Vårterminen = färdig

Här på juridiska fakulteten verkar det som om de vill hålla kvar oss studenter in i det längsta innan de släpper i väg oss på grönbete (läs: sommarlov). Men i fredags fick jag så officiellt sommarlov 🙂

I måndags var det dock urvalsprov till juridiska fakulteten, och jag valde i år igen att fungera som övervakare vid inträdesproven. I år ville dock fakulteten att jag skulle ta ett ”steg upp” och fungera som en av de ansvariga övervakarna för de som behövde specialarrangemang, vilket faktiskt gav litet mera stimulans och extra klirr i kassan (eller hur var det nu, egentligen?).

juridik-urvalsprov

Många nervösa inträdessökande passerade de här dörrarna i måndags…

Årets urvalsprov har dock förändrats något sedan tidigare år, för i år så var det färre frågor, fem stycken istället för sju som tidigare. Vidare så har man också tidigarelagt provet, så att det infaller i slutet av maj istället för i mitten av juni som tidigare, och som tredje förändring så har man kortat av svarstiden från fem timmar till fyra timmar. Relativt omfattande förändringar således… Men det ryktas faktiskt att mera förändringar är påkommande inför kommande antagningsomgångar.

Jag vet att många som läser min blogg gör det av intresse av att få veta hur det är att studera på juridiska fakulteten, men också sådana som planerar att söka in till juridiska. Det syns inte minst genom vilka sökord som används för att hitta hit, enligt statistikprogrammet Statcounter. Därför borde jag väl kort nämna den förändring som eventuellt kan vara för handen. I praktiken skulle urvalsprovet sannolikt bestå till ca 50% av flervalsfrågor och ca 50% av essäfrågor, alltså relativt lika som idag förutom att det skulle vara flera flervalsfrågor. Den stora skillnaden skulle istället gälla själva rättningen av urvalsproven. För först skulle man (maskinellt) rätta flervalsfrågorna och av dessa kanske ta den 1/3 med högst poäng vidare i processen. Detta skulle då innebära att man endast skulle läsa essäerna av de med högst poäng på flervalsfrågorna, och resten av svaren (oss emellan sagt) i praktiken skulle gå till pappersåtervinningen. På det här viset skulle man då kunna spara resurser (läs: pengar) och optimera processen, då man skulle ha mycket färre essäer att rätta. Personligen är jag inte helt såld på den tanken. Men vi får se vad som händer. Mera om kommande förändringar på Dekanens blogg (på finska).

Innan jag lämnar årets urvalsprov därhän i det här inlägget, så vill jag lägga till en länk till frågorna i årets urvalsprov. Frågorna hittar du här (.pdf). Och som allmän kommentar om frågorna, så tycker jag att de flesta frågor var ovanligt intressanta för en gångs skull – för normalt brukar bara 1 eller 2 vara sådana frågor som skulle vara intressanta att klura på, men i år föll frågorna, åtminstone, mig i smaken. Eller så kommer sommarlovet verkligt lägligt för mig, när jag börjar tycka att det vore intressant att enbart för ”nöjesskull” börja klura på juridiska frågeställningar 😉

20150529_132120000_iOS

Kollage av bilder: 1. Sommarlov och bussen mot Jakobstad. 2. Lunch på Kaffehuset August i Vasa, i form av en rikssvensk klassiker: dillstuvad potatis tillsammans med gravad lax som blivit toppad med hovmästarsås (underbart! för en fiskälskare som mig). 3. Citat hämtat ur boken ”Den allvarsamma leken” av Hjalmar Söderberg. Kul att äntligen igen ha tid för att läsa skönlitteratur.

Men nu har jag som sagt fått sommarlov från universitet åtminstone, för i nästa vecka väntar nog hederligt arbete i stället. Men på sitt sätt är det nog skönt att få lämna teorin för ett ögonblick och ge sig ut i de praktiska sammanhangen, för det är nog därigenom man verkligen lär sig något. Eller som Advokatbyrån Krogerus slogan lyder vid studentrekryteringen ”Law School teaches you theory. Now see it in action!”.

Våren är förutom för inträdessökanden också en intressant tid, då mycket annat är statt i förändring. Däribland kan nog nämnas att min lillasyster tog studenten igår (lördags) från samma gymnasium (Jakobstads gymnasium) som själv fick studenten ifrån för nästan 4,5 år sedan (vintern 2010). Få se vad hon hittar på till hösten: blir det mellanår eller blir det studier direkt på? Åtminstone har storebror hjälpt henne med att söka till Sverige, jag har ju ”litet” erfarenhet av den saken, så det var nog enkelt kirrat 🙂

Sebastian

Vardag och IT-juridik

Under de två senaste veckorna har jag främst sysselsatt mig genom att jobba på med diverse skolarbeten som legat på hög. För en sak som karaktäriserar studierna här på juridiska fakulteten är att schemat är relativt ojämnt fördelat: vissa veckor är fulltecknade med halv- eller heldags långa föreläsningar, medan andra veckor kan vara så gott som tomma på undervisning.

Men ett tomt schema innebär dock inte per automatik att man skulle vara ledig, tvärtom så brukar det innebär en hel del självstudier (och ibland också grupparbeten) i form av olika essäer och uppgifter som ska färdigställas inom en relativt snäv deadline. Den andra formen av självstudier är tentläsning där man förbereder sig inför en kommande tentamen (finl. ”tent” av finskans ”tentti”). Oftast kan det då handla om ett par tusen sidor litteratur som borde präntas in i ens minne så att man sedan vid själva tenten förhoppningsvis kan få ner ett svar på basis av vad man läst och i form av ett logiskt svar också… För det som kännetecknar universitetsstudierna och kanske framförallt studierna i juridik är att man borde ha både ett kunnande som sträcker sig över de stora helheterna ner till de enskilda detaljerna. För om man bara kan detaljerna så blir svaret ofta ologiskt med många spretande trådar, medan om man bara kan helheten så blir svaret istället relativt fattigt på innehåll och verklig substans. Ja, det här var den här dagens introduktion till ”juridisk studieteknik” 🙂

vasa_universitet_forelasning

Föreläsning i IT-juridik på Vasa universitet. Juridiska utbildningen i Vasa samarbetar med de andra universiteten i Vasa (Hanken och Vasa universitet) kring vissa kurser.

Men över från de stora helheterna till vad jag sysslat med i detalj. För nu när jag studerar s.k. magisterstudier så ingår det där en del valbara kurser, som i princip kan vara vad som helst som man finner intressant – i studiepoäng utgör denna del 27 poäng av magisterexamens hela poängtal på 120 sp. I kandidaten (rättsnotarieexamen) som jämförelse, så ryms det bara 7 sp (hela examen omfattar 180sp). Själv har jag valt att plocka främst olika juridiska kurser som valbara kurser, och som senare ska ingå i min magisterexamen.

Just nu så går jag en kurs i IT-juridik på Vasa universitet som förverkligas i samarbete med Helsingfors universitet. Jag har under några år sneglat på den aktuella kursen i kursutbudet, men tidigare år har jag inte fått den kursen att passa ihop med mitt övriga schema. Men skam den som ger sig, för i år kunde jag gå kursen då jag hade relativt lite schemalagd undervisning i övrigt. Att jag är intresserad av just IT-juridik är kanske inte helt främmande i och med att jag fungerat som företagare inom IT-sektorn samt att jag också har ett relativt stort teknikintresse.

IT-juridiken är ett relativt brett område, för dels kan man tala om ren IT-juridik men i IT-juridiken ingår också som en komponent i många andra rättsområden på olika sätt. Men för att nämna ett ”rent” IT-rättsområde så kommer jag närmast att tänka på dataskydd och rätten till personlig integritet. För det här är två områden som blommade upp inom IT-juridiken efter att man under de senaste decennierna gått över till att behandla allt mera uppgifter i olika datasystem, och inte vilka uppgifter som helst, utan ofta uppgifter som rör enskilda individer. Uppgifterna kan ju gälla allt möjligt från ett medlemsregister för en förening innehållande medlemmarnas kontaktuppgifter till ett komplett journalsystem där uppgifter om alla patienters hälsotillstånd sparas. När alla dessa uppgifter sparas i ett centraliserat register så uppstår det många fördelar, men också en del besvärliga frågor som behöver redas ut. Fördelarna med heltäckande register är lätta räkna ut, för tack vare sådana register så kan man effektivisera olika processer (modeord i dessa tider…): t.ex. inom vården så ökar möjligheten till korrekt och snabb vård om man har patientens samtliga uppgifter tillgängliga på samma ställe på en gång. Men det finns som sagt ett flertal frågor som med fog ändå måste ställas i sådana här sammanhang, exempel på sådana frågor är: vem ska ha tillgång till registret, ska det loggas vem som kollar vad och när i registret och till vem kan uppgifter lämnas ut från registret? Alla dessa frågor hänför sig till rätten till personlig integritet som de facto är en grundlagstryggad rättighet här i Finland och dessutom stadgas det om saken också ibland annat Europeiska människorättskonventionen (så här finns också en koppling till folkrätten…).

Jag brukar dock varva studierna med olika nöjen, och under den gångna tiden har det oftast betytt att jag gått ut på restaurang en gång i veckan – antingen själv eller i sällskap med någon bekant. Efter att ha prövat en del restauranger här i Vasa så har jag nog funnit min stående favorit, i alla fall när det gäller lunchrestauranger: Rosso. Rosso ingår i S-gruppen och är en restaurangkedja som finns representerade i stora delar av Finland (dock inte i Jakobstad). Jag har nog tidigare besökt Rosso ganska frekvent, särskilt när jag varit på resande fot i Finland. Men det jag helt missat var att de också serverar speciella luncher till ett förmånligare pris än a´la carte, men utan att nämnvärt pruta på matens kvalitet eller andra egenskaper, det är bara utbudet av tillgängliga rätter som är mindre vid lunchtid, men de flesta lunch alternativen är ändå helt bra.

rosso_vasa_kottbullar

Rosso i Vasa är alltid ett säkert kort! De serverar italiensk inspirerade rätter till ett lunchpris som jag finner skäligt, dessutom i en skön atmosfär.

Man märker att det börjar vara vår i luften nu också, för dagarna blir längre och ljusare vilket åtminstone har lockat mig att ta en del kvällspromenader längs med promenadstråket som går bredvid vattnet/havet här i Vasa. Nämnda stråk är nog ett av de vackraste platserna i Vasa, i mitt tycke åtminstone 🙂

vasa_abo_akademi_strandkvarnen

Havtornen vid Åbo Akademi i Vasa. Längre bort i horisonten skymtar man Vasa universitet (ute på Brändö).

Trevlig fortsättning på våren till er!

Sebastian

Att bli publicerad i en Law Review

Jag skrev mitt slutarbete för rättsnotarieexamen förra våren (2014) inom immaterialrätt, och jag hade då inte en tanke på att mitt arbete någonsin skulle kunna komma att publiceras. Men saker och ting kom att förändras, detta då jag i höstas fick ett e-postmeddelande om att Helsinki Law Review (HLR) sökte texter för publicering till deras andra nummer för år 2014. När jag läste meddelandet så kom jag då att tänka på att jag ju faktiskt råkar ha en text liggande, som det också kanske kunde finnas ett visst allmänintresse för (åtminstone inom den snäva krets som är intresserade av domäner och varumärken etc.).

Nåväl, mitt resonemang slutade med att jag valde att pröva skicka in mitt arbete till HLR för att se om de var intresserade av det. Och till min förvåning så det dröjde det faktiskt inte länge innan de svarade på mitt e-postmeddelande, och meddelade mig att de var mycket intresserade av att ge ut det i det kommande numret av tidskriften. Hoppsan då! Snabba ryck som gäller här tydligen…

publicering

Hittade seriestrippen ovan när jag sökte efter relevant litteratur som kunde hjälpa mig med att anpassa texten inför publicering. Även mina tankar gick i litet liknande banor som för ”Snobben” i bilden ovan 🙂

Dock var inte saken helt klar ännu i det här läget att de faktiskt skulle komma att ge ut mitt arbete, eftersom HLR är en s.k. ”referee” granskad tidskrift. Det innebär i praktiken att alla arbeten också skall läsas och godkännas av en referee före en eventuell publicering. En referee är en person som är expert på området som man skrivit om, vanligen någon inom den akademiska världen (t.ex. en professor inom ämnet). Så här uppstod följaktligen ännu ett nervöst moment när min text skulle komma att bli synad extra noga… Men till min stora glädje så klarade min text även den granskningen, med endast ett par mindre anmärkningar om saker som behövde korrigeras före publiceringen i HLR.

Vad är då en Law Review?
Men ännu kort om vad en ”Law Review” är för något. Det är en tidskrift som vanligen ett universitet eller någon förening med nära koppling till ett universitet ger ut, och som innehåller facktexter skrivna av yrkesverksamma jurister, forskare och juriststudenter. Företeelsen med just Law Review:s härstammar egentligen från USA, vilket begreppet Law Review kanske också skvallrar om. En av de äldsta och sannolikt också en av de mest ansedda Law Review:erna är ”Harvard Law Review” som utges av det mycket ansedda och ”elitistiska” Harvard University i USA. Bl.a. så har USA:s nuvarande president Barack Obama under sin studietid vid juridiska fakulteten jobbat som redaktör för nämnda tidskrift, så det sätter väl standarden i sig det också…

helsinki-law-review-2-2014-parm

Bild på pärmen till HLR 2/2014 – ett exempel på en ”Law Review”.

Nå, Helsinki Law Review är nu inte ”riktigt” lika ansedd som Harvads dito 😉 Men i alla fall så det känns det kul att få bli publicerad i en nationell facktidskrift för jurister. Jag har nämligen fått det intrycket att denna typ av tidskrifter läses relativt frekvent av både yrkesverksamma jurister, likväl studerande – och förklaringen till det är väl att det är ett sätt varigenom man håller sig uppdaterad om vad som händer inom det juridiska området. Naturligtvis läser man sällan igenom dylika tidskrifter från pärm till pärm, utan man plockar de delar som är relevanta för en själv och vilket behov man har för stunden.

helsinki-law-review-2-2014-baksida

Baksidan till HLR 2/2014 där min artikel finns uppräknad bland många andra. Tydligen var jag den enda skribenten som skrev en artikel på svenska denna gång.

Sen fungerar också Law Review:erna som ett slags akademiskt forum för jurister och andra juridikintresserade där man kan diskutera olika juridiska problem och frågeställningar på ett teoretiskt plan.
Men gällande just den akademiska biten så måste jag tillägga att det faktiskt ingår en hel del arbete bakom ett nummer av en Law Review, dels av redaktionen som ger ut den, men dels så krävs också en relativt betydande arbetsinsats av författarna själva. För det räcker nämligen inte med, som jag till att börja med trodde, att skriva själva texten som senare ev. blir publicerad. Utan före texten kan tas inför publicering så måste den bearbetas, och då främst rent tekniskt för att passa i tidskriftens utseendemässiga form och struktur. I praktiken gäller det således att ordna källor med tillhörande källhänvisningar på ett sätt som föreskrivs, samt dessutom också skriva om inledningen till arbetet för att passa i tidskriften. I mitt fall, så åtgick det över en veckas heltidsjobb under hösten 2014 för att få min text i en sådan form att den var 100% färdig för publicering.

Men trots en del extra arbeten och spänningsmoment längs med vägen, så känner jag nu så här i efterhand att det definitivt har varit värt den mödan. För det är faktiskt litet extra belönande att själv, konkret få hålla något i handen som man varit med om att skapa, denna gång i formen av en juridisk artikelsamling! 🙂

Är du juridiskt intresserad så kan du läsa det senaste numret av HLR 2/2014 i digital form här, mitt arbete börjar på sida nummer 205 och framåt.

Sebastian

Några ögonblick ur veckan

Ja, nu börjar vårterminen på verkligt ta fart märker jag, särskilt vad det bekommer studierna. Jag har ju faktiskt gått och anmält mig till ett av juridiska fakultetens projekt. Vad innebär då ett projekt? Jo, det innebär att man inom den tid projektet pågår skall skriva och färdigställa sin egen magisteruppsats (vardagligt kallad för ”pro gradu avhandling” i Finland). Dessutom har också Studentmissionens verksamhet vaknat upp på riktigt ur dvalan efter jullovet, och en av vårens större satsningarna som föreningen gjorde var ett ”cocktail party” i förra veckan. Så alltid är det något på gång.

juridiska-fakulteten-golden-retriver

Studiesekreterarens Golden Retriver möter en ibland i korridoren på juridiska fakulteten, så också i tisdags förra veckan 🙂 Jag tror inte att det råder en lika hemtrevlig stämning på alla universitet…

Graduskrivandet innebär att det blir en hel del självstudier, för genom avhandlingen skall man, åtminstone i teorin, visa att man kan skriva vetenskaplig text självständigt. Få se om jag bemästrar det, men nog ska det säkert gå bra med litet stöd och input av ens handledare och andra lärare/studenter som finns runtikring.

Vasa Studentmission ordnade förra veckans torsdag (12.2.) ett s.k. Cocktail party för studerande med syftet att föreningens medlemmar skulle få ha en kul kväll i vintermörkret. Och en kul kväll blev det också, vilket undertecknad kan intyga när som helst 🙂

Några bilder från kvällen i Åbo Akademis foajé, var vi hade mingel och dansträning (!). Ja, du läste rätt – vi fick lära oss att dansa Lindy Hop (eller för att vara riktigt precis, en variation av det vid namn Charleston).

vasa-studentmission-cocktailparty1

Här är en del av gänget samlat, spända av förväntan före dansträningen skall börja. Kanske vore det läge att hänga av kavajen, för det här kommer att bli svettigt…

vasa-studentmission-cocktailparty2

Danslärarna in action! I början var alla lite stela – men sen släppte det och det var sjukt kul, faktiskt!

vasa-studentmission-dans-lindy-hop

Nu är gänget på gång på allvar. Det krävs litet flow för att kunna dansa en swing-dans i 8-takt… En viss brist på manliga kavaljerer hade vi dock, så häng på nästa gång killar…

Här kommer till sist några bilder från kvällens vimmel.

vasa-studentmission-styrelsen2014-2015

Här är styrelsen för Vasa Studentmission samlad, så närapå som på en medlem. Bilden kunde nästan vara tagen direkt från ett stort bolags årsredovisning, porträtterande deras ledningsgrupp, inte sant?

vimmelbild1

Bilder från vimlet – den litet mera inofficiella versionen. Kanske kunde jag också passa som en riktig bohem? Rekvisitan bidrog också till att lyfta vimmelbilderna en aning…

vimmelbild2

Tre ganska stiliga herrar samlade på en bild: en ekonom, en ingenjör och en jurist 🙂 Vi är dock relativt mjuka på insidan, trots att våra respektive yrkesval utåt kanske kan framstå som något hårda….

Samtliga bilder från Cocktail partyt är hämtade från Studentmissionens Facebook sida, fotograf är S. Ylimäki – för fler bilder besök gärna VSM sida på Facebook.

Sammantaget så har det varit en relativt bra balans mellan studier och olika nöjen på den senaste tiden, det bidrar säkert också till en någorlunda sund och hälsosam livsföring i övrigt, hoppas jag.

Sebastian

Dura lex, sed lex

Att lagen ibland kan slå både hårt och blint är ett faktum i vissa situationer, en effekt som kan vara både önskvärd och icke-önskvärd beroende på omständigheterna. Det här är en sak som vi jurister tränas i att kunna hantera, men ibland måste vi också påminna oss själva om varför det är såhär.

Orsaken till att jag nämner det här, är den att jag fick en present av mina föräldrar som varit på resa till Rom under den senaste veckan. De hade nämligen med sig hem en souvenir till alla oss barn, och den gåva jag fick var en liten stentavla med inskriptionen ”Dura Lex, Sed Lex”. Det är latin, och betyder direkt översatt till svenska ungefär ”Lagen må vara hård, men lagen är ändå lag”.

finlands-lag-dura-lex-sed-lex

Min Finlands lagbok tillsammans med plattan som en påminnelse om den juridiska principen ”Dura Lex, Sed Lex”.

Vad skall man då förstå med denna juridiska princip? Vid första anblick kan denna princip låta både hård, klinisk och extremt objektivt. Men jag tror också att det är där styrkan ligger i denna princip – att rättvisan i idealfallet skall vara så objektiv och oberoende som möjligt.
Samtidigt så är det ändå så att det juridiska systemet ibland kan slå litet väl hårt, det gäller särskilt i straffrättsliga sammanhang. Ett konkret exempel är när man döms till t.ex. böter för ett upphovsrättsbrott men utöver det också blir skadeståndsskyldig. Beroende på omständigheterna kan skadeståndet ibland uppgå till belopp som närmast är spektakulära (ibland miljoner €), åtminstone för den enskilde som blir skyldig att erlägga summorna. I sådana fall blir skadeståndet närmast att betraktas som det egentliga straffet, även om det i juridisk bemärkelse inte är ett straff. För skadeståndet är egentligen bara tänkt att ersätta den skadelidande för de skador som uppstått, varken mer eller mindre – för inom skadeståndsrätten så finns ett absolut ”berikningsförbud”. Berikningsförbudet (finska: rikastumiskielto) innebär att skadeståndet inte får vara större än den egentliga skadan, så att man inte skall kunna bli ”rikare” genom skadan.

Men ännu om skadestånd, så vill jag ännu tillägga att det igen när det kommer till skadestånd som skall erläggas till skadelidande enskilda individer för fysisk eller psykisk skada, så är dessa, i mitt tycke åtminstone, i minsta laget (t.o.m. ofta i underkant).
Ett hypotetiskt, men realistiskt exempel: en fotgängare blir påkörd av bil på ett övergångsställe. I olyckan skadas en yngre person i nedre regionerna, benen och fötterna relativt allvarligt. För den här människan som förlorar förmågan att springa (men inte gå) kan, beroende på omständigheterna, räkna med ett engångsbelopp om ca 5 000€ i skadestånd. Mycket pengar visserligen, om man ser dessa på en bräda, men om man tänker att den skadelidande t.ex. var 25 år när skadan inträffade så skall denne leva med oförmågan att springa i närmare 60 år(!), och i det sammanhanget är femtusen euro inte särskilt mycket pengar längre. Emedan bilen som orsakade skadan på fotgängaren fick omfattande plåtskador då den kraschade in i en lyktstolpe efter att ha kört på fotgängaren – att reparera dessa skador går i jämförelse på 25 000€ (om bilen var t.ex. en Mercedes E-klass). Bilens återstående livslängd är nog betydligt kortare än 25 åringens förväntade livstid. Så här ser åtminstone jag en konflikt/problem i vårt nuvarande rättssystem – men här är det lagen som är hård. Vi ”jurister” kan bara lyfta fram eventuella brister – och hoppas på att lagstiftaren blir uppmärksam på dessa och förhoppningsvis också vidtar nödvändiga åtgärder – d.v.s. ändrar lagen.

katten-theodor

Det här med juridiska funderingar verkar inte bekomma familjens katt Theodor, som tar det lugnt uppe på fönsterbrädan. Notera hur han har placerat tassarna strategiskt för att få maximal utdelning av värmen som stiger upp från värmeelementet.

Hemma i Jakobstad hade vi besök av släktingar från Stockholm, vilket var kul. Min morbror hade införskaffat en ny bil, en Ford Ranger (bilfantast som han är). Trevligt nog hade han bilen med sig ”hem” till Finland, så fick jag möjlighet att ta och köra den i det s.k. ”gaturallyt” som existerar i Jeppis. För den oinsatte så går gaturallyt ut på att man kör gata upp och gata ner genom Jakobstads centrum med bilarna, och stannar till vid torget. Det här är en företeelse som förekommit sedan 60-talet, och vars aktivitetsgrad varierar beroende på årstid och vad som just då är ”pop” i stan. Nåväl, Ranger:n drog nog till sig en del blickar i gaturallyt, inte minst i och med att dess motorvolym låg på 3.2 liter (miljövänligt eller hur…).

ford_ranger

Ford Ranger – kanske något ovanlig som tjänstebil i Stockholm City? I Jakobstads gaturally gjorde den sig dock väl! (bild från Wikipedia Commons)

Sammanfattningsvis så har helgen gått i relativt lugna tecken, och det är nu skönt att vara tillbaka i Vasa. För nästa helg befinner jag mig på kurs i Helsingfors – så det blir en del flackande mellan olika orter.

Sebastian

Två gråtrista städer på en vecka

Att januari månad, när det kommer till vädret åtminstone, kunde vara en såhär pass gråtrist månad, hade jag nästan glömt bort. Detta verkar åtminstone vara fallet här i Österbotten, för oberoende om jag är i Jakobstad eller Vasa så ser det relativt likadant ut.

Men samtidigt, så är det nog främst vädret som är gråtrist – det behöver ju inte nödvändigtvis smitta av sig på humöret eller ens sinnestillstånd i övrigt, hoppas jag åtminstone 😉 För jag har märkt att vädret åtminstone har en viss positiv inverkan på studierna, det gråa och kalla vädret gör att man är mera motiverad till att läsa och studera. Har du också den erfarenheten?

ekgarden-vasa-juridiska-utbildningen-helsingfors-universitet

Såhär trist ser innergården ut i januari månad, vid juridiska utbildningen i Vasa. Åtminstone får den här vyn en inte att direkt längta ut… Vilket kanske har en positiv effekt på studierna?

En annan faktor som säkert också inverkar positivt på, åtminstone, min sinnesstämning är att det trots allt har funnits en del intressant att göra under denna månad. T.ex. så innebar det långa jullovet möjlighet till att träffa vänner som är bosatta på andra orter, när de för en stund återvände till lilla Jakobstad.

Sen har jag också hunnit med Magma Akademin i Helsingfors, och en sväng till Stockholm för att skriva en tent. Jag fick i veckan faktiskt besked om att jag hade klarat tenten i marknadsföring med ett relativt gott resultat, trevligt så 🙂 Även litet tid till att söka sommarjobb har fått avsätta, få se om det lossnar något intressant? Det vore kul att få pröva på litet juridiskt arbete också under sommaren, för tiden på förvaltningsdomstolen i höstas gav verkligen mersmak.

jakobstad-cafe-fredrika-gagatan

På café Fredrika i Jakobstad tillsammans med en god vän, sådana här stunder ger extra ljus i det gråa vädret.

Till sist vill jag avsluta med en Youtube video, var man lyfter fram det positiva i denna så annars kärva månad. Videon är egentligen en reklamvideo för Volvo, och är tänkt som en slags ”hyllning” till Sverige (och Norden) för att klimatet här har bidragit på ett positivt sätt till deras utveckling av bilar. Videon har titeln: ”vintersaga”.

Ett ord: mäktigt. Videon gav mig kalla kårar… hur vacker är inte Norden ändå?

Sebastian

Vardag och litet kultur

Det börjar lacka mot jul nu, vi är i början av december månad och undertecknad har förmånen att idag få ha en ledig förmiddag, så vad passar inte då bättre än att blogga litet?

Förra helgen var det så lilla jul, och dagen till ära hade min lillebror Benjamin valt att komma hem från Göteborg på besök. Dessvärre var hans flight försenad med över 2 timmar, så fredagskvällen blev ovanligt sen när vi hämtade honom från flygplatsen, men det vägdes ju nog upp av att dagen efter, alltså i lördags, så var alltså hela familjen samlade för att fira lilla jul. (för rikssvenska läsare: lilla jul är en finsk inofficiell julhögtid som firas lördagen före den första advent och då samlas släkt och bekanta i mindre omfattning för att fira att vi nu går in i ”jultiden”…)

lillajul-gran

Familjens lilla julgran av plast som har hängt med i närmare 20 år, den får lysa åtminstone tills vi får den riktiga julgranen på plats…

Det är alltid kul när lillebror kommer hem från Sverige – för sist hade han med sig sköldpaddor av choklad (!) som han hade köpt i Danmark. På danska heter de istället ”skildpadder”, och jag måste medge att det är något av det godaste jag ätit i konfektyr väg… Mera sånt tack! Dessutom har han blivit så berest att han blivit uppgraderad till Silver nivån i SAS förmånsprogram Eurobonus, så storebror Sebastian börjar ligga i lä nu, känner jag…

tomsskoladpaddor

Sköldpaddor av choklad från Danmark – otroligt goda, men det verkar vara omöjligt att finna dessa i Finland. Så det gäller som det står på förpackningen ”nyd dem langsomt!”, d.v.s ”njut av dem långsamt!” För det kan ta ett tag tills jag får lägga vantarna på nästa ”batch”…

I måndags var det så också avslutning för den här språkkompiskursen som jag gått under stora delar av höstterminen. Och jag måste säga att jag är ”sjukt nöjd” med kursen, som en rikssvensk skulle ha uttryckt sig – för nog har jag alltid lärt mig mera finska alltid. Tänk att det kan vara så kul att lära sig finska, utöver att det är nyttigt för framtiden! Förhoppningsvis blir det också en fortsättning på detta samarbete i vår, för fördelarna är nog stora. Sen måste jag ännu tillägga att jag på avslutningen med de andra språkparen, att jag blev djupt imponerade av de som hade haft inriktningen tyska-svenska, för deras svenska var nog otroligt bra – visserligen med en stark tysk accent, men förståelsen var det inget fel på – kanske kartan nedan reder ut det hela litet.

germanska-sprak

Språkkompis kursen har ökat mitt intresse för språk generellt också, och inte bara för finska. Intressant att se hur de ”germanska språken” är släkt med varandra: danska, norska, svenska, tyska och engelska språken åtminstone. Själv hör jag då som finlandssvensk till språkgrupp nr 9.

Min språkkompis är också aktiv inom studentteatern här i Vasa, och fungerar där som skådespelare i en av teaterns pjäser som anknyter litet till brott och straff – så när jag fick frågan om jag var intresserad av att komma och titta, så var ju mitt svar givetvis: ja. Att pjäsen dessutom är på finska gjorde ju heller inte saken sämre, så igår kväll var det så dags för litet teater 🙂

pakola-ramppen

Vill du språkbada lite – ta chansen att gå på finsk kabaré i Vasa!

Pjäsen i fråga går under namnet ”Pakola – Suomen turvallisin vankilakabaree”, fritt översatt till svenska ”Pakola – Den tryggaste/säkraste fängelsekabarén i Finland”.
Ett kort referat av pjäsens handling: det rör sig om ett gäng fångar som blivit inlåsta på Finlands säkraste fängelse (en s.k. säkerhetsanstalt) och varifrån ingen har lyckats rymma under fängelsets 300 åriga historia. Nu har emellertid samtliga fångar tröttnat på sin tillvaro på fängelset, och väljer att göra gemensam sak av att rymma därifrån. Dessvärre uppstår det komplikationer då en av fångarna strax innan flykten, råkar att förälska sig i en av fångväktarna.*

Jag måste medge en sak här:  jag är nämligen såpass yrkesskadad av mitt ämnesområde, juridik, att när fångarna i fängelset ”Pakola” radade upp sig på scen och berättade om sin (brottsliga)bakgrund, och således också orsaken varför de var tvungna att skaka galler – så började jag att fundera på strafflängden för de olika brotten…

Min språkkompis hade för övrigt blivit ”dömd” för, om jag uppfattade saken rätt, för att ha smugglat mjölk från Finland till Ryssland… Ack, dessa smugglingsbrott – de är nämligen ett återkommande tema i straffrättens tent på juridiska fakulteten – så jag gissar att varje juriststudent har blivit litet ”traumatiserade” av denna brottstyp. För frågor kring denna typ av brott är nämligen tacksamma, då det ofta blir knepigt med två länders överlappande jurisdiktion (basically: vilket lands lag gäller?) – i det här ”fallet” Finlands eller Rysslands lag – plus att det finns tröskelvärden att beakta etc etc. Nåväl, det må låta banalt att åka fast för mjölksmuggling, men det är faktiskt en realitet att så kan ske, för jag läste nämligen om ett par svenskar som åkte fast i norska tullen för att ha smugglat smör från Sverige till Norge (!), i syftet att tjäna en hacka på prisskillnaden mellan länderna (den artikeln hittar du här).

Men för att lämna bort juridiken, ett litet tag åtminstone, så höll nog den aktuella kabarén en relativt hög standard vad det gäller entertainment nivån också. För även om jag är svenskspråkig så förstod jag nog i princip hela handlingen, trots att hela pjäsen var på finska. En annan kul grej var att de gjort om låttexten till ett par finska låtar som jag kände igen, tror jag åtminstone… Sammanfattningsvis så var jag nog riktigt nöjd när jag vandrade hem från teatern i snöovädret som just då drog över Österbotten… Så vill du ha litet ”språkbad” är nog Pakola att rekommendera för personer bosatta i Vasa, ett par föreställningar återstår nämligen ännu! (Kolla Rampen här)

(* Det här är ett tema som jag känner igen åtminstone från boken ”VIP-rummet” av den svenska kändisförfattaren (och försvarsadvokaten) Jens Lapidus, som jag läste nu i somras. För i den boken/historien inträffar nämligen också samma sak – en av huvudpersonerna råkar även här förälska sig i en av fångvaktarna (egentligen heter det ”kriminalvårdare”) på den anstalt var han avtjänar sitt straff – och det är en sak som följer med som en bi-historia genom boken.)

english-carol-service-jakobstad

English Carol Service i Pedersöre kyrka, i Jakobstad nu på söndag. Visst är väl kyrkan vacker i vinterskrud?

Inkommande helg väntar i stället ett annat evenemang på söndag eftermiddag (7.12., kl. 15:00), för då ordnar nämligen Brittiska föreningen i Jakobstad, i samarbete med församlingen en gudstjänst med engelska julsånger. Jo, du läste rätt – det har under flera år varit tradition med denna typ av brittisk ”English Carol Service” här i Jakobstad, och nu tänkte jag ta vara på chansen och följaktligen gå och lyssna på litet klassiska brittiska julsånger (för första gången).

Vill du också komma och lyssna på litet julsånger i brittisk tappning så torde det här evenemanget nog vara värt ett besök – det finns numera också på Facebook!
Dessutom torde väl ett besök där i någon mån garantera att man kommer i rätt julstämning också, tror jag åtminstone…

Även hos Studentmissionen märks det av att vi närmar oss julen, för i måndagskväll hade vi den sista ordinarie träffen innan julfesten som hålls inkommande måndag 8.12. Eller skall vi vara mera exakta så rör det sig om en julgrötskväll, då Studentmissionen bjuder på risgrynsgröt åt alla intresserade studenter i Vasa 🙂
Kolla in evenemanget på Facebook här!

berglin-julklappar

Måste medge att jag känner igen mig till viss grad, även om jag inte har flickvän – men lätt är det inte att handla julklappar… (från SVD.se och Berglin serien)

Sen var det ju det här med julklappar också… Jag hörde att någon redan hade köpt en del julklappar, kan det verkligen stämma? Nåväl, jag får väl ta och gaska upp mig – och så småningom börja köpa eller kanske snarare beställa över nätet, litet julklappar jag också.
Hur kommer det sig att julen alltid överraskar en på denna punkt? Det är ju litet som för VR som alltid blir överraskade av att det kan snöa i Finland, och så står alla tågen plötsligt stilla… På samma sätt överrumplar julen oss, trots att man nog på förhand visste om att den var i antågande…

I övrigt har vardagen haft sin gilla gång också här i Vasa. Tack och lov börjar nu mängden skolarbete tunnas ut litet! Dessutom börjar det råda litet julstämning i Vasa, jag noterade i förbigående att de byggt en ”julbock” av granris på Vasa torg – förhoppningvis undgår den samma öde som Gävle bocken som brukar brinna varje år! Föresten borde jag väl nog också söka fram min ljusstake och lägga upp den i fönstret? ”He kanski sku böri vara läägi för he” för att citera humorgruppen KAJ

Sebastian

Energi juridik och ett metodseminarium

Förra veckan åtgick för min egen del till en kurs i energirätt och ett metodseminarium på juridiska fakulteten. Energirätts kursen ifråga var nog riktigt intressant och kanske också litet allmänbildande, men någon större nytta av den i arbetslivet tvivlar jag dock på att jag kommer att ha av den (men man vet ju aldrig…). För kursen hade en stor spännvidd, som sträckte sig över flera områden, inkluderande från hur man gör upp avtalshelheter när man önskar inleda oljeproduktion i t.ex. ett U-land (!) till hur el-marknaden är reglerad inom EU. Nåväl, åtminstone var det faktiskt intressant att lära sig litet mera om just energisektorn, för den är nämligen den största enskilda industrisektorn. (Kanske borde jag ta och köpa aktier i finska Fortum?)

helsingfors-universitet-juridiska-fakulteten-vasa

Jag noterade i förbigående att man ”äntligen”, efter sådär 1,5 år på nya adressen, fått upp ett par skyltar vid juridiska fakulteten i Vasa, för fram tills nu har fakulteten varit relativt anonym om sin närvaro i Vasa @ Ekgården.

Litet behållning gav nog kursen ändå, för den gav en ganska bra förklaring på det spända läget i vår närregion gällande energifrågor – ta bara Rysslands gasleveranser till Ukraina. Vad bekommer det oss huruvida Ryssland levererar gas till Ukraina eller inte? Jo, för Ryssland levererar nämligen också gas till EU, vilket i huvudsak sker genom en gasledning som går igenom Ukraina. Så skulle Ryssland välja, av någon anledning, att stänga av gasleveransen helt eller delvis till Ukraina, så märks det nog också av åtminstone i de Östra delarna EU. Även Finland importerar ju en del gas av Ryssland, så om kranarna skulle stängas så skulle det nog märkas av litet också här – men tack och lov är vi ändock inte beroende av gas – för enligt föreläsaren åtminstone, så har de flesta av de finska gasförbrukarna i Finland s.k. ”switching capability” och kan således börja förbränna annat än gas vid behov – detta för att kunna fortsätta producera bl.a. fjärrvärme i huvudstadsregionen. Tack till de efterkloka ingenjörerna som tänkte så pass långt här i landet!

En av våra föreläsare under energikursen var faktiskt en professor i energirätt från det topprankade universitet, University of Oxford – topp 5 i världen. Kul att man från HU:s sida hade lyckats övertyga honom om att komma till lilla Vasa för att föreläsa för ett gäng studenter. 🙂 Utöver att substansen i hans föreläsningar nog var att klassa som ”top notch”, så hade han även en härlig brittisk accent.

Oxford universitets logotyp, universitet är ett av de äldsta i världen, grundat ca 1096. Finlands äldsta universitet, Helsingfors universitet, är i jämförelse grundat år 1640, sådär en 550 år senare...

Oxford universitets logotyp, universitet är ett av de äldsta i världen, grundat ca 1096. Finlands äldsta universitet, Helsingfors universitet, är i jämförelse grundat år 1640, sådär en 550 år senare…

Jag vet inte riktigt varför, men jag fascineras nog av dessa gamla och ”ärorika” universitet som just Oxford och Cambridge i Stor-Britannien. Kanske ligger det i att de har ett såpass annorlunda sätt att ”lära ut saker på” – jag läste en intervju med en professor som sade: ”att här (i Oxford) sysslar vi inte med att lära oss saker, utan vi bildar oss”. Plus att de respektive städerna nog är så ”akademiska” i sin atmosfär med ett regnigt brittiskt klimat, gamla byggnader och bibliotek samt att de omgärdas av en atmosfär som andas historia – nåja, nu låter jag fantasin skena igen…

Men på tal om Oxfords universitet, så måste jag bara nämna att deras motto är något i ”hästväg”. Deras motto hittar du inne i Oxfords logotyp/sigill, och mera specifikt ”inne i boken” och det lyder så här:

”Dominus illuminatio mea”

Vilket är latin, och översatt till svenska betyder det:
”Herren är mitt ljus”

Vilket jag tycker är fint ur flera perspektiv: dels att det är ett maxim (en levnadsvisdom) som är hämtat direkt ur kristendomen. Men dels också att det visar på att det finns ”ett ljus i horisonten” som man strävar mot dels i sitt eget liv, men dels också inom vetenskapen och den akademiska världen som helhet.


Den andra saken som rent studiemässigt har legat i fokus under gångna veckan var ett nytt seminariearbete – denna gång med det något kryptiska namnet ”metodseminarium”. För att öppna saken litet så handlar det om att varje kursdeltagare fick en doktorsavhandling i juridik att läsa och bekanta sig med – vilket nog kan låta torrt. Och visst, det var ett relativt torrt arbete att traggla sig igenom en doktorsavhandling på över 400 sidor… Men syftet med denna genomläsning var inte som brukligt vid läsning inför en tentamen att ta in substansen (alltså innehållet i boken), utan fokus låg istället på att studera den metod som författaren använt sig av för skriva doktorsavhandlingen.

sprak2

Ännu ett exempel på när min fantasi skenar en aning – men å andra sidan kanske det behövs för att orka med allt skolarbete såhär före jul.

Varför är detta då viktigt att göra? Jo, för juristen är det viktigt att lära sig den juridiska metoden som man förutom för att skriva t.ex. en magisteravhandling, också tillämpar i ganska stor utsträckning när man skall lösa riktiga juridiska problem av alla de slag.

Så kan det gå om man slarvar som jurist… Men å andra sidan behöver vi faktiskt inte kunna allt utantill – för det viktiga är att man lär sig metoden som man skall använda sig av för komma fram till lösningen, inte att man minns alla detaljer, för detaljerna kan man söka fram vid behov.

För det som kännetecknar en skicklig jurist, är de facto inte att man kan massor med bestämmelser utantill – den kunskapen har nog också ett värde, men inom t.ex. skatterätten så ändrar bestämmelserna såpass frekvent att det är lönlöst att försöka lära sig alla bestämmelserna utantill. Utan det som är det viktiga är att man vet hur man skall gå tillväga för att finna lösningen på ett juridiskt problem. Synonyma ord till ordet ”metod” är ”tillvägagångssätt” och ”strategi”, och jag tycker de är relativt beskrivande för vad det är fråga om.

Men med det sagt, så behöver man naturligtvis också ha en viss grundkännedom om de flesta rättsområden – poängen är dock den, att ingen jurist kan hela lagboken utantill. Utan vad man oftast kan, är huvudlinjerna och de principer som t.ex. kantar förvaltningsrätten – var vi exempelvis har något som heter officialprincipen och inom processrätten igen har omedelbarhetsprincipen. Dessa principer finns inte ens alltid upptagna i lagboken, utan man är tvungen att ha lärt sig dem från annat håll – t.ex. genom att läsa kurslitteraturen.

Men tillbaka till metodseminarium så hann det nog bli färdigt före deadline det också, skönt så! Även om det blev litet stressigt mot slutet – men jag fick tillräckligt med tankero genom att växla studiemusik, faktiskt. Först lyssnade jag på Spotifys topplista, men när Katy Perrys nya låt ”This is how we do” kom var jag nog tvungen att växla till Vivaldis ”de fyra årstiderna/säsongerna” för att få tillräckligt med ro att skriva färdigt – vilket även funkade bra! (Du kan lyssna på den här, på Youtube.)

Sebastian

Helsingfors besök

Jag passade på att besöka vår huvudstad, Helsingfors, i början av veckan. Besöket var dock av den kortare sorten, då jag stannade där i knappt ett dygn, mellan måndag och tisdag (3-4.11.2014). Orsaken till resan var dess studierelaterat men också för nöjesskull för att träffa bl.a. en god vän!

Jag åkte från Vasa på måndagskvällen med tåg till Helsingfors och kom fram strax före elva på kvällen (litet väl sent för att vara i H:fors, med facit i hand dock).

hotell-torni-helsingfors-natt

Hotell Torni i Helsingfors på natten – vackert så!

Jag valde att inkvartera på Hotell Torni med min bror som hade rest redan tidigare från Jakobstad till Helsingfors. Varför vi hade valt hotell Torni berodde på att det är litet av en historisk plats eftersom det har spelat en central roll under de olika krigen och kriserna som Finland varit iblandade i. Det sägs bl.a. att den ryska spionorganisationen hade sin finska bas här under 40-50-talen då läget var som mest spänt i Finland.

hotell-torni-dag

Samma vy som på bilden ovan, men tagen påföljande morgon – om jag minns rätt stod jag på Georgsgatan.

Jag var helt nöjd med vistelsen på Torni, och det kändes faktiskt litet hemtrevligt att bo där. En sak som säkert bidrog till den känslan, är nog det faktum att Torni är ritat av samma arkitekt som har ritat Jakobstads gymnasium, nämligen finlandssvensken Bertel Jung ursprungligen också hemmahörande från Jakobstad 🙂
Enda incidenten var vid frukosten, då de som brukligt på litet finare hotell ställer fram en egen kaffekanna på frukostbordet åt gästerna. Problemet var bara det, att när jag skulle hälla upp kaffe i min mugg, så ”exploderade” kannan i min hand – i praktiken så att korken flög upp när jag hällde och utöver frukostbordet flödade närmare en liter kokhet kaffe.
Men från hotellets sida hade de riktigt proffsig service och erbjöd oss genast ett nytt bord, för det tidigare var ju dränkt i kaffe! Dessvärre brände jag handen på kaffet – och handen luktade svagt av kaffe ännu tre dygn senare trots åtskilliga handtvättar…

helsingfors-universitet-porthania-juridiska-fakulteten

Helsingfors universitet, byggnaden Porthania var juridiska fakulteten är belägen i Helsingfors. Byggnaden ser nog tråkigare ut än vad den är, men den är en representant för finsk funktionell och modernistisk arkitektur under 50-talet. Särskilt märks det på de kännspaka och många svängdörrarna i entrén som är mässingsfärgade.

Efter att ha hämtat mig efter morgonens ”kaffe-incident” så sökte jag mig vidare mot stadens centrum (nåja, Torni ligger nog i sig centralt) mot Skillnaden för att möta upp en gammal studiekompis. Vi passade på att ta en lång lunch vid en av stadens mer prisvärda restauranger, Manhattan Steakhouse, de har verkligen skäliga priser i förhållande till vad man får. Efter det flanerade vi vidare mot ”riktiga” juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet.  Det tar emot en aning att erkänna det, men antalet gånger som jag besökt just riktiga juridiska i Helsingfors går nog att räkna på ena handens fingrar…

studentkaren-vid-helsingfors-universitet

När jag ändå besökte biblioteket vid HU, så passade jag på att rösta i Studentkårsvalet till Helsingfors universitets studentkår. Jag betalar ju ändå 97€ i året till dem i ”läsårsavgift”, så om man en gång kan påverka så bör man väl göra det också?

Efter att ha tagit farväl av min kompis som skulle fortsätta eftermiddagen med en föreläsning på fakulteten, så fortsatte jag min promenad mot universitetsbiblioteket i Kaisaniemi, också det i centrum av Helsingfors. Avsikten med mitt besök där var nog närmast att beundra den fantastiska arkitekturen, jag rekommenderar verkligen ett besök dit om du råkar ha vägarna förbi – för detta toppmoderna bibliotek är nog något i hästväg vad det ankommer arkitektur.

utrikesministeriet-finland-entre

Entrén till utrikesministeriets huvudbyggnad som ingår i byggnadskomplexet ”Sjöekipaget” (på finska: merikasarmi).

Nå, efter det var det då dags för dagens andra höjdpunkt – ett besök till finska Utrikesministeriet ute på Skatudden i Helsingfors. Dessvärre höll jag på att försena mig kraftigt, eftersom jag ibland råkar vara en tidsoptimist av rang – och i en storstad är det ingen positiv egenskap 😉 För missar man en spårvagn så kommer det visserligen en ny inom kort, men om det dröjer 8 minuter till dess, så blir det plötsligt problem om man som jag går efter ett minutschema… Nåväl, jag hann till slut fram till ministeriet med hedern i behåll, även om jag var relativt blöt eftersom det under eftermiddagen på tisdagen envisades med att regna.

utrikesministeriet-i-finland-presentation

En bild inifrån UM, här brukar vanligen de olika ministrarna hålla olika pressträffar.

Vad var du min orsak till att besöka UM? Jo, det var nämligen så att en studentförening för juriststudenter ELSA Helsinki (European Law Student´s Association) hade ordnat med ett studiebesök till UM. Under studiebesöket fick höra om de olika karriärmöjligheterna som UM erbjuder åt jurister och juriststudenter – jobben i fråga är säkert mycket stimulerande och utmanande, men samtidigt är kraven nog oerhört höga för att bli antagen eller anställd till deras utbildningar och jobb. T.ex. nämnde de följande siffror gällande antalet sökande till det s.k. diplomatprogrammet: 20 antogs men antalet sökande till dessa platser uppgick till ca 540 personer (540/20 = 27), d.v.s. en sökande på 27 andra sökande antas… För egenräkning väntar nog ingen diplomatbana, eftersom de formella språkkraven är omfattande – man bör behärska minst fyra språk (finska – utmärkt, svenska – nöjaktigt, engelska – bra och ett fjärde språk (inkl. tyska/franska/ryska) bra). I mitt fall är det nog de fullständiga kunskaperna i finskan som saknas, samt avsaknaden av ett fjärde språk som sätter käppar i hjulen (om de nu inte godtar latin?). Dessutom får man bereda sig på att tillbringa minst ett par år stationerad på en s.k. ”hardship” ort när man väl påbörjat programmet, tänk i stil med ambassaderna i Pakistan eller Irak…

Men besöket gav nog också annan utdelning än så – för dels var det riktigt intressant att höra om de många saker man på UM och deras rättstjänst jobbar med: allt från folkrätt i Europeiska människorättsdomstolen till att ge rådgivning till Finlands beskickningar (ambassader) utomlands till att sköta om Finlands ”relationer” med Åland. Dessutom hade jag förmånen att spontant komma i samspråk med en riktigt trevlig juriststudent från H:fors (så jag fick ju även öva min muntliga finska), vilket var riktigt intressant då vår diskussion fortsatte även på spårvagnen in till H:fors centrum – kul att vidga sitt nätverk sådär spontant. 🙂

sjoekipaget-utrikesministeriet-finland

Bild på ena flygeln av Sjöekipaget. Själva byggnadskomplexet är betydligt större än vad denna bild kanske låter förslå…

Mäktiga byggnader som UM huserar i ute på Skatudden, byggnaderna är ritade av den tyska arkitekten Carl Engel, som även har ritat en ansenlig del av de mest kända byggnaderna i Helsingfors, inkluderande bl.a. domkyrkan (eller Nikolaikyrkan). Dessvärre är jag nog inte så kulturellt allmänbildad, så det här jag fått berättat för mig av min yngre bror Benjamin som är synnerligen insatt och kunnig vad det gäller arkitektur(historia).

2014-11-04 16.34.18

En kopp varm choklad med gräddskum och en s.k. potatisbakelse som tilltugg vid Fazer Café. (Och jo, jag ångrar att jag tog chokladen med grädde – det var alldeles för mäktigt!)

Efter besöket på UM var det dags att börja runda av dagen… Det gjorde jag och min bror genom att mötas vid Stockmans ”under klockan”, som kanske är den mest vanliga mötesplatsen i Helsingfors.
Vi styrde därifrån vidare mot Fazer Café, alltså originalet på Glogatan 3. Tidigare har jag bara besökt ”kopian”, eller om man skall kalla det för filialen högst uppe i Stockmans. Det var både sjukt gott, men också sjukt dyrt! Nåja, det var det värt – det är ändå så sällan jag tar mig tid för ett lyxigt cafébesök i Helsingfors… Vi hann även en sväng ut till Mejlans campus, var HU har sin medicinska fakultet – det var nämligen min bror som ville bekanta sig med läkarutbildningen i Finland, när han överväger att börja studera till läkare i Danmark nu till våren.

vr-extra-klass-pendolino

Det var ovanligt tomt på tåget från Helsingfors till Vasa. Jag brukar vanligen åka det som förr kallades för Business klass, men numera för Extra. Fördelen är att man dels inte behöver sitta bredvid någon (2+1 säteskonfiguration), dels att det är litet lugnare samt att kaffe + tilltugg och dagstidningar ingår. Det blir heller inte så mycket dyrare om man är student, med studierabatten…

När vi väl smörjt kråset färdigt på caféet så var det dags att börja styra stegen mot respektive färdmedel – jag skulle tag tåget tillbaka till Vasa emedan min bror skulle ta flyget från Helsingfors-Vanda vidare till Göteborg via Stockholm.

seminariearbete-fardigt

Så ser pärmbladet ut till mitt förhoppningsvis sista seminariearbete inom det juridiska området åtminstone. Nu väntar andra projekt och utmaningar istället.

Parallellt med alla besök och utflykter i Helsingfors hann jag även färdigställa det sista på mitt seminariearbete i familjerätten. Vilket gjorde att jag kunde lämna in det några timmar före deadline.

sebastian-vr-tag

Undertecknad något mör efter en dag i hufvudstaden. Jag inbillade mig faktiskt att luktade litet bränt gummi från mina skosulor när jag fick sätta mig till rätta på tåget 😉

Så, sammanfattningsvis är det nog en av de litet mera intensiva dagarna på länge, med flera parallella projekt att slutföra – samtidigt som det sägs att vi studenter har det nästan oförskämt mycket fritid (nå, det är väl en definitionsfråga det också 😉 ).
Nu fortsätter studierna i Vasa igen, och vardagen kallar därmed på mig.

Sebastian

Att söka till juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet

Jag fick för en tid sedan ett mail av en abiturient* vid namn Julia som funderade på att söka in till juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet. Mera konkret så hade hon ett par frågor om hur just jag gick till väga för att söka in och bli antagen till juridiska, men också om själva inträdesprovet.

Jag svarade naturligtvis på hennes mail, men jag passade även på att fråga om det är ok att jag publicerar frågorna och svaren i litet mera anonymiserad form. Detta eftersom dessa saker kanske har ett visst ”allmänintresse” bland abiturienter och andra som ponerar att söka till juridiska, vilket var helt ok för henne (tack!) 😉


Frågorna:

”Hej! Jag är en abiturient som funderat att söka till Juridiska Fakulteten i Vasa. Jag kom in på din blogg av en händelse då jag googlade runt lite, intressant läsning! Jag undrar om du kan besvara ett par frågor gällande utbildningen.

1. Vilka ämnen skrev du i studenten? Hur mycket läste du inför urvalsprovet? Gick du en prepkurs? Berätta gärna lite om dina förberedelser.
2. Tyckte du att urvalsprovet var svårt? Jag har tittat på gamla frågor och det känns som att man ska kunna så mycket redan innan man börjar studera…

Några funderingar jag har, vore tacksam för svar!”


Och mitt långa svar, som förhoppningsvis innehöll något vettigt utöver en stor textmassa…

1. Jag skrev följande ämnen i studenten:
obligatoriska:
modersmål
kort matematik
lång finska
lång engelska
valfria:
samhällslära
kemi
– jag blev som det hette förr i tiden ”E-student”, då jag hade Eximia i medeltal av de obligatoriska ämnena. Studentvitsorden har en viss betydelse när man söker in till juridiska, men det är sällan det som avgör, eftersom det nog är via urvalsprovet och antal poäng man får i det som är det avgörande i sammanhanget. (i och för sig skadar ju inte extra poäng från studentexamen heller – för ibland kan det ju handla om enstaka poäng, om man är inne eller ute, så att säga…).

Angående när det gällde mina förberedelser till inträdesprovet, så gick jag dels en prepkurs och via den kunde man också bl.a. köpa sammanfattningar av inträdesprovslitteraturen. Nu är jag litet jävig, eftersom jag gick prepkursen som ordnades av Justus rf/ry (justuswasa.fi), och idag är jag ju medlem i den föreningen. Men jag tyckte nog att prepkursen definitivt var till hjälp, åtminstone gav det struktur till läsandet, för annars krävs det nog att man har disciplinen i skick om man skall kunna ”motivera sig själv” att sitta inne halva våren när solen börjar skina ute, och läsa inför ett prov som man inte är 100% säker på om man klarar.

På prepkursen så hade vi bl.a. vanliga ”lektioner” med olika föreläsare som föreläste åt oss på basis av böckerna. Sen hade vi också frågestunder, och även övningsprov där vi fick feedback på hur vi svarade. Sen hade vi också en tutorgrupp som bestod av ungefär 4 sökande som träffades en gång i veckan tillsammans med en tutor, och där diskuterade vi olika saker som kanske blivit oklara. Som tutor fungerar vanligen studenter från juristutbildningen. Jag hade faktiskt så tur att jag fick samma prepkurs tutor som sen blev tutor för min smågrupp som vi delades in i när vi började utbildningen 🙂

På ”svenska sidan” av de antagna så hade nog över 70-80% gått någon form av prepkurs när jag blev antagen, antingen då Justus prepkurs, Codex prepkurs som ordnas i H:fors eller gått någon form av ”basår” i juridik på Västra Nylands folkhögskola (http://www.vnf.fi/studier/juridik/). Om det var en slump eller inte vet jag inte förstås, men jag har hört liknande siffror från H:fors också.

En sak som jag tror inverkade på att jag lyckades bli antagen på första försöket var att jag tog studenten på vintern (2010), d.v.s. jag tog gymnasiet på 3,5 år. Det gjorde att jag fick koncentrera mig i lugn och ro på att läsa till inträdesprovet från och med mars då böckerna släpptes, och behövde inte tänka på studentskrivningarna. Annars är det nog relativt vanligt att man kan behöva försöka en eller två gånger innan man antas.

2. Jo, urvalsprovet var nog ganska svårt – faktiskt. (Men det betyder å andra sidan att du inte är ensam om att tycka det.) Men med det sagt så kan det kanske vara bra att känna till följande aspekter – för genom urvalsprovet testar man utöver den materiella kunskapen (alltså substanskunskap som du fått genom att läsa böckerna) också bl.a. följande saker: skriftlig framställningsförmåga och med det menar jag inte enbart att man har en tydlig handstil ;). Utan dels att man har förmågan att analysera rättsfallet och plocka fram de relevanta delarna (för inträdesfrågorna innehåller ofta massor med oväsentliga saker, för att förvirra en lite, men så är det i och för sig också i verkliga livet).

Men det som kanske är viktigast efter substanskunnandet så är det nog att man kan argumentera på ett vettigt och tydligt sätt för sitt svar – det är en sak som också testas hela tiden i våra ”riktiga” tentor. För även om svaret i sig skulle vara litet fel, så är det argumentationen och motiveringen av hur och varför du kommit fram till svaret som också ger en hel del poäng. (Det är nu bara min erfarenhet, och det är -inte- någon officiell linje från universitet – men jag har nu fått en sådan uppfattning åtminstone) Och genom prepkursen tränas man också i svarsteknik, för det kan nog vara ganska utmanande att utan vidare förkunskaper svara på t.ex. ett rättsfall.

Den kunskap som du får genom att läsa inträdesprovs böckerna kan också vara bra att ”sortera” på (åtminstone) två plan: dels att du kan de stora helheterna så att man kan placera frågan dit och svara på ett vettigt sätt. Men sen också att ha ett detaljkunnande för enskilda saker inom de olika helheterna. För risken är att om man inte strukturerar upp det man lärt sig, att det blir en ända röra i huvudet…
För juridiken är ofta uppbyggd på följande sätt: det finns en huvudregel inom området. Men från den huvudregeln finns det sedan ett eller flera undantag, och från det undantaget finns det vanligen i sin tur ännu ett eller flera undantag 🙂

Alltså för att sammanfatta ovannämnda, kanske något förvirrande (?), text, så skulle jag säga så här: det är jätteviktigt att man kan innehållet i inträdesböckerna bra, helst både på ett stort plan, men också att man minns så många detaljer som möjligt. Detta samtidigt som man bör minnas att det finns andra aspekter att beakta, som just hur man svarar på ett vettigt, logiskt och följdriktigt sätt – för det kan då i sin tur (om man har tur) kompensera för små brister i substanskunnandet. För genom inträdesprovet testas ju inte om du redan är en ”full-blown” jurist, utan om du har förmågan att bli det 🙂 Och för att bli det så behöver man ha, eller kanske snarare träna upp ett par förmågor: varav jag nämnde några ovan.

Lycka till i ditt inträdesprov om du väljer att söka till juridiska, så ses vi säkert i Ekgården/Tammipiha på Sandögatan i Vasa nästa höst i sådana fall!”


Ja, det blev ett långt svar – men jag tänker så här: om man vill göra ett seriöst försök att bli antagen till juridiska fakulteten som personen i fråga verkar så, bör man också få relativt utförliga och handfasta tips. Kanske kan det hjälpa någon annan också?

lagbok

Vägen till att få studera juridik kan ibland vara lång och snårig – men de flesta når nog fram till slut om man verkligen vill det!

Sebastian


* för rikssvenska läsare: en studerande på gymnasiet som går sitt sista och tredje år på gymnasiet kallas i Finland för abiturient innan man har avlagt studentexamen och blivit student. I dagligt tal kallas de för ”Abi” 🙂