Sommaren närmar sig sitt slut

Temperaturen här i Österbotten har igen börjat närma sig litet mera mänskliga nivåer, som möjliggör kanske litet mera tankeverksamhet igen. För min tankeförmåga minskar nog nästan linjärt med tilltagande temperaturer över 25 C, emedan 22 C är riktigt lagom 🙂

I sommar har jag nog hunnit med både det ena och andra: en resa till Göteborg, två till Korsnäs (Molpe), det årliga Jakobs dagar, god mat och goda vänner. Allt detta uppblandat med litet jobb och sommarstudier vid sidan av.

Idag skriver jag min andra och sista sommartentamen i rättsekonomi, som är ett område som egentligen hör till magister skedet av studierna med vilka jag börjar i höst – konstigt att man kommit så långt i studierna, tiden flyger ibland förbi.

Jag fick tidigare i veckan beskedet om att jag hade klarat min sommartentamen i statsförfattningsrätt (valtiosääntöoikeus), som jag skrev i mitten av juni. Rättningen tog onekligen lång tid, hela två månader, men det är väl ursäktligt över sommaren och den som väntar på något gott väntar sällan för länge, vilket stämde den här gången då det blev 4 av 5 i vitsord 🙂

Litet båtliv har jag också hunnit med tillsammans med mina yngre bröder, ”skärgården” i både Jakobstad och Larsmo är nog vacker sommartid. Dessvärre har det varit sämre på fiskefronten, trots någotsånär tappra försök med både nät och kasse. Eller som min yngste bror konstaterade, det blev ett högt pris per fisk i relation till vad fiskekortet kostade.

ronnqvist-15-dockning-bastuhamnen-larsmo

Mina två bröder förankrar Rönnqvist 15 båten i Larsmo, Bastuhamnen efter en någotsånär framgångsrik fisketur.

ronnqvist-15-larsmo-bastuhamnen

Även om fiskelyckan uteblev, finns det ingen orsak att hänga läpp för mina lillabröder – det är kul att vara ute på sjön! Lillebror Zakke lär sig manövrera båten och framtida medicin studenten Benni njuter i fulla drag.

God mat hör sommaren till, och undertecknad är förtjust i de flesta fiskrätter förutom s.k. Muikkor som jag provade i Karleby – det gick inte hem på intet vis hos mig. Men det har vägts upp av ett par besök vid sommarrestaurangen vid SSJ (Segelsällskapet i Jakobstad) och deras för det mesta utsökta lunch.

pavis-jakobstad-ssj

Sommarrestaurang Pavis i Jakobstad – medlem i klubb Nautor (d.v.s. de som tillverkar Nautor Swan segelbåtarna), vilket sätter standarden. Emellertid skall de få nya krögare från och med sommaren 2016 – skall bli intressant.

Jag har försökt i möjligaste mån hålla mig borta från datorn under denna sommar, vilket nog gått med viss framgång. Datorn har främst varit ett redskap för informationssökning i sommar för de olika projekten – och jag har hunnit läsa en del skönlitteratur istället.

uppgradering-bios-hp-microserver-moderkort-pagar

Men datorpausen lyckades inte helt – det hade kommit en ny version av BIOS till min hobbyserver HP Microserver N54L, som jag inte kunde avhålla mig från att köra in. Vilket också lyckades efter litet klurande efter några ”missing files” 🙂

Sammantaget har nog sommaren varit innehållsrik, och sommaren är ju inte riktigt över ännu – även om skolorna börjar för många nu och vardagen gör sig påmind. Men samtidigt skall det bli skönt att komma igång med studierna på riktigt till hösten nu igen. Kanske är det ändå bra att värma upp med en sommartentamen i rättsekonomi nu inför hösten.

rattsekonomi-law-and-economics-bok

Vad?! Läser juriststudenter också nationalekonomi? – Ja , faktiskt litet av den varan ingår nog i studierna också 🙂 Och det är nog nyttigt att lära sig hur juridik och ekonomin i stort samspelar.

Rättsekonomi är nog också det riktigt intressant område, även om det är mera på en teoretisk nivå – det är alltså inte fråga om direkt tillämpbar juridik och det är väl därför det kommer in relativt sent under utbildningen. I Finland studerar man inte ämnet rättsekonomi (finska: oikeustaloustiede), alls lika mycket som i USA var ämnet heter Law and Economics, men i USA handlar ju allt om pengar litet karikerat uttryckt 😉 Skämt åsido så är det allmänbildande att läsa just nationalekonomi, eftersom det studerar i princip alla val av ekonomisk karaktär vi gör och därmed finns ju också juridiken med som ett styrmedel för våra val med på ett hörn.

/ Sebastian

Varför blev jag jurist?

Jag fick nyligen frågan, varför jag valde att bli jurist, och även om jag fått frågan tidigare, så har jag oftast givit ett mera allmängiltigt och standardiserat svar på den. Men den här frågeställaren ville ha ett litet mera ingående svar än så, så det erbjöd till eftertanke.

Mitt standardsvar brukar annars vara att jag har ett samhällsintresse och juridik är ett brett område samtidigt som jag får ett given yrkesbenämning, alltså jurist. Inget fel i det svaret, men det säger kanske inte jättemycket om personen, egentligen, och det var nog orsaken till att frågeställaren inte nöjde sig enbart med det svaret.

mera-explicit

Vissa nöjer sig inte enbart med enkelt svar, utan vill också ha en mera komplett slutledning än så. Och yrkesvalet borde kanske i någon mån bottna i mera än ett förhastat val, så frågan är nog relevant!

För att utveckla mitt tidigare svar (för att använda en term förbehållen journalister), så tror jag att det bottnar i någon form av patos för rättvisa. Det låter måhända storslaget, men jag brukar se att rättvisan nog också skall finnas i de små sammanhangen och inte enbart ur ett större perspektiv. För det är av få saker som jag tar så illa vid mig av som när någon bekants rättigheter blir kränkta – och det gäller särskilt om den kränkte är den svagare parten och den andre utnyttjar t.ex. någons oförstånd eller sjukdom medvetet eller omedvetet.

Juridiken ger här någon form av verktygsback med verktyg som (i bästa fall) erbjuder en möjlighet att korrigera orättvisorna. Det är ju utopi att man skulle kunna korrigera alla orättvisor, men i mitt tycke ger juridiken åtminstone något av de bästa möjligheterna att göra så. Sen är ju juridik inte lösningen på alla problem, och oftast en sista hands åtgärd var man ofta är tvungen att ”slå i underläge”, men den ger åtminstone någon form av ramverk och rättvisekontroll.

Sen är det ett förbaskat intressant område också 😉
Det sägs ju inte utan anledning: att ju mera man lär sig desto mindre vet man – och det gäller nog också juridiken.

Sen skulle man ju kunna hävda att juridik är ett relativt statiskt område, med få nya innovationer. Men det är nog inte sant ur alla hänseenden, för vissa områden förändras i en rasande takt. Samtidigt som vissa områden är mera bestående. För även om moral och lag (juridik) inte är samma sak, så finns det ändå ett flöde däremellan och moralregler cementeras som juridiska regler och vice versa, därigenom blir inte området statiskt ur en moralisk synvinkel – utan påverkas av och påverkar samhällets rättviseuppfattning.

Något om kall yrken och domared

Jag har tidigare diskuterat s.k. kall yrken med min far, och det aktualiserades för inte så länge sedan att vi återigen dryftade frågan. Orsaken till det var att min lillebror blivit antagen till läkarutbildningen och vi diskuterade om just läkaryrket är ett kall yrke. Frågan är då förstås: vad förstås med ett kall? Är det synonymt med att ha vetat sedan barnsben att jag skall bli just det, eller att man på något vis känt sig utvald för att välja den professionen? Eller räcker det med ”enbart” ett brinnande intresse? Min åsikt i frågan är att man kanske drar litet för höga växlar när man pratar om kall yrken, och det i de flesta fall skall räcka med ett intresse och naturligtvis en vilja att tjänstgöra som t.ex. läkare.

Av det halkade vi naturligtvis över till olika former av eder som man skall avlägga innan man påbörjar sin yrkesgärning inom vissa områden. I Finland har ju läkarna sin egen ed (finska), som bygger på den Hippokratiska eden. De jurister som väljer att tjänstgöra som domare i Finland avlägger också en form av försäkran, oftast i samband med auskulteringen (tingstjänstgöring), som återfinns i rättegångsbalken:

"Domare skall ed thenna svärja: Jag N.N lofvar och svär,
vid Gud och hans heliga Evangelium, at jag vil och skal,
efter mitt bästa förstånd och samvete, i alla domar rätt giörä,
ej mindre then fattiga, än then rika, och döma efter Guds och
Sveriges Lag, och laga stadgar: aldrig lag vränga, eller orätt 
främja, för skyldskap, svågerskap, vänskap, afvund och 
illvilja, eller räddhoga: ej eller för mutor och gåfvor,
eller annan orsak, under hvad sken thet vara må, 
och ej then saker giöra, 
som saklös är, eller then saklös, som saker är. 
Jag skal ock hvarken förr, än domen afsäges,
eller sedan, uppenbara them, som till Rätta gå, eller androm, 
the rådslag, som Rätten inom lyckta dörar håller. 
Thetta alt vil och skal jag, som en ärlig och uprichtig 
Domare troliga hålla, utan arga list och påfund,
så sant mig Gud hielpe til lif och siäl. 
Ej må någor i Domareembetet träda, förrän han så svurit hafver."

— Rättegångsbalkens 1 kapitel 7 paragrafen (Finlex)

Eden finns dock också i en förnyad form, som nog bättre svarar mot dagens krav och förväntningar – även om rättegångsbalkens domared fortfarande nog också gäller.

"Jag N.N. lovar och svär vid Gud den allsmäktige och allvetande
att jag efter bästa förstånd och samvete skall handla rättvist
i alla lagskipningsuppgifter och iaktta lag."

— Förordning om [..] domared och domarförsäkran 6 § (Finlex)

Jag skulle dock hävda att juristyrket i sig inte kräver någon form av kall, för att man skall ”kunna” välja det – utan här är det intresse som avgör. Jag låter det vara osagt om läkaryrket kräver ett kall – för läkaryrket kan ju utföras på mängd olika sätt, utöver den vanlige distriktsläkaren finns det ju också de som t.ex. enbart ägnar sig åt forskning. Litet samma är det för jurister, och inom vissa inriktningar som t.ex. domare krävs det nog någon form av kall att sträva efter rättvisa åtminstone – i mitt tycke.

yrkesval

Det är lätt hänt att man förknippar vissa egenskaper med vissa yrkesgrupper – här med ingenjörer som sätter ”funktion före form”.

Ja, det återstår att se om man valde juristyrket på rätt premisser när man väl kommer ut i arbetslivet, men sålångt är jag nog nöjd med mitt val – vad det bekommer intellektuella utmaningar även om studiet av området kunde förbättras.

/ Sebastian

Push it forward

juridik-studier-universitet-whitelines

Whitelines anteckningsbok med sin trevliga påminnelse om att ta det framåt! Ibland behövs lite uppmuntran i en juridikstudents vardag, även om man är på slutrakan.

När jag studerade min första terminen på Handelshögskolan i Stockholm, så delade de ut en massa saker åt studenterna bl.a. latop-väska, paraply, etc. – men det som jag faktiskt haft störst nytta av är anteckningsböcker från det svenska företaget Whitelines. De är häftiga på två sätt: dels att de inte har vanliga svarta linjer eller rutor på pappren utan det är vita linjer på svagt blåaktig papper – vilket är mycket behagligt för ögonen plus att det går att skanna dem. Men dels också för att de innehåller olika maxim eller andra aforismer, som i häftet ovan:

Push it forward

Så enkelt, men samtidigt elegant! Jag blir glad varje gång när jag öppnar det aktuella häftet och det uppmanar mig ”att föra det framåt”, oberoende vad jag just då gör (oftast studier, men i alla fall). Den uppmaningen förpliktar en på ett visst sätt att göra sitt bästa 🙂
De hade också i all sin enkelhet också kunnat skriva ”Prorsum” vilket är latin och betyder ”Framåt!” – bl.a. Burberry har en klädkollektion med det namnet.


Igår (måndag) var det en ovanligt gråmulen och kylig dag för att vara i slutet av juni och eftersom jag var ledig från jobbet idag, så fann jag mig tvungen att finna någon aktivitet som kunde råda bot på tristessen.

Aktiviteten jag slutligen fann var att besöka stadsbiblioteket i Jakobstad, för att börja göra litet research inför det stundande projektet att börja skriva magisteravhandling i höst. Eller i praktiken dröjer nog själva författandet av avhandlingen till nästa vår, eftersom hösten dedikeras till kurser i forskningsmetodik, litteraturstudier och andra ”understödjande studier”.

Men i allt det skall jag ännu hinna skriva ännu ett övningsseminarium inom ämnet familjerätt. Jag har hittills hunnit skriva de två övningsseminariearbeten som ingår i rättsnotarieexamen, varav det ena var mitt slutarbete – som den intresserade hittar under ”Arkiv”. Men också i magisterskedet (Juris magister) ingår ett eget övningsseminarium, på ca 20 sidor att skriva.  Ämnet för detta seminariearbete är som konstaterat familjerätt, och nu återstår bara att hitta en lämplig fråga att skriva om, likväl att skriva själva arbetet. 😉

Nåväl, mina timmar på biblioteket gav litet utdelning då jag troligen hittade ett intressant område att skriva om. Frågan är inte helt specificerad ännu… men anknyter till de s.k. intressebevakningsfullmakter som man som enskild kan upprätta för framtiden om man skulle drabbas av t.ex. demens och då inte längre är i stånd att välja en intressebevakare. En intressebevakningsfullmakt ger en möjlighet att själv sin eventuella framtida intressebevakare, t.ex. sin partner eller annan anhörig. Men lagen är relativt ny, i kraft från 2007 och i och med det finns det en hel del intressant att ”forska i”. Dessutom är det ju ett relativt intressant sak i sig, att man på förhand kan samtycka till att en annan person, om vissa villkor uppfylls, får disponera över ens ”förmögenhet” och personliga angelägenheter.
– se: Lag om intressebevakningsfullmakt (2007/648).


Men dagarna har inte bara bestått av studier och arbete, jag har nog försökt koppla av också – särskilt från studierna!

I förrgår besökte vi bl.a. farmor som bor ute på landet i Purmo, eller för att vara mer precis Överpurmo och däri liggande byn ”Kasackbacka”.

purmo-kasackbacka

En rofylld utsikt utöver åkrarna i Kasackbacka, Purmo. Lantidyllen är kanske som vackrast på sommaren?

Så härligt att ibland få lämna stadslivet och dess bekymmer och krav, för en stund, och kunna andas frisk och ren lantluft. Dessutom är det också otroligt vackert i sin ”enkelhet” och samtidigt fridfullt – en mini-retreat i sig. Rekommenderas!

Sebastian

Inträdesprov till juridiska fakulteten (3 år senare och provövervakare)

Igår (11.6.2014) var det exakt tre år sedan jag skrev inträdesprovet till juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet, Vasa enheten.

”Dagen till ära” så hade jag sökt om att få vara provövervakare vid inträdesprovet, vilket hölls igår vid Åbo Akademis utrymmen i Vasa. Jag hade blivit antagen som provövervakare och fick inställa mig redan 10.30 för förberedelser, själva provet på gick från kl. 12.00 till kl. 17.00. I verkligheten blev provstarten något försenad, så vi var klara först strax före kl. 18…

Som provövervakare fungerar några studenter från fakulteten, tillsammans med en ansvarig provövervakare som annars är anställd vid universitet. För besväret erhåller man lite mer än en symbolisk summa. Jag ville vara provövervakare för att få se hur det fungerar från andra hållet, då jag faktiskt hann fundera lite på hur det måste vara att vara övervakare när jag själv skrev provet.

abo-akademi-vasa-academill

Åbo Akademi i Vasa, med Academill huset i fokus – som även kallas för Peffan. I år hölls urvalsprovet till juridiska fakulteten här, vilket också var fallet då jag sökte in.

Urvalsprovet förflöt utan några större incidenter, och arbetsdagen för oss provövervakare slutade på 9 timmar.

Jag vågar med säkerhet säga att det är många som spänt väntar på att urvalsresultaten publiceras i juli! Jag minns själv hur nervös jag var när jag skrev provet i exakt samma sal för tre år sedan. Jag är annars en lugn och sansad person, jag kan väl närmast beskrivas som ”lugn som en filbunke” på utsidan i de flesta situationer. – Men på provdagen för tre år sedan – vilken inre nervositet!

Varför var jag då så nervös? Jo, för att när man söker till juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet så ändras böckerna från år till år. Vilket betyder att när man investerat nästan ett halvår till läsande av litteraturen, så vill man faktiskt lyckas i provet och komma in. För gör man inte det är man tvungen att börja om från början nästa år – ”one shot” helt enkelt 😉 Nå, det gick ju vägen för mig då! – så jag hoppas att litet av mitt yttre lugn kunde smitta av sig på gårdagens skribenter…


Jag kunde inte låta bli att ta en bild från stranden vid Åbo Akademi i Vasa, ut mot Brändö och Vasa universitets campus där. Orsaken är att Vasa förändras och växer, i en stadig takt – trots ekonomiskt svåra tider i Finland. Dessutom har Vasa förändrats en del under de tre år jag har studerat här.

vasa-universitet-campus-brando

På bilden syns Vasa universitets campus på Brändö, med ”Fabriikki” i förgrunden. Till höger syns Vasa elektriskas tillbyggnad – toppmodernt med stora glasväggar.

Under de första två åren jag studerade på juridiska fakulteten i Vasa, så var utbildningen lokaliserad ute på Brändö var vi delade utrymmen med Vasa universitet (på bilden). Sedan hösten 2013, så är utbildningen baserad i centrum av Vasa i den s.k. Ekgården ovanpå Vasabladets redaktion. Jag måste säga att de nya utrymmen är aningen trevligare än de på Brändö, eftersom de är mindre och bidrar till en mera gemytlig och personlig stämning. Utrymmena på Brändö var nog också moderna, men man försvann lite i den stora massan – vilket är lätt hänt på ett stort universitet.

Men också Brändö förändras, bl.a. så bygger Vasa elektriska ett helt nytt kontor med jättestora glasytor. Det gör mig nervös eftersom jag inte ännu fått elräkningen för de senaste fyra månaderna, och man kan ju gissa varifrån pengarna tas till detta (skryt)bygge!

Sebastian

Slutarbetet klart och godkänt – nästan färdig rättsnotarie

I förra veckan, måndag-tisdag (12-13.5.2014), så presenterade jag mitt slutarbete för min rättsnotarie examen vid juridiska fakulteten, vid Helsingfors universitet. Jag kan väl inleda med att konstatera att mitt arbete blev godkänt 🙂

Jag har under de två senaste månaderna, från medlet av mars till slutet av april jobbat och skrivit mitt på mitt rättsnotarie arbete. För oss juriststudenter är examensarbetet (vanligen kallad kandidatarbete) uppdelat i två mindre arbeten, s.k. övningsseminariearbeten. Varav det ena arbetet utgör det egentliga slutarbetet vilket det nu är fråga om för min del. Det andra arbetet skrev jag förra våren 2013, och då inom arbetsrätt närmare bestämt, du kan hitta det på arkiv-sidan (full-text .pdf fil).

Nu i vår handlade mitt arbete istället om immaterialrätt. För den som inte känner till begreppet immaterialrätt, så handlar det om rättigheter till sådana saker som man inte kan ta på, t.ex. upphovsrätt, varumärken och patent, men som ofta ändå är mycket värdefulla.
Rubriken på mitt arbete är:
Tillgängliga rättsskyddsmedel för skydd av kännetecken under .fi toppdomänen
– med fokus på alternativ tvistlösning och framtida förändringar

Rubriken kan säkert låta knepig för den som inte är insatt i området, men i korthet handlar mitt arbete om hur man kan gå tillväga om någon obehörigt registrerar en .fi domän som är det samma som en skyddade kännetecken (t.ex. ett varumärket). Ett konkret exempel, om jag har skyddat ”sebbe” som varumärke och någon registrerar ”sebbe.fi” utan mitt tillstånd, så måste det finnas olika medel för att jag skall få tillgång till ”sebbe.fi”. Det är de här (rättsskydds)medlen som jag undersökt.

Rubriken dök upp mitt i huvud redan under hösten 2013, när det var dags att anmäla sig till seminariet i fråga. Sen dess fram tills nyligen, har jag till och från funderat på saken. Varför valde jag då denna rubrik? Sannolikt för att jag jobbat en del med .fi domänen, men också för att det finns väldigt litet, om ens något, skrivet om saken sen tidigare.

Nå, hur gick själva bedömningen då? Jag hade en saklig opponent, som noga gått igenom mitt arbete och hittat mindre brister, t.ex. något stavfel och liknande. Men övrigt verkade det bra. Så jag blev nog glad när min handledare och tillika examinator, konstaterade att detta arbete klart motsvarade en fyra! Allt mitt arbete har fått en fin belöning, kan jag nog konstatera!

Vill du läsa mitt arbete, så hittar du det också på arkiv-sidan.

övningsseminariearbete_immaterialrätt_2014

En bild på pärmen till mitt slutarbete för rättsnotarie examen, ”Tillgängliga rättsskyddsmedel för skydd av kännetecken under .fi toppdomänen, med fokus på alternativ tvistlösning”

Nu återstår det några enstaka ”små” kurser för att jag skall få min egentliga rättsnotarie examen, men det stora sista arbetet är nu klart. 🙂

Sebastian Åstrand

Domstolspraktik

En ingående del av processrätten som läroämne är att avlägga en s.k. domstolspraktik vid tingsrätten.

I praktiken ingår att tillbringa totalt 10 förmiddagar/eftermiddagar vid domstolsförhandlingar. Av dessa skall ungefär 5 vara civilmål och 5 brottmål. Termen brottmål beskriver ju i sig självt vilken typ av rättegång det är fråga om. Däremot innebär en civilmåls rättegång att det ofta är fråga om en tvist mellan två (eller flera) parter, som man önskar att domstolen avgör.

Hittills har jag hunnit med totalt 7  8 dagar i rätten, så det återstår ytterligare 3 2 dagar innan det är klart för min del. Även om det är tidskrävande är det mycket nyttigt och lärorikt att följa med processerna.

Justitiehuset i Vasa var både Österbottens tingsrätt och Vasa förvaltningsdomstol huserar.

Justitiehuset i Vasa var både Österbottens tingsrätt och Vasa förvaltningsdomstol huserar. Vid entrén är det permanent säkerhetskontroll, motsvarande den på flygplatser med metalldetektor och röntgen – vilket gör inpasseringen något omständlig –  men bidrar till trygghetskänslan.

Uppdatering 6.5.2014,

Idag har jag också tillbringat hela dagen i tingsrätten. Huvudtemat för idag var civilmål.

Vi juriststudenter har dessvärre och av förståeliga skäl absolut tystnadsplikt gällande de saker som framkommer på domstolssessionerna. Vilket följer av studiehandbokens s. 91-92. Därmed kan jag inte tyvärr skriva om de saker jag får bevittna i domstolen. Men allmänt kan jag väl konstatera att det är både intressant och ibland också känsloväckande. Samtidigt som jag är glad för att vi har en välfungerande rättsapparat som reder ut tvister mellan människor.

Min pågående domstolspraktik blankett - ungefär som när man var konfirmand och skulle besöka Gudstjänster.

Min pågående domstolspraktik blankett – ungefär som när man var konfirmand och skulle besöka Gudstjänster.

Varför behövs (försvars)advokater?

Jag gick under vintern en intressant kurs i straffrätt i praktiken, som leddes dels av en advokat och en professor i straffrätt.

En av de centrala frågeställningarna var: varför vi behöver ha ett system med försvarsadvokater åt den som misstänks eller åtalas för ett brott? Som du eventuellt känner till har du laglig rätt till ett biträde (vanligen en advokat) om du anklagas för ett lite mer allvarligt brott. Dessutom om du själv inte har medel för att kunna bekosta en advokat så betalar staten hela eller delar av advokaträkningen (s.k. rättshjälp).

Vill man ge ett okomplicerat svar på frågan, så är det orsaken det att rättvisan kräver det. För om man tänker sig staten som ett subjekt, så har staten och i förlängningen åklagarna mycket större resurser än den enskilda medborgaren att driva ett åtal och skaffa fram bl.a. bevis. Medan för den enskilda så är det vanligen ett helt nytt tillstånd som denne befinner sig igenom att vara misstänkt för ett brott, och har dessutom vanligen mycket knapphändiga resurser.

Den ene av våra lärare, advokaten Kai Kotiranta, illustrerade styrkeskillnaden med ungefär följande figur – jag har själv ritat den aktuella bilden digitalt.

styrkeförhållandet-individen-staten-varför-behövs-advokater

 

Med figuren försökte läraren att illustrera den stora styrkeskillnad som de facto existerar mellan en vanlig person som är åtalad för ett brott och staten. Advokatens roll här blir att i någon mån försöka väga upp styrkeskillnaden, så att individen har en någorlunda rättvis chans att försvara sig.

En annan intressant sak, som den yrkesverksamma advokaten nämnde var att över 60% av advokatens tid går åt att ”hålla klienten i handen” under processens gång. Resterande 40% är det ”verkliga juridiska arbetet”. Orsaken till detta står att finna dels i styrkeskillnaden, men också i att det är en så pass främmande och psykiskt prövande situation att stå misstänkt för ett brott.

Särskilt om olika restriktioner påförs under förundersökning ex. frihetsberövande (häktning), för att ”undvika att den misstänkte försvårar utredningen”. Problemet är att begränsa någons rörelsefrihet är att det är ett av de största ingreppen man kan göra i en persons liv och egna frihet.

Sammantaget, fick jag nog en bra bild av varför man behöver ha en advokat vid sin sida om det skulle gå så pass illa man någon gång blir misstänkt för en brottslig gärning. Eller åtminstone en liten insikt i varför det b.la. i ”Europeiska människorätts konventionen” ingår en skyldighet för staterna att se till att alla som misstänks för ett brott har tillgång nödvändig juridisk rådgivning.

Sebastian

Juridikstudier och latin

Visst är latin ett vackert språk? Jag tycker åtminstone det, särskilt när på det ett så kompakt men ändå kraftfullt uttrycker olika tillstånd/principer/visdom med mera.

Genom juridikstudierna kommer man onekligen i kontakt med en del latin, så kallad jurist / juridisk latin. Och jag måste medge att jag försökt läsa på lite extra latin än vad som ingår i studierna på senaste tiden.

Litterarum radices amarae, fructus dulces.
Kunskapens rot är bitter, men dess frukter äro söta.

– ett motiv till att lära sig litet latin på latin 🙂


Några av de vanligaste latinska fraserna inom juridiken är ju,
som kanske också är bekanta för en del:

Pacta sunt servanda.
Avtal skall hållas. – själva kärnan i avtalsrätten och viss mån även inom folkrätt & för internationella konventioner mellan länder.

Nulla poena sine lege.
Inget straff utan lag. – en mycket central princip inom straffrätten.

In dubio, pro reo.
Vid tvivel, föredra den anklagade. – Det skall bevisas bortom rimligt tvivel att den åtalade är skyldig i domstol, alternativt hellre fria än fälla.

In casu.
Bedömning från fall till fall. – synnerligen vanligt jurister emellan. Måste medge att jag själv använder uttrycket ibland i vardaglig kontext.

 

http://314tons.deviantart.com/art/Alea-iacta-est-197688396

http://314tons.deviantart.com/art/Alea-iacta-est-197688396

Kanske ett av de mest kraftfulla uttrycken i mitt tycke på latin är ”Alea iacta est”, tärningen är kastad.

Processrätt

Hej igen,

Jag fick idag det glada beskedet att jag klarat tentamen i processrätt – dessutom med bravur (4/5)!

För den som inte känner till processrätten så kan man säga att det området behandlar i princip hur man verkställer de skrivna lagarna och andra normer (materiell rätt). För skulle man inte ha processrätt så skulle lagar och liknande bara vara ett tomma ord på papper. Men mera konkret så handlar processrätten dels om hur och vilka regler som gäller för olika förfaranden i domstol (rättsprocesser). Allt från tingsrätt till hovrätt till högsta domstolen – alltså de allmänna domstolarna. Dessutom finns som separat område förvaltningsprocessrätt men det området hör istället till förvaltningsrätten.

Processrätten intresserar mig så tillvida att man därigenom får något konkret ut av juridiken. Alltså i viss mån mera praktiskt, och möjlighet till att argumentera för olika lösningar. Och dessutom känna till de olika ”spelreglerna” som gäller exempelvis bevis och bevisvärdering.

I tenten lyckades jag bra på alla frågor förutom en fråga, som behandlade vad som så vackert på latin heter res judicata. Med res judicata avses att man inte kan få samma ärende som prövats av domstolen en gång att prövas en gång till. Detta för att spara dels på resurser för domstolarna men också för rättssäkerheten för parterna. Men det knepiga i sammanhanget är att avgöra vad som utgör samma sak. Till sin hjälp har man ett par kriterier, 1. samma parter, 2. samma rättsfråga/förhållande och 3. samma tidsperiod. Den mest knepiga frågan är naturligtvis fråga två och då särskilt om verkligen har prövat samma rättsfråga. För har man det så kan saken inte prövas på nytt, men om så inte är fallet så kan man ta saken till domstol för ny prövning.

Vill man kan komplicera frågan ytterligare till exempel med parterna. Exempel: om ena parten som är ett AB går i konkurs, är då konkursboet bundet av res judicata i fall som redan prövats om konkursboet önskar pröva saken igen? Det vill säga är konkursboet samma part som AB:et? – Nu skall jag inte ge svar på frågan här, det är ju därför man behöver anlita en jurist/advokat 🙂

/ Sebastian

Insolvensrätt & Europarätt

Tentamen i insolvensrätt och europarätt är de senaste bedrifter som jag gjort på studiefronten i höst. Hittills vet jag att jag är godkänd i insolvensrätten, men jag får vänta in i december på resultat i europarätten.

Jag har också i små steg börjat jobba på min nya webbsida Juristen.fi, se nya bannern här till höger på sidan. Tanken med det projektet är att dela med mig om allmän juridisk information på svenska i Finland. Det låter kanske litet ambitiöst, men jag tror att sidan kan ha viss potential.

Innehåll på Juristen.fi kommer att växa fram vart efter jag eller någon annan jurist hinner skriva på sidan. Hittills är en kort artikel om att studera juridik i Finland publicerad.
Orsaken till den begränsande takten är naturligtvis att mina ordinarie studier begränsar tiden för att jobba med andra saker. Dessutom har jag ju mitt företag att sköta på sidobasis också 🙂

Men i vilket fall som helst tycker jag domänen juristen.fi är litet fancy och jag är glad att jag lyckades lägga vantarna på den. Eventuellt kan man ju ha annan nytta va den i framtiden.

Det var min lilla uppdatering i nuläget!

Plus en rolig bild:
jurister_och_kostnarer

/Sebastian