Mitt sporadiska bloggande

Månad: juli 2014 Sida 1 av 2

Torghuset i Jakobstad – en liten juridisk diskurs

torghuset-jakobstad

Bild på förslaget till nytt Torghus i Jakobstad, ritat av arkitektbyrå R. Wingren Ab.

För den som har följt lokalmedia i Jakobstad, har knappast kunnat undgå att ta del av de olika turerna med det s.k. ”nya Torghuset” som skall ersätta det gamla bankhuset. Nu har det blivit en ytterligare fortsättning på denna till synes oändliga följetong, igen, då Museiverket överklagade stadens beslut om att godkänna bygget.

En sak som jag och säkert mången annan noterat är allt mera blir juridifierat i dagens samhälle, då det tillkommer mer och mer regler som man (helst) skall förhålla sig till. Innan du gör något bör du göra som det heter i USA, ”run it by legal”, det vill säga att företagets juridiska avdelning skall ha tittat på saken innan du vidtar några som helst åtgärder… Detta för att undvika att man går på en otrevlig, juridiska mina.

Idag är det viktigt att kolla upp de juridiska aspekterna innan man vidtar något, för att undvika senare överraskningar…

Stadsfullmäktige fattade i juni i år beslut om att Torghuset i sin nuvarande form skulle få byggas. Det stötte emellertid på patrull då statliga Museiverket valde i fredags 25.7. en timme innan besvärstiden gick ut, att ”lämna in ett besvär för säkerhetsskull” som det hette enligt ansvarig tjänsteman på Museiverket.

Stadens beslutet har alltså blivit överklagat till Vasa förvaltningsdomstol som är första instans i denna typ av ärenden, som faller under området förvaltningsrätt. Jag tittade på förvaltningsdomstolarnas årsbok (sid. 27), och noterade att den genomsnittliga handläggningstiden för dessa typer av ärenden i genomsnitt uppgår till 8 månader.
Men som sagt det gäller enbart för första instans, förvaltningsrättens beslut kan i sin tur överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen, under förutsättning att den lämnar besvärstillstånd. Skulle det gå så att någon part ännu överklagar till HFD, så får man räkna åtminstone ytterligare 12 månader innan ärendet slutligen har avgjorts. Det vill säga att rättsprocessen, statistikt, kan försena den av stadsborna efterlängtade byggstarten med mer än 8 + 12 mån = 20 månader, alltså över 1,5 år – då är vi i februari 2016 innan ett eventuellt första spadtag kan tas.

Frågan som många ställer sig idag, vems fel är det att det gått så här? Skuldbördan är måhända delad, dels borde staden kanske ha inväntat Museiverkets utlåtanden och tankar innan man godkände det nuvarande förslaget. Men å andra sidan så hävdade Museiverket att de nu genomförda ändringarna bara var kosmetiska i jämförelse med det tidigare förslaget som reviderats fram till nuvarande form, det tycker jag inte är sant då man plockat bort hela 3 (!) våningar från det ursprungliga förslaget, det är nog mera än kosmetiskt.

Men sen kan man väl inte skylla allt på parterna heller, utan det är väl nog regelverket som också borde ses över. Lagen borde inte vara ett hinder för att en stad överhuvudtaget skall kunna förändras. Någon måtta måste det nog allt finnas, alternativt måste tolkningen från Museiverkets sida bli mindre nitisk. Det här är ju en juridisk diskussion om hur lagen borde vara, eller som det heter på latin: lege feranda, här kan alla ha en åsikt och det är glädjande att justitieministern i dagens ÖT öppnar för förändringar. Men tills något sådant sker måste vi leva med hur lagen är i just nu, eller det också på latin: lege lata.

Men det är inte enbart samhället som har blivit mera komplext med mycket nya regler, utan människor i allmänhet är mera medvetna om sina rättigheter (och förhoppningsvis också skyldigheter), på gott och ont.

Folk är idag ofta betydligt mer medvetna om sina rättigheter, vilket påverkar alltfler områden. Eller som kirurgen som skulle operera mitt knä sade när jag berättade att jag till vardags studerar juridik: ”då har jag ett problem till förutom ditt knä” 😉

Jag får väl tillsist citera Madonna med låten Miles Away: ”so far away, so far away”, om man skall sammanfatta både stadens och invånarnas syn på saken mot Museiverkets syn på saken…

Sebastian Åstrand

Jakobs dagar 2014 och litet Pro bono

Nu har vi återigen fått lägga en årgång av Jakobs dagar veckor till handlingarna. Jag tänkte främst plocka fram några axplock av upplevelser från dagarna.

Tidigare har jag skrivit om förra veckans besök på Gamla gravgården i Jakobstad. Men jag har nog hunnit med annat också.

Men först ett allmänt konstaterande om hur man vet att det är Jakobs dagar? Jo, genom att betrakta bilparken i staden, för att gå från någon enstaka bil, så formligen exploderar antalet svenskregistrerade bilar i Jakobstad. Utan att överdriva så bär nästan varannan bil registreringsplåtar från Sverige, och ibland mera exotiska länder som ”Norge”, Frankrike och Holland.

svensk_bil

Räkna antalet bilar med svenska reggplåtar så vet du om Jakobs dagar börjat eller inte… (Bild från vibilägare.se)

Vid sidan av det ordinarie Jakobs dagar programmet, så besökte jag tillsammans med familjen bl.a. Purmo för att se litet på bygderna där. Min pappa är nämligen från Purmo ursprungligen och därför tog han med oss för att visa några intressanta platser. Det som faktiskt förvånande litet var forsen som rinner igenom Purmo och kringliggande byar.

fors-i-purmo

Brännasforsen i Purmo, här flödar vattnet – tidigare utnyttjades strömmen för att driva en närliggande kvarn. Man ser spår i stenarna efter någon form av damluckor/flödesreglering.

Det hade gått mig förbi att det fanns sådana här vattenflöden i närregionen, faktiskt. Personligen föredrar jag nog kusten mera än inlandet, men vackert var det trots allt och att höra ljudet av forsen. Brännasforsen, går genom hela Purmo och fortsätter genom kringliggande byar.

fors-i-purmo2

Vattnet rinner nästan igenom skogen, då den verkligen är nära vattnet.

Utöver det, så fyllde min mormor 80-år vilket firades med den närmast släkten först i Molpe på Strand Mölle. Den som följt min blogg vet att det inte är särskilt länge sen jag besökte Mölle senast, men denna gång prövade jag och min bror en ny maträtt, vilket gjorde att det ändå var riktigt kul med ett återbesök. Rätten vid provade var ”Black Rock Plate”, vilket konkret innebar att serveringspersonalen bar in en lavasten (!) som var strax på 400 C varm. På denna skulle jag och min bror sen själv tillreda både oxfilé bitar och även byxad abborre. Supergott slutresultat, och mycket annorlunda sätt att servera mat på…

grilla-mat-på-lavasten-strand-molle

Tillredning av Oxfilé på lavasten pågår – istället för olja eller smör, så användes saltflarn för att undvika att köttet och fisken skulle fastna på stenen. Notera abborfiléerna till vänster.

Även ett flertal besök på vår villa i Bastuhamnen blev det under Jakobs dagar, främst för att för en stund fly undan den extrema hettan i stan och få litet havsbris över sig.

sebastian-larsmo

Undertecknad njuter av havsbrisen – det är som balsam för själen att se ut över havet. Håret är lite små ruffsigt som sig bör…

Vår numera litet seniora labrador Ebba, njuter liksom jag av havsbrisen – inne i stan ligger den mest och flämtar av värmen när det är över 25 C. Fascinerande dock att se Ebbas intellektuella utblick över havet, kanske den också har existentiella funderingar när den tittar på havet.

ebba-larsmo

Labradoren Ebba fyllde 8 år i våras, här tillsammans med matte Mamma på bryggan i Larsmo. Ebba börjar ha litet grått hår kring munnen, en form av patina på en belevad hund.

På fredagskvällen (25.7.2014) hade vi besök av musiktrion KAJ, som uppträdde i skolparken och drog en otroligt stor publik. Det pratas om att över 5000 personer bevistade deras konsert, vilket nog säkert kan stämma. Eller för att uttrycka det enkelt, ”alla” var där 😉 Utöver släktingar och vänner, så skymtade jag faktiskt en professor från juristutbildningen i folkhavet…

kaj-i-skolparken-jakobs-dagar

Den stora folkmängden gjorde det svårt att ta någon vettig bild av konserten. Bilden får närmast tjäna som ett ”bevis” på att jag var där…

Jakobs dagar avslutade jag i år genom att delta i en Pro bono aktivitet, som det heter på advokatspråk. ”Pro bono” = för samhällets godo (utan ersättning). Genom att tillsammans med några andra killar och tjejer från Ungdomsarbetet i Jakobstads svenska församling, stå och grilla korv vid klockstapeln vid Jakobstads kyrka mellan kl. 20-24 på lördagkvällen 26.7.2014. Kul att få grilla korv i stor skala, det såldes 200 korvar på 2,5 timme. Dessutom roligt att få träffa många f.d. konfirmander och andra ungdomar, likväl hjälpledare och andra bekanta på ett så koncentrerat ställe.

Sebastian

Sommarlektyr: Brott och straff

Man skall väl inte klaga alltför mycket på värmen som vi nu bjuds på i Jakobstadstrakten under Jakobs dagar, men när kvicksilvret kryper över 25 C strecket blir det åtminstone för mycket av det goda för mig 😉

Jag har försökt kyla av mitt huvud genom att läsa ett par litterära klassiker under sommaren, nu senast med Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Ja, jag får väl medge att det i någon mån är generande att jag inte läst denna ”ultraklassiker” tidigare, särskilt när man studerar juridik. Orsaken till att det inte blivit av tidigare är att jag trott att den boken har varit svårtillgänglig, inte fysiskt då, utan att den skulle vara tungläst. Men nu efter att ha läst de 650 sidorna på fyra dagar, får jag väl konstatera att så inte riktigt var fallet.

brott-straff

Visst är väl själva pärmen i sig intresseväckande? Boken är kanske inte den ultimata för hängmattan, åtminstone om man vill ha någon form av reflekterande dimension av sin läsupplevelse.

Jag har ingen avsikt att skriva en recension av boken här, utan jag kommer istället med några av mina synpunkter på boken. Boken, Brott och straff, är skriven under slutet av 1800-talet, och behandlar den tid som rådde då i (Tsar-)Ryssland med fokus på Sankt Petersburg. Huvudpersonen som berättelsen kretsar kring är Rodja, som är i 23 års åldern och har studerat juridik på universitet men nu tagit paus från studierna. Orsaken till pausen är att han kommit fram till en teori som gäller när brott (alltså lagöverträdelser) trots allt kan vara godtagbart, denna teori har han även fått publicerad som en artikel i en vetenskaplig tidning. Han nöjer sig emellertid inte med att dryfta teorin enbart på ett teoretiskt plan utan väljer också att omsätta teorin i praktik.

I boken förekommer ett tiotal karaktärer, och det är därför omöjligt att redogöra för dem alla, utan jag nöjer mig med att konstatera att han har två vänner som följer honom genom boken nämligen: en teologistuderande och en nybliven medicinare (läkare). Dessa bistår Rodja trots att han helst av allt skulle vilja vara ensam. Men det som kanske mest fascinerar med boken är att den innehåller långa monologer som i vissa fall kan sträcka sig över 2 sidor, där man får följa den tankeprocess som föregår i karaktärens huvud – och på så vis får man bra insikt i hur de psykologiska processerna artar sig när en människa resonerar kring brott.

jurist

Vad är rättvisa? – det är fråga som många jurister åtminstone någon gång ställer sig…

Jag har personligen, efter grundkursen i rättsteori nu i våras, en viss förkärlek för just rättsfilosofi och teori. Orsaken är att man där försöker närma sig frågeställningar av karaktären: ”Vad är rättvisa?”, ”När kan man eventuellt legitimera en brottslig handling?” & ”Varifrån får rätten (lagen) sin legitimitet?” etc. Den här boken anspelar i någon mån på dessa frågor, även om den inte går för djupt utan samtidigt håller sig kvar vid intrigen och på så vis blir den också en nästan formidabel bladvändare.

Jag fascineras över hur man kan relatera till de teorier och tankar som förs fram i boken kring temaområden som: etik, kärlek, moral och rättviseperspektivet, trots att boken skrevs för närmare 150 år sedan. Trots att vi hunnit tillryggalägga en så lång tidsperiod bakom oss, så är det här ännu frågor som är lika dagsaktuella idag som då, det är i huvudsak miljön som skiftar.

Min bedömning är att boken är synnerligen läsvärd, särskilt för juris studerande, men nog för gemene man likväl. Eller som min pappa konstaterade när han såg mig läsa boken, du riskerar ju att bli allmänbildad om du läser sådan där litteratur 😉
Men boken är förhållandevis lättläst beroende på vilken ambitionsnivå man har med sitt läsande, i det här fallet närmast hur djupt man önskar gå med i de olika resonemangen som förs fram i boken.

Nog med min svada om litterära klassiker, i förra veckan kom också en ny musikvideo ut av det Österbottniska bandet KAJ som jag gillar starkt. Det som är omisskännligt med videon och KAJ som band är att de lyckas fånga den Österbottniska och i viss mån finlandssvenska mentaliteten på ett synnerligen träffsäkert sätt. Parentetiskt kan jag väl nämna att jag hoppas kunna gå på deras konsert i Jakobstad i veckan 🙂

Sebastian

Finska sånger

Jag tycker att det är något särskilt med finskspråkiga sånger och låtar i jämförelse med sina svenskspråkiga diton. Missförstå mig inte nu, jag tycker nog mycket om svenskspråkig musik också, utan jag konstaterar närmast att det är en rikedom att kunna bägge språken och kunna ta del av de olika stilarna och kulturerna – med andra ord: kunna plocka russinen ur kakan 😉

På senare tid har jag fastna för en låt av Juha Tapio, nämligen ”Jossain täällä”. Jag har nog tidigare lyssnat en hel del på Juha Tapio, men den här låten tilltalar mig på något speciellt vis. Kanske är det att texten i sig kan tyckas gälla banala saker som cigarettpaket och frostbitna vägar genom landsbygden, men ändå har ett inneboende filosofiskt djup som kanske greppar efter andra lyssningen?

Jag tog mig friheten att översätta den finska texten till svenska, dels för att du som läsare som inte behärskar finska skall kunna läsa texten, men dels också för att kunna jämföra finska låttexter med svenska på samma språk.

Nedan följer min fria översättning, inga garantier för dess språkliga riktighet och med ingen avsikt att göra intrång i original materialet.

"På cigarettpaketets lock finns ritade hus
 av frost ätna vägar och svarta vägrenar
 tillsammans med den trebenta springhunden under stjärnfall
De avmätta tonerna från krogen på bottenvåningen
 en suck genom väggarna, larmet från gatorna genom fönstren
 drar jag det av tobakluktande täcket närmare mina öron
Refräng
 Jag är här någonstans, tillsammans med den ensamma månen
 jag vakar tills stjärnorna bleknar i den annalkande morgonen
 jag är här någonstans lycklig när jag saknar dig
På stationerna finns klockorna, och sjaskiga bänkar
 stadens gränser, ett oändligt sorgband
 under den askgråa sten-himlen finns Guds hunger
Jag tittar bort mot broarnas suckande
 På mina hälar finns spöken och förändrande miljöer
 Alltid är det detsamma, alltid på nytt
Refräng x 3"

Juha Tapio – Jossain Täällä
Någonstans här

Lyssna på originalet nedan:

Vad tycker du, skulle det vara möjligt att sjunga samma sång på svenska?

Min personliga åsikt är att så inte är fallet, utan att språken nog skiljer sig så till den grad att den inte går att översätta sångtexterna rakt av utan genomgående omarbetning – vilket skulle helt förta låtens innehåll. Utan här ser man igen rikedomen av att kunna och lära sig flera språk, man får tillgång till ett så mycket bredare kulturutbud som annars ofta är stängt för en.

Men det finns faktiskt en låt av Aki Sirkesalo och Lisa Nilsson som heter ”Mysteriet” var de kombinerar att turvis sjunga på svenska respektive finska i en duett, vilket i sig blir otroligt vackert. Rekommenderas att lyssnas till på stillsamma kvällar, se på youtube.com här:
http://youtu.be/CcbiZRMSLYc

Sebastian

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén