Jag mottog för två veckor sedan ett brev från Röda Korset i Finland, var de önskade att jag skall delta i donatorutredning för att eventuellt donera av mina stamceller till en för mig okänd patient.

Det är alltså fråga om en patient med en allvarlig blodsjukdom (vanligen blodcancer / leukemi) som behöver en donation av stamceller. Tydligen skulle jag eventuellt vara en passande donator för denna patient.

Men för att utreda detta närmare blev jag först intervjuad per telefon av sjuksköterska om mitt hälsotillstånd. Sen blev jag skickad i veckan till blodprover* vid Mehiläinen i Vasa. Dessa blodprover skall fastställa min exakta vävnadstyp (HLA-test av mitt DNA), för att se exakt hur bra jag matchar aktuell patient.

Kallelse för vidare donatorutredning av Röda Korset, för donerande av stamceller.

Kallelse för vidare donatorutredning av Röda Korset, för donerande av stamceller.

Nu återstår det bara att se om jag råkar vara en av de mest lämpliga kandidaterna i fallet. Det kan ta upp till någon månad, skönt är att man får besked i vilket fall som helst. Jag känner dock att man är ”förpliktad” att hjälpa en medmänniska om man bara kan. Även om jag sannolikt aldrig i så fall kommer att få veta vem man hjälpt. Detta särskilt eftersom det av det bifogade materialet framgår att man kan vara den enda lämpliga kandidaten i fallet, men det avslöjar de inte om så vore fallet, eftersom det skulle skapa extra press på en att donera.

Jag gick med i stamcellsregistret (finska: kantasolurekisteri) sommaren 2013, genom att lämna in ett DNA-test. Detta efter reklam på radion om att de saknade unga friska män som kan tänka sig att donera. Orsaken till att de söker just flera män, är att män av biologiska orsaker kan donera mera.
Så är du också en ung man -> anmäl dig till registret! Klicka här! 🙂

* Angående blodprovstagningen på Mehiläinen var det en egen upplevelse i sig! För att fastställa alla nödvändiga prover, så var de tvungna att ta inte mindre än 16 (!) rör blod av mig. Problemet var bara att det räckte till ungefär 4 rör innan blodet tog ”slut” ur mitt armveck. Så sköterskan var så illa tvungen att sticka mig inte mindre än tre gånger, hon medgav själv att hon tyckte synd om mig…

Sebastian Åstrand