Något om språk och studier i latin

Den här helgen tillbringar jag hemma i lilla Jakobstad vilket är skönt och trevligt. Dels att få träffa familjemedlemmarna, men också se att djuren i hushållet verkar att ha repat sig någotsånär efter sina incidenter (se det här inlägget).

Även om det alltid är kul att besöka Jakobstad, så är vädret här just nu av ”sekunda klass” – regnigt  och blåsigt så att det förslår. Men vad passar inte då bättre än att studera språk denna aningen gråtrista söndag?

Jag medger utan omsvep att jag inte är en person som har begåvats med något perfekt språköra, men jag har ändå ett visst lekmannaintresse för (västerländska) språk, och ibland väcks också mitt intresse av att få veta bakgrunden till t.ex. ett ord (etymologi). Visste du föresten att följande ord i engelskan kommer från svenskans föregångare, fornnordiskan?

  • law, derivat via bl.a. lag
  • husband, via ordet husbonde – en sammansättning av ”hus” och ”bonde”, d.v.s. den som förr var ”chef” i huset/hushållet.
  • sky, via ordet sky, idag använder man ju oftare himmel
  • run, från ordet ”renna”, ännu idag säger man ju ”han rände av och an”
  • window, från ordet vindöga
  • egg, från ägg
  • give, från b.la. ”gifva”, att ge någonting.

Hur kommer det sig då att dessa ”svenska” ord hittade vägen in i engelskan? Jo, för att vikingarna som pratade fornnordiska (Old-Norse på engelska) koloniserade delar av England, och därigenom spreds de skandinaviska orden till engelska språket och lever ännu kvar där. Vill du se flera exempel rekommenderar jag denna sida på Wikipedia, på engelska, om fornnordiskans inverkan på engelskan.

sprak-ursprung

Varifrån kommer orden i engelska språket? – Åtminstone 26 % från bl.a. de germanska språken (inkl. tyska, nederländska och skandinaviska språk), samt 29% från latin.

Också några andra mera moderna svenska ord har ju hittat sig in i engelska språket, t.ex. ordet ”ombudsman” är det samma på svenska och engelska. Alltså en ”man” som fungerar som ett ”ombud” för, vanligen, en svagare part t.ex. justitieombudsmannen. Det ”svenska” ordet används ju t.ex. som det officiella namnet för ”European Ombudsman” inom EU och ”Commonwealth Ombudsman” i Australien, samt en ”Financial Ombudsman” i UK – se en video om den sist nämnda institutionen.

finansiell-ombudsman

Finansiell ombudsman i UK (Stor-Britannien) som hanterar frågor med t.ex. konsumentkrediter. Tänk hur det svenska ordet ”ombudsman” spridit sig…

Men utöver mitt lilla lekmannaintresse för språk så går jag faktiskt en kurs på Stockholms universitet i latin. Kursen är faktiskt i huvudsak förlagd på distans, vilket normalt vore ett relativt knepigt sätt att lära sig ett nytt språk på, detta eftersom man nog bäst lär sig språk genom att t.ex. höra läraren prata det i klassrummet. Men latin är ju ett ”dött språk” så det finns i princip ingen som talar det, men nog väl många som skriver och förstår skriven latin. Därigenom är man också nästan tvungen att studera latin på ett skriftligt plan, och det går även på distans via en avancerad webbaserad kursportal med bland annat övningar, instruktioner och guider etc. För att avlägga kursen är man dock tvungen att bege sig två gånger till Stockholm för att tentera kursen, vilket jag gissar för min del blir nu i januari.

latinstudier

Undertecknad studerar grunderna i latin på Stockholms universitet för sitt eget nöjes skull…

Latin skiljer ju sig på flera sätt från de andra språk jag behärskar (svenska, finska och engelska), b.la. genom att ordföljden inte har särskilt stor betydelse i latin. I svenska språket kan du ju inte bara ”kasta om orden” på måfå i en mening, för då går ju betydelsen förlorad eller att det mest liknar ”rappakalja”. Men i latin kan du, oftast, kasta om orden i mening utan att det påverkar innehållet eller betydelsen, för det är nämligen ordens ändelser som är avgörande i latin. Annars finns det ju många slående likheter mellan särskilt latin och svenska samt engelska. Många låneord i svenskan kommer ju från latin t.ex. ”familj” på svenska, ”family” på engelska och ”familia” på latin. Med finska språket finns det dessvärre inte riktigt lika många likheter, då finskan ju tillhör en annan språkfamilj, nämligen de ugriska språken, och familj på finska är ”perhe”. Men det gör samtidigt att finskan är mera stimulerande och utmanande att lära sig vilket ju också är kul…

Vilket är då den praktiska nyttan att lära sig latin? Ett ärligt svar på den frågan är att den direkta nyttan är ganska ringa. Men det finns ett antal indirekta fördelar som jag ser: t.ex. att man inom juridiken använder sig relativt frekvent av latinska termer som ”pacta sunt servanda” (avtal skall hållas) och bona fide (i god tro). Samt att latin kan fungera som ett språk som gör att man litet enklare kan lära sig t.ex. franska då det däremellan finns ännu flera likheter än mellan t.ex. svenska och engelska, så utgör ju latin en ganska bra bas. Dessutom är det ju litet allmänbildande att kunna latin, sägs det ju också.

Några andra vardagliga nöjen jag hittills haft av mina begränsade kunskaper i latin är att jag dels förstår en del av vad som t.ex. står på väggarna i gamla byggnader (som kyrkor och liknande). Samt att jag noterat att tatueringar idag ganska ofta innehåller något latinskt visdomsord, också utöver ”Carpe Diem” för ”fånga dagen”, vilket börjar bli kliché idag (även om innebörden är viktig). Men litet mera fyndiga tatueringar jag har sett är ”Memento mori” vilket betyder ”komihåg att du är dödlig”, samt ”Si vis pacem, para bellum” vilket betyder ungefär ”den som vill ha fred, bör förbereda sig på krig”. Vilket jag för övrigt läste på en killes ryggtavla på en buss i hetaste sommarvärmen, och han råkade också ha en träningsväska med texten ”MMA” på vilket är en kampsport ”mixed martial arts”, så det passade väll ganska bra med den latinska texten på honom…

"Varietas delectat"
 -- Variation/omväxling förnöjer

Visst är det väl så! Också ett motiv till att studera t.ex. något annat bara för sitt eget nöjes skull, för inte behöver det vara latin. Det kan ju vara något annat kul också. 🙂 För mitt eget motiv är inte att bli perfekt på latin, utan närmast en ”hobby” på sidan av juridikstudierna.

Sebastian

Ett stycke kandidat tar helg

Jahapp, nu har jag tydligen gått och fått min första akademiska titel (eller tiitel som de säger i Sverige…). Så från och med i fredags (10.10.2014) så får jag alltså titulera mig rättsnotarie, så nu är jag inte ”bara” student längre!

I fredags var det examensceremoni vid juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet, men undertecknad närvarade icke. Varför inte det? Jo, dels för att man inte brukar delta när man blir kandidat (rättsnotarie) utan först när man blir utexaminerad som juris magister. Men dels också för att ceremonin var i Helsingfors och inte i Vasa, så även om de hade ”kuohuviinitarjoilu” (bjudning med mousserat vin) så motiverade det ändå inte riktigt en resa dit – det får vänta tills det är ”på riktigt”. 😉

rattsnotarie

Så såg det ut i universitets studieadministrativa system ”WebOodi” när jag loggade in idag, det tackar vi för!

Det riktiga examensbeviset får jag ännu vänta på ett tag, då det skall transporteras från Helsingfors till Vasa, i fakultetens regi, varifrån jag tids nog får avhämta det.

Men en liten tillbakablick på den tre senaste åren är väl nu på sin plats när jag nu får lägga en etapp av min studiekarriär ”till handlingarna” så att säga. Rent studiemässigt så har man hunnit bli bekant med många olika rättsområden: från sakrätt till folkrätt via straff- och processrätt, för att nämna några. Eller som det fullständiga studieprestationsutdragets längd skvallrar om, så har det blivit några kurser och tenter av de mest diverse slag – för mitt studieutdrag är långt som sju nödår (eller åtminstone fem fulla A4 sidor…).

Men bortsett från det rent ”studiemässiga” så har nog de här tre senaste åren gått relativt fort. Jag minns mycket väl första dagen på utbildningen i slutet av augusti 2011 när jag för första gången stegade uppför trapporna vid Vasa universitets campus ”Fabriikki” till tredje våningen var vi hälsades välkomna av tutorerna, och hur man blev bekant med sina kursare – för utöver den akademiska ”bildningen” så känner jag också att man utvecklats som person. Mycket har dock hunnit ändras under de gångna tre åren, rent praktiskt har jag hunnit hoppa runt i Vasa mellan fyra bostäder – en sorts bostadskarriär – in från Brändö till City av Vasa. Sen har ju också utbildningen hunnit flytta in från Brändö också till centrum av Vasa. Även ämnesföreningen Justus rf för juriststudenterna i Vasa har ju blivit en bekant och viktig del av studielivet – och av bara farten hann jag ju också uppdatera deras webbplats, Justus Wasa, till en mer modern historia (tack för det förtroendet :)).

För även om det är litet av en kliché att prata om personlig utveckling, så anser jag nog att universitetsutbildningen har en viktig uppgift där – för utöver att lära sig om sitt eget ämnesområde, så är universitetsutbildningen också allmänbildande och socialt utvecklande. För på något sätt känns det också fascinerande att man så småningom kanske möter sina forna kursare också i arbetslivet alltmer, t.ex. i domstolen så skulle det ju rent teoretiskt kunna gå så att hela domstolens ”besättning” består av ens gamla kursare inklusive både domare, åklagare och försvarsadvokat om man själv i sammanhanget fungerar som målsägandebiträde. Nå, vi har fått lära oss att hantera sådana situationer också, eftersom det i sådana fall gäller att vara objektiv och minnas att det är sakfrågan som prövas och inte personerna sinsemellan som argumenterar för olika åsikter som skulle vara i ”strid” med varandra.

Åtminstone skall man ju klara av att avlägga ett s.k. mognadsprov varigenom det dels kollas att man behärskar ens eget ämnesområde på ett ”moget sätt”, samt att man behärskar sitt modersmål utmärkt. Mognadsprovet avläggs som en separat del av ens slutarbete på kandidatnivån, och fungerar också som ett bevis på just språkkunskaper som behövs inom den offentliga sektorn – motsvarande det stora språkprovet. Tydligen skall jag nu också behärska svenska språket fullständigt, eftersom jag klarade provet – även om jag nu själv tvivlar litet på den punkten… Du som bloggläsare kanske kan göra en mera objektiv bedömning av mitt språkbruk?

Så nu återstår det ”bara” att skriva magisteravhandlingen, som min pappa sa. Nåväl, litet mera än det återstår dock, bland annat en del valfria kurser och andra studier som ansluter till ”pro gradu” projektet + allt runtomkring. Och som det nu ser ut så blir jag väl kvar i Vasa ännu ett år till, staden är det inget fel på!

ratar-arbete

Det akademiska skrivandet kräver också sin man, så att det inte slutar i en ”intellektuell kraschlandning”…

Det gäller att kraftsamla och lägga en del krut på avhandlingsarbetet, så att det inte slutar som i ett ”fall” jag läste om i SvD (Svenska Dagbladet). I fallet var det fråga om att en professor svarade på en tidigare insändare i tidningen. Den tidigare insändaren var skriven av två lekmän och berörde området (tillämpad) nationalekonomi, vilket var ifrågavarande professors eget ämnesområde. Professorns åsikt om den tidigare insändaren var att den nog var någorlunda korrekt i ren formell mening, men att slutsatsen som de dragit närmast var att likna vid ”en fullständig intellektuell kraschlandning av sällan skådat slag” – så kan det också gå…

solliden-bat-upptagning

Förra helgen åtgick till bland annat båtupptagning av ”mellanbåten” vid familjens sommarstuga i Larsmo. Här är mina yngre bröder in action, för att undvika en grundstötning.

Så nu tar den här kandidaten helg med gott samvete, efter uträttat värv!

Sebastian Åstrand, numer också rättsnotarie

***
Tillägg 1: Den observante läsaren noterade kanske att min examen är på 181 sp (studiepoäng), trots att en kandidatexamen (rättsnotarie) normalt är på ”bara” 180 sp. Det beror enbart på en tråkig liten futilitet, och inte på att jag skulle vara unik på något sätt… i och med att det blev ändring av examensstrukturen och det genom detta blev en ”extra” studiepoäng. Resten av mina studiepoäng fick jag spara till min (förhoppningsvis) kommande magisterexamen, som är på 120 sp.
Tillägg 2: En studiepoäng (sp.) i Finland är lika med en högskolepoäng (hp.) i Sverige, vilket i sin tur är lika med en ECTS-poäng (engelska för: European Credit Transfer System).
Tillägg 3: Som kuriositet kan ytterligare nämnas att en studiepoäng på juridiska fakulteten, enligt studiehandboken, motsvarar ca 150 sidor litteratur att läsa. Så om du vill veta hur många sidor jag läst för denna examen, ta 150 * 181, så har du svaret – You do the math! 🙂

Den vardagliga vardagen

De senaste inläggen jag skrivit har främst handlat om helt andra saker än min vardag, gott så, men nu tänkte jag då skriva litet ur min vardag.

För det första har nu min praktik vid förvaltningsdomstolen lidit mot sitt slut, vilket känns både skönt och litet vemodigt. Dels att nu få återgå till studier på universitet och komma tillbaka till den höstrytm som jag annars varit van vid. Men dels kommer jag nog att sakna att ”jobba” på förvaltningsdomstolen, då det har varit otroligt lärorikt. Det uppstod nog en hel del ”aha” stunder för mig, när man fick se hur domstolsarbetet går till i praktiken, när den tidigare referensramen främst varit teorin som man blivit bekant med genom böckerna.

sebastian-astrand

Bild på undertecknad i ”rättvisans tjänst” på domstolen – farligare än så ser inte vi ”jurister” ut…

Några andra spridda tankar från praktiken är att fått se mera än jag väntade mig från början. Ofta är ju praktikantens roll att ”skugga” det vanliga arbetet, men här fick jag riktiga fall tilldelade, som inte ännu blivit genomgångna, och jag skulle då gå igenom dessa och skriva ett PM på basis av innehållet och andra rättskällor. Jag trivdes nog närmast som fisken i vattnet då man på riktigt fick ge sig an fall som inte ännu var avgjorda, annars så karaktäriseras ju juristutbildningen av att man får bekanta sig med fall som redan är prövade alternativt fiktiva fall.

Det är annars svårt att i detalj redogöra för vad jag fick göra, med tanke på tystnadsplikten, men allmänt så fick jag nog se en hel del annat intressant också utöver att jobba med mina fall. Även en del lite tyngre fall fanns med i bilden, särskilt när det gäller barnskydds ärenden var domstolen har att ställning till om barn(en) skall omhändertas av samhället eller inte. Dessutom fick jag möjligheten att delta vid beslutsöverläggningarna när domarna på basis av föredragningen och annat material beslutar vad domen skall bli.

I Sverige kallar man domstolarna för juridikens finrum, eftersom det är här juridiken på ”riktigt” kommer till liv och tillämpas på ett bindande sätt. Och även om förvaltningsdomstolen är lokaliserad i kontorslokaler, så fick jag nog ändå glänta litet på dörren till det tänkta ”finrummet” när jag praktiserade på domstolen. Hmm. åtminstone tror jag nog att jag vill auskultera efter slutförd juristutbildning, för den här praktiken gav absolut mersmak för den dömande verksamheten, eller som de också kallas: rättsvårdande myndigheter. 🙂

skatteforfattningarna

Jag jobbade främst med skattefall under praktiken, eftersom jag önskat det och de från domstolen också ordnat det så. Skattefallen är intressanta såtillvida att det är fråga om ibland ekonomiskt stora belopp, men det också ibland kan vara fråga om synnerligen principiella frågor där beloppet är litet – men effekten av utslaget (domen) kan bli stort trots det på sikt. Sen är de flesta fall som kommer så långt som till förvaltningsdomstolen ganska utmanande och knepiga till sin karaktär, då det ofta finns flera potentiella ”lösningsalternativ” – för de fall som inte särskilt tolkningsbara sorteras bort av ”skatterättelsenämnden” som är instansen före förvaltningsdomstolen i skattefall.


Utöver min domstolspraktik, så har familjens djurmedlemmar varit ovanligt utsatta för diverse sjukdomar och åkommor den senaste tiden – när jag besökte hemmet i Jakobstad har det närmast liknat en sjukstuga för djur.

Det hela började med att min lillasyster upptäckte en knöl på sidan av vår labrador Ebbas bröstkorg, ungefär i höjd med revbenen och bogen. Naturligtvis blev vi oroliga då en knöl kan potentiellt indikera mycket allvarliga sjukdomar – och därför blev det snabbt ordnat med tid till veterinären. Veterinären kunde relativt snabbt konstatera att det med mycket hög sannolikhet rörde sig om ett lipom (alltså en ansamling av fettvävnad). Dock trots att ansamlingen i sig torde vara ofarlig, så skulle den ändå opereras bort relativt skyndsamt, för det förelåg en risk att knölen skulle börja trycka på muskulaturen enligt veterinären.

Nåväl i början av veckan var det då dags för operation av hunden. Pappa lämnade in hunden på måndagsförmiddagen och fick beskedet att den borde vara klar att avhämtas efter kl. 14 (ungefär som när man lämnar in en bil på service tänkte jag 😉 ).

ebba-hunden-labrador

Ebba, alias ”Tratt-Ebba” vilar hemma efter genomgången kirurgi. Man blir ofta frusen av narkosmedlet, därav filten på henne.

Hunden som han då fick hämta ut var dock relativt mörbultad, för den hade inte blivit helt sövd – men ändå fullproppad av diverse lugnande mediciner. Det tog faktiskt till följande dag innan Ebba hade kvicknat till fullt ut från operationen – första eftermiddagen fick den tillbringa under filt då den var frusen efter sövningen, och jag vet av egen erfarenhet att de på sjukhusen på ”uppvaket” brukar ha täcken som det cirkulerar varm luft igenom. Men i övrigt verkar operation så här långt vara lyckad.

Nu blir den här framställningen inte i riktigt kronologisk ordning, men i helgen som föregick Ebbas operation så insjuknade nämligen katten Theodor hastigt. I hans fall var det urineringen som började strejka, och undertecknad blev ombedd att snabbt läsa in sig på saken. Och det jag fann var inte särskilt uppmuntrande – för när en katt slutar att urinera är det både allvarligt och bråttom att söka veterinärvård, för tillståndet är potentiellt livshotande.

Katten Theodor uppfyllde nämligen samtliga riskkriterier för att kunna drabbas av urinsten – vilket innebär att det bildas kristaller i urinblåsan som sätter igen den. Förhöjd risk har de katter som: 1. är hankatter, 2. är kastrerade, 3. lever främst inomhus, 4. nyligen bytt foder, vilka alla kriterier var uppfyllda för Theodors del.

Och eftersom vi ogärna ville att Theodor skulle ”kasta in veven” så att säga, så blev det snabb avfärd till veterinären – som kunde konstatera att fallet var just urinsten som jag hade förutspått på basis av vad jag läst. Nu behöver vi inte gå in på detaljer, men behandlingen Theodor erhöll var säkert plågsam då den inkluderade katetrisering och ursköljning av blåsan med koksaltlösning.

katten-theodor

Katten Theodor efter genomgången behandling. Orsaken till att ”räcker ut tungan” är att han på bilden inte ännu ”nyktrat” till från narkosmedlet, vilket också ses på de stora pupillerna. Dessutom fick han inte äta något före han börjat dricka – därav den tomma matskålen…

Men som det syns på bilden ovan så klarade sig nog katten ur detta otrevliga tillstånd med både livet och i någon mån med hedern också i behåll. För det synliga menet Theodor har är att han är rakad mitt på magen, för att de skulle kunna genomföra ultraljud på honom. Dessutom är också Ebba rakad på magen efter sin operation av sitt lipom, så två rakade djur finns nu hemma i Jakobstad som idkar konvalescens i ett par veckor framöver.

Sebastian

Äktenskapet = blott ett ekonomiskt avtal?

Idag var det dags för s.k. halvvägs diskussion med min handledare gällande mitt seminariearbete i familjerätt. Egentligen skriver jag om ett helt annat ämne än just äktenskap och äktenskapsskillnader (skilsmässa) inom familjerätt, men av någon anledning kom vi också över på det ämnet under vårt samtal. För det är relativt intressant ämne som berör de flesta av oss i något skede, men det är också ett område som inte ändras i särskilt rask takt, familjerätten är ganska statisk – men nu har man börjat att också se vissa förändrings tendenser vad det gäller ex. äktenskapet.

Eva Gottberg som är professor i familjerätt vid Åbo universitet, säger i en av sina böcker att äktenskapet som det idag ser ut närmast kan beskrivas som ”ett ekonomiskt avtal som löper med en ömsesidig uppsägningstid på 6 månader”. Alltså att man skulle kunna likna vårt rättsliga institut, äktenskapet, med vilket avtal som helst som har en ekonomisk verkan. Man kan för skojskull jämföra med ett mobiltelefonabonnemang som tecknas för 24 månader, där har du en ännu längre uppsägningstid än vid ett äktenskap, och personligen kan jag väl tycka ett det känns litet främmande.

Men orsaken till att vi överhuvudtaget halkade in på detta tema var att jag planerar att skriva mitt arbete om den finska intressebevakningsfullmakten i en Nordisk kontext. Jag tycker nämligen att det är intressant att göra jämförelser med våra Nordiska grannländer, då mycket är lika mellan länderna, men att det också finns tydliga skillnader.

tarta-skillsmassa-brollop

Hur snabbt skall det vara möjligt att hoppa mellan att vara gift och ogift? Våra danska vänner tar saken till en ny tidsepok.

En tydlig skillnad är t.ex. den att när våra vänner i Danmark önskar skilja sig så kan de göra det betydligt snabbare än vad vi kan i Finland. Är båda makarna överens om att de vill skiljas och har sina webbankskoder till hands för online-identifiering så kan de logga in på en portal och sätta skilsmässan i kraft så att de är formellt skilda dagen därpå… Nog för att våra våra danska vänner är kända för att vara liberala och framstegsvänliga, men jag tycker nästan det är för snabbt och smidigt ordnat. Den lag som möjliggjorde de snabba äktenskapsskillnaderna trädde ikraft i juli 2013, och jag läste ursprungligen om saken i den svenska tidningen ”Advokaten”, men det finns också en e-artikel i Göteborgs Posten här.
I Finland får i stället endera maken eller båda makarna tillsammans inkomma till tingsrätten med en begäran (i praktiken ett papper) om äktenskapsskillnad och sen väntar en betänketid på 6 månader, innan skilsmässan kan verkställas fullt ut på separat begäran.

Få se om vi går mot ett sådant alternativ som i Danmark på sikt också här i Finland? I så fall blir nog professor Gottberg tvungen att revidera sin beskrivning av äktenskapet till följande: ”äktenskapet är ett ekonomiskt avtal, som beroende på situationen, kan löpa helt utan uppsägningstid”.

Vilka krav ställer då lagen på att man skall vara trogen den andra under äktenskapet?Svaret finner man i äktenskapslagens början var lagstiftaren velat ta in några centrala principer, men märk väl det är främst principer och strävanden. Det är svårt, för att inte säga omöjligt att gå till en domstol och kräva att domstolen t.ex. skall förplikta den andra maken att vara trogen och ”vårda” den andra maken – utan här utsträcker sig också skyldigheten återigen till en ekonomisk förpliktelse om att vid behov betala underhåll till den andra maken, medan äktenskapet varar.

”Makarna är sinsemellan likställda. De bör i äktenskapet visa varandra förtroende och i samråd verka för familjens bästa.”
— Äktenskapslagen 1 kapitel 2§ (Finlex)

Min egen åsikt i saken är den att vi går mot en alltmer tydlig gränsdragning mellan de juridiska och de moraliska förpliktelserna, i allt flera sammanhang, och nu på senare tid också i äktenskapet. Att man dels har den civila (profana) och juridiska sidan av ett äktenskap och ovanpå detta beroende på parternas (makarnas) inställning kan bygga på med en annan sida som kan inkludera andra attribut såsom moral och religion, och de förpliktelser som följer av dessa.

Är det en bra eller dålig utveckling? Det är en högst subjektiv fråga, som besvaras olika beroende på om man föredrar individualism före kollektivism och vice versa. Skall samhället och staten så långt som möjligt hållas utanför det äktenskap som sluts mellan parterna, och endast erkänna de ekonomiska bitarna som följer av äktenskapet? Svaret på den frågan är ju också beroende på din inställning till vad som är samhällets uppgift – men som sagt vi går allt tydligare mot individualism var individens frihet är i centrum. Personligen kan jag ju tycka att det är märkligt att det inte i äktenskapslagen finns ordet ”kärlek”, men det vittnar väl också om den tydliga gränsdragningen till att det rör sig om en ekonomisk/juridisk förpliktelse, plus att det kunde vara svårt att definiera. Sen är det naturligtvis så att man skall kunna komma ur ett dåligt och destruktivt äktenskap. Men om skall det vara så enkelt som i Danmark att skilja sig, det är kanske en fråga som våra politiker kommer att få ta ställning till så småningom.

 Eller som Mariska med sina ”Pahat sudet” sjunger i sången ”Liekki on sammunut” (Lågan har slocknat), ”Vi bryter sigillet och röjer den heliga eden vi gav varann, och vi ogiltigförklarar avtalet som har ratificerats av Gud själv. Vi glömmer allt vi lovade varann, det var ju ändå bara ord utan betydelse”. (fri översättning) Jag tycker att hon, Mariska, på ett bra sätt i sången fångar den komplexitet som finns i ett så stort löfte mellan två personer, och kopplingen till den ”kalla”/neutrala juridiken. Lyssna på låten kan du göra här på Youtube.

Sebastian

Juristens viktigaste verktyg

Vet du vad som sannolikt är juristens viktigaste verktyg? Svaret på den frågan är nog ganska entydigt: språket – för det är genom språket som man förverkligar juridiken.

Språket finns ju i flera former, och för juristen är det nog främst i de skriftliga och muntliga formerna. I juridikens barndom, så förekom den främst i den muntliga formen då det var fråga om sedvanerätt – alltså en rätt som fanns inom t.ex. ett landskap eller andra områden och som då byggde på praxis och andra principer som fördes vidare i muntlig form. Det var först senare, som man åtminstone i Norden började kodifiera ”lagen”, alltså att skriva ner den på papper. Och idag har vi ännu mer gått mot att juridiken utövas i den skriftliga formen – även om det muntliga ännu hänger kvar, särskilt då i processuella sammanhang: t.ex. i domstolen var det mesta av materialet (bevis, yrkanden, redogörelser m.m.) tas emot muntligen under huvudförhandlingen.

Mot bakgrunden av det, att juridiken ofta praktiseras i skriftlig form och att man under utbildningen fått flera påminnelser om vikten av ett vårdat språkbruk, som beroende på sammanhanget, skall vara mottagligt för en bred publik, så bestämde jag mig för att införskaffa just en bok om hur man skriver juridik. Boken jag köpte heter ”Juristens skrivhandbok” och är skriven av två rikssvenska författare, och är en relativt nätt historia i och med att den är på blott 130 sidor.

juristens-skrivhandbok

Mitt rykande färska exemplar av Juristens skrivhandbok från förlaget Jure AB i Sverige. Rekommenderas varmt till andra jurister, även om du inte längre skriver med en fjäderpenna…

Hittills har jag nog inte hunnit gå igenom den särskilt noga, men ett par poänger fångade jag nog upp relativt omgående. Bland annat det att man skall försöka skriva koncist och begripligt utan att medvetet försöka få språket att bli högtravande. För under utbildningen skriver vi ju främst till andra jurister och då är det lätt hänt att språket blir högtravande, och kanske något svårtillgängligt för en lekman i och med att det juridiska språkbruket skiljer sig från ett mer vardagligt dito.

Ett gott exempel, som är hämtat från den aktuella boken, är fullmakten nedan.

”Fullmakt
för envar av advokaterna Anna Andersson, Bertil Bengtsson, Cecilia Cedergren, Dag Dagsson, Erika Eriksson, Ida Isén samt jur kand Johan Johansson och/eller den fullmäktige i sitt ställe förordnar att vid domstolar och andra myndigheter anhängiggöra, utföra och bevaka min/vår talan emot Företaget Byggskräp AB eller den saken eljest kan röra angående fordran, och att även eljest företräda mig/oss i saken, att på mina/våra vägnar sluta skiljeavtal, utse skiljemän och utföra talan i skiljeförfarande, att ingå förlikning samt uppbära, mottaga och utkvittera alla mig/oss i saken tillkommande medel och handlingar.”

 

Exemplet ovan är relativt verklighetstroget, för så ser ofta en fullmakt ut som är framtagen av jurist, vilket jag har noterat av egen erfarenhet. Sannolikt skulle jag väl själv skriva i motsvarande ordning om jag fick uppdraget att ta fram en fullmakt för samma situation, åtminstone fram tills nu. 🙂 Nu tänker jag inte ge ett helt exempel på hur man kunde förenkla fullmakten, för då riskerar jag dels att överskrida citaträtten (d.v.s. hur mycket man lagligt får citera ur ett verk), men också frånta boken potentiella köpare.

Till vissa delar går det att förenkla fullmakten, t.ex. kan man byta ut svåra ord till motsvarande synonymer utan att riskera att tolkningen blir en annan. Ta ord som eljest, det kan man med fördel ersätta med ”annars” och ordet förordnar kan man ersätta med ”utser”. Medan andra delar är svårare, t.ex. är det svårt att ersätta skiljeförfarande med något annat ord – för det är en så specifik juridisk term. Vad är då ett skiljeförfarande då, kanske du frågar dig? I praktiken är det fråga om en ”privat” domstol, var man istället för en vanlig domstol med vanliga domare utser en eller tre skiljemän (vanligen advokater) som avgör tvisten. Tvisten gäller då ofta ett kommersiellt avtal mellan två företag, och istället för att välja domstolsvägen som ofta är tidskrävande och offentlig har man en privat skiljedomstol att avgöra tvisten. Dessutom kan inte en skiljedom överklagas (på annat än vissa särskilda grunder) utan den står fast, och har en lika stark rättsverkan som en vanlig dom. Yttermera (för att använda ett ”juristord”) så kan en skiljedom verkställas i princip nästan alla världens länder, tack vare New York-konventionen. Ett vanligt finskt domstolsavgörande kan ju annars relativt enkelt verkställas inom EU, men i t.ex. USA eller Kina är nog ofta domen inte ens värd pappret det är skrivet på. Medan en skiljedom som är given i Finland nog är direkt verkställbar i dessa länder.

Sebastian

Mellandom / Välituomio

Nu har jag snart avverkat över halva min tid som praktikant vid förvaltningsdomstolen, och därför vore det kanske på sin plats med en mellandom eller rapport i saken.

rattegang

I princip all ”riksmedia” var på plats då Auer-fallet för andra gången (!) skulle rullas upp i Vasa hovrätt. Åtminstone är jag glad att jag inte syntes i ”Huomenta Suomi” / Godmorgon Finland, när jag rörde mig kring justitiehuset.

En av de saker som mötte mig de första dagarna utanför justitiehuset i Vasa var ett påtagligt stort media uppbåd, och det tog ett tag innan jag kunder erinra mig om orsaken till denna uppståndelse. Men sen slog det mig att det ju är det s.k. Auer-fallet, som återigen går upp för prövning i Vasa hovrätt (som inte är min praktikplats), då Högsta domstolen skickade tillbaka ärendet till tingsrätten för en ny prövning och saken nu vandrat upp (igen) till hovrätten). För den som inte känner till Auer-fallet, så kan jag berätta att det är ett av de mest märkvärdiga fallen i finsk rättshistoria. I korthet handlar det om att ta ställning till om A. Auer är skyldig till att ha bragt sin man om livet i deras hem, eller om det möjligen finns en tredje, utomstående, gärningsman till brottet. Ett av de många problem som kantat rättegångarna genom tingsrätt-hovrätt-högsta domstolen är att under hela processen tillkommet nya fakta, vilket gjort att rättegångar behövts tas om – vilket fördröjt processen något otroligt. Den juridiska uppnystningen av fallet påbörjades våren 2010, och fyra år senare har vi inte ännu fått något slutligt juridiskt svar – vilket ju är katastrofalt ur ett rättssäkerhetsperspektiv sett.

Men för att återgå till min praktik så har den kantats av flera mycket intressanta dagar vid domstolen, jag skulle verkligen inte vilja att praktiken skall ta slut så småningom – för det är nog i arbetslivet och kanske i synnerhet i domstolarna var man lär sig det praktiska juridiska hantverket.

Utöver att ha fått lära mig nytt inom juridik, så uppskattar jag också hur öppna kollegerna är mot nya personer i personalstyrkan. För det är nog genom att lyssna in de ”gamla rävarna” som man lär sig mycket som inte direkt står i någon lärobok, och inte annars heller finns tillgängligt. Någon av domarna motiverade den öppna attityden med att de vill säkra upp sin ”jälkikasvu” alltså att det också i framtiden skall finnas kompetenta domare i domstolarna, då det kommer att bli en stor pensioneringsvåg framöver inom domstolsväsendet. Vilket jag tycker är en mycket berömvärd inställning, trots att domstolarnas karriärstegar annars är mycket hierarkiska och förutbestämda.

Men samtidigt har det skapat litet bryderier att vara konkret i kontakt med arbetslivet inom ens eget område, då jag onekligen har börjat fundera på vilken inriktning jag skall välja efter avslutade studier. Jag kommer ju att börja skriva på min avhandling om några månader, och då börjar det nog bli läge att reflektera litet noggrannare över det småningom stundande hoppet till arbetslivet.

Advokaterna på Vimeo.

Jag avslutar det här inlägget med vinjetten till en TV-dokumentär om försvarsadvokater som sändes på TV4 under 2009. Jag måste väl medge att det var en av de filmer som fick mig att börja överväga att bli ”advokat” eller åtminstone jurist. Dokumentären handlar om advokatbyrån ”Försvarsadvokaterna i Stockholm”, var bland annat Jens Lapidus (författaren bakom Snabba Cash etc.) tjänstgör vid sidan av sin författargärning. Men jag hoppas dock inte att jag som advokat någon gång i framtiden behöver säga ”min klient erkänner ju att han skjutit åtta personer”, för även om alla skall ha rätt till ett försvar – så är det ett krävande yrke att kunna skilja på person och gärning i dessa typer av fall, men där i ligger väl kanske också en del av charmen?

För det jag gillar med advokatyrket, är att det i sin renaste form handlar om att driva klientens intresse och se till att rättvisa skipas för denne – eller som en del advokater vill se sig som en rättvisans vakthund. Men samtidigt tåls det att väga mot domarens roll också som jag fått bekanta mig med under den senaste tiden. Var jag står själv i fråga om advokat eller domare eller någon annan alternativ karriärväg intresserar mer vet jag dock riktigt ännu 😉

Sebastian

Reklam som väcker tankar (1/2)

Ibland stöter man på reklam som väcker litet mera tankar, än ”att den där produkten måste jag köpa”. Ibland är det för något politiskt parti, andra gånger för någon naturskyddsorganisation och ibland i ”vanlig” kommersiell reklam där de (råkat) få in en tanke i själva reklamen.

Jag hörde häromkvällen på bussen från Jakobstad till Vasa ett par diskutera skillnaderna mellan reklam i Finland och Sverige. Hade jag suttit litet närmare hade jag gärna gett mig in i diskussion, men så blev det inte. Deras konklusion var dock att svensk reklam generellt håller en högre klass och kvalité i jämförelse med sitt finska dito. Finlandssvenskarna är ju i en rätt så ovanlig position då vi konsumerar både finsk och svensk reklam parallellt, i alla fall om man följer bägge länders medier så blir det ju oundvikligen så.

När jag för en tid sedan besökte Handelshögskolan i Stockholm, och stod och väntade på bussen vid busskuren på Sveavägen, så noterade jag en reklamaffisch av det litet ovanligare slaget. Se nedan.

allbright_reklam

Den här reklamen väntade mig utanför Handelshögskolan, och väckte en hel del tankar hos mig.

Orsaken till att reklamen satt just vid den här busskuren var det att den var direkt riktad till oss som studerar på Handels. Jag har noterat motsvarande reklam utanför KTH (Kungliga Tekniska Högskolan), och det är nog ingen slump att de är placerade var den är placerade. Den här reklamen vill ju som all annan reklam förmedla ett budskap, men inte direkt sälja någonting genom att t.ex. presentera en färdig lösning på ett problem.

Och i någon mån fyllde väl den aktuella reklamen sin funktion, då jag ännu flera månader senare ibland återkommer till budskapet i tankarna. Däremot har jag nog ingen färdig lösning att presentera på hur man skulle få jämställda bolagsstyrelser, eller om det är ens eftersträvansvärt att det ”alltid” skall råda 50/50. Missförstå mig inte nu, min åsikt är nog att vi skall sträva efter jämställdhet – men kompetens bör nästan alltid gå före andra yttre faktorer som kön och etnicitet.

För risken som jag ser det är att om man börjar kvotera i bolagsstyrelser är att man riskerar att förlora kompetens, en kompetens som ser till att bolagen ”rullar” och både bidrar till att skattemedel flyter in till samhället och att arbetsplatser finns kvar och att nya uppstår.

En tanke på vägen, som jag noterat finns det ett underskott på kvinnor på tekniska utbildningar t.ex. diplom/civilingenjörs utbildningar. Vad leder det här till i längden då? Jo, att rekryteringsunderlaget oundvikligen blir mindre för de stora bolagen – då de vanligen rekryterar ingenjörer till sina styrelser. Vilket inte är så konstigt eftersom många av de största bolagen i Norden är teknikintensiva företag, t.ex. Nokia, AstraZeneca, Statoil, ABB, Volvo och AlfaLaval (se t.ex. OMX Nordic 40, för de 40 största Nordiska börsbolagen).

kvinnlig-ingenjor

Som ingenjör blir man vanligen på sikt förman (eller specialist), och skaffar därigenom nödvändig kompetens för att fungera i bolagsstyrelser och dyl.

Dessa bolag är beroende av skickliga och kompetenta ingenjörer/ekonomer för att de skall fortsätta vara innovativa och konkurrenskraftiga i en global konkurrens. Så därav borde man åtgärda ett av grundproblemet och få flera tjejer att välja en teknisk utbildning än idag. I så fall skulle problemet i bästa fall lösa sig självt, anser jag, eftersom urvalet av kunniga kvinnliga ingenjörer (och potentiella styrelsemedlemmar) då automatiskt skulle bli större.

Nåväl, nu tänker jag inte skriva mera om ”kvinnosaksfrågan” som det hette under 1800-talet till mitten av 1900-talet, för det är litet av minerad mark. Utan det här var närmast ett exempel på hur reklam kan trigga igång tankeprocesser, som ibland blir långvariga.

Men jag tror att organisationen AllBright som strävar efter mera jämställdhet har hittat en bra plattform genom att synas på relevanta ställen, med slagkraftig reklam. För även om få går rakt från Handels eller KTH direkt till en börsbolagsstyrelse, så är det ju relativt ofta dessa forna studenter som en dag intar styrelserummen och då kan det ha varit bra att ha sått tanken tidigt hos dessa. Men ännu för att summera, svensk vs. finsk reklam, så har jag aldrig stött på någon motsvarande reklam vid Helsingfors universitet, vilket är synd. Då det också är en plats att synas på motsvarande sätt i Finland, som utanför högskolorna i Sverige.

Sebastian

Praktikantens vardag

I måndags (1.9.2014) inledde jag min praktik vid förvaltningsdomstolen i Vasa. Det är fråga om ett par veckor lång praktik, som är valfri inom juristutbildningen och som kan genomföras på olika rättsliga institutioner.

När jag berättar åt bekanta att jag skall praktisera på förvaltningsdomstolen, så är det vanligt att de får något frågande i blicken. För även namnet ju säger en del, att det handlar om en domstol som handhar förvaltningsärenden, ungefär. Men mera konkret så handhar förvaltningsdomstolen i de flesta fall ärenden där någon är missnöjd över ett beslut som en myndighet fattat, och denne nu önskar överklaga beslutet. Då är det till förvaltningsdomstolen ärendet skickas, om myndigheten själv inte väljer att rätta sitt beslut av någon anledning. Det är kanske därför som förvaltningsdomstolarna inte är lika kända som tingsrätterna bland allmänheten. Dessutom är förfarandet i förvaltningsdomstolen oftast skriftligt, vilket innebär att man inte på samma sätt träffar de som jobbar där i någon rättegångssal.

modernrattssal

Förfarandet i förvaltningsdomstolen skiljer sig ganska mycket från i en tingsrätt, var rättegången vanligen sker i rättegångssalen, medan förfarandet ofta är skriftligt i förvaltningsdomstolen. (Bild: plainarkitekter.se)

Nåja, det här kan säkert låta litet tråkigt, så varför valde jag då att praktisera vid en förvaltningsdomstol? En orsak var just det att man annars inte direkt kan få insyn i förvaltningsdomstolens verksamhet, som utomstående och det här var en ypperlig chans att få se domstolen innanför skinnet. Men sen handlägger också förvaltningsdomstolen riktigt intressanta och i många fall viktiga ärenden, särskilt för den som besvärat sig. Det kan vara fråga om utlänningsärenden där det är fråga om en person skall få stanna kvar i Finland, om denne har nekats uppehållstillstånd. Sen finns det barnskyddsärenden var mycket avgörande beslut tas för barnets och föräldrarnas räkning, och i skattemål kan det igen röra sig om betydande summor pengar för den som förlagts att betala t.ex. tilläggsskatt. Det gör också att det blir en stor bredd på de ärenden som man får bekanta sig med.

När jag började praktiken fick jag skriva på ett NDA som det vanligen kallas jurister emellan, d.v.s. ett Non-Disclosure Agreement eller på svenska ett sekretessavtal. Så där av kan jag bara skriva allmängiltigt om min praktik vid domstolen. Men det är helt förståeligt i och med att del av ärendena dels är hemliga, och dels att information i regel inte får utgå från domstolen förrän ett färdigt avgörande (ä.k.s. dom/beslut) getts i fallet.

NDA-avtal

Inom den juridiska och kommersiella sektorn är det vanligt med sekretessavtal, dessa binder en vanligen också efter att uppdraget upphört (t.ex. en anställning).

Domstolen är uppdelad på flera sektioner, och inom dessa i mindre grupper som kallas för rotlar. Själv jobbar jag inom en sektion och rotel som handlägger främst skatteärenden och men även en del allmänna ärenden. Det var på egen begäran som jag ville jobba med skatteärenden i och med att det är område som jag är litet intresserad av, för jag har ju tidigare också jobbat på bokföringsbyrå. Men samtidigt vill jag ju ha litet bredd och få se så mycket av domstolens verksamhet som möjligt, vilket också hittills verkar gå i uppfyllelse då domstolen plockat in mig på många ärendetyper och jobb. Min främsta arbetsuppgift är annars att gå igenom fall som inkommit och skriva ett PM var jag lyfter fram olika rättsliga frågor, olika aspekter och olika förslag på hur ett ärende kunde avgöras, och väger olika argument för och emot. Sen tar en föredragande vid och skriver det riktiga PM:et och ett förslag till beslut, som sen föredras för domarna som fattar det riktiga beslutet.

En utmaning i arbetet är att arbetsspråket i regel är finska, både i skrift och tal. Förvaltningsdomstolen är tvåspråkig, men majoritetsspråket är finska vilket innebär för att arbeta där krävs att man avlagt ”stora språkprovet” i finska och fått utmärkta kunskaper. Själv har jag inte avlagt det aktuella provet ännu i och med att det inte behövs för praktiken, och samtidigt vet jag att det är minst sagt utmanande att ”läpäistä” det provet. Så jag ser också praktiken som en övning av min kanslifinska som används inom myndigheter, och skiljer sig litet från vardaglig finska. Ett nyttigt ord som används ofta inom rätten är ”juttu”, som saknar en entydig svensk motsvarighet, men som är frekvent förekommande på finska och samtidigt flexibelt. Det kan ju betyda t.ex. sak eller ärende men också en historia (anekdot) beroende på sammanhanget.

Sebastian

Nostalgin angriper mig till hösten

Av någon anledning brukar nostalgin angripa mig varje höst, ungefär vid den här tiden. Så också denna höst…

Det började med att jag började fundera på när jag egentligen började blogga? Orsaken var att det startats en Facebook-grupp för Finlandssvenska bloggare, vilket jag tycker är ett mycket trevligt initiativ. Men i allt detta flöde av hundratalet nya bloggar, börjar man också fundera på sitt eget ursprung i bloggosfären.

För att ta reda på det var jag tvungen att konsultera WhoIs uppgifterna för mina domännamn (akronym för Who Is = Vem Är), var det framgår t.ex. när man registrerad en domän. Jag inledde nämligen mitt bloggande på domänen sebbex.net, som inte längre är min aktiva bloggplats.

sebbexnet-doman

Enligt Whois-uppgifterna registrerade jag domänen sebbex.net i oktober 2005, jag hade då hunnit fylla 14 år. Det skall börjas i tid…

Men jag äger dock fortfarande domänen sebbex.net, även om den inte används för bloggande längre. I Whois uppgifterna fann jag då att domänen blev registrerad 24 oktober 2005, det vill säga nästan för 9 år sedan. Följaktligen får jag fira 10-års jubileum för min blogg-karriär om ca 1 år 🙂

Vill man lägga den aktuella tidpunkten på en tidsaxel, så kan man ta följande referenspunkter till hjälp. WordPress scriptet, som jag använder som bloggplattform för den här bloggen och min gamla blogg, så startades upp 27 maj 2003, d.v.s. två år innan jag började blogga. Jag var nog ur det perspektivet tidigt ute… Versionen på WordPress var då 1.5, idag är vi uppe 3.9, och version 4.0 väntar runt hörnet.

En annan referenspunkt är ju när Facebook grundades, vilket var 4 februari 2004, vilket var ett år innan mitt bloggande började. Facebook fanns vid denna tidpunkt dock inte publikt, utan det var förbehållet för studenter på s.k. Ivy League universitet i USA – tänk Harvard, Yale, Princeton och Columbia University, motsvarande Cambridge och Oxford Uni. i England. Hade Facebook grundats i Norden, hade det ju varit på universiteten i Uppsala, Lund, Köpenhamn, Helsingfors och KTH, Chalmers och Handelshögskolan som man hade börjat med ”Facebook”, för att jämföra litet.

gammal-gamyl-bloggosfaren

Jag börjar snart få den här känslan, när man hängt med så länge i den digitala bloggvärlden.

Men eftersom jag senare grundade ett företag, med samma namn som min dåvarande blogg (Sebbex), blev jag tvungen att söka efter ett nytt domännamn för min blogg. Det blev då sebbe.fi, vilket till min stora glädje var ledigt, och där är jag nu och bloggar fortfarande med WordPress.

sebbefi-domanen

Min blogg flyttade under hösten 2007 från sebbex.net till sebbe.fi.

De äldsta inläggen från 2005-2008, finns dock ej längre kvar publikt mera. Utan dessa finns sparade lokalt på någon hårddisk, kanske borde jag återpublicera dem vid tillfälle? Åtminstone märks det att man utvecklats som skribent och skillnader i vilka ämnen man berör under denna tid som förflutit.

Men det räckte inte med nostalgi med bloggandet, utan jag började också igår kväll rota i mina skrivbordslådor hemma i Jakobstad. Alltid gör jag något intressant fynd där, nu senast hittade jag min gamla Skolkalender från gymnasiet åren 2008-2009. När jag började bläddra i den kändes det nästan som igår…

gymnasiekalender

Gymnasieguiden/kalendern från Jakobstads gymnasium är nog välanvänd. Den är från mitt andra år vilket ofta är det mest intensiva året.

gymnasie-schema

Första periodens schema från hösten 2008, skvallrar om relativt lugnt schema trots allt… Med lång matte, religion, historia och biologi och en håltimme.

Av någon anledning är människan tvungen att känna sitt förflutna för att kunna orientera sig i livet och nuet, och ibland blir det behovet starkare. Så blir det för mig åtminstone på höstarna, och jag tror att det beror på att man ofta till hösten inleder något nytt t.ex. en ny termin och samtidigt i någon mån bryter med det gångna. Och i all denna röra med funderingar och kommande förändringar, så är man tvungen att titta tillbaka på det gångna för att kunna hitta framåt och kanske finna styrka i att det sist och slutligen inte var så farligt de förgående åren att börja på med något nytt…

Denna höst för också med sig förändringar för mig. Visserligen fortsätter jag ju studierna på juristutbildningen för fjärde året nu i Vasa, men samtidigt har en stor del av ens kurskompisar valt att flytta till Helsingfors för att fortsätta magisterstudierna där, vilket gör att umgängeskretsen förändras. Men samtidigt börjar jag också se ett slut på studierna, när man nu går över till magisterstudier – nåja, det senare får jag väl äta upp senast till våren… Det gör samtidigt att det drar en känsla av vemod över en, eftersom det medför förändringar i den trygga vardagen. Men man skall nog inte fastna i det känslotillståndet, för samtidigt kommer nya utmaningar och möjligheter an och dessa rycker nog med en av bara farten!

I väntan på höstens utmaningar,

Sebastian

En vanlig söndagskväll: installation av ett nätverksuttag

De två senaste dagarna har varit ovanligt gråtrista här i Jakobstad åtminstone väderleksmässigt, men däremot inte vad det gäller innehåll.

I lördags reste min bror Benjamin till Göteborg för att inleda studierna till civilingenjör i teknisk matematik vid Chalmers tekniska högskola, eller som det heter i Finland diplomingenjör. Det känns aningen ovant att besöka familjen i Jakobstad när han nu flyttat dit för att inleda studierna. Intressant skall det dock bli att se hur han tänker efter ett par månader, för han har nämligen också blivit antagen till läkarprogrammet i Danmark med start till våren 2015. Blir det ingenjör eller läkare av honom? I viss mån känner jag igen mig i dilemmat, när jag valde mellan juridik och ekonomi – men där kom jag till en kompromiss i och med att jag valde båda – så kan man ju också göra…

chalmers

Här på Chalmers inleder min bror sina studier i höst. Inne i Chalmers sigill finns texten ”Avancez”, vilket torde vara franska och betyder ungefär ”Framåt!”

På söndag kväll behövde min yngre bror hjälp av min tekniska kompetens (skryt), då han genom min försorg införskaffat en ny speldator (a.k.a. gaming-rigg). Just med datorspel har jag ingen erfarenhet, för jag knappt aldrig spelat spel på dator – konstigt nog kanske, men jag har sett datorn mera som ett verktyg. Men i vilket fall så skulle det dras en nätverkskabel till hans rum, och bråttom var det också… Nåja, storebror fick hämta verktygen och sen börja ”kräka” på golvet med sladdar och verktyg, emellertid har jag svårt att stå på mitt knä efter en knäoperation för två år sedan, men det gick nog bra ändå.

natverksuttag-installation-verktyg

Nödvändiga verktyg för att installera ett nätverksuttag. Min lillebror blev förvånad när jag sade att jag har samtliga verktyg ”på hyllan” så att säga…

Jag har tidigare dragit nätverks kablage i hela familjens hus, vilket var ett veckolångt projekt i sig när jag gick i gymnasiet. Emellertid är kunskaperna om hur man kopplar nätverkssladdar rätt så intakta, även om jag behövde litet refresh om ordningsföljden på hur man väl ansluter den par-tvinnade kabeln. Nätverkskabeln (Ethernet) består nämligen av fyra par med två kablar som tvinnats runt varandra, totalt åtta kablar inne i en nätverkskabel – dessa skall sedan anslutas i rätt ordningsföljd – om man nu vill ha internet tillgång vill säga.

För att få fram dessa små kablar skall kabeln skalas med ett specialverktyg, för att sedan fästa varje enskilt kabel (totalt åtta) i små plintar inne i nätverksuttaget – småpillrigt värre, ibland önskar jag att jag skulle ha kvinnofingrar… Verktyget för att fästa i plintarna heter ”slits”, för den både fäster kabeln i pliten genom att den skärs igenom och sedan klipper av återstoden – vilket är smidigt då det fungerar åtminstone. Efter det skall motsvarande operation upprepas i andra änden av kabeln. Sen är vi klara för sanningens minut, då ens verk skall testas. Det är nämligen viktigt att varje enskild kabel hamnat i rätt ordning, och att den har kontakt – därför använder man sig av en nätverkstestare som kan berätta hur det är fatt.

natverksuttag-installation-pagar

Testning pågår! Nu gäller det att säkerställa att varje kabel är i ordning och fungera som sig bör, en förutsättning för internet tillgång.

internet-uppkoppling

And we are Online! Uttaget levererar också i praktiken 1000 Mbit, som sig bör alltså…

Slutresultat då? För att citera min favoritförfattare inom teknik, Jörgen Städje: ”friskt kopplat, hälften brunnet!”. Nåja inte riktigt så illa, för allt fungerade perfekt både vid test medhjälp av nätverkstestern ansluten, liksom i praktiken då vi hade internettillgång på första försöket. Hastigheten i nätverket är 1000 Mbit internt (eller 1 Gbit), medan uppkopplingen till internet är ”begränsad” till 100Mbit, men det torde väl räcka ännu ett tag.
På tal om teknikartiklar, så rekommenderar jag varmt artiklar av Jörgen Städje på IDG.se de håller otroligt hög standard. En favorit om Viking Line Grace och ”När kommer bussen?” om lokaltrafiken i Stockholm, alla artiklar hittar du här på IDG.se.

brodrost-koppla

Friskt kopplat, hälften brunnet! – Nej, så bör man inte göra… Vanlig hushållsström är inte att leka med, tur att det är låg spänning i nätverk.

Svårare än så är det faktiskt inte att installera ett hemnätverk med några fasta vägguttag och vanlig standard ethernetkabel. Min bror är åtminstone nöjd med hastigheten det fasta nätet levererar, tydligen är en ”låg ping” viktig inom datorspel… Själv håller jag nog mig till andra områden inom tekniken (och juridiken). Men jag minns ännu när vi skaffade fiberanslutning år 2009, det är alltså 5 år sedan det nu – vilket jag är glad för idag för den håller ännu idag riktigt bra kvalitet av JNT.

Nu blir det att i veckan skriva på seminariearbete i familjerätt, hoppas man hinner få en bra start på skrivande – det är viktigt att få något på papper för att kunna utveckla det vidare och inte lämna och stirra på den blinkande curson i Word.

Sebastian