Något om finlandssvenska

Denna vecka på onsdag så besökte jag en föreläsning vid Ritz om ”finlandssvenska och språkriktighet” av gurun på finlandssvenska, Mikael Reuter. Jag har under ganska lång tid varit intresserad av språk, vilket säkert också framgår av bloggens tidigare inlägg, så därför var det riktigt intressant att få lära sig lite mera om sitt eget språk.

Strax före Reuter skulle äntra scenen så presenterades han av kvällens konferencier, som konstaterade att hon helst är kortfattad då en språkvetare som han är närvarande. Reuter kvitterade och sade att det inte finns någon orsak att vara orolig för att bli bedömd av honom, för även han gör ju fel som privatperson. Samtidigt passade han dock skämtsamt på att inflika att hon bara hade haft en finlandism i sin presentation av kvällens lektion. Ordet i fråga var ”aula” som i finlandssvensk kontext betyder entré och utrymmena strax innanför ytterdörrarna, medan det i sverigesvensk kontext betyder ett auditorium eller en föreläsningssal. En sak som jag faktiskt hade ett vagt minne av att ha läst, men som jag nog gladeligen själv använder på det finlandssvenska sättet för det. Och inget fel i det, enligt Reuter, under förutsättning om att man är medveten om det och särskilt observerar vem som är mottagare för orden.

ritz

Mikael Reuter vid Ritz i Vasa.

Min sammanfattning av kvällens föreläsning består av följande punkter och noteringar:

  • att vi finlandssvenskar lever i en annan (språklig) verklighet och det därför är naturligt att vi ibland använder oss av ord, uttryck och en accent som skiljer från den svenska. Ett exempel är ”arbetarinstitut”, ett begrepp som är känt här i Finland men inte i Sverige. Likväl ska dessa ord få finnas kvar, vi kan inte ersätta dem med något annat (bättre) ord.
  • att finlandssvenskan håller på att närma sig rikssvenskan. Det här är någonting positivt eftersom det knappast är lönt att sträva efter att finlandssvenskan ska skilja sig från rikssvenskan mer än nödvändigt. I skrift ska båda språkversionerna helst vara lika, medan de får skilja sig i vardagligt tal. Bakgrunden till den här förändringen är att vi idag får allt mera influenser från Sverige till Svenskfinland genom TV (ex. TV-serier som Solsidan, Bron med flera) och internet (bloggar, webbtidningar etc).
  • att det i finlandssvenskan finns olika finlandismer, varav vissa är mera accepterade än andra. Särskilt praktiska är ord och uttryck som ”flervåningshus” och ”hemma från” (född och uppvuxen i). Av en finlandssvensks ordförråd så utgörs ungefär 2-4% av finlandismer, vilket betyder att två till fyra ord på hundra pratade eller skrivna ord är finlandismer. Som exempel består det här blogginlägget av ca 500 ord, vilket skulle ge ungefär 5 x 2-4 = 10 – 20 finlandismer. Ganska mycket kan jag tycka.
  • att båda uttalsformerna av ord generellt är accepterade. Ett konkret exempel är att vi finlandssvenskar i allmänhet säger ”psykolog” och ”psykiater” med betoning på det inledande ”p:et”, medan rikssvenskarna ofta utelämnar det och resultatet är ungefär ”sykolog” och ”sykiater”.
  • att vi finlandssvenskar inte kan använda oss av ordet ”ännu” korrekt. I sin enkelhet handlar problemet om att vi t.ex. säger ”får jag ännu säga en sak?” medan ordet inte borde användas i den kontexten, utan man borde istället säga ”får jag säga ytterligare en sak?”.

Riktigt intressant att få lära sig mera om sin egen språkanvändning!

Sebastian

Augusti och Scorpions

Igår uppträdde rockgruppen Scorpions i Jakobstad och eftersom vi bor ungefär ett kvarter från arenan så kunde vi inte ”undgå” att höra dem mycket väl. Jag övervägde nog att köpa mig en biljett till deras konsert, men dels var biljetterna relativt dyra och dels så var det utlovade vädret för kvällen inget att hänga i julgranen direkt, vilket också visade sig bli fallet för det regnade under stora delar av går kvällen. Således ångrar jag mig inte över att jag inte betalade in mig på arenan. Utan det var faktiskt fullt tillräckligt att få tjuvlyssna hemma i trädgården och sen ta en promenad till närområdet runt arenan, för att stilla mitt behov av just Scorpions.

Däremot så uppträdde också ”Jonne Aaron” som förband till Scorpions med bl.a. låten ”Yksin” som hör till mina personliga favoriter när det gäller finsk musik, så när nu Aaron uppträdde live ”på vår bakgård” med låten så spetsade jag öronen rejält. Också musikgruppen ”Paul Oxley´s Unit” uppträdde med den smått, här i Finland, ikoniska låten ”Terry’s inside”, som jag först blev bekant med genom lektionerna i engelska på högstadiet. Den låten är från början av 80-talet och musikgruppen ifråga verkar fortfarande tydligen, vilket jag tycker är strongt gjort.

Tidigare var Scorpions ett band bland många andra för mig, på den nivån att jag kände till den tyska gruppen och deras låtar på ett allmänt plan, men efter att jag fått lyssna på deras skiva i över 1 timme en gång så fastnade bl.a. låtarna ”Send me an angel” och ”Wind of change” bättre i mitt huvud. Det intressanta i fallet är var att jag blev mera bekant med Scorpions, genom en MRI-undersökning vid Vasa centralsjukhus där de undersökte mitt knä. För den som har genomgått en sådan undersökning vet att maskinen alstrar ett fruktansvärt oljud medan den scannar ens kropp, svårt att i ord beskriva ljudet men du kan lyssna på det här på Youtube (om du är nyfiken…). I vilket fall, så har man därför möjlighet att lyssna på musik under undersökningen genom ett par hörlurar, vilket jag tackade ja till. Och det var härigenom jag blev bekant med Scorpions. För röntgensköterskan som opererade maskinen valde just en Scorpions skiva åt mig och det är jag glad för. Kanske gillade hon själv också Scorpions? Åtminstone kan jag tycka att låten ”Send me an angel” lämpade sig väl i situationen. 🙂

Vad annat har jag då gjort under den senaste veckan?

Bland annat så besökte jag min farmor som är bosatt ute på landsbygden i Kasackbacka*, som är en liten by i Purmo. Även en av mina fastrar med familj som annars är bosatta i Sibbo, var där på besök till ”hemgården” ute på landet, vilket var trevligt då jag fick träffa mina yngre kusiner.

20150731_153549785_iOS

Lillebror Benjamin blickar ut utöver Kauhajärvsjön i Kasackbacka i Purmo.

20150731_153528471_iOS

Mina kusiner fiskar tillsammans med sin pappa i samma sjö. För här kommer det nämligen bra med fisk, innefattande bl.a. abborre!

20150731_154406128_iOS

Ett panoramafoto taget från vägen Åvistvägen som går igenom byn Kasackbacka. Ett vackert landskap i mitt tycke!

Vi hade i veckan också ett besök hem till oss av en rikssvensk familj som vi blivit bekanta med genom att min lillebror Zakke lärt känna en jämnårig kille från den familjen via simskolan. En intressant sak med den här familjen är att de är aktiva katoliker emedan vi i vår familj är ”enkla lutheraner”, så det var onekligen intressant att få lära sig mera om deras denomination. För även om vi själva är kristna, så märker åtminstone jag att min kunskap om katolicismen är relativt begränsad och att den närmast sträcker sig till vad jag läst i gymnasiet och senare på fritiden. Alltså min kunskap har i huvudsak varit teoretisk. Nu fick jag då lära mig mera genom att träffa och diskutera med riktiga katoliker, en sak som sällan får möjlighet till här i Finland, eftersom verkligt få är katoliker här. Detta samtidigt som katolicismen i sig är världens största religiösa inriktning med över 1,2 miljarder anhängare världen över, vilket utgör ungefär hälften av alla kristna.

En som dock inte var lika trevligt är att familjens huskatt Theodor i dagarna drabbades av en urinvägsinfektion. Tidigare har han också varit drabbad av stenar i urinvägarna (njursten), vilket är en åkomma som har liknande symptom och som också är potentiellt livshotande för katten, så vi blev naturligtvis oroliga när han började uppvisa sådana symptom (igen).

20150730_202144498_iOS

Theodors medicin är en antibiotika som enligt hans ansiktsuttryck inte smakar alltför gott!

Men efter ett besök till veterinären (Losvika Cityklinik) så kunde de konstatera att det (tack o lov) rörde sig om urinvägsinfektion och inte njursten den här gången. Således har han fått påbörja en antibiotikakur som borde kurera honom relativt snabbt igen.

Sebastian


* Jag blev fundersam över hur man stavar till ”Kasackbacka” för jag har stött på det både i form av ”Kasakbacka” såväl som ”Kasackbacka”. Men efter litet efterforskningar (läs: googlande) så fann jag att det ska skrivas ”Kasackbacka”, detta enligt Institutet för de inhemska språken i Finland och deras guide ”Svenska ortsnamn i Finland”. Alltid lär man sig något nytt!

Veckoslutet i Helsingfors

Tänk hur tiden går ibland? Jag tycker det var alldeles nyligen som jag skrev ett inlägg om att jag hade tillbringat en helg i Helsingfors, men det var ju nästan för 1 månaden sedan. Nu är det så återigen dags för ett sådant inlägg. För gissa var jag tillbringade detta veckoslut? Jo, även denna gång i Helsingfors.

Vad är det då som drar mig till just Helsingfors? En kompis undrade om jag hade gått och skaffat en flickvän (som skulle vara bosatt i just H:fors), men så är alltså inte fallet 😉
Utan saken är den att det var dags för en ny modul i Magma Akademin, denna gång modul nummer 3 av 4. Temat för den här modulen var ekonomi och ekonomisk politik, vilket nog hör till mina favoritområden.

Således var det dags att igen sätta sig på tåget mot Helsingfors, denna gång utan några incidenter, förra gången var ju Pendolino tåget ”finito” men så var fallet inte denna gång. Framme i Helsingfors så fick jag återigen bege mig ut mot stadsdelen Hagnäs som ligger strax norr om Helsingfors City. För ute i Hagnäs så skulle vi besöka Kommunförbundet som fungerar som intressebevakare för Finlands kommuner i olika sammanhang. Motsvarande organisation i Sverige torde heta SKL (Sveriges Kommuner och Landsting).

Vid Kommunförbundet fick vi höra på en föreläsning om vilka saker som just nu och i nära framtid utgör kommunernas största utmaningar och möjligheter. En intressant siffra som nämndes i sammanhanget var att varje kommun svarar för över 390 olika uppgifter, detta gäller likväl för den minsta kommunen Sottunga (på Åland) med 101 invånare som för Helsingfors stad med över 600 000 invånare. En kommun kan alltså ha flera uppgifter än vad den har invånare… Dessutom ökar hela tiden antalet uppgifter som en kommun ska ombesörja, allt från socialomsorg och primärvård till parkförvaltning och planläggning.

Fredagen fortsatte sedan med ett diskussionsseminarium mellan två professorer: Tom Berglund från Hanken (Svenska Handelshögskolan) och Heikki Hiilamo från Helsingfors universitet. Från Akademins sida hade man låtit förstå att de här två debatörerna hade relativt olika utgångspunkter, vilket nog också visade sig stämma. Hiilamo menade att välfärdsstaten bör finnas som ”en dyna” som finns tillgänglig i det fall att individen ex. blir sjuk eller arbetslös och som tar emot och dämpar konsekvenserna. Berglund istället vitsordade mera privatisering och att den offentliga sektorn bör bantas i möjligaste mån. Själv står jag väl någonstans i mitten mellan dessa två åsikter – nu kan någon säkert kritisera mig för att jag inte direkt tar ställning, men det är knepiga frågor.

Fredagen avslutades sedan med en middag vid Café Esplanad vilket blivit tradition inom Akademin. Men utöver mat så bjöds vi också på ett intressant föredrag av Arne Wessberg. Wessberg har onekligen en imponerande lång meritlista, för han har fungerat bl.a. som Vd för YLE (Yleisradio/Rundradion) och varit styrelsemedlem av Nokia Abp (mobiltillverkaren som Microsoft köpte upp) för att nämna några av hans uppdrag. Hans föredrag behandlade bland annat teman som förändring och ledarskap. När det gällde ledarskap så menade han att det mera handlar om ”att ge kontroll, istället för att ta kontroll” om man vill uppnå önskvärda resultat i dagens samhälle som förutsätter ett visst mått av kreativitet, och jag tror att det ligger en hel del i den tanken faktiskt.

20150313_173842530_iOS

Arne Wessberg talar om ledarskap och kreativitet inom näringslivet, samt varför timing i allt är så viktigt. För det är nämligen lika fel att vara för tidigt ute som det är att vara försent ute.

cafe-esplanad-cheesecake

Café Esplanad i Helsingfors är stället där vi brukar äta middag på träffarna. Ställets paradnummer är onekligen deras superba cheesecake!

Dagen därpå, alltså lördagen så åtgick förmiddagen till två mycket intressanta och namnkunniga personer i finsk ekonomi. För först ut var Sixten Korkman som är professor i nationalekonomi vid Aalto-universitet, och som allmänt anses vara en av de största tänkarna och debattörerna när de gäller Finlands ekonomi. Han har också gett ut en bok med titeln ”Talous ja utopia” (på svenska: ”Ekonomi och utopi”), som blivit lite av en bästsäljare och modern klassiker bland samhällsintresserade här i Finland (t.o.m. min pappa råkar äga ett exemplar av ifrågavarande bok).

20150314_081043147_iOS

Korkman föreläser för oss deltagare i Akademin. Utöver att han definitivt innehar ett stort substans kunnande så är han även en bra och intressant föreläsare som tar sig tid att svara på frågor.

Nummer två i ordningen av föreläsare på lördagen var Erkki Liikanen, som för närvarande är chefsdirektör för Finlands bank. Han var visserligen nummer två i ordningen, men när det gäller hans inflytande över finsk ekonomi så är nog inte placeringen mellan honom och Korkman given, utan det får bli en delad första plats där, tycker jag. För Liikanen har inte bara fungerat som direktör för Finlands bank, han har även erfarenhet av att ha fungerat som Finlands finansminister och han var dessutom Finlands första kommissionär i EU-kommissionen när Finland anslöt sig till EU 1995. För att toppa alla dessa tidigare uppdrag, så sitter han även i styrelsen för IMF (Internationella valutafonden).

Liikanen berättade dels om Finlands banks uppgifter, dels om det ekonomiska läget i Finland och Europa. Men framförallt tog han sig tid till att svara på våra frågor, för han baserade stora delar av sitt anförande på att vi skulle ställa frågor till honom. Dessa frågor fungerande sedan som diskussionsunderlag under föredraget. En presentationsstil som kan rekommenderas varmt. Många av våra frågor kretsade av förklarliga skäl kring den dåliga ekonomiska situationen i EU men kanske särskilt i Finland. Men både Korkman och Liikanen verkade ändå vara hoppfulla inför framtiden – med ett budskap om det snart nog torde börja vända för både Finlands och EU:s del när det gäller ekonomin. Vidare menade båda att vi i Finland har en förmåga av ”svartmåla” vår egen (ekonomiska) situation och att vi dessutom är skickliga på att glömma bort det faktum att vi relativt sett, har det ganska bra ställt ekonomiskt. Men visst, nog skulle det ändå vara välkommet med ett (rejält) ekonomiskt uppsving.

20150314_2

Erkki Liikanen svarar på våra frågor. Bild källa: Magma Akademins Twitter.

Lördagen avslutades med en redovisningen av en gruppuppgift som vi hade färdigställt inför denna träff. Syftet med uppgiften var att träna argumentationsförmågan samt kunna argumentera för någonting ”som man inte själv nödvändigtvis tror på till 100%”. Tanken med övningen var således att man skulle tränas i att kunna finna rationella och trovärdiga argument för den ståndpunkt man tilldelats, och att kunna presentera dessa på ett trovärdigt sätt. Hmm. Det här är också en egenskap som är otroligt viktigt i rollen som jurist, för där är man oftast tvungen att driva huvudmannens intresse i möjligaste mån. Dessutom är det också viktigt att kunna hålla huvudet kallt, och i någon mån kunna förutse vilka punkter som ”motståndaren” ser som svaga i ens egen argumentation och i möjligaste mån kunna förekomma ”motståndaren” på dessa punkter. Vi bedömde sedan de andra gruppernas presentationer och intressant nog så blev de oftast relativt jämnt mellan de olika grupperna, men kanske det beror på att många är skickliga i argumentation och retorik?

Efter dessa programpunkter så var det sen dags för mig att söka mig tillbaka hem till Vasa med tåg. Samtidigt som den helg också varit väldigt intensiv med mycket program, så kändes det faktiskt litet vemodigt att helgen redan var över. För nu återstår bara en modul innan kursen formellt är över… Men samtidigt antar jag att det är tecken på att verkligen och genuint trivs med det vi gör och får lära oss inom Akademin!

Sebastian

Ett nytt ord i vokabulären: ”halpuuttaa”

Jag besökte nyligen en Prisma här i nejden (Prisma = en matvarubutikskedja här i Finland), för att göra litet dagliga inköp. Då vid bröddisken så råkade jag lägga märke till ett ord på finska, som åtminstone jag inte stött på tidigare. Ordet i fråga var: ”halpuutimme”.

halpuutimme-forbilliga

Så kan ett reklamanslag se ut i Finland. Reissumies är förövrigt namnet på ett rågbröd, som jag finner mycket gott! 🙂

Må vara att jag gått i språkbad i finska genom hela grundskolan, men trots det så stöter jag ibland på finska ord som är okända för mig sedan tidigare. Numera händer det alltmera sällan i och för sig. Men nu var det så dags igen, för jag var tvungen att fundera ett litet tag innan jag begrepp mig på detta, för mig, nya ord. En del läsare som inte kan finska, tänker nu kanske något i stil med: ”håll oss inte på halster, utan berätta vad halpuutimme betyder på svenska”.

Men jag skall ge mig på ett (tappert) försök att översätta det aktuella ordet till svenska. Ett projekt som jag har litet extra tid till i och med att jag blev rackarns förkyld i helgen, och just nu håller på att kurera mig från förkylningen. Men över till språket, så är grundformen för ”halpuutimme” ordet ”halpuuttaa”, vilket i sin tur är en version av adjektivet ”halpa” som betyder ”billigt” på svenska. Således om vi svänger på resonemanget: så har vi adjektivet ”halpa” i sin grundform som vi väljer att göra om till ett verb, vilket resulterar i det finska ordet ”halpuuttaa”. Men, så långt hänger svenska språket med i svängarna. För man kan översätta ”halpuuttaa” till ”förbilliga”, ett ord som inte i sig är alltför vanligt i svenskan. Litet krångligt, inte sant?
Men det blir ännu litet värre…

För på skylten står det ju ”halpuutimme hintoja” – så vad betyder det då? Jo, ordet ”hinta” betyder pris på svenska, och i den form som det förekommer på skylten, d.v.s. ”hintoja”, så betyder ordet ”priserna”. Så långt är det, i mitt tycke, ännu relativt logiskt. Men för att kunna bilda en hel mening på svenska så behöver man också ett subjekt, utöver ett predikat (ett verb), i det här fallet ”halpuuttaa” (förbilliga) och vid behov också ett objekt, i det här fallet ”hintoja” (priserna).

Men nu kommer vi till det kluriga men samtidigt också finurliga med finskan, för genom att lägga till en ändelse på verbet så kan vi därigenom ersätta ett eget ”fristående” subjekt i meningen. Rent praktiskt så ”kapar” vi av ”halpuuttaa” så att endast ”halpuut” återstår och sedan lägger vi till ändelsen ”-imme”. Det här resulterar i att meningen nu också plötsligt innehåller ordet ”vi”. För ”mme” delen innebär ”vi” på finska, för finskans ord för ”vi” är ”me”, men det ersätts vanligen med tidigare nämnda ändelsen. Men inte bara det, för den utbytta ändelsen till ordet medför också att meningen byter tempus från att i grundformen ha varit i presens (nutid) till att nu stå i preteritum (imperfekt/dåtid).
Således så om vi nu översätter hela meningen ”halpuutimme hintoja” så blir det på svenska ”vi förbilligade priserna”. Smaka på den du! 🙂

Så kanske jag mot bakgrund av ovanstående, kan bli förlåten för att jag inte ögonblicken kunde koppla ordet ”halpuutimme” till svenskans något ovanliga ord ”förbilliga(de)”?

Men i rättvisans namn så ska det sägas att finskan trots sin något komplexa uppbyggnad, är relativt ”snäll” mot en när det kommer till uttalet. För i finskan så är grundregeln den att man, i princip, alltid lägger betoningen på första stavelsen i varje ord. Ett bra exempel är ordet ”kemi” som på svenska uttalas ”kemii”, medan det på finska uttalas med kraftig betoning på ”ke” delen. För på finska avser man en stad i Norra Finland med namnet ”Kemi” när man säger det, medan svenskan igen syftar på den naturvetenskapliga disciplinen som studerar kemikaliska företeelser. (btw: kemi på finska är ”kemia”). Tur i alla fall att den här språkkompiskursen i finska som jag påbörjade i höstas har fått en inofficiell fortsättning, för det är onekligen nyttigt och kul att få diskutera på finska med personer som har finska som modersmål.

Jag får väl avsluta det här inlägget med två finska sånger. För jag noterade att nästan hälften av mina bloggläsare kommer från Sverige, så av det skälet kan de ju vara kul för att lyssna hur finska låter samt hur det är också är ett fint sångspråk.  Men den sång som jag denna gång rekommenderar är ”Haloo Helsinki!”:s ”Vihaan kyllästynyt” (på svenska: Trött på all ilska/hat”), som är en synnerligen ny fin finsk sång. Den andra sången jag rekommenderar är av Laura Närhi med namnet ”Hetkeen tie on kevyt”. Just den sången kommer egentligen från en film med titeln ”Vuosaari” (en förort till Helsingfors med det svenska namnet ”Nordsjö”), som jag tänkt titta på vid tillfälle.

I ett tidigare inlägg så har jag ju också roat mig med att översätta en finsk sång (Juha Tapios: Jossain täällä) till svenska så om du är nyfiken på vad en finsk sångtext kan ha för innehåll så kan du läsa det inlägget här.

Sebastian

En helg i Helsingfors

I fredags så var det på nytt dags för mig att packa väskorna och bege mig ner söderut med tåget till vår huvudstad, Helsingfors. Denna gång var syftet med resan att delta i andra modulen på Magma Akademin, en kurs som jag påbörjade i mitten av januari i år.

Den som känner mig, vet att jag är tidsoptimist, och det är sak som jag sällan förnekar. I dessa tecken så väntade jag till torsdags eftermiddagen innan jag skulle boka tågbiljetterna till fredagsmorgonens resa. Döm om min förvåning då jag via VR:s hemsida fick beskedet att tåget, ett Pendolino som skulle avgå kl. 7:00 från Vasa, var fullbokat! Jag trodde inte det var möjligt att ett tåg skulle bli fullbokat. Därmed blev det ett par oroliga ögonblick, innan jag fann att det som tur var fanns lediga platser i 1 klass – dessa biljetter är ju dock aningen dyrare – men så fick det bli, för det var inte en alternativ att lämna bort på grund av ett fullsatt tåg.

Nå, fredagsmorgonen kom så, och jag begav mig i relativt god tid till tågstationen. På plats där, så blir jag igen tvungen att gnugga mig i ögonen en aning, eftersom det på det enda spåret som finns vid Vasa tågstation står ett gammalt InterCity tåg. Jag hade ju väntat mig ett toppmodernt Pendolino som skulle avverka sträckan Vasa-Helsingfors på 3,5 timme. Därav frågar jag något oroligt av konduktören utanför tåget, om just detta tåg ersätter Pendolino tåget till H:fors. Han svarar mig då att ”Pendolino se on finito!”, (på svenska: Pendolino ja, det är finito!). Må vara att jag vid tillfället något stressad, men jag kunde ändå inte låta bli att dra på munnen en aning åt hans, i mitt tycke fyndiga uttryck, om att Pendolinot är finito. För Pendolino tågen tillverkas nämligen i Italien, och finito är ju italienska för kaputt… (Uppenbarligen har inte de italienska tågkonstruktörerna beaktat de finska vinterförhållandena tillräckligt väl?)

vasa-helsingfors-intercity-business-class

Jag hade väntat mig Pendolinos bekväma Business class, men istället fick jag sitta i en egen kupé på ett gammalt IC tåg… Men nog funkade det också riktigt bra: tidningar och kaffe/té ingick ändå 🙂

När jag väl embarkerat tåget, så informerade konduktören oss om att tåget nästan torde klara av att hålla tidtabellen, eftersom tåget var ett bra exemplar (”vararunko”) och det opererades av en utomordentlig förare. Tågresan förflöt sedan i relativt god mak till Helsingfors, och vi rullade in 15 minuter efter tidtabellen på Centraljärnvägsstationen.

På plats i huvudstaden var det sen dags för mig att söka mig vidare ut mot Hagnäs. Det skulle bli mitt första besök i Hagnäs (Hakaniemi), som är en stadsdel i H:fors, så jag hade kollat upp litet vartåt jag skulle söka mig. Enklaste sättet att ta sig från C-stationen, var att ta metron till Hagnäs station och därifrån fortsätta till det s.k. runda huset där vi skulle mötas upp. För därifrån skulle vi sedan fortsätta gemensamt till SDP partikansli, som också låg ute i Hagnäs.

helsingfors-hagnas-metrostation

En synnerligen sympatisk annons i Helsingfors metron innehållande en påminnelse om att man ”inte kan gå vilse i Helsingfors metron, förutsatt att man väljer det rätta spåret av två”. För metron i H:fors har nämligen bara en linje…

Jag hittade utan större problem fram till runda huset, och efter ett kärt återseende med de andra deltagarna så fortsatte vi i ”gåsmarsch” till SDP.

partiet-SDP-kansliet-helsingfors

Lämmeltåget av deltagare i Akademin är på väg att inta SDP:s partikansli. (Eller som jag hörde någon säga: ”vi ser ut som en dagisklass på på rundvandring i stan…”)

SDPs-sammantradesrum

Inne i SDP:s sammanträdesrum. På ändan av bordet brukar Antti Rinne (Finlands finansminister och partiordförande sitta). På väggarna har SDP gjort upp sin kampanj strategi för de två -gångna- veckorna (vilket var orsaken till att vi fick fotografera här.) Sällan ges dock möjlighet till att man skulle få bekanta sig med ett partis media strategi etc. från ”insidan”. Längst till vänster skymtar du Reijo Paananen, partisekreterare för SDP.

För den första dagen av två, d.v.s. fredagen, var i huvudsak dedikerad till två studiebesök. Det första var som sagt hos SDP, som är Finlands socialdemokratiska parti, och Finlands andra eller tredje största parti beroende på opinionsmätning. (De fyra stora partierna i Finland är: Centern, Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Sannfinländarna).

Det andra besöket gick till Försvarsministeriet där vi skulle träffa statssekreteraren Marcus Rantala, som är statssekreterare till Carl ”Calle” Haglund (försvarsminister, SFP). Även det besöket var givande, för vi fick dels en inblick i ministeriets verksamhet men också i balansgången mellan politik och vanligt tjänstemannaarbete. För till syvende och sist så handlar ju ministeriets uppgift om att verkställa de beslut som politikerna fattat, tjänstemännen kan inte i någon (större) omfattning börja föra en egen linje i olika frågor.

forsvarsministeriet-finland

Försvarsministeriets huvudbyggnad på Södra magasingatan, i stadsdelen Gardesstaden (Helsingfors centrum). En representativ fastighet i ett representativt område, må vara att militärens ledning inte håller till här – utan de sorterar under den s.k. huvudstaben med egna lokaler.

runebergstarta-forsvarsministeriet

Vid försvarsministeriet blev vi bjudna på Runebergstårta, gårdagen till ära (torsdagen 5.2 inföll nämligen Runebergsdagen). Det var bara punschen som fattades, för det lär Runeberg själv ha druckit till denna ädla bakelse (utöver kaffet naturligtvis)…

Efter de två besöken så hade vi en kort föreläsning om val och valdeltagande som främst kretsade kring vilka faktorer som inverkar på hur folk väljer att rösta i nationella val. En intressant notering var dock den att man relativt bra genom att känna olika bakgrundsfaktorer för en person kan förutsäga med relativt stor sannolikhet på vilket parti denne kommer att rösta på, eller åtminstone vilka partier som är aktuella. T.ex. det faktum att jag har svenska som modersmål gör det mycket sannolikt att jag kommer på att rösta på SFP (Svenska folkpartiet)…

Kvällen fortsatte sedan med traktering på Café Esplanad, där vi förutom mat, även bjöds på ett intressant föredrag av Li Andersson från Vänsterförbundet. Hon talade bl.a. om vilka utmaningar det finns i att verka som politiker, och hur man ”kickar” igång en politisk karriär. Må vara att jag inte delar hennes politiska åsikter/värderingar (jag drar mera åt det blåa hållet), men jag fann henne som en synnerligen intressant och stimulerande politiker – flera politiker kunde med fördel ha samma framtoning som hon…

Oj så gott, det var att ge sig an denna anrättning, efter att ha haft en intensiv dag på stan. Den bestod av varmrökt lax, potatispuré, sparris och olika rotfrukter som gratinerats. Café Esplanad tycks onekligen veta hur man förnöjer en Österbottning som gillar fiskrätter... Detta i kombination med trevliga och intressanta samtal, gjorde måltiden fullödig.

Oj så gott, det var att ge sig an denna anrättning, efter att ha haft en intensiv dag på stan. Den bestod av varmrökt lax, potatispuré, sparris och olika rotfrukter som gratinerats. Café Esplanad tycks onekligen veta hur man förnöjer en Österbottning som gillar fiskrätter… Detta i kombination med trevliga och intressanta samtal, gjorde måltiden fullödig.

Lördagen åtgick i sin tur främst åt en paneldebatt och olika föreläsningar/workshops.

paneldebatt-samlingspartiet-sfp-degrona-sannfinlandarna-magma

Politisk paneldebatt pågår i tankesmedjan Magmas lokaler. Fyra riksdagskandidater diskuterar under ledning av Staffan Bruun (från HBL), och svarar på våra frågor. Panelen bestod av representanter från Samlingspartiet, SFP, De gröna och Sannfinländarna.

Det här blev ett långt och omfångsrikt inlägg, dessutom med en hel del bilder. Vilket också i någon mån var helt avsiktligt, eftersom jag tänkte pröva på att inkludera litet mera bilder i något av mina inlägg än vad jag brukar. Är det något som du som bloggläsare gillar eller inte gillar? Längden på det här inlägget speglar kanske också det faktum att dessa två dagar var intensiva, med ett omfattande program, för inlägget behandlar ju de facto bara 2 dagar… Men givande var det – jag ångrar inte för en stund att jag sökte till Akademin!

Sebastian

Finska sånger

Jag tycker att det är något särskilt med finskspråkiga sånger och låtar i jämförelse med sina svenskspråkiga diton. Missförstå mig inte nu, jag tycker nog mycket om svenskspråkig musik också, utan jag konstaterar närmast att det är en rikedom att kunna bägge språken och kunna ta del av de olika stilarna och kulturerna – med andra ord: kunna plocka russinen ur kakan 😉

På senare tid har jag fastna för en låt av Juha Tapio, nämligen ”Jossain täällä”. Jag har nog tidigare lyssnat en hel del på Juha Tapio, men den här låten tilltalar mig på något speciellt vis. Kanske är det att texten i sig kan tyckas gälla banala saker som cigarettpaket och frostbitna vägar genom landsbygden, men ändå har ett inneboende filosofiskt djup som kanske greppar efter andra lyssningen?

Jag tog mig friheten att översätta den finska texten till svenska, dels för att du som läsare som inte behärskar finska skall kunna läsa texten, men dels också för att kunna jämföra finska låttexter med svenska på samma språk.

Nedan följer min fria översättning, inga garantier för dess språkliga riktighet och med ingen avsikt att göra intrång i original materialet.

"På cigarettpaketets lock finns ritade hus
 av frost ätna vägar och svarta vägrenar
 tillsammans med den trebenta springhunden under stjärnfall
De avmätta tonerna från krogen på bottenvåningen
 en suck genom väggarna, larmet från gatorna genom fönstren
 drar jag det av tobakluktande täcket närmare mina öron
Refräng
 Jag är här någonstans, tillsammans med den ensamma månen
 jag vakar tills stjärnorna bleknar i den annalkande morgonen
 jag är här någonstans lycklig när jag saknar dig
På stationerna finns klockorna, och sjaskiga bänkar
 stadens gränser, ett oändligt sorgband
 under den askgråa sten-himlen finns Guds hunger
Jag tittar bort mot broarnas suckande
 På mina hälar finns spöken och förändrande miljöer
 Alltid är det detsamma, alltid på nytt
Refräng x 3"

Juha Tapio – Jossain Täällä
Någonstans här

Lyssna på originalet nedan:

Vad tycker du, skulle det vara möjligt att sjunga samma sång på svenska?

Min personliga åsikt är att så inte är fallet, utan att språken nog skiljer sig så till den grad att den inte går att översätta sångtexterna rakt av utan genomgående omarbetning – vilket skulle helt förta låtens innehåll. Utan här ser man igen rikedomen av att kunna och lära sig flera språk, man får tillgång till ett så mycket bredare kulturutbud som annars ofta är stängt för en.

Men det finns faktiskt en låt av Aki Sirkesalo och Lisa Nilsson som heter ”Mysteriet” var de kombinerar att turvis sjunga på svenska respektive finska i en duett, vilket i sig blir otroligt vackert. Rekommenderas att lyssnas till på stillsamma kvällar, se på youtube.com här:
http://youtu.be/CcbiZRMSLYc

Sebastian

Juridikstudier och latin

Visst är latin ett vackert språk? Jag tycker åtminstone det, särskilt när på det ett så kompakt men ändå kraftfullt uttrycker olika tillstånd/principer/visdom med mera.

Genom juridikstudierna kommer man onekligen i kontakt med en del latin, så kallad jurist / juridisk latin. Och jag måste medge att jag försökt läsa på lite extra latin än vad som ingår i studierna på senaste tiden.

Litterarum radices amarae, fructus dulces.
Kunskapens rot är bitter, men dess frukter äro söta.

– ett motiv till att lära sig litet latin på latin 🙂


Några av de vanligaste latinska fraserna inom juridiken är ju,
som kanske också är bekanta för en del:

Pacta sunt servanda.
Avtal skall hållas. – själva kärnan i avtalsrätten och viss mån även inom folkrätt & för internationella konventioner mellan länder.

Nulla poena sine lege.
Inget straff utan lag. – en mycket central princip inom straffrätten.

In dubio, pro reo.
Vid tvivel, föredra den anklagade. – Det skall bevisas bortom rimligt tvivel att den åtalade är skyldig i domstol, alternativt hellre fria än fälla.

In casu.
Bedömning från fall till fall. – synnerligen vanligt jurister emellan. Måste medge att jag själv använder uttrycket ibland i vardaglig kontext.

 

http://314tons.deviantart.com/art/Alea-iacta-est-197688396

http://314tons.deviantart.com/art/Alea-iacta-est-197688396

Kanske ett av de mest kraftfulla uttrycken i mitt tycke på latin är ”Alea iacta est”, tärningen är kastad.