Frågor kring juridiska fakulteten

Jag fick ett par frågor per e-post av person som överväger att söka in till juridiska fakulteten. Jag försöker alltid att svara på frågor som jag får e-post enligt bästa förmåga. I vissa fall kan frågorna och de tillhörande svaren kanske ha ett visst allmänintresse, varför jag ibland publicerar dem här på bloggen. Jag frågade frågeställaren om det är okej att jag publicerar frågorna och svaren, vilket det var. Håll till godo 🙂

Jag vet inte själv om jag ska söka till Helsingfors juridiska fakultet i Helsingfors eller i Vasa. Vilken tycker du är bättre och vad är största skillnaden mellan de två?

Personligen skulle jag rekommendera Vasa före Helsingfors. Varför? Jo, för att enheten i Vasa är mindre vilket gör att allting är mycket mera personligt än i Helsingfors, för i Vasa börjar ca 38 nya studenter per år medan det i Helsingfors är över 220 nya studenter. Det betyder att man verkligen lär känna alla som tillhör ens årskurs här i Vasa, vilket nog inte är möjligt i H:fors. Sammanhållningen i Vasa är väldigt bra, och man kommer nära personalen – de känner sina studenter vid namn och de bryr sig verkligen om en och ens studier.
Enheten i Vasa är tvåspråkig, så vill du förbättra din svenska så är det här rätt ställe. Dels så pratar ca 25 % av Vasaborna svenska, men dels så går undervisningen här i Vasa 50% på svenska och 50% på finska.
Finns det då nackdelar med att studera i Vasa? Jo, eftersom enheten är mindre, så betyder det att det finns mindre valbara studier här. Men det uppvägs av att man kan avlägga kurser vid både Vaasan yliopisto och Hanken. Vidare, när man avklarat 150 studiepoäng (av 300 sp) så får man börja ta kurser i Helsingfors.

Varifrån kan man köpa inträdesprovs böckerna när de meddelas?

Böckerna går att köpa via Unigrafia, här:
http://shop.unigrafia.fi/
(Alternativt kan man också köpa böckerna i deras butik i H:fors.)

Om man kommer inte in på första försöket, hur skulle du rekommendera att man tillbringar mellanåret?

Oj, det är en svår fråga att svara på för mig – för det är väldigt individuellt vad som passar olika personer. Men generellt skulle jag rekommendera att jobba (kanske deltid?) och samtidigt ta kurser vid Öppna universitet (Avoin yliopisto) vid Helsingfors universitet. Där kan man ta kurser i juridik. Varför lönar det sig att ta kurser där? Jo, för att dels så kan man få de här studierna tillgodo när du senare blir antagen vid juridiska fakulteten (=du har direkt nytta av kurserna). Men dels för att du också övar dig i den juridiska metoden, när du studerar juridik och avlägger tentamina. Den här kunskapen har du stor nytta av när du nästa gång skriver inträdesprovet (i inträdesprovet är det samma metod som ger bäst resultat), men också senare när du börjar på juridiska som vanlig student (för då har du ett försprång i jämfört med andra studenter).
Sen finns det ju många andra alternativ: söka in till något annat ämne, resa eller sätta ihop någon annan kombination 😉

Kolla Avoin yliopisto här:
https://www.helsinki.fi/fi/avoin-yliopisto

Efter att man har studerat juridik och avlagt magisterexamen, hur går det då till om man vill arbeta utomlands?

Att vara jurist hör till de yrken som är ganska starkt bundet till ett visst land. Så vill man vara säker på att kunna jobba utomlands, så finns det andra yrken som kanske kan vara bättre: t.ex. läkare, sjukskötare eller ingenjör.
Men med det sagt, så finns det vissa undantag också för jurister, särskilt om man kan språket på en hög nivå i det land där man vill jobba. När det gäller Norden, så ger en finsk juristexamen behörighet att jobba i alla nordiska länder. Men för att kunna göra det, så förutsätts det nästan att man kan något Skandinaviskt språk på modersmålsnivå.
Ett annat alternativ, är att jobba t.ex. för internationella organisationer som EU, för de anställer med jämna mellanrum finska jurister. (Om man vill jobba inom sådana organisationer, så är det bra om man kan andra stora språk såsom franska och/eller tyska.) Vidare kan man i många länder komplettera sin finska juristexamen för att kunna jobba i det aktuella landet, t.ex. i England.
Men det absolut viktigaste om man vill jobba utomlands som jurist, är definitivt mycket goda språkkunskaper i det språk som talas i det aktuella landet. För språket är juristens viktigaste verktyg.
Även under studierna, så kan man åka på utbyte till andra länder och studera. Vidare ordnar även den europeiska juriststudent föreningen ELSA praktik utomlands vid olika företag och organisationer.

Utbytesplatser vid HU:
http://www.helsinki.fi/oikeustiede/opiskelu/opiskelijavaihto/tiedekunnan_opiskelijavaihtopaikat.htm
ELSA:s praktikprogram:
http://step.elsa.org/

20160221_182823669_iOS

När man söker in till juridiska fakulteten, så krävs det onekligen både en hel del disciplin och kaffe 😉

Sebastian

Jobb, jobb?

Den senaste tiden har präglats av mestadels jobb för min del, för just nu är det mycket nytt att lära sig. Arbetsdagarna har i huvudsak bestått av skolning till de nya arbetsuppgifterna, men nu har vi även börjat utföra arbetsuppgifter på riktigt (i viss mån), vilket har varit både krävande och kul.

Jag började jobba på Migrationsverket och deras asylenhet den 1 februari, och jag hade knappt hunnit jobba två veckor före det var dags att figurera i media gällande den nya asylenheten som öppnats här i Vasa (svenska Yles nyhet). För just nu märks det att såväl media som gemene man är intresserade av vad vi sysslar med på de olika asylenheterna runtom i Finland (totalt finns det 7 enheter). Vilket ju inte är så konstigt, med tanke på att man i media kunnat läsa att flyktingsituationen orsakar utmaningar såväl i Finland som i övriga EU. Så ur det perspektivet, så får man vara i ”hetluften” när ens arbetsplats utgör en väsentlig aktör i sammanhanget. Men å andra sidan är det viktigt att minnas att på mitt jobb så handlar det inte om politik, utan om att arbeta utifrån gällande lagar och regler.

Jag har också funderat litet kring hur mycket jag ska skriva om mitt jobb här på bloggen, och då menar jag på ett generellt plan. För av förklarliga skäl, så är alla fall som vi behandlar på jobbet omgärdade av en mycket strikt sekretess. Men på en allmän nivå får jag naturligtvis berätta om jobbet, men jag har å andra sidan märkt att det väcker en del reaktioner, vilket i sig är förståeligt.
Jag tror i nuläget åtminstone, att jag inte kommer att skriva särdeles mycket om mitt jobb här på bloggen, eftersom jag inte har möjlighet i någon större utsträckning börja diskutera migrationsfrågor utanför jobbet. Inte för jag inte skulle vara intresserad, utan på grund av tidsbrist.

jobbnyhet

Utöver en webbartikel så gjorde Yle en radiointervju med undertecknad och min förman på jobbet.

Vid sidan av att jobba, så har det också blivit en del nöjen. I fredags var jag på teater och såg pjäsen ”Tre systrar och en berättelse” vid Wasa teater. Jag hade redan i höstas bestämt mig för att se pjäsen och nu var det näst sista chansen, för pjäsen spelades för sista gången på lördag, och undertecknad hade som vanligt i det längsta skjutit på det.

20160226_182120785_iOS

Desserten i pausen, var en havtornsparfait som passade väldigt bra till en ”slät kopp kaffe”.

Pjäsen var överförväntan, och även om jag sannolikt är litet partisk i sammanhanget då pjäsen utspelar sig i min hemstad Jakobstad, så rekommenderar jag boken som pjäsen är baserad på (som har samma titel som pjäsen) och som är skriven av Lars Sund. Boken har bl.a. recenserats i Göteborgs-Posten där den lovordas (läs recensionen).
Jag hoppas att jag ska hinna se flera pjäser under våren, men det återstår att se. En sak som jag letar efter är nån/några person(er) som skulle vara intresserade av gå på teater här i Vasa, för det vore kul att gå tillsammans med någon. För tyvärr verkar jag inte i nuläget ha speciellt många vänner i min kompiskrets som skulle vara intresserade av just teater. Så släng i väg ett meddelande till mig, om du bäste läsare, skulle vara intresserad av att hänga med på teater här i Vasa 🙂

Även inom Studentmissionen hade vi i förra veckan ordnat med en sitz, vars tema var ”50-tals Retro”.

retrositz2

Undertecknad tillsammans med goda vänner på sitzen 🙂

retrositz1

Gruppbild av föreningens styrelse i tidsenlig klädsel.

Många hade slutit upp och det blev en riktigt trevlig kväll på alla sätt. Bland annat träffade jag en kompis från gymnasietiden som jag inte hade sett på säkert 3-4 år. Under den tiden hade hon hunnit bli färdig lärare, gifta sig och fått sitt första barn. Även en del andra kära återseenden blev det, för föreningens större evenemang drar också personer som av olika anledningar inte längre aktivt deltar i den ordinarie verksamheten.

Sebastian

Fråga: hur är det att studera juridik på magisternivå i Vasa?

Jag fick en fråga om hur studierna är här på juridiska fakulteten i Vasa, när man studerar på magisternivå.

”Hej! Kan du berätta om magisterstudierna vid ditt universitet? Hur är kurserna uppbyggda (grupparbeten, presentationer, tentamen..) och hur många studerande är ni på magisternivå?
Blir själv rättsnotarie till våren och funderar nu på fortsatta studier inom juridik.
Tacksam för svar!”

Först, tack för din fråga Emelie. Jag tror inte jag har skrivit särskilt mycket här på bloggen om hur det är att studera just på magisternivå här i Vasa, utan mitt skrivande har oftast mera kretsat kring studierna till rättsnotarie. Därför är det på plats att poängtera att beskrivningen nedan nu gäller just magisterstudier och inte rättsnotariestudier, för de skiljer sig enligt min mening ganska markant åt.

Om vi börjar med formaliteterna, så kan man se att följande ingår i en 2 år lång utbildning för juris magisterexamen, examens omfattning är totalt 120 studiepoäng ”sp”:

Allmänna studier (totalt 6 sp)
Språkstudier 5 sp
HOPS 1 sp

Ämnesstudier (totalt 44 sp)
Rättsekonomi 6 sp
Rättssociologi 6 sp
Övningsseminarium 6 sp
Valfria studier 26 sp

Fördjupande studier (70 sp)
Metodseminarium 5 sp
Valfria studier som stöder projektet 5 sp
Projekttent 10 sp
Projektseminarierna 10 sp
JM-avhandling 40 sp

Källa: fakultetens hemsida om juris magisterexamen.
(Observera att de finskspråkiga sidorna är mera betydligt mera omfångsrika än de svenska sidorna, tyvärr.)

Nå, den här listan över vilka delar som ingår i examen säger i sig kanske inte särskilt mycket. Förutom att det ingår en hel del mer eller mindre valbara studier. Helt fritt valbara studier uppgår till 26 sp, och utöver dessa så är också språkstudierna relativt flexibla (för du kan fritt välja vilket språk du vill fördjupa dig i), samma sak gäller även för övningsseminariet, du kan här fritt välja bland de olika seminarierna (t.ex. handelsrätt, process- och insolvensrätt, energirätt, familje- och kvarlåtenskapsrätt eller eu-rätt) och skriva en 15-20 sidor lång uppsats inom ämnet. Även ”valfria studier som stöder projektet” är som namnet antyder relativt fritt, förutsättningen är att ens handledare godkänner studierna. Så den valbara mängden uppgår sammanräknat till ca 42 sp av 120 sp (d.v.s. i princip en 1/3-del av hela examen).

Om vi ser på ämnesstudierna, så ingår det här alltså rättsekonomi och rättssociologi som är obligatoriska och det är också den här delen som mest påminner om hur det är att studera på rättsnotarienivå. Kursen i rättsekonomi hålls vanligen på distans från Helsingfors vilket innebär att man följer ca 30 timmar videoföreläsningar. På basis av dessa och annat relevant material (litteratur, förarbeten till lagar etc) så skriver man två uppsatser på temat, ca 7 sidor långa vardera som bedöms och därmed är den kursen avklarad. Kursen i rättsekonomi går föresten delvis att ersätta om man tidigare läst en grundkurs i nationalekonomi, för då behöver man bara skriva en uppsats.
Rättssociologin går delvis i Vasa, och den är tredelad, vilket innebär att man kan avlägga den genom att delta i två föreläsningsserier som hålls här i Vasa (när jag gick den så hölls ena föreläsningen i samarbete med Vasa universitet) och den sista tredjedelen avläggs genom att tentera en bok.

De fördjupade studierna utgör i sig en helhet, för under termin 2 (våren) så söker man till ett projekt. I Vasa ordnas det vanligen endast ett projekt per år, men det är till sin spännvidd mycket brett och är dessutom tvåspråkigt. Temat för årets projekt är ”Aktuella frågor inom privat-, process- och energirätten” och beskrivs så här:

”I projektet behandlas aktuella frågor inom privat-, process- och energirätten (och europarätten). Det omfattande temat gör det möjligt att ta sig an många olika ämnen ur många olika synvinklar. Inom privaträtten ligger tyngdpunkten på immaterialrätt, familjerätt och avtalsrätt. (…) Studenten kan välja att endast fördjupa sig i de materiella frågorna för ett rättsområde, eller fokusera endast på förfaranden. Temat gör det dock också möjligt att skriva en juridiskt tvärvetenskaplig pro gradu-avhandling som spänner över flera rättsområden.”

Projektet inleds på hösten (termin 3) med seminarier som pågår fram till maj månad, med en eller två dagslånga träffar ungefär 1 gång i månaden. Till projektet väljs vanligen kring 8-15 studenter, eftersom en ganska stor del av årskursen väljer att fortsätta sina studier i Helsingfors. D.v.s. av de 24 antogs när jag började så var vi ungefär 10 kvar i Vasa, medan resten flyttat till H:fors. Och även om det idag antas flera än tidigare (12 svenskspråkiga och 26 finskspråkiga) så är grupperna små, och särskilt på magisternivån.

juridiska

På en vanlig föreläsning i straffrätt vid juridiska enheten i Vasa är vi kring 20-30 deltagare, medan på seminarier och liknande är vi ännu färre. Undervisningen blir alltså mycket personlig och intim. (Undertecknad går tyvärr inte att skymta, då han är dold bakom läraren…) Bilden är från utbildningens broschyr.)

I första skedet så ingår det ett metodseminarium, vilket i korhet går ut på att läsa och analysera en doktorsavhandling vilken man sedan skriver en uppsats om (ca 10 sidor) där man redogör för den vetenskapliga metod som författaren använt sig av.
När metodseminariet är skrivet och presenterat för resten av seminariegruppen, så har vi antagligen nått oktober/november månad på hösten. Nu borde du även börja utarbeta någon form av forskningsplan, alltså vad du ska skriva din avhandling (pro gradu) om. Den här biten är kanske aningen diffus, men om man gör det bra så skulle jag säga att du har halva arbetet gjort med avhandlingsskrivandet. Forskningsplanen dryftas sedan vid ett flertal seminarietillfällen fram till december/januari. (Det här enligt mig, kanske den mest ”torra delen” inom magisterstudierna, men är ett nödvändigt ont som ska avklaras, helt enkelt.)

Sen blir det plötsligt skarpt läge, för nu ska du börja producera text till avhandlingen. Därefter följer regelbundna träffar under våren där du presenterar och får feedback på den text du skrivit. Tanken är att du ska vara färdig att lägga fram din gradu för slutlig bedömning i maj, men det är det relativt få seminariedeltagare som lyckas med. För det är helt ok om du blir klar med din gradu först till hösten eller under påföljande vår, men generellt så att ju snabbare desto gladare är din handledare.

Parallellt med att skriva på din avhandling, så avlägger du också en projekttentamen vilket innebär att du läser ca 1600 sidor litteratur, de aktuella böckerna väljer du tillsammans med handledaren. Du ska sedan visa att du har tillgodogjort innehållet genom att antingen skriva en ca 30 sidor lång essä där du refererar litteraturen eller genom en s.k. litteraturtentamen tentera en eller flera böcker i taget.

Vid sidan av avhandlingsskrivandet kan man också passa på att jobba, eller göra praktik genom universitets regi. I Vasa finns nämligen relativt många rättsliga instanser och det är samtidigt mindre konkurrens om platserna. I Vasa tar bl.a. tingsrätten, hovrätten, förvaltningsdomstolen, åklagarämbetet, rättshjälpsbyrån, samt vissa advokatbyråer och revisionsbyråer emot juriststudenter. Personligen gjorde jag min praktik vid förvaltningsdomstolen, vilket både för stunden var givande men också framleddes var en viktig erfarenhet, som säkert också bidrog till att jag fick jobbet på Migrationsverket. För praktiken får man dessutom 7 studiepoäng som kan räknas in i examen som valfria studier.

Studierna präglas annars av ett ganska stort mått individualism, vilket är både positivt och negativt på samma gång. För på magisternivån så är det ganska lite kurser med närvarokrav, och grupparbeten förekommer inte heller särskilt frekvent förutom vid seminarier och liknande. Avhandlingen är i princip möjlig att skriva på distans, det räcker med att närvara på seminarierna ca 1 gång i månaden. Om man inte gillar att vara själv med studierna, så kan man aktivera sig i studielivet på flera sätt, varav studentföreningen Justus nog är den enskilt viktigaste för oss juriststudenter i Vasa. De har såväl en hemsida som en Facebook sida som det lönar sig att kolla in. Mer allmän info om studierna vid juridiska fakulteten hittar du i FB-gruppen ”Oikkarit Portsussa” (namnet kommer av att huset heter Porthania).

Mycket matnyttig information finns också i vår fakultets studieguide, Kooste opinto-oppaasta 2015-2016, (som de nu lyckats komprimera till endast 70 sidor, tidigare utgavs den i bokform och omfattade då hela 300 sidor (!)). Men om man studerar i Vasa bör man läsa den med viss försiktighet, eftersom den är skriven utifrån hur studierna går i H:fors. Vasa enheten har nämligen en del egna specialiteter som skiljer sig från studierna i Helsingfors…  Rekommenderad tolkningsmetod är ”lex specialis derogat lex generalis” – d.v.s. att man utgår i från studieguidens allmänna riktlinjer (generalis) och i de fall det finns avvikelser för Vasas del (specialis) så har dessa företräde framför de generella riktlinjerna.

finlands-lag-upphovsratt

Man kan också avlägga relevanta och intressanta valfria kurser vid andra universitet i Vasa. Bilden är från en tentamen i internationell immaterialrätt vid Vasa universitet våren 2015.

Avslutningsvis, kan jag personligen konstatera att jag är nöjd med hur magisterstudierna är uppbyggda här i Vasa. För det som kanske mest kännetecknar studierna här i Vasa är att de är såväl flexibla som personliga, för enhetens litenhet märks av på ett mycket positivt sätt – för vet nog i stort sett alla vem som är vem. Jag menar att det är vid relativt få juridiska fakulteter där du vissa morgnar möter studiehandledarens Golden Retriver i korridoren, och sen sitter nedhukad tillsammans med professorn och ens gradu-handlerade och kliar hunden på magen? (Kolla mitt Instagram-konto)
Vi har dessutom en helt fantastisk studievägledare som känner alla studenter (du behöver aldrig ge ditt studentnummer som vid stora universitet där de knappast vet vad du heter etc.)
Men med det sagt, så har man inte riktigt samma utbud av valfria kurser som om man läser i t.ex. Helsingfors, men i mitt fall överväger nog ändå Vasas fördelar. Dessutom finns det möjlighet att via JOO-avtalet läsa kurser inom många handelsrättsliga discipliner vid Vasa universitet (IT-juridik, mediarätt, bankjuridik etc) och vid Hanken bl.a. skatterätt och Corporate Finance Law.

Hoppas det ger dig en idé om hur det är att studera här i Vasa? Har du flera frågor, så fråga gärna 🙂

Sebastian

Att börja jobba

Min ursprungliga tanke var att återgå till att studera på heltid efter jullovet, men på den punkten blev det förändringar. För i mitten av januari fick jag ett meddelande om att jag fått jobb på finska Migrationsverket här i Vasa. Jag hade visserligen varit på en intervju för jobbet strax före julafton, men jag hade nog inte väntat mig att jag skulle höra till den skara som blev valda.

Ett trevligt besked, men det medförde också en del huvudbry för mig. Skulle jag tacka ja eller inte till jobbet? Hur går det med studierna om jag börjar jobba på heltid? Är jag beredd att börja jobba med de aktuella arbetsuppgifterna, nu när det är ”skarpt läge”?

Efter grannlaga funderade så bestämde jag mig för att tacka ja till jobbet. Jag kände att det är en unik chans att få testa på och vara med och starta upp något helt nytt. För enheten där jag jobbar är helt ny, den öppnades den 1 februari. Vad ska den här enheten göra då? I huvudsak går vårt arbete ut på att handlägga asylansökningar. Som bekant så kom det rekordmånga asylsökanden till Finland (och resten av Europa) under senare delen av 2015. Nu behövs det helt enkelt mera personal för att handlägga alla ansökningar under en period.

Just nu så är jag tillsammans med mina kollegor inne i en fas av introduktion och utbildning till arbetet. Mitt arbete kommer i praktiken att gå ut på att intervjua asylsökanden och därefter göra en bedömning av huruvida det föreligger skäl för beviljande av asyl alternativt någon annan skyddsform i Finland, eller inte. Jag tror att det i praktiken kommer vara ett krävande arbete, men samtidigt intressant att få träffa många olika människor med de mest blandade bakgrunder. Men det mesta är fortfarande i sin linda, för enheten är ny liksom även en stor del av personalen, och vi får ta det hela pö om pö.

Utöver att jobba så finns det en del annat kul att göra på dagarna. Däribland så har jag fortsatt att vara aktiv inom Studentmissionens styrelse, och föreningens övriga verksamhet då jag verkligen finner det både kul och givande 🙂

12558309_1120732367945727_918935634_n

Studentmissionens nya styrelse hade en synnerligen trevlig gemenskapsdag där vi lärde känna varandra lite bättre. Här är vi mitt uppe i en omgång av ett brädspel. 🙂

En annan sak som jag också haft en del tid över till är att läsa böcker, men det vore faktiskt kul att kunna dedikera mer tid till det.

Sebastian

Äntligen en finsk kriminalserie!

Jag hör till den ganska stora skara människor som gillar att läsa och se på olika deckare. Mer specifikt så är jag svag för den genre som kallas för Scandinavian Noir / Nordic Noir och som är deckare som utspelar sig, inte helt otippat, i Skandinavien/Norden. Kända sådana TV-serier är ju Wallander, Beck, Bron, Johan Falk och så vidare. På boksidan finns det sannolikt ännu mera att välja och vraka bland, och för att namedroppa några kända författare vars böcker jag själv läser: Leif GW Persson, Jens Lapidus och Lars Keppler.

Det som emellertid lyst med sin frånvaro är TV-serier från just Finland, för de andra nordiska länderna har varit välrepresenterade i den här genren. Visst den finska serien ”Vares” har funnits, men av någon anledning har den inte tilltalat mig riktigt.
Men under jullovet så snubblade jag faktiskt över en nyproduktion från Finland, som går under namnet ”Koukussa” vilket fritt översatt på svenska betyder ”På kroken”. Serien sändes på YLE, men den är fortfarande möjlig att se online i 11 dagar på Yle Areena.

yle4

Vinjetten/introt till serien Koukussa: bilden föreställer den spårgård som man alltid passerar strax före tåget rullar upp vid Helsingfors centraljärnvägsstation.

Den här finska serien handlar om Helsingfors polisens enhet för narkotikabrott. För den som följt med i medierna under de två senaste åren så har knappast kunnat undgå att denna enhet, milt uttryckt, har varit i blåsväder. För det uppdagades nämligen att en av cheferna vid den aktuella enheten, eventuellt, har gjort sig skyldig till att smuggla in narkotika till Finland, och en mängd andra brott ”längs med vägen”. För den som är intresserad av det temat och vill läsa mera, så kan jag rekommendera Hufvudstadsbladets sammanställning av hela affären.

Således ligger det väl i tidens anda att man gör ett kriminaldrama som i viss mån relaterar till händelser som ägt rum i verkligheten. Men det som särskilt tilltalar mig med den här serien är att den är ganska så välgjord, och inte minst att den utspelar sig just i Finland.

yle6

Vyerna av Helsingfors centrum tycker jag är extra vackra: här ser man Forumhuset bredvid glaspalatset i Helsingfors absoluta centrum – här har jag promenerat många gånger.

I handlingens centrum står som vanligt en polis, Oskari, som är tvungen att föra ett tvåfrontskrig: dels på det professionella planet med gangstrar som blir allt svårare att stävja med konventionella och lagenliga metoder. Samt dels också problem på det privata planet, då han är ensamstående med en son efter att sonens mamma brutit all kontakt. Han har emellertid funnit en ny kärlek, en yngre klasslärare som han flyttar ihop med. Det skulle ju råda någon form av hanterbar balans om det privata livet och det professionella livet skulle hållas strikt åtskilda. Men så går det inte, och det är också här seriens spänning ligger.

yle2

Brottsutredare Oskari berättar för sin nya kärlek, Juulia, om sitt förflutna och det framkommer saker som minst sagt förvånar.

yle8

Oskaris son, Niko, promenerar tillsammans med sin mamma Krista, längs med Alexandersgatan (?) i H:fors som är vackert juldekorerad.

Mitt betyg för serien blir 4 av 5, med andra ord definitivt sevärd 🙂

Har du förslag på andra bra finska serier, tipsa mig gärna!

Sebastian


P.S.1 (för dig som gillar juridiska spetsfundigheter…)
I serien ser man bland annat utdrag ur polisens interna misstankes- och utredningsregister, ett register som förövrigt inte är offentligt. Jag kunde dock inte undgå att notera att det smugit sig med ett par juridiska felaktigheter i det fiktiva registret, för där stod bland annat följande att läsa:

”Henkilö on tuomittu tuomioistuimen päätöksen 5 § mukaisesti 14 vuorokauden määräaikaiseen vankeusrangaistukseen törkeästä pahoinpitelystä. Tuomio on saatettu voimaan 30/2/2012 ja se on saatettu päätökseen. Henkilölle on myös määrätty 35 päiväsakkoa jotka hän on todistetusti maksanut uhrille.”

Ser du vad som är fel?
– det finns åtminstone ett klart fel i texten, möjligen två fel. För det första, om man döms till dagsböter så betalas dessa alltid till staten, inte till offret. Offret kan dock få skadestånd av förövaren, men det betalas inte i form av böter utan som just skadestånd.
Visserligen, om vi backar ett par hundra år tiden, så betalades en viss andel av böterna direkt till offret, och en del till kronan (staten) och en del till kyrkan – men det var länge sedan, och den villfarelsen lever tydligen kvar idag.
Det andra, eventuella felet, är att minimistraffet för grov misshandel enligt strafflagen 21:6 de facto är 1 års fängelse. Enligt texten har gärningsmannen avtjänat ett tidsbundet straff på enbart 14 dagar, vilket är ovanligt eftersom ovillkorliga fängelsestraff i regel endast döms ut om de är 2 år eller längre, annars är de i regel villkorliga.
Men ingen regel utan undantag, för man kan man under vissa omständigheter få ett kortare straff än det i lagen förskrivna, t.ex. på grund av ringa ålder eller att man inte var helt tillräknelig när man begick brottet – men det är alltså undantag.
Nu ska man väl inte haka upp sig på enskilda detaljer när man tittar på TV-program, men jag verkar tydligen vara ganska yrkesskadad av att ha läst juridik. 😉

P.S.2
Visste du att den mycket välgjorda vinjetten till serien är gjord av en finlandssvensk regissör, Jäppi Savolainen? Han har faktiskt under denna vecka hand om det finlandssvenska Instagram kontot ”thisissvenskfinland”. Vad man får se av uppdateringarna där, så medverkar han vid inspelningarna av den nya säsongen av läkarserien Syke – en annan av mina finska favoriter. Den nya säsongen torde förövrigt ha premiär i slutet av mars.

This is what I’m made of

Volvo laserade sin nya bilmodell S90 med en reklamvideo som gav åtminstone mig i det närmaste gåshud:

Volvo kan verkligen det här med att marknadsföra sina produkter genom att berätta en bakomliggande historia och det är en sak som kunderna också alltmera efterfrågar – för du vill antagligen inte ”bara” köpa en produkt utan du vill också ha en upplevelse med en viss känsla. Allt det här får man i Volvos reklam för deras nya S90, där videon berättar ”det här jag gjort av”.

I filmen ser man hur bilen susar fram i den karga, men ack så vackra skandinaviska naturen, för att senare köra på de stora motorvägsinfarterna till Stockholm, till att rulla fram längs med huvudstråken inne i Stockholms innerstad. Till sist bjuds vi även på en åktur längs med havsbandet ute i Stockholms skärgård (Roslagen?) och där tonar videon ut till en stjärnklar himmel med ”Innovation Made By Sweden”.
Ja, jag blev väl faktiskt smått lyrisk av en bilreklam som gick på TV4 😉

Hmm, nu började jag igen fundera kring saker som att: 1. nästa bil jag köper nog blir en Volvo, och 2. att det så småningom vore dags att flytta till Stockholm igen…

Sebastian

Jul och nyår 2015

Jullovet var välbehövligt för mig, för ibland behöver man få frigöra sig från de vardagliga rutinerna med studier och annat som präglar tillvaron. I år tillbringade jag jullovet huvudsakligen hemma i Jakobstad med familjen.

Några trevliga julfester blev det här i Vasa, bland annat med Studentmissionen men också med vänner.

20151215_162124897_iOS

Lifegruppen som jag är med i avslutade höstterminen med att bowla vid Vasa Cinema Bowling.

20151214_191006391_iOS

Studentmissionen ordnade en trevlig julfest för studenterna i Vasa. Julklapparna överraskade tydligen vissa mer än andra 😉

Före jag fick jullov så var det dock en del skolarbete som skulle avslutas, och då främst genom flera tenter och andra inlämningsuppgifter som skulle färdigställas inom en ganska snäv tidsram. Höstterminen åtgick främst till studier vid Hanken istället för vid juridiska, ett val som jag sett i retrospekt är ganska nöjd med. Jag har lärt mig en hel del saker inom bl.a. företagsledning, skatterätt och redovisning, saker som definitivt kommer att vara till nytta i framtiden oberoende vad man jobbar med. Å andra sidan är allting en avvägningssak, för på det här sättet förlängde jag nog studietiden vid juridiska – men samtidigt, vart har jag bråttom?

20151118_114803136_iOS

Vid juridiska läser vi en del redovisning, så det var intressant att få bygga vidare på de kunskaperna vid Hanken. Men det gäller att hålla tungan rätt i mun när man gör övningsuppgifterna.

I Jakobstad åtgick tiden främst till att koppla av genom att umgås med familjen, läsa böcker och äta god mat. Särskilt nu när flera av mina syskon är bosatta Sverige för studier, så är det ganska sällan vi är samlade allihopa. En förändring som nog märks av – min syster räknade ut att det var senast i augusti som vi alla var samlade.

20151225_090817929_iOS

Familjens hund Ebba fick ett jätteben i julklapp. Det tog henne hela 3 dagar för henne att äta upp det – med några dagars paus emellan 😉

20151223_115724014_iOS

Katten Theodors favoritplats under julen är definitivt under granen. Gissningsvis så tror han sig vara ett lodjur som lever i skogarna, och det är därför han tillbringar så mycket tid där…

En intressant sak som jag fått följa under jullovet är hur min lillebrors projekt med att bygga ett arkitektritat pepparkakshus, ett årligen återkommande projekt som han brukar åta sig. I år hade han valt att bygga en modell av en skyskrapa i New York som för närvarande är under uppbyggnad. Originalet är ritat av den danske starchitekten Bjarke Ingels, är tänkt att symbolisera en form av framtida boende i storstäder. Bennis modell är en 1 meter hög medan den verkliga byggnaden är/blir 140 meter hög, modellen är skalenlig, i skala 1:140.

20160111_161037700_iOS

West 57 som ett pepparkakshus modell, byggt av min bror Benjamin.

DSC_9203

Huset består av över 1000 st unika pepparkaksbitar som sammanfogats med glasyr. Fasaden är sedan täckt med sockermassa för att erhålla samma vita ytan som på originalet.

DSC_9191

Lägg särskilt märke till detaljerna. Innergårdens träd är gjorda av grönfärgade marshmallows som står på en fot av gjuten i choklad.

Sebastian

Teater i Stockholm

Föregående helg besökte jag Stockholm för att titta på teater. Pjäsen jag såg var Idioten av Dostojevskij, som är något av en klassiker. Jag hade läst recensionen om pjäsen tidigare under hösten, och pressen hade lovordat den. Göteborgs posten beskrev den som ”Otäckt bra”, varför det kändes helt rätt att åka över till Stockholm för att titta på den. Detta särskilt då jag tidigare läst boken, och jag funderade på hur väl mina egna föreställningar av bokens handling svarade mot pjäsens innehåll.

idioten

Idioten på Dramaten – med en stor del av pjäsens ensemble i bakgrunden.

Det jag såg svarade också väl mot vad jag hade förväntat mig, även om de i viss mån hade moderniserat den i ganska hög utsträckning. Boken utspelar sig i Sankt Petersburg i slutet av 1800-talet, men trots det hade man lyckats dra många bra paralleller till nutiden. Det är väl förövrigt det som kännetecknar en klassiker? Att den är smått tidslös och att budskapet även går att förmedla i en modern kontext.

20151205_151645716_iOS

Huvudentrén till Dramaten är pampig, precis som det förestår en kunglig teater.

20151205_133512870_iOS

Pausen tillbringar man med fördel i den vackra marmorfoajén samtidigt som man avnjuter en kopp kaffe.

20151205_133122109_iOS

Detaljrikedomen i salongen är imponerande och man inser vid sådana här tillfällen att Sverige har ett förflutet som en riktig monarki.

dramaten

I pjäsens ensemble ingick flera kända skådespelare från TV-serier som Modus, Beck, Johan Falk och Bron. Den nedre bilden är från Modus, där man bl.a. citerar Molier.

I det här fallet handlade det om man relaterade bokens handling till bl.a. flyktingkrisen som råder just nu, och de stora olikheterna som råder ekonomiskt mellan människor, dels inom samma land men också mellan olika världsdelar. Tänkvärt. Särskilt träffande var den målande beskrivningen av hur förutsättningarna skiljer sig mellan en 25 årig flykting som just kommit till Sverige, med en universitetsutbildad och ”infödd svensk” 25 årings. När man som i det här fallet gjorde, pekade på skillnaderna mellan de här två, så inser man hur ojämlikt lottade människorna är. Den ena talar perfekt svenska, fått växa upp under trygga omständigheter, fått den bästa utbildningen på landets toppuniversitet och kommer sannolikt att så småningom få ett bra jobb därefter. Medan den andra har flytt från krig, fattigdom för att komma till ett land där man inte behärskar det lokala språket och ska där utan en tidigare bra grundutbildning försöka finna ett jobb och skapa sig en framtid.

Så ja, det ställde till eftertanke åtminstone hos mig. För när jag tänker efter, så stämmer beskrivningen av en person som fått bra förutsättningar, väl in på mig. Det vore sannolikt nyttigt att ibland påminna sig själv om den tur man haft i att få förutsättningar att förverkliga sig själv, inte minst genom att få växa upp under trygga omständigheter och t.o.m. fått studera vid fina universitet. Det här är särskilt viktigt, tror jag, i de situationer när man möter på mindre motgångar i livet – för när man anlägger ett större perspektiv, så kan man enklare hantera dem. Samtidigt borde man också försöka sträva till att minska de här skillnaderna, så att så många som möjligt skulle ges motsvarande förutsättningar.

I Stockholm bodde jag på Radisson Blu Strand Hotel, och det fanns faktiskt en speciell orsak till att jag valde just det hotellet. För som jag nämnt i ett tidigare inlägg så följde jag TV4:s dramaserie Modus, och ett av avsnitten utspelade sig just på nämnda hotell. I filmen hette dock hotellet ”Gloria”, men det syntes tydligt vilket hotell det var frågan om – särskilt om man är bekant med Stockholms miljön. I vilket fall, så tyckte jag att hotellet såg så gemytligt ut att här ville jag testa på att bo. Dessutom utspelade sig ett av morden i hotellets hissar, där mördaren nödstoppade hissen för att hinna utföra dådet. Jag åkte t.o.m. i samma hiss, men jag noterade att det saknades en knapp för nödstopp – mitt sinne för detaljer är bland ganska påfallande… Men från ett dramatiskt ämne till ett trevligare ämne, så var frukosten de serverade på hotellet av en mycket hög standard – man fick t.o.m. pressa sina egna apelsiner för morgon juicen – ett snäpp vassare än God morgon som jag vanligtvis dricker hemma på morgonen. 😉

20151205_052642611_iOS

Jag vet inte vad det är, men det är en speciell känsla att en kall tidig vintermorgon få varandra ut på plattan till ett väntade propellerplan (turbo-prop). Kanske är det allt läsande av Biggles som ung, som gör sig påmint?

20151205_104409209_iOS

Radisson Blu Strand hotell, ligger centralt vid Nybrokajen och bara ett par stenkast från Dramaten.

20151205_172744791_iOS

Försökte efterlikna en av vyerna som visades av hotellet i Modus, med ett ganska halvdant resultat.

20151206_125854880_iOS

NK:s skyltfönster före jul tilltalar såväl barn som vuxna, och även mig! Folk stod som klungor vid de dekorerade fönstren, som innehöll leksaker som både talade och rörde sig i takt till julmusik.

20151205_164918744_iOS

I Berzelii parken mötte jag på ett gäng upplysta älgar! Varken jag eller ett gäng asiatiska turister kunde låta bli att ta en selfie 🙂

På gatorna i Stockholm märktes det tydligt att julen nalkas, för det var mycket folk i farten. Julstressen börjar även den göra sig påmind, och jag är inte heller helt undantagen från den… Så jag passade på att shoppa en del julklappar när man ändå var i the Capital of Scandinavia, men också att stora längs med de julpyntade gatorna.

20151208_145020000_iOS

På Viking Line hade jag som middag bokat deras julbord som i år är planerat stjärnkocken Leif Mannerström. Vilket inte minst märktes på att de hade klassiska rätter som lutfisk med alla tillbehör, för på andra julbord jag besökt brukar inte lutfisken vara en del av menyn.

20151207_070314476_iOS

Det blev en del god mat på överfarten till Helsingfors från Stockholm – till frukost hade jag bokat deras premium frukost som innehåller ett par extra saker utöver den sedvanliga frukosten. Men i och med att båtresan tar nästan 15 timmar, så det är trevligt att få äta gott under tiden.

Åter tillbaka är i Vasa, så är det lite studier som gäller nu före jag får ta jullov på riktigt. Men som man säger på finska: viimeisiä viedään 🙂

Sebastian

4:e december – vart försvann höstterminen?

Jag har nästan lite svårt att greppa hur snabbt som den här höstterminen passerat förbi. Nåväl, riktigt i mål är jag ju inte ännu – men det närmar sig.

I förra veckan hade Ekonomförbundet ett event här i Vasa för studerande. Evenemangets tema var det väntande arbetslivet och hur man som arbetstagare finner de jobb som överrenstämmer bäst med ens personlighet. En specifik föreläsning som intresserade mig lite mera, handlade om rädslor. Vad har då rädslor med arbetslivet att göra? Ganska mycket enligt föreläsaren Henkka Hyppönen som är en relativt känd mediapersonlighet på finskt håll och som skrivit ett par böcker och några även kring just rädslor.

20151126_145544040_iOS

De bjöd på lite småplock vid restaurang Central, där eventet hölls. Det var faktiskt riktigt goda aptitretare, av både fisk, kött och vegetariskt snitt.

Vid en första anblick kan det tyckas att rädslan i sin mest primitiva form, t.ex. rädsla för instängda utrymmen (klaustrofobi) och rädsla för hundar, inte har någon koppling till rädslan för att söka och ev. senare få ett jobb där man är ”på gränsen” rent kvalifikations-/erfarenhetsmässigt – t.ex. bli förman/chef för ett litet team av arbetstagare, om man saknar tidigare erfarenhet av just ledarskap. Men enligt Hyppönen så är det samma mekanismer som aktiveras i våra kroppar i båda fallen, för det är ett och samma ”larmsystem” som finns tillgängligt i vår kropp oberoende av om det gäller att försvara sig mot en attackerande hund eller att en dag få ansvar som chef.

Den här räddslan gör helt enkelt att vi drar oss för att prova på t.ex. nya jobb eller andra professionella utmaningar – vilket i längden är hämmande både ur en karriärsynvikel men också när det gäller självtillfredsställandet och självförtroendet. Hur kommer man då tillrätta med den här problematiken? Genom att köpa föreläsarens bok på temat 😉 Ja, det kan vara ett alternativ, men egentligen handlar det om några få saker som behöver ändras i ens tankemönster. För det första gäller det att våga bryta mönstret och stå emot sina rädslor, och därigenom steg för steg vänja sig vid situationer som känns skrämmande. Om man jämför med hundräddslan, behandlingen kan bestå av att man först får träffa en liten och snäll hund som är kopplad tillsammans med sin husse/matte ett par gånger, före man går över till större hundar såsom labradorer och till sist kanske schäfrar.

Den andra delen av lösningen består i att man tar bort insatsen ur spelet. För vi människor har en tendens till att tänka att om man skulle misslyckas ens det minsta, så är det samma sak som ens personliga undergång karriärmässigt. Men det är antagligen ett felslut, för om man ser på det ur ett kort perspektiv så minns människor sällan andras misstag särskilt länge. Eller som föreläsaren sade, i ett längre perspektiv: ”vem minns dig och dina misslyckanden om 100 år?”. Svaret på den frågan är otvetydigt nej, förutsatt att det nu inte rör sig om ett misstag av smått episka mått.

bjj

Vissa rädslor går till och med att transformera till någon annans rädsla, enligt Hyppönen. Ett konkret exempel – för att råda bot på rädslan för att röra sig ensam ute, så kan man börja träna brasiliansk jiu-jitsu – en sport som Hyppönen rekommenderade varmt.

Föreläsningen var riktigt intressant, och den gav bra insikt i rädslans anatomi och hur man kommer tillrätta med rädslan så att den inte hindrar en i såväl professionellt som privat. Överväger att köpa hans bok ”Why we fear” – för temat är onekligen intressant.

På tal om rädslor, så noterade jag en lite udda men rolig skylt utanför entrén till en villa när jag en gång strosade ute på Gärdet i Stockholm. Skyltens budskap löd:
”Om hunden anfaller, Ligg still – tills hjälp anländer”.
Vi diskuterade skylten hemma i familjen, och sade då halvt på skoj att en likadan skylt borde vi skaffa hit hem också. Nå, efter att saken varit vilande i över ett år, så gjorde jag och min bror slag i saken för ett par veckor sedan och beställde en motsvarande skylt från en skylttillverkare i Sverige. Nu har skylten kommit till Finland, och den ser ut exakt som den som fanns på Gärdet.

20151129_102349112_iOS

”Hmm! Den där skylten var ny. Vad står det månne på den?” Fröken Ebba inspekterar dörren med nytillkomna skylten.

20151129_102352348_iOS

Ebba ser inte helt övertygad ut: ”Ursäkta! Är det mig som åsyftas?”

Skyltens budskap kan låta litet brysk, men den är skriven med glimten i ögat. För vår hund, Ebba, skulle nog inte göra ens en fluga förnär – men det vet ju inte eventuella tjuvar om!

Sebastian

Ett veckoslut i nordiska tecken

I helgen besökte jag Helsingfors för att där bl.a. delta i en återträff för de som deltagit i Magma Akademin. Det som var speciellt för denna gång var att också återträffen gästades av delegationer från motsvarande akademier i de andra nordiska länderna: Sture-akademin i Sverige och Civita-akademiet i Norge. Danskarna kunde dessvärre inte delta denna gång, men vid nästa nordiska träff, som enligt uppgift blir i Norge, så kommer de att vara på plats.

På programmet stod bland annat en heldag vikt åt intressanta seminarier vid Gamla Studenthuset, där vi fick lyssna till bland annat professor Sixten Korkman och Stefan Wallin. Seminarierna gick på svenska men på den lediga tiden då vi hade fri samvaro, så fick man växla mellan att använda sig av svenska, norska och finska = ett riktigt språkbad.

Stefan Wallin talade om försvarspolitik och hade många intressanta synpunkter på säkerhetsläget som Finland befinner sig i. En intressant aspekt på ett ev. NATO medlemskap är att av Europas invånare, så lever ca 96% i länder som är medlemmar av försvarsalliansen. Vi som bor i Finland och Sverige hör således till de 4% som inte kan räkna med beskydd av NATO vid ett militärt angrepp. Wallin förespråkade således varmt att vi söker om medlemskap så snart som möjligt, en åsikt som också jag delar till fullo. Tidigare har jag varit en aning tveksam kring om Finland ska bli medlem av NATO eller ej, men på senare tid har jag nog börja ställa mig allt mera positiv till det.

Ett annat föredrag handlade om utbildningspolitik, där föreläsaren Heidi Harju-Luukkainen är lektor i pedagogik vid Helsingfors universitet, och är en av personerna som är med och verkställer PISA-undersökningen, vilken utförs vart tredje år. Våra nordiska gäster var naturligtvis väl medvetna om Finlands stora framgångar i just PISA-testen. Emellertid så ville hon nyansera just betydelsen av PISA-testet, för en annan intressant faktor som mäts i skolorna är hur barnen trivs. I den mätningen, så visade det sig att av barnen i rikssvenska grundskolor så trivs 80 % bra skolan och tycker om att gå i skola. Intressant så är andelen nöjda elever i Finland något annan: i finskspråkiga skolor 60 % medan den i svenskspråkiga skolor är 80 % (d.v.s. i paritet med Sverige). Det skulle vara intressant att veta orsakerna bakom denna skillnad, men den är tydligen inte utredd ännu.

20151121_124339538_iOS

Stefan Wallin, som tidigare varit både partiledare för SFP och även försvarsminister för Finland, talade om försvarspolitik.

20151121_134459618_iOS

Presentation av deltagarna, bland deltagarna hittar man ett gäng samhällsintresserade unga personer i åldern 20-30 år. Intressant att höra om de olika bakgrunderna folk har, en stor del är samhällsvetare men här finns också ingenjörer och läkare, såväl som skribenter och författare.

Jörn Donner gästade oss på lördag kväll och hade ett intressant anförande om bl.a. migration och integration. Donner har också nyligen gett ut en ny bok med titeln ”Sverige – Resor i ett främmande land” som handlar om hans tid i Sverige. Under kvällen ordnades det också ett lotteri där man lottade ut några exemplar av nämnda bok, undertecknad hade faktiskt turen att vinna ett ex. av boken – som till på köpet är signerat av Donner själv 🙂 Så snart jag igen får litet tid över till att läsa skönlitteratur så ska jag ta och läsa den, men före det ville min mormor läsa den, för hon har följt Donner i många årtionden.

Låter det här intressant? Då rekommenderar jag dig att söka till Magma Akademin, ansökan pågår just nu, fram till 30.11. Läs mer här.

20151121_180942034_iOS

Legendaren Jörn Donner talar till oss på kvällen.

Under helgen bodde jag på ett hotell som jag tidigare sneglat på ett par gånger när jag bokat hotell i Helsingfors, men inte testat före nu: Fabian hotell, och det ligger i den trevliga och gemytliga stadsdelen Gardesstaden i Helsingfors. Hotellet är ett s.k. Boutique hotell vilket innebär att det är ett mindre hotell och man satsat på att göra hotellet lite extra personligt, för på hotellet finns endast 55 rum.

20151121_143916000_iOS

Jag kunde inte låta bli att ta några bilder från hotellet – övre bilden är från den gemytliga och intima lobbyn. Den nedre bilden föreställer mitt rum.

På fredagen så besökte jag Helsingfors tingsrätt, för att där ta del av några avgöranden (domar) som jag hade beställt fram ur arkivet. Varför sitter man då en fredag eftermiddag frivilligt i forskarrummet vid tingsrätten? Jo, för att jag behöver uppgifter ur en del domar till mitt examensarbete.

helsingfors-tingsratt-entre

Entrén till Helsingfors tingsrätt. Tingsrätten är belägen i Altias gamla fabrikslokal ute på Sundholmen (som är en del av Gräsviken). Här tillverkade man faktiskt förr spritprodukter, men nu fungerar hela komplexet som ett tingshus.

En intressant parentes: I Finland så är det nämligen så att domarna nog visserligen skrivs på datorer, men dessvärre så sparar man inte också domarna i elektroniskt format, utan de finns enbart tillgängliga i pappersversion. Ja, vad ska man säga? Vid sådana här tillfällen inser man att den finska offentliga sektorn nog kan optimeras för att fungera mera optimalt och resurseffektivt sätt. För i Sverige som jämförelse, så sparas domarna i elektroniskt format som .pdf filer vilket gör att det är enkelt att skicka efter ett avgörande därifrån. I Finland får man istället a) besöka domstolen för att där på plats studera handlingarna kostnadsfritt eller b) beställa en kopia av avgörandet per post, men det kostar 0,60€ per sida… Ja, så här finns det nog en del att göra – för även om juridiken är känd som ett konservativt område, så är det här definitivt ett område som borde uppgraderas till 2000-talet.

Sebastian