Ur veckan

Vädret där ute blir allt kallare och det börjar bli dags att byta jackan till en tjockare modell nu. Samtidigt som vädret har förändrats så har jag mycket på gång inom olika områden, för även om mycket kretsar kring studier så finns också en del annat kul som tar tid i anspråk.

20151103_140046534_iOS

Fastän det är höst, så lever Vasa ibland upp till sitt namn som Finlands soligaste stad. (En tidig eftermiddag, bild av mitt hyreshus.)

Det går många bra serier på TV just nu. Själv följer jag den svensk-danska kriminalserien Bron, humorserien Solsidan och kriminalprogrammet Veckans brott. Utöver de här så tittade jag också på den nya svenska polisserien Modus som sänds på TV4, serien består av 8 avsnitt varav det sista sändes i förra veckan. Seriens namn, Modus, är latin och betyder ungefär ”metod”, och används vanligen i begreppet ”Modus operandi” som i sin tur är vanligt inom juridik där det avser tillvägagångssättet av en brottslig handling.

Jag kan rekommendera serien Modus, för den är både spännande och fängslande. Handlingen gäller religiös extremism, denna gång i en kristen tappning, vilket nog är ganska ovanligt, men som riktar sig mot homosexuella. Den utspelar sig i huvudsak i Stockholm, men också i Uppsala – båda är bekanta ställen för mig. För när jag var en liten pojke så lekte jag bland annat i de vackra parkerna i Uppsala som ses i serien, då min pappa var gästforskare i Uppsala under ett halvår.

20151112_121410000_iOS

Bilden är hämtad från vinjetten till Modus och föreställer statyn av ängeln Gabriel som finns ovanpå taket till Uppsala domkyrka.

Inom Studentmissionen har vi ett sådant system att för varje vanlig måndagssamling, så fungerar en person ur styrelsen som kvällens värd. Igår kväll hade vi bjudit in en diakon som talare, och det var också min tur att fungera som värd under denna hösttermin.

Före vi körde igång samlingen så testade jag på ett litet nytt sätt att aktivera publiken på. Metoden jag använde mig av var ett simpelt och litet quiz, eller frågesport som det heter på svenska. Frågorna som jag ställde var följande:

1. Vad är det för skillnad på en diakon och en diakonissa?
2. Vad har ordet diakon för ursprung – d.v.s. från vilket språk kommer det? Samt, vad betyder det?
3. Vilken färg har diakonens/diakonissans ”ämbetsskjorta” som de bär vid mera officiella tillställningar?

Kunde du svara på frågorna? De rätta svaren hittar du lägst ner i detta inlägg 😉

***

Jag brukar försöka hinna med att läsa några dagstidningar, men på senare tid har det blivit lite dåligt med den vanan. Men när jag bläddrade igenom HBL:s e-tidning så kunde jag inte låta bli att notera att de till svenska dagens ära (6 november) hade släppt en ny version av sången ”Duck Räpp”. Sången travesterar alltså på den Ankdamm som man antar att finlandssvenskarna i Finland lever i. Tidigare har den mera anspelat på klassiska attribut för finlandssvenskar, såsom att de (vi) alla skulle vara rika (genom ärvda pengar), välutbildade ( tack vare kvotplatser på universitet) och att alla känner alla (därav Ankdamm).

20151107_111926000_iOS

Duck Räpp 2.0 – som beskriver tillvaron för finlandssvenskar år 2015. Original versionen börjar väl ha några år på nacken…

Originalet kan du lyssna till här på Youtube.

Sebastian


Facit: 
1. På den fråga kom det många gissningar. Den vanligaste gissningen var att en diakon är en man, medan en diakonissa är en kvinna, d.v.s. att det skulle vara könet som skiljer dem åt. Men det rätta svaret är faktiskt utbildningen. För en diakon är till grundutbildningen socionom emedan en diakonissa är sjuksköterska till utbildningen. D.v.s. de har olika utbildning men de fullgör ändå samma uppdrag.
2. Ordet kommer från grekiskans ”diaconos”. Översatt till svenska betyder det ”tjänare”. Vilket också bra beskriver diakonernas arbete inom församlingen.
3. Färgen på deras skjorta är grön. Om du någon besöker kyrkan och ser en person med grön skjorta och

Ledarskap och ett empatiskt sådant

Igår hade vi en föreläsning om empatiskt ledarskap i kursen företagsstrategi här på Hanken, och jag måste säga att det var en ovanligt inspirerande föreläsning, varför jag tänkte skriva ner några tankar från den här på bloggen.

Föreläsaren var Gerhard Bley som är Vd för företaget Kavli, ett av de större företagen inom livsmedelssektorn i Norden. Företaget har bland annat varumärken så som Kavli, Skyr yoghurt och Erik Lallersteds såser. Men föreläsningen handlade inte egentligen om företaget i sig självt, utan om hur deras tidigare nämnda Vd kom till en (ny) insikt om vad som behövs inom ett företags ledning.

Vad han saknade var nämligen bl.a. empati. Hans metod för att komma till rätta med problemet var minst sagt lite oortodox, för han skickade nämligen hela koncernledningen på terapi (psykoterapi – gestaltningsterapi) så att de därigenom skulle få både mera självinsikt och verktyg i sitt arbete. En del människor är lite allergiska mot begreppet terapi, sannolikt för att det kan indikera att man skulle vara psykiskt sjuk på något sätt, varför det var enklare att sälja in idén genom att benämna det coaching istället, fastän det i slutändan handlade om samma sak.

En sak som jag dock tror att man behöver ha på klart före man börjar fundera närmare på vad ett empatiskt ledarskap innebär, är vad ordet empati egentligen innebär. Jag tror många, inklusive mig själv, ibland blandar ihop begreppen empati respektive sympati, alltså att vi ser dem som synonymer. Så är alltså inte fallet, utan empati innebär att man kan förstå en annan persons upplevelser medan sympati mera innebär att man kan känna med eller för en annan persons upplevelser. Skillnaden kan tyckas liten, men är i det här sammanhanget är den relativt markant.

Om man kokar ner hans teser till mindre beståndsdelar så snappade jag upp två stycken huvuddelar.

Den ena är att empatiskt ledarskap handlar om både självinsikt och empati. Självinsikten är viktig av flera orsaker. För det första så är det genom självinsikten som man lär sig att förstå varför jag är den jag är och varför jag agerar som jag gör. Den här insikten gör det sedan möjligt att också förstå andra människors upplevelse, alltså empati, och i förlängningen också varför de agerar som de gör. Ett konkret exempel är när en extrovert människa träffar på en introvert människa, och finns då inte förståelsen där, så ökar risken för att det kan uppkomma missförstånd och t.o.m. onödiga konflikter mellan dem. När man istället hade kunnat utnyttja varandras olika perspektiv, vilka i sin tur kan innehålla olika uppfattningar/tankar/idéer, som tillsammans kan ge ett mervärde.

Den andra delen utgörs av att man ska vara trygg i sig själv och att man ska ha flera områden i sitt liv än jobb. De tre delarna som bör finnas är jobb/karriär, familj/vänner och egen tid. För ett vanligt misstag är att människor som drivs av att göra karriär försakar ena eller båda de andra delarna, i tron att de då ”lyckas” göra en bättre karriär. I sådana situationer riskerar allt att börja kretsa kring jobbet, vilket inte är nyttigt varken privat eller ens för de resultat man levererar. För om 90 % av ens ”jag” (eller tid) åtgår till karriären så betyder det, att om man skulle förlora jobbet så skulle ens tillvaro närmast raseras totalt. För att undvika det så börjar man också, omedvetet, fatta beslut som är gynnsamma för en själv (för att trygga jobbet) men inte nödvändigtvis för hela företaget. För att undvika detta, och för att ha en balanserad tillvaro så ska man sträva till att ha balans mellan de tre delarna: också familjen och ens fritid ska kännas meningsfulla och ges en 1/3 var av ens tid och uppmärksamhet.

Generellt kan man väl konstatera att många idag pratar om att det är bra med både självinsikt och att man ska ha en stor förståelse för sina medmänniskor – men i verkligheten tenderar det ofta ändå att stanna vid ”läpparnas bekännelse”, för man omsätter inte dessa tankar och yttranden i praktiken, för de förblir bara något man säger för att det ”låter bra” – för att karikera det.

Sammantaget så var föreläsningen riktigt givande, och även om det förekom en del s.k. ”buzzwords” som är vanliga i dylika sammanhang så tyckte jag kärnbudskapet var värt att både ta till sig och också försöka tillämpa i de sammanhang som man fungerar som någon slags ledare. I och för sig är det inte helt vanligt att jurister är chefer för t.ex. hela företag, men däremot att man ibland leder arbetsgrupper och liknande.

Sebastian

Tankar kring vårdreformen

Vårdreformen (på finska känd som sote-uudistus) är nog något av de ämnen som väckt mest debatt i Finland på senare tid och debatten har också varit långvarig även om den varierat i intensitet. Personligen har jag inte fördjupat mig särskilt mycket i de olika förslagen, eftersom det har varit så många svängningar åt olika håll. Men nu vaknade mitt intresse då det verkar som om vi (äntligen) nått fram till en någotsånär stabil politisk lösning gällande vårdens framtida upplägg.

Om allt håller sträck, så kommer vi i Finland att ha 18 vårdområden och 15 självstyrelseområden som i någon mån kan liknas vid den landstingsuppdelning som de har i Sverige. Mera detaljer torde komma imorgon (måndag), enligt en nyhet från Statsrådet (d.v.s. regeringen).

Egentligen kunde man tycka att ämnet vården borde intressera folk mer än vad det verkar göra, för enligt vissa bedömare så är det här en av de största reformer som gjorts i Finland på närmare 150 år (och då var inte Finland ens självständigt, utan tillhörde Ryssland som Storfurstendömet Finland…). För vården är onekligen ett av de samhällsområden som i princip alla medborgare kommer i kontakt med oberoende av om man vill det eller inte, skillnaden ligger närmast i hur mycket man behöver vara i kontakt med den, och generellt så att ju mindre kontakt, desto bättre… Men det kan hända att folk i gemen inte bryr sig särskilt mycket, under förutsättning att tillgången till vård och vårdens kvalitet inte förändras?

Det som i någon mån bekymrar mig är att se hur min hemstad Jakobstad utarmas på vårdresurser. Till för ett par år sedan hade Jakobstads sjukhus (Malmska) en dygnet runt akutmottagning, med tillhörande tilläggsberedskap för bl.a. operationer, förlossningar och röntgenundersökningar. I nuläget har vi kvar en dygnet runt akutmottagning, men utan de tidigare nämnda tilläggsberedskap. Istället är patienter som behöver dessa tjänster hänvisade till centralsjukhuset i grannstaden Karleby, som ligger ungefär 40 km från Jakobstad.

Men det kan hända att det inte stannar vid det, för nu diskuterar man om Jakobstads sjukhus överhuvudtaget ska ha någon dygnet runt jour och det finns vissa tecken som talar för att min hemort skulle kunna bli helt utan akutmottagning utanför ”office hours”. Personligen tycker jag det är litet skrämmande att man inte skulle ha tillgång till ens grundläggande akutvård dygnet runt, när man är i Jakobstad. Jag kan ta mig själv som exempel, för jag har till och från haft problem med knäna och drabbats av luxationer av knäskålen (patella luxation), vilket är både otäckt och smärtsamt men dock inte livshotande, och de gånger det hänt så har jag verkligen uppskattat att snabbt få vård i Jakobstad. En sak som i framtiden kanske bara är tillgängligt mellan kl. 8-16 på vardagar, övriga tider väntar istället en ganska lång resa till grannstaden.

malmska-jourmottagning-akuten

Noterade vid mitt senaste besök vid hälsovårdscentralen att det verkar vara en del rörelse vid den nyrenoverade akutmottagningen vid Jakobstads sjukhus. Men i framtiden betjänar de kanske bara vardagar mellan kl. 8-16? Noterade också att vi blivit lite mera internationella i Jeppis, då det nu står att läsa ”Jour – Päivystys – Emergency” ovanför akutintaget…

En märklig grej i allt detta är att hela det österbottniska landskapet med närapå 200 000 invånare blev helt utan tillgång till räddningshelikopter. För ca fem år sedan så fanns det en läkarhelikopter med dygnet runt jour i Vasa, som gick under namnet Pete. Nu finns de närmaste läkarhelikoptrarna i Tammerfors och i Uleåborg, men de helikoptrarna flyger inte till Österbotten på grund av de långa avstånden.

En Jakobstadsbo var emellertid driftig och anförde klagomål  till Justitieombudsmannen (se YLE:s nyhet) gällande just avsaknaden av tillgång på räddningshelikopterstjänster. JO konstaterade nyligen att avsaknaden på helikopter gör att vården inte är jämlik, för det är bara Österbotten och ett område Östra Finland som är utan räddningshelikopter.

helikopter

Grafik från Vasabladet.fi som visar hur Finland täcks av olika läkarhelikopter. En vit yta utgörs emellertid av Österbotten, där ingen beredskap finns. Tidigare fanns en helikopter stationerad i Vasa.

För ska vi framtiden vara tvungna att nöja oss med mindre vårdberedskap för akuta insjuknanden, då sjukhusen förlorar sin dygnet runt jour (såsom Malmska i Jakobstad) så kommer nog behovet av snabba transporter istället att bli allt viktigare. Jag diskuterade saken med en vän till mig som är medicinskt skolad och vi kunde tillsammans komma på flera situationer där tillgången till en räddningshelikopter är direkt livsavgörande. Ett exempel är att det i nuläget vid Vasa centralsjukhus finns beredskap att under vissa dagar i veckan utföra hjärtkirurgi innefattande också möjlighet att vårda personer som akut drabbats av en brusten aorta (aortaaneurysm). Skulle man drabbas av aortan brister utanför de tider då beredskap finns, så är sannolikheten för att man i tid ska hinna fram till universitetssjukhuset i Tammerfors marginell. En intressant detalj i sammanhanget är att tillhandahållandet av denna vårdberedskap för hjärtkirurgi vid centralsjukhuset kostar en hel del pengar, pengar som med fördel istället kunde användas till att finansiera en läkarhelikopter, vilket skulle möjliggöra beredskap dygnet runt och året runt istället för enbart vissa dagar.

Allt detta ska vägas mot att Finlands ekonomiska resurser sinar i en allt snabbare takt, på grund av långvariga ekonomiska svårigheter. För matematiken är relativt enkel, man kan inte i längden konsumera mera än vad man förtjänar. Ett tag är det möjligt att låna för att väga upp underskottet, men inte i längden. Det här gäller också vården, trots att man där har göra med det mest värdefulla som finns – människors liv och hälsa. Så, ja, våra politiker har en hel del att bita i.

Sebastian

Några plock ur vardagen

I helgen hade jag besök av min lillebror Benjamin som studerar i Göteborg för andra året, och om det är något som jag är lite avundsjuk på så är det mildare väder som de har där på svenska västkusten. För här i Vasa har vädret onekligen börjat bli lite ruggigare och kyligare. Men ska man se något positivt med kyligare vädret så är det att jag känner mig mera motiverad att hålla på med studier och andra inomhussysslor.

I veckan så slutade router i min bostad att fungera, vilket gjorde att internetanslutningen gick ner. Trist, men det är sådant som händer. Så det var bara att lägga in en order på en ny router. Jag råkade ha flax med att den inköpta routern, en Asus, för den passade perfekt in i elskåpet (eller heter det teknikskåp?) i min lägenhet. Varför valde jag då  en Asus? Det beror på flera orsaker, dels så har jag goda erfarenheter av deras produkter sedan tidigare samtidigt som de är relativt prisvärda, men dels också för jag gillar deras slogan ”Rock Solid, Heart Touching” – som de enligt min erfarenhet brukar leva upp till. För om det är något som gör mig nervös, så är det krånglande uppkopplingar där man t.ex. är tvungen att starta om routern med jämna mellanrum – det utgör en av de få saker som kan få det att börja gunga lite i ”den lugna filbunke” – som mitt humör annars ofta brukar beskrivas som…

En sak som dock slog mig var att det kanske inte är helt optimalt att ha en trådlös router inuti ett skåp där den är omringad av plåtväggar. För om jag minns rätt, så har den här typen av metall en avskärmande effekt på trådlösa signaler vilket kan leda till en svagare signal. Men efter litet testande så verkar routerns signal trots allt kunna täcka in hela min lägenhet, vilket ju inte är så konstigt med tanke på dess ringa storlek på kring 30 kvadratmeter.

20151027_150556015_iOS

Bild före. Något av ett ”råttbo” av diverse sladdar och nätadaptrar.

20151027_150941173_iOS

Bild efter. Nu sköter en enhet, en Asus RT-AC56U, om all internettrafik, lokalt nätverk och WI-FI i bostaden. Snyggt och prydligt blev det, även om det döljs bakom dörren till elcentralen.

Studierna på Hanken har fortgått i ganska hektisk takt. I förra veckan, på torsdag, så hade man en brandlarms- och utrymningsövning. Dessvärre så råkade den komma mitt i min lunch. Så det var bara att lämna ärtsoppan med den tillhörande pannkaksbiten och ge sig ut… Vid sådana här tillfällen blir jag medveten om hur mycket småsaker kan betyda, såsom att få äta lunchen någorlunda ostört.

En ny kurs har jag också börjat med, denna gång i företagsstrategi, ett ämne som jag först inte hade förväntat mig särskilt mycket av. Men döm om min förvåning, när jag märkte att det här är ju faktiskt riktigt intressant. För tidigare har jag haft en ganska negativ inställning till de s.k. mjuka ämnena inom ekonomi, såsom marknadsföring och ledarskap, men med stigande ålder och tilltagande levnadserfarenhet börjar jag tydligen inse att dylika ämnen också är värdefulla att ha kunskaper inom. Tidigare är de närmast finans, redovisning och nationalekonomi som lockat mig, men nu får jag tydligen utöka paletten av intressanta ämnen med några till.

hanken-vasa-utrymning

Utrymning pågår vid Hanken i Vasa. Det var bara att lämna lunchen och bege sig ut…

I helgen besökte jag så Jakobstad, efter att ha varit i Vasa en längre tid utan besök till hemorten. Där tog vi bland annat tillfället i akt och besökte något av Jakobstads stoltheter på senare tid: Friends & Brgrs som är en hamburgerrestaurang som toppat rankingen i flera nationella tidningar för att de servera Finlands godaste hamburgare. På senare tid har de även öppnat en till restaurang i Helsingfors, och om jag är korrekt underrättad så kommer de även att öppna en ny restaurang i vårt västra grannlands huvudstad (Stockholm) inom kort. För det vore onekligen litet fel om vi höll dessa smarriga hamburgare för oss själva, delad glädje är som bekant dubbel glädje!

friendsandburgers-jakobstad

Hamburgare i stora lass på Friends and Brgrs – och jo, de är faktiskt ruggigt goda!

Min bror Benjamin är intresserad av arkitektur och arkitekturhistoria, så när man tar en promenad i hans sällskap så lär man sig alltid något nytt om omgivningen. För han kan nämligen berätta historien bakom de flesta kända byggnader i Norden, oberoende av om man råkar vara i Helsingfors, Åbo, Stockholm eller Århus. Jag finner det själv riktigt intressant att lära sig mera om ens omgivning, för man rör ju sig i princip hela tiden bland diverse byggnader. För när man lär sig mera om byggnader, så är det lite lustigt för det gör att man börjar lägga märke till detaljer på byggnader i ens omgivning, saker som man tidigare varit blind för och inte reflekterat särskilt mycket kring.

20151031_153144134_iOS

Byggnadskonstruktörer från två generationer: civilingenjörsstudenten Benjamin tillsammans med sin morfar, Levi, som är byggnadsingenjör/byggmästare.

gamla-sjukhuset-malmska-jakobstad

Gamla sjukhuset i Jakobstad, som har en ganska lång historia. Det är ritat av K.G. Grahn och stod klar år 1908, och var då ett av Finlands absolut modernaste sjukhus. Byggnaden har sett mycket: flera krig i Finlands historia och här har även överbefälhavaren Mannerheim fått vård som varit direkt livräddande. Idag brukas sjukhuset främst till administration och i viss mån också för läkarmottagningar.

Till syvende och sist, så tillbringar man största delen av sitt liv inuti eller åtminstone i anslutning till olika byggnader, så ur det perspektivet förstår man att det är viktigt med hur byggnader utformas. Det finns ett citat av den legendariska brittiska premiärministern, Churchill som lyder:

”Först formar vi våra byggnader, därefter formar de oss.”

Ett citat som jag är tänkvärt, även om jag inte själv kommer att jobba med att designa byggnader yrkesmässigt. Det närmaste jag komma det är nog genom fastighets-, entreprenad- och byggjuridik, som är den gren av juridiken som är sysslar med juridiska frågor som rör fastigheter, byggnader, byggprojekt och liknande.

Sebastian

Ett decennium av bloggande

Idag har det gått precis 10 år sedan jag startade upp min blogg och började blogga.

När jag startade min blogg så fanns den ursprungligen på domänen sebbex.net, en domän som jag registrerade 24.10.2005 och där jag laddade upp och installerade WordPress version 1.5, vilket är samma plattform som bloggen drivs på idag. Då jag började med min blogg, så var nog bloggvärlden fortfarande i sin linda: WordPress hade då existerat i blott lite på 2 år och det var också samma år som Isabella ”Blondinbella” Löwengrip startade upp sin blogg. Så även om jag inte är någon stor ”bloggare”, så får jag väl åtminstone anses vara relativt ”gammal i gemet”, som det heter 🙂

sebbexnet-doman

WHOIS-utdrag för domänen sebbex.net, där det framgår att jag registrerade domänen den 24.10.2005, d.v.s. prick 10 år sedan idag.

Jag har funderat över vad det var som fick mig att börja blogga då jag var 14 år gammal? Jag skulle tro att det var en kombination av två saker. För det första så har jag alltid varit tekniskt intresserad och velat testa på nya saker, så jag tror att det fick mig att installera bloggverktyget WordPress på ett webbhotell för att testa vad det tekniskt var att ha en blogg. För på den tiden så krävdes det ganska mycket konfiguration av bl.a. databas(er) (MySQL) och filer före bloggen var ”up and running”. Idag krävs det betydligt mindre, oberoende av om använder sig av en bloggtjänst som Blogger eller själv väljer att driva sin blogg.
Den andra orsaken, var nog en direkt följd av att jag installerade WordPress och jag märkte att det var kul att skriva en form av en offentlig dagbok. För innan jag började blogga så hade jag flera gånger testat på att skriva dagbok för hand med penna, men jag brukade tröttna relativt fort. Bloggen gav mig möjlighet till dela mina tankar och gå i dialog med läsarna, och jag tyckte då att det var häftigt att vem som helst över hela världen kunde läsa det jag skrivit.

Av den blogg jag skrev år 2005, så finns tyvärr inga inlägg längre publicerade, eftersom jag stängde ner bloggen på sebbex.net för ett par år sedan, efter att jag hade övergått till sebbe.fi år 2009.

blogg

Så här såg bloggen ut i juli 2008, d.v.s. för 7 år sedan. (skärmdump)

En liten jämförelse av bloggarens tillvaro för 10 år sedan då bloggen startade med hur det ser ut idag:

Sebastian år 2005 Sebastian år 2015
– 14 år gammal
– gick i högstadiet på åttonde klass vid
Oxhamns skola
– språkbadselev i klass 8G
– bosatt i Jakobstad
– deltog i finalen i ekonomiskunskap
– 24 år gammal
– studerar sista året vid juridiska fakulteten
– bosatt i Vasa
– bott utomlands
– studerat på 3 universitet
– besökt nobelfesten

En del har förändrats i mitt liv under bloggens existens, samtidigt som ganska mycket är sig likt. Men så ska livet vara, en del saker är mera statiska medan annat är dynamiskt. Skulle allt förändras samtidigt så skulle man inte hänga med, medan om allt skulle vara oföränderligt så skulle man stagnera i tillvaron.

20151017_154103105_iOS

Hälsningar från jubilaren, bloggaren, Sebastian från ett höstvackert Vasa.

Tack för att, just du, läser min blogg! Oberoende av om du nyligen börjat läsa min blogg eller som vissa läsare, hängt med i 10 år nu.
Att producera inlägg som ingen skulle läsa och kanske inte heller kommentera, skulle nog inte ge särskilt mycket, så därför är jag verkligt glad över att många av bloggens läsare frimodigt tagit kontakt med mig under åren: per e-post och ibland t.o.m. med i verkliga livet.

A Decade of Blogging.

Sebastian

Variation förnöjer

”Värst vad du har blivit kulturell”, konstaterade en vän till mig i fryntlig ton här i veckan efter att han hade läst min blogg och sett alla inlägg som kretsat kring teatrar och böcker.

Det heter ju att ”variation förnöjer”, så därför tänkte jag istället för att skriva ett till inlägg om blott ”teatrar och böcker” variera mig och skriva en helt vanlig lägesuppdatering istället. En annan orsak kan ju vara att jag inte besökt någon ny teaterföreställning och ej heller hunnit läsa någon bok, som jag hade kunnat rapportera om…

1.) För ca två veckor sedan var jag inbjuden till en afton vid Ålandsbanken i Vasa genom att jag är medlem i föreningen Vasa aktiesparare. En mycket trevlig afton som bestod av information om deras placeringsprodukter och investeringsmarknaden överlag. Mest intressant var enligt mig deras relativt nya produkt, bostadsfonden, som placerar i nybyggda bostäder i olika tillväxtcentra i Finland och då främst i huvudstadsregionen.

20150923_164442205_iOS 1

En placeringsafton på Ålandsbanken som innehöll så väl en lätt middag som mycket information om de finansiella marknaderna.

2.) Förra veckans måndag besökte vi från studentmissionen en av de tillfälliga flyktingförläggningarna som öppnats i spåren av den stora flyktingtillströmningen till Europa och Finland. Syftet med vårt besök var att bidra med praktisk hjälp till den dagliga verksamheten där och vi var ett gäng på nästan 15 personer som hade valt att ställa upp.

Vid flyktingförläggningen som vanligen fungerar som en lägergård möttes vi av kring 40 flyktingar, som huvudsak kom från Irak och varav de flesta var relativt unga män (även del kvinnor fanns men de var i klar minoritet). På programmet stod bland annat aktiverande lekar, brödbakning och diskussioner med flyktingarna. Jag hade förmånen att få prata lite mera med två killar, vilka båda var högutbildade ingenjörer som framtill helt nyligen hade jobbat som ingenjörer i Irak. De hade dessvärre sett sig tvungna att fly från sitt hemland då situationen hade blivit ohållbar.

En kulturell skillnad som jag snabbt blev varse om var att människor från dessa länder generellt är mera öppna och gästvänliga än vad man är van med här. Enkelt uttryckt var det som om de tog emot mig som ”en bror”, vilket jag som är något försiktig av mig inte hade väntat mig. De ville t.o.m. ta en selfie med mig, men med respekt för deras integritet publicerar jag den inte här. I vilket fall så var det minst sagt rörande att få höra deras berättelse om resan från Irak till Finland och som hade gått genom totalt 11 länder. Bilderna som man sett i media på rangliga båtöverfarter till de grekiska öarna blev plötsligt mycket verkliga, när man fick höra de här killarnas referat av sin egen överfart.

Ett trist faktum är att av dessa flyktingar så kommer ca 40% få stanna i Finland, resten kommer att vara tvungna att återvända till sina hemländer. Särskilt talande blev det när jag räknade till tio personer i rummet och tänkte att av dessa tio, så kommer fyra att få stanna i Finland medan resten kommer att sändas tillbaka. Jag vet, det låter verkligen cyniskt att tänka på det viset – men det var ett sätt att försöka greppa att det finns människor bakom statistiken, verkliga människor. Personligen hoppas jag att myndigheterna kommer att göra sitt bästa för att utreda varje asylsökandes situation och värdera om denne har asylskäl eller inte. Lite pessimistisk blir jag dock efter att ha läst om att regeringen föreslår att handläggningen av asylansökningarna ska påskyndas genom ett mera förenklat förfarande. I praktiken brukar detta innebära att man i någon mån tummar på rättssäkerheten, tyvärr.

3.) På skolfronten så har jag fortsatt med studierna på Hanken parallellt med mitt avhandlingsskrivande. Till min glädje så visade sig mina kunskaper i matematik inte vara fullt så rostiga som jag först hade misstänkt, för tenten i ekonomisk matematik gick faktiskt över förväntan.

Jag brukar normalt inte skriva ut mina betyg här på bloggen eftersom de knappast har allmänintresse, men jag tänkte ändå nämna att betygsskalan här på Hanken ser lite annorlunda ut än vad jag tidigare stött på vid andra universitet. Tenterna betygssätts nämligen i procent, från 0% till 100%, enligt hur mycket man svarar rätt. Den här procentsatsen förs sedan in studiehanteringssystemet Weboodi och översätts först senare på ens framtida examensbevis till ett ”riktigt” betyg, där 50-59% motsvarar vitsordet 1 på skalan 1-5, medan 60-69% ger vitsordet 2 och så vidare. De numeriska vitsorden kan sedan översättas till ett skriftligt dito, där t.ex. en fyra är ”mycket goda kunskaper”, vilket jag fick i ekonomisk matematik.

Efter den ekonomiska matten så har jag påbörjat grundkursen i nationalekonomi, ”Grundläggande ekonomisk analys”. Nationalekonomi är ett ämne som länge intresserat mig, jag tror att intresset vaknade i högstadiet på lektionerna i samhällslära men det är först nu som jag kommit att studera ämnet på lite högre nivå.

20151016_095155168_iOS

Vinstmaximering och produktionsoptimering: hur mycket bör företaget tillverka av en viss vara? Svar: dra en vertikal linje som skär samtliga kurvor med räta linjen som anger marginalintäkterna (MR, Marginal Revenue).

Vad är det då som gör nationalekonomi så intressant? Ett exempel är att man kan tillämpa samma teorier som används inom nationalekonomin också på andra företeelser än strikt monetära transaktioner. Ett exempel är teorin om utbud och efterfrågan (supply and demand) och att samma teori i viss också går att tillämpa på t.ex. organdonationer. Jag tittade en gång på en webbföreläsning från det amerikanska universitet Stanford där föreläsaren (tror det det var prof. Al Roth) tog njurdonationer som exempel. I dessa fall bortser man naturligtvis helt från de etiska aspekterna, såsom vem som borde först få tillgång till ett organ. Men teorierna hjälper en ändå att förstå de verksamma mekanismerna bakom sådana företeelser som vid första anblick inte verkar vara relaterade alls till ekonomi. Således är de verktyg och analysverktyg som finns inom nationalekonomin i varierande utsträckning användbara inom också andra ämnesområden.

Sebastian

Något om finlandssvenska

Denna vecka på onsdag så besökte jag en föreläsning vid Ritz om ”finlandssvenska och språkriktighet” av gurun på finlandssvenska, Mikael Reuter. Jag har under ganska lång tid varit intresserad av språk, vilket säkert också framgår av bloggens tidigare inlägg, så därför var det riktigt intressant att få lära sig lite mera om sitt eget språk.

Strax före Reuter skulle äntra scenen så presenterades han av kvällens konferencier, som konstaterade att hon helst är kortfattad då en språkvetare som han är närvarande. Reuter kvitterade och sade att det inte finns någon orsak att vara orolig för att bli bedömd av honom, för även han gör ju fel som privatperson. Samtidigt passade han dock skämtsamt på att inflika att hon bara hade haft en finlandism i sin presentation av kvällens lektion. Ordet i fråga var ”aula” som i finlandssvensk kontext betyder entré och utrymmena strax innanför ytterdörrarna, medan det i sverigesvensk kontext betyder ett auditorium eller en föreläsningssal. En sak som jag faktiskt hade ett vagt minne av att ha läst, men som jag nog gladeligen själv använder på det finlandssvenska sättet för det. Och inget fel i det, enligt Reuter, under förutsättning om att man är medveten om det och särskilt observerar vem som är mottagare för orden.

ritz

Mikael Reuter vid Ritz i Vasa.

Min sammanfattning av kvällens föreläsning består av följande punkter och noteringar:

  • att vi finlandssvenskar lever i en annan (språklig) verklighet och det därför är naturligt att vi ibland använder oss av ord, uttryck och en accent som skiljer från den svenska. Ett exempel är ”arbetarinstitut”, ett begrepp som är känt här i Finland men inte i Sverige. Likväl ska dessa ord få finnas kvar, vi kan inte ersätta dem med något annat (bättre) ord.
  • att finlandssvenskan håller på att närma sig rikssvenskan. Det här är någonting positivt eftersom det knappast är lönt att sträva efter att finlandssvenskan ska skilja sig från rikssvenskan mer än nödvändigt. I skrift ska båda språkversionerna helst vara lika, medan de får skilja sig i vardagligt tal. Bakgrunden till den här förändringen är att vi idag får allt mera influenser från Sverige till Svenskfinland genom TV (ex. TV-serier som Solsidan, Bron med flera) och internet (bloggar, webbtidningar etc).
  • att det i finlandssvenskan finns olika finlandismer, varav vissa är mera accepterade än andra. Särskilt praktiska är ord och uttryck som ”flervåningshus” och ”hemma från” (född och uppvuxen i). Av en finlandssvensks ordförråd så utgörs ungefär 2-4% av finlandismer, vilket betyder att två till fyra ord på hundra pratade eller skrivna ord är finlandismer. Som exempel består det här blogginlägget av ca 500 ord, vilket skulle ge ungefär 5 x 2-4 = 10 – 20 finlandismer. Ganska mycket kan jag tycka.
  • att båda uttalsformerna av ord generellt är accepterade. Ett konkret exempel är att vi finlandssvenskar i allmänhet säger ”psykolog” och ”psykiater” med betoning på det inledande ”p:et”, medan rikssvenskarna ofta utelämnar det och resultatet är ungefär ”sykolog” och ”sykiater”.
  • att vi finlandssvenskar inte kan använda oss av ordet ”ännu” korrekt. I sin enkelhet handlar problemet om att vi t.ex. säger ”får jag ännu säga en sak?” medan ordet inte borde användas i den kontexten, utan man borde istället säga ”får jag säga ytterligare en sak?”.

Riktigt intressant att få lära sig mera om sin egen språkanvändning!

Sebastian

I valet och kvalet

På fredag kväll (2.10) så besökte jag Ritz här i Vasa för att titta på litet teater. Pjäsen som jag såg var ”Valet och kvalet” av den finlandssvenska teatern Viirus som är baserad i Helsingfors, men som hade kommit till Vasa för ett gästspel här.

Före jag gick på teatern hade jag dock fått anstränga mitt huvud en del för att läsa och öva inför en tentamen i ekonomisk matematik på Hanken. För det är onekligen ett tag sedan jag deriverade och integrerade funktioner sist. Det var troligen senast i gymnasiet, för en sådär 5 år sedan (+ en tid på Handels i Stockholm, förstås) – så det tog onekligen ett tag att få fram de rostiga kunskaperna igen… Därför var det riktigt skönt att få belöna sig med att gå på teater kvällen före tenten. Ja, du läste rätt! Här på Hanken har de något så okonventionellt som lördagstentamina. I min enkla mening borde det nästan vara kriminaliserat i lag att ha allmänna tentomgångar på lördagar. Men man får väl ta seden dit man kommer som det heter…

Åter till pjäsen. På scenen fick träffa på en stor skala av Finlands nu kanske mest kända politiker. Däribland Timo Soini (utrikesminister, Sf), Alexander Stubb (finansminister, Sml), Li Andersson (riksdagsledamot, Vf), Paavo Väyrynen (yrkespolitikern, C) och Päivi Räsänen (f.d. partiledare, Kd).

Jag och säkert många andra läsare av HBL hade fått både försmak och mersmak efter att ha följt mini TV-serien ”Gusis val” som sändes på webben nu under våren före valet. Den här pjäsen gick i ungefär samma tappning, finsk och finlandssvensk politisk satir när den är som bäst, vilket inte är så konstigt då ”Gusis val” var förlagan till pjäsen.
Tidigare avsnitt av Gusis val hittar du här, avsnitt 2 med Alexander Stubb och där programledaren Gusi bland annat får tips av vår dåvarande statsminister för hur han ska komma till rätta med sina stela ljumskar då paryogan med frun ”Maggan” inte hade gett önskad effekt. Samt avsnitt 4 där vi får träffa programledarens gamla studiekompis från tiden på Hanken, Björn Wahlroos, som landat med sin helikopter på Mannerheimvägen utan för redaktionen (med påföljden att spårvagnstrafiken i halva staden står stilla), och som oroas över att det varje dag ”föds flera spädbarn som alla är arbetslösa”. Rekommenderas!

20151002_162125123_iOS

Timo Soini överrakas på sin skogspromenad i Esbos lugna björkskogar av att Helsingfors stad plötsligt har annekterat hela Esbo kommun, samt alla andra kommuner mellan Kotka och Hangö för att bilda metropolen Stoooor-Helsingfors! (Förutom Vanda, för den kommunen ville ingen ha…)

20151002_173723189_iOS

Li Andersson i TV-soffan @ debattprogrammet Yle Obs med programledaren Heidi Finnillä, som ställer knivskarpa frågor vilka Li besvarar med långa haranger till svar. Genomgående för hela teatern var de återkommande och träffande gestaltningarna av de olika politikerna.

20151002_175952320_iOS

Den finlandssvenska finanspampen Björn Wahlroos har bjudit in den politiska gräddan på en grekisk afton till sin herrgård i Åminne. Här ser vi den alltid leende Alexander Stubb som tar selfies med den alltid så pragmatiska evighetspolitikern Paavo Väyrynen.

20151002_180940573_iOS

För engångsskull fick inte SFP vara med, ett parti som annars alltid får vara med (bland annat i regeringen). Men partiordförande C. Haglund kunde i tåla att de nu lämnats utanför, och valde därför att till varje pris försöka nästla sig in i pjäsen med motiveringen ”bara för att SFP alltid ska vara med även om de inte spelar någon -roll-”. Här ser vi så Calle på scenen mot en bakgrund bestående av riksdagshusets kolonner.

Sammantaget så var det en riktigt sevärd pjäs och jag skrattade gott och igenkännande med hela den övriga publiken. Trevligt nog sprang jag även på ett par gamla kursare från juridiska som också hade hittat hit, och det var riktigt intressant att få diskutera pjäsen litet efteråt innan det var läggdags inför tenten.

Sebastian

Vad har dina lärare betytt för dig?

”Allt börjar med en bra lärare”
– Sveriges lärarförbund

Idag är det internationella lärardagen och jag kom därför att reflektera över vad olika lärare betytt för mig.

Jag kom särskilt att tänka på en, min modersmålslärare i högstadiet, Christina. För hade det inte varit för dig, så skulle jag definitivt inte vara den person som jag är idag.

Jag önskar att det ännu vore möjligt att tacka dig för allt.
Men eftersom det längre inte är det, så kom jag osökt att tänka på ett citat av författaren Albert Camus. Och fastän jag inte delar Camus åsikt i alla frågor, så instämmer jag till fullo i det här.

För det generösa arbete du, Christina, lade ner på mig och andra elever, det lever definitivt för alltid kvar i den lilla skolpojken Sebastian. Tack!

20151005_112050000_iOS

Sebastian

Uppdatering: jag delade denna status på Facebook och fick efter ett tag reda på att två vänner på Facebook hade förmedlat min hälsning till min lärares (Christinas) dotter och de hälsade att hon hade uppskattat det. Trevligt!

Höst i luften

Nu börjar det på allvar märkas av att hösten är på igång, trädens löv har ändrat kulör och blivit allt brunare. Samtidigt som många finner denna årstid som ganska trist, så finner jag den själv som ganska stimulerande. Varför? Sannolikt för att hösten ofta innebär början på något nytt och nu när vi på riktigt börjar vara en bit in på hösten så betyder det också att man borde ha kommit en bit på vägen med de saker som har planerat inför hösten eller åtminstone vidtagit nödvändiga anstalter för att komma ingång med dem.

vasa-hovratt-framsida

Vasa hovrätt – en mycket vördnadsbjudande byggnad som reser sig vid stranden i Vasa och kommer särskilt till sin rätta på hösten.

hovratts-parken-vasa

Trappan bakom hovrätten som leder ner till stranden och strandpromenaden – ett vackert höstlandskap.

Just nu är det relativt mycket självstudier för mig vid juridiska – i praktiken att jag läser och skriver i syfte att komma framåt på min avhandling. Detta varvas samtidigt med studier på Hanken, där jag både tar grundstudier och lite fördjupade kurser.

Men hösten innehåller naturligtvis också annat än studier, innefattande umgänge med vänner och att vara aktiv inom föreningslivet. Samtidigt har jag också kommit på mig att reflektera allt mera över vad jag ska göra sen när jag blir färdig från juridiska, just nu är det bara enskilda studieprestationer kvar innan jag kan lämna in min ansökan om att få ut examen, men med det sagt så återstår också den enskilt största studieprestationen – avhandlingen. När den sen är klar och godkänd, ja, då återstår inte mycket.

I viss mån kanske det är lite skrämmande känsla, för det ligger i människans natur att vara om inte rädd för förändringar, så åtminstone vara lite reserverad gentemot förändringar. Vill man anlägga en filosofisk synvinkel och varför också inte psykologisk, så skulle det vara intressant att fundera på varför människan reagerar på detta sätt mot förändringar – för någon bakgrund till det bör ju finnas. Istället väljer jag den lite bekvämare och enklare linjen, och nöjer mig således med att konstatera att det är något av ett faktum.

Var i ligger då rent konkret mina funderingar för framtiden? I och med att jag blir klar från juridiska, jag börjar se slutet på det, så ställs onekligen den intressanta frågan: vad gör jag här näst? Fortsätter jag att studera, t.ex. på Hanken eller något annat ämnet någon annanstans eller borde man börja på allvar söka sig ut mot arbetslivet? Här i ligger då mitt velande.

labradoren-ebba

Labradoren Ebba njuter i det höga gräset vid sommarstugan och tar samtidigt vara på den sköna hösten.

För även om jag tror att det är bra att göra väl genomtänkta beslut, så beundrar jag de människor som kan fatta beslut och sedan följa dem fullt ut. Personligen är jag inte riktigt av den sorten, utan jag drar mig i det längsta att låsa mig vid ett alternativ.

Men ännu återstår lite tid och gott så – för det betyder tid att njuta av hösten 🙂

Sebastian