Vårterminen = färdig

Här på juridiska fakulteten verkar det som om de vill hålla kvar oss studenter in i det längsta innan de släpper i väg oss på grönbete (läs: sommarlov). Men i fredags fick jag så officiellt sommarlov 🙂

I måndags var det dock urvalsprov till juridiska fakulteten, och jag valde i år igen att fungera som övervakare vid inträdesproven. I år ville dock fakulteten att jag skulle ta ett ”steg upp” och fungera som en av de ansvariga övervakarna för de som behövde specialarrangemang, vilket faktiskt gav litet mera stimulans och extra klirr i kassan (eller hur var det nu, egentligen?).

juridik-urvalsprov

Många nervösa inträdessökande passerade de här dörrarna i måndags…

Årets urvalsprov har dock förändrats något sedan tidigare år, för i år så var det färre frågor, fem stycken istället för sju som tidigare. Vidare så har man också tidigarelagt provet, så att det infaller i slutet av maj istället för i mitten av juni som tidigare, och som tredje förändring så har man kortat av svarstiden från fem timmar till fyra timmar. Relativt omfattande förändringar således… Men det ryktas faktiskt att mera förändringar är påkommande inför kommande antagningsomgångar.

Jag vet att många som läser min blogg gör det av intresse av att få veta hur det är att studera på juridiska fakulteten, men också sådana som planerar att söka in till juridiska. Det syns inte minst genom vilka sökord som används för att hitta hit, enligt statistikprogrammet Statcounter. Därför borde jag väl kort nämna den förändring som eventuellt kan vara för handen. I praktiken skulle urvalsprovet sannolikt bestå till ca 50% av flervalsfrågor och ca 50% av essäfrågor, alltså relativt lika som idag förutom att det skulle vara flera flervalsfrågor. Den stora skillnaden skulle istället gälla själva rättningen av urvalsproven. För först skulle man (maskinellt) rätta flervalsfrågorna och av dessa kanske ta den 1/3 med högst poäng vidare i processen. Detta skulle då innebära att man endast skulle läsa essäerna av de med högst poäng på flervalsfrågorna, och resten av svaren (oss emellan sagt) i praktiken skulle gå till pappersåtervinningen. På det här viset skulle man då kunna spara resurser (läs: pengar) och optimera processen, då man skulle ha mycket färre essäer att rätta. Personligen är jag inte helt såld på den tanken. Men vi får se vad som händer. Mera om kommande förändringar på Dekanens blogg (på finska).

Innan jag lämnar årets urvalsprov därhän i det här inlägget, så vill jag lägga till en länk till frågorna i årets urvalsprov. Frågorna hittar du här (.pdf). Och som allmän kommentar om frågorna, så tycker jag att de flesta frågor var ovanligt intressanta för en gångs skull – för normalt brukar bara 1 eller 2 vara sådana frågor som skulle vara intressanta att klura på, men i år föll frågorna, åtminstone, mig i smaken. Eller så kommer sommarlovet verkligt lägligt för mig, när jag börjar tycka att det vore intressant att enbart för ”nöjesskull” börja klura på juridiska frågeställningar 😉

20150529_132120000_iOS

Kollage av bilder: 1. Sommarlov och bussen mot Jakobstad. 2. Lunch på Kaffehuset August i Vasa, i form av en rikssvensk klassiker: dillstuvad potatis tillsammans med gravad lax som blivit toppad med hovmästarsås (underbart! för en fiskälskare som mig). 3. Citat hämtat ur boken ”Den allvarsamma leken” av Hjalmar Söderberg. Kul att äntligen igen ha tid för att läsa skönlitteratur.

Men nu har jag som sagt fått sommarlov från universitet åtminstone, för i nästa vecka väntar nog hederligt arbete i stället. Men på sitt sätt är det nog skönt att få lämna teorin för ett ögonblick och ge sig ut i de praktiska sammanhangen, för det är nog därigenom man verkligen lär sig något. Eller som Advokatbyrån Krogerus slogan lyder vid studentrekryteringen ”Law School teaches you theory. Now see it in action!”.

Våren är förutom för inträdessökanden också en intressant tid, då mycket annat är statt i förändring. Däribland kan nog nämnas att min lillasyster tog studenten igår (lördags) från samma gymnasium (Jakobstads gymnasium) som själv fick studenten ifrån för nästan 4,5 år sedan (vintern 2010). Få se vad hon hittar på till hösten: blir det mellanår eller blir det studier direkt på? Åtminstone har storebror hjälpt henne med att söka till Sverige, jag har ju ”litet” erfarenhet av den saken, så det var nog enkelt kirrat 🙂

Sebastian

En liten uppdatering

Det har onekligen blivit litet tunnsått med uppdateringar här på bloggen under den senaste tiden, vilket har sin förklaring i att jag har haft ganska fullt upp. Här kommer nu i alla fall ett litet utdrag över saker som jag hunnit med, utöver resan till Bryssel som jag skrev om i föregående inlägg.

Få se, var ska jag börja. Jo, kanske med Studentmissionen och dess verksamhet, för vi avslutade vårterminen för ungefär två veckor sedan med en mycket trevlig vårfest. Vårfesten ordnades med vilda västern tema, vilket gav en annorlunda touch till det hela! Men kul hade vi det verkligen, för fick bland annat lära oss att dansa s.k. line dance (eller åtminstone en introduktion till den ädla konsten) och testa våra kunskaper om vilda västern i en knepig frågesport.

10835272_10153390033067164_9006332357693877148_o

Här får vi en lektion i line dance!

10955500_10153389910487164_6486450302020300090_o

Utöver lära oss att dansa, så fick även tävla i att kasta lasso och liknande. Rackarns kul program de hade ordnat!

10925509_10153389906357164_1034525246254522596_o

Men det fanns också tid för litet djupare diskussioner. I det här ögonblicket diskuterar vi antagligen aktiemarknaden…

11289128_10153390062857164_2788360201948203600_o

Ett annat tävlingsmoment var att de olika grupperna skulle försöka stå på en tidning, som vartefter veks så att den blev mindre och mindre.

Vidare så passade jag på att besöka att Jakobstad i helgen för att bl.a. fira familjens hund Ebba som fyllde nio år i fredags. Tänk vad tiden går. För jag tycker inte alls det gått särskilt länge sedan vi hämtade hem Ebba från kennel Bear’s i Kuopio, men de facto så är det nu över 8,5 år sedan (jag var då själv 15 år gammal…).

20150515_125951000_iOS

Här poserar labradoren Ebba tillsammans med mamma och matte på stranden till familjens sommarstuga i Larsmo (Bastuhamnen).

På torsdag (Kristi Himmelsfärd) så hade flygklubben ordnad med en flygdag vid flygfältet i Kronoby (Karleby-Jakobstad flygplats), som är en årligen återkommande tillställning. Dock brukar det variera litet i hur mycket man satsat på tillställningen, och i år var den kanske litet mindre påkostad. Det var också mindre folk på plats en annars och antar att det gråtrista vädret hade sin beskärda andel i den saken, men i och för sig så gillar jag när det är litet tunnare med folk på dylika tillställningar. Men det fanns nog en del att beskåda för det!

Sebastian Åstrand

Jag bredvid ett Cessna 172 flygplan vid flygfältet. Drömmen om att ta flygcertifikat vaknar onekligen igen.

En kul sak som var ny för i år var en flygsimulator av litet annan kaliber än den man normalt har hemma vid datorn (tänk Microsoft Flightsimulator och liknande), för det här var som cockpiten i ett riktigt plan. Flygplanet i fråga var ett Boieng A320, det vill säga samma modell som det av GermanWings och som kraschade här i våras.

20150514_113601377_iOS

Ur flygsimulatorn. Här står vi på startbanan vid London-Heathrow och väntar på clearance från ATC (Air Traffic Control, d.v.s. flygledning) för takeoff mot ARN (Stockholm-Arlanda).

overbokatflyg

Beskriver litet hur jag kände mig när jag tog plats i simulatorn…

Sebastian


Photo credit för bilderna från VSM:s vårfest går till fotograf A. Ylimäki som publicerat bilderna på Facebook.

Missbruk av Instagram?

Var går egentligen gränsen för hur långa inlägg man får skriva på exempelvis Instagram, och varför inte också på Facebook för den delen också? Jag kom att fundera på den saken då jag har ”begåvats” med en förmåga att skriva relativt långa inlägg, särskilt på Facebook, men tydligen verkar också det här beteendet ha smittat av sig på hur jag skriver i andra sammanhang också, nu senast alltså på Instagram.

Texten nedan tillsammans med den obligatoriska bilden är mitt senaste inlägg på Instagram som jag publicerade där igår. Månne det här inlägget är litet i längsta laget för ett inlägg där?

”Trots att jag hunnit flanera utefter Vasas många (och långa) esplanader i närmare tre års tid, så upptäcker jag ändå ibland detaljer som jag tidigare inte varseblivit. En sådan iakttagelse gjorde jag även idag, då jag noterade att ”Hovrättsesplanaden” på vissa skyltar alltjämt skrivs ”Hofrättsesplanaden”. Kul att man låtit den gamla skrivformen fortleva, man känner faktiskt litet av #historiensvingslag och svenskans släktskap med #danskan (tänk: afdeling-avdelning m.fl.). Det kan ju tyckas vara en petitess, men jag läste att nämnda esplanad faktiskt är Finlands äldsta (åtminstone enligt #wikipedia) och längs med den har jag hunnit spatsera av och an i tre år utan att känna till den saken heller.
Litet #allmänbildning i vardagen alltså…
#Vasa #Vaasa #Historia #Finland #Hovioikeus #Esplanad #Puistikko #Hovrätt eller #Hofrätt som i #Sturehof”

vasa-hovrattsesplanaden

Jag har en förmåga att notera smådetaljer och ”avvikelser” från det normala, som här att man skrivit ”hovrätt” med ”f”.

Men jag fortsatte ännu med att skriva en kommentar till mitt ursprungliga inlägg, som löd:

”Däremot minns jag ännu årtalen för när Finland (då som en del av #Svearike) fick sina hovrätter (#Åbo 1623 och Vasa 1775). Varför det? Jo, för trots att det nu har hunnit passera 4 år sedan jag läste till inträdesprovet (våren 2011) till #oikis så minns jag fortfarande sådana detaljer ur inträdeslitteraturen (ena boken handlade om rättshistoria.). Skrämmande, hur vissa saker kan bli inpräntade i ens minne… Hälsningar av en lätt skadad #juriststudent 😉 ”

Men på tal om bilder och bildtjänster så måste jag ta tillfället i akt dela en bild från Pörkenäs lägergård i Jakobstad. Jag säger redan nu att bilden inte är tagen av mig, utan av M. Sarvela som har publicerat den i ”Jeppis gruppen” på Facebook (och tillåtit att man delar den).

porkenas_lagergard_jakobstad

Solnedgångarna ute på Pörkenäs lägergård är alltid otroligt vackra och storslagna på samma gång. Den här bilden är tagen ut mot havet, och i förgrunden skymtar man sandstranden med korset i centrum.

Till sista bild för det här inlägget väljer jag ytterligare en bild från strandpromenaden i Vasa (jag publicerade ju en bild i föregående inlägg också.).

strandpromenaden_vasa_finland

Så otroligt fridfullt och vackert på samma gång! Vasa universitets campus fotat från Strandpromenaden, i jämnhöjd med Havtornen vid ÅA.

Sebastian

Vardag och IT-juridik

Under de två senaste veckorna har jag främst sysselsatt mig genom att jobba på med diverse skolarbeten som legat på hög. För en sak som karaktäriserar studierna här på juridiska fakulteten är att schemat är relativt ojämnt fördelat: vissa veckor är fulltecknade med halv- eller heldags långa föreläsningar, medan andra veckor kan vara så gott som tomma på undervisning.

Men ett tomt schema innebär dock inte per automatik att man skulle vara ledig, tvärtom så brukar det innebär en hel del självstudier (och ibland också grupparbeten) i form av olika essäer och uppgifter som ska färdigställas inom en relativt snäv deadline. Den andra formen av självstudier är tentläsning där man förbereder sig inför en kommande tentamen (finl. ”tent” av finskans ”tentti”). Oftast kan det då handla om ett par tusen sidor litteratur som borde präntas in i ens minne så att man sedan vid själva tenten förhoppningsvis kan få ner ett svar på basis av vad man läst och i form av ett logiskt svar också… För det som kännetecknar universitetsstudierna och kanske framförallt studierna i juridik är att man borde ha både ett kunnande som sträcker sig över de stora helheterna ner till de enskilda detaljerna. För om man bara kan detaljerna så blir svaret ofta ologiskt med många spretande trådar, medan om man bara kan helheten så blir svaret istället relativt fattigt på innehåll och verklig substans. Ja, det här var den här dagens introduktion till ”juridisk studieteknik” 🙂

vasa_universitet_forelasning

Föreläsning i IT-juridik på Vasa universitet. Juridiska utbildningen i Vasa samarbetar med de andra universiteten i Vasa (Hanken och Vasa universitet) kring vissa kurser.

Men över från de stora helheterna till vad jag sysslat med i detalj. För nu när jag studerar s.k. magisterstudier så ingår det där en del valbara kurser, som i princip kan vara vad som helst som man finner intressant – i studiepoäng utgör denna del 27 poäng av magisterexamens hela poängtal på 120 sp. I kandidaten (rättsnotarieexamen) som jämförelse, så ryms det bara 7 sp (hela examen omfattar 180sp). Själv har jag valt att plocka främst olika juridiska kurser som valbara kurser, och som senare ska ingå i min magisterexamen.

Just nu så går jag en kurs i IT-juridik på Vasa universitet som förverkligas i samarbete med Helsingfors universitet. Jag har under några år sneglat på den aktuella kursen i kursutbudet, men tidigare år har jag inte fått den kursen att passa ihop med mitt övriga schema. Men skam den som ger sig, för i år kunde jag gå kursen då jag hade relativt lite schemalagd undervisning i övrigt. Att jag är intresserad av just IT-juridik är kanske inte helt främmande i och med att jag fungerat som företagare inom IT-sektorn samt att jag också har ett relativt stort teknikintresse.

IT-juridiken är ett relativt brett område, för dels kan man tala om ren IT-juridik men i IT-juridiken ingår också som en komponent i många andra rättsområden på olika sätt. Men för att nämna ett ”rent” IT-rättsområde så kommer jag närmast att tänka på dataskydd och rätten till personlig integritet. För det här är två områden som blommade upp inom IT-juridiken efter att man under de senaste decennierna gått över till att behandla allt mera uppgifter i olika datasystem, och inte vilka uppgifter som helst, utan ofta uppgifter som rör enskilda individer. Uppgifterna kan ju gälla allt möjligt från ett medlemsregister för en förening innehållande medlemmarnas kontaktuppgifter till ett komplett journalsystem där uppgifter om alla patienters hälsotillstånd sparas. När alla dessa uppgifter sparas i ett centraliserat register så uppstår det många fördelar, men också en del besvärliga frågor som behöver redas ut. Fördelarna med heltäckande register är lätta räkna ut, för tack vare sådana register så kan man effektivisera olika processer (modeord i dessa tider…): t.ex. inom vården så ökar möjligheten till korrekt och snabb vård om man har patientens samtliga uppgifter tillgängliga på samma ställe på en gång. Men det finns som sagt ett flertal frågor som med fog ändå måste ställas i sådana här sammanhang, exempel på sådana frågor är: vem ska ha tillgång till registret, ska det loggas vem som kollar vad och när i registret och till vem kan uppgifter lämnas ut från registret? Alla dessa frågor hänför sig till rätten till personlig integritet som de facto är en grundlagstryggad rättighet här i Finland och dessutom stadgas det om saken också ibland annat Europeiska människorättskonventionen (så här finns också en koppling till folkrätten…).

Jag brukar dock varva studierna med olika nöjen, och under den gångna tiden har det oftast betytt att jag gått ut på restaurang en gång i veckan – antingen själv eller i sällskap med någon bekant. Efter att ha prövat en del restauranger här i Vasa så har jag nog funnit min stående favorit, i alla fall när det gäller lunchrestauranger: Rosso. Rosso ingår i S-gruppen och är en restaurangkedja som finns representerade i stora delar av Finland (dock inte i Jakobstad). Jag har nog tidigare besökt Rosso ganska frekvent, särskilt när jag varit på resande fot i Finland. Men det jag helt missat var att de också serverar speciella luncher till ett förmånligare pris än a´la carte, men utan att nämnvärt pruta på matens kvalitet eller andra egenskaper, det är bara utbudet av tillgängliga rätter som är mindre vid lunchtid, men de flesta lunch alternativen är ändå helt bra.

rosso_vasa_kottbullar

Rosso i Vasa är alltid ett säkert kort! De serverar italiensk inspirerade rätter till ett lunchpris som jag finner skäligt, dessutom i en skön atmosfär.

Man märker att det börjar vara vår i luften nu också, för dagarna blir längre och ljusare vilket åtminstone har lockat mig att ta en del kvällspromenader längs med promenadstråket som går bredvid vattnet/havet här i Vasa. Nämnda stråk är nog ett av de vackraste platserna i Vasa, i mitt tycke åtminstone 🙂

vasa_abo_akademi_strandkvarnen

Havtornen vid Åbo Akademi i Vasa. Längre bort i horisonten skymtar man Vasa universitet (ute på Brändö).

Trevlig fortsättning på våren till er!

Sebastian

Några ögonblick ur veckan

Ja, nu börjar vårterminen på verkligt ta fart märker jag, särskilt vad det bekommer studierna. Jag har ju faktiskt gått och anmält mig till ett av juridiska fakultetens projekt. Vad innebär då ett projekt? Jo, det innebär att man inom den tid projektet pågår skall skriva och färdigställa sin egen magisteruppsats (vardagligt kallad för ”pro gradu avhandling” i Finland). Dessutom har också Studentmissionens verksamhet vaknat upp på riktigt ur dvalan efter jullovet, och en av vårens större satsningarna som föreningen gjorde var ett ”cocktail party” i förra veckan. Så alltid är det något på gång.

juridiska-fakulteten-golden-retriver

Studiesekreterarens Golden Retriver möter en ibland i korridoren på juridiska fakulteten, så också i tisdags förra veckan 🙂 Jag tror inte att det råder en lika hemtrevlig stämning på alla universitet…

Graduskrivandet innebär att det blir en hel del självstudier, för genom avhandlingen skall man, åtminstone i teorin, visa att man kan skriva vetenskaplig text självständigt. Få se om jag bemästrar det, men nog ska det säkert gå bra med litet stöd och input av ens handledare och andra lärare/studenter som finns runtikring.

Vasa Studentmission ordnade förra veckans torsdag (12.2.) ett s.k. Cocktail party för studerande med syftet att föreningens medlemmar skulle få ha en kul kväll i vintermörkret. Och en kul kväll blev det också, vilket undertecknad kan intyga när som helst 🙂

Några bilder från kvällen i Åbo Akademis foajé, var vi hade mingel och dansträning (!). Ja, du läste rätt – vi fick lära oss att dansa Lindy Hop (eller för att vara riktigt precis, en variation av det vid namn Charleston).

vasa-studentmission-cocktailparty1

Här är en del av gänget samlat, spända av förväntan före dansträningen skall börja. Kanske vore det läge att hänga av kavajen, för det här kommer att bli svettigt…

vasa-studentmission-cocktailparty2

Danslärarna in action! I början var alla lite stela – men sen släppte det och det var sjukt kul, faktiskt!

vasa-studentmission-dans-lindy-hop

Nu är gänget på gång på allvar. Det krävs litet flow för att kunna dansa en swing-dans i 8-takt… En viss brist på manliga kavaljerer hade vi dock, så häng på nästa gång killar…

Här kommer till sist några bilder från kvällens vimmel.

vasa-studentmission-styrelsen2014-2015

Här är styrelsen för Vasa Studentmission samlad, så närapå som på en medlem. Bilden kunde nästan vara tagen direkt från ett stort bolags årsredovisning, porträtterande deras ledningsgrupp, inte sant?

vimmelbild1

Bilder från vimlet – den litet mera inofficiella versionen. Kanske kunde jag också passa som en riktig bohem? Rekvisitan bidrog också till att lyfta vimmelbilderna en aning…

vimmelbild2

Tre ganska stiliga herrar samlade på en bild: en ekonom, en ingenjör och en jurist 🙂 Vi är dock relativt mjuka på insidan, trots att våra respektive yrkesval utåt kanske kan framstå som något hårda….

Samtliga bilder från Cocktail partyt är hämtade från Studentmissionens Facebook sida, fotograf är S. Ylimäki – för fler bilder besök gärna VSM sida på Facebook.

Sammantaget så har det varit en relativt bra balans mellan studier och olika nöjen på den senaste tiden, det bidrar säkert också till en någorlunda sund och hälsosam livsföring i övrigt, hoppas jag.

Sebastian

En helg i Helsingfors

I fredags så var det på nytt dags för mig att packa väskorna och bege mig ner söderut med tåget till vår huvudstad, Helsingfors. Denna gång var syftet med resan att delta i andra modulen på Magma Akademin, en kurs som jag påbörjade i mitten av januari i år.

Den som känner mig, vet att jag är tidsoptimist, och det är sak som jag sällan förnekar. I dessa tecken så väntade jag till torsdags eftermiddagen innan jag skulle boka tågbiljetterna till fredagsmorgonens resa. Döm om min förvåning då jag via VR:s hemsida fick beskedet att tåget, ett Pendolino som skulle avgå kl. 7:00 från Vasa, var fullbokat! Jag trodde inte det var möjligt att ett tåg skulle bli fullbokat. Därmed blev det ett par oroliga ögonblick, innan jag fann att det som tur var fanns lediga platser i 1 klass – dessa biljetter är ju dock aningen dyrare – men så fick det bli, för det var inte en alternativ att lämna bort på grund av ett fullsatt tåg.

Nå, fredagsmorgonen kom så, och jag begav mig i relativt god tid till tågstationen. På plats där, så blir jag igen tvungen att gnugga mig i ögonen en aning, eftersom det på det enda spåret som finns vid Vasa tågstation står ett gammalt InterCity tåg. Jag hade ju väntat mig ett toppmodernt Pendolino som skulle avverka sträckan Vasa-Helsingfors på 3,5 timme. Därav frågar jag något oroligt av konduktören utanför tåget, om just detta tåg ersätter Pendolino tåget till H:fors. Han svarar mig då att ”Pendolino se on finito!”, (på svenska: Pendolino ja, det är finito!). Må vara att jag vid tillfället något stressad, men jag kunde ändå inte låta bli att dra på munnen en aning åt hans, i mitt tycke fyndiga uttryck, om att Pendolinot är finito. För Pendolino tågen tillverkas nämligen i Italien, och finito är ju italienska för kaputt… (Uppenbarligen har inte de italienska tågkonstruktörerna beaktat de finska vinterförhållandena tillräckligt väl?)

vasa-helsingfors-intercity-business-class

Jag hade väntat mig Pendolinos bekväma Business class, men istället fick jag sitta i en egen kupé på ett gammalt IC tåg… Men nog funkade det också riktigt bra: tidningar och kaffe/té ingick ändå 🙂

När jag väl embarkerat tåget, så informerade konduktören oss om att tåget nästan torde klara av att hålla tidtabellen, eftersom tåget var ett bra exemplar (”vararunko”) och det opererades av en utomordentlig förare. Tågresan förflöt sedan i relativt god mak till Helsingfors, och vi rullade in 15 minuter efter tidtabellen på Centraljärnvägsstationen.

På plats i huvudstaden var det sen dags för mig att söka mig vidare ut mot Hagnäs. Det skulle bli mitt första besök i Hagnäs (Hakaniemi), som är en stadsdel i H:fors, så jag hade kollat upp litet vartåt jag skulle söka mig. Enklaste sättet att ta sig från C-stationen, var att ta metron till Hagnäs station och därifrån fortsätta till det s.k. runda huset där vi skulle mötas upp. För därifrån skulle vi sedan fortsätta gemensamt till SDP partikansli, som också låg ute i Hagnäs.

helsingfors-hagnas-metrostation

En synnerligen sympatisk annons i Helsingfors metron innehållande en påminnelse om att man ”inte kan gå vilse i Helsingfors metron, förutsatt att man väljer det rätta spåret av två”. För metron i H:fors har nämligen bara en linje…

Jag hittade utan större problem fram till runda huset, och efter ett kärt återseende med de andra deltagarna så fortsatte vi i ”gåsmarsch” till SDP.

partiet-SDP-kansliet-helsingfors

Lämmeltåget av deltagare i Akademin är på väg att inta SDP:s partikansli. (Eller som jag hörde någon säga: ”vi ser ut som en dagisklass på på rundvandring i stan…”)

SDPs-sammantradesrum

Inne i SDP:s sammanträdesrum. På ändan av bordet brukar Antti Rinne (Finlands finansminister och partiordförande sitta). På väggarna har SDP gjort upp sin kampanj strategi för de två -gångna- veckorna (vilket var orsaken till att vi fick fotografera här.) Sällan ges dock möjlighet till att man skulle få bekanta sig med ett partis media strategi etc. från ”insidan”. Längst till vänster skymtar du Reijo Paananen, partisekreterare för SDP.

För den första dagen av två, d.v.s. fredagen, var i huvudsak dedikerad till två studiebesök. Det första var som sagt hos SDP, som är Finlands socialdemokratiska parti, och Finlands andra eller tredje största parti beroende på opinionsmätning. (De fyra stora partierna i Finland är: Centern, Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Sannfinländarna).

Det andra besöket gick till Försvarsministeriet där vi skulle träffa statssekreteraren Marcus Rantala, som är statssekreterare till Carl ”Calle” Haglund (försvarsminister, SFP). Även det besöket var givande, för vi fick dels en inblick i ministeriets verksamhet men också i balansgången mellan politik och vanligt tjänstemannaarbete. För till syvende och sist så handlar ju ministeriets uppgift om att verkställa de beslut som politikerna fattat, tjänstemännen kan inte i någon (större) omfattning börja föra en egen linje i olika frågor.

forsvarsministeriet-finland

Försvarsministeriets huvudbyggnad på Södra magasingatan, i stadsdelen Gardesstaden (Helsingfors centrum). En representativ fastighet i ett representativt område, må vara att militärens ledning inte håller till här – utan de sorterar under den s.k. huvudstaben med egna lokaler.

runebergstarta-forsvarsministeriet

Vid försvarsministeriet blev vi bjudna på Runebergstårta, gårdagen till ära (torsdagen 5.2 inföll nämligen Runebergsdagen). Det var bara punschen som fattades, för det lär Runeberg själv ha druckit till denna ädla bakelse (utöver kaffet naturligtvis)…

Efter de två besöken så hade vi en kort föreläsning om val och valdeltagande som främst kretsade kring vilka faktorer som inverkar på hur folk väljer att rösta i nationella val. En intressant notering var dock den att man relativt bra genom att känna olika bakgrundsfaktorer för en person kan förutsäga med relativt stor sannolikhet på vilket parti denne kommer att rösta på, eller åtminstone vilka partier som är aktuella. T.ex. det faktum att jag har svenska som modersmål gör det mycket sannolikt att jag kommer på att rösta på SFP (Svenska folkpartiet)…

Kvällen fortsatte sedan med traktering på Café Esplanad, där vi förutom mat, även bjöds på ett intressant föredrag av Li Andersson från Vänsterförbundet. Hon talade bl.a. om vilka utmaningar det finns i att verka som politiker, och hur man ”kickar” igång en politisk karriär. Må vara att jag inte delar hennes politiska åsikter/värderingar (jag drar mera åt det blåa hållet), men jag fann henne som en synnerligen intressant och stimulerande politiker – flera politiker kunde med fördel ha samma framtoning som hon…

Oj så gott, det var att ge sig an denna anrättning, efter att ha haft en intensiv dag på stan. Den bestod av varmrökt lax, potatispuré, sparris och olika rotfrukter som gratinerats. Café Esplanad tycks onekligen veta hur man förnöjer en Österbottning som gillar fiskrätter... Detta i kombination med trevliga och intressanta samtal, gjorde måltiden fullödig.

Oj så gott, det var att ge sig an denna anrättning, efter att ha haft en intensiv dag på stan. Den bestod av varmrökt lax, potatispuré, sparris och olika rotfrukter som gratinerats. Café Esplanad tycks onekligen veta hur man förnöjer en Österbottning som gillar fiskrätter… Detta i kombination med trevliga och intressanta samtal, gjorde måltiden fullödig.

Lördagen åtgick i sin tur främst åt en paneldebatt och olika föreläsningar/workshops.

paneldebatt-samlingspartiet-sfp-degrona-sannfinlandarna-magma

Politisk paneldebatt pågår i tankesmedjan Magmas lokaler. Fyra riksdagskandidater diskuterar under ledning av Staffan Bruun (från HBL), och svarar på våra frågor. Panelen bestod av representanter från Samlingspartiet, SFP, De gröna och Sannfinländarna.

Det här blev ett långt och omfångsrikt inlägg, dessutom med en hel del bilder. Vilket också i någon mån var helt avsiktligt, eftersom jag tänkte pröva på att inkludera litet mera bilder i något av mina inlägg än vad jag brukar. Är det något som du som bloggläsare gillar eller inte gillar? Längden på det här inlägget speglar kanske också det faktum att dessa två dagar var intensiva, med ett omfattande program, för inlägget behandlar ju de facto bara 2 dagar… Men givande var det – jag ångrar inte för en stund att jag sökte till Akademin!

Sebastian

Två gråtrista städer på en vecka

Att januari månad, när det kommer till vädret åtminstone, kunde vara en såhär pass gråtrist månad, hade jag nästan glömt bort. Detta verkar åtminstone vara fallet här i Österbotten, för oberoende om jag är i Jakobstad eller Vasa så ser det relativt likadant ut.

Men samtidigt, så är det nog främst vädret som är gråtrist – det behöver ju inte nödvändigtvis smitta av sig på humöret eller ens sinnestillstånd i övrigt, hoppas jag åtminstone 😉 För jag har märkt att vädret åtminstone har en viss positiv inverkan på studierna, det gråa och kalla vädret gör att man är mera motiverad till att läsa och studera. Har du också den erfarenheten?

ekgarden-vasa-juridiska-utbildningen-helsingfors-universitet

Såhär trist ser innergården ut i januari månad, vid juridiska utbildningen i Vasa. Åtminstone får den här vyn en inte att direkt längta ut… Vilket kanske har en positiv effekt på studierna?

En annan faktor som säkert också inverkar positivt på, åtminstone, min sinnesstämning är att det trots allt har funnits en del intressant att göra under denna månad. T.ex. så innebar det långa jullovet möjlighet till att träffa vänner som är bosatta på andra orter, när de för en stund återvände till lilla Jakobstad.

Sen har jag också hunnit med Magma Akademin i Helsingfors, och en sväng till Stockholm för att skriva en tent. Jag fick i veckan faktiskt besked om att jag hade klarat tenten i marknadsföring med ett relativt gott resultat, trevligt så 🙂 Även litet tid till att söka sommarjobb har fått avsätta, få se om det lossnar något intressant? Det vore kul att få pröva på litet juridiskt arbete också under sommaren, för tiden på förvaltningsdomstolen i höstas gav verkligen mersmak.

jakobstad-cafe-fredrika-gagatan

På café Fredrika i Jakobstad tillsammans med en god vän, sådana här stunder ger extra ljus i det gråa vädret.

Till sist vill jag avsluta med en Youtube video, var man lyfter fram det positiva i denna så annars kärva månad. Videon är egentligen en reklamvideo för Volvo, och är tänkt som en slags ”hyllning” till Sverige (och Norden) för att klimatet här har bidragit på ett positivt sätt till deras utveckling av bilar. Videon har titeln: ”vintersaga”.

Ett ord: mäktigt. Videon gav mig kalla kårar… hur vacker är inte Norden ändå?

Sebastian

Dan före dopparedan

Nu är julen verkligen för dörren, imorgon är det ju julafton!

Undertecknad är hemkommen till Jakobstad sen drygt litet mer än en vecka sedan, och oj vad skönt det känns att vara i sin hemstad! Jag är ju trots allt den här stadens ”kasvatti” 😉

vasa_finland_brando

Vasa tog farväl av undertecknad för det här året, genom att bjuda på verkligen vintriga vyer av astonishing karaktär. Om det ändå vore lika vackert varje gång man går ut till Brändö från Vasa centrum…

Så här strax innan jul och särskilt nu när dopparedagen (julafton) närmar sig, så har det varit litet extra stressigt att hinna med alla åtaganden man har att fullfölja för att julen skall bli så bra som möjligt. Allt från att införskaffa presenter till att julstäda bostaden i Vasa…

Men nu börjar julfriden så småningom göra sig påmind i vederbörlig ordning!

Jag gjorde en liten dykning i fotoarkiven från tidigare jular, och hittade en bild på min lillebrors pepparkakshus som föreställer familjens hus i Jakobstad. Han byggde det aktuella pepparkakshuset för 2 år sedan, och det är helt skalenligt… Numera studerar han ju till ingenjör i Göteborg på Chalmers – vilket inte är så konstigt när man ser huset.

pepparkakshus

Modell av familjens hus i Jakobstad i form av ett pepparkakshus, konstruerat och byggt av min lillebror.

 

Sebastian

Redan i slutet av november?

Jag tycker det känns litet konstigt att blicka ut över ett snötäckt Vasa genom fönstret, trots att det nu är i slutet av november månad.

Orsaken till den något främmande känslan är i mitt fall sannolikt två: dels det att vädret har skiftat mycket under de senaste veckorna, från att ibland spöregna till mindre snöstormar som släckte ner strömmen i halva Österbotten i förra veckan. Men kanske framförallt att för att den gångna terminen gått oroväckande fort, jag tycker det just var september och att hela den långa höstterminen låg framför en. Men det gäller väl att leva i nuet och anpassa sig till situationen antar jag?

Vad har jag då hunnit med under den senaste tiden? Ganska mycket om jag får säga det själv, men allt är ju naturligtvis relativt, för om någon gör 60+ timmars arbetsveckor så är det ju plötsligt ganska litet jag åstadkommit i jämförelse…

En del pendlande mellan Vasa och min hemstad Jakobstad (Jeppis) har det blivit, särskilt på veckosluten har jag besökt min hemstad relativt ofta. För även om jag haft ganska fullt upp i Vasa så har det ändå ofta funnits en eller annan anledning till att besöka Jeppis, nu senast då min far i förra helgen fyllde jämna 50 år. Och helgen före det var det ju farsdag…

bussen-till-vasa

Att nöta riksväg 8 mellan Vasa och Jakobstad med buss, har under de senaste veckorna varit ett litet väl frekvent förekommande moment…

Även på studiesidan har det varit ett relativt snabbt tempo, även om vi haft förhållandevis litet schemalagd undervisning på hösten. Vilket jag tycker är litet synd då den schemalagda undervisningen ger en naturlig form av kontinuitet i studierna, men å andra sidan får man ju mera frihet (och ansvar) att disponera tiden på ett förhoppningsvis vettigt sätt… Sen har även det här projektet med språkkompis fortsatt under hösten, även om det projektet också (tyvärr) närmar sig sitt slut nu i början av december.

saab-93-spolarvatska

På tal om att bli mera språkmedveten, så noterade jag i förbigående att i den ”rikssvenska” bilen, Saab 9-3, så informeras föraren på ett relativt snällt sätt om att denne bör fylla på spolarvätskan. Först med en ljudsignal (pling-plong) och sen med en text om att ”Påfyllning behövs”. Hade jag som finlandssvensk skrivit samma text, så hade jag kort skrivit ”Fyll på!”. Samma sak kan ju uttryckas på lite olika sätt…

Utöver att ha lärt mig litet bättre finska, genom språkkompis projektet, så har jag också börjat reflektera mera över mitt eget modersmål, svenskan. Ett konkret exempel från den gångna träffen var hur man kan veta om ett substantiv skall skrivas med ”en” eller ”ett” före: t.ex. en bil, ett campus och en telefon. Jag blev faktiskt tvungen att kolla upp saken i efterhand eftersom jag inte hade någon bra förklaring just då, trots att jag har svenska som modersmål. Men till viss bestörtning fann jag då att det inte finns någon given regel som man kan utgå ifrån (?!) – utan man är tvungen att veta det utantill (learning by hard). Den enda trösten jag fann är att det i ca 75% av fallen skall vara ”en”, samt några andra generella principer som inte heller är helt absoluta de heller… Följaktligen verkar det enda sättet då vara att fråga en svenskspråkig varje gång man som icke-modermåls talande av svenska hör ett obekant substantiv, om hur det skall skrivas och sägas beträffande en/ett frågan. Dessutom är det ju en relativt viktig sak, eftersom en/ett har en spill-over effekt på hur bl.a. adjektiven böjs, t.ex.: ”vacker” eller ”vackert” och ”fin” eller ”fint”.
Men jag kan ännu inte riktigt ändå släppa det här problemet, för jag undrar hur kan jag själv princip alltid veta om det är ”en” eller ”ett” trots att det inte finns några definitiva regler? Har det att göra med att man på något sätt som modersmåls talare av svenska på något vis kan ”höra hur det skall vara”?

Sen har jag även hunnit gå en mera praktiskt inriktad kurs, vilket har varit en trevlig omväxling till de annars relativt teoretiska studierna i juridik. Kursen i fråga gick under namnet ”skriftlig juridisk framställning”, vilket kanske låter mera komplicerat än vad det egentligen är… Kursen handlade om hur man på ett korrekt sätt upprättar olika juridiska dokument/handlingar: t.ex. äktenskapsförord, testamenten och stämningsansökningar. Under juristutbildningen lär vi ju oss visserligen inom respektive rättsområde, t.ex. inom familjerätten, vad ett testamente skall innehålla och vilka formkrav som ställs på det för att det skall vara giltigt – men vi tränas aldrig i att praktiskt upprätta ett.
Jag kan inte låta bli att göra en jämförelse med läkarutbildningen, det skulle i så fall motsvara det att läkarstudenterna i teorin får lära sig att använda ett stetoskop, men aldrig praktiken tränar sig på att känna igen olika ”hjärtljud”. Därför tycker jag det är konstigt att denna kurs inte är obligatorisk för alla som studerar juridik – för man förväntar nog sig att en som studerat till jurist kan skriva t.ex. ett testamente… Men genom att gå denna kurs så får man ju åtminstone de basala färdigheterna som krävs för att upprätta dessa dokument, dessutom var läraren i fråga en yrkesverksam advokat, som även bedömde uppgifterna mot de krav som ställs ”på riktigt” för dessa dokument – bra så!

skriftlig-juridisk-framstallning-exempel

Såhär kan inledningen till ett enkelt köpebrev för en eller flera bostadsaktier i ett bostadsaktiebolag se ut – aktierna som man köper berättigar i sin tur till att man får besitta en viss bostad i fastigheten, för man köper de facto inte själva bostaden utan aktierna som ger besittningsrätt. (uppgifterna i exemplet är fingerade)

På tal om skriftlig framställning, så har jag på senare tid aktiverat mig litet mera inom Studentmissionen, och jag råkade faktiskt här för en tid sedan ”halka in” i styrelsen för Vasa studentmission på föreningens årsmöte. Dessutom i egenskap av sekreterare för den samma – således blir det nog ännu mera träning (åtminstone) i skriftlig framställning för en period framöver. Men jag ser faktiskt riktigt framemot denna roll, för det är kul att verka för något som man själv är intresserad av och tror att är någonting bra, tillsammans med litet likasinnade människor som omväxling till studier och jobb. Vill du läsa mer om Vasa studentmission så har de dels en webbsida, men dels också en Facebook grupp var den mest aktuella informationen om föreningens verksamhet finns tillgänglig.

juristnytt-hagring38

Recension av boken ”Hägring 38” av den finlandssvenske författaren Kjell Westö i JuristNytt (LakimiesUutiset) – nu har jag fått en till bok på halsen som jag borde läsa! Kanske skulle jag ta och läsa den på finska med titeln ”Kangastus 38” för att träna min finska?

En sak som jag dessvärre inte hunnit med under den senaste tiden, är att läsa skönlitteratur i den omfattning som jag tänkt, tyvärr, men jag anade dock litet att det skulle gå så, för hittills har det nästan alltid varit fallet under de förgående terminerna. Men egentligen är det litet märkligt – för jag stötte på ett intressant påstående i en bok som jag läser inför metodseminariet var en av författarna påstod följande om juristens arbete:

”Det finns nog ingen annan yrkesgrupp som läser så mycket och måste hantera så mycket ”papper” som jurister.”

— citat ur boken ”Finna rätt – juristens källmaterial och arbetsmetoder”

Mot bakgrund av det påståendet är det ju litet motsägelsefullt att som juriststudent säga att man inte hinner läsa. Problemet är emellertid det att man läser så pass mycket via jobbet/utbildningen att man helt enkelt inte ”orkar” läsa mycket mera på sin lediga tid – man måste ju hinna göra annat än att läsa också! 🙂

Sebastian

En afton med Herman Lindqvist

I onsdags kväll (8.10.2014) så besökte jag Herman Lindqvists föreläsning på Ritz (Kulturskafferiet) i Vasa, med temat ”När Finland var Sverige”. Men ordet föreläsning är nog fel i det här sammanhanget eftersom det inte rörde sig om någon alldaglig (och vanligen torr) universitetsföreläsning, utan om en historieberättelse av rang om sitt eget lands förflutna.

Jag hade bokat biljett på förhand via Arbis i Vasa, vilket visade sig vara tur eftersom när jag kom till Ritz kvart före sex på kvällen, så var det en över 20 meter lång kö som ringlade utanför dörren. Antalet intresserade besökare hade tagit arrangören på sängen, om jag uppfattade saken rätt, vilket nog också kan stämma då hela Ritz sal som rymmer 300 personer var fylld till sista säte, en del av publiken var t.o.m. tvungna att stå.

Herman_Lindqvist

Herman Lindqvist – nu har jag äntligen fått höra honom ”live” och inte bara på TV eller genom tidningarna. (Bild: wikipedia.org)

Kvällen till ära hade man flugit in en dansk från Köpenhamn som hade till uppgift att presentera Herman Lindqvist, eftersom arrangören ville ha en neutral konferencier då ett så eldfängt tema som Finlands historia som en del av Sverige skulle avhandlas. Nåväl, så illa var det inte för dansken som presenterade Lindqvist var egentligen en Nordjobbare, och som konferencieren själv konstaterade behöver knappast Lindqvist någon mera omfattande presentation då han nog är välkänd på båda sidorna av sundet. Åtminstone för den som någon gång bläddrat i en valfri svensk damtidning (tänk: Hänt Extra, Se & Hör och Svensk damtidning). Alternativt tittat på något program på svensk TV var kungahuset avhandlats, så har knappast kunnat undgå att H. Lindqvist är en mycket folklig och folkkär historiker.

Men det som färre känner till om honom är att han fått sin skolbildning i Finland, b.la. på gymnasiet Lärkan i Helsingfors eftersom han föräldrar då tjänstgjorde på Sveriges beskickning (ambassad) i Helsingfors. Nå, nu skall jag inte redogöra om Lindqvists biografi, utan jag nöjer mig med att konstatera att han är en utomordentlig föreläsare. Han lyckades trollbinda publiken fullständigt under den 1,5 timmen han föreläste (hur många uni. professorer kan den konsten?) och när han var färdig rev han ner applåder av sällan skådat slag (tilläggas bör att applåderna redan skanderade när han klev upp på scen, så han hade tydligen ”levererat” vad publiken förväntat sig). Själv kan jag inte undgå att fascineras av hur en man med så ”enkla” metoder lyckas få och behålla publikens uppmärksamhet – han hade varken någon flashig power point presentation eller något annat blickfångande på sig. Utan det var blott han själv på en stor scen tillsammans med ett litet svartmålat bord på vilket han ställde sin bok ”När Finland var Sverige” på högkant, och sen drog han igång med föreläsningen. (Nog för att rikssvenskar ofta är erkänt duktiga föreläsare, men det här imponerade åtminstone på mig.)

Det är svårt att så här i efterhand redogöra för hela föreläsningens innehåll, men här kommer åtminstone några spridda observationer från föreläsning. För det första konstaterade Lindqvist att det på båda sidor av sundet finns missuppfattningar om Finlands historia som en del av Sverige. På finska sidan så är det att många finskspråkiga som lever i villfarelsen att svenskarna skulle ha ”erövrat” Finland och lagt det under sig. Det här med ”språkstrider” är en ny företeelse som härstammar från mitten av 1800-talet och framåt, för under de första 700-800 åren av Finlands historia som del av Sverige, så finns det inte ett spår av några språkstrider.
På svenska sidan är det istället fråga om, ibland total, okunskap om att Finland varit en del av Sverige. Talande är ju exemplet med att Finland varit en del av Sverige dubbelt längre än vad Skåne och Bohuslän varit det, och ändå är kännedomen om finlandssvenskar minst sagt ofta bristfällig.

det-da-tida-sverige

Ur boken ”När Finland var Sverige”, om hur det dåtida ”Svea-rike” såg ut.

Men också andra saker framkom som jag inte explicit har varit medveten om tidigare, bland annat det att det finska kavalleriet (Hakkapeliterna), spelade en avgörande roll för att Sverige skulle få just Skåne av Danmark. Detta då det var Hakkapeliterna som tillsammans med Kung Gustav red mot Köpenhamn, Danmark med följden att danskarna lade sig platt för den svenska kungen och överlät Skåne till Svea-rike. En annan intressant tanke som Lindqvist strödde var hur Finland hade varit om Sverige aldrig hade ”startat upp” Finland med en västlig förvaltning, administration och lag. För när ryssarna sedan tog Finland i finska kriget år 1808, så var det tack vare att det fanns en färdig administration som fungerade väl (på svenska dessutom), som gjorde att ryssarna inte hade någon anledning att i det skedet att införliva Finland alltför mycket i det ryska systemet, vilket nog hade gjort att nationalstaten Finland knappast hade sett dagens ljus. Eller som Lindqvist konstaterade, att vi knappast åtminstone hade sett röken av institutioner som våra högsta laglighetsövervakare: ”Justitieombudsmannen” och ”Justitiekanslern”, eftersom det är skandinaviska uppfinningar och motsvarande institutioner finns väl ännu inte i denna dag i Ryssland?

En annan rolig grej med Lindqvist berättarteknik är att han lägga fram historien på ett mycket populärvetenskapligt sätt. T.ex. så sade han ”den svenska kungen Gustav IV Adolf slog sig ner på Åland som en Chief Commander för att leda kriget mot ryssen därifrån”. Åtminstone på mina historielektioner i högstadiet och gymnasiet så använde läraren nog inte sådana begrepp – i och för sig har jag läst stora delar av min historia på finska språket, genom hela högstadiet och därför har jag väl inte fått årtalen att fastna trots att historia var ett mina favoritämnen. Jag fick faktiskt nyligen en bassning av en person som har finska som modersmål när jag i en diskussion skulle säga ett årtal på finska, nämligen ”år sjuttonhundrasjuttiofem” (1775) men på finska uttalas det ”vuonna tuhat seitsemänsataa seitsemänkymmentä viisi” varvid jag uttalade det i ”svensk tappning” vilket säkert lät ruskigt för en native speaker i finska 😉 (Året i fråga grundades Vasa hovrätt av kung Gustav III)

Jag fick en fråga av en vän ganska direkt efter föreläsningen, om det bara var finlandssvenskar som närvarade vid föreläsningen? Jag har inget absolut svar på den frågan men jag tippar på att den stora majoriteten nog var finlandssvenskar, dels på basis av kända ansikten (ankdammen…) men också språket sinsemellan i publiken – även om några spridda ord på finska hördes. Vilket nog är synd då, jag tror alla mår bra av litet upplysning om sitt eget lands historia för att undvika missuppfattningar åt båda hållen. Eller som Lindqvist numerärt lyckades lägga fram det, det har aldrig någonsin funnits så många finnar som nu med så dålig finska, han syftade naturligtvis på de 800 000 personer i Sverige som har en finsk bakgrund. Och vice versa att det i Sverige finns en uppfattning om att alla finlandssvenskar är grevar och baroner, trots att de flesta är helt alldagliga människor som drömmer och tänker på svenska i Finland.

Sammanfattningsvis var jag nog mycket nöjd när jag efter föreläsningen spatserade hem i höstrusket från Ritz, för behållningen av Lindqvists föreläsning var nog stor. Eller för att uttrycka det i monetära termer, så fick man mycket valuta för den lilla pengen föreläsningen kostade 🙂
Vill du få ett smakprov av Lindqvist, så finns en film på Youtube om detta tema här.

Sebastian