Jakobs dagar 2015

Jakobs dagar är det årligen återkommande evenemanget som går av stapeln i Jakobstad varje sommar i slutet av juli månad i Jakobstad (Jeppis), och det är också då staden verkligen blommar ut. För enligt vissa uppskattningar så ökar invånartalet i Jakobstad med mellan 50 och 100% under dessa dagar.

I år så pågick dagarna under perioden 19-26 juli och trots att de pågår under en hel veckas tid, från söndag till söndag, så erbjuds det under de här dagarna en mycket stor palett av program som man kan välja av. Här kommer nu ett axplock av vad jag besökte under dagarna.

På onsdag kväll ordnades en intressant paneldiskussion i Campus Allegro om temat ”Livet i Jeppis” där de olika panelisterna representerade olika åldersgrupper med olika livssituationer, men med den gemensamma nämnaren att alla hade en stark koppling till Jeppis. En av panelmedlemmarna var Lars Sund som skrivit romanen ”Natten är ännu ung” på 80-talet om hur det då var att vara ung i Jeppis och att då växa upp. Den boken blev också uppsatt i form av en musikal som visades under våren här i Jakobstad. Undertecknad måste dock medge att han inte har läst ut boken ännu, men det är på gång…

Debatten var faktiskt riktigt intressant och bortåt 80 personer hade hittat dit för att lyssna och delta i debatten. Ett tema som diskuterades ganska utförligt var huruvida de som växer upp i Jakobstad har för avsikt att a) stanna kvar i Jeppis, b) tillfälligt lämna Jeppis för studier (etc) eller c) lämna Jeppis permanent för någon annan ort. För många menar att Jeppis kan ha en miljö som verkar ”kvävande” när det gäller personlig utveckling, och att man inte kan ”förverkliga” sig själv och sticka ut, utan man är tvungen att hålla sig inom givna ramar. Men med det sagt, så läste en person i publiken upp en ”kärleksförklaring” till Jakobstad i form av dikt, varav jag lade på minne åtminstone en vers som gick ungefär så här: ”Två skalder har du givit oss, Runeberg och Smoukahontas”. Vilket ju faktiskt är helt sant 😉

Min åsikt i frågan är nog att det är förnuftigt att för en tid lämna Jeppis och se någonting annat ett tag, före man ev. återvänder till Jeppis. Min egen inställning till att någon gång återflytta till Jeppis är just nu ambivalent, men jag kan nog eventuellt tänka mig att återvända i något senare skede beroende på livssituation. Samtidigt är det nog litet väl tidigt att börja fundera alltför mycket på den saken känner jag.

Även en person från Kokkola hade förirrat sig till den här paneldiskussion, och han försökte sig på att vara rolig på jakobstadsbornas bekostnad. För det är nämligen så att det finns något av en grannfejd mellan städerna Jakobstad och Karleby, en fejd som lär ha pågått enda sedan Jakobstad blev grundad 1652. Bakgrunden till den här fejden bottnar i att Karleby motsatte sig att Jakobstad överhuvudtaget skulle få grundas, Karleby blev nämligen grundat före Jakobstad, år 1620. Men över till killens skämt. För hans kommentar var att det är tur att jakobstadsborna i relativt högutsträckning, trots allt, väljer att flytta tillbaka till Jakobstad och inte till Karleby. För om flyttströmmen skulle gå till Karleby så skulle det ha en negativ inverkan på IQ-medeltalet i Karleby… Ingen skrattade åt det skämtet. Och jag kan nog instämma i vad en annan man i publiken replikerade ”Fel publik!” åt den pinsamma tystnaden som uppstod, för i Karleby hade nog skämtet gått hem…

20150722_172027927_iOS

Panelen bestod av Mia Anderssén-Löf (studentpräst), Marco Luponero (skådespelare), Maria Wingren (musikalartist), Lars Sund (författare) och Bo-Göran Åstrand (kyrkoherde).

20150722_174952373_iOS

Publiken fick också delta i panelens samtal vilket gav en trevlig växelverkan. Jag bedömer att närmare 80 personer deltog i tillfället.

På fredag så ordnades en intressant båtmässa av SSJ (Segelsällskapet i Jakobstad) vid Pavis. Och som det säkert framgått av det tidigare inlägget så har ett jag och min bror drabbats av ett nyvaknat båtintresse. I hamnen så fanns det en del intressanta båtar att bekanta sig med, såväl segelbåtar som motorbåtar. Ett av de mera intressanta utställningsobjekten var Jakobstads Sjöräddningssällskaps ena räddningsbåt Otto Malm som nyligen genomgått en renovering. Båten i fråga är en ribbåt på hela 13 ton och hon går att framföra i hastigheter upp till 35 knop, samt att den klarar av en våghöjd som uppgår till 3 meter (!).

20150724_124813707_iOS

Instrumenteringen i räddningsbåten. All elektronik blev utbytt i båten i samband med att den renoverades.

20150724_124756690_iOS

Vissa av instrumenten finns i dubbeluppsättning.

 

20150724_130702017_iOS

Här passerar Otto Malm hamnen i Jakobstad.

På lördag kväll var det sen dags för crescendot då bandet ”KAJ” uppträdde på Skolparksscenen. I början av juli så släppte de också en ny sommarplåga med namnet ”Pa To Ta Na Kaku?”, vilket är österbottnisk dialekt för ”Brukar du äta kaka?”. Låten har till dagsdato haft över 220 000 visningar på Youtube, vilket gör att nästan alla finlandssvenskar har sett & hört musikvideon (statiskt alltså…).

20150725_152850524_iOS

Innan KAJ skulle spela på lördag kvällen var jag med en kompis på stan för ta del av kulturutbudet och att träffa bekanta personer på stan. För det som kännetecknar Jakobs dagar är just att människor med koppling till staden sammanstrålar under dessa dagar till Jeppis.

20150725_185112611_iOS

När klockan närmade sig nio på kvällen, så hade folkmängden runt scenen nästan vuxit exponentiellt sedan vi besökte området vid klockan sex tiden.

20150725_183133275_iOS

Testade att ta en panorama bild av folksamlingen som hade samlats till KAJ konserten. Enligt uppgift från lokaltidningen ÖT så närvarade över 10 000 människor i år vid KAJ:s konsert.

Generellt så tycker jag att Jakobs dagar i år var helt ok. En sak som jag dock lade märke till var att det kanske var litet mindre människor som bevistade Jakobs dagar och att det program som ordnades i år inte var lika påkostat som i fjol. Jag antar att en delförklaring till saken ligger i att staden just nu ligger litet i koma efter att man grävt upp stora delar av torget, och att staden därför inte är lika välkomnande som tidigare just nu. Men jag antar att situationen kommer att ha ändrat redan till nästa år då stadens centrum, om allt går planenligt, kommer att se mycket annorlunda ut med ett helt nytt kvarter. Vilket högst troligen bidrar till att man då satsar litet mera krut på Jakobs dagar 2016. Hoppas jag!

Sebastian

Jakobs dagar 2014 och litet Pro bono

Nu har vi återigen fått lägga en årgång av Jakobs dagar veckor till handlingarna. Jag tänkte främst plocka fram några axplock av upplevelser från dagarna.

Tidigare har jag skrivit om förra veckans besök på Gamla gravgården i Jakobstad. Men jag har nog hunnit med annat också.

Men först ett allmänt konstaterande om hur man vet att det är Jakobs dagar? Jo, genom att betrakta bilparken i staden, för att gå från någon enstaka bil, så formligen exploderar antalet svenskregistrerade bilar i Jakobstad. Utan att överdriva så bär nästan varannan bil registreringsplåtar från Sverige, och ibland mera exotiska länder som ”Norge”, Frankrike och Holland.

svensk_bil

Räkna antalet bilar med svenska reggplåtar så vet du om Jakobs dagar börjat eller inte… (Bild från vibilägare.se)

Vid sidan av det ordinarie Jakobs dagar programmet, så besökte jag tillsammans med familjen bl.a. Purmo för att se litet på bygderna där. Min pappa är nämligen från Purmo ursprungligen och därför tog han med oss för att visa några intressanta platser. Det som faktiskt förvånande litet var forsen som rinner igenom Purmo och kringliggande byar.

fors-i-purmo

Brännasforsen i Purmo, här flödar vattnet – tidigare utnyttjades strömmen för att driva en närliggande kvarn. Man ser spår i stenarna efter någon form av damluckor/flödesreglering.

Det hade gått mig förbi att det fanns sådana här vattenflöden i närregionen, faktiskt. Personligen föredrar jag nog kusten mera än inlandet, men vackert var det trots allt och att höra ljudet av forsen. Brännasforsen, går genom hela Purmo och fortsätter genom kringliggande byar.

fors-i-purmo2

Vattnet rinner nästan igenom skogen, då den verkligen är nära vattnet.

Utöver det, så fyllde min mormor 80-år vilket firades med den närmast släkten först i Molpe på Strand Mölle. Den som följt min blogg vet att det inte är särskilt länge sen jag besökte Mölle senast, men denna gång prövade jag och min bror en ny maträtt, vilket gjorde att det ändå var riktigt kul med ett återbesök. Rätten vid provade var ”Black Rock Plate”, vilket konkret innebar att serveringspersonalen bar in en lavasten (!) som var strax på 400 C varm. På denna skulle jag och min bror sen själv tillreda både oxfilé bitar och även byxad abborre. Supergott slutresultat, och mycket annorlunda sätt att servera mat på…

grilla-mat-på-lavasten-strand-molle

Tillredning av Oxfilé på lavasten pågår – istället för olja eller smör, så användes saltflarn för att undvika att köttet och fisken skulle fastna på stenen. Notera abborfiléerna till vänster.

Även ett flertal besök på vår villa i Bastuhamnen blev det under Jakobs dagar, främst för att för en stund fly undan den extrema hettan i stan och få litet havsbris över sig.

sebastian-larsmo

Undertecknad njuter av havsbrisen – det är som balsam för själen att se ut över havet. Håret är lite små ruffsigt som sig bör…

Vår numera litet seniora labrador Ebba, njuter liksom jag av havsbrisen – inne i stan ligger den mest och flämtar av värmen när det är över 25 C. Fascinerande dock att se Ebbas intellektuella utblick över havet, kanske den också har existentiella funderingar när den tittar på havet.

ebba-larsmo

Labradoren Ebba fyllde 8 år i våras, här tillsammans med matte Mamma på bryggan i Larsmo. Ebba börjar ha litet grått hår kring munnen, en form av patina på en belevad hund.

På fredagskvällen (25.7.2014) hade vi besök av musiktrion KAJ, som uppträdde i skolparken och drog en otroligt stor publik. Det pratas om att över 5000 personer bevistade deras konsert, vilket nog säkert kan stämma. Eller för att uttrycka det enkelt, ”alla” var där 😉 Utöver släktingar och vänner, så skymtade jag faktiskt en professor från juristutbildningen i folkhavet…

kaj-i-skolparken-jakobs-dagar

Den stora folkmängden gjorde det svårt att ta någon vettig bild av konserten. Bilden får närmast tjäna som ett ”bevis” på att jag var där…

Jakobs dagar avslutade jag i år genom att delta i en Pro bono aktivitet, som det heter på advokatspråk. ”Pro bono” = för samhällets godo (utan ersättning). Genom att tillsammans med några andra killar och tjejer från Ungdomsarbetet i Jakobstads svenska församling, stå och grilla korv vid klockstapeln vid Jakobstads kyrka mellan kl. 20-24 på lördagkvällen 26.7.2014. Kul att få grilla korv i stor skala, det såldes 200 korvar på 2,5 timme. Dessutom roligt att få träffa många f.d. konfirmander och andra ungdomar, likväl hjälpledare och andra bekanta på ett så koncentrerat ställe.

Sebastian

Sommarlektyr: Brott och straff

Man skall väl inte klaga alltför mycket på värmen som vi nu bjuds på i Jakobstadstrakten under Jakobs dagar, men när kvicksilvret kryper över 25 C strecket blir det åtminstone för mycket av det goda för mig 😉

Jag har försökt kyla av mitt huvud genom att läsa ett par litterära klassiker under sommaren, nu senast med Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Ja, jag får väl medge att det i någon mån är generande att jag inte läst denna ”ultraklassiker” tidigare, särskilt när man studerar juridik. Orsaken till att det inte blivit av tidigare är att jag trott att den boken har varit svårtillgänglig, inte fysiskt då, utan att den skulle vara tungläst. Men nu efter att ha läst de 650 sidorna på fyra dagar, får jag väl konstatera att så inte riktigt var fallet.

brott-straff

Visst är väl själva pärmen i sig intresseväckande? Boken är kanske inte den ultimata för hängmattan, åtminstone om man vill ha någon form av reflekterande dimension av sin läsupplevelse.

Jag har ingen avsikt att skriva en recension av boken här, utan jag kommer istället med några av mina synpunkter på boken. Boken, Brott och straff, är skriven under slutet av 1800-talet, och behandlar den tid som rådde då i (Tsar-)Ryssland med fokus på Sankt Petersburg. Huvudpersonen som berättelsen kretsar kring är Rodja, som är i 23 års åldern och har studerat juridik på universitet men nu tagit paus från studierna. Orsaken till pausen är att han kommit fram till en teori som gäller när brott (alltså lagöverträdelser) trots allt kan vara godtagbart, denna teori har han även fått publicerad som en artikel i en vetenskaplig tidning. Han nöjer sig emellertid inte med att dryfta teorin enbart på ett teoretiskt plan utan väljer också att omsätta teorin i praktik.

I boken förekommer ett tiotal karaktärer, och det är därför omöjligt att redogöra för dem alla, utan jag nöjer mig med att konstatera att han har två vänner som följer honom genom boken nämligen: en teologistuderande och en nybliven medicinare (läkare). Dessa bistår Rodja trots att han helst av allt skulle vilja vara ensam. Men det som kanske mest fascinerar med boken är att den innehåller långa monologer som i vissa fall kan sträcka sig över 2 sidor, där man får följa den tankeprocess som föregår i karaktärens huvud – och på så vis får man bra insikt i hur de psykologiska processerna artar sig när en människa resonerar kring brott.

jurist

Vad är rättvisa? – det är fråga som många jurister åtminstone någon gång ställer sig…

Jag har personligen, efter grundkursen i rättsteori nu i våras, en viss förkärlek för just rättsfilosofi och teori. Orsaken är att man där försöker närma sig frågeställningar av karaktären: ”Vad är rättvisa?”, ”När kan man eventuellt legitimera en brottslig handling?” & ”Varifrån får rätten (lagen) sin legitimitet?” etc. Den här boken anspelar i någon mån på dessa frågor, även om den inte går för djupt utan samtidigt håller sig kvar vid intrigen och på så vis blir den också en nästan formidabel bladvändare.

Jag fascineras över hur man kan relatera till de teorier och tankar som förs fram i boken kring temaområden som: etik, kärlek, moral och rättviseperspektivet, trots att boken skrevs för närmare 150 år sedan. Trots att vi hunnit tillryggalägga en så lång tidsperiod bakom oss, så är det här ännu frågor som är lika dagsaktuella idag som då, det är i huvudsak miljön som skiftar.

Min bedömning är att boken är synnerligen läsvärd, särskilt för juris studerande, men nog för gemene man likväl. Eller som min pappa konstaterade när han såg mig läsa boken, du riskerar ju att bli allmänbildad om du läser sådan där litteratur 😉
Men boken är förhållandevis lättläst beroende på vilken ambitionsnivå man har med sitt läsande, i det här fallet närmast hur djupt man önskar gå med i de olika resonemangen som förs fram i boken.

Nog med min svada om litterära klassiker, i förra veckan kom också en ny musikvideo ut av det Österbottniska bandet KAJ som jag gillar starkt. Det som är omisskännligt med videon och KAJ som band är att de lyckas fånga den Österbottniska och i viss mån finlandssvenska mentaliteten på ett synnerligen träffsäkert sätt. Parentetiskt kan jag väl nämna att jag hoppas kunna gå på deras konsert i Jakobstad i veckan 🙂

Sebastian

Jakobs dagar: Gamla gravgården i Jakobstad

Jag och min bror att hade läst att de i år (igen) skulle ordna en guidad rundvandring på Gamla gravgården i Jakobstad under Jakobs Dagar. Vi bestämde oss att gå dit idag, eftersom vi blivit osäkra på släkten Serlachius koppling till Jakobstad, vilket vi trodde oss få klarhet genom delta i rundvandringen.

Sagt och gjort, så var vi idag på rundvandringen och nog fick vi allt på klart hur släkten Serlachius har/hade sina kopplingar till Jakobstad. Det är bland annat släkten Serlachius genom Gösta Serlachius som ligger bakom, det som idag är Serla / Metsä (tillverkare av diverse hushållspapper och liknande). Dessutom har ju släkten andra framstående personer i sig (också idag), inom bland annat teater och den akademiska världen.

Men inte gick vi bara av den anledningen, utan också eftersom jag själv arbetat på Gamla gravgården under inte mindre än två somrar när jag var i 16-17 års åldern, och därför har jag ett litet egenintresse. Gamla gravgården är speciell såtillvida att den i princip är som ett museum, eftersom få nya personer begravs där nu för tiden (under 5 per år), men kanske framförallt eftersom den berättar en hel del om Jakobstads (industri)historia på ett mycket tydligt sätt. Nästan ”alla” stora personer som från och med år 1857 dog i Jakobstad är begravda på den gravgården och en rundvandring där ger därför en intressant inblick i det liv som de dels levde, men också i hur Jeppis blev till 🙂

2014-07-21 18.45.25

Gravmonumentet ovan tillhör släkten Schauman, är designad av Torben Grut och föreställer dödens port vart alla människor måste inträda nakna.

Men utöver alla personer som är begravda på Gamla gravgården, så finns det en hel intressant att berätta också om de olika gravstenarna och gravmonumenten – som man inte alltid tänker på. Till exempel tillhör gravstenen ovan släkten Schauman och är designad av arkitekten Torben Grut, som också är känd för att ha ritat bland annat brandstationen i Jakobstad och Stadion i Stockholm. Symboliken i monumentet föreställer dödens port varigenom alla människor förr eller senare är tvungna att vandra – dessutom är vi tvungna att vandra igenom den nakna. Varför? Jo, detta eftersom vi kommer till jorden utan någonting och vi får inte heller ta med oss någonting (materiellt) när vi lämnar jordelivet, fattig som rik.

2014-07-21 18.43.22

En gravsten som föreställer det (plötsligt) avbrutna livet.

Bilden ovan, på en gravsten som ser ut som en avbruten pelare, bär enligt mig på en vacker symbolik. Det finns åtminstone två sätt att tolka den avbrutna pelaren:
1) Pelaren föreställer livet som vi lever som en tidsaxel, vi försöker leva livet på ett bra sätt och hoppas att det varar länge. Men plötsligt kapar Gud av livstråden, vilket ibland sker på ett mycket oväntat sätt och det är det som visas genom den oskarpa brytpunkten – eftersom vi varken kan förbereda oss eller veta när livet tar slut. Resten kan vi påverka, alltså övriga livet, och polera likt pelaren i övrigt, men slutet kommer ofta abrupt och pelaren blir därför ofullständig.
2) Det andra tolkningen som med fördel kan kombineras med det första, är att den tid vi lever på jorden symboliseras av pelaren och döden av brytningen. Men att livet fortsätter på ”andra sidan” genom att pelaren med fördel kan skarvas i där den tagit slut, med en osynlig del. Vilket nog är en mer hoppfull tolkning, trots att slutet ofrånkomligen kommer, kanske abrupt, men en fortsättning ändå är att vänta.

2014-07-21 18.09.31

Mycket symbolik står att finna i de olika gravstenarna, också i ”enkla” kors.

Bilden ovan som visar ett gravkors tillverkat av gjutjärn, innehåller också i sin enkelhet en hel del symbolik. Gravkorset är sannolikt tillverkat av företaget ”Jakobstads mekaniska verkstad” som för existerade, och på baksidan av gjutjärnskorsen kan man då finna bokstäverna ”JMV”. Korset ovan fungerar som gravsten för en gymnasist, alltså inte som jag förstod felaktigt trodde – någon som höll på med gymnastik. Utan benämningen/titeln syftar på någon som studerade vid Gymnasiet… Symboliken i dessa, i övrigt kanske enkla gravkors, är att de ofta har tre spetsar, bollar eller andra symboler i ändorna på korset. De här symbolerna skall representera tre enigheten, d.v.s. Fadern, Sonen och den helige anden. Vackert i sin enkelhet, och lätt att missa om man inte är insatt.

2014-07-21 18.44.47 HDR

Utöver symbolik, var det förr viktigt med titlar på gravstenarna. Men stenen ovan innehåller också en del symbolik, kan du se vad?

Förr var det viktigt att ens titlar också skulle finnas med på ens gravsten. En intressant fråga är varför? Jag tror att det har och göra med det samhälle som då var och ännu hade en koppling till Tsar-Ryssland, var det rådde tydliga hierarkier och det var viktigt att var och en hade sin plats och följaktligen en titel som följde med en i graven så att säga.

På stenen ovan kan man utläsa att den begravde Walter Österberg hade varit borgmästare, men det finns också en del symbolik om man ser på symbolen ovanför. Jag känner inte igen själva symbolen, men kan placera element av den. Bland annat boken med titeln ”Lex” som hänvisar till lagen, och följaktligen kan man anta att personen varit jurist. Vilket också visade sig riktigt genom en snabb Googling, var jag fann att han också varit Hovrätts auskultant. Yxan som ingår i symbolen, är för att vara exakt en s.k. Fasces d.v.s. ett spöknippe, som har sitt ursprung i inte mindre än romarriket. Var Fasces var en symbol för makt som överheten besatt, idag i form av lagstiftaren och domstolarna. Man kan finna denna symbol i bland annat svenska polisen logga 😉

Att besöka en gravgård är förknippat med sorg i många fall, men man kan också lära sig en hel del historia och om det liv som var förr. Dessutom kan man lära sig mera om symbolik som inte alltid är helt uppenbar, bara man är observant och kanske har någon som kan förklara dem åt en.

Sebastian