Att bli publicerad i en Law Review

Jag skrev mitt slutarbete för rättsnotarieexamen förra våren (2014) inom immaterialrätt, och jag hade då inte en tanke på att mitt arbete någonsin skulle kunna komma att publiceras. Men saker och ting kom att förändras, detta då jag i höstas fick ett e-postmeddelande om att Helsinki Law Review (HLR) sökte texter för publicering till deras andra nummer för år 2014. När jag läste meddelandet så kom jag då att tänka på att jag ju faktiskt råkar ha en text liggande, som det också kanske kunde finnas ett visst allmänintresse för (åtminstone inom den snäva krets som är intresserade av domäner och varumärken etc.).

Nåväl, mitt resonemang slutade med att jag valde att pröva skicka in mitt arbete till HLR för att se om de var intresserade av det. Och till min förvåning så det dröjde det faktiskt inte länge innan de svarade på mitt e-postmeddelande, och meddelade mig att de var mycket intresserade av att ge ut det i det kommande numret av tidskriften. Hoppsan då! Snabba ryck som gäller här tydligen…

publicering

Hittade seriestrippen ovan när jag sökte efter relevant litteratur som kunde hjälpa mig med att anpassa texten inför publicering. Även mina tankar gick i litet liknande banor som för ”Snobben” i bilden ovan 🙂

Dock var inte saken helt klar ännu i det här läget att de faktiskt skulle komma att ge ut mitt arbete, eftersom HLR är en s.k. ”referee” granskad tidskrift. Det innebär i praktiken att alla arbeten också skall läsas och godkännas av en referee före en eventuell publicering. En referee är en person som är expert på området som man skrivit om, vanligen någon inom den akademiska världen (t.ex. en professor inom ämnet). Så här uppstod följaktligen ännu ett nervöst moment när min text skulle komma att bli synad extra noga… Men till min stora glädje så klarade min text även den granskningen, med endast ett par mindre anmärkningar om saker som behövde korrigeras före publiceringen i HLR.

Vad är då en Law Review?
Men ännu kort om vad en ”Law Review” är för något. Det är en tidskrift som vanligen ett universitet eller någon förening med nära koppling till ett universitet ger ut, och som innehåller facktexter skrivna av yrkesverksamma jurister, forskare och juriststudenter. Företeelsen med just Law Review:s härstammar egentligen från USA, vilket begreppet Law Review kanske också skvallrar om. En av de äldsta och sannolikt också en av de mest ansedda Law Review:erna är ”Harvard Law Review” som utges av det mycket ansedda och ”elitistiska” Harvard University i USA. Bl.a. så har USA:s nuvarande president Barack Obama under sin studietid vid juridiska fakulteten jobbat som redaktör för nämnda tidskrift, så det sätter väl standarden i sig det också…

helsinki-law-review-2-2014-parm

Bild på pärmen till HLR 2/2014 – ett exempel på en ”Law Review”.

Nå, Helsinki Law Review är nu inte ”riktigt” lika ansedd som Harvads dito 😉 Men i alla fall så det känns det kul att få bli publicerad i en nationell facktidskrift för jurister. Jag har nämligen fått det intrycket att denna typ av tidskrifter läses relativt frekvent av både yrkesverksamma jurister, likväl studerande – och förklaringen till det är väl att det är ett sätt varigenom man håller sig uppdaterad om vad som händer inom det juridiska området. Naturligtvis läser man sällan igenom dylika tidskrifter från pärm till pärm, utan man plockar de delar som är relevanta för en själv och vilket behov man har för stunden.

helsinki-law-review-2-2014-baksida

Baksidan till HLR 2/2014 där min artikel finns uppräknad bland många andra. Tydligen var jag den enda skribenten som skrev en artikel på svenska denna gång.

Sen fungerar också Law Review:erna som ett slags akademiskt forum för jurister och andra juridikintresserade där man kan diskutera olika juridiska problem och frågeställningar på ett teoretiskt plan.
Men gällande just den akademiska biten så måste jag tillägga att det faktiskt ingår en hel del arbete bakom ett nummer av en Law Review, dels av redaktionen som ger ut den, men dels så krävs också en relativt betydande arbetsinsats av författarna själva. För det räcker nämligen inte med, som jag till att börja med trodde, att skriva själva texten som senare ev. blir publicerad. Utan före texten kan tas inför publicering så måste den bearbetas, och då främst rent tekniskt för att passa i tidskriftens utseendemässiga form och struktur. I praktiken gäller det således att ordna källor med tillhörande källhänvisningar på ett sätt som föreskrivs, samt dessutom också skriva om inledningen till arbetet för att passa i tidskriften. I mitt fall, så åtgick det över en veckas heltidsjobb under hösten 2014 för att få min text i en sådan form att den var 100% färdig för publicering.

Men trots en del extra arbeten och spänningsmoment längs med vägen, så känner jag nu så här i efterhand att det definitivt har varit värt den mödan. För det är faktiskt litet extra belönande att själv, konkret få hålla något i handen som man varit med om att skapa, denna gång i formen av en juridisk artikelsamling! 🙂

Är du juridiskt intresserad så kan du läsa det senaste numret av HLR 2/2014 i digital form här, mitt arbete börjar på sida nummer 205 och framåt.

Sebastian

Officiellt: rättsnotarie

Jag fick i dagarna hämta ut mitt examensbevis över slutförd rättsnotarieexamen från juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet, enheten i Vasa. I ett tidigare inlägg har jag ju dessutom lovat att lägga upp någon bild när jag på riktigt fått betygspappren, så här kommer det. 🙂

examensbevis-rattsnotarie

Då har man diplomet i handen! Bild på själva ingressen till examensbeviset. Jag tycker själv att Helsingfors universitets logotyp med en ”eldsflamma” på betyget är riktigt snyggt (se nedre bilden). 🙂

Även om det ”bara” är fråga om en kandidatexamen inom juridik, som inte i sig ännu ger behörighet att verka som jurist, så känns det ändå skönt att få ”ett papper” över att man nu åstadkommit något konkret under de gångna 3 åren.

Vad är då en ”rättsnotarie” alternativt en ”rättsnotarieexamen”? Namnet är egentligen en översättning av det finska begreppet ”oikeusnotaari” och den finska examen ”oikeusnotaarin tutkinto”. Det är alltså fråga om en akademisk kandidatexamen på (minst) 180 studiepoäng (ECTS) inom juridik, från en juridisk fakultet, och uppkom som en slags mellanprodukt innan man blir ”Juris magister” (JM), detta enligt den s.k. Bologna standardiseringen inom EU. Bologna standarden påbjuder att högre examina skall vara tvådelade i ett separat kandidatskede på 180 sp och ett separat magisterskede om 120 sp vardera, för att examina i möjligaste mån skall motsvara varandra inom EU. Tidigare hette den finska juristexamen ”Juris kandidat”, som också motsvarar den nu gällande ”Juris magister” examen. För att komplicera saken ytterligare så heter motsvarande examen i Sverige ”Juristexamen”, men den kallas fortfarande där också i talspråk för ”Jur. kand.” som var det tidigare namnet på deras juristexamen. Knepigt så det förslår!

Rent konkret är jag alltså inte ännu vad man brukar kalla för jurist, lite studier återstår nog ännu före det! Den här examen ger i sig inte någon specifik behörighet, men den kan vara lämplig om man t.ex. skulle vilja jobba som sekreterare eller liknande inom justitieförvaltningen (t.ex. som domstolssekreterare), alternativt inom skatteförvaltningen eller andra myndighetsområden. Men i praktiken fortsätter de flesta ändå med att studera till JM, vilket även jag avser att göra 🙂 Sen ger ju förstås denna examen också behörighet till att söka till andra magisterprogram och utbildningar på universitet inom närliggande områden, om man så vill. Men mest får väl denna examen liknas vid en etapp på vägen.

På engelska heter min examen enligt Diploma Suplementet (DS) ”Bachelor of Laws”. DS:et används i dag som ett sätt för att man inom EU enklare skall förstå olika examina mellan de olika nationerna. Den observante läsaren märker då att ordet ”Law” är skrivet i pluralis ”Laws”, vad beror det på? Jo, det är en riktigt gammal tradition som härstammar från den tiden då man på kontinenten (Europa) hade två parallella juridiska system. Dels hade man det sekulära systemet med romersk rätt, samtidigt som den katolska kyrkan hade sitt eget med kanonisk rätt, vilket var kyrkans eget rättssystem som baserade sig bl.a. på bibeln och andra regler som kom från Rom. För om man studerade till jurist förr i tiden så lärde man sig båda dessa system, vilket innebar att man kunde verka både inom det kyrkliga rättsväsendet likväl det sekulära rättsväsendet. Därav blev också examens benämningen i plural eftersom man lärde sig två olika rättsordningar och inte enbart den ena. Idag så har det kyrkliga rättsväsendets betydelse åtminstone här i Norden minskat väsentligt, men titeln eller begreppet ”Laws” lever fortfarande kvar – juridiken är ju ett mycket konservativt område som förändras långsamt. Dessutom kan jag ju tycka att det är fint att hedra dessa traditioner – trots att vi nu lever i mera sekulära tider. Det bör dock sägas att vi faktiskt studerar litet kanonisk rätt, vilket sker i huvudsak inom rättshistorian men ibland tangeras kanonisk rätt också inom andra rättsområden, så litet har jag nog lärt mig om kanonisk rätt trots allt 🙂 Dessutom lever den kanoniska rätten kvar på kontinenten inom den katolska kyrkan, och för att bli kardinal eller motsvarande (och ev. påve…) så har jag förstått att man bör ha studerat kanonisk rätt på universitetsnivå (+ teologi, naturligtvis), så den kanoniska rätten lever nog vidare…

examensbevis-helsingfors-universitet

Så ser hela betyget/examensbeviset ut. Utöver detta tillkommer då också ett utdrag över studieprestationer liksom ett Diploma Supplement, men jag ids inte ladda upp dessa och ej heller examensbeviset i hög upplösning, eftersom jag är litet fundersam vart dessa då kan spridas… (Så att vi kanske slipper fake-jurister…)

Ja, men nog känns det litet skönt att vara så långt åtminstone – för jag har haft siktet inställt på att slutföra min rättsnotarie som det närmaste målet i framtiden och nu är det projektet slutfört. What next? Jo, jag borde då de facto ha lärt mig allt jag behöver veta om de olika enskilda rättsområdena, t.ex. processrätt, familjerätt och straffrätt, i den utsträckning som kan förväntas av en yrkesverksam jurist. (Vill du exakt se vad som ingår i en rättsnotarieexamen, titta här.) För nu är det dags att övergå till de s.k. fördjupade studierna i juridik, var man fördjupar sig inom ett område och skriver en avhandling (akademisk uppsats) inom ämnet och dessutom avlägger lite andra studier på ”sidan av”. (här hittar du en motsvarande lista över vad som i sin tur ingår i en juris magisterexamen).

Nåväl, det var vad jag har på gång i studieväg – sen har jag ju många andra projekt på gång också som tar en del tid: icke att förglömma mitt företag, studentmissionen, och andra saker som hör till ett gott liv 🙂

Sebastian

Ett stycke kandidat tar helg

Jahapp, nu har jag tydligen gått och fått min första akademiska titel (eller tiitel som de säger i Sverige…). Så från och med i fredags (10.10.2014) så får jag alltså titulera mig rättsnotarie, så nu är jag inte ”bara” student längre!

I fredags var det examensceremoni vid juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet, men undertecknad närvarade icke. Varför inte det? Jo, dels för att man inte brukar delta när man blir kandidat (rättsnotarie) utan först när man blir utexaminerad som juris magister. Men dels också för att ceremonin var i Helsingfors och inte i Vasa, så även om de hade ”kuohuviinitarjoilu” (bjudning med mousserat vin) så motiverade det ändå inte riktigt en resa dit – det får vänta tills det är ”på riktigt”. 😉

rattsnotarie

Så såg det ut i universitets studieadministrativa system ”WebOodi” när jag loggade in idag, det tackar vi för!

Det riktiga examensbeviset får jag ännu vänta på ett tag, då det skall transporteras från Helsingfors till Vasa, i fakultetens regi, varifrån jag tids nog får avhämta det.

Men en liten tillbakablick på den tre senaste åren är väl nu på sin plats när jag nu får lägga en etapp av min studiekarriär ”till handlingarna” så att säga. Rent studiemässigt så har man hunnit bli bekant med många olika rättsområden: från sakrätt till folkrätt via straff- och processrätt, för att nämna några. Eller som det fullständiga studieprestationsutdragets längd skvallrar om, så har det blivit några kurser och tenter av de mest diverse slag – för mitt studieutdrag är långt som sju nödår (eller åtminstone fem fulla A4 sidor…).

Men bortsett från det rent ”studiemässiga” så har nog de här tre senaste åren gått relativt fort. Jag minns mycket väl första dagen på utbildningen i slutet av augusti 2011 när jag för första gången stegade uppför trapporna vid Vasa universitets campus ”Fabriikki” till tredje våningen var vi hälsades välkomna av tutorerna, och hur man blev bekant med sina kursare – för utöver den akademiska ”bildningen” så känner jag också att man utvecklats som person. Mycket har dock hunnit ändras under de gångna tre åren, rent praktiskt har jag hunnit hoppa runt i Vasa mellan fyra bostäder – en sorts bostadskarriär – in från Brändö till City av Vasa. Sen har ju också utbildningen hunnit flytta in från Brändö också till centrum av Vasa. Även ämnesföreningen Justus rf för juriststudenterna i Vasa har ju blivit en bekant och viktig del av studielivet – och av bara farten hann jag ju också uppdatera deras webbplats, Justus Wasa, till en mer modern historia (tack för det förtroendet :)).

För även om det är litet av en kliché att prata om personlig utveckling, så anser jag nog att universitetsutbildningen har en viktig uppgift där – för utöver att lära sig om sitt eget ämnesområde, så är universitetsutbildningen också allmänbildande och socialt utvecklande. För på något sätt känns det också fascinerande att man så småningom kanske möter sina forna kursare också i arbetslivet alltmer, t.ex. i domstolen så skulle det ju rent teoretiskt kunna gå så att hela domstolens ”besättning” består av ens gamla kursare inklusive både domare, åklagare och försvarsadvokat om man själv i sammanhanget fungerar som målsägandebiträde. Nå, vi har fått lära oss att hantera sådana situationer också, eftersom det i sådana fall gäller att vara objektiv och minnas att det är sakfrågan som prövas och inte personerna sinsemellan som argumenterar för olika åsikter som skulle vara i ”strid” med varandra.

Åtminstone skall man ju klara av att avlägga ett s.k. mognadsprov varigenom det dels kollas att man behärskar ens eget ämnesområde på ett ”moget sätt”, samt att man behärskar sitt modersmål utmärkt. Mognadsprovet avläggs som en separat del av ens slutarbete på kandidatnivån, och fungerar också som ett bevis på just språkkunskaper som behövs inom den offentliga sektorn – motsvarande det stora språkprovet. Tydligen skall jag nu också behärska svenska språket fullständigt, eftersom jag klarade provet – även om jag nu själv tvivlar litet på den punkten… Du som bloggläsare kanske kan göra en mera objektiv bedömning av mitt språkbruk?

Så nu återstår det ”bara” att skriva magisteravhandlingen, som min pappa sa. Nåväl, litet mera än det återstår dock, bland annat en del valfria kurser och andra studier som ansluter till ”pro gradu” projektet + allt runtomkring. Och som det nu ser ut så blir jag väl kvar i Vasa ännu ett år till, staden är det inget fel på!

ratar-arbete

Det akademiska skrivandet kräver också sin man, så att det inte slutar i en ”intellektuell kraschlandning”…

Det gäller att kraftsamla och lägga en del krut på avhandlingsarbetet, så att det inte slutar som i ett ”fall” jag läste om i SvD (Svenska Dagbladet). I fallet var det fråga om att en professor svarade på en tidigare insändare i tidningen. Den tidigare insändaren var skriven av två lekmän och berörde området (tillämpad) nationalekonomi, vilket var ifrågavarande professors eget ämnesområde. Professorns åsikt om den tidigare insändaren var att den nog var någorlunda korrekt i ren formell mening, men att slutsatsen som de dragit närmast var att likna vid ”en fullständig intellektuell kraschlandning av sällan skådat slag” – så kan det också gå…

solliden-bat-upptagning

Förra helgen åtgick till bland annat båtupptagning av ”mellanbåten” vid familjens sommarstuga i Larsmo. Här är mina yngre bröder in action, för att undvika en grundstötning.

Så nu tar den här kandidaten helg med gott samvete, efter uträttat värv!

Sebastian Åstrand, numer också rättsnotarie

***
Tillägg 1: Den observante läsaren noterade kanske att min examen är på 181 sp (studiepoäng), trots att en kandidatexamen (rättsnotarie) normalt är på ”bara” 180 sp. Det beror enbart på en tråkig liten futilitet, och inte på att jag skulle vara unik på något sätt… i och med att det blev ändring av examensstrukturen och det genom detta blev en ”extra” studiepoäng. Resten av mina studiepoäng fick jag spara till min (förhoppningsvis) kommande magisterexamen, som är på 120 sp.
Tillägg 2: En studiepoäng (sp.) i Finland är lika med en högskolepoäng (hp.) i Sverige, vilket i sin tur är lika med en ECTS-poäng (engelska för: European Credit Transfer System).
Tillägg 3: Som kuriositet kan ytterligare nämnas att en studiepoäng på juridiska fakulteten, enligt studiehandboken, motsvarar ca 150 sidor litteratur att läsa. Så om du vill veta hur många sidor jag läst för denna examen, ta 150 * 181, så har du svaret – You do the math! 🙂

Push it forward

juridik-studier-universitet-whitelines

Whitelines anteckningsbok med sin trevliga påminnelse om att ta det framåt! Ibland behövs lite uppmuntran i en juridikstudents vardag, även om man är på slutrakan.

När jag studerade min första terminen på Handelshögskolan i Stockholm, så delade de ut en massa saker åt studenterna bl.a. latop-väska, paraply, etc. – men det som jag faktiskt haft störst nytta av är anteckningsböcker från det svenska företaget Whitelines. De är häftiga på två sätt: dels att de inte har vanliga svarta linjer eller rutor på pappren utan det är vita linjer på svagt blåaktig papper – vilket är mycket behagligt för ögonen plus att det går att skanna dem. Men dels också för att de innehåller olika maxim eller andra aforismer, som i häftet ovan:

Push it forward

Så enkelt, men samtidigt elegant! Jag blir glad varje gång när jag öppnar det aktuella häftet och det uppmanar mig ”att föra det framåt”, oberoende vad jag just då gör (oftast studier, men i alla fall). Den uppmaningen förpliktar en på ett visst sätt att göra sitt bästa 🙂
De hade också i all sin enkelhet också kunnat skriva ”Prorsum” vilket är latin och betyder ”Framåt!” – bl.a. Burberry har en klädkollektion med det namnet.


Igår (måndag) var det en ovanligt gråmulen och kylig dag för att vara i slutet av juni och eftersom jag var ledig från jobbet idag, så fann jag mig tvungen att finna någon aktivitet som kunde råda bot på tristessen.

Aktiviteten jag slutligen fann var att besöka stadsbiblioteket i Jakobstad, för att börja göra litet research inför det stundande projektet att börja skriva magisteravhandling i höst. Eller i praktiken dröjer nog själva författandet av avhandlingen till nästa vår, eftersom hösten dedikeras till kurser i forskningsmetodik, litteraturstudier och andra ”understödjande studier”.

Men i allt det skall jag ännu hinna skriva ännu ett övningsseminarium inom ämnet familjerätt. Jag har hittills hunnit skriva de två övningsseminariearbeten som ingår i rättsnotarieexamen, varav det ena var mitt slutarbete – som den intresserade hittar under ”Arkiv”. Men också i magisterskedet (Juris magister) ingår ett eget övningsseminarium, på ca 20 sidor att skriva.  Ämnet för detta seminariearbete är som konstaterat familjerätt, och nu återstår bara att hitta en lämplig fråga att skriva om, likväl att skriva själva arbetet. 😉

Nåväl, mina timmar på biblioteket gav litet utdelning då jag troligen hittade ett intressant område att skriva om. Frågan är inte helt specificerad ännu… men anknyter till de s.k. intressebevakningsfullmakter som man som enskild kan upprätta för framtiden om man skulle drabbas av t.ex. demens och då inte längre är i stånd att välja en intressebevakare. En intressebevakningsfullmakt ger en möjlighet att själv sin eventuella framtida intressebevakare, t.ex. sin partner eller annan anhörig. Men lagen är relativt ny, i kraft från 2007 och i och med det finns det en hel del intressant att ”forska i”. Dessutom är det ju ett relativt intressant sak i sig, att man på förhand kan samtycka till att en annan person, om vissa villkor uppfylls, får disponera över ens ”förmögenhet” och personliga angelägenheter.
– se: Lag om intressebevakningsfullmakt (2007/648).


Men dagarna har inte bara bestått av studier och arbete, jag har nog försökt koppla av också – särskilt från studierna!

I förrgår besökte vi bl.a. farmor som bor ute på landet i Purmo, eller för att vara mer precis Överpurmo och däri liggande byn ”Kasackbacka”.

purmo-kasackbacka

En rofylld utsikt utöver åkrarna i Kasackbacka, Purmo. Lantidyllen är kanske som vackrast på sommaren?

Så härligt att ibland få lämna stadslivet och dess bekymmer och krav, för en stund, och kunna andas frisk och ren lantluft. Dessutom är det också otroligt vackert i sin ”enkelhet” och samtidigt fridfullt – en mini-retreat i sig. Rekommenderas!

Sebastian

Midsommar och en postkaka

Midsommaren firade jag i huvudsak med familjen vid vår sommarstuga i Bastuhamnen, Larsmo.

Tyvärr var ju vädret litet till och från, varmare hade det gärna fått vara, men å andra sidan klarnade det gråmulna vädret upp mot kvällen. Det känns ändå konstigt att det var knappa 15 C på midsommar? Men vi vågade oss ändå ut på sjön för att lägga ut nät över natten.

Midsommardagen tillbringade vi både vid villan och hemma, bl.a. köpte vi jättegod varmrökt lax från rökeriet vid Strand Camping – en given favorit på matbordet i sommartid!

På söndag började vi sjösätta vår Rönnqvist 15 båt, japp här är vi sent ute 😉 Vår lilla Kulla båt hade vi dock sjösatt redan i slutet av april, och det är den som hittills fått tjäna som vår fiskebåt.

Tyvärr hade undertecknat glömt ”batterilådan” i staden, så båten blev inte satt i helt kördugligt skick ännu… Skyller det på att jag var för upptagen med att få färdigt min sista engelskauppsats till engelskakursen. Men nu är även den inlämnad och jag har fått sommarlov på riktigt.

bastuhamnen-larsmo

Utsikten från vår villa i Bastuhamnen, Larsmo. I förgrunden syns bryggan och kanalen som leder in till den mellan två skyddande pirer. Till vänster syns UPM:s anläggning och upptornande regnmoln och till höger skymtar en liten del av ön Slusshällan.

Utöver kursen i engelska skrev jag i förra veckan (18.6.2014) min förhoppningsvis sista tentamen på rättsnotarie utbildningen, nämligen tentamen i statsförfattningsrätt. Resultaten kommer dock först i mitten av augusti.

En av mina kusiner som numera är bosatt i Stockholm med sin respektive, fyllde nyligen år. Eftersom det är en viss geografisk distans mellan oss för tillfället, så fick jag klura ett tag innan jag kom på någon lämplig present som jag kunde sända åt honom.

Då slog det mig att jag läst om en kaka som man kan skicka per post inom Sverige. Det är nämligen det svenska företaget Postkakan.se som erbjuder en så pass skojig tjänst – var de helt sonika skickar kakor per post i en låda till vald mottagare! Nu fick jag äntligen en anledning att pröva beställa en sådan 😉 Sagt och gjort, jag lade in en beställning före midsommaren och väntade med spänning på resultatet.

postkakan-cola-cokos

Denna födelsedagsgåva rönte tydligen en del extra positiv uppmärksamhet, då min kusin hittade den på tamburgolvet nedan om postinkastet. En Postkaka, av typen Kola Cocos från Postkakan.se

Resultatet fick jag igår, och som bilden ovan förtäljer så verkar min gåva ha varit till belåtenhet! Hoppas den smakade bra också?

Sebastian Åstrand

Slutarbetet klart och godkänt – nästan färdig rättsnotarie

I förra veckan, måndag-tisdag (12-13.5.2014), så presenterade jag mitt slutarbete för min rättsnotarie examen vid juridiska fakulteten, vid Helsingfors universitet. Jag kan väl inleda med att konstatera att mitt arbete blev godkänt 🙂

Jag har under de två senaste månaderna, från medlet av mars till slutet av april jobbat och skrivit mitt på mitt rättsnotarie arbete. För oss juriststudenter är examensarbetet (vanligen kallad kandidatarbete) uppdelat i två mindre arbeten, s.k. övningsseminariearbeten. Varav det ena arbetet utgör det egentliga slutarbetet vilket det nu är fråga om för min del. Det andra arbetet skrev jag förra våren 2013, och då inom arbetsrätt närmare bestämt, du kan hitta det på arkiv-sidan (full-text .pdf fil).

Nu i vår handlade mitt arbete istället om immaterialrätt. För den som inte känner till begreppet immaterialrätt, så handlar det om rättigheter till sådana saker som man inte kan ta på, t.ex. upphovsrätt, varumärken och patent, men som ofta ändå är mycket värdefulla.
Rubriken på mitt arbete är:
Tillgängliga rättsskyddsmedel för skydd av kännetecken under .fi toppdomänen
– med fokus på alternativ tvistlösning och framtida förändringar

Rubriken kan säkert låta knepig för den som inte är insatt i området, men i korthet handlar mitt arbete om hur man kan gå tillväga om någon obehörigt registrerar en .fi domän som är det samma som en skyddade kännetecken (t.ex. ett varumärket). Ett konkret exempel, om jag har skyddat ”sebbe” som varumärke och någon registrerar ”sebbe.fi” utan mitt tillstånd, så måste det finnas olika medel för att jag skall få tillgång till ”sebbe.fi”. Det är de här (rättsskydds)medlen som jag undersökt.

Rubriken dök upp mitt i huvud redan under hösten 2013, när det var dags att anmäla sig till seminariet i fråga. Sen dess fram tills nyligen, har jag till och från funderat på saken. Varför valde jag då denna rubrik? Sannolikt för att jag jobbat en del med .fi domänen, men också för att det finns väldigt litet, om ens något, skrivet om saken sen tidigare.

Nå, hur gick själva bedömningen då? Jag hade en saklig opponent, som noga gått igenom mitt arbete och hittat mindre brister, t.ex. något stavfel och liknande. Men övrigt verkade det bra. Så jag blev nog glad när min handledare och tillika examinator, konstaterade att detta arbete klart motsvarade en fyra! Allt mitt arbete har fått en fin belöning, kan jag nog konstatera!

Vill du läsa mitt arbete, så hittar du det också på arkiv-sidan.

övningsseminariearbete_immaterialrätt_2014

En bild på pärmen till mitt slutarbete för rättsnotarie examen, ”Tillgängliga rättsskyddsmedel för skydd av kännetecken under .fi toppdomänen, med fokus på alternativ tvistlösning”

Nu återstår det några enstaka ”små” kurser för att jag skall få min egentliga rättsnotarie examen, men det stora sista arbetet är nu klart. 🙂

Sebastian Åstrand