% av fallen skall vara ”en”, samt några andra generella principer som inte heller är helt absoluta de heller… Följaktligen verkar det enda sättet då vara att fråga en svenskspråkig varje gång man som icke-modermåls talande av svenska hör ett obekant substantiv, om hur det skall skrivas och sägas beträffande en/ett frågan. Dessutom är det ju en relativt viktig sak, eftersom en/ett har en spill-over effekt på hur bl.a. adjektiven böjs, t.ex.: ”vacker” eller ”vackert” och ”fin” eller ”fint”.
Men jag kan ännu inte riktigt ändå släppa det här problemet, för jag undrar hur kan jag själv princip alltid veta om det är ”en” eller ”ett” trots att det inte finns några definitiva regler? Har det att göra med att man på något sätt som modersmåls talare av svenska på något vis kan ”höra hur det skall vara”?

Sen har jag även hunnit gå en mera praktiskt inriktad kurs, vilket har varit en trevlig omväxling till de annars relativt teoretiska studierna i juridik. Kursen i fråga gick under namnet ”skriftlig juridisk framställning”, vilket kanske låter mera komplicerat än vad det egentligen är… Kursen handlade om hur man på ett korrekt sätt upprättar olika juridiska dokument/handlingar: t.ex. äktenskapsförord, testamenten och stämningsansökningar. Under juristutbildningen lär vi ju oss visserligen inom respektive rättsområde, t.ex. inom familjerätten, vad ett testamente skall innehålla och vilka formkrav som ställs på det för att det skall vara giltigt – men vi tränas aldrig i att praktiskt upprätta ett.
Jag kan inte låta bli att göra en jämförelse med läkarutbildningen, det skulle i så fall motsvara det att läkarstudenterna i teorin får lära sig att använda ett stetoskop, men aldrig praktiken tränar sig på att känna igen olika ”hjärtljud”. Därför tycker jag det är konstigt att denna kurs inte är obligatorisk för alla som studerar juridik – för man förväntar nog sig att en som studerat till jurist kan skriva t.ex. ett testamente… Men genom att gå denna kurs så får man ju åtminstone de basala färdigheterna som krävs för att upprätta dessa dokument, dessutom var läraren i fråga en yrkesverksam advokat, som även bedömde uppgifterna mot de krav som ställs ”på riktigt” för dessa dokument – bra så!

skriftlig-juridisk-framstallning-exempel

Såhär kan inledningen till ett enkelt köpebrev för en eller flera bostadsaktier i ett bostadsaktiebolag se ut – aktierna som man köper berättigar i sin tur till att man får besitta en viss bostad i fastigheten, för man köper de facto inte själva bostaden utan aktierna som ger besittningsrätt. (uppgifterna i exemplet är fingerade)

På tal om skriftlig framställning, så har jag på senare tid aktiverat mig litet mera inom Studentmissionen, och jag råkade faktiskt här för en tid sedan ”halka in” i styrelsen för Vasa studentmission på föreningens årsmöte. Dessutom i egenskap av sekreterare för den samma – således blir det nog ännu mera träning (åtminstone) i skriftlig framställning för en period framöver. Men jag ser faktiskt riktigt framemot denna roll, för det är kul att verka för något som man själv är intresserad av och tror att är någonting bra, tillsammans med litet likasinnade människor som omväxling till studier och jobb. Vill du läsa mer om Vasa studentmission så har de dels en webbsida, men dels också en Facebook grupp var den mest aktuella informationen om föreningens verksamhet finns tillgänglig.

juristnytt-hagring38

Recension av boken ”Hägring 38” av den finlandssvenske författaren Kjell Westö i JuristNytt (LakimiesUutiset) – nu har jag fått en till bok på halsen som jag borde läsa! Kanske skulle jag ta och läsa den på finska med titeln ”Kangastus 38” för att träna min finska?

En sak som jag dessvärre inte hunnit med under den senaste tiden, är att läsa skönlitteratur i den omfattning som jag tänkt, tyvärr, men jag anade dock litet att det skulle gå så, för hittills har det nästan alltid varit fallet under de förgående terminerna. Men egentligen är det litet märkligt – för jag stötte på ett intressant påstående i en bok som jag läser inför metodseminariet var en av författarna påstod följande om juristens arbete:

”Det finns nog ingen annan yrkesgrupp som läser så mycket och måste hantera så mycket ”papper” som jurister.”

— citat ur boken ”Finna rätt – juristens källmaterial och arbetsmetoder”

Mot bakgrund av det påståendet är det ju litet motsägelsefullt att som juriststudent säga att man inte hinner läsa. Problemet är emellertid det att man läser så pass mycket via jobbet/utbildningen att man helt enkelt inte ”orkar” läsa mycket mera på sin lediga tid – man måste ju hinna göra annat än att läsa också! 🙂

Sebastian

Officiellt: rättsnotarie

Jag fick i dagarna hämta ut mitt examensbevis över slutförd rättsnotarieexamen från juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet, enheten i Vasa. I ett tidigare inlägg har jag ju dessutom lovat att lägga upp någon bild när jag på riktigt fått betygspappren, så här kommer det. 🙂

examensbevis-rattsnotarie

Då har man diplomet i handen! Bild på själva ingressen till examensbeviset. Jag tycker själv att Helsingfors universitets logotyp med en ”eldsflamma” på betyget är riktigt snyggt (se nedre bilden). 🙂

Även om det ”bara” är fråga om en kandidatexamen inom juridik, som inte i sig ännu ger behörighet att verka som jurist, så känns det ändå skönt att få ”ett papper” över att man nu åstadkommit något konkret under de gångna 3 åren.

Vad är då en ”rättsnotarie” alternativt en ”rättsnotarieexamen”? Namnet är egentligen en översättning av det finska begreppet ”oikeusnotaari” och den finska examen ”oikeusnotaarin tutkinto”. Det är alltså fråga om en akademisk kandidatexamen på (minst) 180 studiepoäng (ECTS) inom juridik, från en juridisk fakultet, och uppkom som en slags mellanprodukt innan man blir ”Juris magister” (JM), detta enligt den s.k. Bologna standardiseringen inom EU. Bologna standarden påbjuder att högre examina skall vara tvådelade i ett separat kandidatskede på 180 sp och ett separat magisterskede om 120 sp vardera, för att examina i möjligaste mån skall motsvara varandra inom EU. Tidigare hette den finska juristexamen ”Juris kandidat”, som också motsvarar den nu gällande ”Juris magister” examen. För att komplicera saken ytterligare så heter motsvarande examen i Sverige ”Juristexamen”, men den kallas fortfarande där också i talspråk för ”Jur. kand.” som var det tidigare namnet på deras juristexamen. Knepigt så det förslår!

Rent konkret är jag alltså inte ännu vad man brukar kalla för jurist, lite studier återstår nog ännu före det! Den här examen ger i sig inte någon specifik behörighet, men den kan vara lämplig om man t.ex. skulle vilja jobba som sekreterare eller liknande inom justitieförvaltningen (t.ex. som domstolssekreterare), alternativt inom skatteförvaltningen eller andra myndighetsområden. Men i praktiken fortsätter de flesta ändå med att studera till JM, vilket även jag avser att göra 🙂 Sen ger ju förstås denna examen också behörighet till att söka till andra magisterprogram och utbildningar på universitet inom närliggande områden, om man så vill. Men mest får väl denna examen liknas vid en etapp på vägen.

På engelska heter min examen enligt Diploma Suplementet (DS) ”Bachelor of Laws”. DS:et används i dag som ett sätt för att man inom EU enklare skall förstå olika examina mellan de olika nationerna. Den observante läsaren märker då att ordet ”Law” är skrivet i pluralis ”Laws”, vad beror det på? Jo, det är en riktigt gammal tradition som härstammar från den tiden då man på kontinenten (Europa) hade två parallella juridiska system. Dels hade man det sekulära systemet med romersk rätt, samtidigt som den katolska kyrkan hade sitt eget med kanonisk rätt, vilket var kyrkans eget rättssystem som baserade sig bl.a. på bibeln och andra regler som kom från Rom. För om man studerade till jurist förr i tiden så lärde man sig båda dessa system, vilket innebar att man kunde verka både inom det kyrkliga rättsväsendet likväl det sekulära rättsväsendet. Därav blev också examens benämningen i plural eftersom man lärde sig två olika rättsordningar och inte enbart den ena. Idag så har det kyrkliga rättsväsendets betydelse åtminstone här i Norden minskat väsentligt, men titeln eller begreppet ”Laws” lever fortfarande kvar – juridiken är ju ett mycket konservativt område som förändras långsamt. Dessutom kan jag ju tycka att det är fint att hedra dessa traditioner – trots att vi nu lever i mera sekulära tider. Det bör dock sägas att vi faktiskt studerar litet kanonisk rätt, vilket sker i huvudsak inom rättshistorian men ibland tangeras kanonisk rätt också inom andra rättsområden, så litet har jag nog lärt mig om kanonisk rätt trots allt 🙂 Dessutom lever den kanoniska rätten kvar på kontinenten inom den katolska kyrkan, och för att bli kardinal eller motsvarande (och ev. påve…) så har jag förstått att man bör ha studerat kanonisk rätt på universitetsnivå (+ teologi, naturligtvis), så den kanoniska rätten lever nog vidare…

examensbevis-helsingfors-universitet

Så ser hela betyget/examensbeviset ut. Utöver detta tillkommer då också ett utdrag över studieprestationer liksom ett Diploma Supplement, men jag ids inte ladda upp dessa och ej heller examensbeviset i hög upplösning, eftersom jag är litet fundersam vart dessa då kan spridas… (Så att vi kanske slipper fake-jurister…)

Ja, men nog känns det litet skönt att vara så långt åtminstone – för jag har haft siktet inställt på att slutföra min rättsnotarie som det närmaste målet i framtiden och nu är det projektet slutfört. What next? Jo, jag borde då de facto ha lärt mig allt jag behöver veta om de olika enskilda rättsområdena, t.ex. processrätt, familjerätt och straffrätt, i den utsträckning som kan förväntas av en yrkesverksam jurist. (Vill du exakt se vad som ingår i en rättsnotarieexamen, titta här.) För nu är det dags att övergå till de s.k. fördjupade studierna i juridik, var man fördjupar sig inom ett område och skriver en avhandling (akademisk uppsats) inom ämnet och dessutom avlägger lite andra studier på ”sidan av”. (här hittar du en motsvarande lista över vad som i sin tur ingår i en juris magisterexamen).

Nåväl, det var vad jag har på gång i studieväg – sen har jag ju många andra projekt på gång också som tar en del tid: icke att förglömma mitt företag, studentmissionen, och andra saker som hör till ett gott liv 🙂

Sebastian

Helsingfors besök

Jag passade på att besöka vår huvudstad, Helsingfors, i början av veckan. Besöket var dock av den kortare sorten, då jag stannade där i knappt ett dygn, mellan måndag och tisdag (3-4.11.2014). Orsaken till resan var dess studierelaterat men också för nöjesskull för att träffa bl.a. en god vän!

Jag åkte från Vasa på måndagskvällen med tåg till Helsingfors och kom fram strax före elva på kvällen (litet väl sent för att vara i H:fors, med facit i hand dock).

hotell-torni-helsingfors-natt

Hotell Torni i Helsingfors på natten – vackert så!

Jag valde att inkvartera på Hotell Torni med min bror som hade rest redan tidigare från Jakobstad till Helsingfors. Varför vi hade valt hotell Torni berodde på att det är litet av en historisk plats eftersom det har spelat en central roll under de olika krigen och kriserna som Finland varit iblandade i. Det sägs bl.a. att den ryska spionorganisationen hade sin finska bas här under 40-50-talen då läget var som mest spänt i Finland.

hotell-torni-dag

Samma vy som på bilden ovan, men tagen påföljande morgon – om jag minns rätt stod jag på Georgsgatan.

Jag var helt nöjd med vistelsen på Torni, och det kändes faktiskt litet hemtrevligt att bo där. En sak som säkert bidrog till den känslan, är nog det faktum att Torni är ritat av samma arkitekt som har ritat Jakobstads gymnasium, nämligen finlandssvensken Bertel Jung ursprungligen också hemmahörande från Jakobstad 🙂
Enda incidenten var vid frukosten, då de som brukligt på litet finare hotell ställer fram en egen kaffekanna på frukostbordet åt gästerna. Problemet var bara det, att när jag skulle hälla upp kaffe i min mugg, så ”exploderade” kannan i min hand – i praktiken så att korken flög upp när jag hällde och utöver frukostbordet flödade närmare en liter kokhet kaffe.
Men från hotellets sida hade de riktigt proffsig service och erbjöd oss genast ett nytt bord, för det tidigare var ju dränkt i kaffe! Dessvärre brände jag handen på kaffet – och handen luktade svagt av kaffe ännu tre dygn senare trots åtskilliga handtvättar…

helsingfors-universitet-porthania-juridiska-fakulteten

Helsingfors universitet, byggnaden Porthania var juridiska fakulteten är belägen i Helsingfors. Byggnaden ser nog tråkigare ut än vad den är, men den är en representant för finsk funktionell och modernistisk arkitektur under 50-talet. Särskilt märks det på de kännspaka och många svängdörrarna i entrén som är mässingsfärgade.

Efter att ha hämtat mig efter morgonens ”kaffe-incident” så sökte jag mig vidare mot stadens centrum (nåja, Torni ligger nog i sig centralt) mot Skillnaden för att möta upp en gammal studiekompis. Vi passade på att ta en lång lunch vid en av stadens mer prisvärda restauranger, Manhattan Steakhouse, de har verkligen skäliga priser i förhållande till vad man får. Efter det flanerade vi vidare mot ”riktiga” juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet.  Det tar emot en aning att erkänna det, men antalet gånger som jag besökt just riktiga juridiska i Helsingfors går nog att räkna på ena handens fingrar…

studentkaren-vid-helsingfors-universitet

När jag ändå besökte biblioteket vid HU, så passade jag på att rösta i Studentkårsvalet till Helsingfors universitets studentkår. Jag betalar ju ändå 97€ i året till dem i ”läsårsavgift”, så om man en gång kan påverka så bör man väl göra det också?

Efter att ha tagit farväl av min kompis som skulle fortsätta eftermiddagen med en föreläsning på fakulteten, så fortsatte jag min promenad mot universitetsbiblioteket i Kaisaniemi, också det i centrum av Helsingfors. Avsikten med mitt besök där var nog närmast att beundra den fantastiska arkitekturen, jag rekommenderar verkligen ett besök dit om du råkar ha vägarna förbi – för detta toppmoderna bibliotek är nog något i hästväg vad det ankommer arkitektur.

utrikesministeriet-finland-entre

Entrén till utrikesministeriets huvudbyggnad som ingår i byggnadskomplexet ”Sjöekipaget” (på finska: merikasarmi).

Nå, efter det var det då dags för dagens andra höjdpunkt – ett besök till finska Utrikesministeriet ute på Skatudden i Helsingfors. Dessvärre höll jag på att försena mig kraftigt, eftersom jag ibland råkar vara en tidsoptimist av rang – och i en storstad är det ingen positiv egenskap 😉 För missar man en spårvagn så kommer det visserligen en ny inom kort, men om det dröjer 8 minuter till dess, så blir det plötsligt problem om man som jag går efter ett minutschema… Nåväl, jag hann till slut fram till ministeriet med hedern i behåll, även om jag var relativt blöt eftersom det under eftermiddagen på tisdagen envisades med att regna.

utrikesministeriet-i-finland-presentation

En bild inifrån UM, här brukar vanligen de olika ministrarna hålla olika pressträffar.

Vad var du min orsak till att besöka UM? Jo, det var nämligen så att en studentförening för juriststudenter ELSA Helsinki (European Law Student´s Association) hade ordnat med ett studiebesök till UM. Under studiebesöket fick höra om de olika karriärmöjligheterna som UM erbjuder åt jurister och juriststudenter – jobben i fråga är säkert mycket stimulerande och utmanande, men samtidigt är kraven nog oerhört höga för att bli antagen eller anställd till deras utbildningar och jobb. T.ex. nämnde de följande siffror gällande antalet sökande till det s.k. diplomatprogrammet: 20 antogs men antalet sökande till dessa platser uppgick till ca 540 personer (540/20 = 27), d.v.s. en sökande på 27 andra sökande antas… För egenräkning väntar nog ingen diplomatbana, eftersom de formella språkkraven är omfattande – man bör behärska minst fyra språk (finska – utmärkt, svenska – nöjaktigt, engelska – bra och ett fjärde språk (inkl. tyska/franska/ryska) bra). I mitt fall är det nog de fullständiga kunskaperna i finskan som saknas, samt avsaknaden av ett fjärde språk som sätter käppar i hjulen (om de nu inte godtar latin?). Dessutom får man bereda sig på att tillbringa minst ett par år stationerad på en s.k. ”hardship” ort när man väl påbörjat programmet, tänk i stil med ambassaderna i Pakistan eller Irak…

Men besöket gav nog också annan utdelning än så – för dels var det riktigt intressant att höra om de många saker man på UM och deras rättstjänst jobbar med: allt från folkrätt i Europeiska människorättsdomstolen till att ge rådgivning till Finlands beskickningar (ambassader) utomlands till att sköta om Finlands ”relationer” med Åland. Dessutom hade jag förmånen att spontant komma i samspråk med en riktigt trevlig juriststudent från H:fors (så jag fick ju även öva min muntliga finska), vilket var riktigt intressant då vår diskussion fortsatte även på spårvagnen in till H:fors centrum – kul att vidga sitt nätverk sådär spontant. 🙂

sjoekipaget-utrikesministeriet-finland

Bild på ena flygeln av Sjöekipaget. Själva byggnadskomplexet är betydligt större än vad denna bild kanske låter förslå…

Mäktiga byggnader som UM huserar i ute på Skatudden, byggnaderna är ritade av den tyska arkitekten Carl Engel, som även har ritat en ansenlig del av de mest kända byggnaderna i Helsingfors, inkluderande bl.a. domkyrkan (eller Nikolaikyrkan). Dessvärre är jag nog inte så kulturellt allmänbildad, så det här jag fått berättat för mig av min yngre bror Benjamin som är synnerligen insatt och kunnig vad det gäller arkitektur(historia).

2014-11-04 16.34.18

En kopp varm choklad med gräddskum och en s.k. potatisbakelse som tilltugg vid Fazer Café. (Och jo, jag ångrar att jag tog chokladen med grädde – det var alldeles för mäktigt!)

Efter besöket på UM var det dags att börja runda av dagen… Det gjorde jag och min bror genom att mötas vid Stockmans ”under klockan”, som kanske är den mest vanliga mötesplatsen i Helsingfors.
Vi styrde därifrån vidare mot Fazer Café, alltså originalet på Glogatan 3. Tidigare har jag bara besökt ”kopian”, eller om man skall kalla det för filialen högst uppe i Stockmans. Det var både sjukt gott, men också sjukt dyrt! Nåja, det var det värt – det är ändå så sällan jag tar mig tid för ett lyxigt cafébesök i Helsingfors… Vi hann även en sväng ut till Mejlans campus, var HU har sin medicinska fakultet – det var nämligen min bror som ville bekanta sig med läkarutbildningen i Finland, när han överväger att börja studera till läkare i Danmark nu till våren.

vr-extra-klass-pendolino

Det var ovanligt tomt på tåget från Helsingfors till Vasa. Jag brukar vanligen åka det som förr kallades för Business klass, men numera för Extra. Fördelen är att man dels inte behöver sitta bredvid någon (2+1 säteskonfiguration), dels att det är litet lugnare samt att kaffe + tilltugg och dagstidningar ingår. Det blir heller inte så mycket dyrare om man är student, med studierabatten…

När vi väl smörjt kråset färdigt på caféet så var det dags att börja styra stegen mot respektive färdmedel – jag skulle tag tåget tillbaka till Vasa emedan min bror skulle ta flyget från Helsingfors-Vanda vidare till Göteborg via Stockholm.

seminariearbete-fardigt

Så ser pärmbladet ut till mitt förhoppningsvis sista seminariearbete inom det juridiska området åtminstone. Nu väntar andra projekt och utmaningar istället.

Parallellt med alla besök och utflykter i Helsingfors hann jag även färdigställa det sista på mitt seminariearbete i familjerätten. Vilket gjorde att jag kunde lämna in det några timmar före deadline.

sebastian-vr-tag

Undertecknad något mör efter en dag i hufvudstaden. Jag inbillade mig faktiskt att luktade litet bränt gummi från mina skosulor när jag fick sätta mig till rätta på tåget 😉

Så, sammanfattningsvis är det nog en av de litet mera intensiva dagarna på länge, med flera parallella projekt att slutföra – samtidigt som det sägs att vi studenter har det nästan oförskämt mycket fritid (nå, det är väl en definitionsfråga det också 😉 ).
Nu fortsätter studierna i Vasa igen, och vardagen kallar därmed på mig.

Sebastian

Att söka till juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet

Jag fick för en tid sedan ett mail av en abiturient* vid namn Julia som funderade på att söka in till juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet. Mera konkret så hade hon ett par frågor om hur just jag gick till väga för att söka in och bli antagen till juridiska, men också om själva inträdesprovet.

Jag svarade naturligtvis på hennes mail, men jag passade även på att fråga om det är ok att jag publicerar frågorna och svaren i litet mera anonymiserad form. Detta eftersom dessa saker kanske har ett visst ”allmänintresse” bland abiturienter och andra som ponerar att söka till juridiska, vilket var helt ok för henne (tack!) 😉


Frågorna:

”Hej! Jag är en abiturient som funderat att söka till Juridiska Fakulteten i Vasa. Jag kom in på din blogg av en händelse då jag googlade runt lite, intressant läsning! Jag undrar om du kan besvara ett par frågor gällande utbildningen.

1. Vilka ämnen skrev du i studenten? Hur mycket läste du inför urvalsprovet? Gick du en prepkurs? Berätta gärna lite om dina förberedelser.
2. Tyckte du att urvalsprovet var svårt? Jag har tittat på gamla frågor och det känns som att man ska kunna så mycket redan innan man börjar studera…

Några funderingar jag har, vore tacksam för svar!”


Och mitt långa svar, som förhoppningsvis innehöll något vettigt utöver en stor textmassa…

1. Jag skrev följande ämnen i studenten:
obligatoriska:
modersmål
kort matematik
lång finska
lång engelska
valfria:
samhällslära
kemi
– jag blev som det hette förr i tiden ”E-student”, då jag hade Eximia i medeltal av de obligatoriska ämnena. Studentvitsorden har en viss betydelse när man söker in till juridiska, men det är sällan det som avgör, eftersom det nog är via urvalsprovet och antal poäng man får i det som är det avgörande i sammanhanget. (i och för sig skadar ju inte extra poäng från studentexamen heller – för ibland kan det ju handla om enstaka poäng, om man är inne eller ute, så att säga…).

Angående när det gällde mina förberedelser till inträdesprovet, så gick jag dels en prepkurs och via den kunde man också bl.a. köpa sammanfattningar av inträdesprovslitteraturen. Nu är jag litet jävig, eftersom jag gick prepkursen som ordnades av Justus rf/ry (justuswasa.fi), och idag är jag ju medlem i den föreningen. Men jag tyckte nog att prepkursen definitivt var till hjälp, åtminstone gav det struktur till läsandet, för annars krävs det nog att man har disciplinen i skick om man skall kunna ”motivera sig själv” att sitta inne halva våren när solen börjar skina ute, och läsa inför ett prov som man inte är 100% säker på om man klarar.

På prepkursen så hade vi bl.a. vanliga ”lektioner” med olika föreläsare som föreläste åt oss på basis av böckerna. Sen hade vi också frågestunder, och även övningsprov där vi fick feedback på hur vi svarade. Sen hade vi också en tutorgrupp som bestod av ungefär 4 sökande som träffades en gång i veckan tillsammans med en tutor, och där diskuterade vi olika saker som kanske blivit oklara. Som tutor fungerar vanligen studenter från juristutbildningen. Jag hade faktiskt så tur att jag fick samma prepkurs tutor som sen blev tutor för min smågrupp som vi delades in i när vi började utbildningen 🙂

På ”svenska sidan” av de antagna så hade nog över 70-80% gått någon form av prepkurs när jag blev antagen, antingen då Justus prepkurs, Codex prepkurs som ordnas i H:fors eller gått någon form av ”basår” i juridik på Västra Nylands folkhögskola (http://www.vnf.fi/studier/juridik/). Om det var en slump eller inte vet jag inte förstås, men jag har hört liknande siffror från H:fors också.

En sak som jag tror inverkade på att jag lyckades bli antagen på första försöket var att jag tog studenten på vintern (2010), d.v.s. jag tog gymnasiet på 3,5 år. Det gjorde att jag fick koncentrera mig i lugn och ro på att läsa till inträdesprovet från och med mars då böckerna släpptes, och behövde inte tänka på studentskrivningarna. Annars är det nog relativt vanligt att man kan behöva försöka en eller två gånger innan man antas.

2. Jo, urvalsprovet var nog ganska svårt – faktiskt. (Men det betyder å andra sidan att du inte är ensam om att tycka det.) Men med det sagt så kan det kanske vara bra att känna till följande aspekter – för genom urvalsprovet testar man utöver den materiella kunskapen (alltså substanskunskap som du fått genom att läsa böckerna) också bl.a. följande saker: skriftlig framställningsförmåga och med det menar jag inte enbart att man har en tydlig handstil ;). Utan dels att man har förmågan att analysera rättsfallet och plocka fram de relevanta delarna (för inträdesfrågorna innehåller ofta massor med oväsentliga saker, för att förvirra en lite, men så är det i och för sig också i verkliga livet).

Men det som kanske är viktigast efter substanskunnandet så är det nog att man kan argumentera på ett vettigt och tydligt sätt för sitt svar – det är en sak som också testas hela tiden i våra ”riktiga” tentor. För även om svaret i sig skulle vara litet fel, så är det argumentationen och motiveringen av hur och varför du kommit fram till svaret som också ger en hel del poäng. (Det är nu bara min erfarenhet, och det är -inte- någon officiell linje från universitet – men jag har nu fått en sådan uppfattning åtminstone) Och genom prepkursen tränas man också i svarsteknik, för det kan nog vara ganska utmanande att utan vidare förkunskaper svara på t.ex. ett rättsfall.

Den kunskap som du får genom att läsa inträdesprovs böckerna kan också vara bra att ”sortera” på (åtminstone) två plan: dels att du kan de stora helheterna så att man kan placera frågan dit och svara på ett vettigt sätt. Men sen också att ha ett detaljkunnande för enskilda saker inom de olika helheterna. För risken är att om man inte strukturerar upp det man lärt sig, att det blir en ända röra i huvudet…
För juridiken är ofta uppbyggd på följande sätt: det finns en huvudregel inom området. Men från den huvudregeln finns det sedan ett eller flera undantag, och från det undantaget finns det vanligen i sin tur ännu ett eller flera undantag 🙂

Alltså för att sammanfatta ovannämnda, kanske något förvirrande (?), text, så skulle jag säga så här: det är jätteviktigt att man kan innehållet i inträdesböckerna bra, helst både på ett stort plan, men också att man minns så många detaljer som möjligt. Detta samtidigt som man bör minnas att det finns andra aspekter att beakta, som just hur man svarar på ett vettigt, logiskt och följdriktigt sätt – för det kan då i sin tur (om man har tur) kompensera för små brister i substanskunnandet. För genom inträdesprovet testas ju inte om du redan är en ”full-blown” jurist, utan om du har förmågan att bli det 🙂 Och för att bli det så behöver man ha, eller kanske snarare träna upp ett par förmågor: varav jag nämnde några ovan.

Lycka till i ditt inträdesprov om du väljer att söka till juridiska, så ses vi säkert i Ekgården/Tammipiha på Sandögatan i Vasa nästa höst i sådana fall!”


Ja, det blev ett långt svar – men jag tänker så här: om man vill göra ett seriöst försök att bli antagen till juridiska fakulteten som personen i fråga verkar så, bör man också få relativt utförliga och handfasta tips. Kanske kan det hjälpa någon annan också?

lagbok

Vägen till att få studera juridik kan ibland vara lång och snårig – men de flesta når nog fram till slut om man verkligen vill det!

Sebastian


* för rikssvenska läsare: en studerande på gymnasiet som går sitt sista och tredje år på gymnasiet kallas i Finland för abiturient innan man har avlagt studentexamen och blivit student. I dagligt tal kallas de för ”Abi” 🙂