Tillgången till vård

En förmån med att vara (deltids)student av ekonomi och höra till Finlands ekonomförbund är att man kostnadsfritt erhåller tidningen Kauppalehti (motsvarande Dagens industri) i pappersversion under terminerna. Jag brukar bläddra igenom tidningen alltid när jag hinner. Den utkommer nämligen varje vardag, och tyvärr hinner jag inte läsa den ”helt” varje gång. Men den fyller åtminstone två syften: dels håller man sig uptodate inom de ekonomiska och samhälleliga områdena men dels också ett bra sätt att förbättra sin finska.

Vad jag idag reagerade på var en annons på första sidan av läkarföretaget ”Stella Kotipalvelu Oy”, var de erbjuder hemläkarbesök i storstadsregionen (Helsingfors) och i Tammerfors. Ett läkarbesök kostar dock från 201€, men efter FPA ersättning blir priset patienten betalar nedsatt till facila 170€ för ett besök.

kauppalehti-annons-lakare

Visst skulle det vara bekvämt att genast få tid till läkaren, och att denne kommer hem till en istället för att besöka HVC?

Även om man under alla tider har kunnat köpa vård privat, under förutsättning att man haft pengar, så blev jag ändock litet fundersam till det här konceptet. Eftersom det nog skapar ett A och B lag inom hälso- och sjukvården i Finland. Då vi får en liten grupp av privatpersoner som kan ringa ett nummer och få läkaren hem till sig genast från tidig morgon till sen kväll. Medan resten snällt får ringa till hälsovårdscentralen och försöka få en tid till läkaren, och sen sitta i ett fullbelagt väntrum (med snorande och skrikande barn…) för att sedan få träffa en sönderstressad (hyr)läkare. Detta samtidigt som den betalande patienten tar emot hemläkaren i sitt eget vardagsrum var de i lugn och ro kan gå igenom patientens situation – för att karikera något.

Som företagare själv, så har jag inget problem med att privata serviceaktörer erbjuder tjänster till ett pris som de finner lämpligt, och som kunderna är beredda att betala. Däremot blir jag nog litet bekymrad för de som inte har möjlighet att konsultera en hemläkare på grund av knappa ekonomiska resurser.
Som student finns det ju inte på kartan att man skulle kunna betala minst 170€ för ett läkarbesök – även om nu studenter knappast är den främsta målgruppen för den här annonsen och tjänsten. Men för de som har ett behov, men inte kan betala är nog de stora förlorarna i det här sammanhanget. För även om vården vid hälsovårdscentralen (förhoppningsvis) är lika bra som de privata hemläkarna erbjuder, så blir nog i allmänhet de icke-betalande patienterna tvungna att vänta betydligt längre på att träffa en läkare – vilket utöver bekvämlighetsaspekten nog kan ha inverkan på vårdresultatet.

En annan notering från samma annons är att tjänsten marknadsförs både på finska och kort på svenska (Stella Kotilääkäri Hemläkare), vilket tydligt markerar att de riktar sig till båda språkgrupperna. Det är annars ovanligt med annonser med svenskt innehåll i Kauppalehti, men jag antar att vårdföretaget lever litet i stereotypin att finlandssvenskar skulle vara en mer välbesutten ”folkgrupp” och därför skickar en signal till den publiken också.

'The medical reimbursement system is sick and there is no race for the cure.'

Ingen enkel lösning i sikte dock…

Märk väl, jag kritiserar varken företagen och läkarna som erbjuder dylika tjänster, för det skall råda fri företagsamhet och det står var och en fritt att använda dylika tjänster – kanske kommer jag att själv att göra det när jag blir äldre. Utan det jag ifrågasätter är varför det finns ett behov av dylika tjänster, borde inte det offentliga erbjuda så bra hälsovårdstjänster att det inte fanns ett behov av dessa tjänster?

Få se vad den nya vårdreformen för med sig, jag har faktiskt inte orkat sätta mig in i den eftersom det sker så mycket ändringar hela tiden i de förslag som läggs fram. Men grundtanken där är ju att alla skall erbjudas likvärdiga och nödvändiga hälsovårdstjänster, vilket borde minska behovet av privata hemläkare. Men det är väl utopi att tänka?

Sebastian

Något om politik

Godmorgon!

Jag läste nu på morgonen dagens ÖT (Österbottens Tidning), och i viss mån tänkte jag väl sätta kaffet i halsen. Vad som väntade på första uppslaget var en rubrik med följande innehåll ”SFP vill ha kyrkoherden med i spelet”, till en artikel var i det diskuteras huruvida min far skall gå med i riksdagsvalet 2015 eller inte. Tidigare har han ju kandiderat i EU-valet, men blev då inte invald även om han plockade en ansenlig mängd röster för att vara ”förstaresans gosse” (gammal beskrivning för de som första gången blev dömda till fängelse/straff av domstolen). Enligt tidningen skulle det vara värdefullt för partiet SFP att om möjligt samla dessa röster igen, som han då samlade i EU-valet.

osterbottens-tidning-politik-22-8-2014

ÖT kallar min pappa för Joker i det politiska spelet, nog rycker man allt litet på smilbanden vid frukosten för det 😉

"Filuren i spegeln är den jag har svårast att jobba med"
-- Bo-Göran Åstrand

Ja, det gäller onekligen att rannsaka sig själv innan man eventuellt ger sig in i en politisk valrörelse. För man ger åtminstone otroligt mycket av sin tid och eget liv åt partiet, utan någon större (ekonomisk) ersättning. Valrörelsen räcker vanligen ett halvår eller mera per val, och kandiderar man då i två val har man ägnat ett år av sitt liv till politiken. Och enligt vad vi just nu vet, så får man bara ett liv på denna jord att förvalta, så det gäller att göra valen med omdöme. Förra valet kunde ju min far ta litet men en klackspark, om man nu kan säga så, eftersom han tog det som utmaning han skulle genomföra innan han fyller femtio år. ”Vissa bestiger ju berg innan de fyller sina femtio, så varför skulle inte jag pröva på något liknande?” konstaterade han då (i början) förnöjt. Men med facit i hand är nog ett EU-val betydligt tuffare än en bergbestigning åtminstone vad de ankommer den psykiska pressens längd och frenesi – med ringande telefoner, mediabevakning (med risk att trampa i klaveret), e-post, fundersamma väljare och andra saker som tar tid utöver själva kampanjen.

Ett citat jag kom att relatera till vad det ankommer politiskt kampanjande är ur låten ”Maniac” av Flashdance (!), eftersom den i ett stycke beskriver den politiska världen var det krävs ett enormt strävande och arbete för att i, bästa fall, nå fram hela vägen till platsen som folkvald (place). Dessutom är det mycket arbete bakom, som de flesta av oss aldrig får se eller ta del av bakom.

"On the ice blue line of insanity
Is a place most never see
It's a hard won place of mystery
Touch it but can't hold it
You work all your life for that moment in time
It can come or pass you by"

Personligen har jag inte varit politiskt aktiv, utan har nöjt mig i huvudsak att se så på och någon gång föra fram min åsikt i politiska frågor, men med ett undantag. Däremot har jag ju fått vara extern betraktare till min fars EU-vals kandidatur, och oj vad man har fått se och framförallt höra mycket. En erfarenhet har jag dragit av att se på utifrån, och det är att de är otroligt arbetsamt att vara politiskt aktiv under valperioderna åtminstone – lagen om arbetstidsskydd gäller nog inte i dessa sammanhang, för arbetsdagarna är nog allt som oftast på 10 timmar eller mer, och intensiteten ökar allt eftersom valet närmar sig. Som familjemedlem kan man då närmast fungera som ett moraliskt och kanske framförallt praktiskt stöd, i själva politiken bör man knappast lägga sig i.

Men med det sagt så har jag nog diskuterat mycket politik med min far under den gångna tiden, vilket säkert varit nyttigt för oss båda. Dels har vi litet olika åsikter, jag drar nog mera åt det blåa hållet, men framförallt har vi fått öva oss på att argumentera och få litet flera infallsvinklar och kunskap. En sak jag särskilt minns var när Ukraina krisen var i ett av sina mera akuta lägen, och min far hade noterat en notis om att ryska statsflygplanet cirklade ovanför Ladoga. Förklaringen till det kunde min far snabbt erbjuda, eftersom orsaken torde vara att presidenten söker vägledning av ortodoxa kyrkans högsta representanter som har ett av sina högkvarter i Ladoga i en dylik fråga – här märker man hur viktigt det är med multidisciplinär kunskap i dylika sammanhang och att teologin också kan ha direkt anknytning till brännheta politiska frågor. Åtminstone har jag samlat på mig så mycket historier och andra snaskigheter att det skulle räcka till en bok… Så tråkig har inte tiden varit för oss andra i familjen – få se kanske man kan realisera bokprojektet i en avlägsen framtid?

katten-theodor

Katten Theodor tar det politiska spelet med ro… – Det är viktigt att hemmafronterna är i skick när man är iblandad i politiken.

Vilka är då kraven på en riksdagsledamot? Relativt ringa, åtminstone enligt lagens bokstav – kraven på en finsk riksdagsledamot hittar man i grundlagen.

"Valbarhet och behörighet för uppdraget som riksdagsledamot
Valbar i riksdagsval är varje röstberättigad som inte är omyndig.
Till riksdagsledamöter kan dock inte väljas personer som
innehar militära tjänster."

— Grundlagens 3 kapitel 27 paragrafen (Finlex)

Enligt ämbetsbeskrivningen ovan, så torde nog min far uppfylla kraven för att bli riksdagsledamot med bravur. Man kan ju med fördel jämföra med de extremt långa krav som ställs ex. på andra statliga befattningar i arbetsplatsannonserna. Naturligtvis är det ju inte så här enkelt, utan tanken är ju naturligtvis att det är väljarna som skall utföra ”grovjobbet” och bedöma samt sålla fram de lämpligaste kandidaterna, ehuru de formella kraven i sig kan te sig futtiga i sammanhanget. Jag minns att det var en fråga just kring detta i tenten i statsförfattningsrätt, vilka juridiska krav man kan ställa på en riksdagsledamot, men de är nog mera politiska än juridiska i mitt tycke.

Jag nämnde i förbigående att jag inte har politisk erfarenhet, men med ett undantag, det undantaget är när jag medlem i församlingens ungdomsråd under 2008-2011 var man driver ungdomarnas sak i församlingen. Jag minns den tiden med glädje och att det samtidigt var utmanande att finna lösningar som passade alla, inom ett begränsat budgetutrymme. Men där hade vi inte inbladat någon partipolitik, så vi var inte ”bakbundna” av någon politisk ”agenda”, utan målet vi gemensamt strävade efter var att göra tillvaron så bra för ungdomarna i staden som möjligt.

Jag medger att det måhända låter litet utopiskt, men det var det som drev oss då (och säkert nuvarande medlemmar också). Så att vara politiskt aktiv, är på intet vis odelat negativt på något sätt utan man får träffa massor med nya människor och får försöka tillsammans finna en väg framåt, för det värsta är nog stagnation. Samtidigt skall man minnas att det är ”trångt om saligheten”, vilket gör att man samtidigt lär sig att argumentera för sin sak och viss mån blir det väl fråga om advokatyr nog också inom politiken.

Nåja, det här var litet reflektion på en ledig och lugn fredagsmorgon från min sida. I kväll blir det allt annat än lugnt i och med att min bror skall ha ”LAN-party” med tre andra ”gossebarn”. Istället får jag försöka koppla av till låten ”Circle Down” av Ayer, som jag blev bekant med via musikguiden på P3 när vi körde i vår hyrda V70 längs med E6 i GBG, vilket gav smak av den svenska idyllen. Låten hör till genren lounge musik, vilket jag börjat uppskatta på senare tid.

Sebastian