Sommarlektyr: Brott och straff

Man skall väl inte klaga alltför mycket på värmen som vi nu bjuds på i Jakobstadstrakten under Jakobs dagar, men när kvicksilvret kryper över 25 C strecket blir det åtminstone för mycket av det goda för mig 😉

Jag har försökt kyla av mitt huvud genom att läsa ett par litterära klassiker under sommaren, nu senast med Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Ja, jag får väl medge att det i någon mån är generande att jag inte läst denna ”ultraklassiker” tidigare, särskilt när man studerar juridik. Orsaken till att det inte blivit av tidigare är att jag trott att den boken har varit svårtillgänglig, inte fysiskt då, utan att den skulle vara tungläst. Men nu efter att ha läst de 650 sidorna på fyra dagar, får jag väl konstatera att så inte riktigt var fallet.

brott-straff

Visst är väl själva pärmen i sig intresseväckande? Boken är kanske inte den ultimata för hängmattan, åtminstone om man vill ha någon form av reflekterande dimension av sin läsupplevelse.

Jag har ingen avsikt att skriva en recension av boken här, utan jag kommer istället med några av mina synpunkter på boken. Boken, Brott och straff, är skriven under slutet av 1800-talet, och behandlar den tid som rådde då i (Tsar-)Ryssland med fokus på Sankt Petersburg. Huvudpersonen som berättelsen kretsar kring är Rodja, som är i 23 års åldern och har studerat juridik på universitet men nu tagit paus från studierna. Orsaken till pausen är att han kommit fram till en teori som gäller när brott (alltså lagöverträdelser) trots allt kan vara godtagbart, denna teori har han även fått publicerad som en artikel i en vetenskaplig tidning. Han nöjer sig emellertid inte med att dryfta teorin enbart på ett teoretiskt plan utan väljer också att omsätta teorin i praktik.

I boken förekommer ett tiotal karaktärer, och det är därför omöjligt att redogöra för dem alla, utan jag nöjer mig med att konstatera att han har två vänner som följer honom genom boken nämligen: en teologistuderande och en nybliven medicinare (läkare). Dessa bistår Rodja trots att han helst av allt skulle vilja vara ensam. Men det som kanske mest fascinerar med boken är att den innehåller långa monologer som i vissa fall kan sträcka sig över 2 sidor, där man får följa den tankeprocess som föregår i karaktärens huvud – och på så vis får man bra insikt i hur de psykologiska processerna artar sig när en människa resonerar kring brott.

jurist

Vad är rättvisa? – det är fråga som många jurister åtminstone någon gång ställer sig…

Jag har personligen, efter grundkursen i rättsteori nu i våras, en viss förkärlek för just rättsfilosofi och teori. Orsaken är att man där försöker närma sig frågeställningar av karaktären: ”Vad är rättvisa?”, ”När kan man eventuellt legitimera en brottslig handling?” & ”Varifrån får rätten (lagen) sin legitimitet?” etc. Den här boken anspelar i någon mån på dessa frågor, även om den inte går för djupt utan samtidigt håller sig kvar vid intrigen och på så vis blir den också en nästan formidabel bladvändare.

Jag fascineras över hur man kan relatera till de teorier och tankar som förs fram i boken kring temaområden som: etik, kärlek, moral och rättviseperspektivet, trots att boken skrevs för närmare 150 år sedan. Trots att vi hunnit tillryggalägga en så lång tidsperiod bakom oss, så är det här ännu frågor som är lika dagsaktuella idag som då, det är i huvudsak miljön som skiftar.

Min bedömning är att boken är synnerligen läsvärd, särskilt för juris studerande, men nog för gemene man likväl. Eller som min pappa konstaterade när han såg mig läsa boken, du riskerar ju att bli allmänbildad om du läser sådan där litteratur 😉
Men boken är förhållandevis lättläst beroende på vilken ambitionsnivå man har med sitt läsande, i det här fallet närmast hur djupt man önskar gå med i de olika resonemangen som förs fram i boken.

Nog med min svada om litterära klassiker, i förra veckan kom också en ny musikvideo ut av det Österbottniska bandet KAJ som jag gillar starkt. Det som är omisskännligt med videon och KAJ som band är att de lyckas fånga den Österbottniska och i viss mån finlandssvenska mentaliteten på ett synnerligen träffsäkert sätt. Parentetiskt kan jag väl nämna att jag hoppas kunna gå på deras konsert i Jakobstad i veckan 🙂

Sebastian

Varför behövs (försvars)advokater?

Jag gick under vintern en intressant kurs i straffrätt i praktiken, som leddes dels av en advokat och en professor i straffrätt.

En av de centrala frågeställningarna var: varför vi behöver ha ett system med försvarsadvokater åt den som misstänks eller åtalas för ett brott? Som du eventuellt känner till har du laglig rätt till ett biträde (vanligen en advokat) om du anklagas för ett lite mer allvarligt brott. Dessutom om du själv inte har medel för att kunna bekosta en advokat så betalar staten hela eller delar av advokaträkningen (s.k. rättshjälp).

Vill man ge ett okomplicerat svar på frågan, så är det orsaken det att rättvisan kräver det. För om man tänker sig staten som ett subjekt, så har staten och i förlängningen åklagarna mycket större resurser än den enskilda medborgaren att driva ett åtal och skaffa fram bl.a. bevis. Medan för den enskilda så är det vanligen ett helt nytt tillstånd som denne befinner sig igenom att vara misstänkt för ett brott, och har dessutom vanligen mycket knapphändiga resurser.

Den ene av våra lärare, advokaten Kai Kotiranta, illustrerade styrkeskillnaden med ungefär följande figur – jag har själv ritat den aktuella bilden digitalt.

styrkeförhållandet-individen-staten-varför-behövs-advokater

 

Med figuren försökte läraren att illustrera den stora styrkeskillnad som de facto existerar mellan en vanlig person som är åtalad för ett brott och staten. Advokatens roll här blir att i någon mån försöka väga upp styrkeskillnaden, så att individen har en någorlunda rättvis chans att försvara sig.

En annan intressant sak, som den yrkesverksamma advokaten nämnde var att över 60% av advokatens tid går åt att ”hålla klienten i handen” under processens gång. Resterande 40% är det ”verkliga juridiska arbetet”. Orsaken till detta står att finna dels i styrkeskillnaden, men också i att det är en så pass främmande och psykiskt prövande situation att stå misstänkt för ett brott.

Särskilt om olika restriktioner påförs under förundersökning ex. frihetsberövande (häktning), för att ”undvika att den misstänkte försvårar utredningen”. Problemet är att begränsa någons rörelsefrihet är att det är ett av de största ingreppen man kan göra i en persons liv och egna frihet.

Sammantaget, fick jag nog en bra bild av varför man behöver ha en advokat vid sin sida om det skulle gå så pass illa man någon gång blir misstänkt för en brottslig gärning. Eller åtminstone en liten insikt i varför det b.la. i ”Europeiska människorätts konventionen” ingår en skyldighet för staterna att se till att alla som misstänks för ett brott har tillgång nödvändig juridisk rådgivning.

Sebastian