Nostalgin angriper mig till hösten

Av någon anledning brukar nostalgin angripa mig varje höst, ungefär vid den här tiden. Så också denna höst…

Det började med att jag började fundera på när jag egentligen började blogga? Orsaken var att det startats en Facebook-grupp för Finlandssvenska bloggare, vilket jag tycker är ett mycket trevligt initiativ. Men i allt detta flöde av hundratalet nya bloggar, börjar man också fundera på sitt eget ursprung i bloggosfären.

För att ta reda på det var jag tvungen att konsultera WhoIs uppgifterna för mina domännamn (akronym för Who Is = Vem Är), var det framgår t.ex. när man registrerad en domän. Jag inledde nämligen mitt bloggande på domänen sebbex.net, som inte längre är min aktiva bloggplats.

sebbexnet-doman

Enligt Whois-uppgifterna registrerade jag domänen sebbex.net i oktober 2005, jag hade då hunnit fylla 14 år. Det skall börjas i tid…

Men jag äger dock fortfarande domänen sebbex.net, även om den inte används för bloggande längre. I Whois uppgifterna fann jag då att domänen blev registrerad 24 oktober 2005, det vill säga nästan för 9 år sedan. Följaktligen får jag fira 10-års jubileum för min blogg-karriär om ca 1 år 🙂

Vill man lägga den aktuella tidpunkten på en tidsaxel, så kan man ta följande referenspunkter till hjälp. WordPress scriptet, som jag använder som bloggplattform för den här bloggen och min gamla blogg, så startades upp 27 maj 2003, d.v.s. två år innan jag började blogga. Jag var nog ur det perspektivet tidigt ute… Versionen på WordPress var då 1.5, idag är vi uppe 3.9, och version 4.0 väntar runt hörnet.

En annan referenspunkt är ju när Facebook grundades, vilket var 4 februari 2004, vilket var ett år innan mitt bloggande började. Facebook fanns vid denna tidpunkt dock inte publikt, utan det var förbehållet för studenter på s.k. Ivy League universitet i USA – tänk Harvard, Yale, Princeton och Columbia University, motsvarande Cambridge och Oxford Uni. i England. Hade Facebook grundats i Norden, hade det ju varit på universiteten i Uppsala, Lund, Köpenhamn, Helsingfors och KTH, Chalmers och Handelshögskolan som man hade börjat med ”Facebook”, för att jämföra litet.

gammal-gamyl-bloggosfaren

Jag börjar snart få den här känslan, när man hängt med så länge i den digitala bloggvärlden.

Men eftersom jag senare grundade ett företag, med samma namn som min dåvarande blogg (Sebbex), blev jag tvungen att söka efter ett nytt domännamn för min blogg. Det blev då sebbe.fi, vilket till min stora glädje var ledigt, och där är jag nu och bloggar fortfarande med WordPress.

sebbefi-domanen

Min blogg flyttade under hösten 2007 från sebbex.net till sebbe.fi.

De äldsta inläggen från 2005-2008, finns dock ej längre kvar publikt mera. Utan dessa finns sparade lokalt på någon hårddisk, kanske borde jag återpublicera dem vid tillfälle? Åtminstone märks det att man utvecklats som skribent och skillnader i vilka ämnen man berör under denna tid som förflutit.

Men det räckte inte med nostalgi med bloggandet, utan jag började också igår kväll rota i mina skrivbordslådor hemma i Jakobstad. Alltid gör jag något intressant fynd där, nu senast hittade jag min gamla Skolkalender från gymnasiet åren 2008-2009. När jag började bläddra i den kändes det nästan som igår…

gymnasiekalender

Gymnasieguiden/kalendern från Jakobstads gymnasium är nog välanvänd. Den är från mitt andra år vilket ofta är det mest intensiva året.

gymnasie-schema

Första periodens schema från hösten 2008, skvallrar om relativt lugnt schema trots allt… Med lång matte, religion, historia och biologi och en håltimme.

Av någon anledning är människan tvungen att känna sitt förflutna för att kunna orientera sig i livet och nuet, och ibland blir det behovet starkare. Så blir det för mig åtminstone på höstarna, och jag tror att det beror på att man ofta till hösten inleder något nytt t.ex. en ny termin och samtidigt i någon mån bryter med det gångna. Och i all denna röra med funderingar och kommande förändringar, så är man tvungen att titta tillbaka på det gångna för att kunna hitta framåt och kanske finna styrka i att det sist och slutligen inte var så farligt de förgående åren att börja på med något nytt…

Denna höst för också med sig förändringar för mig. Visserligen fortsätter jag ju studierna på juristutbildningen för fjärde året nu i Vasa, men samtidigt har en stor del av ens kurskompisar valt att flytta till Helsingfors för att fortsätta magisterstudierna där, vilket gör att umgängeskretsen förändras. Men samtidigt börjar jag också se ett slut på studierna, när man nu går över till magisterstudier – nåja, det senare får jag väl äta upp senast till våren… Det gör samtidigt att det drar en känsla av vemod över en, eftersom det medför förändringar i den trygga vardagen. Men man skall nog inte fastna i det känslotillståndet, för samtidigt kommer nya utmaningar och möjligheter an och dessa rycker nog med en av bara farten!

I väntan på höstens utmaningar,

Sebastian

Push it forward

juridik-studier-universitet-whitelines

Whitelines anteckningsbok med sin trevliga påminnelse om att ta det framåt! Ibland behövs lite uppmuntran i en juridikstudents vardag, även om man är på slutrakan.

När jag studerade min första terminen på Handelshögskolan i Stockholm, så delade de ut en massa saker åt studenterna bl.a. latop-väska, paraply, etc. – men det som jag faktiskt haft störst nytta av är anteckningsböcker från det svenska företaget Whitelines. De är häftiga på två sätt: dels att de inte har vanliga svarta linjer eller rutor på pappren utan det är vita linjer på svagt blåaktig papper – vilket är mycket behagligt för ögonen plus att det går att skanna dem. Men dels också för att de innehåller olika maxim eller andra aforismer, som i häftet ovan:

Push it forward

Så enkelt, men samtidigt elegant! Jag blir glad varje gång när jag öppnar det aktuella häftet och det uppmanar mig ”att föra det framåt”, oberoende vad jag just då gör (oftast studier, men i alla fall). Den uppmaningen förpliktar en på ett visst sätt att göra sitt bästa 🙂
De hade också i all sin enkelhet också kunnat skriva ”Prorsum” vilket är latin och betyder ”Framåt!” – bl.a. Burberry har en klädkollektion med det namnet.


Igår (måndag) var det en ovanligt gråmulen och kylig dag för att vara i slutet av juni och eftersom jag var ledig från jobbet idag, så fann jag mig tvungen att finna någon aktivitet som kunde råda bot på tristessen.

Aktiviteten jag slutligen fann var att besöka stadsbiblioteket i Jakobstad, för att börja göra litet research inför det stundande projektet att börja skriva magisteravhandling i höst. Eller i praktiken dröjer nog själva författandet av avhandlingen till nästa vår, eftersom hösten dedikeras till kurser i forskningsmetodik, litteraturstudier och andra ”understödjande studier”.

Men i allt det skall jag ännu hinna skriva ännu ett övningsseminarium inom ämnet familjerätt. Jag har hittills hunnit skriva de två övningsseminariearbeten som ingår i rättsnotarieexamen, varav det ena var mitt slutarbete – som den intresserade hittar under ”Arkiv”. Men också i magisterskedet (Juris magister) ingår ett eget övningsseminarium, på ca 20 sidor att skriva.  Ämnet för detta seminariearbete är som konstaterat familjerätt, och nu återstår bara att hitta en lämplig fråga att skriva om, likväl att skriva själva arbetet. 😉

Nåväl, mina timmar på biblioteket gav litet utdelning då jag troligen hittade ett intressant område att skriva om. Frågan är inte helt specificerad ännu… men anknyter till de s.k. intressebevakningsfullmakter som man som enskild kan upprätta för framtiden om man skulle drabbas av t.ex. demens och då inte längre är i stånd att välja en intressebevakare. En intressebevakningsfullmakt ger en möjlighet att själv sin eventuella framtida intressebevakare, t.ex. sin partner eller annan anhörig. Men lagen är relativt ny, i kraft från 2007 och i och med det finns det en hel del intressant att ”forska i”. Dessutom är det ju ett relativt intressant sak i sig, att man på förhand kan samtycka till att en annan person, om vissa villkor uppfylls, får disponera över ens ”förmögenhet” och personliga angelägenheter.
– se: Lag om intressebevakningsfullmakt (2007/648).


Men dagarna har inte bara bestått av studier och arbete, jag har nog försökt koppla av också – särskilt från studierna!

I förrgår besökte vi bl.a. farmor som bor ute på landet i Purmo, eller för att vara mer precis Överpurmo och däri liggande byn ”Kasackbacka”.

purmo-kasackbacka

En rofylld utsikt utöver åkrarna i Kasackbacka, Purmo. Lantidyllen är kanske som vackrast på sommaren?

Så härligt att ibland få lämna stadslivet och dess bekymmer och krav, för en stund, och kunna andas frisk och ren lantluft. Dessutom är det också otroligt vackert i sin ”enkelhet” och samtidigt fridfullt – en mini-retreat i sig. Rekommenderas!

Sebastian