Något om finlandssvenska

Denna vecka på onsdag så besökte jag en föreläsning vid Ritz om ”finlandssvenska och språkriktighet” av gurun på finlandssvenska, Mikael Reuter. Jag har under ganska lång tid varit intresserad av språk, vilket säkert också framgår av bloggens tidigare inlägg, så därför var det riktigt intressant att få lära sig lite mera om sitt eget språk.

Strax före Reuter skulle äntra scenen så presenterades han av kvällens konferencier, som konstaterade att hon helst är kortfattad då en språkvetare som han är närvarande. Reuter kvitterade och sade att det inte finns någon orsak att vara orolig för att bli bedömd av honom, för även han gör ju fel som privatperson. Samtidigt passade han dock skämtsamt på att inflika att hon bara hade haft en finlandism i sin presentation av kvällens lektion. Ordet i fråga var ”aula” som i finlandssvensk kontext betyder entré och utrymmena strax innanför ytterdörrarna, medan det i sverigesvensk kontext betyder ett auditorium eller en föreläsningssal. En sak som jag faktiskt hade ett vagt minne av att ha läst, men som jag nog gladeligen själv använder på det finlandssvenska sättet för det. Och inget fel i det, enligt Reuter, under förutsättning om att man är medveten om det och särskilt observerar vem som är mottagare för orden.

ritz

Mikael Reuter vid Ritz i Vasa.

Min sammanfattning av kvällens föreläsning består av följande punkter och noteringar:

  • att vi finlandssvenskar lever i en annan (språklig) verklighet och det därför är naturligt att vi ibland använder oss av ord, uttryck och en accent som skiljer från den svenska. Ett exempel är ”arbetarinstitut”, ett begrepp som är känt här i Finland men inte i Sverige. Likväl ska dessa ord få finnas kvar, vi kan inte ersätta dem med något annat (bättre) ord.
  • att finlandssvenskan håller på att närma sig rikssvenskan. Det här är någonting positivt eftersom det knappast är lönt att sträva efter att finlandssvenskan ska skilja sig från rikssvenskan mer än nödvändigt. I skrift ska båda språkversionerna helst vara lika, medan de får skilja sig i vardagligt tal. Bakgrunden till den här förändringen är att vi idag får allt mera influenser från Sverige till Svenskfinland genom TV (ex. TV-serier som Solsidan, Bron med flera) och internet (bloggar, webbtidningar etc).
  • att det i finlandssvenskan finns olika finlandismer, varav vissa är mera accepterade än andra. Särskilt praktiska är ord och uttryck som ”flervåningshus” och ”hemma från” (född och uppvuxen i). Av en finlandssvensks ordförråd så utgörs ungefär 2-4% av finlandismer, vilket betyder att två till fyra ord på hundra pratade eller skrivna ord är finlandismer. Som exempel består det här blogginlägget av ca 500 ord, vilket skulle ge ungefär 5 x 2-4 = 10 – 20 finlandismer. Ganska mycket kan jag tycka.
  • att båda uttalsformerna av ord generellt är accepterade. Ett konkret exempel är att vi finlandssvenskar i allmänhet säger ”psykolog” och ”psykiater” med betoning på det inledande ”p:et”, medan rikssvenskarna ofta utelämnar det och resultatet är ungefär ”sykolog” och ”sykiater”.
  • att vi finlandssvenskar inte kan använda oss av ordet ”ännu” korrekt. I sin enkelhet handlar problemet om att vi t.ex. säger ”får jag ännu säga en sak?” medan ordet inte borde användas i den kontexten, utan man borde istället säga ”får jag säga ytterligare en sak?”.

Riktigt intressant att få lära sig mera om sin egen språkanvändning!

Sebastian

När min frukoststund blev offentlig

Jag brukar oftast vara en person som snabbt tar till mig nya tekniker och testar på nya produkter och tjänster, alltså en person som på engelska kallas för ”early adopter” (tidig ibruktagare). Men det här med Instagram har nog gått mig litet förbi faktiskt, det medger jag. För jag registrerade mig på Instagram under förra hösten (2014), och den tjänsten har funnits sedan slutet av 2010.

På senare tid har jag även blivit lite mera flitig av mig att publicera bilder jämte en tillhörande text på Instagram, vilket idag tydligen fick (oanade) konsekvenser. För jag publicerade en bild på min frukoststund hemma i Jakobstad, där jag sitter hemma vid köksbordet tillsammans med min frukost som består av kaffe och filmjölk, samt ett exemplar av morgontidningen Hufvudstadsbladet.

Döm om min förvåning då jag efter ett par timmar efter att ha laddat upp bilden på Instagram får en notifikation på startskärmen på iPhone, där det står att läsa att tidningen Hufvudstadsbladet repostat min bild på deras eget Instagram-konto till deras över 2 000 följare runtom i Svenskfinland. Hoppsan då!

hbl-ig

När min frukost blev offentlig i Svenskfinland…

Vilka lärdomar kan man dra av det här då? Sannolikt att det man väljer att publicera i sociala medier kan få en mycket stor spridning om det vill sig väl eller illa (för den delen). Samtidigt är det också lite spännande att en så banal sak som en privatpersons frukost kan få stor uppmärksamhet…

Sebastian

På resande fot

I förra veckan så var det dags för den fjärde och sista modulen i Magma Akademin. Första delen av den här modulen bestod som vanligt av att vi hade två kursdagar i Helsingfors, denna gång med temat ”Utrikespolitik, Norden och multikulturalism”. Andra delen av modulen bestod av en tre dagar lång resa till Europas ”hjärta” och huvudstad Bryssel.

Men tillbaka till Helsingfors för ett ögonblick. Jag reste till Helsingfors från Vasa på fredagsmorgonen, det blev en tidig väckning som vanligt för att hinna med kl. 7 tåget till H:fors, för kursdagen skulle börja redan kl. 11 på förmiddagen. På plats i Helsingfors väntade sedan en späckad fredag och lördag med mycket intressant program.

På fredag så började vi med att diskutera Norden, och samarbetet mellan de Nordiska länderna. Som talare hade vi Jan-Erik Enestam som tidigare som varit bl.a. Finlands försvars- och inrikesminister. Och nu fungerar han som direktör för det Nordiska samarbetsorganet Nordiska rådet. En man med gedigen politisk erfarenhet alltså. Ett intressant föredrag hade han även att dela med oss, och jag fick återigen bekräftat att det Nordiska samarbetet är viktigt för Finland och att det faktiskt fyller en viktig funktion ännu idag (även om formen för samarbetet är stadd i förändring).

20150424_091829674_iOS

Jan-Erik Enestam håller ett intressant föredrag om det Nordiska samarbetet.

Eftermiddagen åtgick i sin tur att diskutera det politiska landskap som vi just nu lever i, och vad som väntar vid horisonten. Som föreläsare på detta tema hade vi dels Hufvudstadsbladets politiska kommentator Susanne Ginman samt Karina Jutila från tankesmedjan E2 som är en liberal tankesmedja och vars politiska hemvist är nära Centerpartiet.

20150424_131654610_iOS

Vi diskuterar den kommande regeringen med Karina Jutila. Vilka partier kommer vi att ha i den kommande regeringen?

En av de uppgifter som vi fick att diskutera i mindre grupper var hur den framtida regeringen för Finland kommer att se ut, i praktiken vilka partier som kommer att vara med bilda basen samt också vilka personer som kommer att inneha ministerposter. En stimulerande uppgift, och intressant kom de olika grupperna fram till ganska liknande regeringar. Grundkonstellationen var att de tre stora partierna: Centern, Sannfinländarna och Samlingspartiet, men med den variationen att en del hade med SFP och en del inte. I dagarna fick vi dock kanske facit gällande den frågan, för enligt regeringssonderingarna så verkar det som om att de blir de tre stora partierna utan SFP och andra mindre partier som leder Finland under de kommande 4 åren. SFP fick sitta i regeringen i över 30 år, men nu verkar det som om det är slut med den eran. Vilket gör mig som finlandssvensk litet orolig, faktiskt. För vem ska nu bevaka våra intressen i det politiska beslutsfattande? Men jag försöker ändå vara positiv och hoppas på det bästa.

20150424_162429798_iOS

Det blir onekligen en del bilder på mat i det här inlägget… Men jag gillar kulinariska upplevelser så i viss mån kan man dokumentera dessa. Här är förrätten som vi fick på Café Esplanad, bestående av bl.a. sparris och ägg benedict.

20150424_165502204_iOS

Kajsa Ekis Ekman håller ett intressant middags föredrag åt oss, om hennes karriär som journalist. Hon har bl.a. skrivit två böcker, en om trafficking i EU och en om eurokrisen i Grekland.

20150424_171301891_iOS

Till varmrätt vankades det varmrökt lax, ruggigt gott 🙂

20150424_174203266_iOS

En klassiker till dessert vid Café Esplanad, cheesecake med pinfärska bär.

Under lördagen hade vi ett intressant seminarium med Kajsa Ekis Ekman, som vi hade träffade redan föregående kväll, men nu med fokus på eurokrisen. Finland är ju en del av eurozonen, vilket gör detta tema extra aktuellt. Vi har ju haft en ”fortgående” ekonomiskkris i EU, och i Finland sedan år 2008 fram tills idag. Frågan är dock hur länge krisen ska fortgå? Något definitivt svar på den frågan, kunde hon dock inte ge.

Dagen fortsatte sedan med en brunch på Glaspalatset i Helsingfors, för att få våra hungriga magar mättade men framförallt för att träffa två personer som fungerar som mentorer för Akademin.

Sen var det ”fritid”, för dagen därpå skulle vi resa vidare till Bryssel på studieresa. På söndag väntade sedan en tidig väckning, redan femtiden, för att hinna ta bussen ut till flygfältet. Vi flög sedan med Finnairs direktflyg till Bryssel, vilket var en angenäm upplevelse.

20150426_042500860_iOS

Den obligatoriska bilden från avgångshallen vid Helsingfors-Vanda flygfält…

20150426_053208869_iOS

Jag har ett ganska stort intresse för flygplan, det har suttit i sedan jag började läsa Biggles böcker när jag var kring 12 år gammal. Nu skulle vi flyga med ett Embraer 190 som opererades av Finnair, beräknad flygtid 2h 40min.

20150426_103924195_iOS

Såhär ser en vanlig arbetslunch ut i Bryssel, friterad potatis i kombination med majonäs och ev. också något kött (här kyckling).

20150426_113158297_iOS

Diverse delikatesser i skyltfönstren längs med promenadstråken.

20150426_113206260_iOS

Våfflor verkar vara något av en nationalrätt i Belgien.

20150426_114557373_iOS

Manneken pis, en must see turistattraktion i Bryssel. Turisterna flockas och väntar på att de ska knäppa på vattnet. Det uppstod ett rungande ”woow-ljud” bland åskådarna när vattnet började flöda och pojken… ja…

20150426_121115653_iOS

Serien Tintins skapare, Hergé, var från Belgien vilket också syntes tydligt i stadsbilden.

20150426_130917766_iOS

Justitiepalatset i Bryssel med ett ord: mäktigt. Jag måste medge att jag blir något avundsjuk på mina belgiska kollegor som får jobba här.

20150426_130946986_iOS

Vyer över Gamla stan i Bryssel.

20150426_131800272_iOS

Entrén till justitiepalatset var skapad av huggen sten och skulpturer.

20150426_132030438_iOS

En av portarna in till själva rättsbyggnaden och rättssalarna, här kände man sig liten.

20150427_223155425_iOS

Stadshuset i Bryssel på natten. Med kvällsbelysningen så kommer verkligen arkitekturen till sin rätt.

20150427_221807721_iOS

Även ett besök på en av lokala pubarna hann vi avverka, Belgarna är ju kända för sin mörka klosteröl.

20150426_150555631_iOS

En rolig grej som de hade i många vanliga affärer i Bryssel var maskiner som pressade apelsiner till pinfärsk apelsinsaft. Varför har vi inte dylika mojänger i Finland?

20150426_175547784_iOS

Under de kvällar vi tillbringande i Bryssel så hade vi gemensamma middagar. Trakteringen höll minst lika hög standard som i Helsingfors.

Men över till själva sakinnehållet från resan. Syftet med resan var att vi skulle bekanta oss med olika institutioner och organisationer som är verksamma i Bryssel. Och det är många det! Där av hade de också från Akademins sida valt ut några besöksmål, för det finns mycket att se i Bryssel. Första dagen gick till ett besök vid EU-parlamentet där vi träffades EU-parlamentariker Nils Torvalds assistent. Torvalds själv var denna vecka i Strasbourg, där den andra parlamentsbyggnaden ligger. Själv har jag besökt Strasbourg och parlamentet där år 2010 genom Euroscola, så det var riktigt kul att få se motsvarigheten i Bryssel.
Besök nummer två i ordningen gick sedan till Finlands ständiga representation vid EU, det vill säga en form av ambassad som representerar Finlands intressen vid EU. Vid denna beskickning så tjänstgör kring hundra personer från olika finska ministerier och som är sakkunniga inom sina egna områden. Vi träffade där deras pressattaché som bl.a. bistår finska politiker när de träffar media.

Dag tre i Bryssel gick till ett besök vid EU-kommissionen, vilken fungerar som EU:s regering och har i uppgift att verkställa och övervaka att de beslut som fattas av förverkligas i respektive medlemsstat, d.v.s. också här i Finland. Där togs vi emot av den finska kommissionären Jyrki Katainens assistent H. Jern som tog sig tid att berätta om dels kommissionens verksamhet men också om arbetet som kommissionär mera ingående. Här skulle jag faktiskt kunna tänka mig att jobba i något skede, för kommissionen arbete verkade faktiskt intressant. Tyvärr är det dock ganska hårdkonkurrens om platserna, de facto så tillsätts platserna genom ett ”tävlingsförfarande”.

Efter att vi hade inmundigat en stadig lunch så fortsatte vi mot NATO och deras huvudkvarter i Bryssel för ett studiebesök där. Besöket till NATO var nog ett av de mest intressanta besöken under denna resa, eftersom ”NATO-frågan” i nuläget är särskilt aktuell här i Finland, ska vi ansluta oss till Nato eller inte? En intressant och tankeväckande siffra som nämndes under vårt besök där var att ca 96 % av invånarna i EU skyddas av NATO, d.v.s. att deras länder är medlemmar i Nato. Vi som är bosatta i Finland hör alltså till de 4 % som inte är med i Nato, och således heller inte kan förvänta oss något skydd därifrån vid händelse av en kris. Känns ju betryggande…

20150427_083806908_iOS

Parlamentarium fungerar som ett museum över EU och dess tillkomst. Vi besökte det efter vårt riktiga besök på EU-parlamentet. En intressant detalj härifrån var att de använde Apple iPhone i ett fodral som aktiva digitala guider, och dessutom fick man välja ett av EU:s officiella språk, däribland svenska.

20150427_083952749_iOS

EU-parlaments byggnaden i Bryssel.

20150427_092129485_iOS

Från plenisalen i parlamentet. Här klubbas alla viktiga beslut av som gäller både dig och mig som är bosatta inom EU.

20150427_092226230_iOS

De hade satsat på litet konstverk inne i parlamentet. Fråga mig inte vad det föreställer, dock!

20150427_093531428_iOS

Ett ögonblick, har vi kommit till en kyrka? Nej, vi är fortfarande i parlaments byggnaden, men de hade också ett kors som föreställer den europeiska gemenskapen och samhörigheten.

20150427_094635895_iOS

I en av de mindre sessionssalarna fick vi möjlighet att ställa knepiga frågor till N. Torvalds assistent J. Malmi.

20150427_101223543_iOS

Det blev en del besökskort / vistor cards under alla besök. De har onekligen satsat på säkerheten här i Bryssel och man kommer ingen vart om man inte har ett besökskort eller annan ID.

20150427_101445850_iOS

Undertecknad framför EU-parlamentet.

20150427_101741142_iOS

Utanför parlamentet hade det ställt fram en del av Berlinmuren som hade tillvaratagits efter dess fall. En bra påminnelse om vad aldrig igen får hända, ett delat Europa.

20150427_113707429_iOS

På väggarna i Parlamentarium hade man samlat olika citat av berömda personer, däribland av Sveriges statsminister Hjalmar Branting.

20150427_115954026_iOS

Hoppsan då! Vad har vi här då? Nobels fredspris som EU fick mottaga år 2012 i Oslo. Ett dylikt objekt hittar man nog vanligen inte på sitt lokala museum…

20150427_125734746_iOS

Bild av EU-kommissionen utifrån. Imponerande stor byggnad.

20150427_134118982_iOS

Från vårt besök till Finlands ständig representation vid EU. På skärmen syns en bild när vår statsminister Alexander Stubb tar emot pressen efter överläggningar med diverse EU-myndigheter. Här gäller det att hålla tungan rätt i mun. Och det är också orsaken till att politikerna har stöd av beskickningens personal.

20150428_082013107_iOS

Gruppbild utanför EU-kommissionen. Dag 3 i Bryssel.

20150428_082117115_iOS

En selfie framför kommissionen 🙂 Här skulle jag nog kunna tänka mig att jobba en period åtminstone.

20150428_085611409_iOS

EU-kommissionär för en dag!

20150428_084426599_iOS

I ett sammanträdesrummen i kommissions byggnaden fick vi bänka oss på de platser som vanligen besitts av de riktiga kommissionärerna, d.v.s. EU:s ”ministrar”.

20150428_084546017_iOS

Jag försökte mig på en panaromabild…

20150428_100301368_iOS

Utanför EU-kommissionen. Om du läser mycket internationella dagstidningar så känner du antagligen igen denna plats. För det är vanligtvis här de olika EU-ländernas ministrar och tjänstemän brukar låta sig fotograferas av pressen när de anländer till kommissionen för ett möte. Senast såg jag en bild på Greklands finansminister, Yanis Varoufakis, härifrån.

20150428_103646008_iOS

Efter våra besök på diverse institutioner dag 3, så var vi förtjänta av en god middag i det soliga vädret!

20150428_110742019_iOS

Många valde att testa på musslor, eller som kyparen kallade dem: ”Mussels in Brussels”. Personligen gick jag dock på pastalinjen 🙂

20150428_151218733_iOS

Stärkta av vår måltid så fortsatte vi mot resans sista besök. Till Nato och deras huvudkvarter i Bryssel. Dessvärre så var det förbjudet att fotografera på området, och dessutom så samlades all elektronisk utrustning in av säkerhetspersonalen i samband med säkerhetskontrollen. De är nog smått paranoida med säkerheten här! För i entrén hängde det bl.a. skyltar med följande budskap: ”No classified discussion in this area”…

20150428_151318358_iOS

Men bortsett från det så var nog det här kanske resans mest intressanta besök. Jag hade nämligen aldrig trott att jag skulle komma att besöka NATO, men tydligen blev det så ändå. Få se dock om Finland väljer att gå med i NATO under nära framtid eller inte?

20150428_173222894_iOS

Tack och hej Bryssel! Det var verkligen kul att få besöka dig och se en liten del av vad du har att erbjuda.

Hemkommen till Finland, så måste jag säga att jag är mycket nöjd med Magma Akademin och allt som den har gett mig. Därför är jag glad att jag blev uppmärksam på att det skulle ordnas en Akademi och att jag sökte till den förra hösten, för det här hade jag inte velat gå miste om. Kort uttryckt så har den gett mig mycket nytt substanskunnande inom de olika ämnen som vi gått igenom under de fyra modulerna. Men dels också ett betydligt större nätverk som sträcker sig över språkgränsen (svenska/finska) med många nya bekanta från olika studieinriktningar och olika karriärval.

Så om du är intresserad av samhället och vill lära dig mera om politik, hur man kan påverka, internationellt samarbete EU m.m. och samtidigt vill bygga ett nätverk bland svensk- och finskspråkiga, sök till Akademin i höst!

Sebastian

P.S. Under resan passade jag även på att göra en stopover i Åbo, och hälsa på en god vän som studerar där. Åbo är verkligen en vacker stad såhär på våren. Det enda jag kan klaga på gällande den staden är den dåliga servicen (eller närmast obefintliga) man får på svenska där. För när jag frågade i en butik av personalen ”om de pratar svenska?” så fick jag till svar ”no, ei yhtään!” (ungefär: nå, verkligen inte!, vilket jag finner synnerligen nonchalant och nästan otrevligt. Suck! Det bekräftade litet den stereotypa bilden av Åbo, som en av de städer som är sämst på service på svenska, tyvärr.

20150430_035656805_iOS

Järnvägsstationen i Åbo på morgonen. Tåget till Vasa, tack!

Missbruk av Instagram?

Var går egentligen gränsen för hur långa inlägg man får skriva på exempelvis Instagram, och varför inte också på Facebook för den delen också? Jag kom att fundera på den saken då jag har ”begåvats” med en förmåga att skriva relativt långa inlägg, särskilt på Facebook, men tydligen verkar också det här beteendet ha smittat av sig på hur jag skriver i andra sammanhang också, nu senast alltså på Instagram.

Texten nedan tillsammans med den obligatoriska bilden är mitt senaste inlägg på Instagram som jag publicerade där igår. Månne det här inlägget är litet i längsta laget för ett inlägg där?

”Trots att jag hunnit flanera utefter Vasas många (och långa) esplanader i närmare tre års tid, så upptäcker jag ändå ibland detaljer som jag tidigare inte varseblivit. En sådan iakttagelse gjorde jag även idag, då jag noterade att ”Hovrättsesplanaden” på vissa skyltar alltjämt skrivs ”Hofrättsesplanaden”. Kul att man låtit den gamla skrivformen fortleva, man känner faktiskt litet av #historiensvingslag och svenskans släktskap med #danskan (tänk: afdeling-avdelning m.fl.). Det kan ju tyckas vara en petitess, men jag läste att nämnda esplanad faktiskt är Finlands äldsta (åtminstone enligt #wikipedia) och längs med den har jag hunnit spatsera av och an i tre år utan att känna till den saken heller.
Litet #allmänbildning i vardagen alltså…
#Vasa #Vaasa #Historia #Finland #Hovioikeus #Esplanad #Puistikko #Hovrätt eller #Hofrätt som i #Sturehof”

vasa-hovrattsesplanaden

Jag har en förmåga att notera smådetaljer och ”avvikelser” från det normala, som här att man skrivit ”hovrätt” med ”f”.

Men jag fortsatte ännu med att skriva en kommentar till mitt ursprungliga inlägg, som löd:

”Däremot minns jag ännu årtalen för när Finland (då som en del av #Svearike) fick sina hovrätter (#Åbo 1623 och Vasa 1775). Varför det? Jo, för trots att det nu har hunnit passera 4 år sedan jag läste till inträdesprovet (våren 2011) till #oikis så minns jag fortfarande sådana detaljer ur inträdeslitteraturen (ena boken handlade om rättshistoria.). Skrämmande, hur vissa saker kan bli inpräntade i ens minne… Hälsningar av en lätt skadad #juriststudent 😉 ”

Men på tal om bilder och bildtjänster så måste jag ta tillfället i akt dela en bild från Pörkenäs lägergård i Jakobstad. Jag säger redan nu att bilden inte är tagen av mig, utan av M. Sarvela som har publicerat den i ”Jeppis gruppen” på Facebook (och tillåtit att man delar den).

porkenas_lagergard_jakobstad

Solnedgångarna ute på Pörkenäs lägergård är alltid otroligt vackra och storslagna på samma gång. Den här bilden är tagen ut mot havet, och i förgrunden skymtar man sandstranden med korset i centrum.

Till sista bild för det här inlägget väljer jag ytterligare en bild från strandpromenaden i Vasa (jag publicerade ju en bild i föregående inlägg också.).

strandpromenaden_vasa_finland

Så otroligt fridfullt och vackert på samma gång! Vasa universitets campus fotat från Strandpromenaden, i jämnhöjd med Havtornen vid ÅA.

Sebastian

Veckoslutet i Helsingfors

Tänk hur tiden går ibland? Jag tycker det var alldeles nyligen som jag skrev ett inlägg om att jag hade tillbringat en helg i Helsingfors, men det var ju nästan för 1 månaden sedan. Nu är det så återigen dags för ett sådant inlägg. För gissa var jag tillbringade detta veckoslut? Jo, även denna gång i Helsingfors.

Vad är det då som drar mig till just Helsingfors? En kompis undrade om jag hade gått och skaffat en flickvän (som skulle vara bosatt i just H:fors), men så är alltså inte fallet 😉
Utan saken är den att det var dags för en ny modul i Magma Akademin, denna gång modul nummer 3 av 4. Temat för den här modulen var ekonomi och ekonomisk politik, vilket nog hör till mina favoritområden.

Således var det dags att igen sätta sig på tåget mot Helsingfors, denna gång utan några incidenter, förra gången var ju Pendolino tåget ”finito” men så var fallet inte denna gång. Framme i Helsingfors så fick jag återigen bege mig ut mot stadsdelen Hagnäs som ligger strax norr om Helsingfors City. För ute i Hagnäs så skulle vi besöka Kommunförbundet som fungerar som intressebevakare för Finlands kommuner i olika sammanhang. Motsvarande organisation i Sverige torde heta SKL (Sveriges Kommuner och Landsting).

Vid Kommunförbundet fick vi höra på en föreläsning om vilka saker som just nu och i nära framtid utgör kommunernas största utmaningar och möjligheter. En intressant siffra som nämndes i sammanhanget var att varje kommun svarar för över 390 olika uppgifter, detta gäller likväl för den minsta kommunen Sottunga (på Åland) med 101 invånare som för Helsingfors stad med över 600 000 invånare. En kommun kan alltså ha flera uppgifter än vad den har invånare… Dessutom ökar hela tiden antalet uppgifter som en kommun ska ombesörja, allt från socialomsorg och primärvård till parkförvaltning och planläggning.

Fredagen fortsatte sedan med ett diskussionsseminarium mellan två professorer: Tom Berglund från Hanken (Svenska Handelshögskolan) och Heikki Hiilamo från Helsingfors universitet. Från Akademins sida hade man låtit förstå att de här två debatörerna hade relativt olika utgångspunkter, vilket nog också visade sig stämma. Hiilamo menade att välfärdsstaten bör finnas som ”en dyna” som finns tillgänglig i det fall att individen ex. blir sjuk eller arbetslös och som tar emot och dämpar konsekvenserna. Berglund istället vitsordade mera privatisering och att den offentliga sektorn bör bantas i möjligaste mån. Själv står jag väl någonstans i mitten mellan dessa två åsikter – nu kan någon säkert kritisera mig för att jag inte direkt tar ställning, men det är knepiga frågor.

Fredagen avslutades sedan med en middag vid Café Esplanad vilket blivit tradition inom Akademin. Men utöver mat så bjöds vi också på ett intressant föredrag av Arne Wessberg. Wessberg har onekligen en imponerande lång meritlista, för han har fungerat bl.a. som Vd för YLE (Yleisradio/Rundradion) och varit styrelsemedlem av Nokia Abp (mobiltillverkaren som Microsoft köpte upp) för att nämna några av hans uppdrag. Hans föredrag behandlade bland annat teman som förändring och ledarskap. När det gällde ledarskap så menade han att det mera handlar om ”att ge kontroll, istället för att ta kontroll” om man vill uppnå önskvärda resultat i dagens samhälle som förutsätter ett visst mått av kreativitet, och jag tror att det ligger en hel del i den tanken faktiskt.

20150313_173842530_iOS

Arne Wessberg talar om ledarskap och kreativitet inom näringslivet, samt varför timing i allt är så viktigt. För det är nämligen lika fel att vara för tidigt ute som det är att vara försent ute.

cafe-esplanad-cheesecake

Café Esplanad i Helsingfors är stället där vi brukar äta middag på träffarna. Ställets paradnummer är onekligen deras superba cheesecake!

Dagen därpå, alltså lördagen så åtgick förmiddagen till två mycket intressanta och namnkunniga personer i finsk ekonomi. För först ut var Sixten Korkman som är professor i nationalekonomi vid Aalto-universitet, och som allmänt anses vara en av de största tänkarna och debattörerna när de gäller Finlands ekonomi. Han har också gett ut en bok med titeln ”Talous ja utopia” (på svenska: ”Ekonomi och utopi”), som blivit lite av en bästsäljare och modern klassiker bland samhällsintresserade här i Finland (t.o.m. min pappa råkar äga ett exemplar av ifrågavarande bok).

20150314_081043147_iOS

Korkman föreläser för oss deltagare i Akademin. Utöver att han definitivt innehar ett stort substans kunnande så är han även en bra och intressant föreläsare som tar sig tid att svara på frågor.

Nummer två i ordningen av föreläsare på lördagen var Erkki Liikanen, som för närvarande är chefsdirektör för Finlands bank. Han var visserligen nummer två i ordningen, men när det gäller hans inflytande över finsk ekonomi så är nog inte placeringen mellan honom och Korkman given, utan det får bli en delad första plats där, tycker jag. För Liikanen har inte bara fungerat som direktör för Finlands bank, han har även erfarenhet av att ha fungerat som Finlands finansminister och han var dessutom Finlands första kommissionär i EU-kommissionen när Finland anslöt sig till EU 1995. För att toppa alla dessa tidigare uppdrag, så sitter han även i styrelsen för IMF (Internationella valutafonden).

Liikanen berättade dels om Finlands banks uppgifter, dels om det ekonomiska läget i Finland och Europa. Men framförallt tog han sig tid till att svara på våra frågor, för han baserade stora delar av sitt anförande på att vi skulle ställa frågor till honom. Dessa frågor fungerande sedan som diskussionsunderlag under föredraget. En presentationsstil som kan rekommenderas varmt. Många av våra frågor kretsade av förklarliga skäl kring den dåliga ekonomiska situationen i EU men kanske särskilt i Finland. Men både Korkman och Liikanen verkade ändå vara hoppfulla inför framtiden – med ett budskap om det snart nog torde börja vända för både Finlands och EU:s del när det gäller ekonomin. Vidare menade båda att vi i Finland har en förmåga av ”svartmåla” vår egen (ekonomiska) situation och att vi dessutom är skickliga på att glömma bort det faktum att vi relativt sett, har det ganska bra ställt ekonomiskt. Men visst, nog skulle det ändå vara välkommet med ett (rejält) ekonomiskt uppsving.

20150314_2

Erkki Liikanen svarar på våra frågor. Bild källa: Magma Akademins Twitter.

Lördagen avslutades med en redovisningen av en gruppuppgift som vi hade färdigställt inför denna träff. Syftet med uppgiften var att träna argumentationsförmågan samt kunna argumentera för någonting ”som man inte själv nödvändigtvis tror på till 100%”. Tanken med övningen var således att man skulle tränas i att kunna finna rationella och trovärdiga argument för den ståndpunkt man tilldelats, och att kunna presentera dessa på ett trovärdigt sätt. Hmm. Det här är också en egenskap som är otroligt viktigt i rollen som jurist, för där är man oftast tvungen att driva huvudmannens intresse i möjligaste mån. Dessutom är det också viktigt att kunna hålla huvudet kallt, och i någon mån kunna förutse vilka punkter som ”motståndaren” ser som svaga i ens egen argumentation och i möjligaste mån kunna förekomma ”motståndaren” på dessa punkter. Vi bedömde sedan de andra gruppernas presentationer och intressant nog så blev de oftast relativt jämnt mellan de olika grupperna, men kanske det beror på att många är skickliga i argumentation och retorik?

Efter dessa programpunkter så var det sen dags för mig att söka mig tillbaka hem till Vasa med tåg. Samtidigt som den helg också varit väldigt intensiv med mycket program, så kändes det faktiskt litet vemodigt att helgen redan var över. För nu återstår bara en modul innan kursen formellt är över… Men samtidigt antar jag att det är tecken på att verkligen och genuint trivs med det vi gör och får lära oss inom Akademin!

Sebastian

Ett nytt ord i vokabulären: ”halpuuttaa”

Jag besökte nyligen en Prisma här i nejden (Prisma = en matvarubutikskedja här i Finland), för att göra litet dagliga inköp. Då vid bröddisken så råkade jag lägga märke till ett ord på finska, som åtminstone jag inte stött på tidigare. Ordet i fråga var: ”halpuutimme”.

halpuutimme-forbilliga

Så kan ett reklamanslag se ut i Finland. Reissumies är förövrigt namnet på ett rågbröd, som jag finner mycket gott! 🙂

Må vara att jag gått i språkbad i finska genom hela grundskolan, men trots det så stöter jag ibland på finska ord som är okända för mig sedan tidigare. Numera händer det alltmera sällan i och för sig. Men nu var det så dags igen, för jag var tvungen att fundera ett litet tag innan jag begrepp mig på detta, för mig, nya ord. En del läsare som inte kan finska, tänker nu kanske något i stil med: ”håll oss inte på halster, utan berätta vad halpuutimme betyder på svenska”.

Men jag skall ge mig på ett (tappert) försök att översätta det aktuella ordet till svenska. Ett projekt som jag har litet extra tid till i och med att jag blev rackarns förkyld i helgen, och just nu håller på att kurera mig från förkylningen. Men över till språket, så är grundformen för ”halpuutimme” ordet ”halpuuttaa”, vilket i sin tur är en version av adjektivet ”halpa” som betyder ”billigt” på svenska. Således om vi svänger på resonemanget: så har vi adjektivet ”halpa” i sin grundform som vi väljer att göra om till ett verb, vilket resulterar i det finska ordet ”halpuuttaa”. Men, så långt hänger svenska språket med i svängarna. För man kan översätta ”halpuuttaa” till ”förbilliga”, ett ord som inte i sig är alltför vanligt i svenskan. Litet krångligt, inte sant?
Men det blir ännu litet värre…

För på skylten står det ju ”halpuutimme hintoja” – så vad betyder det då? Jo, ordet ”hinta” betyder pris på svenska, och i den form som det förekommer på skylten, d.v.s. ”hintoja”, så betyder ordet ”priserna”. Så långt är det, i mitt tycke, ännu relativt logiskt. Men för att kunna bilda en hel mening på svenska så behöver man också ett subjekt, utöver ett predikat (ett verb), i det här fallet ”halpuuttaa” (förbilliga) och vid behov också ett objekt, i det här fallet ”hintoja” (priserna).

Men nu kommer vi till det kluriga men samtidigt också finurliga med finskan, för genom att lägga till en ändelse på verbet så kan vi därigenom ersätta ett eget ”fristående” subjekt i meningen. Rent praktiskt så ”kapar” vi av ”halpuuttaa” så att endast ”halpuut” återstår och sedan lägger vi till ändelsen ”-imme”. Det här resulterar i att meningen nu också plötsligt innehåller ordet ”vi”. För ”mme” delen innebär ”vi” på finska, för finskans ord för ”vi” är ”me”, men det ersätts vanligen med tidigare nämnda ändelsen. Men inte bara det, för den utbytta ändelsen till ordet medför också att meningen byter tempus från att i grundformen ha varit i presens (nutid) till att nu stå i preteritum (imperfekt/dåtid).
Således så om vi nu översätter hela meningen ”halpuutimme hintoja” så blir det på svenska ”vi förbilligade priserna”. Smaka på den du! 🙂

Så kanske jag mot bakgrund av ovanstående, kan bli förlåten för att jag inte ögonblicken kunde koppla ordet ”halpuutimme” till svenskans något ovanliga ord ”förbilliga(de)”?

Men i rättvisans namn så ska det sägas att finskan trots sin något komplexa uppbyggnad, är relativt ”snäll” mot en när det kommer till uttalet. För i finskan så är grundregeln den att man, i princip, alltid lägger betoningen på första stavelsen i varje ord. Ett bra exempel är ordet ”kemi” som på svenska uttalas ”kemii”, medan det på finska uttalas med kraftig betoning på ”ke” delen. För på finska avser man en stad i Norra Finland med namnet ”Kemi” när man säger det, medan svenskan igen syftar på den naturvetenskapliga disciplinen som studerar kemikaliska företeelser. (btw: kemi på finska är ”kemia”). Tur i alla fall att den här språkkompiskursen i finska som jag påbörjade i höstas har fått en inofficiell fortsättning, för det är onekligen nyttigt och kul att få diskutera på finska med personer som har finska som modersmål.

Jag får väl avsluta det här inlägget med två finska sånger. För jag noterade att nästan hälften av mina bloggläsare kommer från Sverige, så av det skälet kan de ju vara kul för att lyssna hur finska låter samt hur det är också är ett fint sångspråk.  Men den sång som jag denna gång rekommenderar är ”Haloo Helsinki!”:s ”Vihaan kyllästynyt” (på svenska: Trött på all ilska/hat”), som är en synnerligen ny fin finsk sång. Den andra sången jag rekommenderar är av Laura Närhi med namnet ”Hetkeen tie on kevyt”. Just den sången kommer egentligen från en film med titeln ”Vuosaari” (en förort till Helsingfors med det svenska namnet ”Nordsjö”), som jag tänkt titta på vid tillfälle.

I ett tidigare inlägg så har jag ju också roat mig med att översätta en finsk sång (Juha Tapios: Jossain täällä) till svenska så om du är nyfiken på vad en finsk sångtext kan ha för innehåll så kan du läsa det inlägget här.

Sebastian

Vad sker i Österbotten?

Alltid händer det något i lilla Österbotten har jag fått erfara, och om det inte sker genom egen försorg så finns det alltid något annat intressant att bevaka eller notera. Vi Österbottningarna är förövrigt också experter på den saken, händer något i lilla Jakobstad, så vet resten av staden svaren på frågorna Vem/Vad/När/Hur oftast före de iblandade själva är medvetna om dessa omständigheter.

Ett sådant exempel är fallet med den gigantiska fågeläggssamlingen som uppdagades i Södra Österbotten, och som lokalmedia, i mitt tycke, har skärskådat nästan litet onödigt nitiskt. Men i alla fall, det rör sig om en man som under en lång tid har samlat in ägg från både fridlysta och icke-fridlysta fåglar. Att samla in ägg från fridlysta arter är ett miljöskyddsbrott, och är således också straffbart. Problemet i det aktuella fallet var bara det att äggsamlingen hade närapå gigantiska proportioner, innehållande bortåt 9 000 st ägg enligt Yles svenska nyheter. Det säger sig självt att det inte är någon enkel uppgift för rättsvårdande myndigheter att gå igenom alla dessa ägg, och på ett trovärdigt och rättssäkert sätt katalogisera vilka av fågeläggen som är ”olagliga” och vilka som inte är det.

fagelagg-nyhet-hbl

Tydligen nådde nyheten om fågeläggs-fallet över nyhetströskeln också i Nyland – här är en artikel ur Hufvudstadsbladet om domen. Och jag kan också instämma i försvarets kommentar om att jurister i gemen inte vet särdeles mycket om ägg och fåglar…

Hur som haver så har nu denna lokala följetong, eventuellt, nått vägs ände. För domen i fallet föll i Österbottens tingsrätt 20.2.2015, var den tilltalade fälldes på de flesta av åtalspunkterna (men friades också på några punkter). Så nu återstår det att se om domen står sig eller inte, vilket beror på om någon av parterna nu överklagar domen till hovrätten. Då får hovrätten onekligen en delikat uppgift att bita i, för ärendet i tingsrätten blev anhängigt under hösten 2013, och domen föll alltså i dagarna. Vilket ger en handläggningstid på bortåt 1,5 år i första instans…

Mig veterligen så är dock det här, fågeläggs-fallet, relativt unikt vad det bekommer ärendets art och proportioner, åtminstone sett på ett nationellt plan. Därför blev jag som juriststudent såpass nyfiken att jag faktiskt beställde efter domen i ärendet (som är en offentlig handling) för att studera den närmare. Och jo, den kan nog som reportern i HBL:s artikel ovan konstaterar, med fördel liknas med en ornitologisk handbok än en sedvanlig dom… Så nu undrar jag, finns det några motsvarande fall i övriga Norden? Det skulle faktiskt vara intressant om så vore fallet, så att man kunde jämföra litet.


I helgen så företog jag mig ett besök till Jakobstad, då min lillebror kommit hem från Göteborg nu över sportlovet. Han har nämligen varit i Svea-rike i nästan 2 månader i sträck nu, så det var verkligt kul att återse sin bror hemma i Finland för en gångs skull. Nästa gång är det väl jag som får avlägga ett besök till Sverige, antar jag 🙂

Vidare åtgick nästan hela lördagen till ett möte för Studentmissionens räkning som av slump råkade ordnas i Jakobstad, och som jag därav också passade på att bevista.

mote-kaffe

En fördel med att gå på möten, är att man utöver den mänskliga interaktionen också oftast erhåller kaffe med tilltugg. Nej, skämt åsido,  inte går jag på möten av den anledningen, men under det här långa mötet så behövdes faktiskt litet tilltugg för att orka hänga med till slutet.

campus-allegro-ingang

Kul att man också ordnar ”nationella” möten i lilla Jakobstad någon gång också. För oftast brukar det vara vi som får resa till H:fors eller liknande… Denna gång möttes vid dock på Campus Allegro mitt i Jeppis City 🙂

En sak jag kom att tänka på under det här mötet, som inte direkt anknyter till det här mötets substans, så var det att man med fördel kunde anamma den svenska möteskulturen med s.k. stående möten. Kännetecknande för dessa stående möten, är det att man står under mötet i stället för att sitta ner, vilket torde leda till att man håller kortare och effektivare möten än när man sitter ner. Personligen tror jag det ligger något i det, även om mitt skämtsamma förslag inte vann gehör denna gång. Men i och för sig, vi höll på i så många timmar att det sannolikt inte hade varit möjligt med ett stående möte…

Sebastian

Några ögonblick ur veckan

Ja, nu börjar vårterminen på verkligt ta fart märker jag, särskilt vad det bekommer studierna. Jag har ju faktiskt gått och anmält mig till ett av juridiska fakultetens projekt. Vad innebär då ett projekt? Jo, det innebär att man inom den tid projektet pågår skall skriva och färdigställa sin egen magisteruppsats (vardagligt kallad för ”pro gradu avhandling” i Finland). Dessutom har också Studentmissionens verksamhet vaknat upp på riktigt ur dvalan efter jullovet, och en av vårens större satsningarna som föreningen gjorde var ett ”cocktail party” i förra veckan. Så alltid är det något på gång.

juridiska-fakulteten-golden-retriver

Studiesekreterarens Golden Retriver möter en ibland i korridoren på juridiska fakulteten, så också i tisdags förra veckan 🙂 Jag tror inte att det råder en lika hemtrevlig stämning på alla universitet…

Graduskrivandet innebär att det blir en hel del självstudier, för genom avhandlingen skall man, åtminstone i teorin, visa att man kan skriva vetenskaplig text självständigt. Få se om jag bemästrar det, men nog ska det säkert gå bra med litet stöd och input av ens handledare och andra lärare/studenter som finns runtikring.

Vasa Studentmission ordnade förra veckans torsdag (12.2.) ett s.k. Cocktail party för studerande med syftet att föreningens medlemmar skulle få ha en kul kväll i vintermörkret. Och en kul kväll blev det också, vilket undertecknad kan intyga när som helst 🙂

Några bilder från kvällen i Åbo Akademis foajé, var vi hade mingel och dansträning (!). Ja, du läste rätt – vi fick lära oss att dansa Lindy Hop (eller för att vara riktigt precis, en variation av det vid namn Charleston).

vasa-studentmission-cocktailparty1

Här är en del av gänget samlat, spända av förväntan före dansträningen skall börja. Kanske vore det läge att hänga av kavajen, för det här kommer att bli svettigt…

vasa-studentmission-cocktailparty2

Danslärarna in action! I början var alla lite stela – men sen släppte det och det var sjukt kul, faktiskt!

vasa-studentmission-dans-lindy-hop

Nu är gänget på gång på allvar. Det krävs litet flow för att kunna dansa en swing-dans i 8-takt… En viss brist på manliga kavaljerer hade vi dock, så häng på nästa gång killar…

Här kommer till sist några bilder från kvällens vimmel.

vasa-studentmission-styrelsen2014-2015

Här är styrelsen för Vasa Studentmission samlad, så närapå som på en medlem. Bilden kunde nästan vara tagen direkt från ett stort bolags årsredovisning, porträtterande deras ledningsgrupp, inte sant?

vimmelbild1

Bilder från vimlet – den litet mera inofficiella versionen. Kanske kunde jag också passa som en riktig bohem? Rekvisitan bidrog också till att lyfta vimmelbilderna en aning…

vimmelbild2

Tre ganska stiliga herrar samlade på en bild: en ekonom, en ingenjör och en jurist 🙂 Vi är dock relativt mjuka på insidan, trots att våra respektive yrkesval utåt kanske kan framstå som något hårda….

Samtliga bilder från Cocktail partyt är hämtade från Studentmissionens Facebook sida, fotograf är S. Ylimäki – för fler bilder besök gärna VSM sida på Facebook.

Sammantaget så har det varit en relativt bra balans mellan studier och olika nöjen på den senaste tiden, det bidrar säkert också till en någorlunda sund och hälsosam livsföring i övrigt, hoppas jag.

Sebastian

Två Österbottningar i Vatikanen

Mina föräldrar besökte nyligen Rom och Vatikanstaten genom en tjänsteresa. Syftet med resan var att de skulle representera finska lutherska kyrkan i en finsk delegation utsänd till att besöka påven i Vatikanen. Jo, du läste faktiskt rätt, påve Franciskus, den ”äkta” varan.

Orsaken till att de fått inbjudan var att min pappa forskat i ekumenik, d.v.s. samarbete mellan olika kyrkor (t.ex. mellan anglikanska och lutherska, och mellan lutherska och katolska). Med sig fick man också ta sin respektive, i det här fallet min mor, förstås. Resan till Rom gick sedan av stapeln i slutet av januari, och nu är de återigen tillbaka i kalla Finland.

Men så här i efterhand så ter det sig relativt speciellt att han råkade bli inbjuden dit just nu. För jag minns nämligen att jag i somras på familjens sommarstuga skämtade med min pappa om att han borde skicka in en sammanställning på sin doktorsavhandling till Vatikanen, så kanske han skulle få en inbjudan till påven. Med facit i hand, så skickade han dock inte in sin doktorsavhandling, utan inbjudan kom fram på litet andra vägar. Men ändock, lustigt hur saker och ting kan sammanträffa ibland.

Jag måste väl bifoga några bildbevis, för att man skall bli trodd när man hävdar något sådant här 🙂

pave_franciskus_vatikanen

Mamma Karin, mottar en plakett ur påve Franciskus hand i Vatikanen. Något konkret minne måste man väl ändå få med sig hem från den stora världen?

pave_franciskus_vatikanen2

Min pappa Bo-Göran, skakar hand med påve Franciskus. Notera hur de tummar varandra 🙂 Månne han hade räknat med att den dagen skulle komma när han var en ung teologi studerande?

Själv hade jag dock en mycket mera anspråkslös roll i det hela. Jag fick nöja mig med att skjutsa föräldrarna till tåget varigenom de skulle påbörja resan till Rom, samt hålla koll på hemmafronten, för annars hade två av mina yngre syskon fått rumstera helt fritt…
Men jag är glad ändå, glad för att mina föräldrar fått möjlighet till något är relativt få förunnat.

bennas-tagstation

Ungefär hit utsträckte sig mitt ansvar i den här kedjan, d.v.s. att skjutsa föräldrarna ut till Bennäs tågstation 🙂 Men jag finner det synnerligen fridfullt att lyssna på det sjungande ljudet som uppkommer från spåret, när tåget anländer/avgår i den annars så tysta vinternatten och se det sprakande blåljuset från pantografen (el-nedtagaren ovanpå loket), som uppstår under den kalla årstiden.

Jag måste medge att jag under längre tid varit litet intresserad (och fascinerad) av den katolska kyrkan som institution, även om jag själv inte är katolik (utan lutheran). Orsaken till min fascination ligger dels i att katolska kyrkan är en av världens äldsta institutioner, och en av de varat längst med oavbruten historia på nästan 2 000 år. Om man jämför med vårt eget land, Finland, så sträcker sig dess historia blott en 90 år bakåt i tiden, vilket utgör mindre än 5 % av den tid som katolska kyrkan varat – det ger litet proportioner beträffande tidsaspekten. Men dels också i att de har ett relativt strikt traditions- och förvaltningssystem, som sträcker sig från allt till Gudstjänstordningen till regelrätt juridik (den kanoniska rätten).

Sebastian

En helg i Helsingfors

I fredags så var det på nytt dags för mig att packa väskorna och bege mig ner söderut med tåget till vår huvudstad, Helsingfors. Denna gång var syftet med resan att delta i andra modulen på Magma Akademin, en kurs som jag påbörjade i mitten av januari i år.

Den som känner mig, vet att jag är tidsoptimist, och det är sak som jag sällan förnekar. I dessa tecken så väntade jag till torsdags eftermiddagen innan jag skulle boka tågbiljetterna till fredagsmorgonens resa. Döm om min förvåning då jag via VR:s hemsida fick beskedet att tåget, ett Pendolino som skulle avgå kl. 7:00 från Vasa, var fullbokat! Jag trodde inte det var möjligt att ett tåg skulle bli fullbokat. Därmed blev det ett par oroliga ögonblick, innan jag fann att det som tur var fanns lediga platser i 1 klass – dessa biljetter är ju dock aningen dyrare – men så fick det bli, för det var inte en alternativ att lämna bort på grund av ett fullsatt tåg.

Nå, fredagsmorgonen kom så, och jag begav mig i relativt god tid till tågstationen. På plats där, så blir jag igen tvungen att gnugga mig i ögonen en aning, eftersom det på det enda spåret som finns vid Vasa tågstation står ett gammalt InterCity tåg. Jag hade ju väntat mig ett toppmodernt Pendolino som skulle avverka sträckan Vasa-Helsingfors på 3,5 timme. Därav frågar jag något oroligt av konduktören utanför tåget, om just detta tåg ersätter Pendolino tåget till H:fors. Han svarar mig då att ”Pendolino se on finito!”, (på svenska: Pendolino ja, det är finito!). Må vara att jag vid tillfället något stressad, men jag kunde ändå inte låta bli att dra på munnen en aning åt hans, i mitt tycke fyndiga uttryck, om att Pendolinot är finito. För Pendolino tågen tillverkas nämligen i Italien, och finito är ju italienska för kaputt… (Uppenbarligen har inte de italienska tågkonstruktörerna beaktat de finska vinterförhållandena tillräckligt väl?)

vasa-helsingfors-intercity-business-class

Jag hade väntat mig Pendolinos bekväma Business class, men istället fick jag sitta i en egen kupé på ett gammalt IC tåg… Men nog funkade det också riktigt bra: tidningar och kaffe/té ingick ändå 🙂

När jag väl embarkerat tåget, så informerade konduktören oss om att tåget nästan torde klara av att hålla tidtabellen, eftersom tåget var ett bra exemplar (”vararunko”) och det opererades av en utomordentlig förare. Tågresan förflöt sedan i relativt god mak till Helsingfors, och vi rullade in 15 minuter efter tidtabellen på Centraljärnvägsstationen.

På plats i huvudstaden var det sen dags för mig att söka mig vidare ut mot Hagnäs. Det skulle bli mitt första besök i Hagnäs (Hakaniemi), som är en stadsdel i H:fors, så jag hade kollat upp litet vartåt jag skulle söka mig. Enklaste sättet att ta sig från C-stationen, var att ta metron till Hagnäs station och därifrån fortsätta till det s.k. runda huset där vi skulle mötas upp. För därifrån skulle vi sedan fortsätta gemensamt till SDP partikansli, som också låg ute i Hagnäs.

helsingfors-hagnas-metrostation

En synnerligen sympatisk annons i Helsingfors metron innehållande en påminnelse om att man ”inte kan gå vilse i Helsingfors metron, förutsatt att man väljer det rätta spåret av två”. För metron i H:fors har nämligen bara en linje…

Jag hittade utan större problem fram till runda huset, och efter ett kärt återseende med de andra deltagarna så fortsatte vi i ”gåsmarsch” till SDP.

partiet-SDP-kansliet-helsingfors

Lämmeltåget av deltagare i Akademin är på väg att inta SDP:s partikansli. (Eller som jag hörde någon säga: ”vi ser ut som en dagisklass på på rundvandring i stan…”)

SDPs-sammantradesrum

Inne i SDP:s sammanträdesrum. På ändan av bordet brukar Antti Rinne (Finlands finansminister och partiordförande sitta). På väggarna har SDP gjort upp sin kampanj strategi för de två -gångna- veckorna (vilket var orsaken till att vi fick fotografera här.) Sällan ges dock möjlighet till att man skulle få bekanta sig med ett partis media strategi etc. från ”insidan”. Längst till vänster skymtar du Reijo Paananen, partisekreterare för SDP.

För den första dagen av två, d.v.s. fredagen, var i huvudsak dedikerad till två studiebesök. Det första var som sagt hos SDP, som är Finlands socialdemokratiska parti, och Finlands andra eller tredje största parti beroende på opinionsmätning. (De fyra stora partierna i Finland är: Centern, Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Sannfinländarna).

Det andra besöket gick till Försvarsministeriet där vi skulle träffa statssekreteraren Marcus Rantala, som är statssekreterare till Carl ”Calle” Haglund (försvarsminister, SFP). Även det besöket var givande, för vi fick dels en inblick i ministeriets verksamhet men också i balansgången mellan politik och vanligt tjänstemannaarbete. För till syvende och sist så handlar ju ministeriets uppgift om att verkställa de beslut som politikerna fattat, tjänstemännen kan inte i någon (större) omfattning börja föra en egen linje i olika frågor.

forsvarsministeriet-finland

Försvarsministeriets huvudbyggnad på Södra magasingatan, i stadsdelen Gardesstaden (Helsingfors centrum). En representativ fastighet i ett representativt område, må vara att militärens ledning inte håller till här – utan de sorterar under den s.k. huvudstaben med egna lokaler.

runebergstarta-forsvarsministeriet

Vid försvarsministeriet blev vi bjudna på Runebergstårta, gårdagen till ära (torsdagen 5.2 inföll nämligen Runebergsdagen). Det var bara punschen som fattades, för det lär Runeberg själv ha druckit till denna ädla bakelse (utöver kaffet naturligtvis)…

Efter de två besöken så hade vi en kort föreläsning om val och valdeltagande som främst kretsade kring vilka faktorer som inverkar på hur folk väljer att rösta i nationella val. En intressant notering var dock den att man relativt bra genom att känna olika bakgrundsfaktorer för en person kan förutsäga med relativt stor sannolikhet på vilket parti denne kommer att rösta på, eller åtminstone vilka partier som är aktuella. T.ex. det faktum att jag har svenska som modersmål gör det mycket sannolikt att jag kommer på att rösta på SFP (Svenska folkpartiet)…

Kvällen fortsatte sedan med traktering på Café Esplanad, där vi förutom mat, även bjöds på ett intressant föredrag av Li Andersson från Vänsterförbundet. Hon talade bl.a. om vilka utmaningar det finns i att verka som politiker, och hur man ”kickar” igång en politisk karriär. Må vara att jag inte delar hennes politiska åsikter/värderingar (jag drar mera åt det blåa hållet), men jag fann henne som en synnerligen intressant och stimulerande politiker – flera politiker kunde med fördel ha samma framtoning som hon…

Oj så gott, det var att ge sig an denna anrättning, efter att ha haft en intensiv dag på stan. Den bestod av varmrökt lax, potatispuré, sparris och olika rotfrukter som gratinerats. Café Esplanad tycks onekligen veta hur man förnöjer en Österbottning som gillar fiskrätter... Detta i kombination med trevliga och intressanta samtal, gjorde måltiden fullödig.

Oj så gott, det var att ge sig an denna anrättning, efter att ha haft en intensiv dag på stan. Den bestod av varmrökt lax, potatispuré, sparris och olika rotfrukter som gratinerats. Café Esplanad tycks onekligen veta hur man förnöjer en Österbottning som gillar fiskrätter… Detta i kombination med trevliga och intressanta samtal, gjorde måltiden fullödig.

Lördagen åtgick i sin tur främst åt en paneldebatt och olika föreläsningar/workshops.

paneldebatt-samlingspartiet-sfp-degrona-sannfinlandarna-magma

Politisk paneldebatt pågår i tankesmedjan Magmas lokaler. Fyra riksdagskandidater diskuterar under ledning av Staffan Bruun (från HBL), och svarar på våra frågor. Panelen bestod av representanter från Samlingspartiet, SFP, De gröna och Sannfinländarna.

Det här blev ett långt och omfångsrikt inlägg, dessutom med en hel del bilder. Vilket också i någon mån var helt avsiktligt, eftersom jag tänkte pröva på att inkludera litet mera bilder i något av mina inlägg än vad jag brukar. Är det något som du som bloggläsare gillar eller inte gillar? Längden på det här inlägget speglar kanske också det faktum att dessa två dagar var intensiva, med ett omfattande program, för inlägget behandlar ju de facto bara 2 dagar… Men givande var det – jag ångrar inte för en stund att jag sökte till Akademin!

Sebastian