”Tour de Skandinavia”

Förra veckans torsdag så begav jag och min bror Benjamin oss ut på en liten resa. Vi hade planerat att åtminstone besöka Göteborg och Volvo Ocean Race tävlingen som ordnades där, samt Stockholm och Allsång på Skansen som vi sett alltför många gånger på TV men aldrig sett ”live”. När vi väl började planera resan så utökades de städer/platser som vi ville besöka med en oroväckande fart, däribland Ystad och Oslo, men efter litet funderade så valde vi att gå för en kompromiss. Vår resrutt blev: Jakobstad – Helsingfors – Köpenhamn – Malmö – Köpenhamn – Göteborg – Stockholm – Helsingfors – Jakobstad. Så resan som initialt enbart skulle ha bestått av besök till två städer hade nu växt till över det dubbla…

The Volvo Ocean Race will start on October 4, 2014, day of the first In-Port Race in Alicante, Spain, and finish with one last In-Port Race on June 27, 2015 in Gothenburg, the Swedish home of Volvo.  The 38,739-nautical mile route will also include stopovers in Cape Town (South Africa), Abu Dhabi (UAE), Sanya (China), Auckland (New Zealand), Itaja’ (Brazil), Newport, Rhode Island (USA), Lisbon (Portugal) and Lorient (France). A 24-hour pit-stop in The Hague is scheduled between France and Sweden.

Nej, det här är inte vår resrutt (tyvärr…). Utan den visar den rutt som båtarna seglar under Volvo Ocean Race tävlingen. (bild från volvooceanrace.com)

Vår första etapp till Helsingfors avverkade vid med tåg, varefter vi fortsatte ut till flygplatsen (Helsingfors-Vanda). Dessvärre så var vi några dagar för tidigt ute för att få åka tåg ända ut till flygplatsen, för de har nu äntligen (!) byggt ett spår som förbinder flygplatsen med tåg från Helsingfors. (Bara sådär ett par tiotals år efter att man hade det i övriga Nordiska huvudstäder… men nu har vi det också i Finland.) Men som sagt var vi hänvisade till buss eftersom den här banan skulle öppna 2 veckor senare. Men nästa gång, då blir det tåg ända fram!

Från Helsingfors fortsatte vi sedan med flyg till Köpenhamn och Kastrup som flygplatsen där heter. Min bror är dock så pass berest av sig att han har kvalificerat sig för ett Eurobonus Gold medlemskap och kort hos flygbolaget SAS. (För att få det måste man ha flugit minst 45 st flygresor under 1 år.) Så tack vare det så var vi berättigade till en hel del förmåner, inkluderande lounge access på flygplatsen efter att vi hade fått gå igenom Fast-Track säkerhetskontrollen och checkat in vårt bagage med priority-taggar i Business check-in och tillsist även bordat planet före de som reser ekonomiklass. Ja, som ni hör och läser, så fick jag för en dag leka ”frequent flyer” och inte vara en vanlig ”dödlig” flygresenär tillhörande den stora massan (eller det var i alla fall vad jag inbillade mig…).

Efter en angenäm flygtur och efter att ha fått vårt incheckade bagaget först av alla, så tog vi tåget över Öresundsbron till Malmö och Sverige. Den överfarten tar bara 20 min, var inom man både hinner byta från en storstad till en annan storstad, men också byta land. Väl framme i Malmö så checkade vi in på Malmö Clarion Live och Congress hotellet som är ett nybyggt hotell i centrala Malmö. Vid bokningen av hotellnatten så hade jag lagt till ett önskemål om ett rum högt upp i hotellet, vilket de också hade tillmötesgått närmast över förväntan, för vi fick ett rum på 22 våningen (!) med utsikt mot havet, Turning Torso och Öresundsbron.

20150626_181539440_iOS

Clarion Hotel & Congress Malmö Live – det nybyggda hotellet där vi bodde på våning 22 av 25.

20150626_165729921_iOS

Utsikten från våning 22 med Öresundsbron och Danmark i horisonten.

Torsdagseftermiddagen tillbringade vi sedan med att utforska Malmö och särskilt centrum av Malmö. I mina ögon så måste jag säga att staden är verkligen gemytlig, även om det kanske blåser litet väl mycket där (vilket jag i och för sig är van med från Vasa). En annan trevlig sak med att se Malmö live från hotellet på natten, var att vyn från hotellet närmast kan liknas med vinjetten till den kända dansk-svenska TV-serien Bron | Broen.

20150627_081717136_iOS

I Köpenhamn har man tagit i bruk någonting så häftigt som en helt förarlös och fullt automatisk metro! Det kändes faktiskt litet konstigt att bänka sig längst fram i tåget på den plats där föraren egentligen borde sitta… Men det fungerade problemfritt, för vid varje station har de glasdörrar på perrongen så att man inte ens i misstag kan ramla framför tåget. Hoppas vi får det till H:fors också!

Tidigt på fredag morgon stärkta och stinna av hotellfrukosten så tog tåget över till Köpenhamn. För den här dagen hade vi i sin helhet reserverat till att utforska Köpenhamn. Vi började med att besöka kyrkan ”Vor Frelsers Kirke” (Vår Frälsares Kyrka), eller rättare sagt tornet på nämnda kyrka. Att ta sig högst upp utanpå tornet fordrade bortåt 400 trappsteg för att komma upp 90 m och sedan vandra de sista 10 metrarna på utsidan av tornet. Fy sjutton för vandringen på utsidan, för även om jag inte är höjdrädd av mig, så fick det här mig att bli litet skakig, faktiskt, för det var bara ett räcke som var drygt 1 meter högt som skiljde trappan från ”avgrunden” på utsidan. Men nog om höjdrädsla, för utsikten härifrån var verkligen magnifik. För utöver att man såg hela staden Köpenhamn, så såg man faktiskt över till Sverige också!

20150627_085414847_iOS

Undertecknad uppe i tornet på ”Vor frelsers kirke” med Köpenhamn C i bakgrunden.

Att besöka Danmark utan att äta deras fantastiska smörrebröd är väl närmast att likna vid en kriminell handling eller åtminstone att vanhelga deras kulturarv, så även det hade vi prickat in på vår ”måste-göra-lista”. Vi hade dessutom gjort litet research, främst genom tidningen SvD:s krogguide som vägleder en vid val av matställen, och därigenom hade vi funnit vilken restaurang i Köpenhamn (som enligt recensenten) serverade stans, förlåt byns (”stad” på danska), bästa smörrebröd. Stället ifråga hette ”Told & Snaps” (Tull och Snaps) och låg på en sidogata till promenaden i Nyhavn, väl dolt från den stora turistmassan. Här hittade vi så denna restaurang i en ganska anspråkslös källarlokal men i en välkomnande och genuin atmosfär. Och jo, smörrebröden här var nog ”to die for”, faktiskt! För jag har tidigare varit av den åsikten att smörrebröd är lika med en ”hypad” smörgås, en åsikt som föranledde att jag fick en rejäl skrapa av en kompis som är ett riktigt Danmarks fan. Hur som haver, är jag nog nu tvungen att revidera denna åsikt och får nog stämma in i kompisens lovsång till denna delikatess!

20150627_100220939_iOS

”Den lille havfrue”, alltså statyn som föreställer den lilla sjöjungfrun i Köpenhamn. Sannolikt deras mest kända turistattraktion, om man ser till folkmängden som skulle fotografera henne…

20150627_104232405_iOS

En tur med en kanalbåt är något av ett obligatorium när man besöker en stad som Köpenhamn! Här ”seglar” vi in i Nyhavn.

20150627_115715764_iOS

Told & Snaps som enligt olika recensenter serverar Köpenhamns bästa smörrebröd.

20150627_111617034_iOS

Mitt smörrebröd bestående av kallrökt lax, äggröra och färsk hakad dill jämte ett glas danskt öl. Alltså otroligt gott i sin ”enkelhet”, för det var närmast en lukullisk måltid att få inmundiga!

Fredagen rundade vi sedan av med att promenera längs med Nordens längsta shoppingstråk, Ströget. Där mötte vi bland annat ett gäng nyblivna studenter från någon lokal gymnasieskola som firade denna bedrift genom att hoppa i fontänen, vilket faktiskt såg sjukt roligt ut! Men det kom mig faktiskt att undra om studenterna här faktiskt går i skola till slutet av juni? Det måste jag kolla upp vid tillfälle… Sedan var det dags att igen söka sig ut mot Kastrup för att därifrån ta flyget till Göteborg som var vår nästa anhalt. Men innan vi bordade flyget så hann vi även besöka SAS:s ”flagship lounge” som är uppdelad i två ”nivåer”, en för vanliga business resenärer och en s.k. ”guld lounge” som bara de med guld medlemskap har access till. Tiden där flög verkligen förbi, och sen var det dags att borda planet och resa vidare mot GBG i ett ATR 72 flygplan.

20150627_121645098_iOS

Vi promenerade längs med det charmiga shoppingstråket ”Ströget”.

20150627_121317205_iOS

Där vi bland annat mötte på ett gäng glada nyblivna studenter som firade sin student genom att hoppa i fontänen 🙂

20150627_122135351_iOS

I och med att mitt företag använder sig av Danske banks tjänster, så kände jag mig tvungen att företa en okulär besiktning av deras huvudkontor när vi ändå var ”in town”… Skapligt ståtlig byggnad de huserar i!

20150627_144601498_iOS

Något möra efter en heldag i Köpenhamn var det skönt att få softa i Eurobonus guld loungen på Kastrup i väntan på flyget till Göteborg…

20150627_140748050_iOS

Bror Benni trivs väldigt bra i den här miljön, och det är ju tack vare hans medlemskap jag fick hänga på hit in. Btw, så hade faktiskt både Hufvudstadsbladet (HBL) och Helsingin sanomat (HS) tillgängliga här (dessutom dagsfärska).

Framme i Göteborg så hade vi inte längre ett särskilt spikat program, för där hade vi hela 3 dagar att disponera relativt fritt. Dessutom var övernattningen där förmånlig eftersom vi bodde i min brors lägenhet ute på Hisingen, ca 10 mins resa från city. Men som sagt, det var Volvo Ocean Race vi ursprungligen hade i kikaren för denna resa. Både jag och min bror är relativt intresserade av båtliv, och därför hade detta evenemang en relativt hög prioritet för oss, varför vi hade reserverat hela lördagen till det. Volvo Ocean Race är en segelbåtstävling som i principen går jorden runt, och i den deltar vanligen 7 stycken segelbåtar med skickliga besättningar. De startar sedan sin resa i oktober, vanligen från hamnen i Alicante i Spanien och seglar sedan jorden runt i flera etapper som poängsätts var för sig, för att till sist nå fram till det slutgiltiga målet, som i år var Göteborg, i slutet av juni månad. En tävlingsseglats på bortåt åtta månader alltså.

Vad annat gjorde vi GBG? Jo, eftersom min bror tillbringat de senaste två terminerna där så har han blivit något av en ”local” och börjar således känna staden relativt väl, och även saker som är värda att se och uppleva på plats. Bland annat så visste han att Sveriges bästa pizzeria ligger i Göteborg, och den informationen var vi ju inte sena att utnyttja… Dessutom är det möjligt att köpa världens största kanelbulle i GBG, i stadsdelen Haga på ett café vid namn Husaren. Vilket vi även gjorde, när vi nu var två man starka för att gripa oss an denna ”anrättning” som inte var mindre än 30 cm i diameter (!). Tillsammans delade vi sedan på denna härlighet, även om Benni åt kanske 3/4, för jag mäktade inte med mera än så…

20150629_172901708_iOS

Enligt utsago så ska det här vara världens största kanelbulle som säljs i vanlig ordning på ett café. Vi uppskattade bullens diameter till över 30 cm (!).

20150629_135824527_iOS

I och med att både jag och Benni är teknikintresserade så var ett besök till flygplans muséet Aeroseum ganska givet. Här sitter undertecknad bänkad i cockpit till ett Saab Viggen stridsflygplan.

20150629_131341273_iOS

”Bomber och granater” hade de i parti och minut här… På bilden ser man s.k. antiubåtsbomber. Kanske borde vid skaffa flera sådana ”pjäser” till Finland med tanke på incidenten i inloppet till H:fors i våras?

20150629_132358712_iOS

Visste du att Nokia har tillverkat utrustning ämnad för spioner? Inte jag heller, faktiskt! För det här en krypteringsmaskin konstruerad och tillverkad av Nokia för överföring av hemliga meddelanden.

20150629_161352934_iOS

Vi gjorde även en avstickare till Universeum, som är något av ett kombinerat naturhistoriskt museum med en liten djurpark.

20150629_095316151_iOS

Benni har utöver att studera till ingenjör under våren tagit kurser i ekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg (vid Göteborgs universitet), så vi gjorde en avstickare dit så jag fick bekanta mig med deras lokaliteter. Nördigt? Jo, så det förslår…

20150629_103129159_iOS

Färjan ”Älvfrida” i Göteborg är en nytillverkad färja för resor i Göteborgs skärgård. Men varför uppmärksammar jag just denna färja? Jo, för hon är faktiskt tillverkad hemma i Finland 🙂

20150629_110720955_iOS

En quattro stagioni på Sveriges bästa pizzeria – mums!

Tidigt på måndag morgon så var det dags för resans näst sista etapp, min gamla studiestad Stockholm. För i Stockholm skulle vi besöka Allsång på Skansen, vilket föranledde en tidig morgonavfärd. Denna gång tog vi tåget från GBG till STHLM, och den här resan tog faktiskt bara 3 timmar med X2000. Förra året när vi gjorde samma resa, så reste vi med ett vanligt regionaltåg vilket tog över 5 timmar i anspråk, men den gången var det inte tiden i sig som plågade oss, utan hettan och värmen inne i tåget. Den här gången gick själva tågresan smärtfritt i väl avkylda kupéer, men dessvärre var vi otroligt nära att försena oss från tåget i stället! Dålig tidsplanering? Nej, snarare hade vi rejält med otur med lokaltrafiken i GBG, för två bussar å rad var kraftigt försenade, vilket fick otrevliga följdverkningar för oss. Bland annat så råkade undertecknads resväska krocka med en tjejs resväska på Centralen i GBG, med påföljden att det rev bagaget ur händerna på oss båda. Vems ”fel” det var vet jag inte ännu i dag, men jag kan väl ana att jag i någon mån kanske var vållande till den här ”incidenten”. Ursäkta till dig igen, om du läser detta! Och nej, det slutade inte heller som i en romantisk komedi, i form av att jag t.ex. skulle ha bjudit henne på dejt, och resten sen hade varit historia som man säger. Utan istället fick vi skynda oss vidare till det avgående tåget. Och vi hann, men det var på håret, för när vi steg ombord så såg inte konduktören (förlåt, ”tågvärd” heter det ju i Sverige) särskilt glad ut, eftersom hon just hade gett starttillstånd till tåget. Men det kan jag väl ta…

Efter en annars angenäm och händelselös resa så rullade vi upp på Stockholm C, varifrån vi sen tog lokaltrafiken mot Östermalm och Stureplan där vi hade bokat hotell. Hotellet i fråga var Elite och ligger ungefär två kvarter från Stureplan och i direkt anslutning till Humlegården. Någon extra tid hade vi dock inte på hotellet, för vi fick ganska omgående börja styra stegen mot Djurgården och Skansen. Efter att ha åkt med spårvagnen från den hektiska och närmast kaotiska trafikmiljön som rådde kring Kungsträdgården, så var det närmast en befrielse att få stiga av spårvagnen ett stenkast från Skansen. Väl på Skansen så var allting verkligt välorganiserat, för det var just inga köer alls att tala om för att komma in på området.

20150630_192328259_iOS

Den smått ikoniska porten till Skansen.

20150630_164634034_iOS

I djuparken vid Skansen så träffade vi på en nyfiken björn ”Björne” som ville ta en närmare titt på oss!

20150630_160238049_iOS

Café ”Gubbhyllan” -> här hittar ni mig om sådär 30 år…

Efter att ha vandrat omkring ett tag på Skansen området ett tag och däribland hälsat på ”Björne”, så fick vi inta de ståplatser vi hade sett ut på förhand. Ikväll skulle vi bl.a. få se Tomas Ledin (”Sommaren är kort”), Norlie & KKV (”Ingen annan rör mig som du”) och Måns Zelmerlöv som nu är känd för att ha vunnit Eurovisionen med låten ”Heroes”, en låt som vi också fick höra live. Men det jag också sett framemot, var att få stämma in i sången ”Stockholm i mitt hjärta” som regelmässigt fungerar som introsång till Allsång på Skansen. Och jo, det var nästan litet känslofyllt att få stämma upp tillsammans med resten av den stora folkmassa i den sången och senare också i ”Idas sommarvisa”. En intressant detalj som man kanske inte är medveten om man ser på Allsång via TV, är att showen fortsätter en halvtimme efter att TV-sändningen har slutat, så man får alltså litet bonus för att man tagit sig till Sollidenscenen för att titta live. 🙂

20150630_190910664_iOS

Sollidenscenen just innan showen dragit i gång med Ledin.

20150630_181417595_iOS

Vi hade tur med vädret, för gången före hade det regnat ganska rejält. Men nu var det sådär lagom varmt också.

20150630_173606397_iOS

Benjamin och jag i folkvimlet.

20150630_170928362_iOS

Försökte mig på ett panoramafoto av vyn från vår placering.

Sista riktiga dagen på resan så turistade vi i Stockholm, för även om jag bott i Stockholm så är staden så stor att det alltid finns något nytt att upptäcka. En ny sak som kommit till Stockholm efter att jag flyttat därifrån är en ”amfibiebuss”, alltså en buss som kan köra både på land och vatten. Bussen är helt ny för i sommar och är även den första av sitt slag i Norden, en rackarns häftig konstruktion om du frågar mig. Bussen är byggd på ett lastbilschassi, men sen har man också byggt på en ”flytande” båtkonstruktion där man sitter. Matchvikten för den här bussen är hela 10 ton, och går under namnet ”Estelle” (döpt efter den blivande kronprinsessan). En sak noterade vi dock när vi for omkring i denna udda skapelse var att folk verkligen tittade på oss, eller snarare då amfibiebussen. Hur som helst så var det 75 annorlunda minuter som vi åkte omkring i Stockholm City och Stockholms skärgård. (Vill du själv åka den, så kolla in Ocean bus!) Efter det så åkte vi en sväng till Kaknästornet där vi tittade på den häpnadsväckande utsikten samtidigt som vi fick oss en klassisk svensk fika.

20150701_103729252_iOS

Fröken Estelle, Nordens första amfibiebuss.

20150701_095113449_iOS

Ombord på amfibiebussen strax innan vi är på väg att köra rakt ner i spat. Kändes faktiskt en aning surrealistiskt när det plaskade till en gång och så gick vi från hjuldrift till propellerdrift…

20150701_100014537_iOS

Stockholm sett från vattnet är otroligt vackert.

20150701_100927641_iOS

Kastellet på Kastellholmen i Stockholm. Det här var basen för den svenska marinen fram till 1600 talets slut, men numera är den i civilt bruk. Flaggan på tornet har ”i princip” vajat konstant i 200 år, och det är ett tecken på att Sverige -inte- är i krig. Halas flaggan ner så betyder det att Sverige är i krig.

20150701_112700247_iOS

Utsikten från Kaknästornet är alltid lika magnifik, och jag brukar besöka caféet var och varannan gång jag besöker Stockholm.

20150701_123727738_iOS

Jag med Hjalmar Söderberg statyn i Humlegården. Kul att få ”möta” en av mina svenska favoritförfattare…

Sista sevärdheten vi gick och tittade på var Humlegården, en park som jag inte hunnit tillbringa särskilt mycket tid i när jag bodde i sthlm. I Humlegården ligger bland annat Kungliga biblioteket (KB) och dessutom finns det flertalet statyer av kända svenska författare, däribland Hjalmar Söderberg, som hör till mina personliga favoriter. Hans böcker skildrar vanligen ett Stockholm av sent 1800-tal och tidigt 1900-tal på ett sätt som jag finner fascinerande. Rekommenderas! En annan kul grej med KB, som det slog mig var att det faktiskt borde finnas ett exemplar av ett verk där en av mina texter finns med i deras arkiv, detta eftersom de har till uppgift att samla in och arkivera allt som ges ut på svenska (bl.a. genom s.k. pliktexemplar). Och eftersom en av mina uppsatser blivit publicerade i tidskriften Helsinki Law Review (se det här inlägget), så borde det föranleda att de har sparat en kopia av verket för eftervärlden. Litet häftigt, inte sant?

Eftersom det går åt en hel del tid att röra sig i Stockholm så var det ungefär det här vi hann göra på en dag innan det var dags att ta färjan hem mot Finland. För Viking Lines Gabriella skulle lägga ut kl. 16 mot Helsingfors. Normalt brukar jag annars resa till Åbo från sthlm, men det innebär dock en smått okristligt tidig väckning om man vill hinna äta en frukost före båten lägger till i Åbo, och då erbjuder ”Helsingfors alternativet” en betydligt mera lockande och human tidpunkt att stiga upp.

20150702_043820872_iOS

Vår frukost ombord på Viking Gabriella strax innan båten ska lägga till i H:fors. Vi hade bokat den bättre frukosten, så de bjöd faktiskt på bubbelvin och prinsesstårta till…

20150702_082042257_iOS

Kajsaniemi metro station har bytt namn till samma som den skola jag studerar vid heter, d.v.s. Helsingfors universitet. Vet dock inte om jag gillar den här neonbelysningen de installerat i rulltrapporna dock?

I Helsingfors besökte vi bl.a. Tempelplatsens kyrka, för dels har det gått bra många år sedan jag besökte denna vackra kyrka, men dessutom så är den ju en av Helsingfors mest kända ”turistattraktioner” och vi har ju spelat litet av turister i de städer vi besökt, som vi dock känner sedan tidigare, så varför inte gå hela vägen in också hemlandets huvudstad H:fors? Vidare släntrade vi igenom staden litet på måfå när vi nu hade litet extra tid innan tåget skulle gå mot Jakobstad… Så under de här dagarna hann vi besöka 3 nordiska länder: Danmark, Sverige och Finland samt deras huvudstäder och några städer till dessutom, det enda land som vi inte besökte denna gång var Norge. Kanske blir det Norge nästa gång?

Sebastian

Veckoslutet i Helsingfors

Tänk hur tiden går ibland? Jag tycker det var alldeles nyligen som jag skrev ett inlägg om att jag hade tillbringat en helg i Helsingfors, men det var ju nästan för 1 månaden sedan. Nu är det så återigen dags för ett sådant inlägg. För gissa var jag tillbringade detta veckoslut? Jo, även denna gång i Helsingfors.

Vad är det då som drar mig till just Helsingfors? En kompis undrade om jag hade gått och skaffat en flickvän (som skulle vara bosatt i just H:fors), men så är alltså inte fallet 😉
Utan saken är den att det var dags för en ny modul i Magma Akademin, denna gång modul nummer 3 av 4. Temat för den här modulen var ekonomi och ekonomisk politik, vilket nog hör till mina favoritområden.

Således var det dags att igen sätta sig på tåget mot Helsingfors, denna gång utan några incidenter, förra gången var ju Pendolino tåget ”finito” men så var fallet inte denna gång. Framme i Helsingfors så fick jag återigen bege mig ut mot stadsdelen Hagnäs som ligger strax norr om Helsingfors City. För ute i Hagnäs så skulle vi besöka Kommunförbundet som fungerar som intressebevakare för Finlands kommuner i olika sammanhang. Motsvarande organisation i Sverige torde heta SKL (Sveriges Kommuner och Landsting).

Vid Kommunförbundet fick vi höra på en föreläsning om vilka saker som just nu och i nära framtid utgör kommunernas största utmaningar och möjligheter. En intressant siffra som nämndes i sammanhanget var att varje kommun svarar för över 390 olika uppgifter, detta gäller likväl för den minsta kommunen Sottunga (på Åland) med 101 invånare som för Helsingfors stad med över 600 000 invånare. En kommun kan alltså ha flera uppgifter än vad den har invånare… Dessutom ökar hela tiden antalet uppgifter som en kommun ska ombesörja, allt från socialomsorg och primärvård till parkförvaltning och planläggning.

Fredagen fortsatte sedan med ett diskussionsseminarium mellan två professorer: Tom Berglund från Hanken (Svenska Handelshögskolan) och Heikki Hiilamo från Helsingfors universitet. Från Akademins sida hade man låtit förstå att de här två debatörerna hade relativt olika utgångspunkter, vilket nog också visade sig stämma. Hiilamo menade att välfärdsstaten bör finnas som ”en dyna” som finns tillgänglig i det fall att individen ex. blir sjuk eller arbetslös och som tar emot och dämpar konsekvenserna. Berglund istället vitsordade mera privatisering och att den offentliga sektorn bör bantas i möjligaste mån. Själv står jag väl någonstans i mitten mellan dessa två åsikter – nu kan någon säkert kritisera mig för att jag inte direkt tar ställning, men det är knepiga frågor.

Fredagen avslutades sedan med en middag vid Café Esplanad vilket blivit tradition inom Akademin. Men utöver mat så bjöds vi också på ett intressant föredrag av Arne Wessberg. Wessberg har onekligen en imponerande lång meritlista, för han har fungerat bl.a. som Vd för YLE (Yleisradio/Rundradion) och varit styrelsemedlem av Nokia Abp (mobiltillverkaren som Microsoft köpte upp) för att nämna några av hans uppdrag. Hans föredrag behandlade bland annat teman som förändring och ledarskap. När det gällde ledarskap så menade han att det mera handlar om ”att ge kontroll, istället för att ta kontroll” om man vill uppnå önskvärda resultat i dagens samhälle som förutsätter ett visst mått av kreativitet, och jag tror att det ligger en hel del i den tanken faktiskt.

20150313_173842530_iOS

Arne Wessberg talar om ledarskap och kreativitet inom näringslivet, samt varför timing i allt är så viktigt. För det är nämligen lika fel att vara för tidigt ute som det är att vara försent ute.

cafe-esplanad-cheesecake

Café Esplanad i Helsingfors är stället där vi brukar äta middag på träffarna. Ställets paradnummer är onekligen deras superba cheesecake!

Dagen därpå, alltså lördagen så åtgick förmiddagen till två mycket intressanta och namnkunniga personer i finsk ekonomi. För först ut var Sixten Korkman som är professor i nationalekonomi vid Aalto-universitet, och som allmänt anses vara en av de största tänkarna och debattörerna när de gäller Finlands ekonomi. Han har också gett ut en bok med titeln ”Talous ja utopia” (på svenska: ”Ekonomi och utopi”), som blivit lite av en bästsäljare och modern klassiker bland samhällsintresserade här i Finland (t.o.m. min pappa råkar äga ett exemplar av ifrågavarande bok).

20150314_081043147_iOS

Korkman föreläser för oss deltagare i Akademin. Utöver att han definitivt innehar ett stort substans kunnande så är han även en bra och intressant föreläsare som tar sig tid att svara på frågor.

Nummer två i ordningen av föreläsare på lördagen var Erkki Liikanen, som för närvarande är chefsdirektör för Finlands bank. Han var visserligen nummer två i ordningen, men när det gäller hans inflytande över finsk ekonomi så är nog inte placeringen mellan honom och Korkman given, utan det får bli en delad första plats där, tycker jag. För Liikanen har inte bara fungerat som direktör för Finlands bank, han har även erfarenhet av att ha fungerat som Finlands finansminister och han var dessutom Finlands första kommissionär i EU-kommissionen när Finland anslöt sig till EU 1995. För att toppa alla dessa tidigare uppdrag, så sitter han även i styrelsen för IMF (Internationella valutafonden).

Liikanen berättade dels om Finlands banks uppgifter, dels om det ekonomiska läget i Finland och Europa. Men framförallt tog han sig tid till att svara på våra frågor, för han baserade stora delar av sitt anförande på att vi skulle ställa frågor till honom. Dessa frågor fungerande sedan som diskussionsunderlag under föredraget. En presentationsstil som kan rekommenderas varmt. Många av våra frågor kretsade av förklarliga skäl kring den dåliga ekonomiska situationen i EU men kanske särskilt i Finland. Men både Korkman och Liikanen verkade ändå vara hoppfulla inför framtiden – med ett budskap om det snart nog torde börja vända för både Finlands och EU:s del när det gäller ekonomin. Vidare menade båda att vi i Finland har en förmåga av ”svartmåla” vår egen (ekonomiska) situation och att vi dessutom är skickliga på att glömma bort det faktum att vi relativt sett, har det ganska bra ställt ekonomiskt. Men visst, nog skulle det ändå vara välkommet med ett (rejält) ekonomiskt uppsving.

20150314_2

Erkki Liikanen svarar på våra frågor. Bild källa: Magma Akademins Twitter.

Lördagen avslutades med en redovisningen av en gruppuppgift som vi hade färdigställt inför denna träff. Syftet med uppgiften var att träna argumentationsförmågan samt kunna argumentera för någonting ”som man inte själv nödvändigtvis tror på till 100%”. Tanken med övningen var således att man skulle tränas i att kunna finna rationella och trovärdiga argument för den ståndpunkt man tilldelats, och att kunna presentera dessa på ett trovärdigt sätt. Hmm. Det här är också en egenskap som är otroligt viktigt i rollen som jurist, för där är man oftast tvungen att driva huvudmannens intresse i möjligaste mån. Dessutom är det också viktigt att kunna hålla huvudet kallt, och i någon mån kunna förutse vilka punkter som ”motståndaren” ser som svaga i ens egen argumentation och i möjligaste mån kunna förekomma ”motståndaren” på dessa punkter. Vi bedömde sedan de andra gruppernas presentationer och intressant nog så blev de oftast relativt jämnt mellan de olika grupperna, men kanske det beror på att många är skickliga i argumentation och retorik?

Efter dessa programpunkter så var det sen dags för mig att söka mig tillbaka hem till Vasa med tåg. Samtidigt som den helg också varit väldigt intensiv med mycket program, så kändes det faktiskt litet vemodigt att helgen redan var över. För nu återstår bara en modul innan kursen formellt är över… Men samtidigt antar jag att det är tecken på att verkligen och genuint trivs med det vi gör och får lära oss inom Akademin!

Sebastian

En helg i Helsingfors

I fredags så var det på nytt dags för mig att packa väskorna och bege mig ner söderut med tåget till vår huvudstad, Helsingfors. Denna gång var syftet med resan att delta i andra modulen på Magma Akademin, en kurs som jag påbörjade i mitten av januari i år.

Den som känner mig, vet att jag är tidsoptimist, och det är sak som jag sällan förnekar. I dessa tecken så väntade jag till torsdags eftermiddagen innan jag skulle boka tågbiljetterna till fredagsmorgonens resa. Döm om min förvåning då jag via VR:s hemsida fick beskedet att tåget, ett Pendolino som skulle avgå kl. 7:00 från Vasa, var fullbokat! Jag trodde inte det var möjligt att ett tåg skulle bli fullbokat. Därmed blev det ett par oroliga ögonblick, innan jag fann att det som tur var fanns lediga platser i 1 klass – dessa biljetter är ju dock aningen dyrare – men så fick det bli, för det var inte en alternativ att lämna bort på grund av ett fullsatt tåg.

Nå, fredagsmorgonen kom så, och jag begav mig i relativt god tid till tågstationen. På plats där, så blir jag igen tvungen att gnugga mig i ögonen en aning, eftersom det på det enda spåret som finns vid Vasa tågstation står ett gammalt InterCity tåg. Jag hade ju väntat mig ett toppmodernt Pendolino som skulle avverka sträckan Vasa-Helsingfors på 3,5 timme. Därav frågar jag något oroligt av konduktören utanför tåget, om just detta tåg ersätter Pendolino tåget till H:fors. Han svarar mig då att ”Pendolino se on finito!”, (på svenska: Pendolino ja, det är finito!). Må vara att jag vid tillfället något stressad, men jag kunde ändå inte låta bli att dra på munnen en aning åt hans, i mitt tycke fyndiga uttryck, om att Pendolinot är finito. För Pendolino tågen tillverkas nämligen i Italien, och finito är ju italienska för kaputt… (Uppenbarligen har inte de italienska tågkonstruktörerna beaktat de finska vinterförhållandena tillräckligt väl?)

vasa-helsingfors-intercity-business-class

Jag hade väntat mig Pendolinos bekväma Business class, men istället fick jag sitta i en egen kupé på ett gammalt IC tåg… Men nog funkade det också riktigt bra: tidningar och kaffe/té ingick ändå 🙂

När jag väl embarkerat tåget, så informerade konduktören oss om att tåget nästan torde klara av att hålla tidtabellen, eftersom tåget var ett bra exemplar (”vararunko”) och det opererades av en utomordentlig förare. Tågresan förflöt sedan i relativt god mak till Helsingfors, och vi rullade in 15 minuter efter tidtabellen på Centraljärnvägsstationen.

På plats i huvudstaden var det sen dags för mig att söka mig vidare ut mot Hagnäs. Det skulle bli mitt första besök i Hagnäs (Hakaniemi), som är en stadsdel i H:fors, så jag hade kollat upp litet vartåt jag skulle söka mig. Enklaste sättet att ta sig från C-stationen, var att ta metron till Hagnäs station och därifrån fortsätta till det s.k. runda huset där vi skulle mötas upp. För därifrån skulle vi sedan fortsätta gemensamt till SDP partikansli, som också låg ute i Hagnäs.

helsingfors-hagnas-metrostation

En synnerligen sympatisk annons i Helsingfors metron innehållande en påminnelse om att man ”inte kan gå vilse i Helsingfors metron, förutsatt att man väljer det rätta spåret av två”. För metron i H:fors har nämligen bara en linje…

Jag hittade utan större problem fram till runda huset, och efter ett kärt återseende med de andra deltagarna så fortsatte vi i ”gåsmarsch” till SDP.

partiet-SDP-kansliet-helsingfors

Lämmeltåget av deltagare i Akademin är på väg att inta SDP:s partikansli. (Eller som jag hörde någon säga: ”vi ser ut som en dagisklass på på rundvandring i stan…”)

SDPs-sammantradesrum

Inne i SDP:s sammanträdesrum. På ändan av bordet brukar Antti Rinne (Finlands finansminister och partiordförande sitta). På väggarna har SDP gjort upp sin kampanj strategi för de två -gångna- veckorna (vilket var orsaken till att vi fick fotografera här.) Sällan ges dock möjlighet till att man skulle få bekanta sig med ett partis media strategi etc. från ”insidan”. Längst till vänster skymtar du Reijo Paananen, partisekreterare för SDP.

För den första dagen av två, d.v.s. fredagen, var i huvudsak dedikerad till två studiebesök. Det första var som sagt hos SDP, som är Finlands socialdemokratiska parti, och Finlands andra eller tredje största parti beroende på opinionsmätning. (De fyra stora partierna i Finland är: Centern, Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Sannfinländarna).

Det andra besöket gick till Försvarsministeriet där vi skulle träffa statssekreteraren Marcus Rantala, som är statssekreterare till Carl ”Calle” Haglund (försvarsminister, SFP). Även det besöket var givande, för vi fick dels en inblick i ministeriets verksamhet men också i balansgången mellan politik och vanligt tjänstemannaarbete. För till syvende och sist så handlar ju ministeriets uppgift om att verkställa de beslut som politikerna fattat, tjänstemännen kan inte i någon (större) omfattning börja föra en egen linje i olika frågor.

forsvarsministeriet-finland

Försvarsministeriets huvudbyggnad på Södra magasingatan, i stadsdelen Gardesstaden (Helsingfors centrum). En representativ fastighet i ett representativt område, må vara att militärens ledning inte håller till här – utan de sorterar under den s.k. huvudstaben med egna lokaler.

runebergstarta-forsvarsministeriet

Vid försvarsministeriet blev vi bjudna på Runebergstårta, gårdagen till ära (torsdagen 5.2 inföll nämligen Runebergsdagen). Det var bara punschen som fattades, för det lär Runeberg själv ha druckit till denna ädla bakelse (utöver kaffet naturligtvis)…

Efter de två besöken så hade vi en kort föreläsning om val och valdeltagande som främst kretsade kring vilka faktorer som inverkar på hur folk väljer att rösta i nationella val. En intressant notering var dock den att man relativt bra genom att känna olika bakgrundsfaktorer för en person kan förutsäga med relativt stor sannolikhet på vilket parti denne kommer att rösta på, eller åtminstone vilka partier som är aktuella. T.ex. det faktum att jag har svenska som modersmål gör det mycket sannolikt att jag kommer på att rösta på SFP (Svenska folkpartiet)…

Kvällen fortsatte sedan med traktering på Café Esplanad, där vi förutom mat, även bjöds på ett intressant föredrag av Li Andersson från Vänsterförbundet. Hon talade bl.a. om vilka utmaningar det finns i att verka som politiker, och hur man ”kickar” igång en politisk karriär. Må vara att jag inte delar hennes politiska åsikter/värderingar (jag drar mera åt det blåa hållet), men jag fann henne som en synnerligen intressant och stimulerande politiker – flera politiker kunde med fördel ha samma framtoning som hon…

Oj så gott, det var att ge sig an denna anrättning, efter att ha haft en intensiv dag på stan. Den bestod av varmrökt lax, potatispuré, sparris och olika rotfrukter som gratinerats. Café Esplanad tycks onekligen veta hur man förnöjer en Österbottning som gillar fiskrätter... Detta i kombination med trevliga och intressanta samtal, gjorde måltiden fullödig.

Oj så gott, det var att ge sig an denna anrättning, efter att ha haft en intensiv dag på stan. Den bestod av varmrökt lax, potatispuré, sparris och olika rotfrukter som gratinerats. Café Esplanad tycks onekligen veta hur man förnöjer en Österbottning som gillar fiskrätter… Detta i kombination med trevliga och intressanta samtal, gjorde måltiden fullödig.

Lördagen åtgick i sin tur främst åt en paneldebatt och olika föreläsningar/workshops.

paneldebatt-samlingspartiet-sfp-degrona-sannfinlandarna-magma

Politisk paneldebatt pågår i tankesmedjan Magmas lokaler. Fyra riksdagskandidater diskuterar under ledning av Staffan Bruun (från HBL), och svarar på våra frågor. Panelen bestod av representanter från Samlingspartiet, SFP, De gröna och Sannfinländarna.

Det här blev ett långt och omfångsrikt inlägg, dessutom med en hel del bilder. Vilket också i någon mån var helt avsiktligt, eftersom jag tänkte pröva på att inkludera litet mera bilder i något av mina inlägg än vad jag brukar. Är det något som du som bloggläsare gillar eller inte gillar? Längden på det här inlägget speglar kanske också det faktum att dessa två dagar var intensiva, med ett omfattande program, för inlägget behandlar ju de facto bara 2 dagar… Men givande var det – jag ångrar inte för en stund att jag sökte till Akademin!

Sebastian

En Österbottning på Nobelfesten

Jag har haft två hektiska veckor bakom mig den senaste tiden, och det har också föranlett att bloggen har varit av sekundär prioritet under en tid. Orsaken till radiotystnaden är den att jag hade turen att vinna en biljett i Nobellotteriet, och denna biljett berättigar en till att besöka nobelfesten (alltså nobelbanketten i Stockholms stadshus).

Nu undrar säkert en del läsare vad Nobellotteriet är för något? (Nobelbanketten behöver jag knappast redogöra för…) Nobellotteriet är ett lotteri som anordnas av Stockholms studentkårer och är öppet för alla universitetsstuderande i Sverige, och via Nobellotteriet kan man då köpa lotter för 50 kr stycket. Vinsten man kan vinna är då rätten att köpa en biljett till Nobelfesten, märk väl: rätt att köpa. Anyway, i Nobellotteriet säljs årligen omkring 4000 lotter och det är 40 biljetter som lottas ut. Och i år så råkade jag ha turen att vinna en biljett. Jag har deltagit i lotteriet i tre år nu, sedan att jag blev inskriven som student på Handels i Stockholm.

Biljetten som jag vann berättigar till att man får ta med sig en valfri person som sällskap till Nobelfesten, och efter en del funderade föll valet på min lillebror Benjamin – som också är intresserad av Nobelfesten. Egentligen hade det ju varit naturligare att välja en person av det motsatta könet, men i denna gång fick det bli såhär. 🙂

nobel1

Själva inbjudan till Nobelfesten, den ser verkligen formell ut.

Nå, vad gör man då när man, plötsligt, någon vecka innan Nobelfesten får reda på att man vunnit en biljett dit? Jo, det blir en mängd saker som skall fixas på korttid. Från att fixa med frackhyra, till hotellbokningar, flygbiljetter och till sist även med en privatlektion i vals och foxtrot. Hade någon sagt i somras att jag i december skulle ta en lektion i vals, så hade jag nog inte trott denne person – men så oförutsägbar är tillvaron…

Därmed blev det nog litet av chock när beskedet kom, för jag hann faktiskt tveka ett litet tag om jag skulle fara eller inte på nobelfesten. Orsaken till min tvekan var att festen är såpass storskalig, den kallas ju inte utan orsak för ”festernas fest”, och som en vanlig Österbottning kändes det ganska stort att plötsligt gå på en Nobelfest…
Nåväl, det var bara att finna sig i situationen och styra och ställa på bästa sätt för att försöka fixa allt i tid. För den här möjligheten kommer knappast igen, utan det är verkligen en ”once in a lifetime experience” av rang, tänkte jag och bet ihop för att försöka sy ihop allt. Så efter att ha läst igenom Magdalena Ribbings stora vett och etikettbok, samt fixat med allt praktiskt så begav vi oss således av mot Stockholm på tisdagen 9 december. Nobelfesten hålls varje år den 10 december, eftersom det är dödsdatumet för Alfred Nobel.

2014-12-09 17.06.34

En litet tag såg det tveksamt ut om vi alls kommer oss till Stockholm med flyget från Vasa… Orsaken var att terminal 5 på Arlanda blivit utrymd p.g.a. ett bombhot – tack och lov hann situationen nästan gå över tills vår flight.

2014-12-09 18.52.59

Men vi lyckades nog ta oss till Stockholm, trots det initiala trasslet med flygningen. Och redan på Arlanda hälsades ”vi” välkomna av följande skylt – Welcome to our hometown.

2014-12-10 12.07.13

Dagen till ära hade -alla- bussar i lokaltrafik i Stockholm utrustats med två svenska flaggor på taket i fronten. Ett trevligt sätt att uppmärksamma Nobelfirandet på. Vilka andra dagar har bussarna dessa flaggor?

Jag har nog länge drömt om att få gå på Nobelfesten, för att de som blir inbjudna dit tillhör nog en mycket sällsam skara människor och för att uttrycka det lindrigt. För det är ju mycket svårt att annars bli bjuden på Nobelfesten, fastän man skulle vara exempelvis universitetsprofessor. Därmed blev ännu mera överraskad då det kom ett till besked om att vi haft turen att få rätten att i år gå på också nobelprisutdelningen före själva nobelfesten. Orsaken till det var att det fanns lediga platser till studenterna i år, vilket inte händer varje år, tydligen. Därmed började vår dag, onsdagen 10 december, ännu tidigare än vi först räknat med eftersom vi skulle infinna oss i Konserthuset kring kl. 15:00 på eftermiddagen.

Här kommer några utvalda bilder från prisutdelningen i Stockholms konserthus som är beläget riktigt i centrala city av Stockholm. Vid prisutdelningen närvarar samtliga nobelpristagare (förutom i fred, för de erhåller sitt pris i Oslo), och hela kungafamiljen – det är kungen som personligen överräcker varje pris åt respektive nobelpristagare.

2014-12-10 16.28.00

Vi satte uppe på andra läktaren (balkong som det egentligen heter), och hade således fått helt OK platser till prisutdelningen. Endast en pelare som skymde utsikten mot scenen en aning.

2014-12-10 17.39.22

Alla nobelpristagare på plats till vänster på de röda stolarna, och till höger har vi då svenska kungafamiljen inklusive kronprinsessan Victoria. (Första gången jag ser svenska kungen på riktigt…)

2014-12-10 17.53.53

Efter prisutdelningen var det dags att söka sig vidare till nobelbanketten som traditionsenligt hålls i Stadshuset. Utanför Stockholms konserthus väntade dock en stor skara nyfikna människor…

2014-12-10 17.54.31

Undertecknad utanför Konserthuset, och det går väl knappast att dölja att jag är litet entusiastisk av att ha fått närvara på prisutdelningen. Å andra sidan är nog inte min jacka över fracken, en vanlig Fjällräven, inte helt korrekt i sammanhanget…

Prisutdelningen i Konserthuset var synnerligen stämningsfull, och inte heller lika långdragen som jag hade förväntat mig – den gick på kring 2,5 timme. Utöver själv prisutdelningen så innehöll ceremonin också en del musikuppträdanden med klassisk musik, liksom tal av olika representanter från olika vetenskapsakademier.

Efter prisutdelningen var det dags att förflytta sig vidare till det vi som TV-tittare känner som Nobelfesten, men det begreppet avser man egentligen Nobelbanketten om vi skall vara precisa (har jag fått lära mig…). Nobelbanketten hålls traditionellt i Stockholms stadshus, och så även i år. Förflyttningen dit skedde genom busstransport för oss vanliga dödliga gäster, emedan de mera prominenta gästerna åkte privata bilar med chaufförer.

Det är väl också med nobelbanketten de flesta förknippar nobelfesten med, eftersom det är detta evenemang som svämmar över av glamour, god mat och alla prominenta gäster samlade på ett ställe under 4 timmar vid middagsbordet. Och nog måste jag väl också medge att det var det här evenemanget som intresserade mig mest, men också gjorde mig nervös eftersom det televiseras och sänds direkt. Dessutom förknippas ju denna middag med massor med etikett regler, allt från hur man skall äta (besticken i rätt ordning) till andra hyffsregler (t.ex. att man inte bör lämna bordet på 4 timmar). Men en del var ändå bekant sedan tidigare, t.ex. att man hjälper sin bordsdam med stolen etc. Apropå bordsdam, så är det ju vid sådana här fina middagar så att man tilldelas en annan kavaljer/bordsdam till middagen än den man ursprungligen kom till festen med. Nå, jag hade turen att få en mycket trevlig tjej i egen ålder till bordet, som också studerade på Handelshögskolan. Dessutom hade vi turen att runt bordet satt också andra trevliga och sympatiska människor, som gjorde att tiden verkligen gick fort.

2014-12-10 18.16.09

Vid entrén till Stadshuset hälsades vi välkomna av ett gäng unga och glada scouter som stod på rad med tända facklor. Verkligen trevligt och kul tilltag att hälsa gästerna välkomna på detta vis!

2014-12-10 18.16.13

De mera prominenta gästerna anlände med bil ända fram till entrén. Vi vanliga dödliga gäster fick ty oss till de poliseskorterade ”Nobelbussarna”.

2014-12-10 18.37.44

Undertecknad tittar igenom bordsplaceringen – ”var sjutton skall vi sitta?”. För till banketten var över 1200 gäster bjudna, och det var inte helt lätt att finna sin tilldelade plats…

2014-12-10 18.50.50

Väl inne i Blå salen i Stadshuset så var det dags att söka sig till sin plats, vilket fick lättare än väntat. Stämningen här inne var på topp redan från start!

2014-12-10 18.52.05

Och på den här platsen skulle undertecknad tillbringa de kommande 4 timmarna på. Sämre ställen finns det ju! Från höger till vänster, så väntar ett glas för champagne (en champagnekupa), sen ett glas för rödvin och till sist ett glas för dessertvinet (vittvin). Soppskålen med lock är tänkt för förrätten, och till vänster om den assiett med tre olika brödsorter. Dessutom en hel massa bestick att hålla reda på!

2014-12-10 20.41.01

En suddig bild på kvällens varmrätt bestående av: kronhjort med potatispuré och olika grönsaker inklusive en slags morotslåda (morotsterrin) – och ja, det var super gott!

2014-12-10 20.59.12-1

Hälsningar från Nobelfesten!

2014-12-10 21.03.22

Som ett minne från middagen fick man ta hem en ”chokladpeng” som föreställer Nobelpriset – den skall jag spara…

2014-12-10 21.31.10

Sen till grande finalé vad det ankommer de gastronomiska upplevelserna: desserten. För den här desserten var oskojat det godaste jag någonsin ätit i dessertväg! Desserten bestod av: ”mousse och sorbet på vilda salmbär från Gotland med saffranspannacotta på brynt smörbotten”. De aktuella bären kallas också för blåhallon, jag visste inte ens att sådana existerade…

2014-12-10 22.25.01

Utsikten från bordet vid Nobelfesten, en sak som förvånade mig var att tiden inte blev särskilt lång vid bordet trots att man satt i fyra timmar. Orsaken till det var att det nästan konstant var något program på gång.

När det officiella programmet var över, så var det dags för den berömda dansen i Gyllene salen på andra våningen i Stadshuset. Men det fanns också möjlighet till litet mera ”fri samvaro” i Prinsens galleri. (En notering: när middagen är över så heter det på ”fin svenska” att taffeln har brutits.) Jag och min bror hörsammade dock inte direkt uppmaningen att fortsätta upp till dansen, eftersom kön uppför trappan var hutlöst lång. Istället passade vi på som hel del andra yngre besökare (och också några äldre) att ta några selfies på varandra i de autentiska miljöerna. Eller som min mamma sade, tar ni inga bilder så kommer ingen tro att ni besökt nobelfesten, eftersom det är så osannolikt att ni besökt den. Sagt och gjort, så kommer här några ytterligare bilder från nobelfesten i de rätta miljöerna.

2014-12-10 22.59.19

Bild på undertecknad i Blå salen i Stockholms stadshus efter att nobelmiddagen avslutats.

2014-12-10 23.12.51

Jag brukar inte publicera särskilt många bilder på mig själv här på bloggen, men nu gör jag ett undantag… Här står jag bredvid honnörsbordet, var de mera prominenta gästerna sitter, t.ex. kungafamiljen och pristagarna. Jag står ungefär i jämnhöjd med var kungen brukar sitta. Notera de vackra blomsterdekorationerna på borden, de skall föreställa broarna i Stockholm.

2014-12-10 23.19.51

En liten vy utöver den nu ganska tomma Blå salen.

2014-12-10 23.32.24

Prinsens galleri är beläget på andra våningen i Stockholms stadshus och längs med en av långsidorna som har utsikt över Riddarfjärden och Stockholms stad.

2014-12-10 23.34.49

Undertecknad poserar i Prinsens galleri med den storslagna utsikten över Stockholm i bakgrunden.

2014-12-10 23.47.33

Entrén till Stadshuset upplyst på regelrätt sätt.

2014-12-10 23.47.18

Det var gott om premiumbilar utanför Stadshuset denna kväll, bil intresserad som jag är så kunde jag inte låta bli att fota… Eller som min bror konstaterade: var har de månne hittat så många BMW 7-serien bilar i Stockholm?

Efter Nobelbanketten som avslutades med dans i Gyllene salen så var det dags att förflytta sig vidare till efterfesten. Visste du att det existerar en sådan? Jag gjorde inte det förrän jag fick inbjudan. Orsaken till min okunskap är den att efterfesten är ”hemlig” såtillvida att det råder strikt förbud för både media och kameror där, för tanken är att efterfesten skall vara mera informell än den föregående prisutdelningen och banketten. Efterfesten ordnas för övrigt av de olika studentkårerna i Stockholm, och ansvaret hoppar mellan: Stockholms universitet, Karolinska institutet, Kungliga tekniska högskolan (KTH) och Handelshögskolan i Stockholm. Och i år hade ansvaret för festen fallit på Handelshögskolans studentkår. Därmed var platsen given (?) då efterfesten hölls i Handelshögskolans lokaler på Sveavägen 65 i centrum av Stockholm, denna plats är ju bekant för mig sedan tidigare av förekommen anledning. Jag läste någonstans att efterfesten kostade i sig hela 1,5 milj. SEK, så det var en hel pengar de brände av med på ett par timmar… Men det märktes nog också för Handels var helt förändrat på insidan, och där rådde en avslappnad miljö och folk minglade och hade det trevligt. Detta samtidigt som vi hade fri tillgång till dricka och tilltugg från olika stationer, och dessutom hade man satsat på olika saker som anknyter till Sverige (t.ex. fika och julbord, vad annars?).

2014-12-11 01.17.41

Entrén till Handelshögskolan i Stockholm, och ikväll också till efterfesten för Nobelfesten (Nobel NightCap). Här inne rådde strikt fotoförbud, tyvärr – men kvällen var lyckad för det!

Efter efterfesten så var det dags att börja tacka för oss och söka oss mot vårt hotell, för klockan var då närmare 01:45 och vi hade ju varit på gång sedan kl. 15 på eftermiddagen. Dagen därpå väntade nämligen tidig väckning, för vi skulle resa hem klockan 14:30 följande dag.

Sen dagen därpå, alltså på torsdagen, så väntade flyget på torsdagen tillbaka till Vasa från Stockholm, vilket denna gång gick smidigt – flygtiden var blott 1 timme och 5 minuter.

2014-12-11 15.57.54

Hemma i Österbotten igen! Senast här tog nog all glamour slut, men gott så, eftersom jag fått en tillräcklig dos av den varan för flera år framöver.

2014-12-11 22.41.08

En sista bild från väderapplikationen på min mobiltelefon – jag tycker bilden fångar stämningen på Nobelfesten mycket bra!

För att till sist försöka konkludera upplevelsen, så måste jag säga att jag är mer än nöjd och att jag verkligen fått både se och uppleva något som är relativt få förunnade. Dock var det ju inte min fiffighet som tog mig dit, utan det var ju på tur (även om jag enträget deltagit i lotteriet flera år). Men det förminskar ju ändock inte värdet på själva upplevelsen, för nu kan jag berätta åt mina ev. barnbarn att morfar/farfar varit på Nobelfesten 😉

För det var nämligen på det spåret allt startade, eftersom det var hemma hos min morfar och mormor som jag tillsammans med dem, när jag var ett barn, för första gången såg Nobelfesten på TV. Jag minns att jag frågade min mormor om hur man kommer dit, och att hon svarade mig ungefär såhär ”Sebastian om du läser riktigt duktigt i skolan, så kanske du kommer dit en dag”. Mycket riktigt, min mormor hade rätt – för hon och morfar fick se två av sina barnbarn på Nobelfesten. Dock berodde det kanske inte så mycket på min skolframgång…

Men ett minne som jag inte lär glömma i brådrasket bär jag allt med mig, för även om det var fråga om bara en kväll, så blev det en oförglömlig kväll med många upplevelser och nya intryck!

Sebastian Åstrand

P.S. för den som undrar varför vi bär studentmössor så beror det på att vi skulle representera Sveriges studenter och därav hörde mössan till. Men vi fick ändå bära våra finlandssvenska studentmössor med lyra i stället för den rikssvenska varianten med en blomma på ”lyrans plats”.

Helsingfors besök

Jag passade på att besöka vår huvudstad, Helsingfors, i början av veckan. Besöket var dock av den kortare sorten, då jag stannade där i knappt ett dygn, mellan måndag och tisdag (3-4.11.2014). Orsaken till resan var dess studierelaterat men också för nöjesskull för att träffa bl.a. en god vän!

Jag åkte från Vasa på måndagskvällen med tåg till Helsingfors och kom fram strax före elva på kvällen (litet väl sent för att vara i H:fors, med facit i hand dock).

hotell-torni-helsingfors-natt

Hotell Torni i Helsingfors på natten – vackert så!

Jag valde att inkvartera på Hotell Torni med min bror som hade rest redan tidigare från Jakobstad till Helsingfors. Varför vi hade valt hotell Torni berodde på att det är litet av en historisk plats eftersom det har spelat en central roll under de olika krigen och kriserna som Finland varit iblandade i. Det sägs bl.a. att den ryska spionorganisationen hade sin finska bas här under 40-50-talen då läget var som mest spänt i Finland.

hotell-torni-dag

Samma vy som på bilden ovan, men tagen påföljande morgon – om jag minns rätt stod jag på Georgsgatan.

Jag var helt nöjd med vistelsen på Torni, och det kändes faktiskt litet hemtrevligt att bo där. En sak som säkert bidrog till den känslan, är nog det faktum att Torni är ritat av samma arkitekt som har ritat Jakobstads gymnasium, nämligen finlandssvensken Bertel Jung ursprungligen också hemmahörande från Jakobstad 🙂
Enda incidenten var vid frukosten, då de som brukligt på litet finare hotell ställer fram en egen kaffekanna på frukostbordet åt gästerna. Problemet var bara det, att när jag skulle hälla upp kaffe i min mugg, så ”exploderade” kannan i min hand – i praktiken så att korken flög upp när jag hällde och utöver frukostbordet flödade närmare en liter kokhet kaffe.
Men från hotellets sida hade de riktigt proffsig service och erbjöd oss genast ett nytt bord, för det tidigare var ju dränkt i kaffe! Dessvärre brände jag handen på kaffet – och handen luktade svagt av kaffe ännu tre dygn senare trots åtskilliga handtvättar…

helsingfors-universitet-porthania-juridiska-fakulteten

Helsingfors universitet, byggnaden Porthania var juridiska fakulteten är belägen i Helsingfors. Byggnaden ser nog tråkigare ut än vad den är, men den är en representant för finsk funktionell och modernistisk arkitektur under 50-talet. Särskilt märks det på de kännspaka och många svängdörrarna i entrén som är mässingsfärgade.

Efter att ha hämtat mig efter morgonens ”kaffe-incident” så sökte jag mig vidare mot stadens centrum (nåja, Torni ligger nog i sig centralt) mot Skillnaden för att möta upp en gammal studiekompis. Vi passade på att ta en lång lunch vid en av stadens mer prisvärda restauranger, Manhattan Steakhouse, de har verkligen skäliga priser i förhållande till vad man får. Efter det flanerade vi vidare mot ”riktiga” juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet.  Det tar emot en aning att erkänna det, men antalet gånger som jag besökt just riktiga juridiska i Helsingfors går nog att räkna på ena handens fingrar…

studentkaren-vid-helsingfors-universitet

När jag ändå besökte biblioteket vid HU, så passade jag på att rösta i Studentkårsvalet till Helsingfors universitets studentkår. Jag betalar ju ändå 97€ i året till dem i ”läsårsavgift”, så om man en gång kan påverka så bör man väl göra det också?

Efter att ha tagit farväl av min kompis som skulle fortsätta eftermiddagen med en föreläsning på fakulteten, så fortsatte jag min promenad mot universitetsbiblioteket i Kaisaniemi, också det i centrum av Helsingfors. Avsikten med mitt besök där var nog närmast att beundra den fantastiska arkitekturen, jag rekommenderar verkligen ett besök dit om du råkar ha vägarna förbi – för detta toppmoderna bibliotek är nog något i hästväg vad det ankommer arkitektur.

utrikesministeriet-finland-entre

Entrén till utrikesministeriets huvudbyggnad som ingår i byggnadskomplexet ”Sjöekipaget” (på finska: merikasarmi).

Nå, efter det var det då dags för dagens andra höjdpunkt – ett besök till finska Utrikesministeriet ute på Skatudden i Helsingfors. Dessvärre höll jag på att försena mig kraftigt, eftersom jag ibland råkar vara en tidsoptimist av rang – och i en storstad är det ingen positiv egenskap 😉 För missar man en spårvagn så kommer det visserligen en ny inom kort, men om det dröjer 8 minuter till dess, så blir det plötsligt problem om man som jag går efter ett minutschema… Nåväl, jag hann till slut fram till ministeriet med hedern i behåll, även om jag var relativt blöt eftersom det under eftermiddagen på tisdagen envisades med att regna.

utrikesministeriet-i-finland-presentation

En bild inifrån UM, här brukar vanligen de olika ministrarna hålla olika pressträffar.

Vad var du min orsak till att besöka UM? Jo, det var nämligen så att en studentförening för juriststudenter ELSA Helsinki (European Law Student´s Association) hade ordnat med ett studiebesök till UM. Under studiebesöket fick höra om de olika karriärmöjligheterna som UM erbjuder åt jurister och juriststudenter – jobben i fråga är säkert mycket stimulerande och utmanande, men samtidigt är kraven nog oerhört höga för att bli antagen eller anställd till deras utbildningar och jobb. T.ex. nämnde de följande siffror gällande antalet sökande till det s.k. diplomatprogrammet: 20 antogs men antalet sökande till dessa platser uppgick till ca 540 personer (540/20 = 27), d.v.s. en sökande på 27 andra sökande antas… För egenräkning väntar nog ingen diplomatbana, eftersom de formella språkkraven är omfattande – man bör behärska minst fyra språk (finska – utmärkt, svenska – nöjaktigt, engelska – bra och ett fjärde språk (inkl. tyska/franska/ryska) bra). I mitt fall är det nog de fullständiga kunskaperna i finskan som saknas, samt avsaknaden av ett fjärde språk som sätter käppar i hjulen (om de nu inte godtar latin?). Dessutom får man bereda sig på att tillbringa minst ett par år stationerad på en s.k. ”hardship” ort när man väl påbörjat programmet, tänk i stil med ambassaderna i Pakistan eller Irak…

Men besöket gav nog också annan utdelning än så – för dels var det riktigt intressant att höra om de många saker man på UM och deras rättstjänst jobbar med: allt från folkrätt i Europeiska människorättsdomstolen till att ge rådgivning till Finlands beskickningar (ambassader) utomlands till att sköta om Finlands ”relationer” med Åland. Dessutom hade jag förmånen att spontant komma i samspråk med en riktigt trevlig juriststudent från H:fors (så jag fick ju även öva min muntliga finska), vilket var riktigt intressant då vår diskussion fortsatte även på spårvagnen in till H:fors centrum – kul att vidga sitt nätverk sådär spontant. 🙂

sjoekipaget-utrikesministeriet-finland

Bild på ena flygeln av Sjöekipaget. Själva byggnadskomplexet är betydligt större än vad denna bild kanske låter förslå…

Mäktiga byggnader som UM huserar i ute på Skatudden, byggnaderna är ritade av den tyska arkitekten Carl Engel, som även har ritat en ansenlig del av de mest kända byggnaderna i Helsingfors, inkluderande bl.a. domkyrkan (eller Nikolaikyrkan). Dessvärre är jag nog inte så kulturellt allmänbildad, så det här jag fått berättat för mig av min yngre bror Benjamin som är synnerligen insatt och kunnig vad det gäller arkitektur(historia).

2014-11-04 16.34.18

En kopp varm choklad med gräddskum och en s.k. potatisbakelse som tilltugg vid Fazer Café. (Och jo, jag ångrar att jag tog chokladen med grädde – det var alldeles för mäktigt!)

Efter besöket på UM var det dags att börja runda av dagen… Det gjorde jag och min bror genom att mötas vid Stockmans ”under klockan”, som kanske är den mest vanliga mötesplatsen i Helsingfors.
Vi styrde därifrån vidare mot Fazer Café, alltså originalet på Glogatan 3. Tidigare har jag bara besökt ”kopian”, eller om man skall kalla det för filialen högst uppe i Stockmans. Det var både sjukt gott, men också sjukt dyrt! Nåja, det var det värt – det är ändå så sällan jag tar mig tid för ett lyxigt cafébesök i Helsingfors… Vi hann även en sväng ut till Mejlans campus, var HU har sin medicinska fakultet – det var nämligen min bror som ville bekanta sig med läkarutbildningen i Finland, när han överväger att börja studera till läkare i Danmark nu till våren.

vr-extra-klass-pendolino

Det var ovanligt tomt på tåget från Helsingfors till Vasa. Jag brukar vanligen åka det som förr kallades för Business klass, men numera för Extra. Fördelen är att man dels inte behöver sitta bredvid någon (2+1 säteskonfiguration), dels att det är litet lugnare samt att kaffe + tilltugg och dagstidningar ingår. Det blir heller inte så mycket dyrare om man är student, med studierabatten…

När vi väl smörjt kråset färdigt på caféet så var det dags att börja styra stegen mot respektive färdmedel – jag skulle tag tåget tillbaka till Vasa emedan min bror skulle ta flyget från Helsingfors-Vanda vidare till Göteborg via Stockholm.

seminariearbete-fardigt

Så ser pärmbladet ut till mitt förhoppningsvis sista seminariearbete inom det juridiska området åtminstone. Nu väntar andra projekt och utmaningar istället.

Parallellt med alla besök och utflykter i Helsingfors hann jag även färdigställa det sista på mitt seminariearbete i familjerätten. Vilket gjorde att jag kunde lämna in det några timmar före deadline.

sebastian-vr-tag

Undertecknad något mör efter en dag i hufvudstaden. Jag inbillade mig faktiskt att luktade litet bränt gummi från mina skosulor när jag fick sätta mig till rätta på tåget 😉

Så, sammanfattningsvis är det nog en av de litet mera intensiva dagarna på länge, med flera parallella projekt att slutföra – samtidigt som det sägs att vi studenter har det nästan oförskämt mycket fritid (nå, det är väl en definitionsfråga det också 😉 ).
Nu fortsätter studierna i Vasa igen, och vardagen kallar därmed på mig.

Sebastian

Resa till Stockholm

Jag reste till Stockholm, Sverige i förra veckan mellan 20.3.2014-23.3.2014.

Jag skulle flyga från Jakobstad-Karleby flygplats med NextJet direktflyg till Stockholm 6:00 på morgonen. Men när jag väl kom till flygplatsen fick jag reda på att planet hade blivit inställt. Så blev ombokad till deras senare flygning kl. 12 till Stockholm, med mellanlandning i Björneborg.

Bild hämtad från Wikipedia.Nå, allt gick väl tills vi kommer över Björneborg då mitt flygplan, ett Saab 340, måste nödlanda i Björneborg pågrund av ett elfel. Jag förstod allvaret då, för att efter att planet tagit mark så körde en gul flygplatsbrandbil efter planet tills vi stod på plattan utanför terminalen. (De har en vatten/skumkanon monterad där framme ovan på hytten) Där väntade ytterligare 3 flygplatsbrandbilar och 2 vanliga brandbilar, samt fyra stycken ambulanser. Inne i planet hade inte denna incidentberedskap märkts av lika tydligt. När vi väl kom in i terminalen så väntade ett debriefingteam, så de som ville kunde prata med dem om upplevelsen. Nåväl, ingen verkade ha behov av den tjänsten i och med att det inte hade uppkommit någon verklig fara. Dessutom var personalen ombord på planet mycket professionella och sakliga, särskilt en manlig flygvärdinna gjorde situationen någorlunda trevlig trots allt.

Efter en timme när teknikern hade gått igenom planet så fick vi flygtillstånd för att fortsätta flygningen mot Stockholm. Problemet för mig var bara det hade jag bokat ett möte med studievägledaren på Handelshögskolan i Stockholm, så jag höll på att bli duktigt försenad. Men tack vare att jag reste in med Arlanda Express så hann jag i någorlunda tid till mötet, 25 minuter försenad dock. Men det får väl anses acceptabelt efter omständigheterna.

Hämtad från Wikipedia.

Efter det mötet hade jag en del tid över att besöka en del IT-företag i Kista, Stockholm. För den som inte besökt Kista, så kan man väl närmast beskriva stället som Nordens Silicon Valley. Enormt många IT-företag, och dessutom otrolig framtidstro och innovation av nya produkter/tjänster. Här skulle jag nog kunna jobba i framtiden. 🙂

Efter det så checkade jag in på hotell Tegnerlundén, ett litet mindre hotell i centrala Stockholm. Som namnet antyder ligger det vid en trevlig lund i Vasastan, också nära Handelshögskolan. Om jag korrekt underrättad så är ägaren till hotellet Immanuelskyrkan i Stockholm, trevligt att indirekt stöda goda ändamål. Inget att klaga över på det hotellet, standarden var ungefär medelklass, rent och fräscht och trevliga rum. Dessutom var frukostmatsalen trevligt belägen på högsta våningen med utsikt över delar av Vasastan.

Radisson Blu Waterfront

Följande natt checkade jag in på Radisson Blu Waterfront, var jag hade valt ett s.k. Business Class rum. Hotellnätter är nämligen ofta billigare mellan fredag-lördag och lördag-söndag. Så jag passade på att uppgradera till ett bättre rum. I det här fallet var det nog värt det i och med att utsikten från rummet var storslagen på 13 våningen över Stockholm. Jag skulle till och med fått frukost på rummet om jag så hade velat, men det tackade jag nog nej till… Frukosten liksom hotellet var fantastiskt, närmast toppnivå man kommer i mitt tycke.

 

Uppdatering 4.4.2014:
Jag fick ett mycket trevligt meddelande från NextJet customer relations avdelning i veckan. Jag hade nämligen gjort en reklamation angående det inställda flyget till Stockholm, och yrkat på standardersättning av dem. Så jag fick till svar att de utbetalar en standardersättning till mig om 250€, med stöd av EU-förordning 261/2004 som jag yrkat. Tack till NextJet för att de sköter sina kundförhållanden så bra, trots strul med inställt flyg, och kompenserar en utan invändningar!

Ett snabbt besök till Helsingfors

Det är ju inne med s.k. ”selfies” nu… Alltså en bild på sig själv, så jag tänkte jag måste ta en på tåget från Helsingfors till Vasa. Efter en dag av möten i Helsingfors är man så där lagom mör 😉

Jag bokade dock Business-Class på VRs Pendolino tåg, så man får sitta i lite lugn och ro + dagstidningar & läderstol! Dessutom blir det ekonomiskt inte mycket dyrare än vanlig klass eftersom det ingår både kaffe/té och kex/bulle. Jmf. med att köpa ur restaurangvagnen.

sebastian tagresa