Månad: maj 2014 Sida 1 av 2

I förra veckan, måndag-tisdag (12-13.5.2014), så presenterade jag mitt slutarbete för min rättsnotarie examen vid juridiska fakulteten, vid Helsingfors universitet. Jag kan väl inleda med att konstatera att mitt arbete blev godkänt 🙂

Jag har under de två senaste månaderna, från medlet av mars till slutet av april jobbat och skrivit mitt på mitt rättsnotarie arbete. För oss juriststudenter är examensarbetet (vanligen kallad kandidatarbete) uppdelat i två mindre arbeten, s.k. övningsseminariearbeten. Varav det ena arbetet utgör det egentliga slutarbetet vilket det nu är fråga om för min del. Det andra arbetet skrev jag förra våren 2013, och då inom arbetsrätt närmare bestämt, du kan hitta det på arkiv-sidan (full-text .pdf fil).

Nu i vår handlade mitt arbete istället om immaterialrätt. För den som inte känner till begreppet immaterialrätt, så handlar det om rättigheter till sådana saker som man inte kan ta på, t.ex. upphovsrätt, varumärken och patent, men som ofta ändå är mycket värdefulla.
Rubriken på mitt arbete är:
”Tillgängliga rättsskyddsmedel för skydd av kännetecken under .fi toppdomänen
– med fokus på alternativ tvistlösning och framtida förändringar”

Rubriken kan säkert låta knepig för den som inte är insatt i området, men i korthet handlar mitt arbete om hur man kan gå tillväga om någon obehörigt registrerar en .fi domän som är det samma som en skyddade kännetecken (t.ex. ett varumärket). Ett konkret exempel, om jag har skyddat ”sebbe” som varumärke och någon registrerar ”sebbe.fi” utan mitt tillstånd, så måste det finnas olika medel för att jag skall få tillgång till ”sebbe.fi”. Det är de här (rättsskydds)medlen som jag undersökt.

Rubriken dök upp mitt i huvud redan under hösten 2013, när det var dags att anmäla sig till seminariet i fråga. Sen dess fram tills nyligen, har jag till och från funderat på saken. Varför valde jag då denna rubrik? Sannolikt för att jag jobbat en del med .fi domänen, men också för att det finns väldigt litet, om ens något, skrivet om saken sen tidigare.

Nå, hur gick själva bedömningen då? Jag hade en saklig opponent, som noga gått igenom mitt arbete och hittat mindre brister, t.ex. något stavfel och liknande. Men övrigt verkade det bra. Så jag blev nog glad när min handledare och tillika examinator, konstaterade att detta arbete klart motsvarade en fyra! Allt mitt arbete har fått en fin belöning, kan jag nog konstatera!

Vill du läsa mitt arbete, så hittar du det också på arkiv-sidan.

övningsseminariearbete_immaterialrätt_2014

En bild på pärmen till mitt slutarbete för rättsnotarie examen, ”Tillgängliga rättsskyddsmedel för skydd av kännetecken under .fi toppdomänen, med fokus på alternativ tvistlösning”

Nu återstår det några enstaka ”små” kurser för att jag skall få min egentliga rättsnotarie examen, men det stora sista arbetet är nu klart. 🙂

Sebastian Åstrand

Donatorutredning – stamcellsregistret

Av Sebastian Åstrand

den 08 maj 2014

i Allmänt

Jag mottog för två veckor sedan ett brev från Röda Korset i Finland, var de önskade att jag skall delta i donatorutredning för att eventuellt donera av mina stamceller till en för mig okänd patient.

Det är alltså fråga om en patient med en allvarlig blodsjukdom (vanligen blodcancer / leukemi) som behöver en donation av stamceller. Tydligen skulle jag eventuellt vara en passande donator för denna patient.

Men för att utreda detta närmare blev jag först intervjuad per telefon av sjuksköterska om mitt hälsotillstånd. Sen blev jag skickad i veckan till blodprover* vid Mehiläinen i Vasa. Dessa blodprover skall fastställa min exakta vävnadstyp (HLA-test av mitt DNA), för att se exakt hur bra jag matchar aktuell patient.

Kallelse för vidare donatorutredning av Röda Korset, för donerande av stamceller.

Nu återstår det bara att se om jag råkar vara en av de mest lämpliga kandidaterna i fallet. Det kan ta upp till någon månad, skönt är att man får besked i vilket fall som helst. Jag känner dock att man är ”förpliktad” att hjälpa en medmänniska om man bara kan. Även om jag sannolikt aldrig i så fall kommer att få veta vem man hjälpt. Detta särskilt eftersom det av det bifogade materialet framgår att man kan vara den enda lämpliga kandidaten i fallet, men det avslöjar de inte om så vore fallet, eftersom det skulle skapa extra press på en att donera.

Jag gick med i stamcellsregistret (finska: kantasolurekisteri) sommaren 2013, genom att lämna in ett DNA-test. Detta efter reklam på radion om att de saknade unga friska män som kan tänka sig att donera. Orsaken till att de söker just flera män, är att män av biologiska orsaker kan donera mera.
Så är du också en ung man -> anmäl dig till registret! Klicka här! 🙂

* Angående blodprovstagningen på Mehiläinen var det en egen upplevelse i sig! För att fastställa alla nödvändiga prover, så var de tvungna att ta inte mindre än 16 (!) rör blod av mig. Problemet var bara att det räckte till ungefär 4 rör innan blodet tog ”slut” ur mitt armveck. Så sköterskan var så illa tvungen att sticka mig inte mindre än tre gånger, hon medgav själv att hon tyckte synd om mig…

Sebastian Åstrand

Domstolspraktik

Av Sebastian Åstrand

den 05 maj 2014

i Allmänt

En ingående del av processrätten som läroämne är att avlägga en s.k. domstolspraktik vid tingsrätten.

I praktiken ingår att tillbringa totalt 10 förmiddagar/eftermiddagar vid domstolsförhandlingar. Av dessa skall ungefär 5 vara civilmål och 5 brottmål. Termen brottmål beskriver ju i sig självt vilken typ av rättegång det är fråga om. Däremot innebär en civilmåls rättegång att det ofta är fråga om en tvist mellan två (eller flera) parter, som man önskar att domstolen avgör.

Hittills har jag hunnit med totalt 7 8 dagar i rätten, så det återstår ytterligare 3 2 dagar innan det är klart för min del. Även om det är tidskrävande är det mycket nyttigt och lärorikt att följa med processerna.

Justitiehuset i Vasa var både Österbottens tingsrätt och Vasa förvaltningsdomstol huserar. Vid entrén är det permanent säkerhetskontroll, motsvarande den på flygplatser med metalldetektor och röntgen – vilket gör inpasseringen något omständlig – men bidrar till trygghetskänslan.

Uppdatering 6.5.2014,

Idag har jag också tillbringat hela dagen i tingsrätten. Huvudtemat för idag var civilmål.

Vi juriststudenter har dessvärre och av förståeliga skäl absolut tystnadsplikt gällande de saker som framkommer på domstolssessionerna. Vilket följer av studiehandbokens s. 91-92. Därmed kan jag inte tyvärr skriva om de saker jag får bevittna i domstolen. Men allmänt kan jag väl konstatera att det är både intressant och ibland också känsloväckande. Samtidigt som jag är glad för att vi har en välfungerande rättsapparat som reder ut tvister mellan människor.

Min pågående domstolspraktik blankett – ungefär som när man var konfirmand och skulle besöka Gudstjänster.

Varför behövs (försvars)advokater?

Av Sebastian Åstrand

den 04 maj 2014

Jag gick under vintern en intressant kurs i straffrätt i praktiken, som leddes dels av en advokat och en professor i straffrätt.

En av de centrala frågeställningarna var: varför vi behöver ha ett system med försvarsadvokater åt den som misstänks eller åtalas för ett brott? Som du eventuellt känner till har du laglig rätt till ett biträde (vanligen en advokat) om du anklagas för ett lite mer allvarligt brott. Dessutom om du själv inte har medel för att kunna bekosta en advokat så betalar staten hela eller delar av advokaträkningen (s.k. rättshjälp).

Vill man ge ett okomplicerat svar på frågan, så är det orsaken det att rättvisan kräver det. För om man tänker sig staten som ett subjekt, så har staten och i förlängningen åklagarna mycket större resurser än den enskilda medborgaren att driva ett åtal och skaffa fram bl.a. bevis. Medan för den enskilda så är det vanligen ett helt nytt tillstånd som denne befinner sig igenom att vara misstänkt för ett brott, och har dessutom vanligen mycket knapphändiga resurser.

Den ene av våra lärare, advokaten Kai Kotiranta, illustrerade styrkeskillnaden med ungefär följande figur – jag har själv ritat den aktuella bilden digitalt.

Med figuren försökte läraren att illustrera den stora styrkeskillnad som de facto existerar mellan en vanlig person som är åtalad för ett brott och staten. Advokatens roll här blir att i någon mån försöka väga upp styrkeskillnaden, så att individen har en någorlunda rättvis chans att försvara sig.

En annan intressant sak, som den yrkesverksamma advokaten nämnde var att över 60% av advokatens tid går åt att ”hålla klienten i handen” under processens gång. Resterande 40% är det ”verkliga juridiska arbetet”. Orsaken till detta står att finna dels i styrkeskillnaden, men också i att det är en så pass främmande och psykiskt prövande situation att stå misstänkt för ett brott.

Särskilt om olika restriktioner påförs under förundersökning ex. frihetsberövande (häktning), för att ”undvika att den misstänkte försvårar utredningen”. Problemet är att begränsa någons rörelsefrihet är att det är ett av de största ingreppen man kan göra i en persons liv och egna frihet.

Sammantaget, fick jag nog en bra bild av varför man behöver ha en advokat vid sin sida om det skulle gå så pass illa man någon gång blir misstänkt för en brottslig gärning. Eller åtminstone en liten insikt i varför det b.la. i ”Europeiska människorätts konventionen” ingår en skyldighet för staterna att se till att alla som misstänks för ett brott har tillgång nödvändig juridisk rådgivning.

Sebastian

Mitt sporadiska bloggande

Månad: maj 2014 Sida 1 av 2

Slutarbetet klart och godkänt – nästan färdig rättsnotarie

Donatorutredning – stamcellsregistret

Domstolspraktik

Varför behövs (försvars)advokater?