”Tour de Skandinavia”

Förra veckans torsdag så begav jag och min bror Benjamin oss ut på en liten resa. Vi hade planerat att åtminstone besöka Göteborg och Volvo Ocean Race tävlingen som ordnades där, samt Stockholm och Allsång på Skansen som vi sett alltför många gånger på TV men aldrig sett ”live”. När vi väl började planera resan så utökades de städer/platser som vi ville besöka med en oroväckande fart, däribland Ystad och Oslo, men efter litet funderade så valde vi att gå för en kompromiss. Vår resrutt blev: Jakobstad – Helsingfors – Köpenhamn – Malmö – Köpenhamn – Göteborg – Stockholm – Helsingfors – Jakobstad. Så resan som initialt enbart skulle ha bestått av besök till två städer hade nu växt till över det dubbla…

The Volvo Ocean Race will start on October 4, 2014, day of the first In-Port Race in Alicante, Spain, and finish with one last In-Port Race on June 27, 2015 in Gothenburg, the Swedish home of Volvo.  The 38,739-nautical mile route will also include stopovers in Cape Town (South Africa), Abu Dhabi (UAE), Sanya (China), Auckland (New Zealand), Itaja’ (Brazil), Newport, Rhode Island (USA), Lisbon (Portugal) and Lorient (France). A 24-hour pit-stop in The Hague is scheduled between France and Sweden.

Nej, det här är inte vår resrutt (tyvärr…). Utan den visar den rutt som båtarna seglar under Volvo Ocean Race tävlingen. (bild från volvooceanrace.com)

Vår första etapp till Helsingfors avverkade vid med tåg, varefter vi fortsatte ut till flygplatsen (Helsingfors-Vanda). Dessvärre så var vi några dagar för tidigt ute för att få åka tåg ända ut till flygplatsen, för de har nu äntligen (!) byggt ett spår som förbinder flygplatsen med tåg från Helsingfors. (Bara sådär ett par tiotals år efter att man hade det i övriga Nordiska huvudstäder… men nu har vi det också i Finland.) Men som sagt var vi hänvisade till buss eftersom den här banan skulle öppna 2 veckor senare. Men nästa gång, då blir det tåg ända fram!

Från Helsingfors fortsatte vi sedan med flyg till Köpenhamn och Kastrup som flygplatsen där heter. Min bror är dock så pass berest av sig att han har kvalificerat sig för ett Eurobonus Gold medlemskap och kort hos flygbolaget SAS. (För att få det måste man ha flugit minst 45 st flygresor under 1 år.) Så tack vare det så var vi berättigade till en hel del förmåner, inkluderande lounge access på flygplatsen efter att vi hade fått gå igenom Fast-Track säkerhetskontrollen och checkat in vårt bagage med priority-taggar i Business check-in och tillsist även bordat planet före de som reser ekonomiklass. Ja, som ni hör och läser, så fick jag för en dag leka ”frequent flyer” och inte vara en vanlig ”dödlig” flygresenär tillhörande den stora massan (eller det var i alla fall vad jag inbillade mig…).

Efter en angenäm flygtur och efter att ha fått vårt incheckade bagaget först av alla, så tog vi tåget över Öresundsbron till Malmö och Sverige. Den överfarten tar bara 20 min, var inom man både hinner byta från en storstad till en annan storstad, men också byta land. Väl framme i Malmö så checkade vi in på Malmö Clarion Live och Congress hotellet som är ett nybyggt hotell i centrala Malmö. Vid bokningen av hotellnatten så hade jag lagt till ett önskemål om ett rum högt upp i hotellet, vilket de också hade tillmötesgått närmast över förväntan, för vi fick ett rum på 22 våningen (!) med utsikt mot havet, Turning Torso och Öresundsbron.

20150626_181539440_iOS

Clarion Hotel & Congress Malmö Live – det nybyggda hotellet där vi bodde på våning 22 av 25.

20150626_165729921_iOS

Utsikten från våning 22 med Öresundsbron och Danmark i horisonten.

Torsdagseftermiddagen tillbringade vi sedan med att utforska Malmö och särskilt centrum av Malmö. I mina ögon så måste jag säga att staden är verkligen gemytlig, även om det kanske blåser litet väl mycket där (vilket jag i och för sig är van med från Vasa). En annan trevlig sak med att se Malmö live från hotellet på natten, var att vyn från hotellet närmast kan liknas med vinjetten till den kända dansk-svenska TV-serien Bron | Broen.

20150627_081717136_iOS

I Köpenhamn har man tagit i bruk någonting så häftigt som en helt förarlös och fullt automatisk metro! Det kändes faktiskt litet konstigt att bänka sig längst fram i tåget på den plats där föraren egentligen borde sitta… Men det fungerade problemfritt, för vid varje station har de glasdörrar på perrongen så att man inte ens i misstag kan ramla framför tåget. Hoppas vi får det till H:fors också!

Tidigt på fredag morgon stärkta och stinna av hotellfrukosten så tog tåget över till Köpenhamn. För den här dagen hade vi i sin helhet reserverat till att utforska Köpenhamn. Vi började med att besöka kyrkan ”Vor Frelsers Kirke” (Vår Frälsares Kyrka), eller rättare sagt tornet på nämnda kyrka. Att ta sig högst upp utanpå tornet fordrade bortåt 400 trappsteg för att komma upp 90 m och sedan vandra de sista 10 metrarna på utsidan av tornet. Fy sjutton för vandringen på utsidan, för även om jag inte är höjdrädd av mig, så fick det här mig att bli litet skakig, faktiskt, för det var bara ett räcke som var drygt 1 meter högt som skiljde trappan från ”avgrunden” på utsidan. Men nog om höjdrädsla, för utsikten härifrån var verkligen magnifik. För utöver att man såg hela staden Köpenhamn, så såg man faktiskt över till Sverige också!

20150627_085414847_iOS

Undertecknad uppe i tornet på ”Vor frelsers kirke” med Köpenhamn C i bakgrunden.

Att besöka Danmark utan att äta deras fantastiska smörrebröd är väl närmast att likna vid en kriminell handling eller åtminstone att vanhelga deras kulturarv, så även det hade vi prickat in på vår ”måste-göra-lista”. Vi hade dessutom gjort litet research, främst genom tidningen SvD:s krogguide som vägleder en vid val av matställen, och därigenom hade vi funnit vilken restaurang i Köpenhamn (som enligt recensenten) serverade stans, förlåt byns (”stad” på danska), bästa smörrebröd. Stället ifråga hette ”Told & Snaps” (Tull och Snaps) och låg på en sidogata till promenaden i Nyhavn, väl dolt från den stora turistmassan. Här hittade vi så denna restaurang i en ganska anspråkslös källarlokal men i en välkomnande och genuin atmosfär. Och jo, smörrebröden här var nog ”to die for”, faktiskt! För jag har tidigare varit av den åsikten att smörrebröd är lika med en ”hypad” smörgås, en åsikt som föranledde att jag fick en rejäl skrapa av en kompis som är ett riktigt Danmarks fan. Hur som haver, är jag nog nu tvungen att revidera denna åsikt och får nog stämma in i kompisens lovsång till denna delikatess!

20150627_100220939_iOS

”Den lille havfrue”, alltså statyn som föreställer den lilla sjöjungfrun i Köpenhamn. Sannolikt deras mest kända turistattraktion, om man ser till folkmängden som skulle fotografera henne…

20150627_104232405_iOS

En tur med en kanalbåt är något av ett obligatorium när man besöker en stad som Köpenhamn! Här ”seglar” vi in i Nyhavn.

20150627_115715764_iOS

Told & Snaps som enligt olika recensenter serverar Köpenhamns bästa smörrebröd.

20150627_111617034_iOS

Mitt smörrebröd bestående av kallrökt lax, äggröra och färsk hakad dill jämte ett glas danskt öl. Alltså otroligt gott i sin ”enkelhet”, för det var närmast en lukullisk måltid att få inmundiga!

Fredagen rundade vi sedan av med att promenera längs med Nordens längsta shoppingstråk, Ströget. Där mötte vi bland annat ett gäng nyblivna studenter från någon lokal gymnasieskola som firade denna bedrift genom att hoppa i fontänen, vilket faktiskt såg sjukt roligt ut! Men det kom mig faktiskt att undra om studenterna här faktiskt går i skola till slutet av juni? Det måste jag kolla upp vid tillfälle… Sedan var det dags att igen söka sig ut mot Kastrup för att därifrån ta flyget till Göteborg som var vår nästa anhalt. Men innan vi bordade flyget så hann vi även besöka SAS:s ”flagship lounge” som är uppdelad i två ”nivåer”, en för vanliga business resenärer och en s.k. ”guld lounge” som bara de med guld medlemskap har access till. Tiden där flög verkligen förbi, och sen var det dags att borda planet och resa vidare mot GBG i ett ATR 72 flygplan.

20150627_121645098_iOS

Vi promenerade längs med det charmiga shoppingstråket ”Ströget”.

20150627_121317205_iOS

Där vi bland annat mötte på ett gäng glada nyblivna studenter som firade sin student genom att hoppa i fontänen 🙂

20150627_122135351_iOS

I och med att mitt företag använder sig av Danske banks tjänster, så kände jag mig tvungen att företa en okulär besiktning av deras huvudkontor när vi ändå var ”in town”… Skapligt ståtlig byggnad de huserar i!

20150627_144601498_iOS

Något möra efter en heldag i Köpenhamn var det skönt att få softa i Eurobonus guld loungen på Kastrup i väntan på flyget till Göteborg…

20150627_140748050_iOS

Bror Benni trivs väldigt bra i den här miljön, och det är ju tack vare hans medlemskap jag fick hänga på hit in. Btw, så hade faktiskt både Hufvudstadsbladet (HBL) och Helsingin sanomat (HS) tillgängliga här (dessutom dagsfärska).

Framme i Göteborg så hade vi inte längre ett särskilt spikat program, för där hade vi hela 3 dagar att disponera relativt fritt. Dessutom var övernattningen där förmånlig eftersom vi bodde i min brors lägenhet ute på Hisingen, ca 10 mins resa från city. Men som sagt, det var Volvo Ocean Race vi ursprungligen hade i kikaren för denna resa. Både jag och min bror är relativt intresserade av båtliv, och därför hade detta evenemang en relativt hög prioritet för oss, varför vi hade reserverat hela lördagen till det. Volvo Ocean Race är en segelbåtstävling som i principen går jorden runt, och i den deltar vanligen 7 stycken segelbåtar med skickliga besättningar. De startar sedan sin resa i oktober, vanligen från hamnen i Alicante i Spanien och seglar sedan jorden runt i flera etapper som poängsätts var för sig, för att till sist nå fram till det slutgiltiga målet, som i år var Göteborg, i slutet av juni månad. En tävlingsseglats på bortåt åtta månader alltså.

Vad annat gjorde vi GBG? Jo, eftersom min bror tillbringat de senaste två terminerna där så har han blivit något av en ”local” och börjar således känna staden relativt väl, och även saker som är värda att se och uppleva på plats. Bland annat så visste han att Sveriges bästa pizzeria ligger i Göteborg, och den informationen var vi ju inte sena att utnyttja… Dessutom är det möjligt att köpa världens största kanelbulle i GBG, i stadsdelen Haga på ett café vid namn Husaren. Vilket vi även gjorde, när vi nu var två man starka för att gripa oss an denna ”anrättning” som inte var mindre än 30 cm i diameter (!). Tillsammans delade vi sedan på denna härlighet, även om Benni åt kanske 3/4, för jag mäktade inte med mera än så…

20150629_172901708_iOS

Enligt utsago så ska det här vara världens största kanelbulle som säljs i vanlig ordning på ett café. Vi uppskattade bullens diameter till över 30 cm (!).

20150629_135824527_iOS

I och med att både jag och Benni är teknikintresserade så var ett besök till flygplans muséet Aeroseum ganska givet. Här sitter undertecknad bänkad i cockpit till ett Saab Viggen stridsflygplan.

20150629_131341273_iOS

”Bomber och granater” hade de i parti och minut här… På bilden ser man s.k. antiubåtsbomber. Kanske borde vid skaffa flera sådana ”pjäser” till Finland med tanke på incidenten i inloppet till H:fors i våras?

20150629_132358712_iOS

Visste du att Nokia har tillverkat utrustning ämnad för spioner? Inte jag heller, faktiskt! För det här en krypteringsmaskin konstruerad och tillverkad av Nokia för överföring av hemliga meddelanden.

20150629_161352934_iOS

Vi gjorde även en avstickare till Universeum, som är något av ett kombinerat naturhistoriskt museum med en liten djurpark.

20150629_095316151_iOS

Benni har utöver att studera till ingenjör under våren tagit kurser i ekonomi vid Handelshögskolan i Göteborg (vid Göteborgs universitet), så vi gjorde en avstickare dit så jag fick bekanta mig med deras lokaliteter. Nördigt? Jo, så det förslår…

20150629_103129159_iOS

Färjan ”Älvfrida” i Göteborg är en nytillverkad färja för resor i Göteborgs skärgård. Men varför uppmärksammar jag just denna färja? Jo, för hon är faktiskt tillverkad hemma i Finland 🙂

20150629_110720955_iOS

En quattro stagioni på Sveriges bästa pizzeria – mums!

Tidigt på måndag morgon så var det dags för resans näst sista etapp, min gamla studiestad Stockholm. För i Stockholm skulle vi besöka Allsång på Skansen, vilket föranledde en tidig morgonavfärd. Denna gång tog vi tåget från GBG till STHLM, och den här resan tog faktiskt bara 3 timmar med X2000. Förra året när vi gjorde samma resa, så reste vi med ett vanligt regionaltåg vilket tog över 5 timmar i anspråk, men den gången var det inte tiden i sig som plågade oss, utan hettan och värmen inne i tåget. Den här gången gick själva tågresan smärtfritt i väl avkylda kupéer, men dessvärre var vi otroligt nära att försena oss från tåget i stället! Dålig tidsplanering? Nej, snarare hade vi rejält med otur med lokaltrafiken i GBG, för två bussar å rad var kraftigt försenade, vilket fick otrevliga följdverkningar för oss. Bland annat så råkade undertecknads resväska krocka med en tjejs resväska på Centralen i GBG, med påföljden att det rev bagaget ur händerna på oss båda. Vems ”fel” det var vet jag inte ännu i dag, men jag kan väl ana att jag i någon mån kanske var vållande till den här ”incidenten”. Ursäkta till dig igen, om du läser detta! Och nej, det slutade inte heller som i en romantisk komedi, i form av att jag t.ex. skulle ha bjudit henne på dejt, och resten sen hade varit historia som man säger. Utan istället fick vi skynda oss vidare till det avgående tåget. Och vi hann, men det var på håret, för när vi steg ombord så såg inte konduktören (förlåt, ”tågvärd” heter det ju i Sverige) särskilt glad ut, eftersom hon just hade gett starttillstånd till tåget. Men det kan jag väl ta…

Efter en annars angenäm och händelselös resa så rullade vi upp på Stockholm C, varifrån vi sen tog lokaltrafiken mot Östermalm och Stureplan där vi hade bokat hotell. Hotellet i fråga var Elite och ligger ungefär två kvarter från Stureplan och i direkt anslutning till Humlegården. Någon extra tid hade vi dock inte på hotellet, för vi fick ganska omgående börja styra stegen mot Djurgården och Skansen. Efter att ha åkt med spårvagnen från den hektiska och närmast kaotiska trafikmiljön som rådde kring Kungsträdgården, så var det närmast en befrielse att få stiga av spårvagnen ett stenkast från Skansen. Väl på Skansen så var allting verkligt välorganiserat, för det var just inga köer alls att tala om för att komma in på området.

20150630_192328259_iOS

Den smått ikoniska porten till Skansen.

20150630_164634034_iOS

I djuparken vid Skansen så träffade vi på en nyfiken björn ”Björne” som ville ta en närmare titt på oss!

20150630_160238049_iOS

Café ”Gubbhyllan” -> här hittar ni mig om sådär 30 år…

Efter att ha vandrat omkring ett tag på Skansen området ett tag och däribland hälsat på ”Björne”, så fick vi inta de ståplatser vi hade sett ut på förhand. Ikväll skulle vi bl.a. få se Tomas Ledin (”Sommaren är kort”), Norlie & KKV (”Ingen annan rör mig som du”) och Måns Zelmerlöv som nu är känd för att ha vunnit Eurovisionen med låten ”Heroes”, en låt som vi också fick höra live. Men det jag också sett framemot, var att få stämma in i sången ”Stockholm i mitt hjärta” som regelmässigt fungerar som introsång till Allsång på Skansen. Och jo, det var nästan litet känslofyllt att få stämma upp tillsammans med resten av den stora folkmassa i den sången och senare också i ”Idas sommarvisa”. En intressant detalj som man kanske inte är medveten om man ser på Allsång via TV, är att showen fortsätter en halvtimme efter att TV-sändningen har slutat, så man får alltså litet bonus för att man tagit sig till Sollidenscenen för att titta live. 🙂

20150630_190910664_iOS

Sollidenscenen just innan showen dragit i gång med Ledin.

20150630_181417595_iOS

Vi hade tur med vädret, för gången före hade det regnat ganska rejält. Men nu var det sådär lagom varmt också.

20150630_173606397_iOS

Benjamin och jag i folkvimlet.

20150630_170928362_iOS

Försökte mig på ett panoramafoto av vyn från vår placering.

Sista riktiga dagen på resan så turistade vi i Stockholm, för även om jag bott i Stockholm så är staden så stor att det alltid finns något nytt att upptäcka. En ny sak som kommit till Stockholm efter att jag flyttat därifrån är en ”amfibiebuss”, alltså en buss som kan köra både på land och vatten. Bussen är helt ny för i sommar och är även den första av sitt slag i Norden, en rackarns häftig konstruktion om du frågar mig. Bussen är byggd på ett lastbilschassi, men sen har man också byggt på en ”flytande” båtkonstruktion där man sitter. Matchvikten för den här bussen är hela 10 ton, och går under namnet ”Estelle” (döpt efter den blivande kronprinsessan). En sak noterade vi dock när vi for omkring i denna udda skapelse var att folk verkligen tittade på oss, eller snarare då amfibiebussen. Hur som helst så var det 75 annorlunda minuter som vi åkte omkring i Stockholm City och Stockholms skärgård. (Vill du själv åka den, så kolla in Ocean bus!) Efter det så åkte vi en sväng till Kaknästornet där vi tittade på den häpnadsväckande utsikten samtidigt som vi fick oss en klassisk svensk fika.

20150701_103729252_iOS

Fröken Estelle, Nordens första amfibiebuss.

20150701_095113449_iOS

Ombord på amfibiebussen strax innan vi är på väg att köra rakt ner i spat. Kändes faktiskt en aning surrealistiskt när det plaskade till en gång och så gick vi från hjuldrift till propellerdrift…

20150701_100014537_iOS

Stockholm sett från vattnet är otroligt vackert.

20150701_100927641_iOS

Kastellet på Kastellholmen i Stockholm. Det här var basen för den svenska marinen fram till 1600 talets slut, men numera är den i civilt bruk. Flaggan på tornet har ”i princip” vajat konstant i 200 år, och det är ett tecken på att Sverige -inte- är i krig. Halas flaggan ner så betyder det att Sverige är i krig.

20150701_112700247_iOS

Utsikten från Kaknästornet är alltid lika magnifik, och jag brukar besöka caféet var och varannan gång jag besöker Stockholm.

20150701_123727738_iOS

Jag med Hjalmar Söderberg statyn i Humlegården. Kul att få ”möta” en av mina svenska favoritförfattare…

Sista sevärdheten vi gick och tittade på var Humlegården, en park som jag inte hunnit tillbringa särskilt mycket tid i när jag bodde i sthlm. I Humlegården ligger bland annat Kungliga biblioteket (KB) och dessutom finns det flertalet statyer av kända svenska författare, däribland Hjalmar Söderberg, som hör till mina personliga favoriter. Hans böcker skildrar vanligen ett Stockholm av sent 1800-tal och tidigt 1900-tal på ett sätt som jag finner fascinerande. Rekommenderas! En annan kul grej med KB, som det slog mig var att det faktiskt borde finnas ett exemplar av ett verk där en av mina texter finns med i deras arkiv, detta eftersom de har till uppgift att samla in och arkivera allt som ges ut på svenska (bl.a. genom s.k. pliktexemplar). Och eftersom en av mina uppsatser blivit publicerade i tidskriften Helsinki Law Review (se det här inlägget), så borde det föranleda att de har sparat en kopia av verket för eftervärlden. Litet häftigt, inte sant?

Eftersom det går åt en hel del tid att röra sig i Stockholm så var det ungefär det här vi hann göra på en dag innan det var dags att ta färjan hem mot Finland. För Viking Lines Gabriella skulle lägga ut kl. 16 mot Helsingfors. Normalt brukar jag annars resa till Åbo från sthlm, men det innebär dock en smått okristligt tidig väckning om man vill hinna äta en frukost före båten lägger till i Åbo, och då erbjuder ”Helsingfors alternativet” en betydligt mera lockande och human tidpunkt att stiga upp.

20150702_043820872_iOS

Vår frukost ombord på Viking Gabriella strax innan båten ska lägga till i H:fors. Vi hade bokat den bättre frukosten, så de bjöd faktiskt på bubbelvin och prinsesstårta till…

20150702_082042257_iOS

Kajsaniemi metro station har bytt namn till samma som den skola jag studerar vid heter, d.v.s. Helsingfors universitet. Vet dock inte om jag gillar den här neonbelysningen de installerat i rulltrapporna dock?

I Helsingfors besökte vi bl.a. Tempelplatsens kyrka, för dels har det gått bra många år sedan jag besökte denna vackra kyrka, men dessutom så är den ju en av Helsingfors mest kända ”turistattraktioner” och vi har ju spelat litet av turister i de städer vi besökt, som vi dock känner sedan tidigare, så varför inte gå hela vägen in också hemlandets huvudstad H:fors? Vidare släntrade vi igenom staden litet på måfå när vi nu hade litet extra tid innan tåget skulle gå mot Jakobstad… Så under de här dagarna hann vi besöka 3 nordiska länder: Danmark, Sverige och Finland samt deras huvudstäder och några städer till dessutom, det enda land som vi inte besökte denna gång var Norge. Kanske blir det Norge nästa gång?

Sebastian

Min hemstad: Jakobstad

En sak jag har märkt med litet stigande ålder är att jag och en del andra i min egen bekantskapskrets ibland kommer att reflektera över varifrån man kommer, alltså från vilken ort man är hemma ifrån. I mitt fall är det ju staden Jakobstad som ligger i det Österbottniska landskapet i Finland. Särskilt väcks de här frågorna när många av ens bekanta återförenas över sommarlovet/sommarjobbet eller på annat sätt på sin hemort.

Just nu ser Jakobstad (Jeppis) stadskärna inte så trevlig ut vid en första okulär besiktning, särskilt om man inte besökt Jakobstad på ett tag. Eller som när jag i dagarna råkade överhöra en konversation mellan en kvinna och hennes vännina som gick längs med gågatan: ”de har ju grävt upp hela – halva stan!”. Vilket nog är en ganska träffande beskrivning, faktiskt. För stora delar av torget har man grävt upp för att under sommaren genomföra arkeologiska utgrävningar innan bygget av det nya torghuset kan påbörjas på riktigt. För tanken är ju att det till julhandeln 2016 ska stå ett helt nytt torghus (läs: shoppingcenter med bostäder) på den plats där det gamla bankhuset stod.

Det här betyder att vi Jakobstadsbor sannolikt kommer att få dras med en ganska ful stadskärna under de kommande 1,5 åren, då absoluta centrum närmast kommer att likna en byggarbetsplats. Men å andra sidan, en sak som man ofta hör att det klagas över är att det inte händer något i Jeppis, men nu kan man åtminstone inte klaga över den saken! För just nu är staden stadd i mycket snabb förändring: vi har ju bland annat fått en ny esplanad-galleria som åtminstone jag finner verkligt snygg och välbehövd. Mera sådant tack!

20150611_113034168_iOS

Torget i Jakobstad har förändrats relativt mycket på kort tid. Kul att de i alla fall hissat stadens flaggor inför sommaren.

20150613_163046127_iOS

Vid ett besök till en god vän som för tillfället bor i höghuset ”Ers höghet” invid torget, så passade jag på att fotografera utgrävningarna och den kommande byggplatsen ovanifrån. Det ger onekligen ett litet annat perspektiv av stadens kärna.

jakobstad-torget

Kvällssolen faller över en stad i förändring…

arkeologiskutgravning-jakobstad

I sommar pågår de arkeologiska utgrävningarna på torget i Jakobstad. Få se om Museiverkets arkeologer hittar något intressant på det här forskningsområdet.

20150611_113224950_iOS

Museiverkets arkeologer in action på torget, de verkar att jobba med en viss frenesi och entusiasm som smittade av sig litet på mig också.

Men på tal om att klaga, så fick jag på min systers studentdimmission i maj höra ett tankeväckande och inspirerande tal av en alumn från Jakobstad gymnasium, Martin Granholm, som tidigare varit bl.a. vice Vd för UPM-kymmene och som annars också är en stor påverkare av finskt näringsliv. För han konstaterade i korthet att vi finländare tillskillnad från våra svenska vänner har en vana av att klaga och säga ”voj, voj”, och stå och se på den negativa utvecklingen istället för att göra något åt den. Svenskarna har istället en annan attityd som innefattar att man ser möjligheter istället för bara problem. För just nu verkar vi i Finland sucka över att det går så dåligt för oss, och tänka att det främst beror på att det går dåligt i omvärlden. Den här negativa tankespiralen borde man bryta och istället försöka se möjligheter, och visst det låter klichéaktigt så det förslår, det medger jag, men jag tror att det ligger en hel del i det.

Låt mig ta ett konkret exempel från Eurovisionen. Jag tittade på TV4 nyheterna just innan finalen i ESC skulle börja, och efter den egentliga nyhets genomgången så sade nyhetsankaret att ”vi är beredda på en segerintervju med Måns imorgon bitti”, och då hade ju Zelmerlöv ännu inte vunnit! Så svenskarna har nog en helt annan approach till utmaningar, en approach som vi med fördel kunde inspireras av.

Därför kunde vi Jakobstadsbor gå i bräschen för en dylik förändring och ta stöd av den omfattande förändringen som är på gång av stadens centrum, och välja att se möjligheterna i stället. För de facto går det bra här i Österbotten, vi har t.ex. lägst arbetslöshet i hela landet med ca 8% arbetslösa medan landssnittet ligger på 12%. Så ja, en del har vi att vara stolta över och att förvalta, men också att blicka framåt och inte gräma oss över att stadens centrum för närvarande ser fult ut – för det är början på något nytt 🙂

Sebastian,
en stolt Jeppisbo

Det nya året började med fart!

Jag har haft en ganska händelserik helg bakom mig (nåja, söndag återstår ännu), och dessutom har jag hunnit flänga runt litet i Norden också.

Det började med en resa till Stockholm på torsdags morgonen kl. 6:00, vilken jag företog med NextJets direktflyg från Jakobstad-Karleby flygplats. Jag måste ge beröm till flygbolaget NextJet, för även om de flyger med relativ gamla flygplan, Saab 2000, så fungerar servicen ombord jättebra. För i priset på denna tidiga morgonflight ingick både en fralla och en liten söt konfektbit ackompanjerat med kaffe och juice. På SAS flygningar ingår som jämförelse bara en kopp te eller kaffe. Nu var det dock inte flygresan jag skulle recensera, men jag kan inte låta bli att berömma ett företag när ”palvelu pelaa”.

20150108_033615392_iOS

NextJet:s Saab 2000 på plattan vid Jakobstad-Karleby flygplats i väntan på avgång.

I Stockholm så skulle jag skriva en tentamen på Handelshögskolan, denna gång inom ämnet marknadsföring. Tentan skulle börja först kl. 14, så jag var i god tid på plats i Stockholm då flyget landade på Arlanda kl. 7 (lokaltid) efter att ha gjort en mellanlandning i Björneborg. Tiden där emellan fördrev jag på stadsbiblioteket (ett besök där rekommenderas för den storslagna arkitekturens skull) samt med att fika (litet) väl länge på ett café i City.

Efter att tentan var skriven så väntade flyget direkt till Helsingfors från Arlanda. Denna gång dock med SAS – alltså jag har inget emot SAS, men i jämförelse med NextJet så ligger de litet i lä… Problemet var dock att jag är en obotlig tidsoptimist så jag trodde att 1,5 timme före utsatt avgångstid, som var kl. 18, skulle räcka för att ta sig från Stockholm Cit till gaten på Arlanda. Tiden räckte också. Men det var på håret – för när jag kom till gaten skulle boardingen inledas, ett senare Arlanda Express tåg, hade obönhörligen betytt att jag blivit kvar i Stockholm… Så ett tips i all enkelhet: åk ut till flygplatsen i god tid 🙂

Nu undrar kanske någon läsare varför jag inte flög hem till Jakobstad, alternativt till min egentliga studiestad Vasa? Orsaken var den att jag har haft turen att bli antagen till den finlandssvenska tankesmedjan Magmas Akademi som pågår nu under våren. Vad innebär då det? Jo, konkret innebär det att det blir ett par Helsingfors resor under vårterminen till H:fors var Akademin också hålls.

Men nu har du ju gett oss A, så måste du också ge oss B – i det här fallet: vad är Magma Akademin för något? Akademin som nu går för andra året, heter egentligen Akademin II, och syftet med den här utbildningen/akademin är att skola framtida opinionsbildare/samhällspåverkare i Finland. Vill du läsa mera i detalj om Akademin så har de en webbsida här.

Vilka är det då som går den här utbildningen? Det är en heterogen samling av olika bakgrunder, gemensamt är att vi är 20-25 år gamla och har ett stort samhällsintresse. Men när det kommer till utbildning så går de olika deltagarna olika former av universitets- och yrkeshögskoleutbildningar, bl.a. har vi ekonom-, jurist-, journalist- och statsvetarstuderande på utbildningen. I Akademin är vi i år 20 personer varav hälften är svenskspråkiga och andra halvan finskspråkiga, och de har även satsat på en viss geografisk spridning på deltagarna, vilket jag tycker är bra. Nu får man på ett naturligt sätt umgås och träffa andra intressanta personer i samma ålder som en själv från ”hela” Finland och över båda språken.

Akademin är uppdelad i flera moduler, totalt fyra stycken moduler och utöver dessa moduler så tillkommer också en resa till Bryssel. Den första modulen som jag gick nu i helgen, från fredag förmiddag till lördag eftermiddag, var inriktad på opinionsbildning. Nästa modul är om ungefär en månad och den är i sin tur inriktad på partipolitik, och i samma anda fortsätter så utbildningen under vårterminen. Gemensamt för dessa moduler är att de alla hålls i Helsingfors, så det blir en litet resande (vilket är ju kul i lagom doser). Utöver själva utbildningsprogrammet så fokuserar också dessa tillfällen på att man skall nätverka och lära känna andra intressanta personer, d.v.s. i formen av mera fri samvaro över en middag och liknande.

Jag kan nämna ett litet axplock från programmet från helgens modul så ingick där bl.a. ett besök av Jörn Donner, som nog inte behöver någon närmare presentation, och han pratade om dels opinionsbildning och politiken i Finland generellt. En annan gäst var Johanna Korhonen som är känd finsk journalist, och hon pratade i sin tur om populism – vilket var ett mycket intressant tema (nu förstår jag bättre vilka mekanismer som finns där bakom). En annan mycket namnkunnig gäst var Katrine Marçal som är ledarskribent på Aftonbladet och hon undervisade oss i hur man skriver ”opinionsbildande texter”. Vi hade fått en förhandsuppgift att skriva en dylik text, och jag hade valt rubriken ”Finland – tvåspråkigt ännu 2020?”. I min text som du kan läsa här, så diskuterade jag om Finland ev. kunde ta modell av Belgien för att behålla en tvåspråkig status.

Sammanfattningsvis kan jag väl säga att helgen var intensiv, men samtidigt otroligt givande. Dels att få resa litet, men också i det att man har fått lyssna till och träffa andra intressanta personer från olika delar av Finland. Så mot bakgrund av det var det skönt att sätta sig på tåget tillbaka till Vasa, var vardagen med studier och liknande väntar.

Sebastian

En Österbottning på Nobelfesten

Jag har haft två hektiska veckor bakom mig den senaste tiden, och det har också föranlett att bloggen har varit av sekundär prioritet under en tid. Orsaken till radiotystnaden är den att jag hade turen att vinna en biljett i Nobellotteriet, och denna biljett berättigar en till att besöka nobelfesten (alltså nobelbanketten i Stockholms stadshus).

Nu undrar säkert en del läsare vad Nobellotteriet är för något? (Nobelbanketten behöver jag knappast redogöra för…) Nobellotteriet är ett lotteri som anordnas av Stockholms studentkårer och är öppet för alla universitetsstuderande i Sverige, och via Nobellotteriet kan man då köpa lotter för 50 kr stycket. Vinsten man kan vinna är då rätten att köpa en biljett till Nobelfesten, märk väl: rätt att köpa. Anyway, i Nobellotteriet säljs årligen omkring 4000 lotter och det är 40 biljetter som lottas ut. Och i år så råkade jag ha turen att vinna en biljett. Jag har deltagit i lotteriet i tre år nu, sedan att jag blev inskriven som student på Handels i Stockholm.

Biljetten som jag vann berättigar till att man får ta med sig en valfri person som sällskap till Nobelfesten, och efter en del funderade föll valet på min lillebror Benjamin – som också är intresserad av Nobelfesten. Egentligen hade det ju varit naturligare att välja en person av det motsatta könet, men i denna gång fick det bli såhär. 🙂

nobel1

Själva inbjudan till Nobelfesten, den ser verkligen formell ut.

Nå, vad gör man då när man, plötsligt, någon vecka innan Nobelfesten får reda på att man vunnit en biljett dit? Jo, det blir en mängd saker som skall fixas på korttid. Från att fixa med frackhyra, till hotellbokningar, flygbiljetter och till sist även med en privatlektion i vals och foxtrot. Hade någon sagt i somras att jag i december skulle ta en lektion i vals, så hade jag nog inte trott denne person – men så oförutsägbar är tillvaron…

Därmed blev det nog litet av chock när beskedet kom, för jag hann faktiskt tveka ett litet tag om jag skulle fara eller inte på nobelfesten. Orsaken till min tvekan var att festen är såpass storskalig, den kallas ju inte utan orsak för ”festernas fest”, och som en vanlig Österbottning kändes det ganska stort att plötsligt gå på en Nobelfest…
Nåväl, det var bara att finna sig i situationen och styra och ställa på bästa sätt för att försöka fixa allt i tid. För den här möjligheten kommer knappast igen, utan det är verkligen en ”once in a lifetime experience” av rang, tänkte jag och bet ihop för att försöka sy ihop allt. Så efter att ha läst igenom Magdalena Ribbings stora vett och etikettbok, samt fixat med allt praktiskt så begav vi oss således av mot Stockholm på tisdagen 9 december. Nobelfesten hålls varje år den 10 december, eftersom det är dödsdatumet för Alfred Nobel.

2014-12-09 17.06.34

En litet tag såg det tveksamt ut om vi alls kommer oss till Stockholm med flyget från Vasa… Orsaken var att terminal 5 på Arlanda blivit utrymd p.g.a. ett bombhot – tack och lov hann situationen nästan gå över tills vår flight.

2014-12-09 18.52.59

Men vi lyckades nog ta oss till Stockholm, trots det initiala trasslet med flygningen. Och redan på Arlanda hälsades ”vi” välkomna av följande skylt – Welcome to our hometown.

2014-12-10 12.07.13

Dagen till ära hade -alla- bussar i lokaltrafik i Stockholm utrustats med två svenska flaggor på taket i fronten. Ett trevligt sätt att uppmärksamma Nobelfirandet på. Vilka andra dagar har bussarna dessa flaggor?

Jag har nog länge drömt om att få gå på Nobelfesten, för att de som blir inbjudna dit tillhör nog en mycket sällsam skara människor och för att uttrycka det lindrigt. För det är ju mycket svårt att annars bli bjuden på Nobelfesten, fastän man skulle vara exempelvis universitetsprofessor. Därmed blev ännu mera överraskad då det kom ett till besked om att vi haft turen att få rätten att i år gå på också nobelprisutdelningen före själva nobelfesten. Orsaken till det var att det fanns lediga platser till studenterna i år, vilket inte händer varje år, tydligen. Därmed började vår dag, onsdagen 10 december, ännu tidigare än vi först räknat med eftersom vi skulle infinna oss i Konserthuset kring kl. 15:00 på eftermiddagen.

Här kommer några utvalda bilder från prisutdelningen i Stockholms konserthus som är beläget riktigt i centrala city av Stockholm. Vid prisutdelningen närvarar samtliga nobelpristagare (förutom i fred, för de erhåller sitt pris i Oslo), och hela kungafamiljen – det är kungen som personligen överräcker varje pris åt respektive nobelpristagare.

2014-12-10 16.28.00

Vi satte uppe på andra läktaren (balkong som det egentligen heter), och hade således fått helt OK platser till prisutdelningen. Endast en pelare som skymde utsikten mot scenen en aning.

2014-12-10 17.39.22

Alla nobelpristagare på plats till vänster på de röda stolarna, och till höger har vi då svenska kungafamiljen inklusive kronprinsessan Victoria. (Första gången jag ser svenska kungen på riktigt…)

2014-12-10 17.53.53

Efter prisutdelningen var det dags att söka sig vidare till nobelbanketten som traditionsenligt hålls i Stadshuset. Utanför Stockholms konserthus väntade dock en stor skara nyfikna människor…

2014-12-10 17.54.31

Undertecknad utanför Konserthuset, och det går väl knappast att dölja att jag är litet entusiastisk av att ha fått närvara på prisutdelningen. Å andra sidan är nog inte min jacka över fracken, en vanlig Fjällräven, inte helt korrekt i sammanhanget…

Prisutdelningen i Konserthuset var synnerligen stämningsfull, och inte heller lika långdragen som jag hade förväntat mig – den gick på kring 2,5 timme. Utöver själv prisutdelningen så innehöll ceremonin också en del musikuppträdanden med klassisk musik, liksom tal av olika representanter från olika vetenskapsakademier.

Efter prisutdelningen var det dags att förflytta sig vidare till det vi som TV-tittare känner som Nobelfesten, men det begreppet avser man egentligen Nobelbanketten om vi skall vara precisa (har jag fått lära mig…). Nobelbanketten hålls traditionellt i Stockholms stadshus, och så även i år. Förflyttningen dit skedde genom busstransport för oss vanliga dödliga gäster, emedan de mera prominenta gästerna åkte privata bilar med chaufförer.

Det är väl också med nobelbanketten de flesta förknippar nobelfesten med, eftersom det är detta evenemang som svämmar över av glamour, god mat och alla prominenta gäster samlade på ett ställe under 4 timmar vid middagsbordet. Och nog måste jag väl också medge att det var det här evenemanget som intresserade mig mest, men också gjorde mig nervös eftersom det televiseras och sänds direkt. Dessutom förknippas ju denna middag med massor med etikett regler, allt från hur man skall äta (besticken i rätt ordning) till andra hyffsregler (t.ex. att man inte bör lämna bordet på 4 timmar). Men en del var ändå bekant sedan tidigare, t.ex. att man hjälper sin bordsdam med stolen etc. Apropå bordsdam, så är det ju vid sådana här fina middagar så att man tilldelas en annan kavaljer/bordsdam till middagen än den man ursprungligen kom till festen med. Nå, jag hade turen att få en mycket trevlig tjej i egen ålder till bordet, som också studerade på Handelshögskolan. Dessutom hade vi turen att runt bordet satt också andra trevliga och sympatiska människor, som gjorde att tiden verkligen gick fort.

2014-12-10 18.16.09

Vid entrén till Stadshuset hälsades vi välkomna av ett gäng unga och glada scouter som stod på rad med tända facklor. Verkligen trevligt och kul tilltag att hälsa gästerna välkomna på detta vis!

2014-12-10 18.16.13

De mera prominenta gästerna anlände med bil ända fram till entrén. Vi vanliga dödliga gäster fick ty oss till de poliseskorterade ”Nobelbussarna”.

2014-12-10 18.37.44

Undertecknad tittar igenom bordsplaceringen – ”var sjutton skall vi sitta?”. För till banketten var över 1200 gäster bjudna, och det var inte helt lätt att finna sin tilldelade plats…

2014-12-10 18.50.50

Väl inne i Blå salen i Stadshuset så var det dags att söka sig till sin plats, vilket fick lättare än väntat. Stämningen här inne var på topp redan från start!

2014-12-10 18.52.05

Och på den här platsen skulle undertecknad tillbringa de kommande 4 timmarna på. Sämre ställen finns det ju! Från höger till vänster, så väntar ett glas för champagne (en champagnekupa), sen ett glas för rödvin och till sist ett glas för dessertvinet (vittvin). Soppskålen med lock är tänkt för förrätten, och till vänster om den assiett med tre olika brödsorter. Dessutom en hel massa bestick att hålla reda på!

2014-12-10 20.41.01

En suddig bild på kvällens varmrätt bestående av: kronhjort med potatispuré och olika grönsaker inklusive en slags morotslåda (morotsterrin) – och ja, det var super gott!

2014-12-10 20.59.12-1

Hälsningar från Nobelfesten!

2014-12-10 21.03.22

Som ett minne från middagen fick man ta hem en ”chokladpeng” som föreställer Nobelpriset – den skall jag spara…

2014-12-10 21.31.10

Sen till grande finalé vad det ankommer de gastronomiska upplevelserna: desserten. För den här desserten var oskojat det godaste jag någonsin ätit i dessertväg! Desserten bestod av: ”mousse och sorbet på vilda salmbär från Gotland med saffranspannacotta på brynt smörbotten”. De aktuella bären kallas också för blåhallon, jag visste inte ens att sådana existerade…

2014-12-10 22.25.01

Utsikten från bordet vid Nobelfesten, en sak som förvånade mig var att tiden inte blev särskilt lång vid bordet trots att man satt i fyra timmar. Orsaken till det var att det nästan konstant var något program på gång.

När det officiella programmet var över, så var det dags för den berömda dansen i Gyllene salen på andra våningen i Stadshuset. Men det fanns också möjlighet till litet mera ”fri samvaro” i Prinsens galleri. (En notering: när middagen är över så heter det på ”fin svenska” att taffeln har brutits.) Jag och min bror hörsammade dock inte direkt uppmaningen att fortsätta upp till dansen, eftersom kön uppför trappan var hutlöst lång. Istället passade vi på som hel del andra yngre besökare (och också några äldre) att ta några selfies på varandra i de autentiska miljöerna. Eller som min mamma sade, tar ni inga bilder så kommer ingen tro att ni besökt nobelfesten, eftersom det är så osannolikt att ni besökt den. Sagt och gjort, så kommer här några ytterligare bilder från nobelfesten i de rätta miljöerna.

2014-12-10 22.59.19

Bild på undertecknad i Blå salen i Stockholms stadshus efter att nobelmiddagen avslutats.

2014-12-10 23.12.51

Jag brukar inte publicera särskilt många bilder på mig själv här på bloggen, men nu gör jag ett undantag… Här står jag bredvid honnörsbordet, var de mera prominenta gästerna sitter, t.ex. kungafamiljen och pristagarna. Jag står ungefär i jämnhöjd med var kungen brukar sitta. Notera de vackra blomsterdekorationerna på borden, de skall föreställa broarna i Stockholm.

2014-12-10 23.19.51

En liten vy utöver den nu ganska tomma Blå salen.

2014-12-10 23.32.24

Prinsens galleri är beläget på andra våningen i Stockholms stadshus och längs med en av långsidorna som har utsikt över Riddarfjärden och Stockholms stad.

2014-12-10 23.34.49

Undertecknad poserar i Prinsens galleri med den storslagna utsikten över Stockholm i bakgrunden.

2014-12-10 23.47.33

Entrén till Stadshuset upplyst på regelrätt sätt.

2014-12-10 23.47.18

Det var gott om premiumbilar utanför Stadshuset denna kväll, bil intresserad som jag är så kunde jag inte låta bli att fota… Eller som min bror konstaterade: var har de månne hittat så många BMW 7-serien bilar i Stockholm?

Efter Nobelbanketten som avslutades med dans i Gyllene salen så var det dags att förflytta sig vidare till efterfesten. Visste du att det existerar en sådan? Jag gjorde inte det förrän jag fick inbjudan. Orsaken till min okunskap är den att efterfesten är ”hemlig” såtillvida att det råder strikt förbud för både media och kameror där, för tanken är att efterfesten skall vara mera informell än den föregående prisutdelningen och banketten. Efterfesten ordnas för övrigt av de olika studentkårerna i Stockholm, och ansvaret hoppar mellan: Stockholms universitet, Karolinska institutet, Kungliga tekniska högskolan (KTH) och Handelshögskolan i Stockholm. Och i år hade ansvaret för festen fallit på Handelshögskolans studentkår. Därmed var platsen given (?) då efterfesten hölls i Handelshögskolans lokaler på Sveavägen 65 i centrum av Stockholm, denna plats är ju bekant för mig sedan tidigare av förekommen anledning. Jag läste någonstans att efterfesten kostade i sig hela 1,5 milj. SEK, så det var en hel pengar de brände av med på ett par timmar… Men det märktes nog också för Handels var helt förändrat på insidan, och där rådde en avslappnad miljö och folk minglade och hade det trevligt. Detta samtidigt som vi hade fri tillgång till dricka och tilltugg från olika stationer, och dessutom hade man satsat på olika saker som anknyter till Sverige (t.ex. fika och julbord, vad annars?).

2014-12-11 01.17.41

Entrén till Handelshögskolan i Stockholm, och ikväll också till efterfesten för Nobelfesten (Nobel NightCap). Här inne rådde strikt fotoförbud, tyvärr – men kvällen var lyckad för det!

Efter efterfesten så var det dags att börja tacka för oss och söka oss mot vårt hotell, för klockan var då närmare 01:45 och vi hade ju varit på gång sedan kl. 15 på eftermiddagen. Dagen därpå väntade nämligen tidig väckning, för vi skulle resa hem klockan 14:30 följande dag.

Sen dagen därpå, alltså på torsdagen, så väntade flyget på torsdagen tillbaka till Vasa från Stockholm, vilket denna gång gick smidigt – flygtiden var blott 1 timme och 5 minuter.

2014-12-11 15.57.54

Hemma i Österbotten igen! Senast här tog nog all glamour slut, men gott så, eftersom jag fått en tillräcklig dos av den varan för flera år framöver.

2014-12-11 22.41.08

En sista bild från väderapplikationen på min mobiltelefon – jag tycker bilden fångar stämningen på Nobelfesten mycket bra!

För att till sist försöka konkludera upplevelsen, så måste jag säga att jag är mer än nöjd och att jag verkligen fått både se och uppleva något som är relativt få förunnade. Dock var det ju inte min fiffighet som tog mig dit, utan det var ju på tur (även om jag enträget deltagit i lotteriet flera år). Men det förminskar ju ändock inte värdet på själva upplevelsen, för nu kan jag berätta åt mina ev. barnbarn att morfar/farfar varit på Nobelfesten 😉

För det var nämligen på det spåret allt startade, eftersom det var hemma hos min morfar och mormor som jag tillsammans med dem, när jag var ett barn, för första gången såg Nobelfesten på TV. Jag minns att jag frågade min mormor om hur man kommer dit, och att hon svarade mig ungefär såhär ”Sebastian om du läser riktigt duktigt i skolan, så kanske du kommer dit en dag”. Mycket riktigt, min mormor hade rätt – för hon och morfar fick se två av sina barnbarn på Nobelfesten. Dock berodde det kanske inte så mycket på min skolframgång…

Men ett minne som jag inte lär glömma i brådrasket bär jag allt med mig, för även om det var fråga om bara en kväll, så blev det en oförglömlig kväll med många upplevelser och nya intryck!

Sebastian Åstrand

P.S. för den som undrar varför vi bär studentmössor så beror det på att vi skulle representera Sveriges studenter och därav hörde mössan till. Men vi fick ändå bära våra finlandssvenska studentmössor med lyra i stället för den rikssvenska varianten med en blomma på ”lyrans plats”.

Just nu kretsar allt kring Norden…

Idag kom min lillebror Benjamin hem från Göteborg, vilket sannerligen är kul. Men samtidigt kan jag inte undgå att se vad Sverige har gjort med honom… Därigenom kom jag också in på jämföra olika företeelser mellan de Nordiska länderna.

Jo, idag åkte vi ut till Jakobstad-Karleby flygplats för att möta Benjamins flight från Stockholm – det är verkligen trevligt att de sedan ungefär 3 år tillbaka har en direkt flyglinje till Stockholm härifrån, det verkar nog också som att det behövs.
Men det första som slår mig när jag hälsar på min lillebror är att han skaffat skägg (?!), vilket nog ändrar profilen betänkligt på honom… Han motiverade skägget med att ”alla män i Skandinavien har skägg” – hm det får jag kanske genom honom rätt i 😉
Dessutom har gått och blivit vegetarian, av typen lakto-ovo-vegetarian, alltså en vegetarian som får äta dels vegetabiliska livsmedel men också ägg- och mjölkprodukter (han skulle nämligen inte kunna leva utan att äta bullar…) Som pricken över i:et så har han också börjat klä sig i koftor och andra plagg som förknippas med svenskar, den trendiga second hand shopping är inte långt borta gissar jag…

nordiska-flygbolag

Det är kul att de skandinaviska flygbolagen marknadsför Norden på sina flygplan: Norwegian med stjärtfenor målade med olika kända Nordbor, här med Greta Garbo och SAS i sin tur med de skandinaviska flaggorna då de är s.k. ”flag carrier” flygbolag för Skandinavien.

Men trots att han förvandlats till en stereotypisk ”svenne” med alla de laster som hör den svenska kulturen till, så kände vår labrador, Ebba, ändå igen honom när han klev in genom dörren och den tog krumsprång av glädje. Detta trots att Ebba ursprungligen är hemma från helfinska Kuopio, så kunde den ändå ha överseende med att en riktig ”hurri” (nedsättande ord på finska för svenskar och finlandssvenskar) är på besök hemmavid 😉

Ännu om min brors förvandling till svensk så berättade han om kul historia som han hade råkat utför på bussen i GBG. Det var nämligen ett par unga killar som hade misstagit, Benjamin, för att vara YouTube-kändisen PewDiePie och ropat PewDiePie efter honom. PewDiePie (egentligen: Felix Kjellberg) driver den mest visade kanalen genom tiderna på YouTube med inte mindre än 6,2 miljarder visningar (!) och han är hemmahörande från just Göteborg. Tydligen har Bennis förvandling till svensk gått överförväntningarna. 🙂

pewdiepie

Bild på YouTube-kändisen PewDiePie vars kanal har över 6,2 miljarder visningar – tydligen misstar folk på stan i Göteborg min bror Benjamin för att vara honom. Tänk vad litet skägg kan göra…

Annars är det också intressant att höra vad som sker därborta i Svea-rike, och Benni kunde i någon mån tillgodose sin storebrors nyhetshunger. Bland annat kommer Volvo att nyanställa 1 300 personer i Göteborg på ett bräde till sin biltillverkning i Torslanda (GP.se). Detta samtidigt som jag läser på Taloussanomat (finsk motsvarighet till Dagens Industri) om att nu går mer än var tionde (10%) Helsingforsbo på utkomststöd (finska: toimeentulotuki, i Sverige känt som försörjningsstöd). Jag undrar med, viss oro, när vi hemma i Finland skall kunna vända trenden åt ett mera positivt håll?

Men samtidigt tror jag det har att göra med att vi måste bli bättre på att marknadsföra våra produkter ute i världen, att skapa bättre och starkare ”brand” på samma sätt som svenskarna är otroligt skickliga att göra. Tydligen har man också vid den finska tankesmedjan EVA också uppmärksammat detta fenomen, inte minst genom att när man går längs med Alexandersgatan i Helsingfors så ser man på en promenad över 20 svenska klädmärken (Boomerang, Tiger of Sweden, WESC, Björn Borg etc.) – Youtube video på finska om fenomenet.

Eller som i videon ovan var Zlatan marknadsför Volvo XC70 med sloganen ”Made by Sweden”, genom att sjunga nationalsången (jag vill leva – jag vill dö i Norden).

Sen lyckades ju också en svensk reklambyrå skapa den mest visade bilannonsen genom tiderna, genom att anlita Van Damme för att göra en ”splitt” mellan två lastbilar som backar parallellt bakåt. Hur kom man på den idén?

Men det går i och för sig inte heller att sälja ”luft”, det krävs ett visst mått av innovation också. Volvo har ju t.ex. utmärkt sig genom säkerhet (tre-punkts bilbältet uppfanns av Volvo). Se t.ex. videon nedan var Volvo utanför GBG demonstrerar deras automatiska bromssystem på en Volvo FH lastbil, vilket räddar personbilen från att bli mosad. Märk väl, lastbilen är lastad så att den väger totalt hela 40-ton (!), och jag som har lastbilskörkort kan säga att det är inget man bromsar in i brådrasket precis…

Samtidigt skall man minnas att allt på inte är bättre i Sverige… För det finns nog också problem där som är okända i Finland tack och lov. Jag, och på senare tid också mina bröder, har som vana att titta på TV-programmet Veckans Brott som sänds på SVT varje tisdags kväll under hösten och våren. Genom det programmet får jag sådär lagom med avkoppling från juridiken, i formen av en mera populariserad (folklig) version genom att de följer upp kända brott i Sverige. Programmet finns tillgängligt på webben – SVT Veckans Brott (också från Finland).

smashandgrabbisverige

Exempel på en Smash and Grab stöld i Sverige – en företeelse som tack och lov knappt finns i Finland (ännu). (Bild från sr.se)

Ett tillvägagångssätt som är nästan helt okänt i Finland, men som inträffar ett tiotal gånger per år i Sverige är de s.k. Smash and Grab stölderna. Var tjuvarna med hjälp av ett stulet fordon vanligen forcerar entrén till t.ex. en stängd hemelektronikbutik, och sedan länsar butiken och flyr i en annan bil från platsen. (Exempel här på SR.se) Enda ”fördelen” med sådana stölder är att det inte brukar uppstå personskador utan det utsträcker sig till enbart (omfattande) materiella skador. Nästan gång du besöker t.ex. Gigantti i Vasa så kan du notera att de före entrén har gjutit halvmeterhöga betong ”pelare” vars syfte är bl.a. att skydda butiken från dylika stölder. Men som tur är sker inte dessa typer av stölder i Finland ännu, vad jag vet.

Nu skall jag återgå till mitt skrivande av mitt seminariearbete i familjerätt (perheoikeus), som också skrivs i en Nordisk kontext om intressebevakningsfullmakten (finska: edunvalvontavaltuutus). Samtidigt som Tuure Kilpeläinens låt Vaeltava aave spelar i hörlurarna. Dessutom kommer en av mina kusiner från Umeå över till Vasa på besök med färjan till helgen… Så just nu verkar allt kretsa kring Nordiska företeelser för mig 😉

Sebastian

Reklam som väcker tankar (1/2)

Ibland stöter man på reklam som väcker litet mera tankar, än ”att den där produkten måste jag köpa”. Ibland är det för något politiskt parti, andra gånger för någon naturskyddsorganisation och ibland i ”vanlig” kommersiell reklam där de (råkat) få in en tanke i själva reklamen.

Jag hörde häromkvällen på bussen från Jakobstad till Vasa ett par diskutera skillnaderna mellan reklam i Finland och Sverige. Hade jag suttit litet närmare hade jag gärna gett mig in i diskussion, men så blev det inte. Deras konklusion var dock att svensk reklam generellt håller en högre klass och kvalité i jämförelse med sitt finska dito. Finlandssvenskarna är ju i en rätt så ovanlig position då vi konsumerar både finsk och svensk reklam parallellt, i alla fall om man följer bägge länders medier så blir det ju oundvikligen så.

När jag för en tid sedan besökte Handelshögskolan i Stockholm, och stod och väntade på bussen vid busskuren på Sveavägen, så noterade jag en reklamaffisch av det litet ovanligare slaget. Se nedan.

allbright_reklam

Den här reklamen väntade mig utanför Handelshögskolan, och väckte en hel del tankar hos mig.

Orsaken till att reklamen satt just vid den här busskuren var det att den var direkt riktad till oss som studerar på Handels. Jag har noterat motsvarande reklam utanför KTH (Kungliga Tekniska Högskolan), och det är nog ingen slump att de är placerade var den är placerade. Den här reklamen vill ju som all annan reklam förmedla ett budskap, men inte direkt sälja någonting genom att t.ex. presentera en färdig lösning på ett problem.

Och i någon mån fyllde väl den aktuella reklamen sin funktion, då jag ännu flera månader senare ibland återkommer till budskapet i tankarna. Däremot har jag nog ingen färdig lösning att presentera på hur man skulle få jämställda bolagsstyrelser, eller om det är ens eftersträvansvärt att det ”alltid” skall råda 50/50. Missförstå mig inte nu, min åsikt är nog att vi skall sträva efter jämställdhet – men kompetens bör nästan alltid gå före andra yttre faktorer som kön och etnicitet.

För risken som jag ser det är att om man börjar kvotera i bolagsstyrelser är att man riskerar att förlora kompetens, en kompetens som ser till att bolagen ”rullar” och både bidrar till att skattemedel flyter in till samhället och att arbetsplatser finns kvar och att nya uppstår.

En tanke på vägen, som jag noterat finns det ett underskott på kvinnor på tekniska utbildningar t.ex. diplom/civilingenjörs utbildningar. Vad leder det här till i längden då? Jo, att rekryteringsunderlaget oundvikligen blir mindre för de stora bolagen – då de vanligen rekryterar ingenjörer till sina styrelser. Vilket inte är så konstigt eftersom många av de största bolagen i Norden är teknikintensiva företag, t.ex. Nokia, AstraZeneca, Statoil, ABB, Volvo och AlfaLaval (se t.ex. OMX Nordic 40, för de 40 största Nordiska börsbolagen).

kvinnlig-ingenjor

Som ingenjör blir man vanligen på sikt förman (eller specialist), och skaffar därigenom nödvändig kompetens för att fungera i bolagsstyrelser och dyl.

Dessa bolag är beroende av skickliga och kompetenta ingenjörer/ekonomer för att de skall fortsätta vara innovativa och konkurrenskraftiga i en global konkurrens. Så därav borde man åtgärda ett av grundproblemet och få flera tjejer att välja en teknisk utbildning än idag. I så fall skulle problemet i bästa fall lösa sig självt, anser jag, eftersom urvalet av kunniga kvinnliga ingenjörer (och potentiella styrelsemedlemmar) då automatiskt skulle bli större.

Nåväl, nu tänker jag inte skriva mera om ”kvinnosaksfrågan” som det hette under 1800-talet till mitten av 1900-talet, för det är litet av minerad mark. Utan det här var närmast ett exempel på hur reklam kan trigga igång tankeprocesser, som ibland blir långvariga.

Men jag tror att organisationen AllBright som strävar efter mera jämställdhet har hittat en bra plattform genom att synas på relevanta ställen, med slagkraftig reklam. För även om få går rakt från Handels eller KTH direkt till en börsbolagsstyrelse, så är det ju relativt ofta dessa forna studenter som en dag intar styrelserummen och då kan det ha varit bra att ha sått tanken tidigt hos dessa. Men ännu för att summera, svensk vs. finsk reklam, så har jag aldrig stött på någon motsvarande reklam vid Helsingfors universitet, vilket är synd. Då det också är en plats att synas på motsvarande sätt i Finland, som utanför högskolorna i Sverige.

Sebastian