Något om finlandssvenska

Denna vecka på onsdag så besökte jag en föreläsning vid Ritz om ”finlandssvenska och språkriktighet” av gurun på finlandssvenska, Mikael Reuter. Jag har under ganska lång tid varit intresserad av språk, vilket säkert också framgår av bloggens tidigare inlägg, så därför var det riktigt intressant att få lära sig lite mera om sitt eget språk.

Strax före Reuter skulle äntra scenen så presenterades han av kvällens konferencier, som konstaterade att hon helst är kortfattad då en språkvetare som han är närvarande. Reuter kvitterade och sade att det inte finns någon orsak att vara orolig för att bli bedömd av honom, för även han gör ju fel som privatperson. Samtidigt passade han dock skämtsamt på att inflika att hon bara hade haft en finlandism i sin presentation av kvällens lektion. Ordet i fråga var ”aula” som i finlandssvensk kontext betyder entré och utrymmena strax innanför ytterdörrarna, medan det i sverigesvensk kontext betyder ett auditorium eller en föreläsningssal. En sak som jag faktiskt hade ett vagt minne av att ha läst, men som jag nog gladeligen själv använder på det finlandssvenska sättet för det. Och inget fel i det, enligt Reuter, under förutsättning om att man är medveten om det och särskilt observerar vem som är mottagare för orden.

ritz

Mikael Reuter vid Ritz i Vasa.

Min sammanfattning av kvällens föreläsning består av följande punkter och noteringar:

  • att vi finlandssvenskar lever i en annan (språklig) verklighet och det därför är naturligt att vi ibland använder oss av ord, uttryck och en accent som skiljer från den svenska. Ett exempel är ”arbetarinstitut”, ett begrepp som är känt här i Finland men inte i Sverige. Likväl ska dessa ord få finnas kvar, vi kan inte ersätta dem med något annat (bättre) ord.
  • att finlandssvenskan håller på att närma sig rikssvenskan. Det här är någonting positivt eftersom det knappast är lönt att sträva efter att finlandssvenskan ska skilja sig från rikssvenskan mer än nödvändigt. I skrift ska båda språkversionerna helst vara lika, medan de får skilja sig i vardagligt tal. Bakgrunden till den här förändringen är att vi idag får allt mera influenser från Sverige till Svenskfinland genom TV (ex. TV-serier som Solsidan, Bron med flera) och internet (bloggar, webbtidningar etc).
  • att det i finlandssvenskan finns olika finlandismer, varav vissa är mera accepterade än andra. Särskilt praktiska är ord och uttryck som ”flervåningshus” och ”hemma från” (född och uppvuxen i). Av en finlandssvensks ordförråd så utgörs ungefär 2-4% av finlandismer, vilket betyder att två till fyra ord på hundra pratade eller skrivna ord är finlandismer. Som exempel består det här blogginlägget av ca 500 ord, vilket skulle ge ungefär 5 x 2-4 = 10 – 20 finlandismer. Ganska mycket kan jag tycka.
  • att båda uttalsformerna av ord generellt är accepterade. Ett konkret exempel är att vi finlandssvenskar i allmänhet säger ”psykolog” och ”psykiater” med betoning på det inledande ”p:et”, medan rikssvenskarna ofta utelämnar det och resultatet är ungefär ”sykolog” och ”sykiater”.
  • att vi finlandssvenskar inte kan använda oss av ordet ”ännu” korrekt. I sin enkelhet handlar problemet om att vi t.ex. säger ”får jag ännu säga en sak?” medan ordet inte borde användas i den kontexten, utan man borde istället säga ”får jag säga ytterligare en sak?”.

Riktigt intressant att få lära sig mera om sin egen språkanvändning!

Sebastian

”Tour de Skandinavia”

Förra veckans torsdag så begav jag och min bror Benjamin oss ut på en liten resa. Vi hade planerat att åtminstone besöka Göteborg och Volvo Ocean Race tävlingen som ordnades där, samt Stockholm och Allsång på Skansen som vi sett alltför många gånger på TV men aldrig sett ”live”. När vi väl började planera resan så utökades de städer/platser som vi ville besöka med en oroväckande fart, däribland Ystad och Oslo, men efter litet funderade så valde vi att gå för en kompromiss. Vår resrutt blev: Jakobstad – Helsingfors – Köpenhamn – Malmö – Köpenhamn – Göteborg – Stockholm – Helsingfors – Jakobstad. Så resan som initialt enbart skulle ha bestått av besök till två städer hade nu växt till över det dubbla…

The Volvo Ocean Race will start on October 4, 2014, day of the first In-Port Race in Alicante, Spain, and finish with one last In-Port Race on June 27, 2015 in Gothenburg, the Swedish home of Volvo.  The 38,739-nautical mile route will also include stopovers in Cape Town (South Africa), Abu Dhabi (UAE), Sanya (China), Auckland (New Zealand), Itaja’ (Brazil), Newport, Rhode Island (USA), Lisbon (Portugal) and Lorient (France). A 24-hour pit-stop in The Hague is scheduled between France and Sweden.

Nej, det här är inte vår resrutt (tyvärr…). Utan den visar den rutt som båtarna seglar under Volvo Ocean Race tävlingen. (bild från volvooceanrace.com)

Vår första etapp till Helsingfors avverkade vid med tåg, varefter vi fortsatte ut till flygplatsen (Helsingfors-Vanda). Dessvärre så var vi några dagar för tidigt ute för att få åka tåg ända ut till flygplatsen, för de har nu äntligen (!) byggt ett spår som förbinder flygplatsen med tåg från Helsingfors. (Bara sådär ett par tiotals år efter att man hade det i övriga Nordiska huvudstäder… men nu har vi det också i Finland.) Men som sagt var vi hänvisade till buss eftersom den här banan skulle öppna 2 veckor senare. Men nästa gång, då blir det tåg ända fram!

Från Helsingfors fortsatte vi sedan med flyg till Köpenhamn och Kastrup som flygplatsen där heter. Min bror är dock så pass berest av sig att han har kvalificerat sig för ett Eurobonus Gold medlemskap och kort hos flygbolaget SAS. (För att få det måste man ha flugit minst 45 st flygresor under 1 år.) Så tack vare det så var vi berättigade till en hel del förmåner, inkluderande lounge access på flygplatsen efter att vi hade fått gå igenom Fast-Track säkerhetskontrollen och checkat in vårt bagage med priority-taggar i Business check-in och tillsist även bordat planet före de som reser ekonomiklass. Ja, som ni hör och läser, så fick jag för en dag leka ”frequent flyer” och inte vara en vanlig ”dödlig” flygresenär tillhörande den stora massan (eller det var i alla fall vad jag inbillade mig…).

Efter en angenäm flygtur och efter att ha fått vårt incheckade bagaget först av alla, så tog vi tåget över Öresundsbron till Malmö och Sverige. Den överfarten tar bara 20 min, var inom man både hinner byta från en storstad till en annan storstad, men också byta land. Väl framme i Malmö så checkade vi in på Malmö Clarion Live och Congress hotellet som är ett nybyggt hotell i centrala Malmö. Vid bokningen av hotellnatten så hade jag lagt till ett önskemål om ett rum högt upp i hotellet, vilket de också hade tillmötesgått närmast över förväntan, för vi fick ett rum på 22 våningen (!) med utsikt mot havet, Turning Torso och Öresundsbron.

20150626_181539440_iOS

Clarion Hotel & Congress Malmö Live – det nybyggda hotellet där vi bodde på våning 22 av 25.

20150626_165729921_iOS

Utsikten från våning 22 med Öresundsbron och Danmark i horisonten.

Torsdagseftermiddagen tillbringade vi sedan med att utforska Malmö och särskilt centrum av Malmö. I mina ögon så måste jag säga att staden är verkligen gemytlig, även om det kanske blåser litet väl mycket där (vilket jag i och för sig är van med från Vasa). En annan trevlig sak med att se Malmö live från hotellet på natten, var att vyn från hotellet närmast kan liknas med vinjetten till den kända dansk-svenska TV-serien Bron | Broen.

20150627_081717136_iOS

I Köpenhamn har man tagit i bruk någonting så häftigt som en helt förarlös och fullt automatisk metro! Det kändes faktiskt litet konstigt att bänka sig längst fram i tåget på den plats där föraren egentligen borde sitta… Men det fungerade problemfritt, för vid varje station har de glasdörrar på perrongen så att man inte ens i misstag kan ramla framför tåget. Hoppas vi får det till H:fors också!

Tidigt på fredag morgon stärkta och stinna av hotellfrukosten så tog tåget över till Köpenhamn. För den här dagen hade vi i sin helhet reserverat till att utforska Köpenhamn. Vi började med att besöka kyrkan ”Vor Frelsers Kirke” (Vår Frälsares Kyrka), eller rättare sagt tornet på nämnda kyrka. Att ta sig högst upp utanpå tornet fordrade bortåt 400 trappsteg för att komma upp 90 m och sedan vandra de sista 10 metrarna på utsidan av tornet. Fy sjutton för vandringen på utsidan, för även om jag inte är höjdrädd av mig, så fick det här mig att bli litet skakig, faktiskt, för det var bara ett räcke som var drygt 1 meter högt som skiljde trappan från ”avgrunden” på utsidan. Men nog om höjdrädsla, för utsikten härifrån var verkligen magnifik. För utöver att man såg hela staden Köpenhamn, så såg man faktiskt över till Sverige också!

20150627_085414847_iOS

Undertecknad uppe i tornet på ”Vor frelsers kirke” med Köpenhamn C i bakgrunden.

Att besöka Danmark utan att äta deras fantastiska smörrebröd är väl närmast att likna vid en kriminell handling eller åtminstone att vanhelga deras kulturarv, så även det hade vi prickat in på vår ”måste-göra-lista”. Vi hade dessutom gjort litet research, främst genom tidningen SvD:s krogguide som vägleder en vid val av matställen, och därigenom hade vi funnit vilken restaurang i Köpenhamn (som enligt recensenten) serverade stans, förlåt byns (”stad” på danska), bästa smörrebröd. Stället ifråga hette ”Told & Snaps” (Tull och Snaps) och låg på en sidogata till promenaden i Nyhavn, väl dolt från den stora turistmassan. Här hittade vi så denna restaurang i en ganska anspråkslös källarlokal men i en välkomnande och genuin atmosfär. Och jo, smörrebröden här var nog ”to die for”, faktiskt! För jag har tidigare varit av den åsikten att smörrebröd är lika med en ”hypad” smörgås, en åsikt som föranledde att jag fick en rejäl skrapa av en kompis som är ett riktigt Danmarks fan. Hur som haver, är jag nog nu tvungen att revidera denna åsikt och får nog stämma in i kompisens lovsång till denna delikatess!

20150627_100220939_iOS

”Den lille havfrue”, alltså statyn som föreställer den lilla sjöjungfrun i Köpenhamn. Sannolikt deras mest kända turistattraktion, om man ser till folkmängden som skulle fotografera henne…

20150627_104232405_iOS

En tur med en kanalbåt är något av ett obligatorium när man besöker en stad som Köpenhamn! Här ”seglar” vi in i Nyhavn.

20150627_115715764_iOS

Told & Snaps som enligt olika recensenter serverar Köpenhamns bästa smörrebröd.

20150627_111617034_iOS

Mitt smörrebröd bestående av kallrökt lax, äggröra och färsk hakad dill jämte ett glas danskt öl. Alltså otroligt gott i sin ”enkelhet”, för det var närmast en lukullisk måltid att få inmundiga!

Fredagen rundade vi sedan av med att promenera längs med Nordens längsta shoppingstråk, Ströget. Där mötte vi bland annat ett gäng nyblivna studenter från någon lokal gymnasieskola som firade denna bedrift genom att hoppa i fontänen, vilket faktiskt såg sjukt roligt ut! Men det kom mig faktiskt att undra om studenterna här faktiskt går i skola till slutet av juni? Det måste jag kolla upp vid tillfälle… Sedan var det dags att igen söka sig ut mot Kastrup för att därifrån ta flyget till Göteborg som var vår nästa anhalt. Men innan vi bordade flyget så hann vi även besöka SAS:s ”flagship lounge” som är uppdelad i två ”nivåer”, en för vanliga business resenärer och en s.k. ”guld lounge” som bara de med guld medlemskap har access till. Tiden där flög verkligen förbi, och sen var det dags att borda planet och resa vidare mot GBG i ett ATR 72 flygplan.

20150627_121645098_iOS

Vi promenerade längs med det charmiga shoppingstråket ”Ströget”.

20150627_121317205_iOS

Där vi bland annat mötte på ett gäng glada nyblivna studenter som firade sin student genom att hoppa i fontänen 🙂

20150627_122135351_iOS

I och med att mitt företag använder sig av Danske banks tjänster, så kände jag mig tvungen att företa en okulär besiktning av deras huvudkontor när vi ändå var ”in town”… Skapligt ståtlig byggnad de huserar i!

20150627_144601498_iOS

Något möra efter en heldag i Köpenhamn var det skönt att få softa i Eurobonus guld loungen på Kastrup i väntan på flyget till Göteborg…

20150627_140748050_iOS

Bror Benni trivs väldigt bra i den här miljön, och det är ju tack vare hans medlemskap jag fick hänga på hit in. Btw, så hade faktiskt både Hufvudstadsbladet (HBL) och Helsingin sanomat (HS) tillgängliga här (dessutom dagsfärska).

Framme i Göteborg så hade vi inte längre ett särskilt spikat program, för där hade vi hela 3 dagar att disponera relativt fritt. Dessutom var övernattningen där förmånlig eftersom vi bodde i min brors lägenhet ute på Hisingen, ca 10 mins resa från city. Men som sagt, det var Volvo Ocean Race vi ursprungligen hade i kikaren för denna resa. Både jag och min bror är relativt intresserade av båtliv, och därför hade detta evenemang en relativt hög prioritet för oss, varför vi hade reserverat hela lördagen till det. Volvo Ocean Race är en segelbåtstävling som i principen går jorden runt, och i den deltar vanligen 7 stycken segelbåtar med skickliga besättningar. De startar sedan sin resa i oktober, vanligen från hamnen i Alicante i Spanien och seglar sedan jorden runt i flera etapper som poängsätts var för sig, för att till sist nå fram till det slutgiltiga målet, som i år var Göteborg, i slutet av juni månad. En tävlingsseglats på bortåt åtta månader alltså.

Vad annat gjorde vi GBG? Jo, eftersom min bror tillbringat de senaste två terminerna där så har han blivit något av en ”local” och börjar således känna staden relativt väl, och även saker som är värda att se och uppleva på plats. Bland annat så visste han att Sveriges bästa pizzeria ligger i Göteborg, och den informationen var vi ju inte sena att utnyttja… Dessutom är det möjligt att köpa världens största kanelbulle i GBG, i stadsdelen Haga på ett café vid namn Husaren. Vilket vi även gjorde, när vi nu var två man starka för att gripa oss an denna ”anrättning” som inte var mindre än 30 cm i diameter (!). Tillsammans delade vi sedan på denna härlighet, även om Benni åt kanske 3/4, för jag mäktade inte med mera än så…

20150629_172901708_iOS

Enligt utsago så ska det här vara världens största kanelbulle som säljs i vanlig ordning på ett café. Vi uppskattade bullens diameter till över 30 cm (!).

20150629_135824527_iOS

I och med att både jag och Benni är teknikintresserade så var ett besök till flygplans muséet Aeroseum ganska givet. Här sitter undertecknad bänkad i cockpit till ett Saab Viggen stridsflygplan.

20150629_131341273_iOS

”Bomber och granater” hade de i parti och minut här… På bilden ser man s.k. antiubåtsbomber. Kanske borde vid skaffa flera sådana ”pjäser” till Finland med tanke på incidenten i inloppet till H:fors i våras?

20150629_132358712_iOS

Visste du att Nokia har tillverkat utrustning ämnad för spioner? Inte jag heller, faktiskt! För det här en krypteringsmaskin konstruerad och tillverkad av Nokia för överföring av hemliga meddelanden.

20150629_161352934_iOS

Vi gjorde även en avstickare till Universeum, som är något av ett kombinerat naturhistoriskt museum med en liten djurpark.

20150629_095316151_iOS

Benni har utöver att studera till ingenjör under våren tagit kurser i ekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg (vid Göteborgs universitet), så vi gjorde en avstickare dit så jag fick bekanta mig med deras lokaliteter. Nördigt? Jo, så det förslår…

20150629_103129159_iOS

Färjan ”Älvfrida” i Göteborg är en nytillverkad färja för resor i Göteborgs skärgård. Men varför uppmärksammar jag just denna färja? Jo, för hon är faktiskt tillverkad hemma i Finland 🙂

20150629_110720955_iOS

En quattro stagioni på Sveriges bästa pizzeria – mums!

Tidigt på måndag morgon så var det dags för resans näst sista etapp, min gamla studiestad Stockholm. För i Stockholm skulle vi besöka Allsång på Skansen, vilket föranledde en tidig morgonavfärd. Denna gång tog vi tåget från GBG till STHLM, och den här resan tog faktiskt bara 3 timmar med X2000. Förra året när vi gjorde samma resa, så reste vi med ett vanligt regionaltåg vilket tog över 5 timmar i anspråk, men den gången var det inte tiden i sig som plågade oss, utan hettan och värmen inne i tåget. Den här gången gick själva tågresan smärtfritt i väl avkylda kupéer, men dessvärre var vi otroligt nära att försena oss från tåget i stället! Dålig tidsplanering? Nej, snarare hade vi rejält med otur med lokaltrafiken i GBG, för två bussar å rad var kraftigt försenade, vilket fick otrevliga följdverkningar för oss. Bland annat så råkade undertecknads resväska krocka med en tjejs resväska på Centralen i GBG, med påföljden att det rev bagaget ur händerna på oss båda. Vems ”fel” det var vet jag inte ännu i dag, men jag kan väl ana att jag i någon mån kanske var vållande till den här ”incidenten”. Ursäkta till dig igen, om du läser detta! Och nej, det slutade inte heller som i en romantisk komedi, i form av att jag t.ex. skulle ha bjudit henne på dejt, och resten sen hade varit historia som man säger. Utan istället fick vi skynda oss vidare till det avgående tåget. Och vi hann, men det var på håret, för när vi steg ombord så såg inte konduktören (förlåt, ”tågvärd” heter det ju i Sverige) särskilt glad ut, eftersom hon just hade gett starttillstånd till tåget. Men det kan jag väl ta…

Efter en annars angenäm och händelselös resa så rullade vi upp på Stockholm C, varifrån vi sen tog lokaltrafiken mot Östermalm och Stureplan där vi hade bokat hotell. Hotellet i fråga var Elite och ligger ungefär två kvarter från Stureplan och i direkt anslutning till Humlegården. Någon extra tid hade vi dock inte på hotellet, för vi fick ganska omgående börja styra stegen mot Djurgården och Skansen. Efter att ha åkt med spårvagnen från den hektiska och närmast kaotiska trafikmiljön som rådde kring Kungsträdgården, så var det närmast en befrielse att få stiga av spårvagnen ett stenkast från Skansen. Väl på Skansen så var allting verkligt välorganiserat, för det var just inga köer alls att tala om för att komma in på området.

20150630_192328259_iOS

Den smått ikoniska porten till Skansen.

20150630_164634034_iOS

I djuparken vid Skansen så träffade vi på en nyfiken björn ”Björne” som ville ta en närmare titt på oss!

20150630_160238049_iOS

Café ”Gubbhyllan” -> här hittar ni mig om sådär 30 år…

Efter att ha vandrat omkring ett tag på Skansen området ett tag och däribland hälsat på ”Björne”, så fick vi inta de ståplatser vi hade sett ut på förhand. Ikväll skulle vi bl.a. få se Tomas Ledin (”Sommaren är kort”), Norlie & KKV (”Ingen annan rör mig som du”) och Måns Zelmerlöv som nu är känd för att ha vunnit Eurovisionen med låten ”Heroes”, en låt som vi också fick höra live. Men det jag också sett framemot, var att få stämma in i sången ”Stockholm i mitt hjärta” som regelmässigt fungerar som introsång till Allsång på Skansen. Och jo, det var nästan litet känslofyllt att få stämma upp tillsammans med resten av den stora folkmassa i den sången och senare också i ”Idas sommarvisa”. En intressant detalj som man kanske inte är medveten om man ser på Allsång via TV, är att showen fortsätter en halvtimme efter att TV-sändningen har slutat, så man får alltså litet bonus för att man tagit sig till Sollidenscenen för att titta live. 🙂

20150630_190910664_iOS

Sollidenscenen just innan showen dragit i gång med Ledin.

20150630_181417595_iOS

Vi hade tur med vädret, för gången före hade det regnat ganska rejält. Men nu var det sådär lagom varmt också.

20150630_173606397_iOS

Benjamin och jag i folkvimlet.

20150630_170928362_iOS

Försökte mig på ett panoramafoto av vyn från vår placering.

Sista riktiga dagen på resan så turistade vi i Stockholm, för även om jag bott i Stockholm så är staden så stor att det alltid finns något nytt att upptäcka. En ny sak som kommit till Stockholm efter att jag flyttat därifrån är en ”amfibiebuss”, alltså en buss som kan köra både på land och vatten. Bussen är helt ny för i sommar och är även den första av sitt slag i Norden, en rackarns häftig konstruktion om du frågar mig. Bussen är byggd på ett lastbilschassi, men sen har man också byggt på en ”flytande” båtkonstruktion där man sitter. Matchvikten för den här bussen är hela 10 ton, och går under namnet ”Estelle” (döpt efter den blivande kronprinsessan). En sak noterade vi dock när vi for omkring i denna udda skapelse var att folk verkligen tittade på oss, eller snarare då amfibiebussen. Hur som helst så var det 75 annorlunda minuter som vi åkte omkring i Stockholm City och Stockholms skärgård. (Vill du själv åka den, så kolla in Ocean bus!) Efter det så åkte vi en sväng till Kaknästornet där vi tittade på den häpnadsväckande utsikten samtidigt som vi fick oss en klassisk svensk fika.

20150701_103729252_iOS

Fröken Estelle, Nordens första amfibiebuss.

20150701_095113449_iOS

Ombord på amfibiebussen strax innan vi är på väg att köra rakt ner i spat. Kändes faktiskt en aning surrealistiskt när det plaskade till en gång och så gick vi från hjuldrift till propellerdrift…

20150701_100014537_iOS

Stockholm sett från vattnet är otroligt vackert.

20150701_100927641_iOS

Kastellet på Kastellholmen i Stockholm. Det här var basen för den svenska marinen fram till 1600 talets slut, men numera är den i civilt bruk. Flaggan på tornet har ”i princip” vajat konstant i 200 år, och det är ett tecken på att Sverige -inte- är i krig. Halas flaggan ner så betyder det att Sverige är i krig.

20150701_112700247_iOS

Utsikten från Kaknästornet är alltid lika magnifik, och jag brukar besöka caféet var och varannan gång jag besöker Stockholm.

20150701_123727738_iOS

Jag med Hjalmar Söderberg statyn i Humlegården. Kul att få ”möta” en av mina svenska favoritförfattare…

Sista sevärdheten vi gick och tittade på var Humlegården, en park som jag inte hunnit tillbringa särskilt mycket tid i när jag bodde i sthlm. I Humlegården ligger bland annat Kungliga biblioteket (KB) och dessutom finns det flertalet statyer av kända svenska författare, däribland Hjalmar Söderberg, som hör till mina personliga favoriter. Hans böcker skildrar vanligen ett Stockholm av sent 1800-tal och tidigt 1900-tal på ett sätt som jag finner fascinerande. Rekommenderas! En annan kul grej med KB, som det slog mig var att det faktiskt borde finnas ett exemplar av ett verk där en av mina texter finns med i deras arkiv, detta eftersom de har till uppgift att samla in och arkivera allt som ges ut på svenska (bl.a. genom s.k. pliktexemplar). Och eftersom en av mina uppsatser blivit publicerade i tidskriften Helsinki Law Review (se det här inlägget), så borde det föranleda att de har sparat en kopia av verket för eftervärlden. Litet häftigt, inte sant?

Eftersom det går åt en hel del tid att röra sig i Stockholm så var det ungefär det här vi hann göra på en dag innan det var dags att ta färjan hem mot Finland. För Viking Lines Gabriella skulle lägga ut kl. 16 mot Helsingfors. Normalt brukar jag annars resa till Åbo från sthlm, men det innebär dock en smått okristligt tidig väckning om man vill hinna äta en frukost före båten lägger till i Åbo, och då erbjuder ”Helsingfors alternativet” en betydligt mera lockande och human tidpunkt att stiga upp.

20150702_043820872_iOS

Vår frukost ombord på Viking Gabriella strax innan båten ska lägga till i H:fors. Vi hade bokat den bättre frukosten, så de bjöd faktiskt på bubbelvin och prinsesstårta till…

20150702_082042257_iOS

Kajsaniemi metro station har bytt namn till samma som den skola jag studerar vid heter, d.v.s. Helsingfors universitet. Vet dock inte om jag gillar den här neonbelysningen de installerat i rulltrapporna dock?

I Helsingfors besökte vi bl.a. Tempelplatsens kyrka, för dels har det gått bra många år sedan jag besökte denna vackra kyrka, men dessutom så är den ju en av Helsingfors mest kända ”turistattraktioner” och vi har ju spelat litet av turister i de städer vi besökt, som vi dock känner sedan tidigare, så varför inte gå hela vägen in också hemlandets huvudstad H:fors? Vidare släntrade vi igenom staden litet på måfå när vi nu hade litet extra tid innan tåget skulle gå mot Jakobstad… Så under de här dagarna hann vi besöka 3 nordiska länder: Danmark, Sverige och Finland samt deras huvudstäder och några städer till dessutom, det enda land som vi inte besökte denna gång var Norge. Kanske blir det Norge nästa gång?

Sebastian

På resande fot

I förra veckan så var det dags för den fjärde och sista modulen i Magma Akademin. Första delen av den här modulen bestod som vanligt av att vi hade två kursdagar i Helsingfors, denna gång med temat ”Utrikespolitik, Norden och multikulturalism”. Andra delen av modulen bestod av en tre dagar lång resa till Europas ”hjärta” och huvudstad Bryssel.

Men tillbaka till Helsingfors för ett ögonblick. Jag reste till Helsingfors från Vasa på fredagsmorgonen, det blev en tidig väckning som vanligt för att hinna med kl. 7 tåget till H:fors, för kursdagen skulle börja redan kl. 11 på förmiddagen. På plats i Helsingfors väntade sedan en späckad fredag och lördag med mycket intressant program.

På fredag så började vi med att diskutera Norden, och samarbetet mellan de Nordiska länderna. Som talare hade vi Jan-Erik Enestam som tidigare som varit bl.a. Finlands försvars- och inrikesminister. Och nu fungerar han som direktör för det Nordiska samarbetsorganet Nordiska rådet. En man med gedigen politisk erfarenhet alltså. Ett intressant föredrag hade han även att dela med oss, och jag fick återigen bekräftat att det Nordiska samarbetet är viktigt för Finland och att det faktiskt fyller en viktig funktion ännu idag (även om formen för samarbetet är stadd i förändring).

20150424_091829674_iOS

Jan-Erik Enestam håller ett intressant föredrag om det Nordiska samarbetet.

Eftermiddagen åtgick i sin tur att diskutera det politiska landskap som vi just nu lever i, och vad som väntar vid horisonten. Som föreläsare på detta tema hade vi dels Hufvudstadsbladets politiska kommentator Susanne Ginman samt Karina Jutila från tankesmedjan E2 som är en liberal tankesmedja och vars politiska hemvist är nära Centerpartiet.

20150424_131654610_iOS

Vi diskuterar den kommande regeringen med Karina Jutila. Vilka partier kommer vi att ha i den kommande regeringen?

En av de uppgifter som vi fick att diskutera i mindre grupper var hur den framtida regeringen för Finland kommer att se ut, i praktiken vilka partier som kommer att vara med bilda basen samt också vilka personer som kommer att inneha ministerposter. En stimulerande uppgift, och intressant kom de olika grupperna fram till ganska liknande regeringar. Grundkonstellationen var att de tre stora partierna: Centern, Sannfinländarna och Samlingspartiet, men med den variationen att en del hade med SFP och en del inte. I dagarna fick vi dock kanske facit gällande den frågan, för enligt regeringssonderingarna så verkar det som om att de blir de tre stora partierna utan SFP och andra mindre partier som leder Finland under de kommande 4 åren. SFP fick sitta i regeringen i över 30 år, men nu verkar det som om det är slut med den eran. Vilket gör mig som finlandssvensk litet orolig, faktiskt. För vem ska nu bevaka våra intressen i det politiska beslutsfattande? Men jag försöker ändå vara positiv och hoppas på det bästa.

20150424_162429798_iOS

Det blir onekligen en del bilder på mat i det här inlägget… Men jag gillar kulinariska upplevelser så i viss mån kan man dokumentera dessa. Här är förrätten som vi fick på Café Esplanad, bestående av bl.a. sparris och ägg benedict.

20150424_165502204_iOS

Kajsa Ekis Ekman håller ett intressant middags föredrag åt oss, om hennes karriär som journalist. Hon har bl.a. skrivit två böcker, en om trafficking i EU och en om eurokrisen i Grekland.

20150424_171301891_iOS

Till varmrätt vankades det varmrökt lax, ruggigt gott 🙂

20150424_174203266_iOS

En klassiker till dessert vid Café Esplanad, cheesecake med pinfärska bär.

Under lördagen hade vi ett intressant seminarium med Kajsa Ekis Ekman, som vi hade träffade redan föregående kväll, men nu med fokus på eurokrisen. Finland är ju en del av eurozonen, vilket gör detta tema extra aktuellt. Vi har ju haft en ”fortgående” ekonomiskkris i EU, och i Finland sedan år 2008 fram tills idag. Frågan är dock hur länge krisen ska fortgå? Något definitivt svar på den frågan, kunde hon dock inte ge.

Dagen fortsatte sedan med en brunch på Glaspalatset i Helsingfors, för att få våra hungriga magar mättade men framförallt för att träffa två personer som fungerar som mentorer för Akademin.

Sen var det ”fritid”, för dagen därpå skulle vi resa vidare till Bryssel på studieresa. På söndag väntade sedan en tidig väckning, redan femtiden, för att hinna ta bussen ut till flygfältet. Vi flög sedan med Finnairs direktflyg till Bryssel, vilket var en angenäm upplevelse.

20150426_042500860_iOS

Den obligatoriska bilden från avgångshallen vid Helsingfors-Vanda flygfält…

20150426_053208869_iOS

Jag har ett ganska stort intresse för flygplan, det har suttit i sedan jag började läsa Biggles böcker när jag var kring 12 år gammal. Nu skulle vi flyga med ett Embraer 190 som opererades av Finnair, beräknad flygtid 2h 40min.

20150426_103924195_iOS

Såhär ser en vanlig arbetslunch ut i Bryssel, friterad potatis i kombination med majonäs och ev. också något kött (här kyckling).

20150426_113158297_iOS

Diverse delikatesser i skyltfönstren längs med promenadstråken.

20150426_113206260_iOS

Våfflor verkar vara något av en nationalrätt i Belgien.

20150426_114557373_iOS

Manneken pis, en must see turistattraktion i Bryssel. Turisterna flockas och väntar på att de ska knäppa på vattnet. Det uppstod ett rungande ”woow-ljud” bland åskådarna när vattnet började flöda och pojken… ja…

20150426_121115653_iOS

Serien Tintins skapare, Hergé, var från Belgien vilket också syntes tydligt i stadsbilden.

20150426_130917766_iOS

Justitiepalatset i Bryssel med ett ord: mäktigt. Jag måste medge att jag blir något avundsjuk på mina belgiska kollegor som får jobba här.

20150426_130946986_iOS

Vyer över Gamla stan i Bryssel.

20150426_131800272_iOS

Entrén till justitiepalatset var skapad av huggen sten och skulpturer.

20150426_132030438_iOS

En av portarna in till själva rättsbyggnaden och rättssalarna, här kände man sig liten.

20150427_223155425_iOS

Stadshuset i Bryssel på natten. Med kvällsbelysningen så kommer verkligen arkitekturen till sin rätt.

20150427_221807721_iOS

Även ett besök på en av lokala pubarna hann vi avverka, Belgarna är ju kända för sin mörka klosteröl.

20150426_150555631_iOS

En rolig grej som de hade i många vanliga affärer i Bryssel var maskiner som pressade apelsiner till pinfärsk apelsinsaft. Varför har vi inte dylika mojänger i Finland?

20150426_175547784_iOS

Under de kvällar vi tillbringande i Bryssel så hade vi gemensamma middagar. Trakteringen höll minst lika hög standard som i Helsingfors.

Men över till själva sakinnehållet från resan. Syftet med resan var att vi skulle bekanta oss med olika institutioner och organisationer som är verksamma i Bryssel. Och det är många det! Där av hade de också från Akademins sida valt ut några besöksmål, för det finns mycket att se i Bryssel. Första dagen gick till ett besök vid EU-parlamentet där vi träffades EU-parlamentariker Nils Torvalds assistent. Torvalds själv var denna vecka i Strasbourg, där den andra parlamentsbyggnaden ligger. Själv har jag besökt Strasbourg och parlamentet där år 2010 genom Euroscola, så det var riktigt kul att få se motsvarigheten i Bryssel.
Besök nummer två i ordningen gick sedan till Finlands ständiga representation vid EU, det vill säga en form av ambassad som representerar Finlands intressen vid EU. Vid denna beskickning så tjänstgör kring hundra personer från olika finska ministerier och som är sakkunniga inom sina egna områden. Vi träffade där deras pressattaché som bl.a. bistår finska politiker när de träffar media.

Dag tre i Bryssel gick till ett besök vid EU-kommissionen, vilken fungerar som EU:s regering och har i uppgift att verkställa och övervaka att de beslut som fattas av förverkligas i respektive medlemsstat, d.v.s. också här i Finland. Där togs vi emot av den finska kommissionären Jyrki Katainens assistent H. Jern som tog sig tid att berätta om dels kommissionens verksamhet men också om arbetet som kommissionär mera ingående. Här skulle jag faktiskt kunna tänka mig att jobba i något skede, för kommissionen arbete verkade faktiskt intressant. Tyvärr är det dock ganska hårdkonkurrens om platserna, de facto så tillsätts platserna genom ett ”tävlingsförfarande”.

Efter att vi hade inmundigat en stadig lunch så fortsatte vi mot NATO och deras huvudkvarter i Bryssel för ett studiebesök där. Besöket till NATO var nog ett av de mest intressanta besöken under denna resa, eftersom ”NATO-frågan” i nuläget är särskilt aktuell här i Finland, ska vi ansluta oss till Nato eller inte? En intressant och tankeväckande siffra som nämndes under vårt besök där var att ca 96 % av invånarna i EU skyddas av NATO, d.v.s. att deras länder är medlemmar i Nato. Vi som är bosatta i Finland hör alltså till de 4 % som inte är med i Nato, och således heller inte kan förvänta oss något skydd därifrån vid händelse av en kris. Känns ju betryggande…

20150427_083806908_iOS

Parlamentarium fungerar som ett museum över EU och dess tillkomst. Vi besökte det efter vårt riktiga besök på EU-parlamentet. En intressant detalj härifrån var att de använde Apple iPhone i ett fodral som aktiva digitala guider, och dessutom fick man välja ett av EU:s officiella språk, däribland svenska.

20150427_083952749_iOS

EU-parlaments byggnaden i Bryssel.

20150427_092129485_iOS

Från plenisalen i parlamentet. Här klubbas alla viktiga beslut av som gäller både dig och mig som är bosatta inom EU.

20150427_092226230_iOS

De hade satsat på litet konstverk inne i parlamentet. Fråga mig inte vad det föreställer, dock!

20150427_093531428_iOS

Ett ögonblick, har vi kommit till en kyrka? Nej, vi är fortfarande i parlaments byggnaden, men de hade också ett kors som föreställer den europeiska gemenskapen och samhörigheten.

20150427_094635895_iOS

I en av de mindre sessionssalarna fick vi möjlighet att ställa knepiga frågor till N. Torvalds assistent J. Malmi.

20150427_101223543_iOS

Det blev en del besökskort / vistor cards under alla besök. De har onekligen satsat på säkerheten här i Bryssel och man kommer ingen vart om man inte har ett besökskort eller annan ID.

20150427_101445850_iOS

Undertecknad framför EU-parlamentet.

20150427_101741142_iOS

Utanför parlamentet hade det ställt fram en del av Berlinmuren som hade tillvaratagits efter dess fall. En bra påminnelse om vad aldrig igen får hända, ett delat Europa.

20150427_113707429_iOS

På väggarna i Parlamentarium hade man samlat olika citat av berömda personer, däribland av Sveriges statsminister Hjalmar Branting.

20150427_115954026_iOS

Hoppsan då! Vad har vi här då? Nobels fredspris som EU fick mottaga år 2012 i Oslo. Ett dylikt objekt hittar man nog vanligen inte på sitt lokala museum…

20150427_125734746_iOS

Bild av EU-kommissionen utifrån. Imponerande stor byggnad.

20150427_134118982_iOS

Från vårt besök till Finlands ständig representation vid EU. På skärmen syns en bild när vår statsminister Alexander Stubb tar emot pressen efter överläggningar med diverse EU-myndigheter. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Och det är också orsaken till att politikerna har stöd av beskickningens personal.

20150428_082013107_iOS

Gruppbild utanför EU-kommissionen. Dag 3 i Bryssel.

20150428_082117115_iOS

En selfie framför kommissionen 🙂 Här skulle jag nog kunna tänka mig att jobba en period åtminstone.

20150428_085611409_iOS

EU-kommissionär för en dag!

20150428_084426599_iOS

I ett sammanträdesrummen i kommissions byggnaden fick vi bänka oss på de platser som vanligen besitts av de riktiga kommissionärerna, d.v.s. EU:s ”ministrar”.

20150428_084546017_iOS

Jag försökte mig på en panaromabild…

20150428_100301368_iOS

Utanför EU-kommissionen. Om du läser mycket internationella dagstidningar så känner du antagligen igen denna plats. För det är vanligtvis här de olika EU-ländernas ministrar och tjänstemän brukar låta sig fotograferas av pressen när de anländer till kommissionen för ett möte. Senast såg jag en bild på Greklands finansminister, Yanis Varoufakis, härifrån.

20150428_103646008_iOS

Efter våra besök på diverse institutioner dag 3, så var vi förtjänta av en god middag i det soliga vädret!

20150428_110742019_iOS

Många valde att testa på musslor, eller som kyparen kallade dem: ”Mussels in Brussels”. Personligen gick jag dock på pastalinjen 🙂

20150428_151218733_iOS

Stärkta av vår måltid så fortsatte vi mot resans sista besök. Till Nato och deras huvudkvarter i Bryssel. Dessvärre så var det förbjudet att fotografera på området, och dessutom så samlades all elektronisk utrustning in av säkerhetspersonalen i samband med säkerhetskontrollen. De är nog smått paranoida med säkerheten här! För i entrén hängde det bl.a. skyltar med följande budskap: ”No classified discussion in this area”…

20150428_151318358_iOS

Men bortsett från det så var nog det här kanske resans mest intressanta besök. Jag hade nämligen aldrig trott att jag skulle komma att besöka NATO, men tydligen blev det så ändå. Få se dock om Finland väljer att gå med i NATO under nära framtid eller inte?

20150428_173222894_iOS

Tack och hej Bryssel! Det var verkligen kul att få besöka dig och se en liten del av vad du har att erbjuda.

Hemkommen till Finland, så måste jag säga att jag är mycket nöjd med Magma Akademin och allt som den har gett mig. Därför är jag glad att jag blev uppmärksam på att det skulle ordnas en Akademi och att jag sökte till den förra hösten, för det här hade jag inte velat gå miste om. Kort uttryckt så har den gett mig mycket nytt substanskunnande inom de olika ämnen som vi gått igenom under de fyra modulerna. Men dels också ett betydligt större nätverk som sträcker sig över språkgränsen (svenska/finska) med många nya bekanta från olika studieinriktningar och olika karriärval.

Så om du är intresserad av samhället och vill lära dig mera om politik, hur man kan påverka, internationellt samarbete EU m.m. och samtidigt vill bygga ett nätverk bland svensk- och finskspråkiga, sök till Akademin i höst!

Sebastian

P.S. Under resan passade jag även på att göra en stopover i Åbo, och hälsa på en god vän som studerar där. Åbo är verkligen en vacker stad såhär på våren. Det enda jag kan klaga på gällande den staden är den dåliga servicen (eller närmast obefintliga) man får på svenska där. För när jag frågade i en butik av personalen ”om de pratar svenska?” så fick jag till svar ”no, ei yhtään!” (ungefär: nå, verkligen inte!, vilket jag finner synnerligen nonchalant och nästan otrevligt. Suck! Det bekräftade litet den stereotypa bilden av Åbo, som en av de städer som är sämst på service på svenska, tyvärr.

20150430_035656805_iOS

Järnvägsstationen i Åbo på morgonen. Tåget till Vasa, tack!

Missbruk av Instagram?

Var går egentligen gränsen för hur långa inlägg man får skriva på exempelvis Instagram, och varför inte också på Facebook för den delen också? Jag kom att fundera på den saken då jag har ”begåvats” med en förmåga att skriva relativt långa inlägg, särskilt på Facebook, men tydligen verkar också det här beteendet ha smittat av sig på hur jag skriver i andra sammanhang också, nu senast alltså på Instagram.

Texten nedan tillsammans med den obligatoriska bilden är mitt senaste inlägg på Instagram som jag publicerade där igår. Månne det här inlägget är litet i längsta laget för ett inlägg där?

”Trots att jag hunnit flanera utefter Vasas många (och långa) esplanader i närmare tre års tid, så upptäcker jag ändå ibland detaljer som jag tidigare inte varseblivit. En sådan iakttagelse gjorde jag även idag, då jag noterade att ”Hovrättsesplanaden” på vissa skyltar alltjämt skrivs ”Hofrättsesplanaden”. Kul att man låtit den gamla skrivformen fortleva, man känner faktiskt litet av #historiensvingslag och svenskans släktskap med #danskan (tänk: afdeling-avdelning m.fl.). Det kan ju tyckas vara en petitess, men jag läste att nämnda esplanad faktiskt är Finlands äldsta (åtminstone enligt #wikipedia) och längs med den har jag hunnit spatsera av och an i tre år utan att känna till den saken heller.
Litet #allmänbildning i vardagen alltså…
#Vasa #Vaasa #Historia #Finland #Hovioikeus #Esplanad #Puistikko #Hovrätt eller #Hofrätt som i #Sturehof”

vasa-hovrattsesplanaden

Jag har en förmåga att notera smådetaljer och ”avvikelser” från det normala, som här att man skrivit ”hovrätt” med ”f”.

Men jag fortsatte ännu med att skriva en kommentar till mitt ursprungliga inlägg, som löd:

”Däremot minns jag ännu årtalen för när Finland (då som en del av #Svearike) fick sina hovrätter (#Åbo 1623 och Vasa 1775). Varför det? Jo, för trots att det nu har hunnit passera 4 år sedan jag läste till inträdesprovet (våren 2011) till #oikis så minns jag fortfarande sådana detaljer ur inträdeslitteraturen (ena boken handlade om rättshistoria.). Skrämmande, hur vissa saker kan bli inpräntade i ens minne… Hälsningar av en lätt skadad #juriststudent 😉 ”

Men på tal om bilder och bildtjänster så måste jag ta tillfället i akt dela en bild från Pörkenäs lägergård i Jakobstad. Jag säger redan nu att bilden inte är tagen av mig, utan av M. Sarvela som har publicerat den i ”Jeppis gruppen” på Facebook (och tillåtit att man delar den).

porkenas_lagergard_jakobstad

Solnedgångarna ute på Pörkenäs lägergård är alltid otroligt vackra och storslagna på samma gång. Den här bilden är tagen ut mot havet, och i förgrunden skymtar man sandstranden med korset i centrum.

Till sista bild för det här inlägget väljer jag ytterligare en bild från strandpromenaden i Vasa (jag publicerade ju en bild i föregående inlägg också.).

strandpromenaden_vasa_finland

Så otroligt fridfullt och vackert på samma gång! Vasa universitets campus fotat från Strandpromenaden, i jämnhöjd med Havtornen vid ÅA.

Sebastian

Språkprov i finska – check!

Bland gårdagens skörd av post så väntade ett synnerligen trevligt meddelande. Bland all reklam så fanns det nämligen ett brev från universitet i Jyväskylä. Nej, jag har inte sökt och blivit antagen dit 🙂 Även om brevet till sitt utseende påminde om ett klassiskt ”antagningsbrev” från valfritt universitet, detta då det var ett fullstort A4 kuvert, för jag minns nämligen att antagningsbeskedet från juridiska fakulteten kom i ett liknande konvolut för, tja, nästan 4 år sedan.*

Åter till det aktuella konvolutet, så var det till skillnad från ett positivt antagningsbesked tunt (ett positivt antagningsbrev är vanligen tjockt…) för innehållet bestod av blott ett papper. Men vilket papper sedan! Nåja, nu ska jag nu inte överdriva det här enskilda papprets betydelse, men jag kan ändå inte förneka att jag varit relativt nervös i väntan på beskedet. För pappret ifråga var nämligen ett intyg över att jag klarat språktestet i finska på mellannivån ”with flying colors”, d.v.s. att jag blivit godkänd med högsta betyg på samtliga delprov.

CCI19032015 Skönt att ha ens språkkunskap i finska officiellt dokumenterad :) Trägen vinner!

Skönt att ha ens språkkunskap i finska officiellt dokumenterad. Trägen vinner!

Skalan som används i allmänna språkexamina är 0-6, och inte 4-10 som annars är den vanliga skalan inom skolvärlden här i Finland. Proven anordnas på tre nivåer: grund-, mellan- och högsta nivån. Jag deltog i provet på mellannivån och genom det kan man erhålla vitsorden: under 3, 3 eller 4 på de olika delarna. I provet så erhöll jag betyget 4 på samtliga delproven i textförståelse, muntlig framställning, textförståelse och skriftlig framställning. Rent konkret innebär det att jag också klarat provet i tjänstemannafinskan med goda kunskaper 🙂

Utöver att det här är ett betyg över mina kunskaper, så är det också betyg över att den här språkkompiskursen som jag går/gått har gett ett resultat över min förväntan. Så ett stort tack skall nog min språkkompis ha, för det är nog därigenom mycket har skett.

Men varför kom då brevet från universitet i Jyväskylä? Förklaringen till det, är att proven i likhet med studentexamen bedöms centralt och inte vid varje enskilt provställe. Dock tog rättningen faktiskt ganska lång tid! Jag deltog ju i provet 24 januari och först nu kom resultatet, med andra ord så tog det hela två månader. Men denna gång var det ju helt klart väntan.

Sebastian


* Att jag ännu minns det ögonblicket när min lillebror kommer springande med brevet och säger att jag fått ett brev från juridiska fakulteten en dag före den utsatta deadlinen för när resultaten skulle meddelas, tyder väl på att det var ett relativt stort ögonblick. För ”på den tiden” så hade fakulteten den kutymen att de bara skickade brev till de som blivit antagna. Numer har de dock reviderat det inställningen, så alla som deltagit i urvalsprovet får ett brev oberoende av de om antagits eller inte.

Två Österbottningar i Vatikanen

Mina föräldrar besökte nyligen Rom och Vatikanstaten genom en tjänsteresa. Syftet med resan var att de skulle representera finska lutherska kyrkan i en finsk delegation utsänd till att besöka påven i Vatikanen. Jo, du läste faktiskt rätt, påve Franciskus, den ”äkta” varan.

Orsaken till att de fått inbjudan var att min pappa forskat i ekumenik, d.v.s. samarbete mellan olika kyrkor (t.ex. mellan anglikanska och lutherska, och mellan lutherska och katolska). Med sig fick man också ta sin respektive, i det här fallet min mor, förstås. Resan till Rom gick sedan av stapeln i slutet av januari, och nu är de återigen tillbaka i kalla Finland.

Men så här i efterhand så ter det sig relativt speciellt att han råkade bli inbjuden dit just nu. För jag minns nämligen att jag i somras på familjens sommarstuga skämtade med min pappa om att han borde skicka in en sammanställning på sin doktorsavhandling till Vatikanen, så kanske han skulle få en inbjudan till påven. Med facit i hand, så skickade han dock inte in sin doktorsavhandling, utan inbjudan kom fram på litet andra vägar. Men ändock, lustigt hur saker och ting kan sammanträffa ibland.

Jag måste väl bifoga några bildbevis, för att man skall bli trodd när man hävdar något sådant här 🙂

pave_franciskus_vatikanen

Mamma Karin, mottar en plakett ur påve Franciskus hand i Vatikanen. Något konkret minne måste man väl ändå få med sig hem från den stora världen?

pave_franciskus_vatikanen2

Min pappa Bo-Göran, skakar hand med påve Franciskus. Notera hur de tummar varandra 🙂 Månne han hade räknat med att den dagen skulle komma när han var en ung teologi studerande?

Själv hade jag dock en mycket mera anspråkslös roll i det hela. Jag fick nöja mig med att skjutsa föräldrarna till tåget varigenom de skulle påbörja resan till Rom, samt hålla koll på hemmafronten, för annars hade två av mina yngre syskon fått rumstera helt fritt…
Men jag är glad ändå, glad för att mina föräldrar fått möjlighet till något är relativt få förunnat.

bennas-tagstation

Ungefär hit utsträckte sig mitt ansvar i den här kedjan, d.v.s. att skjutsa föräldrarna ut till Bennäs tågstation 🙂 Men jag finner det synnerligen fridfullt att lyssna på det sjungande ljudet som uppkommer från spåret, när tåget anländer/avgår i den annars så tysta vinternatten och se det sprakande blåljuset från pantografen (el-nedtagaren ovanpå loket), som uppstår under den kalla årstiden.

Jag måste medge att jag under längre tid varit litet intresserad (och fascinerad) av den katolska kyrkan som institution, även om jag själv inte är katolik (utan lutheran). Orsaken till min fascination ligger dels i att katolska kyrkan är en av världens äldsta institutioner, och en av de varat längst med oavbruten historia på nästan 2 000 år. Om man jämför med vårt eget land, Finland, så sträcker sig dess historia blott en 90 år bakåt i tiden, vilket utgör mindre än 5 % av den tid som katolska kyrkan varat – det ger litet proportioner beträffande tidsaspekten. Men dels också i att de har ett relativt strikt traditions- och förvaltningssystem, som sträcker sig från allt till Gudstjänstordningen till regelrätt juridik (den kanoniska rätten).

Sebastian

Det nya året började med fart!

Jag har haft en ganska händelserik helg bakom mig (nåja, söndag återstår ännu), och dessutom har jag hunnit flänga runt litet i Norden också.

Det började med en resa till Stockholm på torsdags morgonen kl. 6:00, vilken jag företog med NextJets direktflyg från Jakobstad-Karleby flygplats. Jag måste ge beröm till flygbolaget NextJet, för även om de flyger med relativ gamla flygplan, Saab 2000, så fungerar servicen ombord jättebra. För i priset på denna tidiga morgonflight ingick både en fralla och en liten söt konfektbit ackompanjerat med kaffe och juice. På SAS flygningar ingår som jämförelse bara en kopp te eller kaffe. Nu var det dock inte flygresan jag skulle recensera, men jag kan inte låta bli att berömma ett företag när ”palvelu pelaa”.

20150108_033615392_iOS

NextJet:s Saab 2000 på plattan vid Jakobstad-Karleby flygplats i väntan på avgång.

I Stockholm så skulle jag skriva en tentamen på Handelshögskolan, denna gång inom ämnet marknadsföring. Tentan skulle börja först kl. 14, så jag var i god tid på plats i Stockholm då flyget landade på Arlanda kl. 7 (lokaltid) efter att ha gjort en mellanlandning i Björneborg. Tiden där emellan fördrev jag på stadsbiblioteket (ett besök där rekommenderas för den storslagna arkitekturens skull) samt med att fika (litet) väl länge på ett café i City.

Efter att tentan var skriven så väntade flyget direkt till Helsingfors från Arlanda. Denna gång dock med SAS – alltså jag har inget emot SAS, men i jämförelse med NextJet så ligger de litet i lä… Problemet var dock att jag är en obotlig tidsoptimist så jag trodde att 1,5 timme före utsatt avgångstid, som var kl. 18, skulle räcka för att ta sig från Stockholm Cit till gaten på Arlanda. Tiden räckte också. Men det var på håret – för när jag kom till gaten skulle boardingen inledas, ett senare Arlanda Express tåg, hade obönhörligen betytt att jag blivit kvar i Stockholm… Så ett tips i all enkelhet: åk ut till flygplatsen i god tid 🙂

Nu undrar kanske någon läsare varför jag inte flög hem till Jakobstad, alternativt till min egentliga studiestad Vasa? Orsaken var den att jag har haft turen att bli antagen till den finlandssvenska tankesmedjan Magmas Akademi som pågår nu under våren. Vad innebär då det? Jo, konkret innebär det att det blir ett par Helsingfors resor under vårterminen till H:fors var Akademin också hålls.

Men nu har du ju gett oss A, så måste du också ge oss B – i det här fallet: vad är Magma Akademin för något? Akademin som nu går för andra året, heter egentligen Akademin II, och syftet med den här utbildningen/akademin är att skola framtida opinionsbildare/samhällspåverkare i Finland. Vill du läsa mera i detalj om Akademin så har de en webbsida här.

Vilka är det då som går den här utbildningen? Det är en heterogen samling av olika bakgrunder, gemensamt är att vi är 20-25 år gamla och har ett stort samhällsintresse. Men när det kommer till utbildning så går de olika deltagarna olika former av universitets- och yrkeshögskoleutbildningar, bl.a. har vi ekonom-, jurist-, journalist- och statsvetarstuderande på utbildningen. I Akademin är vi i år 20 personer varav hälften är svenskspråkiga och andra halvan finskspråkiga, och de har även satsat på en viss geografisk spridning på deltagarna, vilket jag tycker är bra. Nu får man på ett naturligt sätt umgås och träffa andra intressanta personer i samma ålder som en själv från ”hela” Finland och över båda språken.

Akademin är uppdelad i flera moduler, totalt fyra stycken moduler och utöver dessa moduler så tillkommer också en resa till Bryssel. Den första modulen som jag gick nu i helgen, från fredag förmiddag till lördag eftermiddag, var inriktad på opinionsbildning. Nästa modul är om ungefär en månad och den är i sin tur inriktad på partipolitik, och i samma anda fortsätter så utbildningen under vårterminen. Gemensamt för dessa moduler är att de alla hålls i Helsingfors, så det blir en litet resande (vilket är ju kul i lagom doser). Utöver själva utbildningsprogrammet så fokuserar också dessa tillfällen på att man skall nätverka och lära känna andra intressanta personer, d.v.s. i formen av mera fri samvaro över en middag och liknande.

Jag kan nämna ett litet axplock från programmet från helgens modul så ingick där bl.a. ett besök av Jörn Donner, som nog inte behöver någon närmare presentation, och han pratade om dels opinionsbildning och politiken i Finland generellt. En annan gäst var Johanna Korhonen som är känd finsk journalist, och hon pratade i sin tur om populism – vilket var ett mycket intressant tema (nu förstår jag bättre vilka mekanismer som finns där bakom). En annan mycket namnkunnig gäst var Katrine Marçal som är ledarskribent på Aftonbladet och hon undervisade oss i hur man skriver ”opinionsbildande texter”. Vi hade fått en förhandsuppgift att skriva en dylik text, och jag hade valt rubriken ”Finland – tvåspråkigt ännu 2020?”. I min text som du kan läsa här, så diskuterade jag om Finland ev. kunde ta modell av Belgien för att behålla en tvåspråkig status.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att helgen var intensiv, men samtidigt otroligt givande. Dels att få resa litet, men också i det att man har fått lyssna till och träffa andra intressanta personer från olika delar av Finland. Så mot bakgrund av det var det skönt att sätta sig på tåget tillbaka till Vasa, var vardagen med studier och liknande väntar.

Sebastian

Ack dessa finlandismer

Jag upptäckte nyligen till min fasa att ordet passligt närmast är att betrakta som en finlandism. Voi, voi tänkte jag då, och där kom det ytterligare en finlandism – för i Sverige säger ju inte rikssvensken ”voi, voi” när denne ojar sig, utan ”oj, oj”.

Men jag antar dock att rikssvenskarna förstår vad man menar om man använder adjektivet ”passligt”, för hittills har ingen frågat av mig vad jag avser – när jag begagnat mig av ordet.

Personligen tycker jag då att passligt sitter mera helgjutet i min mun än ordets rikssvenska dito ”lagom”. Inget fel på lagom, ”lagom är bäst”, gäller ju som bekant 🙂 Men har man vant sig med ett ord, är det svårt att avvänja sig från det…

Ett annat exempel jag ”ramlade över” nu senast var ordet ”oskojat”, tydligen är också det en riktig finlandism. För en googling av ordet ger vid handen att det verkar vara främst i finlandssvenska bloggar som ordet förekommer. Men varför skulle det egentligen vara fel att säga att något är oskojat? Jag menar det är ju lika med att någonting är litet mera allvarligt menat, men icke sa Nicke om det ordet likaså…

Det var en kort notering till mitt eget minne, och kanske till nytta för någon annan också?

Själv har jag ett konkret exempel på när det råkade bli fel med en finlandism i Sverige när jag var på besök i Stockholm. Situationen var den att jag besökte det café som är beläget högst uppe i Kaknästornet (mitt första besök där, sen har det blivit några uppföljande besök – för utsikten är onekligen magnifik).
Nåväl, jag skulle då beställa en kopp kakao och en dammsugare. Problemet uppstod redan vid orden ”en kopp kakao”, för servitören tittade på mig som ett fån. Nå, jag upprepade min beställning, men han tittade ännu mera missmodigt på mig, och bad om ursäkt för att han inte uppfattade hela min beställning. När jag för tredje gången upprepade min beställning så frågade han av mig ”om jag vill ha kakor?”. Vad tusan, tänkte jag då. Men sedan gick det upp ett ljus för mig – för det var ordet ”kakao” som han inte begrep, i den kontexten åtminstone…

I Sverige heter det nämligen ”varm choklad” emedan man i Finland använder sig av begreppet ”kakao”, för samma ädla dryck. I Sverige om man använder begreppet ”kakao” så syftar man antingen på själva kakaobönan, eller oftare på kakaopulvret som man kan köpa i butiken – ögonchoklad som Fazers version heter. Därav låg det för ifrågavarande servitör närmast tillhands att jag avsåg kakor, för det ordet påminner ju åtminstone litet om kakao, och jag klandrar inte honom på minsta vis för det – det var ju jag som slarvade med språket…
Nåja, dessa språkförbistringar piggar onekligen upp vardagen litet. Inte kanske alltid i själva situationen, men sen kan man kanske se tillbaka på det med ett leende 🙂

Till sist ett tips om du vill hitta en lista på flera finlandismer, så har en gammal klasskompis till mig skrivit om saken på sin blogg – listan hittar du här: ”Karolinas finlandismskola” – håll tillgodo.

Sebastian

Att söka till juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet

Jag fick för en tid sedan ett mail av en abiturient* vid namn Julia som funderade på att söka in till juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet. Mera konkret så hade hon ett par frågor om hur just jag gick till väga för att söka in och bli antagen till juridiska, men också om själva inträdesprovet.

Jag svarade naturligtvis på hennes mail, men jag passade även på att fråga om det är ok att jag publicerar frågorna och svaren i litet mera anonymiserad form. Detta eftersom dessa saker kanske har ett visst ”allmänintresse” bland abiturienter och andra som ponerar att söka till juridiska, vilket var helt ok för henne (tack!) 😉


Frågorna:

”Hej! Jag är en abiturient som funderat att söka till Juridiska Fakulteten i Vasa. Jag kom in på din blogg av en händelse då jag googlade runt lite, intressant läsning! Jag undrar om du kan besvara ett par frågor gällande utbildningen.

1. Vilka ämnen skrev du i studenten? Hur mycket läste du inför urvalsprovet? Gick du en prepkurs? Berätta gärna lite om dina förberedelser.
2. Tyckte du att urvalsprovet var svårt? Jag har tittat på gamla frågor och det känns som att man ska kunna så mycket redan innan man börjar studera…

Några funderingar jag har, vore tacksam för svar!”


Och mitt långa svar, som förhoppningsvis innehöll något vettigt utöver en stor textmassa…

1. Jag skrev följande ämnen i studenten:
obligatoriska:
modersmål
kort matematik
lång finska
lång engelska
valfria:
samhällslära
kemi
– jag blev som det hette förr i tiden ”E-student”, då jag hade Eximia i medeltal av de obligatoriska ämnena. Studentvitsorden har en viss betydelse när man söker in till juridiska, men det är sällan det som avgör, eftersom det nog är via urvalsprovet och antal poäng man får i det som är det avgörande i sammanhanget. (i och för sig skadar ju inte extra poäng från studentexamen heller – för ibland kan det ju handla om enstaka poäng, om man är inne eller ute, så att säga…).

Angående när det gällde mina förberedelser till inträdesprovet, så gick jag dels en prepkurs och via den kunde man också bl.a. köpa sammanfattningar av inträdesprovslitteraturen. Nu är jag litet jävig, eftersom jag gick prepkursen som ordnades av Justus rf/ry (justuswasa.fi), och idag är jag ju medlem i den föreningen. Men jag tyckte nog att prepkursen definitivt var till hjälp, åtminstone gav det struktur till läsandet, för annars krävs det nog att man har disciplinen i skick om man skall kunna ”motivera sig själv” att sitta inne halva våren när solen börjar skina ute, och läsa inför ett prov som man inte är 100% säker på om man klarar.

På prepkursen så hade vi bl.a. vanliga ”lektioner” med olika föreläsare som föreläste åt oss på basis av böckerna. Sen hade vi också frågestunder, och även övningsprov där vi fick feedback på hur vi svarade. Sen hade vi också en tutorgrupp som bestod av ungefär 4 sökande som träffades en gång i veckan tillsammans med en tutor, och där diskuterade vi olika saker som kanske blivit oklara. Som tutor fungerar vanligen studenter från juristutbildningen. Jag hade faktiskt så tur att jag fick samma prepkurs tutor som sen blev tutor för min smågrupp som vi delades in i när vi började utbildningen 🙂

På ”svenska sidan” av de antagna så hade nog över 70-80% gått någon form av prepkurs när jag blev antagen, antingen då Justus prepkurs, Codex prepkurs som ordnas i H:fors eller gått någon form av ”basår” i juridik på Västra Nylands folkhögskola (http://www.vnf.fi/studier/juridik/). Om det var en slump eller inte vet jag inte förstås, men jag har hört liknande siffror från H:fors också.

En sak som jag tror inverkade på att jag lyckades bli antagen på första försöket var att jag tog studenten på vintern (2010), d.v.s. jag tog gymnasiet på 3,5 år. Det gjorde att jag fick koncentrera mig i lugn och ro på att läsa till inträdesprovet från och med mars då böckerna släpptes, och behövde inte tänka på studentskrivningarna. Annars är det nog relativt vanligt att man kan behöva försöka en eller två gånger innan man antas.

2. Jo, urvalsprovet var nog ganska svårt – faktiskt. (Men det betyder å andra sidan att du inte är ensam om att tycka det.) Men med det sagt så kan det kanske vara bra att känna till följande aspekter – för genom urvalsprovet testar man utöver den materiella kunskapen (alltså substanskunskap som du fått genom att läsa böckerna) också bl.a. följande saker: skriftlig framställningsförmåga och med det menar jag inte enbart att man har en tydlig handstil ;). Utan dels att man har förmågan att analysera rättsfallet och plocka fram de relevanta delarna (för inträdesfrågorna innehåller ofta massor med oväsentliga saker, för att förvirra en lite, men så är det i och för sig också i verkliga livet).

Men det som kanske är viktigast efter substanskunnandet så är det nog att man kan argumentera på ett vettigt och tydligt sätt för sitt svar – det är en sak som också testas hela tiden i våra ”riktiga” tentor. För även om svaret i sig skulle vara litet fel, så är det argumentationen och motiveringen av hur och varför du kommit fram till svaret som också ger en hel del poäng. (Det är nu bara min erfarenhet, och det är -inte- någon officiell linje från universitet – men jag har nu fått en sådan uppfattning åtminstone) Och genom prepkursen tränas man också i svarsteknik, för det kan nog vara ganska utmanande att utan vidare förkunskaper svara på t.ex. ett rättsfall.

Den kunskap som du får genom att läsa inträdesprovs böckerna kan också vara bra att ”sortera” på (åtminstone) två plan: dels att du kan de stora helheterna så att man kan placera frågan dit och svara på ett vettigt sätt. Men sen också att ha ett detaljkunnande för enskilda saker inom de olika helheterna. För risken är att om man inte strukturerar upp det man lärt sig, att det blir en ända röra i huvudet…
För juridiken är ofta uppbyggd på följande sätt: det finns en huvudregel inom området. Men från den huvudregeln finns det sedan ett eller flera undantag, och från det undantaget finns det vanligen i sin tur ännu ett eller flera undantag 🙂

Alltså för att sammanfatta ovannämnda, kanske något förvirrande (?), text, så skulle jag säga så här: det är jätteviktigt att man kan innehållet i inträdesböckerna bra, helst både på ett stort plan, men också att man minns så många detaljer som möjligt. Detta samtidigt som man bör minnas att det finns andra aspekter att beakta, som just hur man svarar på ett vettigt, logiskt och följdriktigt sätt – för det kan då i sin tur (om man har tur) kompensera för små brister i substanskunnandet. För genom inträdesprovet testas ju inte om du redan är en ”full-blown” jurist, utan om du har förmågan att bli det 🙂 Och för att bli det så behöver man ha, eller kanske snarare träna upp ett par förmågor: varav jag nämnde några ovan.

Lycka till i ditt inträdesprov om du väljer att söka till juridiska, så ses vi säkert i Ekgården/Tammipiha på Sandögatan i Vasa nästa höst i sådana fall!”


Ja, det blev ett långt svar – men jag tänker så här: om man vill göra ett seriöst försök att bli antagen till juridiska fakulteten som personen i fråga verkar så, bör man också få relativt utförliga och handfasta tips. Kanske kan det hjälpa någon annan också?

lagbok

Vägen till att få studera juridik kan ibland vara lång och snårig – men de flesta når nog fram till slut om man verkligen vill det!

Sebastian


* för rikssvenska läsare: en studerande på gymnasiet som går sitt sista och tredje år på gymnasiet kallas i Finland för abiturient innan man har avlagt studentexamen och blivit student. I dagligt tal kallas de för ”Abi” 🙂

Just nu kretsar allt kring Norden…

Idag kom min lillebror Benjamin hem från Göteborg, vilket sannerligen är kul. Men samtidigt kan jag inte undgå att se vad Sverige har gjort med honom… Därigenom kom jag också in på jämföra olika företeelser mellan de Nordiska länderna.

Jo, idag åkte vi ut till Jakobstad-Karleby flygplats för att möta Benjamins flight från Stockholm – det är verkligen trevligt att de sedan ungefär 3 år tillbaka har en direkt flyglinje till Stockholm härifrån, det verkar nog också som att det behövs.
Men det första som slår mig när jag hälsar på min lillebror är att han skaffat skägg (?!), vilket nog ändrar profilen betänkligt på honom… Han motiverade skägget med att ”alla män i Skandinavien har skägg” – hm det får jag kanske genom honom rätt i 😉
Dessutom har gått och blivit vegetarian, av typen lakto-ovo-vegetarian, alltså en vegetarian som får äta dels vegetabiliska livsmedel men också ägg- och mjölkprodukter (han skulle nämligen inte kunna leva utan att äta bullar…) Som pricken över i:et så har han också börjat klä sig i koftor och andra plagg som förknippas med svenskar, den trendiga second hand shopping är inte långt borta gissar jag…

nordiska-flygbolag

Det är kul att de skandinaviska flygbolagen marknadsför Norden på sina flygplan: Norwegian med stjärtfenor målade med olika kända Nordbor, här med Greta Garbo och SAS i sin tur med de skandinaviska flaggorna då de är s.k. ”flag carrier” flygbolag för Skandinavien.

Men trots att han förvandlats till en stereotypisk ”svenne” med alla de laster som hör den svenska kulturen till, så kände vår labrador, Ebba, ändå igen honom när han klev in genom dörren och den tog krumsprång av glädje. Detta trots att Ebba ursprungligen är hemma från helfinska Kuopio, så kunde den ändå ha överseende med att en riktig ”hurri” (nedsättande ord på finska för svenskar och finlandssvenskar) är på besök hemmavid 😉

Ännu om min brors förvandling till svensk så berättade han om kul historia som han hade råkat utför på bussen i GBG. Det var nämligen ett par unga killar som hade misstagit, Benjamin, för att vara YouTube-kändisen PewDiePie och ropat PewDiePie efter honom. PewDiePie (egentligen: Felix Kjellberg) driver den mest visade kanalen genom tiderna på YouTube med inte mindre än 6,2 miljarder visningar (!) och han är hemmahörande från just Göteborg. Tydligen har Bennis förvandling till svensk gått överförväntningarna. 🙂

pewdiepie

Bild på YouTube-kändisen PewDiePie vars kanal har över 6,2 miljarder visningar – tydligen misstar folk på stan i Göteborg min bror Benjamin för att vara honom. Tänk vad litet skägg kan göra…

Annars är det också intressant att höra vad som sker därborta i Svea-rike, och Benni kunde i någon mån tillgodose sin storebrors nyhetshunger. Bland annat kommer Volvo att nyanställa 1 300 personer i Göteborg på ett bräde till sin biltillverkning i Torslanda (GP.se). Detta samtidigt som jag läser på Taloussanomat (finsk motsvarighet till Dagens Industri) om att nu går mer än var tionde (10%) Helsingforsbo på utkomststöd (finska: toimeentulotuki, i Sverige känt som försörjningsstöd). Jag undrar med, viss oro, när vi hemma i Finland skall kunna vända trenden åt ett mera positivt håll?

Men samtidigt tror jag det har att göra med att vi måste bli bättre på att marknadsföra våra produkter ute i världen, att skapa bättre och starkare ”brand” på samma sätt som svenskarna är otroligt skickliga att göra. Tydligen har man också vid den finska tankesmedjan EVA också uppmärksammat detta fenomen, inte minst genom att när man går längs med Alexandersgatan i Helsingfors så ser man på en promenad över 20 svenska klädmärken (Boomerang, Tiger of Sweden, WESC, Björn Borg etc.) – Youtube video på finska om fenomenet.

Eller som i videon ovan var Zlatan marknadsför Volvo XC70 med sloganen ”Made by Sweden”, genom att sjunga nationalsången (jag vill leva – jag vill dö i Norden).

Sen lyckades ju också en svensk reklambyrå skapa den mest visade bilannonsen genom tiderna, genom att anlita Van Damme för att göra en ”splitt” mellan två lastbilar som backar parallellt bakåt. Hur kom man på den idén?

Men det går i och för sig inte heller att sälja ”luft”, det krävs ett visst mått av innovation också. Volvo har ju t.ex. utmärkt sig genom säkerhet (tre-punkts bilbältet uppfanns av Volvo). Se t.ex. videon nedan var Volvo utanför GBG demonstrerar deras automatiska bromssystem på en Volvo FH lastbil, vilket räddar personbilen från att bli mosad. Märk väl, lastbilen är lastad så att den väger totalt hela 40-ton (!), och jag som har lastbilskörkort kan säga att det är inget man bromsar in i brådrasket precis…

Samtidigt skall man minnas att allt på inte är bättre i Sverige… För det finns nog också problem där som är okända i Finland tack och lov. Jag, och på senare tid också mina bröder, har som vana att titta på TV-programmet Veckans Brott som sänds på SVT varje tisdags kväll under hösten och våren. Genom det programmet får jag sådär lagom med avkoppling från juridiken, i formen av en mera populariserad (folklig) version genom att de följer upp kända brott i Sverige. Programmet finns tillgängligt på webben – SVT Veckans Brott (också från Finland).

smashandgrabbisverige

Exempel på en Smash and Grab stöld i Sverige – en företeelse som tack och lov knappt finns i Finland (ännu). (Bild från sr.se)

Ett tillvägagångssätt som är nästan helt okänt i Finland, men som inträffar ett tiotal gånger per år i Sverige är de s.k. Smash and Grab stölderna. Var tjuvarna med hjälp av ett stulet fordon vanligen forcerar entrén till t.ex. en stängd hemelektronikbutik, och sedan länsar butiken och flyr i en annan bil från platsen. (Exempel här på SR.se) Enda ”fördelen” med sådana stölder är att det inte brukar uppstå personskador utan det utsträcker sig till enbart (omfattande) materiella skador. Nästan gång du besöker t.ex. Gigantti i Vasa så kan du notera att de före entrén har gjutit halvmeterhöga betong ”pelare” vars syfte är bl.a. att skydda butiken från dylika stölder. Men som tur är sker inte dessa typer av stölder i Finland ännu, vad jag vet.

Nu skall jag återgå till mitt skrivande av mitt seminariearbete i familjerätt (perheoikeus), som också skrivs i en Nordisk kontext om intressebevakningsfullmakten (finska: edunvalvontavaltuutus). Samtidigt som Tuure Kilpeläinens låt Vaeltava aave spelar i hörlurarna. Dessutom kommer en av mina kusiner från Umeå över till Vasa på besök med färjan till helgen… Så just nu verkar allt kretsa kring Nordiska företeelser för mig 😉

Sebastian