Just nu kretsar allt kring Norden…

Idag kom min lillebror Benjamin hem från Göteborg, vilket sannerligen är kul. Men samtidigt kan jag inte undgå att se vad Sverige har gjort med honom… Därigenom kom jag också in på jämföra olika företeelser mellan de Nordiska länderna.

Jo, idag åkte vi ut till Jakobstad-Karleby flygplats för att möta Benjamins flight från Stockholm – det är verkligen trevligt att de sedan ungefär 3 år tillbaka har en direkt flyglinje till Stockholm härifrån, det verkar nog också som att det behövs.
Men det första som slår mig när jag hälsar på min lillebror är att han skaffat skägg (?!), vilket nog ändrar profilen betänkligt på honom… Han motiverade skägget med att ”alla män i Skandinavien har skägg” – hm det får jag kanske genom honom rätt i 😉
Dessutom har gått och blivit vegetarian, av typen lakto-ovo-vegetarian, alltså en vegetarian som får äta dels vegetabiliska livsmedel men också ägg- och mjölkprodukter (han skulle nämligen inte kunna leva utan att äta bullar…) Som pricken över i:et så har han också börjat klä sig i koftor och andra plagg som förknippas med svenskar, den trendiga second hand shopping är inte långt borta gissar jag…

nordiska-flygbolag

Det är kul att de skandinaviska flygbolagen marknadsför Norden på sina flygplan: Norwegian med stjärtfenor målade med olika kända Nordbor, här med Greta Garbo och SAS i sin tur med de skandinaviska flaggorna då de är s.k. ”flag carrier” flygbolag för Skandinavien.

Men trots att han förvandlats till en stereotypisk ”svenne” med alla de laster som hör den svenska kulturen till, så kände vår labrador, Ebba, ändå igen honom när han klev in genom dörren och den tog krumsprång av glädje. Detta trots att Ebba ursprungligen är hemma från helfinska Kuopio, så kunde den ändå ha överseende med att en riktig ”hurri” (nedsättande ord på finska för svenskar och finlandssvenskar) är på besök hemmavid 😉

Ännu om min brors förvandling till svensk så berättade han om kul historia som han hade råkat utför på bussen i GBG. Det var nämligen ett par unga killar som hade misstagit, Benjamin, för att vara YouTube-kändisen PewDiePie och ropat PewDiePie efter honom. PewDiePie (egentligen: Felix Kjellberg) driver den mest visade kanalen genom tiderna på YouTube med inte mindre än 6,2 miljarder visningar (!) och han är hemmahörande från just Göteborg. Tydligen har Bennis förvandling till svensk gått överförväntningarna. 🙂

pewdiepie

Bild på YouTube-kändisen PewDiePie vars kanal har över 6,2 miljarder visningar – tydligen misstar folk på stan i Göteborg min bror Benjamin för att vara honom. Tänk vad litet skägg kan göra…

Annars är det också intressant att höra vad som sker därborta i Svea-rike, och Benni kunde i någon mån tillgodose sin storebrors nyhetshunger. Bland annat kommer Volvo att nyanställa 1 300 personer i Göteborg på ett bräde till sin biltillverkning i Torslanda (GP.se). Detta samtidigt som jag läser på Taloussanomat (finsk motsvarighet till Dagens Industri) om att nu går mer än var tionde (10%) Helsingforsbo på utkomststöd (finska: toimeentulotuki, i Sverige känt som försörjningsstöd). Jag undrar med, viss oro, när vi hemma i Finland skall kunna vända trenden åt ett mera positivt håll?

Men samtidigt tror jag det har att göra med att vi måste bli bättre på att marknadsföra våra produkter ute i världen, att skapa bättre och starkare ”brand” på samma sätt som svenskarna är otroligt skickliga att göra. Tydligen har man också vid den finska tankesmedjan EVA också uppmärksammat detta fenomen, inte minst genom att när man går längs med Alexandersgatan i Helsingfors så ser man på en promenad över 20 svenska klädmärken (Boomerang, Tiger of Sweden, WESC, Björn Borg etc.) – Youtube video på finska om fenomenet.

Eller som i videon ovan var Zlatan marknadsför Volvo XC70 med sloganen ”Made by Sweden”, genom att sjunga nationalsången (jag vill leva – jag vill dö i Norden).

Sen lyckades ju också en svensk reklambyrå skapa den mest visade bilannonsen genom tiderna, genom att anlita Van Damme för att göra en ”splitt” mellan två lastbilar som backar parallellt bakåt. Hur kom man på den idén?

Men det går i och för sig inte heller att sälja ”luft”, det krävs ett visst mått av innovation också. Volvo har ju t.ex. utmärkt sig genom säkerhet (tre-punkts bilbältet uppfanns av Volvo). Se t.ex. videon nedan var Volvo utanför GBG demonstrerar deras automatiska bromssystem på en Volvo FH lastbil, vilket räddar personbilen från att bli mosad. Märk väl, lastbilen är lastad så att den väger totalt hela 40-ton (!), och jag som har lastbilskörkort kan säga att det är inget man bromsar in i brådrasket precis…

Samtidigt skall man minnas att allt på inte är bättre i Sverige… För det finns nog också problem där som är okända i Finland tack och lov. Jag, och på senare tid också mina bröder, har som vana att titta på TV-programmet Veckans Brott som sänds på SVT varje tisdags kväll under hösten och våren. Genom det programmet får jag sådär lagom med avkoppling från juridiken, i formen av en mera populariserad (folklig) version genom att de följer upp kända brott i Sverige. Programmet finns tillgängligt på webben – SVT Veckans Brott (också från Finland).

smashandgrabbisverige

Exempel på en Smash and Grab stöld i Sverige – en företeelse som tack och lov knappt finns i Finland (ännu). (Bild från sr.se)

Ett tillvägagångssätt som är nästan helt okänt i Finland, men som inträffar ett tiotal gånger per år i Sverige är de s.k. Smash and Grab stölderna. Var tjuvarna med hjälp av ett stulet fordon vanligen forcerar entrén till t.ex. en stängd hemelektronikbutik, och sedan länsar butiken och flyr i en annan bil från platsen. (Exempel här på SR.se) Enda ”fördelen” med sådana stölder är att det inte brukar uppstå personskador utan det utsträcker sig till enbart (omfattande) materiella skador. Nästan gång du besöker t.ex. Gigantti i Vasa så kan du notera att de före entrén har gjutit halvmeterhöga betong ”pelare” vars syfte är bl.a. att skydda butiken från dylika stölder. Men som tur är sker inte dessa typer av stölder i Finland ännu, vad jag vet.

Nu skall jag återgå till mitt skrivande av mitt seminariearbete i familjerätt (perheoikeus), som också skrivs i en Nordisk kontext om intressebevakningsfullmakten (finska: edunvalvontavaltuutus). Samtidigt som Tuure Kilpeläinens låt Vaeltava aave spelar i hörlurarna. Dessutom kommer en av mina kusiner från Umeå över till Vasa på besök med färjan till helgen… Så just nu verkar allt kretsa kring Nordiska företeelser för mig 😉

Sebastian

Den vardagliga vardagen

De senaste inläggen jag skrivit har främst handlat om helt andra saker än min vardag, gott så, men nu tänkte jag då skriva litet ur min vardag.

För det första har nu min praktik vid förvaltningsdomstolen lidit mot sitt slut, vilket känns både skönt och litet vemodigt. Dels att nu få återgå till studier på universitet och komma tillbaka till den höstrytm som jag annars varit van vid. Men dels kommer jag nog att sakna att ”jobba” på förvaltningsdomstolen, då det har varit otroligt lärorikt. Det uppstod nog en hel del ”aha” stunder för mig, när man fick se hur domstolsarbetet går till i praktiken, när den tidigare referensramen främst varit teorin som man blivit bekant med genom böckerna.

sebastian-astrand

Bild på undertecknad i ”rättvisans tjänst” på domstolen – farligare än så ser inte vi ”jurister” ut…

Några andra spridda tankar från praktiken är att fått se mera än jag väntade mig från början. Ofta är ju praktikantens roll att ”skugga” det vanliga arbetet, men här fick jag riktiga fall tilldelade, som inte ännu blivit genomgångna, och jag skulle då gå igenom dessa och skriva ett PM på basis av innehållet och andra rättskällor. Jag trivdes nog närmast som fisken i vattnet då man på riktigt fick ge sig an fall som inte ännu var avgjorda, annars så karaktäriseras ju juristutbildningen av att man får bekanta sig med fall som redan är prövade alternativt fiktiva fall.

Det är annars svårt att i detalj redogöra för vad jag fick göra, med tanke på tystnadsplikten, men allmänt så fick jag nog se en hel del annat intressant också utöver att jobba med mina fall. Även en del lite tyngre fall fanns med i bilden, särskilt när det gäller barnskydds ärenden var domstolen har att ställning till om barn(en) skall omhändertas av samhället eller inte. Dessutom fick jag möjligheten att delta vid beslutsöverläggningarna när domarna på basis av föredragningen och annat material beslutar vad domen skall bli.

I Sverige kallar man domstolarna för juridikens finrum, eftersom det är här juridiken på ”riktigt” kommer till liv och tillämpas på ett bindande sätt. Och även om förvaltningsdomstolen är lokaliserad i kontorslokaler, så fick jag nog ändå glänta litet på dörren till det tänkta ”finrummet” när jag praktiserade på domstolen. Hmm. åtminstone tror jag nog att jag vill auskultera efter slutförd juristutbildning, för den här praktiken gav absolut mersmak för den dömande verksamheten, eller som de också kallas: rättsvårdande myndigheter. 🙂

skatteforfattningarna

Jag jobbade främst med skattefall under praktiken, eftersom jag önskat det och de från domstolen också ordnat det så. Skattefallen är intressanta såtillvida att det är fråga om ibland ekonomiskt stora belopp, men det också ibland kan vara fråga om synnerligen principiella frågor där beloppet är litet – men effekten av utslaget (domen) kan bli stort trots det på sikt. Sen är de flesta fall som kommer så långt som till förvaltningsdomstolen ganska utmanande och knepiga till sin karaktär, då det ofta finns flera potentiella ”lösningsalternativ” – för de fall som inte särskilt tolkningsbara sorteras bort av ”skatterättelsenämnden” som är instansen före förvaltningsdomstolen i skattefall.


Utöver min domstolspraktik, så har familjens djurmedlemmar varit ovanligt utsatta för diverse sjukdomar och åkommor den senaste tiden – när jag besökte hemmet i Jakobstad har det närmast liknat en sjukstuga för djur.

Det hela började med att min lillasyster upptäckte en knöl på sidan av vår labrador Ebbas bröstkorg, ungefär i höjd med revbenen och bogen. Naturligtvis blev vi oroliga då en knöl kan potentiellt indikera mycket allvarliga sjukdomar – och därför blev det snabbt ordnat med tid till veterinären. Veterinären kunde relativt snabbt konstatera att det med mycket hög sannolikhet rörde sig om ett lipom (alltså en ansamling av fettvävnad). Dock trots att ansamlingen i sig torde vara ofarlig, så skulle den ändå opereras bort relativt skyndsamt, för det förelåg en risk att knölen skulle börja trycka på muskulaturen enligt veterinären.

Nåväl i början av veckan var det då dags för operation av hunden. Pappa lämnade in hunden på måndagsförmiddagen och fick beskedet att den borde vara klar att avhämtas efter kl. 14 (ungefär som när man lämnar in en bil på service tänkte jag 😉 ).

ebba-hunden-labrador

Ebba, alias ”Tratt-Ebba” vilar hemma efter genomgången kirurgi. Man blir ofta frusen av narkosmedlet, därav filten på henne.

Hunden som han då fick hämta ut var dock relativt mörbultad, för den hade inte blivit helt sövd – men ändå fullproppad av diverse lugnande mediciner. Det tog faktiskt till följande dag innan Ebba hade kvicknat till fullt ut från operationen – första eftermiddagen fick den tillbringa under filt då den var frusen efter sövningen, och jag vet av egen erfarenhet att de på sjukhusen på ”uppvaket” brukar ha täcken som det cirkulerar varm luft igenom. Men i övrigt verkar operation så här långt vara lyckad.

Nu blir den här framställningen inte i riktigt kronologisk ordning, men i helgen som föregick Ebbas operation så insjuknade nämligen katten Theodor hastigt. I hans fall var det urineringen som började strejka, och undertecknad blev ombedd att snabbt läsa in sig på saken. Och det jag fann var inte särskilt uppmuntrande – för när en katt slutar att urinera är det både allvarligt och bråttom att söka veterinärvård, för tillståndet är potentiellt livshotande.

Katten Theodor uppfyllde nämligen samtliga riskkriterier för att kunna drabbas av urinsten – vilket innebär att det bildas kristaller i urinblåsan som sätter igen den. Förhöjd risk har de katter som: 1. är hankatter, 2. är kastrerade, 3. lever främst inomhus, 4. nyligen bytt foder, vilka alla kriterier var uppfyllda för Theodors del.

Och eftersom vi ogärna ville att Theodor skulle ”kasta in veven” så att säga, så blev det snabb avfärd till veterinären – som kunde konstatera att fallet var just urinsten som jag hade förutspått på basis av vad jag läst. Nu behöver vi inte gå in på detaljer, men behandlingen Theodor erhöll var säkert plågsam då den inkluderade katetrisering och ursköljning av blåsan med koksaltlösning.

katten-theodor

Katten Theodor efter genomgången behandling. Orsaken till att ”räcker ut tungan” är att han på bilden inte ännu ”nyktrat” till från narkosmedlet, vilket också ses på de stora pupillerna. Dessutom fick han inte äta något före han börjat dricka – därav den tomma matskålen…

Men som det syns på bilden ovan så klarade sig nog katten ur detta otrevliga tillstånd med både livet och i någon mån med hedern också i behåll. För det synliga menet Theodor har är att han är rakad mitt på magen, för att de skulle kunna genomföra ultraljud på honom. Dessutom är också Ebba rakad på magen efter sin operation av sitt lipom, så två rakade djur finns nu hemma i Jakobstad som idkar konvalescens i ett par veckor framöver.

Sebastian