Den vardagliga vardagen

De senaste inläggen jag skrivit har främst handlat om helt andra saker än min vardag, gott så, men nu tänkte jag då skriva litet ur min vardag.

För det första har nu min praktik vid förvaltningsdomstolen lidit mot sitt slut, vilket känns både skönt och litet vemodigt. Dels att nu få återgå till studier på universitet och komma tillbaka till den höstrytm som jag annars varit van vid. Men dels kommer jag nog att sakna att ”jobba” på förvaltningsdomstolen, då det har varit otroligt lärorikt. Det uppstod nog en hel del ”aha” stunder för mig, när man fick se hur domstolsarbetet går till i praktiken, när den tidigare referensramen främst varit teorin som man blivit bekant med genom böckerna.

sebastian-astrand

Bild på undertecknad i ”rättvisans tjänst” på domstolen – farligare än så ser inte vi ”jurister” ut…

Några andra spridda tankar från praktiken är att fått se mera än jag väntade mig från början. Ofta är ju praktikantens roll att ”skugga” det vanliga arbetet, men här fick jag riktiga fall tilldelade, som inte ännu blivit genomgångna, och jag skulle då gå igenom dessa och skriva ett PM på basis av innehållet och andra rättskällor. Jag trivdes nog närmast som fisken i vattnet då man på riktigt fick ge sig an fall som inte ännu var avgjorda, annars så karaktäriseras ju juristutbildningen av att man får bekanta sig med fall som redan är prövade alternativt fiktiva fall.

Det är annars svårt att i detalj redogöra för vad jag fick göra, med tanke på tystnadsplikten, men allmänt så fick jag nog se en hel del annat intressant också utöver att jobba med mina fall. Även en del lite tyngre fall fanns med i bilden, särskilt när det gäller barnskydds ärenden var domstolen har att ställning till om barn(en) skall omhändertas av samhället eller inte. Dessutom fick jag möjligheten att delta vid beslutsöverläggningarna när domarna på basis av föredragningen och annat material beslutar vad domen skall bli.

I Sverige kallar man domstolarna för juridikens finrum, eftersom det är här juridiken på ”riktigt” kommer till liv och tillämpas på ett bindande sätt. Och även om förvaltningsdomstolen är lokaliserad i kontorslokaler, så fick jag nog ändå glänta litet på dörren till det tänkta ”finrummet” när jag praktiserade på domstolen. Hmm. åtminstone tror jag nog att jag vill auskultera efter slutförd juristutbildning, för den här praktiken gav absolut mersmak för den dömande verksamheten, eller som de också kallas: rättsvårdande myndigheter. 🙂

skatteforfattningarna

Jag jobbade främst med skattefall under praktiken, eftersom jag önskat det och de från domstolen också ordnat det så. Skattefallen är intressanta såtillvida att det är fråga om ibland ekonomiskt stora belopp, men det också ibland kan vara fråga om synnerligen principiella frågor där beloppet är litet – men effekten av utslaget (domen) kan bli stort trots det på sikt. Sen är de flesta fall som kommer så långt som till förvaltningsdomstolen ganska utmanande och knepiga till sin karaktär, då det ofta finns flera potentiella ”lösningsalternativ” – för de fall som inte särskilt tolkningsbara sorteras bort av ”skatterättelsenämnden” som är instansen före förvaltningsdomstolen i skattefall.


Utöver min domstolspraktik, så har familjens djurmedlemmar varit ovanligt utsatta för diverse sjukdomar och åkommor den senaste tiden – när jag besökte hemmet i Jakobstad har det närmast liknat en sjukstuga för djur.

Det hela började med att min lillasyster upptäckte en knöl på sidan av vår labrador Ebbas bröstkorg, ungefär i höjd med revbenen och bogen. Naturligtvis blev vi oroliga då en knöl kan potentiellt indikera mycket allvarliga sjukdomar – och därför blev det snabbt ordnat med tid till veterinären. Veterinären kunde relativt snabbt konstatera att det med mycket hög sannolikhet rörde sig om ett lipom (alltså en ansamling av fettvävnad). Dock trots att ansamlingen i sig torde vara ofarlig, så skulle den ändå opereras bort relativt skyndsamt, för det förelåg en risk att knölen skulle börja trycka på muskulaturen enligt veterinären.

Nåväl i början av veckan var det då dags för operation av hunden. Pappa lämnade in hunden på måndagsförmiddagen och fick beskedet att den borde vara klar att avhämtas efter kl. 14 (ungefär som när man lämnar in en bil på service tänkte jag 😉 ).

ebba-hunden-labrador

Ebba, alias ”Tratt-Ebba” vilar hemma efter genomgången kirurgi. Man blir ofta frusen av narkosmedlet, därav filten på henne.

Hunden som han då fick hämta ut var dock relativt mörbultad, för den hade inte blivit helt sövd – men ändå fullproppad av diverse lugnande mediciner. Det tog faktiskt till följande dag innan Ebba hade kvicknat till fullt ut från operationen – första eftermiddagen fick den tillbringa under filt då den var frusen efter sövningen, och jag vet av egen erfarenhet att de på sjukhusen på ”uppvaket” brukar ha täcken som det cirkulerar varm luft igenom. Men i övrigt verkar operation så här långt vara lyckad.

Nu blir den här framställningen inte i riktigt kronologisk ordning, men i helgen som föregick Ebbas operation så insjuknade nämligen katten Theodor hastigt. I hans fall var det urineringen som började strejka, och undertecknad blev ombedd att snabbt läsa in sig på saken. Och det jag fann var inte särskilt uppmuntrande – för när en katt slutar att urinera är det både allvarligt och bråttom att söka veterinärvård, för tillståndet är potentiellt livshotande.

Katten Theodor uppfyllde nämligen samtliga riskkriterier för att kunna drabbas av urinsten – vilket innebär att det bildas kristaller i urinblåsan som sätter igen den. Förhöjd risk har de katter som: 1. är hankatter, 2. är kastrerade, 3. lever främst inomhus, 4. nyligen bytt foder, vilka alla kriterier var uppfyllda för Theodors del.

Och eftersom vi ogärna ville att Theodor skulle ”kasta in veven” så att säga, så blev det snabb avfärd till veterinären – som kunde konstatera att fallet var just urinsten som jag hade förutspått på basis av vad jag läst. Nu behöver vi inte gå in på detaljer, men behandlingen Theodor erhöll var säkert plågsam då den inkluderade katetrisering och ursköljning av blåsan med koksaltlösning.

katten-theodor

Katten Theodor efter genomgången behandling. Orsaken till att ”räcker ut tungan” är att han på bilden inte ännu ”nyktrat” till från narkosmedlet, vilket också ses på de stora pupillerna. Dessutom fick han inte äta något före han börjat dricka – därav den tomma matskålen…

Men som det syns på bilden ovan så klarade sig nog katten ur detta otrevliga tillstånd med både livet och i någon mån med hedern också i behåll. För det synliga menet Theodor har är att han är rakad mitt på magen, för att de skulle kunna genomföra ultraljud på honom. Dessutom är också Ebba rakad på magen efter sin operation av sitt lipom, så två rakade djur finns nu hemma i Jakobstad som idkar konvalescens i ett par veckor framöver.

Sebastian

Varför blev jag jurist?

Jag fick nyligen frågan, varför jag valde att bli jurist, och även om jag fått frågan tidigare, så har jag oftast givit ett mera allmängiltigt och standardiserat svar på den. Men den här frågeställaren ville ha ett litet mera ingående svar än så, så det erbjöd till eftertanke.

Mitt standardsvar brukar annars vara att jag har ett samhällsintresse och juridik är ett brett område samtidigt som jag får ett given yrkesbenämning, alltså jurist. Inget fel i det svaret, men det säger kanske inte jättemycket om personen, egentligen, och det var nog orsaken till att frågeställaren inte nöjde sig enbart med det svaret.

mera-explicit

Vissa nöjer sig inte enbart med enkelt svar, utan vill också ha en mera komplett slutledning än så. Och yrkesvalet borde kanske i någon mån bottna i mera än ett förhastat val, så frågan är nog relevant!

För att utveckla mitt tidigare svar (för att använda en term förbehållen journalister), så tror jag att det bottnar i någon form av patos för rättvisa. Det låter måhända storslaget, men jag brukar se att rättvisan nog också skall finnas i de små sammanhangen och inte enbart ur ett större perspektiv. För det är av få saker som jag tar så illa vid mig av som när någon bekants rättigheter blir kränkta – och det gäller särskilt om den kränkte är den svagare parten och den andre utnyttjar t.ex. någons oförstånd eller sjukdom medvetet eller omedvetet.

Juridiken ger här någon form av verktygsback med verktyg som (i bästa fall) erbjuder en möjlighet att korrigera orättvisorna. Det är ju utopi att man skulle kunna korrigera alla orättvisor, men i mitt tycke ger juridiken åtminstone något av de bästa möjligheterna att göra så. Sen är ju juridik inte lösningen på alla problem, och oftast en sista hands åtgärd var man ofta är tvungen att ”slå i underläge”, men den ger åtminstone någon form av ramverk och rättvisekontroll.

Sen är det ett förbaskat intressant område också 😉
Det sägs ju inte utan anledning: att ju mera man lär sig desto mindre vet man – och det gäller nog också juridiken.

Sen skulle man ju kunna hävda att juridik är ett relativt statiskt område, med få nya innovationer. Men det är nog inte sant ur alla hänseenden, för vissa områden förändras i en rasande takt. Samtidigt som vissa områden är mera bestående. För även om moral och lag (juridik) inte är samma sak, så finns det ändå ett flöde däremellan och moralregler cementeras som juridiska regler och vice versa, därigenom blir inte området statiskt ur en moralisk synvinkel – utan påverkas av och påverkar samhällets rättviseuppfattning.

Något om kall yrken och domared

Jag har tidigare diskuterat s.k. kall yrken med min far, och det aktualiserades för inte så länge sedan att vi återigen dryftade frågan. Orsaken till det var att min lillebror blivit antagen till läkarutbildningen och vi diskuterade om just läkaryrket är ett kall yrke. Frågan är då förstås: vad förstås med ett kall? Är det synonymt med att ha vetat sedan barnsben att jag skall bli just det, eller att man på något vis känt sig utvald för att välja den professionen? Eller räcker det med ”enbart” ett brinnande intresse? Min åsikt i frågan är att man kanske drar litet för höga växlar när man pratar om kall yrken, och det i de flesta fall skall räcka med ett intresse och naturligtvis en vilja att tjänstgöra som t.ex. läkare.

Av det halkade vi naturligtvis över till olika former av eder som man skall avlägga innan man påbörjar sin yrkesgärning inom vissa områden. I Finland har ju läkarna sin egen ed (finska), som bygger på den Hippokratiska eden. De jurister som väljer att tjänstgöra som domare i Finland avlägger också en form av försäkran, oftast i samband med auskulteringen (tingstjänstgöring), som återfinns i rättegångsbalken:

"Domare skall ed thenna svärja: Jag N.N lofvar och svär,
vid Gud och hans heliga Evangelium, at jag vil och skal,
efter mitt bästa förstånd och samvete, i alla domar rätt giörä,
ej mindre then fattiga, än then rika, och döma efter Guds och
Sveriges Lag, och laga stadgar: aldrig lag vränga, eller orätt 
främja, för skyldskap, svågerskap, vänskap, afvund och 
illvilja, eller räddhoga: ej eller för mutor och gåfvor,
eller annan orsak, under hvad sken thet vara må, 
och ej then saker giöra, 
som saklös är, eller then saklös, som saker är. 
Jag skal ock hvarken förr, än domen afsäges,
eller sedan, uppenbara them, som till Rätta gå, eller androm, 
the rådslag, som Rätten inom lyckta dörar håller. 
Thetta alt vil och skal jag, som en ärlig och uprichtig 
Domare troliga hålla, utan arga list och påfund,
så sant mig Gud hielpe til lif och siäl. 
Ej må någor i Domareembetet träda, förrän han så svurit hafver."

— Rättegångsbalkens 1 kapitel 7 paragrafen (Finlex)

Eden finns dock också i en förnyad form, som nog bättre svarar mot dagens krav och förväntningar – även om rättegångsbalkens domared fortfarande nog också gäller.

"Jag N.N. lovar och svär vid Gud den allsmäktige och allvetande
att jag efter bästa förstånd och samvete skall handla rättvist
i alla lagskipningsuppgifter och iaktta lag."

— Förordning om [..] domared och domarförsäkran 6 § (Finlex)

Jag skulle dock hävda att juristyrket i sig inte kräver någon form av kall, för att man skall ”kunna” välja det – utan här är det intresse som avgör. Jag låter det vara osagt om läkaryrket kräver ett kall – för läkaryrket kan ju utföras på mängd olika sätt, utöver den vanlige distriktsläkaren finns det ju också de som t.ex. enbart ägnar sig åt forskning. Litet samma är det för jurister, och inom vissa inriktningar som t.ex. domare krävs det nog någon form av kall att sträva efter rättvisa åtminstone – i mitt tycke.

yrkesval

Det är lätt hänt att man förknippar vissa egenskaper med vissa yrkesgrupper – här med ingenjörer som sätter ”funktion före form”.

Ja, det återstår att se om man valde juristyrket på rätt premisser när man väl kommer ut i arbetslivet, men sålångt är jag nog nöjd med mitt val – vad det bekommer intellektuella utmaningar även om studiet av området kunde förbättras.

/ Sebastian