Våren 2017: mest jobb och uppsatsskrivande & litet annat

Hej!

Senaste inlägget skrev jag i november 2016, vilket är för över 6 månader sedan. Därför är det nog dags för en (mindre) uppdatering.

Under den här tiden har det hänt en hel del. Däri ligger också förklaringen till radiotystnaden på bloggen. Men vad är det då som har hänt sen sist?

När jag senast skrev ett inlägg i början av november så jobbade jag fortsättningsvis heltid som migrationshandläggare vid Migrationsverket. I början av december bytte jag emellertid jobb. Numera jobbar jag på skatteförvaltningen här i Vasa. Det är en av de större förändringarna som jag åtminstone i början märkte av varje dag. För på min tidigare arbetsplats uppstod en gemenskap som åtminstone jag upplevde som väldigt unik för arbetssammanhang. Orsaken till dess uppkomst ligger troligen i att vi alla fick vara med och bygga upp någonting helt nytt, en helt ny asylprövningsenhet. Därigenom fick vi alla sätta vår personliga prägel på verksamheten (inom givna ramar, naturligtvis). Dessutom, utöver att vi var ett väldigt bra gäng, så tror jag att vi gemensamt hade en känsla av att vi utförde en samhällsviktig uppgift som också hade en stor betydelse för de enskilda klienterna.

För det är klart, sätter man ihop ett gäng personer med olika bakgrunder för att tillsammans lösa uppgifter, tackla problem och skörda frukten av arbetet – så är en naturlig konsekvens att man blir ett (mycket) sammansvetsat team. Att arbetsuppgifterna också var innehållsmässigt och psykiskt krävande gjorde säkert också sitt. En del hävdar att asylprövning är, om inte det svåraste jobb man kan ha, så åtminstone ett av de absolut svåraste jobben – och jag är nog beredd att hålla med. Just kring arbetets innehåll och utmaningar så skulle jag kunna skriva väldigt mycket. Kanske kan jag också gör det någon gång i framtiden.

Här håller jag min f.d. kollegas hund i famnen. Den fick ibland hälsa på vid kontoret under lugnare dagar. En riktig office dog!

Undertecknad i ett av interjvurummen på Migrationsverket. Det här var min vardag under närmare 10 månader. Skulle de här väggarna kunna tala, så skulle de kunna berätta om väldigt många tragiska livsöden men också om dagar då intervjuaren förmått traumatiserade människor öppna sig och berätta om sina liv – en historia som kunnat vara helt avgörande när man senare fattat beslut i asylärendet. Det här var ett tungt jobb, men samtidigt väldigt stimulerande och på ett sätt också givande. För under den här tiden växte jag väldigt mycket som person.

Men ingenting varar som bekant för evigt och så inte det här heller. För antalet asylsökanden som kom till Finland avtog kraftig efter rekordhösten 2015 och därmed minskade också behovet av att upprätthålla en egen asylenhet i Vasa. Således fattades ett beslut om att enheten skulle avsluta sin verksamhet vid årsskiftet 2016/17. Jag hade dock turen att bli erbjuden förlängning av min anställning, en tur som tyvärr inte alla mina otroligt duktiga kollegor delade. Jag valde dock efter en del funderande att tacka nej. Orsakerna var två, för det första hade arbetsorten ändrat till Reso (strax utanför Åbo) och för det andra så behövde jag fokusera på att skriva klart min avhandling och således avsluta mina studier – en flytt till en ny ort hade under de här omständigheterna inte passat särskilt bra.

Migrationsverket upprätthåller ett eget bibliotek för sin personal, något som är väldigt uppskattat. Där via kan man låna facklitteratur om de länder varifrån man möter asylsökanden, men också skönlitteratur. Här ett litet utdrag ur boken ”Jag var precis som du” som är skriven av Negra Efendić som kom till Sverige som asylsökande.

Ett såhär fint diplom fick jag av mina kollegor när jag slutade på Migrationsverket. Enligt diplomet är jag en ”superhurri” alltså supersvensk, haha. Plus att jag profilerat mig som en seglande nallebjörn som har svar på alla frågor. 🙂

När jag började på det nya jobbet så kände jag speciellt i början viss abstinens efter den unika gemenskapen som hade existerat på den gamla arbetsplatsen. För det sägs att människan instinktivt skyr förändringar och det är säkert sant. Däremot så behöver jag kontinuerligt förändringar för att jag ska känna mig stimulerad i vardagen, eller rättare sagt någon form av nya utmaningar med jämna mellanrum. För stagnation är något av det som jag personligen har svårast för. Och visst, efter någon vecka på den nya arbetsplatsen så hade jag visserligen inte glömt den unika gemenskapen på den gamla arbetsplatsen, men jag började känna mig på riktigt hemma på det nya jobbet.

På mitt nya jobb finns det varje morgon möjlighet att köpa semlor, mysli och gröt. Speciellt smörgåsbuffén är något som jag uppskattar, för semlorna bakas på plats.

Det här inlägget har hittills, i princip, mest kretsat kring jobb. Har jag gjort något annat än jobbat det senaste halvåret? Jo, det har jag nog – men arbetet har tagit upp en väldigt stor del av tiden, det kan jag inte förneka. En annan sak som tagit väldigt mycket tid och energi den senaste tiden är skrivandet och färdigställandet av min pro gradu avhandling (motsvarande en masteruppsats eller D-uppsats). I skrivande stund är min uppsats inlämnad och numera också godkänd.

Att avhandlingen är klar betyder nu också att jag har avklarat alla studieprestationer som fodras för att kunna ansöka om min juristexamen. Men det betyder också det att jag nu får lägga avhandlingen bakom mig. Visst, jag har tyckt att det har varit till och från riktigt spännande och stimulerande att skriva avhandlingen, speciellt eftersom jag valde att skriva om ett område som varit föremål för väldigt litet tidigare forskning. Men samtidigt har avhandlingen utgjort ett kontinuerligt stressmoment som gjort sig påmint om inte varje dag så åtminstone flera gånger i veckan, under de senaste två åren. Nu är den som sagt färdig och jag har också lämnat in min ansökan om juris magisterexamen. Tänk att den dagen nu kommit! Det hade jag nog svårt att tro när jag hösten 2011 inledde mina studier – då kändes det så otroligt avlägset att man en dag skulle ha färdigställt alla studieprestationerna inklusive den mycket beryktade pro gradu avhandlingen, men här är vi nu 🙂

Även om största delen av min tillvaro de senaste månaderna kretsat kring jobb och avhandlingsskrivande så har det nog funnits tid för annat också. Bara att tiden varit allt mellan ganska till mycket begränsad.

Välkommen på halv åtta hemma oss mig! Nej, jag skojade bara… En kväll gjorde jag, Anders och Sophia på nytt slag i saken och bestämde oss för att göra mat tillsammans.

Förrätten var en ganska enkel historia och bestod av äppel, tomat, rucola, körsbärstomater, rödlök, tonfisk och en gräddig ost ovanpå. En fräsch smak hade det och jag svarade faktiskt för uppläggningen 😉

Varmrätten var riktigt delikat och bestod av en laxmedaljong, ugnsbakade potatiser, rostade nötter, granatäpple, rotfrukter, lök, rucola och smältost.

Efterrätten var riktigt smarrig! I skålen ser du uppvärmda päronhalvor som ligger i en slags chockladfondant och ovanpå detta rostad mandelmassa. Till detta tillkom även vaniljglass. Min vän Sophia som studerar till lärare i huslig ekonomi kan verkligen det här med att lägga ihop delikata menyer.

Nu efter att avhandlingen blev klar så har jag fått betydligt mera tid för annat också. Det är en märklig känsla och skillnaden är påtaglig. Plötsligt har jag betydligt mera fritid än vad jag haft på länge. Frågan är mera hur jag ska använda den? En kompis som själv färdigställt sin avhandling gav mig dock en förvarning om vad som är att vänta, och det är att ta itu med allting som man inte haft tid med under avhandlingsskrivandet. Jag börjar så småningom inse att hon hade rätt, för det är onekligen mycket praktiska saker men också en del relationer som hamnat i skymundan den senaste tiden. Nu är det alltså hög tid att ta tag i dessa saker! Eller åtminstone, så snart jag pustat ut ordentligt först 😉

Sebastian

Hösten 2016

Frekvensen av uppdateringar här på bloggen har den senaste tiden varit ganska ringa. Förklaringen till det står nog främst att finna i mitt jobb, för jobbet är nog ganska mentalt krävande, varför den återstående tiden går till återhämtning och andra sysslor än till att just blogga. Men jag tänkte i vartfall skriva en liten summering av hösten så här långt, eller föresten, när tar egentligen hösten slut? I skrivande stund visar kalendern att det är den 6 november och termometern visar det är -9 C ute. Betyder det att vintern är här? Kanske.

I slutet av september så företog jag mig en resa till Sverige och närmare bestämt till Västra Sverige. Där besökte jag min lillebror som numera studerar till arkitekt. Tillsammans så bekantade vi oss med Västkusten och de kustsamhällen som finns där. De ställen som vi fokuserade extra på var Smögen och Kungshamn, som enligt uppgift ska vara riktiga guldkorn. En uppgift också visade sig också stämma mycket väl.

20160925_092640420_ios

Strandpromenaden i Smögen. Båten i förgrunden, en Finnmaster, är faktiskt tillverkad här i Österbotten (i Karleby).

20160925_092735202_ios

Smögen är ett charmigt kustsamhälle. Flertalet filmer är inspelade här, däribland den svenska komedin ”Micke och Veronica”.

20160925_100920212_ios

Jag visste inte ens att det fanns så här pittoreska samhällen i Sverige eller ens i Norden. Den här vyn möter en när man kör över bron till Smögen.

Samma veckoslut så ordnades det i Göteborg det bokmässan, som är ett årligen återkommande evenemang. Det var också bakgrunden till att jag valde just det här veckoslutet för mitt besök till Västra Sveige och Göteborg. För bokmässan i Göteborg har under en längre tid funnits på listan över event jag skulle vilja besöka och efter den här resan så kan jag bocka av ett event. Bokmässan i Göteborg är för övrigt den största av sin sort i Norden, vilket också märktes på den stora mängden utställare. I mässkatalogen så kunde man definitivt hitta någonting för alla smaker, för utom de stora drakarna som Bonnier och Nordstedts så fanns här allt från småförläggare som ger ut böcker på Tornedalsfinska till intresseföreningar i stil med ”Svenska läkare mot kärnvapen” (- vad de nu gjorde på bokmässan?). Så spektrat var minst sagt brett. Lägg därtill massor med intressanta och aktuella författare, såsom Jan Guillou, Sofi Oksanen och många andra mer eller mindre kända skribenter och författare, som hade intressanta föredrag och diskussionstillfällen.

20160924_140604643_ios

Finland var representerat i olika former på bokmässan, speciellt finlandssvensk litteratur var starkt närvarande.

20160924_131756000_ios

Jag var speciellt intresserade av två författare: Leif GW Persson och Jens Lapidus. Båda hade intressanta föredrag. Efter att ha lyssnat på Lapidus, så blev jag riktigt intresserad av jobba som försvarsjurist och jag tror att den övriga publiken också lämnade föredraget med liknande tankar…

20160924_132030935_ios

Även Mumin hade ett eget stand på mässan.

När man reser tillsammans med en arkitektstudent, så får man räkna med en del intressanta stopp längs med vägen. Vi gjorde ett par avstickare, innefattande ett vid Gunnebo slott. En annan intressant sak med att ha en arkitektur och design intresserad lillebror är att han kan identifiera nästan alla designmöbler. Oberoende vilken lampa eller fåtölj du pekar på, så kan han allt som oftast berätta både vem som är designern och producenten bakom möbeln, utöver modellnamnet. 🙂

20160925_142104259_ios

Gunnebo slott är ett lite mindre slott som ligger strax utanför Göteborg. Framför slottet hittar man en vacker trädgård med figurklippta buskar.

20160925_171301000_ios

Så här ser skrivbordet ut hos en arkitektstudent. Notera speciellt skrivbordslampan som är designad av en italiensk designer, och som enligt utsago förekommer såväl på arkitektkontor som advokatbyråer världen över. Rullen du ser på bilden är inte en rulle med hushållspapper, som jag först trodde, utan det är ritpapper på rulle(!).

20160925_114651052_ios

I Kungshamn som stannade vi till vid en restaurang som heter Bellas Gästis och avnjöt lunchsupén där. Speciellt efterrätten var en delikat historia, lakritspannacotta tillsammans med hallon – båda smakerna ”gifte sig” med varandra.

Min resa fortsatte sedan från Göteborg till Stockholm. Jag är som bekant svag för Stockholm och jag missar nästan aldrig chansen att besöka Sthlm om möjlighet ges. Därför hade jag valt att åka hem med färjan från Stockholm till Helsingfors, och före det med flyg från GBG till Sthlm.

20160926_055937350_ios

Jag gillar att testa på nya saker och i Sthlm så provade jag på att bo på Scandics nyaste hotell: Continental som ligger mitt i centrum. Det mest speciella med det här hotellet var enligt mig deras takterrass med en magnifik utsikt över Sthlm City.

20160926_060203714_ios

På morgonen besökte jag terrassen för att se hur staden vaknar till liv. Emellertid stötte jag på de här rosa underlagen. Medan jag funderade på vad de var ämnade till, så väller en grupp unga hurtiga tjejer in och de ska precis inleda dagen med ett yogapass. Undertecknad valde dock att avlägsna sig diskret istället för att försöka sig på en solhälsning iförd chinos och skjorta 😉

För att fortsätta på litteraturtemat, så hemma i Vasa så gick jag en kväll och lyssnade på Jan Guillou som föreläste på Åbo Akademi. Jag har inte läst speciellt mycket av den gode Guillous böcker, men flertalet av hans kolumner i svenska dagstidningar har inte undgått mitt intresse. Och även om jag nog inte delar hans värdegrund när det kommer till politik och religion, så är det ändå intressant att lyssna till honom. Men en liten kuriositet i sammanhanget: Guillou hade senare även föredrag på Bokmässan i Göteborg och även om jag inte explicit närvarade vid dem, så kunde jag inte undgå att höra litet när han talade också då. Men det intressanta var att han innehållsmässigt bjöd på en relativt liknande presentation, åtminstone till de delar jag åhörde, och ibland var det helt identiska skämt och liknande han bjöd på. Men varför skulle man ändra på ett vinnande koncept, egentligen?

20160906_150946814_ios

Det är tidningen Wasabladet som firar sitt 160 års jubileum med att bjuda på gratis föreläsningar åt sina prenumeranter. Och jag har inte varit sen att utnyttja den möjligheten!

Även inom Studentmissionen har vi dragit i gång hösten med nya evenemang. Även om det ibland känns som om jag ibland har en fot i arbetslivet och en annan fot i studielivet, så tycker jag ändå om att hålla kontakten med studielivet – det känns inte som om jag är riktigt färdig med den saken ännu…

20160915_171209166_ios

Föreningen startade upp höstterminen med en pizzakväll där över 50 pers deltog. Här har vi en tävling där uppgiften är att bygga torn av spagetti och mini marshmallows.

Jag har kanske inte nämnt det tidigare på bloggen, men på jobbet har jag fantastiska kollegor, vilket har gjort att vi också umgås privat utanför jobbet. Jobbet som asylhandläggare är nämligen så pass krävande, att skulle man inte trivas tillsammans med sina kollegor så skulle man inte orka speciellt länge. Varför? Jo, eftersom det vi hör i jobbet många gånger är tunga historier och människoöden, så måste man kunna dela de här upplevelserna med någon som förstår en. Dessutom behöver man kunna bolla svåra fall och beslut med någon, speciellt eftersom utgången oftast har mycket stora konsekvenser för den enskilde.

20160909_194431949_ios

En kväll hade vi kräftskiva med kollegorna från jobbet och naturligtvis hade vi skyltningen på tre språk: svenska, finska och arabiska!

Sebastian

Kiruna och de svenska fjällen

Förra helgen tillbringade jag i Kiruna uppe i norra Sverige. Kiruna är känd som gruvstaden i Sverige, och på goda grunder för där finns faktiskt världens största järnmalmsgruva, Kirunagruvan. I Kiruna kan man så här års uppleva midnattssol, vilket innebär att solen aldrig går ner under horisonten under dygnets 24 timmar.

Men vad fick mig då till att åka upp till Kiruna så här års? Normalt åker man ju till fjällen under vintertid… Bakgrunden till mitt besök till Kiruna ligger i att en god vän flyttade till dit i början av året, och jag ville gärna besöka han och hans sambo som nu är bosatta och jobbar där.

En annan sak varför jag valde att resa just nu, är att flygbolaget SAS erbjuder s.k. ungdomsbiljetter för de som är under 26 år. Prisskillnaden är ganska stor, de här biljetterna är ibland nästan 50 % billigare än ordinarie biljetter. Jag fyllde 25 år i december, så jag har drygt ett halvår kvar att utnyttja den här möjligheten att resa förmånligt. Nu är jag ju också i den lyckliga situationen att jag har en del pengar att använda till bl.a. resor i och med att jag jobbar heltid, så den här möjligheten till att resa tänkte jag ta vara på. Emellertid så finns det ju en motsägelse här, för nu när jag jobbar heltid, så betyder det också mindre fritid som kan användas till resor. Hur man ska lösa den ekvationen vet jag inte riktigt…

I Kiruna med omnejd så finns det en hel del intressant att se även så här års.
Dessutom ska det sägas att jag inte är någon riktigt vän av att åka slalom eller snowboard i fjällen, varför det inte var någon riktig nackdel att åka till fjällen så här års. Inte för att jag inte skulle vilja åka i backarna, men tyvärr så sätter min knäskada punkt för den saken.
Men som sagt, det finns en hel del annat man kan göra i fjällen, såsom att beskåda den vackra naturen. Därför företog vi oss en biltur norrut upptill Abisko (nära den norska riksgränsen) där man bl.a. kan se den s.k. Lapporten som är porten till Lappland. Naturen här var också verkligen speciell och särskilt för en österbottning som annars är van med synnerligen platta landskap. 😉

20160528_150011293_iOS

Vy över Torneträsk. Torneträsk är där Torneälven börjar och som sedan utmynnar i Haparanda / Torneå i Bottenviken.

20160528_160011293_iOS

Jag har inte besökt de svenska fjällen tidigare. Senast jag var i fjällen så var jag en liten pojke och då besökte jag de norska fjällen tillsammans med mina föräldrar. Naturen här är verkligen speciell, och det som fascinerade mig, var det mycket rena och klara vattnet – man kunde faktiskt se rakt igenom till bottnen på många ställen.

Kiruna är som sagt en gruvstad av rang och det märks på flera sätt. Att bedriva gruvverksamhet är uppenbarligen förenat med ganska stora konsekvenser för både stad och dess invånare: däribland så ska hela stadens centrum flytta till en annan plats ett par kilometer från nuvarande placering. Bakgrunden till detta är att man för närvarande är i stånd med att utvidga gruvan – i framtiden kommer den plats som nuvarande centrum finns på vara ovanpå gruvan och därmed föreligger också en potentiell rasrisk. Det jag ändå inte riktigt får ihop är hur det kan vara ekonomiskt lönsamt?

En annan intressant iakttagelse som mina vänner gjort och som även jag i någon mån också märkte av var att man särskilt på natten känner av vibrationer. Vibrationerna kommer av att man bedriver malmbrytningen dygnet runt och särskilt på natten märker man av hur berggrunden skakar av borrningarna vilket alltså fortplantar sig till byggnaderna ovanpå marken trots att en del av brytningen sker på ett djup av 1 kilometer.

20160529_100158189_iOS

Kiruna kyrka är en fin byggnad. Faktiskt så blev den utsedd till Sveriges finaste kyrka och det kan förstå.

20160529_100404802_iOS

Kyrktaket har de dekorerat med vackra statyer i guldfärg. Intressant nog som kommer kyrkan så småningom att monteras ner i sin helhet för att transporteras till en ny plats. Tänk vilket jättejobb – för notera särskilt de enskilda träbitarna som kyrkans väggar och tak är uppbyggda av – det blir antagligen som att lägga en jättepussel.

20160529_125439759_iOS

Jag tillsammans med min gode vän uppe i de svenska fjällen. Under min vistelse hade vi otroligt fint väder. De facto så var det faktiskt varmare i Kiruna (24 C) än vad det var i Stockholm (16 C).

Jag blev faktiskt bekant med Kiruna när jag var kring 12 år gammal, för då pysslade jag, min pappa och bror med att bygga modelljärnväg. I modelljärnvägskretsar och bland andra tågfantaster, så är Kiruna känt för de tåg som fraktar järnmalmen mellan Kiruna och hamnen i norska Narvik. Vad är det då som är speciellt med de här tågen? Jo, de lokmotiven som drar vagnarna med järnmalmen är faktiskt världens starkaste lokomotiv. De kan dra en last på hela 68 stycken fullastade vagnar med järnmalm, vikten är på den här lasten uppgår till 8160 ton(!). Tidigare har jag bara sett bilder och filmer på de här tågen, så därför var det extra kul att få dem i verkligheten och hur de drar den tunga lasten.

20160529_133933152_iOS

Lokföraren var antagligen van med att se tågfantaster, för han hälsade glatt på mig från styrhytten 🙂

20160529_133946662_iOS

Lokomotiv typen heter IORE. Namnet kommer dels av Iron (järn) men anspelar också på den mycket envisa åsnan Ior.

20160529_132534893_iOS

Här står undertecknad bredvid en malmvagn. De här hade vi i miniatyr på modelljärnvägen 🙂 Kul att få se en vagn på riktigt. De vagnar som används idag är faktiskt hela 3 gånger större (!), och lokomotiven drar upp till 55 sådana vagnar.

För att summera, så kan jag konstatera att det blev en mycket trevlig helg uppe i norr! Om mina vänner bor kvar också i vinter, så tänker jag definitivt ta och avlägga en ny visit då, så att jag får se staden i sin vinterskrud.

Sebastian

Ett decennium av bloggande

Idag har det gått precis 10 år sedan jag startade upp min blogg och började blogga.

När jag startade min blogg så fanns den ursprungligen på domänen sebbex.net, en domän som jag registrerade 24.10.2005 och där jag laddade upp och installerade WordPress version 1.5, vilket är samma plattform som bloggen drivs på idag. Då jag började med min blogg, så var nog bloggvärlden fortfarande i sin linda: WordPress hade då existerat i blott lite på 2 år och det var också samma år som Isabella ”Blondinbella” Löwengrip startade upp sin blogg. Så även om jag inte är någon stor ”bloggare”, så får jag väl åtminstone anses vara relativt ”gammal i gemet”, som det heter 🙂

sebbexnet-doman

WHOIS-utdrag för domänen sebbex.net, där det framgår att jag registrerade domänen den 24.10.2005, d.v.s. prick 10 år sedan idag.

Jag har funderat över vad det var som fick mig att börja blogga då jag var 14 år gammal? Jag skulle tro att det var en kombination av två saker. För det första så har jag alltid varit tekniskt intresserad och velat testa på nya saker, så jag tror att det fick mig att installera bloggverktyget WordPress på ett webbhotell för att testa vad det tekniskt var att ha en blogg. För på den tiden så krävdes det ganska mycket konfiguration av bl.a. databas(er) (MySQL) och filer före bloggen var ”up and running”. Idag krävs det betydligt mindre, oberoende av om använder sig av en bloggtjänst som Blogger eller själv väljer att driva sin blogg.
Den andra orsaken, var nog en direkt följd av att jag installerade WordPress och jag märkte att det var kul att skriva en form av en offentlig dagbok. För innan jag började blogga så hade jag flera gånger testat på att skriva dagbok för hand med penna, men jag brukade tröttna relativt fort. Bloggen gav mig möjlighet till dela mina tankar och gå i dialog med läsarna, och jag tyckte då att det var häftigt att vem som helst över hela världen kunde läsa det jag skrivit.

Av den blogg jag skrev år 2005, så finns tyvärr inga inlägg längre publicerade, eftersom jag stängde ner bloggen på sebbex.net för ett par år sedan, efter att jag hade övergått till sebbe.fi år 2009.

blogg

Så här såg bloggen ut i juli 2008, d.v.s. för 7 år sedan. (skärmdump)

En liten jämförelse av bloggarens tillvaro för 10 år sedan då bloggen startade med hur det ser ut idag:

Sebastian år 2005 Sebastian år 2015
– 14 år gammal
– gick i högstadiet på åttonde klass vid
Oxhamns skola
– språkbadselev i klass 8G
– bosatt i Jakobstad
– deltog i finalen i ekonomiskunskap
– 24 år gammal
– studerar sista året vid juridiska fakulteten
– bosatt i Vasa
– bott utomlands
– studerat på 3 universitet
– besökt nobelfesten

En del har förändrats i mitt liv under bloggens existens, samtidigt som ganska mycket är sig likt. Men så ska livet vara, en del saker är mera statiska medan annat är dynamiskt. Skulle allt förändras samtidigt så skulle man inte hänga med, medan om allt skulle vara oföränderligt så skulle man stagnera i tillvaron.

20151017_154103105_iOS

Hälsningar från jubilaren, bloggaren, Sebastian från ett höstvackert Vasa.

Tack för att, just du, läser min blogg! Oberoende av om du nyligen börjat läsa min blogg eller som vissa läsare, hängt med i 10 år nu.
Att producera inlägg som ingen skulle läsa och kanske inte heller kommentera, skulle nog inte ge särskilt mycket, så därför är jag verkligt glad över att många av bloggens läsare frimodigt tagit kontakt med mig under åren: per e-post och ibland t.o.m. med i verkliga livet.

A Decade of Blogging.

Sebastian

Event efter event

I början av höstterminen så ordnas det här i Vasa många evenemang för studeranden och särskilt då nya studeranden. Och i höst får väl t.o.m. jag räknas som en semi nybliven student, då jag börjat ta kurser på Hanken…

I lördagskväll så spelade det rikssvenska bandet ”Norlie & KKV” vid Fontana. Arrangören bakom det eventet var ”Svenska talande klubben” som är del av YLE X3M och visst märktes det också i publiken, som bestod av över 500 personer, att det var främst finlandssvenskar som hade hittat di… En mycket trevlig kväll var det också. Många bekanta ansikten skymtades i folkvimlet (vilket ju inte är så konstigt i den berömda finlandssvenska ”ankdammen”). Men utöver det fick jag också äntligen höra låten ”Där jag hänger min hatt” live, tidigare har jag hört Norlie & KKV på Allsång på Skansen i somras men då fick jag bara höra ”Ingen annan rör mig som du”, men här fick man lyssna till nästan hela deras repertoar.

Igår, söndags, så bjöd den relativt nya föreningen Vasa Entrepreneurship Society ”VES”  in universitetsstuderanden på brunch vid Cella Nova. Jag hade tidigare nog hört talas om föreningen, men det var först nu som jag och en kompis bestämde oss för att ta reda på mer om deras verksamhet. Att den exkursionen också inkluderade en rejält tilltagen brunch och intressanta personer att mingla med gjorde ju inte saken sämre…

cella-nova-ves

Många studentföreningar har sina egna slagord där min egen studentförening Justus lyder ”No Justice. Just us!”. Hankens studentförening har igen ”Rika barn leka bäst”, en paroll som naturligtvis är baserad på devisen ”Lika barn leka bäst” och travesterar på den samma.

Jag tittade på statsminister Juha Sipiläs TV-sända tal i förra veckan då han talade till det finska folket om det verkligt knepiga ekonomiska läge som Finland befinner sig i. Åtminstone fick man nog allvaret på klart när han nämnde att den finska staten i nuläget skuldsätter sig i en takt av 1 miljon euro per timme, dygnet runt – pengar som någon gång ska betalas tillbaka likväl att ränta ska erläggas på de lånade pengarna fram till betalning.

Därför tror jag att det är allt viktigare att precis som VES gör, aktivt jobba för att skapa flera entreprenörer / företagare och där särskilt bland studenter, för det är endast genom företagande som nya jobb skapas. Nya jobb som medför mer skatteintäkter, skatteintäkter som i sin tur kan finansiera välfärdssektorn. För samhället har ju investerat (stora) pengar i att utbilda studenterna och det vore därför verkligt bra om den kunskap de fått kunde komma samhället till gagn också genom entreprenörskap. Alla behöver naturligtvis inte bli företagare, men de skulle gärna få vara något flera än ca 1 % av dem som får examen från universitet. En rolig grej med VES är att de också blandar ihop studenter från olika inriktningar: ekonomi, teknik, humaniora, juridik och andra ämnen som lärs ut i Vasa, likaså också inhemska som utländska studenter – för det är nog genom mångfald nya innovationer skapas.

I början av förra veckan så ordnade Studentmissionen också sin officiella intro-kväll för både nya och gamla medlemmar i form av en ”Burger Night”, där vi från föreningens sida bjöd på gratis hamburgare till alla hugade studenter som var nyfikna på verksamheten. Man behöver heller inte vara någon beteendevetare för att förutspå att ett sådant erbjudande skulle dra folk, vi räknade att besökarantalet uppgick till ett 70-tal studenter som hungrade efter såväl hamburgare som andlig mat… En lyckad kväll helt enkelt, med en hel del nya ansikten.

20150907_155608350_iOS

Inget foto från Burger Night, men istället ett från Studentmissionens station på gulisintagningen för de nya klasslärarstudenterna vid Åbo Akademi. Här ska gulisarna (och de blivande lärarna) med hjälp av fötterna flytta ett glas vatten i kedja mellan varandra.

Så brist på program har jag definitivt inte haft, för också veckorna före har varit relativt fyllda med diverse saker. Däribland villaavslutning på sommarstugan i Larsmo med tillhörande fyrverkeripjäser. Sen så blev jag också vald av Studentkåren vid Helsingfors universitet till supplerande medlem i Rättsskyddsnämnden vid universitet, vilket innebär en del möten i Helsingfors.

20150829_195608458_iOS

Det är knepigt att fotografera fyrverkeripjäser…

20150827_181317173_iOS

Jag övernattade på hotellet Seurahuone i H:fors eftersom nämndens möten börjar tidigt på morgonen och det inte finns något tåg som skulle ta mig dit i tid, varför jag var tvungen att resa kvällen före. Hotellets frukost förtjänar en eloge även om jag inte blev helt övertygad av deras låneparaply som var ett rosa ”Ikea Family” som receptionisten stack i handen på mig den regniga morgonen .

20150827_181151234_iOS

Smakfullt inredda rum med en gemytlig belysning, heltäckningsmatta och i övrigt möblerade på ett propert vis. Hotell Seurahuone ett mycket anrikt hotell och har fungerat som en knutpunkt (Seurahuone -> Sällskapsrummet) i staden sedan det grundades år 1833.

20150828_051040951_iOS

En lustig grej – notera stavningen av mitt efternamn på kvittot från hotellet… Jag brukar ganska ofta försöka få service på svenska här i Finland med blandat resultat som följd – och visst, jag förstår att ett skandinaviskt efternamn som ”Åstrand” kan vålla viss huvudbry.

Till nämndens uppgifter hör bl.a. att pröva frågor där någon är missnöjd med betygsättningen av sina studieprestationer vid universitet. Dessa sträcker sig i sin tur över hela skalan: allt från poängsättningen av enskilda kurselement till betygsättning doktorsavhandlingar på hundratals sidor. En uppgift som kanske inte låter alltför spännande, men som jag ändå finner intressant och stimulerande eftersom jag har ett ganska så starkt patos för rättssäkerhetsfrågor.

Sebastian

Vårterminen = färdig

Här på juridiska fakulteten verkar det som om de vill hålla kvar oss studenter in i det längsta innan de släpper i väg oss på grönbete (läs: sommarlov). Men i fredags fick jag så officiellt sommarlov 🙂

I måndags var det dock urvalsprov till juridiska fakulteten, och jag valde i år igen att fungera som övervakare vid inträdesproven. I år ville dock fakulteten att jag skulle ta ett ”steg upp” och fungera som en av de ansvariga övervakarna för de som behövde specialarrangemang, vilket faktiskt gav litet mera stimulans och extra klirr i kassan (eller hur var det nu, egentligen?).

juridik-urvalsprov

Många nervösa inträdessökande passerade de här dörrarna i måndags…

Årets urvalsprov har dock förändrats något sedan tidigare år, för i år så var det färre frågor, fem stycken istället för sju som tidigare. Vidare så har man också tidigarelagt provet, så att det infaller i slutet av maj istället för i mitten av juni som tidigare, och som tredje förändring så har man kortat av svarstiden från fem timmar till fyra timmar. Relativt omfattande förändringar således… Men det ryktas faktiskt att mera förändringar är påkommande inför kommande antagningsomgångar.

Jag vet att många som läser min blogg gör det av intresse av att få veta hur det är att studera på juridiska fakulteten, men också sådana som planerar att söka in till juridiska. Det syns inte minst genom vilka sökord som används för att hitta hit, enligt statistikprogrammet Statcounter. Därför borde jag väl kort nämna den förändring som eventuellt kan vara för handen. I praktiken skulle urvalsprovet sannolikt bestå till ca 50% av flervalsfrågor och ca 50% av essäfrågor, alltså relativt lika som idag förutom att det skulle vara flera flervalsfrågor. Den stora skillnaden skulle istället gälla själva rättningen av urvalsproven. För först skulle man (maskinellt) rätta flervalsfrågorna och av dessa kanske ta den 1/3 med högst poäng vidare i processen. Detta skulle då innebära att man endast skulle läsa essäerna av de med högst poäng på flervalsfrågorna, och resten av svaren (oss emellan sagt) i praktiken skulle gå till pappersåtervinningen. På det här viset skulle man då kunna spara resurser (läs: pengar) och optimera processen, då man skulle ha mycket färre essäer att rätta. Personligen är jag inte helt såld på den tanken. Men vi får se vad som händer. Mera om kommande förändringar på Dekanens blogg (på finska).

Innan jag lämnar årets urvalsprov därhän i det här inlägget, så vill jag lägga till en länk till frågorna i årets urvalsprov. Frågorna hittar du här (.pdf). Och som allmän kommentar om frågorna, så tycker jag att de flesta frågor var ovanligt intressanta för en gångs skull – för normalt brukar bara 1 eller 2 vara sådana frågor som skulle vara intressanta att klura på, men i år föll frågorna, åtminstone, mig i smaken. Eller så kommer sommarlovet verkligt lägligt för mig, när jag börjar tycka att det vore intressant att enbart för ”nöjesskull” börja klura på juridiska frågeställningar 😉

20150529_132120000_iOS

Kollage av bilder: 1. Sommarlov och bussen mot Jakobstad. 2. Lunch på Kaffehuset August i Vasa, i form av en rikssvensk klassiker: dillstuvad potatis tillsammans med gravad lax som blivit toppad med hovmästarsås (underbart! för en fiskälskare som mig). 3. Citat hämtat ur boken ”Den allvarsamma leken” av Hjalmar Söderberg. Kul att äntligen igen ha tid för att läsa skönlitteratur.

Men nu har jag som sagt fått sommarlov från universitet åtminstone, för i nästa vecka väntar nog hederligt arbete i stället. Men på sitt sätt är det nog skönt att få lämna teorin för ett ögonblick och ge sig ut i de praktiska sammanhangen, för det är nog därigenom man verkligen lär sig något. Eller som Advokatbyrån Krogerus slogan lyder vid studentrekryteringen ”Law School teaches you theory. Now see it in action!”.

Våren är förutom för inträdessökanden också en intressant tid, då mycket annat är statt i förändring. Däribland kan nog nämnas att min lillasyster tog studenten igår (lördags) från samma gymnasium (Jakobstads gymnasium) som själv fick studenten ifrån för nästan 4,5 år sedan (vintern 2010). Få se vad hon hittar på till hösten: blir det mellanår eller blir det studier direkt på? Åtminstone har storebror hjälpt henne med att söka till Sverige, jag har ju ”litet” erfarenhet av den saken, så det var nog enkelt kirrat 🙂

Sebastian

En liten uppdatering

Det har onekligen blivit litet tunnsått med uppdateringar här på bloggen under den senaste tiden, vilket har sin förklaring i att jag har haft ganska fullt upp. Här kommer nu i alla fall ett litet utdrag över saker som jag hunnit med, utöver resan till Bryssel som jag skrev om i föregående inlägg.

Få se, var ska jag börja. Jo, kanske med Studentmissionen och dess verksamhet, för vi avslutade vårterminen för ungefär två veckor sedan med en mycket trevlig vårfest. Vårfesten ordnades med vilda västern tema, vilket gav en annorlunda touch till det hela! Men kul hade vi det verkligen, för fick bland annat lära oss att dansa s.k. line dance (eller åtminstone en introduktion till den ädla konsten) och testa våra kunskaper om vilda västern i en knepig frågesport.

10835272_10153390033067164_9006332357693877148_o

Här får vi en lektion i line dance!

10955500_10153389910487164_6486450302020300090_o

Utöver lära oss att dansa, så fick även tävla i att kasta lasso och liknande. Rackarns kul program de hade ordnat!

10925509_10153389906357164_1034525246254522596_o

Men det fanns också tid för litet djupare diskussioner. I det här ögonblicket diskuterar vi antagligen aktiemarknaden…

11289128_10153390062857164_2788360201948203600_o

Ett annat tävlingsmoment var att de olika grupperna skulle försöka stå på en tidning, som vartefter veks så att den blev mindre och mindre.

Vidare så passade jag på att besöka att Jakobstad i helgen för att bl.a. fira familjens hund Ebba som fyllde nio år i fredags. Tänk vad tiden går. För jag tycker inte alls det gått särskilt länge sedan vi hämtade hem Ebba från kennel Bear’s i Kuopio, men de facto så är det nu över 8,5 år sedan (jag var då själv 15 år gammal…).

20150515_125951000_iOS

Här poserar labradoren Ebba tillsammans med mamma och matte på stranden till familjens sommarstuga i Larsmo (Bastuhamnen).

På torsdag (Kristi Himmelsfärd) så hade flygklubben ordnad med en flygdag vid flygfältet i Kronoby (Karleby-Jakobstad flygplats), som är en årligen återkommande tillställning. Dock brukar det variera litet i hur mycket man satsat på tillställningen, och i år var den kanske litet mindre påkostad. Det var också mindre folk på plats en annars och antar att det gråtrista vädret hade sin beskärda andel i den saken, men i och för sig så gillar jag när det är litet tunnare med folk på dylika tillställningar. Men det fanns nog en del att beskåda för det!

Sebastian Åstrand

Jag bredvid ett Cessna 172 flygplan vid flygfältet. Drömmen om att ta flygcertifikat vaknar onekligen igen.

En kul sak som var ny för i år var en flygsimulator av litet annan kaliber än den man normalt har hemma vid datorn (tänk Microsoft Flightsimulator och liknande), för det här var som cockpiten i ett riktigt plan. Flygplanet i fråga var ett Boieng A320, det vill säga samma modell som det av GermanWings och som kraschade här i våras.

20150514_113601377_iOS

Ur flygsimulatorn. Här står vi på startbanan vid London-Heathrow och väntar på clearance från ATC (Air Traffic Control, d.v.s. flygledning) för takeoff mot ARN (Stockholm-Arlanda).

overbokatflyg

Beskriver litet hur jag kände mig när jag tog plats i simulatorn…

Sebastian


Photo credit för bilderna från VSM:s vårfest går till fotograf A. Ylimäki som publicerat bilderna på Facebook.

Missbruk av Instagram?

Var går egentligen gränsen för hur långa inlägg man får skriva på exempelvis Instagram, och varför inte också på Facebook för den delen också? Jag kom att fundera på den saken då jag har ”begåvats” med en förmåga att skriva relativt långa inlägg, särskilt på Facebook, men tydligen verkar också det här beteendet ha smittat av sig på hur jag skriver i andra sammanhang också, nu senast alltså på Instagram.

Texten nedan tillsammans med den obligatoriska bilden är mitt senaste inlägg på Instagram som jag publicerade där igår. Månne det här inlägget är litet i längsta laget för ett inlägg där?

”Trots att jag hunnit flanera utefter Vasas många (och långa) esplanader i närmare tre års tid, så upptäcker jag ändå ibland detaljer som jag tidigare inte varseblivit. En sådan iakttagelse gjorde jag även idag, då jag noterade att ”Hovrättsesplanaden” på vissa skyltar alltjämt skrivs ”Hofrättsesplanaden”. Kul att man låtit den gamla skrivformen fortleva, man känner faktiskt litet av #historiensvingslag och svenskans släktskap med #danskan (tänk: afdeling-avdelning m.fl.). Det kan ju tyckas vara en petitess, men jag läste att nämnda esplanad faktiskt är Finlands äldsta (åtminstone enligt #wikipedia) och längs med den har jag hunnit spatsera av och an i tre år utan att känna till den saken heller.
Litet #allmänbildning i vardagen alltså…
#Vasa #Vaasa #Historia #Finland #Hovioikeus #Esplanad #Puistikko #Hovrätt eller #Hofrätt som i #Sturehof”

vasa-hovrattsesplanaden

Jag har en förmåga att notera smådetaljer och ”avvikelser” från det normala, som här att man skrivit ”hovrätt” med ”f”.

Men jag fortsatte ännu med att skriva en kommentar till mitt ursprungliga inlägg, som löd:

”Däremot minns jag ännu årtalen för när Finland (då som en del av #Svearike) fick sina hovrätter (#Åbo 1623 och Vasa 1775). Varför det? Jo, för trots att det nu har hunnit passera 4 år sedan jag läste till inträdesprovet (våren 2011) till #oikis så minns jag fortfarande sådana detaljer ur inträdeslitteraturen (ena boken handlade om rättshistoria.). Skrämmande, hur vissa saker kan bli inpräntade i ens minne… Hälsningar av en lätt skadad #juriststudent 😉 ”

Men på tal om bilder och bildtjänster så måste jag ta tillfället i akt dela en bild från Pörkenäs lägergård i Jakobstad. Jag säger redan nu att bilden inte är tagen av mig, utan av M. Sarvela som har publicerat den i ”Jeppis gruppen” på Facebook (och tillåtit att man delar den).

porkenas_lagergard_jakobstad

Solnedgångarna ute på Pörkenäs lägergård är alltid otroligt vackra och storslagna på samma gång. Den här bilden är tagen ut mot havet, och i förgrunden skymtar man sandstranden med korset i centrum.

Till sista bild för det här inlägget väljer jag ytterligare en bild från strandpromenaden i Vasa (jag publicerade ju en bild i föregående inlägg också.).

strandpromenaden_vasa_finland

Så otroligt fridfullt och vackert på samma gång! Vasa universitets campus fotat från Strandpromenaden, i jämnhöjd med Havtornen vid ÅA.

Sebastian

Vardag och IT-juridik

Under de två senaste veckorna har jag främst sysselsatt mig genom att jobba på med diverse skolarbeten som legat på hög. För en sak som karaktäriserar studierna här på juridiska fakulteten är att schemat är relativt ojämnt fördelat: vissa veckor är fulltecknade med halv- eller heldags långa föreläsningar, medan andra veckor kan vara så gott som tomma på undervisning.

Men ett tomt schema innebär dock inte per automatik att man skulle vara ledig, tvärtom så brukar det innebär en hel del självstudier (och ibland också grupparbeten) i form av olika essäer och uppgifter som ska färdigställas inom en relativt snäv deadline. Den andra formen av självstudier är tentläsning där man förbereder sig inför en kommande tentamen (finl. ”tent” av finskans ”tentti”). Oftast kan det då handla om ett par tusen sidor litteratur som borde präntas in i ens minne så att man sedan vid själva tenten förhoppningsvis kan få ner ett svar på basis av vad man läst och i form av ett logiskt svar också… För det som kännetecknar universitetsstudierna och kanske framförallt studierna i juridik är att man borde ha både ett kunnande som sträcker sig över de stora helheterna ner till de enskilda detaljerna. För om man bara kan detaljerna så blir svaret ofta ologiskt med många spretande trådar, medan om man bara kan helheten så blir svaret istället relativt fattigt på innehåll och verklig substans. Ja, det här var den här dagens introduktion till ”juridisk studieteknik” 🙂

vasa_universitet_forelasning

Föreläsning i IT-juridik på Vasa universitet. Juridiska utbildningen i Vasa samarbetar med de andra universiteten i Vasa (Hanken och Vasa universitet) kring vissa kurser.

Men över från de stora helheterna till vad jag sysslat med i detalj. För nu när jag studerar s.k. magisterstudier så ingår det där en del valbara kurser, som i princip kan vara vad som helst som man finner intressant – i studiepoäng utgör denna del 27 poäng av magisterexamens hela poängtal på 120 sp. I kandidaten (rättsnotarieexamen) som jämförelse, så ryms det bara 7 sp (hela examen omfattar 180sp). Själv har jag valt att plocka främst olika juridiska kurser som valbara kurser, och som senare ska ingå i min magisterexamen.

Just nu så går jag en kurs i IT-juridik på Vasa universitet som förverkligas i samarbete med Helsingfors universitet. Jag har under några år sneglat på den aktuella kursen i kursutbudet, men tidigare år har jag inte fått den kursen att passa ihop med mitt övriga schema. Men skam den som ger sig, för i år kunde jag gå kursen då jag hade relativt lite schemalagd undervisning i övrigt. Att jag är intresserad av just IT-juridik är kanske inte helt främmande i och med att jag fungerat som företagare inom IT-sektorn samt att jag också har ett relativt stort teknikintresse.

IT-juridiken är ett relativt brett område, för dels kan man tala om ren IT-juridik men i IT-juridiken ingår också som en komponent i många andra rättsområden på olika sätt. Men för att nämna ett ”rent” IT-rättsområde så kommer jag närmast att tänka på dataskydd och rätten till personlig integritet. För det här är två områden som blommade upp inom IT-juridiken efter att man under de senaste decennierna gått över till att behandla allt mera uppgifter i olika datasystem, och inte vilka uppgifter som helst, utan ofta uppgifter som rör enskilda individer. Uppgifterna kan ju gälla allt möjligt från ett medlemsregister för en förening innehållande medlemmarnas kontaktuppgifter till ett komplett journalsystem där uppgifter om alla patienters hälsotillstånd sparas. När alla dessa uppgifter sparas i ett centraliserat register så uppstår det många fördelar, men också en del besvärliga frågor som behöver redas ut. Fördelarna med heltäckande register är lätta räkna ut, för tack vare sådana register så kan man effektivisera olika processer (modeord i dessa tider…): t.ex. inom vården så ökar möjligheten till korrekt och snabb vård om man har patientens samtliga uppgifter tillgängliga på samma ställe på en gång. Men det finns som sagt ett flertal frågor som med fog ändå måste ställas i sådana här sammanhang, exempel på sådana frågor är: vem ska ha tillgång till registret, ska det loggas vem som kollar vad och när i registret och till vem kan uppgifter lämnas ut från registret? Alla dessa frågor hänför sig till rätten till personlig integritet som de facto är en grundlagstryggad rättighet här i Finland och dessutom stadgas det om saken också ibland annat Europeiska människorättskonventionen (så här finns också en koppling till folkrätten…).

Jag brukar dock varva studierna med olika nöjen, och under den gångna tiden har det oftast betytt att jag gått ut på restaurang en gång i veckan – antingen själv eller i sällskap med någon bekant. Efter att ha prövat en del restauranger här i Vasa så har jag nog funnit min stående favorit, i alla fall när det gäller lunchrestauranger: Rosso. Rosso ingår i S-gruppen och är en restaurangkedja som finns representerade i stora delar av Finland (dock inte i Jakobstad). Jag har nog tidigare besökt Rosso ganska frekvent, särskilt när jag varit på resande fot i Finland. Men det jag helt missat var att de också serverar speciella luncher till ett förmånligare pris än a´la carte, men utan att nämnvärt pruta på matens kvalitet eller andra egenskaper, det är bara utbudet av tillgängliga rätter som är mindre vid lunchtid, men de flesta lunch alternativen är ändå helt bra.

rosso_vasa_kottbullar

Rosso i Vasa är alltid ett säkert kort! De serverar italiensk inspirerade rätter till ett lunchpris som jag finner skäligt, dessutom i en skön atmosfär.

Man märker att det börjar vara vår i luften nu också, för dagarna blir längre och ljusare vilket åtminstone har lockat mig att ta en del kvällspromenader längs med promenadstråket som går bredvid vattnet/havet här i Vasa. Nämnda stråk är nog ett av de vackraste platserna i Vasa, i mitt tycke åtminstone 🙂

vasa_abo_akademi_strandkvarnen

Havtornen vid Åbo Akademi i Vasa. Längre bort i horisonten skymtar man Vasa universitet (ute på Brändö).

Trevlig fortsättning på våren till er!

Sebastian

Språkprov i finska – check!

Bland gårdagens skörd av post så väntade ett synnerligen trevligt meddelande. Bland all reklam så fanns det nämligen ett brev från universitet i Jyväskylä. Nej, jag har inte sökt och blivit antagen dit 🙂 Även om brevet till sitt utseende påminde om ett klassiskt ”antagningsbrev” från valfritt universitet, detta då det var ett fullstort A4 kuvert, för jag minns nämligen att antagningsbeskedet från juridiska fakulteten kom i ett liknande konvolut för, tja, nästan 4 år sedan.*

Åter till det aktuella konvolutet, så var det till skillnad från ett positivt antagningsbesked tunt (ett positivt antagningsbrev är vanligen tjockt…) för innehållet bestod av blott ett papper. Men vilket papper sedan! Nåja, nu ska jag nu inte överdriva det här enskilda papprets betydelse, men jag kan ändå inte förneka att jag varit relativt nervös i väntan på beskedet. För pappret ifråga var nämligen ett intyg över att jag klarat språktestet i finska på mellannivån ”with flying colors”, d.v.s. att jag blivit godkänd med högsta betyg på samtliga delprov.

CCI19032015 Skönt att ha ens språkkunskap i finska officiellt dokumenterad :) Trägen vinner!

Skönt att ha ens språkkunskap i finska officiellt dokumenterad. Trägen vinner!

Skalan som används i allmänna språkexamina är 0-6, och inte 4-10 som annars är den vanliga skalan inom skolvärlden här i Finland. Proven anordnas på tre nivåer: grund-, mellan- och högsta nivån. Jag deltog i provet på mellannivån och genom det kan man erhålla vitsorden: under 3, 3 eller 4 på de olika delarna. I provet så erhöll jag betyget 4 på samtliga delproven i textförståelse, muntlig framställning, textförståelse och skriftlig framställning. Rent konkret innebär det att jag också klarat provet i tjänstemannafinskan med goda kunskaper 🙂

Utöver att det här är ett betyg över mina kunskaper, så är det också betyg över att den här språkkompiskursen som jag går/gått har gett ett resultat över min förväntan. Så ett stort tack skall nog min språkkompis ha, för det är nog därigenom mycket har skett.

Men varför kom då brevet från universitet i Jyväskylä? Förklaringen till det, är att proven i likhet med studentexamen bedöms centralt och inte vid varje enskilt provställe. Dock tog rättningen faktiskt ganska lång tid! Jag deltog ju i provet 24 januari och först nu kom resultatet, med andra ord så tog det hela två månader. Men denna gång var det ju helt klart väntan.

Sebastian


* Att jag ännu minns det ögonblicket när min lillebror kommer springande med brevet och säger att jag fått ett brev från juridiska fakulteten en dag före den utsatta deadlinen för när resultaten skulle meddelas, tyder väl på att det var ett relativt stort ögonblick. För ”på den tiden” så hade fakulteten den kutymen att de bara skickade brev till de som blivit antagna. Numer har de dock reviderat det inställningen, så alla som deltagit i urvalsprovet får ett brev oberoende av de om antagits eller inte.