Bild på förslaget till nytt Torghus i Jakobstad, ritat av arkitektbyrå R. Wingren Ab.
För den som har följt lokalmedia i Jakobstad, har knappast kunnat undgå att ta del av de olika turerna med det s.k. ”nya Torghuset” som skall ersätta det gamla bankhuset. Nu har det blivit en ytterligare fortsättning på denna till synes oändliga följetong, igen, då Museiverket överklagade stadens beslut om att godkänna bygget.
En sak som jag och säkert mången annan noterat är allt mera blir juridifierat i dagens samhälle, då det tillkommer mer och mer regler som man (helst) skall förhålla sig till. Innan du gör något bör du göra som det heter i USA, ”run it by legal”, det vill säga att företagets juridiska avdelning skall ha tittat på saken innan du vidtar några som helst åtgärder… Detta för att undvika att man går på en otrevlig, juridiska mina.
Idag är det viktigt att kolla upp de juridiska aspekterna innan man vidtar något, för att undvika senare överraskningar…
Stadsfullmäktige fattade i juni i år beslut om att Torghuset i sin nuvarande form skulle få byggas. Det stötte emellertid på patrull då statliga Museiverket valde i fredags 25.7. en timme innan besvärstiden gick ut, att ”lämna in ett besvär för säkerhetsskull” som det hette enligt ansvarig tjänsteman på Museiverket.
Stadens beslutet har alltså blivit överklagat till Vasa förvaltningsdomstol som är första instans i denna typ av ärenden, som faller under området förvaltningsrätt. Jag tittade på förvaltningsdomstolarnas årsbok (sid. 27), och noterade att den genomsnittliga handläggningstiden för dessa typer av ärenden i genomsnitt uppgår till 8 månader.
Men som sagt det gäller enbart för första instans, förvaltningsrättens beslut kan i sin tur överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen, under förutsättning att den lämnar besvärstillstånd. Skulle det gå så att någon part ännu överklagar till HFD, så får man räkna åtminstone ytterligare 12 månader innan ärendet slutligen har avgjorts. Det vill säga att rättsprocessen, statistikt, kan försena den av stadsborna efterlängtade byggstarten med mer än 8 + 12 mån = 20 månader, alltså över 1,5 år – då är vi i februari 2016 innan ett eventuellt första spadtag kan tas.
Frågan som många ställer sig idag, vems fel är det att det gått så här? Skuldbördan är måhända delad, dels borde staden kanske ha inväntat Museiverkets utlåtanden och tankar innan man godkände det nuvarande förslaget. Men å andra sidan så hävdade Museiverket att de nu genomförda ändringarna bara var kosmetiska i jämförelse med det tidigare förslaget som reviderats fram till nuvarande form, det tycker jag inte är sant då man plockat bort hela 3 (!) våningar från det ursprungliga förslaget, det är nog mera än kosmetiskt.
Men sen kan man väl inte skylla allt på parterna heller, utan det är väl nog regelverket som också borde ses över. Lagen borde inte vara ett hinder för att en stad överhuvudtaget skall kunna förändras. Någon måtta måste det nog allt finnas, alternativt måste tolkningen från Museiverkets sida bli mindre nitisk. Det här är ju en juridisk diskussion om hur lagen borde vara, eller som det heter på latin: lege feranda, här kan alla ha en åsikt och det är glädjande att justitieministern i dagens ÖT öppnar för förändringar. Men tills något sådant sker måste vi leva med hur lagen är i just nu, eller det också på latin: lege lata.
Men det är inte enbart samhället som har blivit mera komplext med mycket nya regler, utan människor i allmänhet är mera medvetna om sina rättigheter (och förhoppningsvis också skyldigheter), på gott och ont.
Folk är idag ofta betydligt mer medvetna om sina rättigheter, vilket påverkar alltfler områden. Eller som kirurgen som skulle operera mitt knä sade när jag berättade att jag till vardags studerar juridik: ”då har jag ett problem till förutom ditt knä” 😉
Jag får väl tillsist citera Madonna med låten Miles Away: ”so far away, so far away”, om man skall sammanfatta både stadens och invånarnas syn på saken mot Museiverkets syn på saken…
Sebastian Åstrand
Jeppisbo
Hej!
Jo, det är nog onekligen ett delikat problem som vi har i staden i och med att byggstarten på detta sätt har stagnerat. De juridiska ramarna är nog strikta, men skall inte invånarnas åsikt väga tyngre – kanske är det utopia att hoppas på det?
Trevligt att du kan lyfta fram roliga sidor med juridik också genom serierna!
Sebastian Åstrand
Hej och tack för din kommentar!
Jo, det är onekligen ett problem när stadens utveckling blir lidande på detta vis. Frågan här är ju om att två intressen skall vägas mot varandra, dels har vi kulturminnesskydd som i sin tur skall vägas mot stadens och näringslivets behov. Men ja, man blir nog allt litet modfälld av den här historien – men vi skall hoppas att det snabbt får ett slut så att ett bygge kan påbörjas. – För frågan är ju inte om det skall byggas, utan Vad och När det skall byggas 😉
Jo, jag tycker nog att man måste få lyfta fram olika sidor av ens yrkeskår och hur det påverkar samhället när juridiken ibland går för långt, därav serierna…