Augusti och Scorpions

Igår uppträdde rockgruppen Scorpions i Jakobstad och eftersom vi bor ungefär ett kvarter från arenan så kunde vi inte ”undgå” att höra dem mycket väl. Jag övervägde nog att köpa mig en biljett till deras konsert, men dels var biljetterna relativt dyra och dels så var det utlovade vädret för kvällen inget att hänga i julgranen direkt, vilket också visade sig bli fallet för det regnade under stora delar av går kvällen. Således ångrar jag mig inte över att jag inte betalade in mig på arenan. Utan det var faktiskt fullt tillräckligt att få tjuvlyssna hemma i trädgården och sen ta en promenad till närområdet runt arenan, för att stilla mitt behov av just Scorpions.

Däremot så uppträdde också ”Jonne Aaron” som förband till Scorpions med bl.a. låten ”Yksin” som hör till mina personliga favoriter när det gäller finsk musik, så när nu Aaron uppträdde live ”på vår bakgård” med låten så spetsade jag öronen rejält. Också musikgruppen ”Paul Oxley´s Unit” uppträdde med den smått, här i Finland, ikoniska låten ”Terry’s inside”, som jag först blev bekant med genom lektionerna i engelska på högstadiet. Den låten är från början av 80-talet och musikgruppen ifråga verkar fortfarande tydligen, vilket jag tycker är strongt gjort.

Tidigare var Scorpions ett band bland många andra för mig, på den nivån att jag kände till den tyska gruppen och deras låtar på ett allmänt plan, men efter att jag fått lyssna på deras skiva i över 1 timme en gång så fastnade bl.a. låtarna ”Send me an angel” och ”Wind of change” bättre i mitt huvud. Det intressanta i fallet är var att jag blev mera bekant med Scorpions, genom en MRI-undersökning vid Vasa centralsjukhus där de undersökte mitt knä. För den som har genomgått en sådan undersökning vet att maskinen alstrar ett fruktansvärt oljud medan den scannar ens kropp, svårt att i ord beskriva ljudet men du kan lyssna på det här på Youtube (om du är nyfiken…). I vilket fall, så har man därför möjlighet att lyssna på musik under undersökningen genom ett par hörlurar, vilket jag tackade ja till. Och det var härigenom jag blev bekant med Scorpions. För röntgensköterskan som opererade maskinen valde just en Scorpions skiva åt mig och det är jag glad för. Kanske gillade hon själv också Scorpions? Åtminstone kan jag tycka att låten ”Send me an angel” lämpade sig väl i situationen. 🙂

Vad annat har jag då gjort under den senaste veckan?

Bland annat så besökte jag min farmor som är bosatt ute på landsbygden i Kasackbacka*, som är en liten by i Purmo. Även en av mina fastrar med familj som annars är bosatta i Sibbo, var där på besök till ”hemgården” ute på landet, vilket var trevligt då jag fick träffa mina yngre kusiner.

20150731_153549785_iOS

Lillebror Benjamin blickar ut utöver Kauhajärvsjön i Kasackbacka i Purmo.

20150731_153528471_iOS

Mina kusiner fiskar tillsammans med sin pappa i samma sjö. För här kommer det nämligen bra med fisk, innefattande bl.a. abborre!

20150731_154406128_iOS

Ett panoramafoto taget från vägen Åvistvägen som går igenom byn Kasackbacka. Ett vackert landskap i mitt tycke!

Vi hade i veckan också ett besök hem till oss av en rikssvensk familj som vi blivit bekanta med genom att min lillebror Zakke lärt känna en jämnårig kille från den familjen via simskolan. En intressant sak med den här familjen är att de är aktiva katoliker emedan vi i vår familj är ”enkla lutheraner”, så det var onekligen intressant att få lära sig mera om deras denomination. För även om vi själva är kristna, så märker åtminstone jag att min kunskap om katolicismen är relativt begränsad och att den närmast sträcker sig till vad jag läst i gymnasiet och senare på fritiden. Alltså min kunskap har i huvudsak varit teoretisk. Nu fick jag då lära mig mera genom att träffa och diskutera med riktiga katoliker, en sak som sällan får möjlighet till här i Finland, eftersom verkligt få är katoliker här. Detta samtidigt som katolicismen i sig är världens största religiösa inriktning med över 1,2 miljarder anhängare världen över, vilket utgör ungefär hälften av alla kristna.

En som dock inte var lika trevligt är att familjens huskatt Theodor i dagarna drabbades av en urinvägsinfektion. Tidigare har han också varit drabbad av stenar i urinvägarna (njursten), vilket är en åkomma som har liknande symptom och som också är potentiellt livshotande för katten, så vi blev naturligtvis oroliga när han började uppvisa sådana symptom (igen).

20150730_202144498_iOS

Theodors medicin är en antibiotika som enligt hans ansiktsuttryck inte smakar alltför gott!

Men efter ett besök till veterinären (Losvika Cityklinik) så kunde de konstatera att det (tack o lov) rörde sig om urinvägsinfektion och inte njursten den här gången. Således har han fått påbörja en antibiotikakur som borde kurera honom relativt snabbt igen.

Sebastian


* Jag blev fundersam över hur man stavar till ”Kasackbacka” för jag har stött på det både i form av ”Kasakbacka” såväl som ”Kasackbacka”. Men efter litet efterforskningar (läs: googlande) så fann jag att det ska skrivas ”Kasackbacka”, detta enligt Institutet för de inhemska språken i Finland och deras guide ”Svenska ortsnamn i Finland”. Alltid lär man sig något nytt!

Jakobs dagar 2015

Jakobs dagar är det årligen återkommande evenemanget som går av stapeln i Jakobstad varje sommar i slutet av juli månad i Jakobstad (Jeppis), och det är också då staden verkligen blommar ut. För enligt vissa uppskattningar så ökar invånartalet i Jakobstad med mellan 50 och 100% under dessa dagar.

I år så pågick dagarna under perioden 19-26 juli och trots att de pågår under en hel veckas tid, från söndag till söndag, så erbjuds det under de här dagarna en mycket stor palett av program som man kan välja av. Här kommer nu ett axplock av vad jag besökte under dagarna.

På onsdag kväll ordnades en intressant paneldiskussion i Campus Allegro om temat ”Livet i Jeppis” där de olika panelisterna representerade olika åldersgrupper med olika livssituationer, men med den gemensamma nämnaren att alla hade en stark koppling till Jeppis. En av panelmedlemmarna var Lars Sund som skrivit romanen ”Natten är ännu ung” på 80-talet om hur det då var att vara ung i Jeppis och att då växa upp. Den boken blev också uppsatt i form av en musikal som visades under våren här i Jakobstad. Undertecknad måste dock medge att han inte har läst ut boken ännu, men det är på gång…

Debatten var faktiskt riktigt intressant och bortåt 80 personer hade hittat dit för att lyssna och delta i debatten. Ett tema som diskuterades ganska utförligt var huruvida de som växer upp i Jakobstad har för avsikt att a) stanna kvar i Jeppis, b) tillfälligt lämna Jeppis för studier (etc) eller c) lämna Jeppis permanent för någon annan ort. För många menar att Jeppis kan ha en miljö som verkar ”kvävande” när det gäller personlig utveckling, och att man inte kan ”förverkliga” sig själv och sticka ut, utan man är tvungen att hålla sig inom givna ramar. Men med det sagt, så läste en person i publiken upp en ”kärleksförklaring” till Jakobstad i form av dikt, varav jag lade på minne åtminstone en vers som gick ungefär så här: ”Två skalder har du givit oss, Runeberg och Smoukahontas”. Vilket ju faktiskt är helt sant 😉

Min åsikt i frågan är nog att det är förnuftigt att för en tid lämna Jeppis och se någonting annat ett tag, före man ev. återvänder till Jeppis. Min egen inställning till att någon gång återflytta till Jeppis är just nu ambivalent, men jag kan nog eventuellt tänka mig att återvända i något senare skede beroende på livssituation. Samtidigt är det nog litet väl tidigt att börja fundera alltför mycket på den saken känner jag.

Även en person från Kokkola hade förirrat sig till den här paneldiskussion, och han försökte sig på att vara rolig på jakobstadsbornas bekostnad. För det är nämligen så att det finns något av en grannfejd mellan städerna Jakobstad och Karleby, en fejd som lär ha pågått enda sedan Jakobstad blev grundad 1652. Bakgrunden till den här fejden bottnar i att Karleby motsatte sig att Jakobstad överhuvudtaget skulle få grundas, Karleby blev nämligen grundat före Jakobstad, år 1620. Men över till killens skämt. För hans kommentar var att det är tur att jakobstadsborna i relativt högutsträckning, trots allt, väljer att flytta tillbaka till Jakobstad och inte till Karleby. För om flyttströmmen skulle gå till Karleby så skulle det ha en negativ inverkan på IQ-medeltalet i Karleby… Ingen skrattade åt det skämtet. Och jag kan nog instämma i vad en annan man i publiken replikerade ”Fel publik!” åt den pinsamma tystnaden som uppstod, för i Karleby hade nog skämtet gått hem…

20150722_172027927_iOS

Panelen bestod av Mia Anderssén-Löf (studentpräst), Marco Luponero (skådespelare), Maria Wingren (musikalartist), Lars Sund (författare) och Bo-Göran Åstrand (kyrkoherde).

20150722_174952373_iOS

Publiken fick också delta i panelens samtal vilket gav en trevlig växelverkan. Jag bedömer att närmare 80 personer deltog i tillfället.

På fredag så ordnades en intressant båtmässa av SSJ (Segelsällskapet i Jakobstad) vid Pavis. Och som det säkert framgått av det tidigare inlägget så har ett jag och min bror drabbats av ett nyvaknat båtintresse. I hamnen så fanns det en del intressanta båtar att bekanta sig med, såväl segelbåtar som motorbåtar. Ett av de mera intressanta utställningsobjekten var Jakobstads Sjöräddningssällskaps ena räddningsbåt Otto Malm som nyligen genomgått en renovering. Båten i fråga är en ribbåt på hela 13 ton och hon går att framföra i hastigheter upp till 35 knop, samt att den klarar av en våghöjd som uppgår till 3 meter (!).

20150724_124813707_iOS

Instrumenteringen i räddningsbåten. All elektronik blev utbytt i båten i samband med att den renoverades.

20150724_124756690_iOS

Vissa av instrumenten finns i dubbeluppsättning.

 

20150724_130702017_iOS

Här passerar Otto Malm hamnen i Jakobstad.

På lördag kväll var det sen dags för crescendot då bandet ”KAJ” uppträdde på Skolparksscenen. I början av juli så släppte de också en ny sommarplåga med namnet ”Pa To Ta Na Kaku?”, vilket är österbottnisk dialekt för ”Brukar du äta kaka?”. Låten har till dagsdato haft över 220 000 visningar på Youtube, vilket gör att nästan alla finlandssvenskar har sett & hört musikvideon (statiskt alltså…).

20150725_152850524_iOS

Innan KAJ skulle spela på lördag kvällen var jag med en kompis på stan för ta del av kulturutbudet och att träffa bekanta personer på stan. För det som kännetecknar Jakobs dagar är just att människor med koppling till staden sammanstrålar under dessa dagar till Jeppis.

20150725_185112611_iOS

När klockan närmade sig nio på kvällen, så hade folkmängden runt scenen nästan vuxit exponentiellt sedan vi besökte området vid klockan sex tiden.

20150725_183133275_iOS

Testade att ta en panorama bild av folksamlingen som hade samlats till KAJ konserten. Enligt uppgift från lokaltidningen ÖT så närvarade över 10 000 människor i år vid KAJ:s konsert.

Generellt så tycker jag att Jakobs dagar i år var helt ok. En sak som jag dock lade märke till var att det kanske var litet mindre människor som bevistade Jakobs dagar och att det program som ordnades i år inte var lika påkostat som i fjol. Jag antar att en delförklaring till saken ligger i att staden just nu ligger litet i koma efter att man grävt upp stora delar av torget, och att staden därför inte är lika välkomnande som tidigare just nu. Men jag antar att situationen kommer att ha ändrat redan till nästa år då stadens centrum, om allt går planenligt, kommer att se mycket annorlunda ut med ett helt nytt kvarter. Vilket högst troligen bidrar till att man då satsar litet mera krut på Jakobs dagar 2016. Hoppas jag!

Sebastian

”Tour de Skandinavia”

Förra veckans torsdag så begav jag och min bror Benjamin oss ut på en liten resa. Vi hade planerat att åtminstone besöka Göteborg och Volvo Ocean Race tävlingen som ordnades där, samt Stockholm och Allsång på Skansen som vi sett alltför många gånger på TV men aldrig sett ”live”. När vi väl började planera resan så utökades de städer/platser som vi ville besöka med en oroväckande fart, däribland Ystad och Oslo, men efter litet funderade så valde vi att gå för en kompromiss. Vår resrutt blev: Jakobstad – Helsingfors – Köpenhamn – Malmö – Köpenhamn – Göteborg – Stockholm – Helsingfors – Jakobstad. Så resan som initialt enbart skulle ha bestått av besök till två städer hade nu växt till över det dubbla…

The Volvo Ocean Race will start on October 4, 2014, day of the first In-Port Race in Alicante, Spain, and finish with one last In-Port Race on June 27, 2015 in Gothenburg, the Swedish home of Volvo.  The 38,739-nautical mile route will also include stopovers in Cape Town (South Africa), Abu Dhabi (UAE), Sanya (China), Auckland (New Zealand), Itaja’ (Brazil), Newport, Rhode Island (USA), Lisbon (Portugal) and Lorient (France). A 24-hour pit-stop in The Hague is scheduled between France and Sweden.

Nej, det här är inte vår resrutt (tyvärr…). Utan den visar den rutt som båtarna seglar under Volvo Ocean Race tävlingen. (bild från volvooceanrace.com)

Vår första etapp till Helsingfors avverkade vid med tåg, varefter vi fortsatte ut till flygplatsen (Helsingfors-Vanda). Dessvärre så var vi några dagar för tidigt ute för att få åka tåg ända ut till flygplatsen, för de har nu äntligen (!) byggt ett spår som förbinder flygplatsen med tåg från Helsingfors. (Bara sådär ett par tiotals år efter att man hade det i övriga Nordiska huvudstäder… men nu har vi det också i Finland.) Men som sagt var vi hänvisade till buss eftersom den här banan skulle öppna 2 veckor senare. Men nästa gång, då blir det tåg ända fram!

Från Helsingfors fortsatte vi sedan med flyg till Köpenhamn och Kastrup som flygplatsen där heter. Min bror är dock så pass berest av sig att han har kvalificerat sig för ett Eurobonus Gold medlemskap och kort hos flygbolaget SAS. (För att få det måste man ha flugit minst 45 st flygresor under 1 år.) Så tack vare det så var vi berättigade till en hel del förmåner, inkluderande lounge access på flygplatsen efter att vi hade fått gå igenom Fast-Track säkerhetskontrollen och checkat in vårt bagage med priority-taggar i Business check-in och tillsist även bordat planet före de som reser ekonomiklass. Ja, som ni hör och läser, så fick jag för en dag leka ”frequent flyer” och inte vara en vanlig ”dödlig” flygresenär tillhörande den stora massan (eller det var i alla fall vad jag inbillade mig…).

Efter en angenäm flygtur och efter att ha fått vårt incheckade bagaget först av alla, så tog vi tåget över Öresundsbron till Malmö och Sverige. Den överfarten tar bara 20 min, var inom man både hinner byta från en storstad till en annan storstad, men också byta land. Väl framme i Malmö så checkade vi in på Malmö Clarion Live och Congress hotellet som är ett nybyggt hotell i centrala Malmö. Vid bokningen av hotellnatten så hade jag lagt till ett önskemål om ett rum högt upp i hotellet, vilket de också hade tillmötesgått närmast över förväntan, för vi fick ett rum på 22 våningen (!) med utsikt mot havet, Turning Torso och Öresundsbron.

20150626_181539440_iOS

Clarion Hotel & Congress Malmö Live – det nybyggda hotellet där vi bodde på våning 22 av 25.

20150626_165729921_iOS

Utsikten från våning 22 med Öresundsbron och Danmark i horisonten.

Torsdagseftermiddagen tillbringade vi sedan med att utforska Malmö och särskilt centrum av Malmö. I mina ögon så måste jag säga att staden är verkligen gemytlig, även om det kanske blåser litet väl mycket där (vilket jag i och för sig är van med från Vasa). En annan trevlig sak med att se Malmö live från hotellet på natten, var att vyn från hotellet närmast kan liknas med vinjetten till den kända dansk-svenska TV-serien Bron | Broen.

20150627_081717136_iOS

I Köpenhamn har man tagit i bruk någonting så häftigt som en helt förarlös och fullt automatisk metro! Det kändes faktiskt litet konstigt att bänka sig längst fram i tåget på den plats där föraren egentligen borde sitta… Men det fungerade problemfritt, för vid varje station har de glasdörrar på perrongen så att man inte ens i misstag kan ramla framför tåget. Hoppas vi får det till H:fors också!

Tidigt på fredag morgon stärkta och stinna av hotellfrukosten så tog tåget över till Köpenhamn. För den här dagen hade vi i sin helhet reserverat till att utforska Köpenhamn. Vi började med att besöka kyrkan ”Vor Frelsers Kirke” (Vår Frälsares Kyrka), eller rättare sagt tornet på nämnda kyrka. Att ta sig högst upp utanpå tornet fordrade bortåt 400 trappsteg för att komma upp 90 m och sedan vandra de sista 10 metrarna på utsidan av tornet. Fy sjutton för vandringen på utsidan, för även om jag inte är höjdrädd av mig, så fick det här mig att bli litet skakig, faktiskt, för det var bara ett räcke som var drygt 1 meter högt som skiljde trappan från ”avgrunden” på utsidan. Men nog om höjdrädsla, för utsikten härifrån var verkligen magnifik. För utöver att man såg hela staden Köpenhamn, så såg man faktiskt över till Sverige också!

20150627_085414847_iOS

Undertecknad uppe i tornet på ”Vor frelsers kirke” med Köpenhamn C i bakgrunden.

Att besöka Danmark utan att äta deras fantastiska smörrebröd är väl närmast att likna vid en kriminell handling eller åtminstone att vanhelga deras kulturarv, så även det hade vi prickat in på vår ”måste-göra-lista”. Vi hade dessutom gjort litet research, främst genom tidningen SvD:s krogguide som vägleder en vid val av matställen, och därigenom hade vi funnit vilken restaurang i Köpenhamn (som enligt recensenten) serverade stans, förlåt byns (”stad” på danska), bästa smörrebröd. Stället ifråga hette ”Told & Snaps” (Tull och Snaps) och låg på en sidogata till promenaden i Nyhavn, väl dolt från den stora turistmassan. Här hittade vi så denna restaurang i en ganska anspråkslös källarlokal men i en välkomnande och genuin atmosfär. Och jo, smörrebröden här var nog ”to die for”, faktiskt! För jag har tidigare varit av den åsikten att smörrebröd är lika med en ”hypad” smörgås, en åsikt som föranledde att jag fick en rejäl skrapa av en kompis som är ett riktigt Danmarks fan. Hur som haver, är jag nog nu tvungen att revidera denna åsikt och får nog stämma in i kompisens lovsång till denna delikatess!

20150627_100220939_iOS

”Den lille havfrue”, alltså statyn som föreställer den lilla sjöjungfrun i Köpenhamn. Sannolikt deras mest kända turistattraktion, om man ser till folkmängden som skulle fotografera henne…

20150627_104232405_iOS

En tur med en kanalbåt är något av ett obligatorium när man besöker en stad som Köpenhamn! Här ”seglar” vi in i Nyhavn.

20150627_115715764_iOS

Told & Snaps som enligt olika recensenter serverar Köpenhamns bästa smörrebröd.

20150627_111617034_iOS

Mitt smörrebröd bestående av kallrökt lax, äggröra och färsk hakad dill jämte ett glas danskt öl. Alltså otroligt gott i sin ”enkelhet”, för det var närmast en lukullisk måltid att få inmundiga!

Fredagen rundade vi sedan av med att promenera längs med Nordens längsta shoppingstråk, Ströget. Där mötte vi bland annat ett gäng nyblivna studenter från någon lokal gymnasieskola som firade denna bedrift genom att hoppa i fontänen, vilket faktiskt såg sjukt roligt ut! Men det kom mig faktiskt att undra om studenterna här faktiskt går i skola till slutet av juni? Det måste jag kolla upp vid tillfälle… Sedan var det dags att igen söka sig ut mot Kastrup för att därifrån ta flyget till Göteborg som var vår nästa anhalt. Men innan vi bordade flyget så hann vi även besöka SAS:s ”flagship lounge” som är uppdelad i två ”nivåer”, en för vanliga business resenärer och en s.k. ”guld lounge” som bara de med guld medlemskap har access till. Tiden där flög verkligen förbi, och sen var det dags att borda planet och resa vidare mot GBG i ett ATR 72 flygplan.

20150627_121645098_iOS

Vi promenerade längs med det charmiga shoppingstråket ”Ströget”.

20150627_121317205_iOS

Där vi bland annat mötte på ett gäng glada nyblivna studenter som firade sin student genom att hoppa i fontänen 🙂

20150627_122135351_iOS

I och med att mitt företag använder sig av Danske banks tjänster, så kände jag mig tvungen att företa en okulär besiktning av deras huvudkontor när vi ändå var ”in town”… Skapligt ståtlig byggnad de huserar i!

20150627_144601498_iOS

Något möra efter en heldag i Köpenhamn var det skönt att få softa i Eurobonus guld loungen på Kastrup i väntan på flyget till Göteborg…

20150627_140748050_iOS

Bror Benni trivs väldigt bra i den här miljön, och det är ju tack vare hans medlemskap jag fick hänga på hit in. Btw, så hade faktiskt både Hufvudstadsbladet (HBL) och Helsingin sanomat (HS) tillgängliga här (dessutom dagsfärska).

Framme i Göteborg så hade vi inte längre ett särskilt spikat program, för där hade vi hela 3 dagar att disponera relativt fritt. Dessutom var övernattningen där förmånlig eftersom vi bodde i min brors lägenhet ute på Hisingen, ca 10 mins resa från city. Men som sagt, det var Volvo Ocean Race vi ursprungligen hade i kikaren för denna resa. Både jag och min bror är relativt intresserade av båtliv, och därför hade detta evenemang en relativt hög prioritet för oss, varför vi hade reserverat hela lördagen till det. Volvo Ocean Race är en segelbåtstävling som i principen går jorden runt, och i den deltar vanligen 7 stycken segelbåtar med skickliga besättningar. De startar sedan sin resa i oktober, vanligen från hamnen i Alicante i Spanien och seglar sedan jorden runt i flera etapper som poängsätts var för sig, för att till sist nå fram till det slutgiltiga målet, som i år var Göteborg, i slutet av juni månad. En tävlingsseglats på bortåt åtta månader alltså.

Vad annat gjorde vi GBG? Jo, eftersom min bror tillbringat de senaste två terminerna där så har han blivit något av en ”local” och börjar således känna staden relativt väl, och även saker som är värda att se och uppleva på plats. Bland annat så visste han att Sveriges bästa pizzeria ligger i Göteborg, och den informationen var vi ju inte sena att utnyttja… Dessutom är det möjligt att köpa världens största kanelbulle i GBG, i stadsdelen Haga på ett café vid namn Husaren. Vilket vi även gjorde, när vi nu var två man starka för att gripa oss an denna ”anrättning” som inte var mindre än 30 cm i diameter (!). Tillsammans delade vi sedan på denna härlighet, även om Benni åt kanske 3/4, för jag mäktade inte med mera än så…

20150629_172901708_iOS

Enligt utsago så ska det här vara världens största kanelbulle som säljs i vanlig ordning på ett café. Vi uppskattade bullens diameter till över 30 cm (!).

20150629_135824527_iOS

I och med att både jag och Benni är teknikintresserade så var ett besök till flygplans muséet Aeroseum ganska givet. Här sitter undertecknad bänkad i cockpit till ett Saab Viggen stridsflygplan.

20150629_131341273_iOS

”Bomber och granater” hade de i parti och minut här… På bilden ser man s.k. antiubåtsbomber. Kanske borde vid skaffa flera sådana ”pjäser” till Finland med tanke på incidenten i inloppet till H:fors i våras?

20150629_132358712_iOS

Visste du att Nokia har tillverkat utrustning ämnad för spioner? Inte jag heller, faktiskt! För det här en krypteringsmaskin konstruerad och tillverkad av Nokia för överföring av hemliga meddelanden.

20150629_161352934_iOS

Vi gjorde även en avstickare till Universeum, som är något av ett kombinerat naturhistoriskt museum med en liten djurpark.

20150629_095316151_iOS

Benni har utöver att studera till ingenjör under våren tagit kurser i ekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg (vid Göteborgs universitet), så vi gjorde en avstickare dit så jag fick bekanta mig med deras lokaliteter. Nördigt? Jo, så det förslår…

20150629_103129159_iOS

Färjan ”Älvfrida” i Göteborg är en nytillverkad färja för resor i Göteborgs skärgård. Men varför uppmärksammar jag just denna färja? Jo, för hon är faktiskt tillverkad hemma i Finland 🙂

20150629_110720955_iOS

En quattro stagioni på Sveriges bästa pizzeria – mums!

Tidigt på måndag morgon så var det dags för resans näst sista etapp, min gamla studiestad Stockholm. För i Stockholm skulle vi besöka Allsång på Skansen, vilket föranledde en tidig morgonavfärd. Denna gång tog vi tåget från GBG till STHLM, och den här resan tog faktiskt bara 3 timmar med X2000. Förra året när vi gjorde samma resa, så reste vi med ett vanligt regionaltåg vilket tog över 5 timmar i anspråk, men den gången var det inte tiden i sig som plågade oss, utan hettan och värmen inne i tåget. Den här gången gick själva tågresan smärtfritt i väl avkylda kupéer, men dessvärre var vi otroligt nära att försena oss från tåget i stället! Dålig tidsplanering? Nej, snarare hade vi rejält med otur med lokaltrafiken i GBG, för två bussar å rad var kraftigt försenade, vilket fick otrevliga följdverkningar för oss. Bland annat så råkade undertecknads resväska krocka med en tjejs resväska på Centralen i GBG, med påföljden att det rev bagaget ur händerna på oss båda. Vems ”fel” det var vet jag inte ännu i dag, men jag kan väl ana att jag i någon mån kanske var vållande till den här ”incidenten”. Ursäkta till dig igen, om du läser detta! Och nej, det slutade inte heller som i en romantisk komedi, i form av att jag t.ex. skulle ha bjudit henne på dejt, och resten sen hade varit historia som man säger. Utan istället fick vi skynda oss vidare till det avgående tåget. Och vi hann, men det var på håret, för när vi steg ombord så såg inte konduktören (förlåt, ”tågvärd” heter det ju i Sverige) särskilt glad ut, eftersom hon just hade gett starttillstånd till tåget. Men det kan jag väl ta…

Efter en annars angenäm och händelselös resa så rullade vi upp på Stockholm C, varifrån vi sen tog lokaltrafiken mot Östermalm och Stureplan där vi hade bokat hotell. Hotellet i fråga var Elite och ligger ungefär två kvarter från Stureplan och i direkt anslutning till Humlegården. Någon extra tid hade vi dock inte på hotellet, för vi fick ganska omgående börja styra stegen mot Djurgården och Skansen. Efter att ha åkt med spårvagnen från den hektiska och närmast kaotiska trafikmiljön som rådde kring Kungsträdgården, så var det närmast en befrielse att få stiga av spårvagnen ett stenkast från Skansen. Väl på Skansen så var allting verkligt välorganiserat, för det var just inga köer alls att tala om för att komma in på området.

20150630_192328259_iOS

Den smått ikoniska porten till Skansen.

20150630_164634034_iOS

I djuparken vid Skansen så träffade vi på en nyfiken björn ”Björne” som ville ta en närmare titt på oss!

20150630_160238049_iOS

Café ”Gubbhyllan” -> här hittar ni mig om sådär 30 år…

Efter att ha vandrat omkring ett tag på Skansen området ett tag och däribland hälsat på ”Björne”, så fick vi inta de ståplatser vi hade sett ut på förhand. Ikväll skulle vi bl.a. få se Tomas Ledin (”Sommaren är kort”), Norlie & KKV (”Ingen annan rör mig som du”) och Måns Zelmerlöv som nu är känd för att ha vunnit Eurovisionen med låten ”Heroes”, en låt som vi också fick höra live. Men det jag också sett framemot, var att få stämma in i sången ”Stockholm i mitt hjärta” som regelmässigt fungerar som introsång till Allsång på Skansen. Och jo, det var nästan litet känslofyllt att få stämma upp tillsammans med resten av den stora folkmassa i den sången och senare också i ”Idas sommarvisa”. En intressant detalj som man kanske inte är medveten om man ser på Allsång via TV, är att showen fortsätter en halvtimme efter att TV-sändningen har slutat, så man får alltså litet bonus för att man tagit sig till Sollidenscenen för att titta live. 🙂

20150630_190910664_iOS

Sollidenscenen just innan showen dragit i gång med Ledin.

20150630_181417595_iOS

Vi hade tur med vädret, för gången före hade det regnat ganska rejält. Men nu var det sådär lagom varmt också.

20150630_173606397_iOS

Benjamin och jag i folkvimlet.

20150630_170928362_iOS

Försökte mig på ett panoramafoto av vyn från vår placering.

Sista riktiga dagen på resan så turistade vi i Stockholm, för även om jag bott i Stockholm så är staden så stor att det alltid finns något nytt att upptäcka. En ny sak som kommit till Stockholm efter att jag flyttat därifrån är en ”amfibiebuss”, alltså en buss som kan köra både på land och vatten. Bussen är helt ny för i sommar och är även den första av sitt slag i Norden, en rackarns häftig konstruktion om du frågar mig. Bussen är byggd på ett lastbilschassi, men sen har man också byggt på en ”flytande” båtkonstruktion där man sitter. Matchvikten för den här bussen är hela 10 ton, och går under namnet ”Estelle” (döpt efter den blivande kronprinsessan). En sak noterade vi dock när vi for omkring i denna udda skapelse var att folk verkligen tittade på oss, eller snarare då amfibiebussen. Hur som helst så var det 75 annorlunda minuter som vi åkte omkring i Stockholm City och Stockholms skärgård. (Vill du själv åka den, så kolla in Ocean bus!) Efter det så åkte vi en sväng till Kaknästornet där vi tittade på den häpnadsväckande utsikten samtidigt som vi fick oss en klassisk svensk fika.

20150701_103729252_iOS

Fröken Estelle, Nordens första amfibiebuss.

20150701_095113449_iOS

Ombord på amfibiebussen strax innan vi är på väg att köra rakt ner i spat. Kändes faktiskt en aning surrealistiskt när det plaskade till en gång och så gick vi från hjuldrift till propellerdrift…

20150701_100014537_iOS

Stockholm sett från vattnet är otroligt vackert.

20150701_100927641_iOS

Kastellet på Kastellholmen i Stockholm. Det här var basen för den svenska marinen fram till 1600 talets slut, men numera är den i civilt bruk. Flaggan på tornet har ”i princip” vajat konstant i 200 år, och det är ett tecken på att Sverige -inte- är i krig. Halas flaggan ner så betyder det att Sverige är i krig.

20150701_112700247_iOS

Utsikten från Kaknästornet är alltid lika magnifik, och jag brukar besöka caféet var och varannan gång jag besöker Stockholm.

20150701_123727738_iOS

Jag med Hjalmar Söderberg statyn i Humlegården. Kul att få ”möta” en av mina svenska favoritförfattare…

Sista sevärdheten vi gick och tittade på var Humlegården, en park som jag inte hunnit tillbringa särskilt mycket tid i när jag bodde i sthlm. I Humlegården ligger bland annat Kungliga biblioteket (KB) och dessutom finns det flertalet statyer av kända svenska författare, däribland Hjalmar Söderberg, som hör till mina personliga favoriter. Hans böcker skildrar vanligen ett Stockholm av sent 1800-tal och tidigt 1900-tal på ett sätt som jag finner fascinerande. Rekommenderas! En annan kul grej med KB, som det slog mig var att det faktiskt borde finnas ett exemplar av ett verk där en av mina texter finns med i deras arkiv, detta eftersom de har till uppgift att samla in och arkivera allt som ges ut på svenska (bl.a. genom s.k. pliktexemplar). Och eftersom en av mina uppsatser blivit publicerade i tidskriften Helsinki Law Review (se det här inlägget), så borde det föranleda att de har sparat en kopia av verket för eftervärlden. Litet häftigt, inte sant?

Eftersom det går åt en hel del tid att röra sig i Stockholm så var det ungefär det här vi hann göra på en dag innan det var dags att ta färjan hem mot Finland. För Viking Lines Gabriella skulle lägga ut kl. 16 mot Helsingfors. Normalt brukar jag annars resa till Åbo från sthlm, men det innebär dock en smått okristligt tidig väckning om man vill hinna äta en frukost före båten lägger till i Åbo, och då erbjuder ”Helsingfors alternativet” en betydligt mera lockande och human tidpunkt att stiga upp.

20150702_043820872_iOS

Vår frukost ombord på Viking Gabriella strax innan båten ska lägga till i H:fors. Vi hade bokat den bättre frukosten, så de bjöd faktiskt på bubbelvin och prinsesstårta till…

20150702_082042257_iOS

Kajsaniemi metro station har bytt namn till samma som den skola jag studerar vid heter, d.v.s. Helsingfors universitet. Vet dock inte om jag gillar den här neonbelysningen de installerat i rulltrapporna dock?

I Helsingfors besökte vi bl.a. Tempelplatsens kyrka, för dels har det gått bra många år sedan jag besökte denna vackra kyrka, men dessutom så är den ju en av Helsingfors mest kända ”turistattraktioner” och vi har ju spelat litet av turister i de städer vi besökt, som vi dock känner sedan tidigare, så varför inte gå hela vägen in också hemlandets huvudstad H:fors? Vidare släntrade vi igenom staden litet på måfå när vi nu hade litet extra tid innan tåget skulle gå mot Jakobstad… Så under de här dagarna hann vi besöka 3 nordiska länder: Danmark, Sverige och Finland samt deras huvudstäder och några städer till dessutom, det enda land som vi inte besökte denna gång var Norge. Kanske blir det Norge nästa gång?

Sebastian

Min hemstad: Jakobstad

En sak jag har märkt med litet stigande ålder är att jag och en del andra i min egen bekantskapskrets ibland kommer att reflektera över varifrån man kommer, alltså från vilken ort man är hemma ifrån. I mitt fall är det ju staden Jakobstad som ligger i det Österbottniska landskapet i Finland. Särskilt väcks de här frågorna när många av ens bekanta återförenas över sommarlovet/sommarjobbet eller på annat sätt på sin hemort.

Just nu ser Jakobstad (Jeppis) stadskärna inte så trevlig ut vid en första okulär besiktning, särskilt om man inte besökt Jakobstad på ett tag. Eller som när jag i dagarna råkade överhöra en konversation mellan en kvinna och hennes vännina som gick längs med gågatan: ”de har ju grävt upp hela – halva stan!”. Vilket nog är en ganska träffande beskrivning, faktiskt. För stora delar av torget har man grävt upp för att under sommaren genomföra arkeologiska utgrävningar innan bygget av det nya torghuset kan påbörjas på riktigt. För tanken är ju att det till julhandeln 2016 ska stå ett helt nytt torghus (läs: shoppingcenter med bostäder) på den plats där det gamla bankhuset stod.

Det här betyder att vi Jakobstadsbor sannolikt kommer att få dras med en ganska ful stadskärna under de kommande 1,5 åren, då absoluta centrum närmast kommer att likna en byggarbetsplats. Men å andra sidan, en sak som man ofta hör att det klagas över är att det inte händer något i Jeppis, men nu kan man åtminstone inte klaga över den saken! För just nu är staden stadd i mycket snabb förändring: vi har ju bland annat fått en ny esplanad-galleria som åtminstone jag finner verkligt snygg och välbehövd. Mera sådant tack!

20150611_113034168_iOS

Torget i Jakobstad har förändrats relativt mycket på kort tid. Kul att de i alla fall hissat stadens flaggor inför sommaren.

20150613_163046127_iOS

Vid ett besök till en god vän som för tillfället bor i höghuset ”Ers höghet” invid torget, så passade jag på att fotografera utgrävningarna och den kommande byggplatsen ovanifrån. Det ger onekligen ett litet annat perspektiv av stadens kärna.

jakobstad-torget

Kvällssolen faller över en stad i förändring…

arkeologiskutgravning-jakobstad

I sommar pågår de arkeologiska utgrävningarna på torget i Jakobstad. Få se om Museiverkets arkeologer hittar något intressant på det här forskningsområdet.

20150611_113224950_iOS

Museiverkets arkeologer in action på torget, de verkar att jobba med en viss frenesi och entusiasm som smittade av sig litet på mig också.

Men på tal om att klaga, så fick jag på min systers studentdimmission i maj höra ett tankeväckande och inspirerande tal av en alumn från Jakobstad gymnasium, Martin Granholm, som tidigare varit bl.a. vice Vd för UPM-kymmene och som annars också är en stor påverkare av finskt näringsliv. För han konstaterade i korthet att vi finländare tillskillnad från våra svenska vänner har en vana av att klaga och säga ”voj, voj”, och stå och se på den negativa utvecklingen istället för att göra något åt den. Svenskarna har istället en annan attityd som innefattar att man ser möjligheter istället för bara problem. För just nu verkar vi i Finland sucka över att det går så dåligt för oss, och tänka att det främst beror på att det går dåligt i omvärlden. Den här negativa tankespiralen borde man bryta och istället försöka se möjligheter, och visst det låter klichéaktigt så det förslår, det medger jag, men jag tror att det ligger en hel del i det.

Låt mig ta ett konkret exempel från Eurovisionen. Jag tittade på TV4 nyheterna just innan finalen i ESC skulle börja, och efter den egentliga nyhets genomgången så sade nyhetsankaret att ”vi är beredda på en segerintervju med Måns imorgon bitti”, och då hade ju Zelmerlöv ännu inte vunnit! Så svenskarna har nog en helt annan approach till utmaningar, en approach som vi med fördel kunde inspireras av.

Därför kunde vi Jakobstadsbor gå i bräschen för en dylik förändring och ta stöd av den omfattande förändringen som är på gång av stadens centrum, och välja att se möjligheterna i stället. För de facto går det bra här i Österbotten, vi har t.ex. lägst arbetslöshet i hela landet med ca 8% arbetslösa medan landssnittet ligger på 12%. Så ja, en del har vi att vara stolta över och att förvalta, men också att blicka framåt och inte gräma oss över att stadens centrum för närvarande ser fult ut – för det är början på något nytt 🙂

Sebastian,
en stolt Jeppisbo

Missbruk av Instagram?

Var går egentligen gränsen för hur långa inlägg man får skriva på exempelvis Instagram, och varför inte också på Facebook för den delen också? Jag kom att fundera på den saken då jag har ”begåvats” med en förmåga att skriva relativt långa inlägg, särskilt på Facebook, men tydligen verkar också det här beteendet ha smittat av sig på hur jag skriver i andra sammanhang också, nu senast alltså på Instagram.

Texten nedan tillsammans med den obligatoriska bilden är mitt senaste inlägg på Instagram som jag publicerade där igår. Månne det här inlägget är litet i längsta laget för ett inlägg där?

”Trots att jag hunnit flanera utefter Vasas många (och långa) esplanader i närmare tre års tid, så upptäcker jag ändå ibland detaljer som jag tidigare inte varseblivit. En sådan iakttagelse gjorde jag även idag, då jag noterade att ”Hovrättsesplanaden” på vissa skyltar alltjämt skrivs ”Hofrättsesplanaden”. Kul att man låtit den gamla skrivformen fortleva, man känner faktiskt litet av #historiensvingslag och svenskans släktskap med #danskan (tänk: afdeling-avdelning m.fl.). Det kan ju tyckas vara en petitess, men jag läste att nämnda esplanad faktiskt är Finlands äldsta (åtminstone enligt #wikipedia) och längs med den har jag hunnit spatsera av och an i tre år utan att känna till den saken heller.
Litet #allmänbildning i vardagen alltså…
#Vasa #Vaasa #Historia #Finland #Hovioikeus #Esplanad #Puistikko #Hovrätt eller #Hofrätt som i #Sturehof”

vasa-hovrattsesplanaden

Jag har en förmåga att notera smådetaljer och ”avvikelser” från det normala, som här att man skrivit ”hovrätt” med ”f”.

Men jag fortsatte ännu med att skriva en kommentar till mitt ursprungliga inlägg, som löd:

”Däremot minns jag ännu årtalen för när Finland (då som en del av #Svearike) fick sina hovrätter (#Åbo 1623 och Vasa 1775). Varför det? Jo, för trots att det nu har hunnit passera 4 år sedan jag läste till inträdesprovet (våren 2011) till #oikis så minns jag fortfarande sådana detaljer ur inträdeslitteraturen (ena boken handlade om rättshistoria.). Skrämmande, hur vissa saker kan bli inpräntade i ens minne… Hälsningar av en lätt skadad #juriststudent 😉 ”

Men på tal om bilder och bildtjänster så måste jag ta tillfället i akt dela en bild från Pörkenäs lägergård i Jakobstad. Jag säger redan nu att bilden inte är tagen av mig, utan av M. Sarvela som har publicerat den i ”Jeppis gruppen” på Facebook (och tillåtit att man delar den).

porkenas_lagergard_jakobstad

Solnedgångarna ute på Pörkenäs lägergård är alltid otroligt vackra och storslagna på samma gång. Den här bilden är tagen ut mot havet, och i förgrunden skymtar man sandstranden med korset i centrum.

Till sista bild för det här inlägget väljer jag ytterligare en bild från strandpromenaden i Vasa (jag publicerade ju en bild i föregående inlägg också.).

strandpromenaden_vasa_finland

Så otroligt fridfullt och vackert på samma gång! Vasa universitets campus fotat från Strandpromenaden, i jämnhöjd med Havtornen vid ÅA.

Sebastian

Vad sker i Österbotten?

Alltid händer det något i lilla Österbotten har jag fått erfara, och om det inte sker genom egen försorg så finns det alltid något annat intressant att bevaka eller notera. Vi Österbottningarna är förövrigt också experter på den saken, händer något i lilla Jakobstad, så vet resten av staden svaren på frågorna Vem/Vad/När/Hur oftast före de iblandade själva är medvetna om dessa omständigheter.

Ett sådant exempel är fallet med den gigantiska fågeläggssamlingen som uppdagades i Södra Österbotten, och som lokalmedia, i mitt tycke, har skärskådat nästan litet onödigt nitiskt. Men i alla fall, det rör sig om en man som under en lång tid har samlat in ägg från både fridlysta och icke-fridlysta fåglar. Att samla in ägg från fridlysta arter är ett miljöskyddsbrott, och är således också straffbart. Problemet i det aktuella fallet var bara det att äggsamlingen hade närapå gigantiska proportioner, innehållande bortåt 9 000 st ägg enligt Yles svenska nyheter. Det säger sig självt att det inte är någon enkel uppgift för rättsvårdande myndigheter att gå igenom alla dessa ägg, och på ett trovärdigt och rättssäkert sätt katalogisera vilka av fågeläggen som är ”olagliga” och vilka som inte är det.

fagelagg-nyhet-hbl

Tydligen nådde nyheten om fågeläggs-fallet över nyhetströskeln också i Nyland – här är en artikel ur Hufvudstadsbladet om domen. Och jag kan också instämma i försvarets kommentar om att jurister i gemen inte vet särdeles mycket om ägg och fåglar…

Hur som haver så har nu denna lokala följetong, eventuellt, nått vägs ände. För domen i fallet föll i Österbottens tingsrätt 20.2.2015, var den tilltalade fälldes på de flesta av åtalspunkterna (men friades också på några punkter). Så nu återstår det att se om domen står sig eller inte, vilket beror på om någon av parterna nu överklagar domen till hovrätten. Då får hovrätten onekligen en delikat uppgift att bita i, för ärendet i tingsrätten blev anhängigt under hösten 2013, och domen föll alltså i dagarna. Vilket ger en handläggningstid på bortåt 1,5 år i första instans…

Mig veterligen så är dock det här, fågeläggs-fallet, relativt unikt vad det bekommer ärendets art och proportioner, åtminstone sett på ett nationellt plan. Därför blev jag som juriststudent såpass nyfiken att jag faktiskt beställde efter domen i ärendet (som är en offentlig handling) för att studera den närmare. Och jo, den kan nog som reportern i HBL:s artikel ovan konstaterar, med fördel liknas med en ornitologisk handbok än en sedvanlig dom… Så nu undrar jag, finns det några motsvarande fall i övriga Norden? Det skulle faktiskt vara intressant om så vore fallet, så att man kunde jämföra litet.


I helgen så företog jag mig ett besök till Jakobstad, då min lillebror kommit hem från Göteborg nu över sportlovet. Han har nämligen varit i Svea-rike i nästan 2 månader i sträck nu, så det var verkligt kul att återse sin bror hemma i Finland för en gångs skull. Nästa gång är det väl jag som får avlägga ett besök till Sverige, antar jag 🙂

Vidare åtgick nästan hela lördagen till ett möte för Studentmissionens räkning som av slump råkade ordnas i Jakobstad, och som jag därav också passade på att bevista.

mote-kaffe

En fördel med att gå på möten, är att man utöver den mänskliga interaktionen också oftast erhåller kaffe med tilltugg. Nej, skämt åsido,  inte går jag på möten av den anledningen, men under det här långa mötet så behövdes faktiskt litet tilltugg för att orka hänga med till slutet.

campus-allegro-ingang

Kul att man också ordnar ”nationella” möten i lilla Jakobstad någon gång också. För oftast brukar det vara vi som får resa till H:fors eller liknande… Denna gång möttes vid dock på Campus Allegro mitt i Jeppis City 🙂

En sak jag kom att tänka på under det här mötet, som inte direkt anknyter till det här mötets substans, så var det att man med fördel kunde anamma den svenska möteskulturen med s.k. stående möten. Kännetecknande för dessa stående möten, är det att man står under mötet i stället för att sitta ner, vilket torde leda till att man håller kortare och effektivare möten än när man sitter ner. Personligen tror jag det ligger något i det, även om mitt skämtsamma förslag inte vann gehör denna gång. Men i och för sig, vi höll på i så många timmar att det sannolikt inte hade varit möjligt med ett stående möte…

Sebastian

Två Österbottningar i Vatikanen

Mina föräldrar besökte nyligen Rom och Vatikanstaten genom en tjänsteresa. Syftet med resan var att de skulle representera finska lutherska kyrkan i en finsk delegation utsänd till att besöka påven i Vatikanen. Jo, du läste faktiskt rätt, påve Franciskus, den ”äkta” varan.

Orsaken till att de fått inbjudan var att min pappa forskat i ekumenik, d.v.s. samarbete mellan olika kyrkor (t.ex. mellan anglikanska och lutherska, och mellan lutherska och katolska). Med sig fick man också ta sin respektive, i det här fallet min mor, förstås. Resan till Rom gick sedan av stapeln i slutet av januari, och nu är de återigen tillbaka i kalla Finland.

Men så här i efterhand så ter det sig relativt speciellt att han råkade bli inbjuden dit just nu. För jag minns nämligen att jag i somras på familjens sommarstuga skämtade med min pappa om att han borde skicka in en sammanställning på sin doktorsavhandling till Vatikanen, så kanske han skulle få en inbjudan till påven. Med facit i hand, så skickade han dock inte in sin doktorsavhandling, utan inbjudan kom fram på litet andra vägar. Men ändock, lustigt hur saker och ting kan sammanträffa ibland.

Jag måste väl bifoga några bildbevis, för att man skall bli trodd när man hävdar något sådant här 🙂

pave_franciskus_vatikanen

Mamma Karin, mottar en plakett ur påve Franciskus hand i Vatikanen. Något konkret minne måste man väl ändå få med sig hem från den stora världen?

pave_franciskus_vatikanen2

Min pappa Bo-Göran, skakar hand med påve Franciskus. Notera hur de tummar varandra 🙂 Månne han hade räknat med att den dagen skulle komma när han var en ung teologi studerande?

Själv hade jag dock en mycket mera anspråkslös roll i det hela. Jag fick nöja mig med att skjutsa föräldrarna till tåget varigenom de skulle påbörja resan till Rom, samt hålla koll på hemmafronten, för annars hade två av mina yngre syskon fått rumstera helt fritt…
Men jag är glad ändå, glad för att mina föräldrar fått möjlighet till något är relativt få förunnat.

bennas-tagstation

Ungefär hit utsträckte sig mitt ansvar i den här kedjan, d.v.s. att skjutsa föräldrarna ut till Bennäs tågstation 🙂 Men jag finner det synnerligen fridfullt att lyssna på det sjungande ljudet som uppkommer från spåret, när tåget anländer/avgår i den annars så tysta vinternatten och se det sprakande blåljuset från pantografen (el-nedtagaren ovanpå loket), som uppstår under den kalla årstiden.

Jag måste medge att jag under längre tid varit litet intresserad (och fascinerad) av den katolska kyrkan som institution, även om jag själv inte är katolik (utan lutheran). Orsaken till min fascination ligger dels i att katolska kyrkan är en av världens äldsta institutioner, och en av de varat längst med oavbruten historia på nästan 2 000 år. Om man jämför med vårt eget land, Finland, så sträcker sig dess historia blott en 90 år bakåt i tiden, vilket utgör mindre än 5 % av den tid som katolska kyrkan varat – det ger litet proportioner beträffande tidsaspekten. Men dels också i att de har ett relativt strikt traditions- och förvaltningssystem, som sträcker sig från allt till Gudstjänstordningen till regelrätt juridik (den kanoniska rätten).

Sebastian

Dura lex, sed lex

Att lagen ibland kan slå både hårt och blint är ett faktum i vissa situationer, en effekt som kan vara både önskvärd och icke-önskvärd beroende på omständigheterna. Det här är en sak som vi jurister tränas i att kunna hantera, men ibland måste vi också påminna oss själva om varför det är såhär.

Orsaken till att jag nämner det här, är den att jag fick en present av mina föräldrar som varit på resa till Rom under den senaste veckan. De hade nämligen med sig hem en souvenir till alla oss barn, och den gåva jag fick var en liten stentavla med inskriptionen ”Dura Lex, Sed Lex”. Det är latin, och betyder direkt översatt till svenska ungefär ”Lagen må vara hård, men lagen är ändå lag”.

finlands-lag-dura-lex-sed-lex

Min Finlands lagbok tillsammans med plattan som en påminnelse om den juridiska principen ”Dura Lex, Sed Lex”.

Vad skall man då förstå med denna juridiska princip? Vid första anblick kan denna princip låta både hård, klinisk och extremt objektivt. Men jag tror också att det är där styrkan ligger i denna princip – att rättvisan i idealfallet skall vara så objektiv och oberoende som möjligt.
Samtidigt så är det ändå så att det juridiska systemet ibland kan slå litet väl hårt, det gäller särskilt i straffrättsliga sammanhang. Ett konkret exempel är när man döms till t.ex. böter för ett upphovsrättsbrott men utöver det också blir skadeståndsskyldig. Beroende på omständigheterna kan skadeståndet ibland uppgå till belopp som närmast är spektakulära (ibland miljoner €), åtminstone för den enskilde som blir skyldig att erlägga summorna. I sådana fall blir skadeståndet närmast att betraktas som det egentliga straffet, även om det i juridisk bemärkelse inte är ett straff. För skadeståndet är egentligen bara tänkt att ersätta den skadelidande för de skador som uppstått, varken mer eller mindre – för inom skadeståndsrätten så finns ett absolut ”berikningsförbud”. Berikningsförbudet (finska: rikastumiskielto) innebär att skadeståndet inte får vara större än den egentliga skadan, så att man inte skall kunna bli ”rikare” genom skadan.

Men ännu om skadestånd, så vill jag ännu tillägga att det igen när det kommer till skadestånd som skall erläggas till skadelidande enskilda individer för fysisk eller psykisk skada, så är dessa, i mitt tycke åtminstone, i minsta laget (t.o.m. ofta i underkant).
Ett hypotetiskt, men realistiskt exempel: en fotgängare blir påkörd av bil på ett övergångsställe. I olyckan skadas en yngre person i nedre regionerna, benen och fötterna relativt allvarligt. För den här människan som förlorar förmågan att springa (men inte gå) kan, beroende på omständigheterna, räkna med ett engångsbelopp om ca 5 000€ i skadestånd. Mycket pengar visserligen, om man ser dessa på en bräda, men om man tänker att den skadelidande t.ex. var 25 år när skadan inträffade så skall denne leva med oförmågan att springa i närmare 60 år(!), och i det sammanhanget är femtusen euro inte särskilt mycket pengar längre. Emedan bilen som orsakade skadan på fotgängaren fick omfattande plåtskador då den kraschade in i en lyktstolpe efter att ha kört på fotgängaren – att reparera dessa skador går i jämförelse på 25 000€ (om bilen var t.ex. en Mercedes E-klass). Bilens återstående livslängd är nog betydligt kortare än 25 åringens förväntade livstid. Så här ser åtminstone jag en konflikt/problem i vårt nuvarande rättssystem – men här är det lagen som är hård. Vi ”jurister” kan bara lyfta fram eventuella brister – och hoppas på att lagstiftaren blir uppmärksam på dessa och förhoppningsvis också vidtar nödvändiga åtgärder – d.v.s. ändrar lagen.

katten-theodor

Det här med juridiska funderingar verkar inte bekomma familjens katt Theodor, som tar det lugnt uppe på fönsterbrädan. Notera hur han har placerat tassarna strategiskt för att få maximal utdelning av värmen som stiger upp från värmeelementet.

Hemma i Jakobstad hade vi besök av släktingar från Stockholm, vilket var kul. Min morbror hade införskaffat en ny bil, en Ford Ranger (bilfantast som han är). Trevligt nog hade han bilen med sig ”hem” till Finland, så fick jag möjlighet att ta och köra den i det s.k. ”gaturallyt” som existerar i Jeppis. För den oinsatte så går gaturallyt ut på att man kör gata upp och gata ner genom Jakobstads centrum med bilarna, och stannar till vid torget. Det här är en företeelse som förekommit sedan 60-talet, och vars aktivitetsgrad varierar beroende på årstid och vad som just då är ”pop” i stan. Nåväl, Ranger:n drog nog till sig en del blickar i gaturallyt, inte minst i och med att dess motorvolym låg på 3.2 liter (miljövänligt eller hur…).

ford_ranger

Ford Ranger – kanske något ovanlig som tjänstebil i Stockholm City? I Jakobstads gaturally gjorde den sig dock väl! (bild från Wikipedia Commons)

Sammanfattningsvis så har helgen gått i relativt lugna tecken, och det är nu skönt att vara tillbaka i Vasa. För nästa helg befinner jag mig på kurs i Helsingfors – så det blir en del flackande mellan olika orter.

Sebastian

Två gråtrista städer på en vecka

Att januari månad, när det kommer till vädret åtminstone, kunde vara en såhär pass gråtrist månad, hade jag nästan glömt bort. Detta verkar åtminstone vara fallet här i Österbotten, för oberoende om jag är i Jakobstad eller Vasa så ser det relativt likadant ut.

Men samtidigt, så är det nog främst vädret som är gråtrist – det behöver ju inte nödvändigtvis smitta av sig på humöret eller ens sinnestillstånd i övrigt, hoppas jag åtminstone 😉 För jag har märkt att vädret åtminstone har en viss positiv inverkan på studierna, det gråa och kalla vädret gör att man är mera motiverad till att läsa och studera. Har du också den erfarenheten?

ekgarden-vasa-juridiska-utbildningen-helsingfors-universitet

Såhär trist ser innergården ut i januari månad, vid juridiska utbildningen i Vasa. Åtminstone får den här vyn en inte att direkt längta ut… Vilket kanske har en positiv effekt på studierna?

En annan faktor som säkert också inverkar positivt på, åtminstone, min sinnesstämning är att det trots allt har funnits en del intressant att göra under denna månad. T.ex. så innebar det långa jullovet möjlighet till att träffa vänner som är bosatta på andra orter, när de för en stund återvände till lilla Jakobstad.

Sen har jag också hunnit med Magma Akademin i Helsingfors, och en sväng till Stockholm för att skriva en tent. Jag fick i veckan faktiskt besked om att jag hade klarat tenten i marknadsföring med ett relativt gott resultat, trevligt så 🙂 Även litet tid till att söka sommarjobb har fått avsätta, få se om det lossnar något intressant? Det vore kul att få pröva på litet juridiskt arbete också under sommaren, för tiden på förvaltningsdomstolen i höstas gav verkligen mersmak.

jakobstad-cafe-fredrika-gagatan

På café Fredrika i Jakobstad tillsammans med en god vän, sådana här stunder ger extra ljus i det gråa vädret.

Till sist vill jag avsluta med en Youtube video, var man lyfter fram det positiva i denna så annars kärva månad. Videon är egentligen en reklamvideo för Volvo, och är tänkt som en slags ”hyllning” till Sverige (och Norden) för att klimatet här har bidragit på ett positivt sätt till deras utveckling av bilar. Videon har titeln: ”vintersaga”.

Ett ord: mäktigt. Videon gav mig kalla kårar… hur vacker är inte Norden ändå?

Sebastian

Dan före dopparedan

Nu är julen verkligen för dörren, imorgon är det ju julafton!

Undertecknad är hemkommen till Jakobstad sen drygt litet mer än en vecka sedan, och oj vad skönt det känns att vara i sin hemstad! Jag är ju trots allt den här stadens ”kasvatti” 😉

vasa_finland_brando

Vasa tog farväl av undertecknad för det här året, genom att bjuda på verkligen vintriga vyer av astonishing karaktär. Om det ändå vore lika vackert varje gång man går ut till Brändö från Vasa centrum…

Så här strax innan jul och särskilt nu när dopparedagen (julafton) närmar sig, så har det varit litet extra stressigt att hinna med alla åtaganden man har att fullfölja för att julen skall bli så bra som möjligt. Allt från att införskaffa presenter till att julstäda bostaden i Vasa…

Men nu börjar julfriden så småningom göra sig påmind i vederbörlig ordning!

Jag gjorde en liten dykning i fotoarkiven från tidigare jular, och hittade en bild på min lillebrors pepparkakshus som föreställer familjens hus i Jakobstad. Han byggde det aktuella pepparkakshuset för 2 år sedan, och det är helt skalenligt… Numera studerar han ju till ingenjör i Göteborg på Chalmers – vilket inte är så konstigt när man ser huset.

pepparkakshus

Modell av familjens hus i Jakobstad i form av ett pepparkakshus, konstruerat och byggt av min lillebror.

 

Sebastian