Jakobs dagar 2014 och litet Pro bono

Nu har vi återigen fått lägga en årgång av Jakobs dagar veckor till handlingarna. Jag tänkte främst plocka fram några axplock av upplevelser från dagarna.

Tidigare har jag skrivit om förra veckans besök på Gamla gravgården i Jakobstad. Men jag har nog hunnit med annat också.

Men först ett allmänt konstaterande om hur man vet att det är Jakobs dagar? Jo, genom att betrakta bilparken i staden, för att gå från någon enstaka bil, så formligen exploderar antalet svenskregistrerade bilar i Jakobstad. Utan att överdriva så bär nästan varannan bil registreringsplåtar från Sverige, och ibland mera exotiska länder som ”Norge”, Frankrike och Holland.

svensk_bil

Räkna antalet bilar med svenska reggplåtar så vet du om Jakobs dagar börjat eller inte… (Bild från vibilägare.se)

Vid sidan av det ordinarie Jakobs dagar programmet, så besökte jag tillsammans med familjen bl.a. Purmo för att se litet på bygderna där. Min pappa är nämligen från Purmo ursprungligen och därför tog han med oss för att visa några intressanta platser. Det som faktiskt förvånande litet var forsen som rinner igenom Purmo och kringliggande byar.

fors-i-purmo

Brännasforsen i Purmo, här flödar vattnet – tidigare utnyttjades strömmen för att driva en närliggande kvarn. Man ser spår i stenarna efter någon form av damluckor/flödesreglering.

Det hade gått mig förbi att det fanns sådana här vattenflöden i närregionen, faktiskt. Personligen föredrar jag nog kusten mera än inlandet, men vackert var det trots allt och att höra ljudet av forsen. Brännasforsen, går genom hela Purmo och fortsätter genom kringliggande byar.

fors-i-purmo2

Vattnet rinner nästan igenom skogen, då den verkligen är nära vattnet.

Utöver det, så fyllde min mormor 80-år vilket firades med den närmast släkten först i Molpe på Strand Mölle. Den som följt min blogg vet att det inte är särskilt länge sen jag besökte Mölle senast, men denna gång prövade jag och min bror en ny maträtt, vilket gjorde att det ändå var riktigt kul med ett återbesök. Rätten vid provade var ”Black Rock Plate”, vilket konkret innebar att serveringspersonalen bar in en lavasten (!) som var strax på 400 C varm. På denna skulle jag och min bror sen själv tillreda både oxfilé bitar och även byxad abborre. Supergott slutresultat, och mycket annorlunda sätt att servera mat på…

grilla-mat-på-lavasten-strand-molle

Tillredning av Oxfilé på lavasten pågår – istället för olja eller smör, så användes saltflarn för att undvika att köttet och fisken skulle fastna på stenen. Notera abborfiléerna till vänster.

Även ett flertal besök på vår villa i Bastuhamnen blev det under Jakobs dagar, främst för att för en stund fly undan den extrema hettan i stan och få litet havsbris över sig.

sebastian-larsmo

Undertecknad njuter av havsbrisen – det är som balsam för själen att se ut över havet. Håret är lite små ruffsigt som sig bör…

Vår numera litet seniora labrador Ebba, njuter liksom jag av havsbrisen – inne i stan ligger den mest och flämtar av värmen när det är över 25 C. Fascinerande dock att se Ebbas intellektuella utblick över havet, kanske den också har existentiella funderingar när den tittar på havet.

ebba-larsmo

Labradoren Ebba fyllde 8 år i våras, här tillsammans med matte Mamma på bryggan i Larsmo. Ebba börjar ha litet grått hår kring munnen, en form av patina på en belevad hund.

På fredagskvällen (25.7.2014) hade vi besök av musiktrion KAJ, som uppträdde i skolparken och drog en otroligt stor publik. Det pratas om att över 5000 personer bevistade deras konsert, vilket nog säkert kan stämma. Eller för att uttrycka det enkelt, ”alla” var där 😉 Utöver släktingar och vänner, så skymtade jag faktiskt en professor från juristutbildningen i folkhavet…

kaj-i-skolparken-jakobs-dagar

Den stora folkmängden gjorde det svårt att ta någon vettig bild av konserten. Bilden får närmast tjäna som ett ”bevis” på att jag var där…

Jakobs dagar avslutade jag i år genom att delta i en Pro bono aktivitet, som det heter på advokatspråk. ”Pro bono” = för samhällets godo (utan ersättning). Genom att tillsammans med några andra killar och tjejer från Ungdomsarbetet i Jakobstads svenska församling, stå och grilla korv vid klockstapeln vid Jakobstads kyrka mellan kl. 20-24 på lördagkvällen 26.7.2014. Kul att få grilla korv i stor skala, det såldes 200 korvar på 2,5 timme. Dessutom roligt att få träffa många f.d. konfirmander och andra ungdomar, likväl hjälpledare och andra bekanta på ett så koncentrerat ställe.

Sebastian

Push it forward

juridik-studier-universitet-whitelines

Whitelines anteckningsbok med sin trevliga påminnelse om att ta det framåt! Ibland behövs lite uppmuntran i en juridikstudents vardag, även om man är på slutrakan.

När jag studerade min första terminen på Handelshögskolan i Stockholm, så delade de ut en massa saker åt studenterna bl.a. latop-väska, paraply, etc. – men det som jag faktiskt haft störst nytta av är anteckningsböcker från det svenska företaget Whitelines. De är häftiga på två sätt: dels att de inte har vanliga svarta linjer eller rutor på pappren utan det är vita linjer på svagt blåaktig papper – vilket är mycket behagligt för ögonen plus att det går att skanna dem. Men dels också för att de innehåller olika maxim eller andra aforismer, som i häftet ovan:

Push it forward

Så enkelt, men samtidigt elegant! Jag blir glad varje gång när jag öppnar det aktuella häftet och det uppmanar mig ”att föra det framåt”, oberoende vad jag just då gör (oftast studier, men i alla fall). Den uppmaningen förpliktar en på ett visst sätt att göra sitt bästa 🙂
De hade också i all sin enkelhet också kunnat skriva ”Prorsum” vilket är latin och betyder ”Framåt!” – bl.a. Burberry har en klädkollektion med det namnet.


Igår (måndag) var det en ovanligt gråmulen och kylig dag för att vara i slutet av juni och eftersom jag var ledig från jobbet idag, så fann jag mig tvungen att finna någon aktivitet som kunde råda bot på tristessen.

Aktiviteten jag slutligen fann var att besöka stadsbiblioteket i Jakobstad, för att börja göra litet research inför det stundande projektet att börja skriva magisteravhandling i höst. Eller i praktiken dröjer nog själva författandet av avhandlingen till nästa vår, eftersom hösten dedikeras till kurser i forskningsmetodik, litteraturstudier och andra ”understödjande studier”.

Men i allt det skall jag ännu hinna skriva ännu ett övningsseminarium inom ämnet familjerätt. Jag har hittills hunnit skriva de två övningsseminariearbeten som ingår i rättsnotarieexamen, varav det ena var mitt slutarbete – som den intresserade hittar under ”Arkiv”. Men också i magisterskedet (Juris magister) ingår ett eget övningsseminarium, på ca 20 sidor att skriva.  Ämnet för detta seminariearbete är som konstaterat familjerätt, och nu återstår bara att hitta en lämplig fråga att skriva om, likväl att skriva själva arbetet. 😉

Nåväl, mina timmar på biblioteket gav litet utdelning då jag troligen hittade ett intressant område att skriva om. Frågan är inte helt specificerad ännu… men anknyter till de s.k. intressebevakningsfullmakter som man som enskild kan upprätta för framtiden om man skulle drabbas av t.ex. demens och då inte längre är i stånd att välja en intressebevakare. En intressebevakningsfullmakt ger en möjlighet att själv sin eventuella framtida intressebevakare, t.ex. sin partner eller annan anhörig. Men lagen är relativt ny, i kraft från 2007 och i och med det finns det en hel del intressant att ”forska i”. Dessutom är det ju ett relativt intressant sak i sig, att man på förhand kan samtycka till att en annan person, om vissa villkor uppfylls, får disponera över ens ”förmögenhet” och personliga angelägenheter.
– se: Lag om intressebevakningsfullmakt (2007/648).


Men dagarna har inte bara bestått av studier och arbete, jag har nog försökt koppla av också – särskilt från studierna!

I förrgår besökte vi bl.a. farmor som bor ute på landet i Purmo, eller för att vara mer precis Överpurmo och däri liggande byn ”Kasackbacka”.

purmo-kasackbacka

En rofylld utsikt utöver åkrarna i Kasackbacka, Purmo. Lantidyllen är kanske som vackrast på sommaren?

Så härligt att ibland få lämna stadslivet och dess bekymmer och krav, för en stund, och kunna andas frisk och ren lantluft. Dessutom är det också otroligt vackert i sin ”enkelhet” och samtidigt fridfullt – en mini-retreat i sig. Rekommenderas!

Sebastian