Mitt sporadiska bloggande

Månad: september 2014 Sida 2 av 3

Mellandom / Välituomio

Nu har jag snart avverkat över halva min tid som praktikant vid förvaltningsdomstolen, och därför vore det kanske på sin plats med en mellandom eller rapport i saken.

rattegang

I princip all ”riksmedia” var på plats då Auer-fallet för andra gången (!) skulle rullas upp i Vasa hovrätt. Åtminstone är jag glad att jag inte syntes i ”Huomenta Suomi” / Godmorgon Finland, när jag rörde mig kring justitiehuset.

En av de saker som mötte mig de första dagarna utanför justitiehuset i Vasa var ett påtagligt stort media uppbåd, och det tog ett tag innan jag kunder erinra mig om orsaken till denna uppståndelse. Men sen slog det mig att det ju är det s.k. Auer-fallet, som återigen går upp för prövning i Vasa hovrätt (som inte är min praktikplats), då Högsta domstolen skickade tillbaka ärendet till tingsrätten för en ny prövning och saken nu vandrat upp (igen) till hovrätten). För den som inte känner till Auer-fallet, så kan jag berätta att det är ett av de mest märkvärdiga fallen i finsk rättshistoria. I korthet handlar det om att ta ställning till om A. Auer är skyldig till att ha bragt sin man om livet i deras hem, eller om det möjligen finns en tredje, utomstående, gärningsman till brottet. Ett av de många problem som kantat rättegångarna genom tingsrätt-hovrätt-högsta domstolen är att under hela processen tillkommet nya fakta, vilket gjort att rättegångar behövts tas om – vilket fördröjt processen något otroligt. Den juridiska uppnystningen av fallet påbörjades våren 2010, och fyra år senare har vi inte ännu fått något slutligt juridiskt svar – vilket ju är katastrofalt ur ett rättssäkerhetsperspektiv sett.

Men för att återgå till min praktik så har den kantats av flera mycket intressanta dagar vid domstolen, jag skulle verkligen inte vilja att praktiken skall ta slut så småningom – för det är nog i arbetslivet och kanske i synnerhet i domstolarna var man lär sig det praktiska juridiska hantverket.

Utöver att ha fått lära mig nytt inom juridik, så uppskattar jag också hur öppna kollegerna är mot nya personer i personalstyrkan. För det är nog genom att lyssna in de ”gamla rävarna” som man lär sig mycket som inte direkt står i någon lärobok, och inte annars heller finns tillgängligt. Någon av domarna motiverade den öppna attityden med att de vill säkra upp sin ”jälkikasvu” alltså att det också i framtiden skall finnas kompetenta domare i domstolarna, då det kommer att bli en stor pensioneringsvåg framöver inom domstolsväsendet. Vilket jag tycker är en mycket berömvärd inställning, trots att domstolarnas karriärstegar annars är mycket hierarkiska och förutbestämda.

Men samtidigt har det skapat litet bryderier att vara konkret i kontakt med arbetslivet inom ens eget område, då jag onekligen har börjat fundera på vilken inriktning jag skall välja efter avslutade studier. Jag kommer ju att börja skriva på min avhandling om några månader, och då börjar det nog bli läge att reflektera litet noggrannare över det småningom stundande hoppet till arbetslivet.

Advokaterna på Vimeo.

Jag avslutar det här inlägget med vinjetten till en TV-dokumentär om försvarsadvokater som sändes på TV4 under 2009. Jag måste väl medge att det var en av de filmer som fick mig att börja överväga att bli ”advokat” eller åtminstone jurist. Dokumentären handlar om advokatbyrån ”Försvarsadvokaterna i Stockholm”, var bland annat Jens Lapidus (författaren bakom Snabba Cash etc.) tjänstgör vid sidan av sin författargärning. Men jag hoppas dock inte att jag som advokat någon gång i framtiden behöver säga ”min klient erkänner ju att han skjutit åtta personer”, för även om alla skall ha rätt till ett försvar – så är det ett krävande yrke att kunna skilja på person och gärning i dessa typer av fall, men där i ligger väl kanske också en del av charmen?

För det jag gillar med advokatyrket, är att det i sin renaste form handlar om att driva klientens intresse och se till att rättvisa skipas för denne – eller som en del advokater vill se sig som en rättvisans vakthund. Men samtidigt tåls det att väga mot domarens roll också som jag fått bekanta mig med under den senaste tiden. Var jag står själv i fråga om advokat eller domare eller någon annan alternativ karriärväg intresserar mer vet jag dock riktigt ännu 😉

Sebastian

Reklam som väcker tankar (2/2)

Jag började ju på detta ämne om ”reklam som väcker tankar”, i mitt tidigare inlägg om jämställdhet i näringslivet och särskilt inom bolagsstyrelser, var jag lyfte fram ett förslag om att flera tjejer borde utbilda sig till ingenjörer för råda bot på problemet. Och jag lovade där att det skulle vara ett tvådelat inlägg, så det vore ju nästan fråga om falsk marknadsföring (Konsumentskyddslagen 2:1) om jag inte uppfyllde löftet 😉

Female Engineer

Ett förslag för att få mera jämställda bolagsstyrelser: fler kvinnor borde välja att studera till ingenjörer.


Reklamen nedan stötte jag på i Norrtälje, Sverige för en tid tillbaka sedan, också denna gång när jag väntade på bussen men den här gången bussen till Stockholm.

reklam-coop

Många svåra frågor på samma gång! Åtminstone erbjuds vi svaret på en frågorna, nämligen en färdig matkasse med tillhörande recept 🙂

Vad jag reagerade på i denna reklam var hur snärtigt man från Coop:s sida lyckas baka in sitt marknadsföringsbudskap tillsammans med stora frågor, en del av närmast existentiell karaktär. Coop är ju en butikskedja i stil med S-gruppen i Finland, då båda i praktiken ägs av sina medlemmar (andelsägare). Dessvärre har jag inte stött på ens en lika snärtig annons eller liknande från exempelvis Prisma här i Finland, trots att jag varje månad får deras medlemspost varje månad sedan några år tillbaka.

Vad jag särskilt gillade med reklamen ovan var hur de genom dessa frågor, fick mig att stanna till för ett litet tag och reflektera litet över tillvaron. Jag menar på första frågan kan jag någorlunda svaret, även om jag fick tänka till litet innan jag mindes lektionerna i fysik i gymnasiet, var vi diskuterade rymden och kosmologi. För den som inte minns eller inte orkar anstränga de stackars gråa celler, så har det att göra med Olbers paradox och ett litet mera lättillgängligt svar finner du här på en rymdblogg.

På den andra frågan, Finns Gud?, så är ju svaret något varierande beroende på person till person – det är ju en fråga som inte kan besvaras med samma exakthet som den föregående frågan var man kan sluta sig till ett svar med relativt säkra fysikaliska iakttagelser. Men jag som kristen, svarar naturligtvis ja på den frågan eller åtminstone vill jag tro att Gud finns.

Den tredje frågan är kanske något mera vardagsnära, om vad man skall äta till kvällsmat. Men det är också en stor fråga har jag märkt, åtminstone varje kväll jag promenerar hem från jobbet på eftermiddagen och magen gör sig påmind längs med vägen. Också här måste man väga in olika aspekter: vad är jag sugen på?, skall det vara nyttigt? och vad får det kosta om jag ändå åt ordentligt till lunch?.

Jag menar, i princip alla människor ställer sig åtminstone någon gång frågorna ovan. Dock varierar säkert frekvensen om hur ofta man ställer frågorna till sig själv. T.ex. är det ju nästan varje kväll aktuellt att överväga vad jag skall äta, emedan Guds existens är en fråga som inte upptar ens tankevärld kanske lika ofta.

Samtidigt är det säkert bra att komma till ro med alla dessa frågor på något sätt. Jag såg ett intressant program på SvT som heter ”Döden, döden, döden” (ett yttryck myntat av Astrid Lindgren), var en filosof vid Stockholms universitet hävdade att alla människor mår bra av att i någon resonera kring livets förgänglighet, för att kunna selektera fram saker som man finner viktigt i livet i och med den tidsbegränsade tillvaron på jorden. Programmet går just nu på Yle Fem och finns tillgängligt via Arenan. Nåväl, jag tycker det är frapperande att en annons dylik Coop:s, fick mig att fundera i dem banorna via den retoriskt ställda frågan ”Finns Gud?”. Detta trots att man annars skyndar fram i vardagen, och kanske inte har tid att fundera i de banorna?

Sammantaget gillar jag reklam som i vardagen får en tänka till litet extra, och ger litet ”intellektuellt stimuli” utöver reklamavsändarens annars så enkla budskap ”shop ’til you drop”. Naturligtvis är det trevligt med såna reklamer också, särskilt på fredagskvällen i TV-soffan då man inte orkar anstränga hjärnan – men som balans i vardagen gillar jag starkt dessa annonser som väcker litet funderingar och bryderier. Om inte annat skulle jag gärna vilja att Coop:s matkasse fanns tillgänglig i Finland också – för i så fall skulle det bespara åtminstone mig litet bryderi varje vardagskväll 🙂

Sebastian

Tillgången till vård

En förmån med att vara (deltids)student av ekonomi och höra till Finlands ekonomförbund är att man kostnadsfritt erhåller tidningen Kauppalehti (motsvarande Dagens industri) i pappersversion under terminerna. Jag brukar bläddra igenom tidningen alltid när jag hinner. Den utkommer nämligen varje vardag, och tyvärr hinner jag inte läsa den ”helt” varje gång. Men den fyller åtminstone två syften: dels håller man sig uptodate inom de ekonomiska och samhälleliga områdena men dels också ett bra sätt att förbättra sin finska.

Vad jag idag reagerade på var en annons på första sidan av läkarföretaget ”Stella Kotipalvelu Oy”, var de erbjuder hemläkarbesök i storstadsregionen (Helsingfors) och i Tammerfors. Ett läkarbesök kostar dock från 201€, men efter FPA ersättning blir priset patienten betalar nedsatt till facila 170€ för ett besök.

kauppalehti-annons-lakare

Visst skulle det vara bekvämt att genast få tid till läkaren, och att denne kommer hem till en istället för att besöka HVC?

Även om man under alla tider har kunnat köpa vård privat, under förutsättning att man haft pengar, så blev jag ändock litet fundersam till det här konceptet. Eftersom det nog skapar ett A och B lag inom hälso- och sjukvården i Finland. Då vi får en liten grupp av privatpersoner som kan ringa ett nummer och få läkaren hem till sig genast från tidig morgon till sen kväll. Medan resten snällt får ringa till hälsovårdscentralen och försöka få en tid till läkaren, och sen sitta i ett fullbelagt väntrum (med snorande och skrikande barn…) för att sedan få träffa en sönderstressad (hyr)läkare. Detta samtidigt som den betalande patienten tar emot hemläkaren i sitt eget vardagsrum var de i lugn och ro kan gå igenom patientens situation – för att karikera något.

Som företagare själv, så har jag inget problem med att privata serviceaktörer erbjuder tjänster till ett pris som de finner lämpligt, och som kunderna är beredda att betala. Däremot blir jag nog litet bekymrad för de som inte har möjlighet att konsultera en hemläkare på grund av knappa ekonomiska resurser.
Som student finns det ju inte på kartan att man skulle kunna betala minst 170€ för ett läkarbesök – även om nu studenter knappast är den främsta målgruppen för den här annonsen och tjänsten. Men för de som har ett behov, men inte kan betala är nog de stora förlorarna i det här sammanhanget. För även om vården vid hälsovårdscentralen (förhoppningsvis) är lika bra som de privata hemläkarna erbjuder, så blir nog i allmänhet de icke-betalande patienterna tvungna att vänta betydligt längre på att träffa en läkare – vilket utöver bekvämlighetsaspekten nog kan ha inverkan på vårdresultatet.

En annan notering från samma annons är att tjänsten marknadsförs både på finska och kort på svenska (Stella Kotilääkäri Hemläkare), vilket tydligt markerar att de riktar sig till båda språkgrupperna. Det är annars ovanligt med annonser med svenskt innehåll i Kauppalehti, men jag antar att vårdföretaget lever litet i stereotypin att finlandssvenskar skulle vara en mer välbesutten ”folkgrupp” och därför skickar en signal till den publiken också.

'The medical reimbursement system is sick and there is no race for the cure.'

Ingen enkel lösning i sikte dock…

Märk väl, jag kritiserar varken företagen och läkarna som erbjuder dylika tjänster, för det skall råda fri företagsamhet och det står var och en fritt att använda dylika tjänster – kanske kommer jag att själv att göra det när jag blir äldre. Utan det jag ifrågasätter är varför det finns ett behov av dylika tjänster, borde inte det offentliga erbjuda så bra hälsovårdstjänster att det inte fanns ett behov av dessa tjänster?

Få se vad den nya vårdreformen för med sig, jag har faktiskt inte orkat sätta mig in i den eftersom det sker så mycket ändringar hela tiden i de förslag som läggs fram. Men grundtanken där är ju att alla skall erbjudas likvärdiga och nödvändiga hälsovårdstjänster, vilket borde minska behovet av privata hemläkare. Men det är väl utopi att tänka?

Sebastian

Reklam som väcker tankar (1/2)

Ibland stöter man på reklam som väcker litet mera tankar, än ”att den där produkten måste jag köpa”. Ibland är det för något politiskt parti, andra gånger för någon naturskyddsorganisation och ibland i ”vanlig” kommersiell reklam där de (råkat) få in en tanke i själva reklamen.

Jag hörde häromkvällen på bussen från Jakobstad till Vasa ett par diskutera skillnaderna mellan reklam i Finland och Sverige. Hade jag suttit litet närmare hade jag gärna gett mig in i diskussion, men så blev det inte. Deras konklusion var dock att svensk reklam generellt håller en högre klass och kvalité i jämförelse med sitt finska dito. Finlandssvenskarna är ju i en rätt så ovanlig position då vi konsumerar både finsk och svensk reklam parallellt, i alla fall om man följer bägge länders medier så blir det ju oundvikligen så.

När jag för en tid sedan besökte Handelshögskolan i Stockholm, och stod och väntade på bussen vid busskuren på Sveavägen, så noterade jag en reklamaffisch av det litet ovanligare slaget. Se nedan.

allbright_reklam

Den här reklamen väntade mig utanför Handelshögskolan, och väckte en hel del tankar hos mig.

Orsaken till att reklamen satt just vid den här busskuren var det att den var direkt riktad till oss som studerar på Handels. Jag har noterat motsvarande reklam utanför KTH (Kungliga Tekniska Högskolan), och det är nog ingen slump att de är placerade var den är placerade. Den här reklamen vill ju som all annan reklam förmedla ett budskap, men inte direkt sälja någonting genom att t.ex. presentera en färdig lösning på ett problem.

Och i någon mån fyllde väl den aktuella reklamen sin funktion, då jag ännu flera månader senare ibland återkommer till budskapet i tankarna. Däremot har jag nog ingen färdig lösning att presentera på hur man skulle få jämställda bolagsstyrelser, eller om det är ens eftersträvansvärt att det ”alltid” skall råda 50/50. Missförstå mig inte nu, min åsikt är nog att vi skall sträva efter jämställdhet – men kompetens bör nästan alltid gå före andra yttre faktorer som kön och etnicitet.

För risken som jag ser det är att om man börjar kvotera i bolagsstyrelser är att man riskerar att förlora kompetens, en kompetens som ser till att bolagen ”rullar” och både bidrar till att skattemedel flyter in till samhället och att arbetsplatser finns kvar och att nya uppstår.

En tanke på vägen, som jag noterat finns det ett underskott på kvinnor på tekniska utbildningar t.ex. diplom/civilingenjörs utbildningar. Vad leder det här till i längden då? Jo, att rekryteringsunderlaget oundvikligen blir mindre för de stora bolagen – då de vanligen rekryterar ingenjörer till sina styrelser. Vilket inte är så konstigt eftersom många av de största bolagen i Norden är teknikintensiva företag, t.ex. Nokia, AstraZeneca, Statoil, ABB, Volvo och AlfaLaval (se t.ex. OMX Nordic 40, för de 40 största Nordiska börsbolagen).

kvinnlig-ingenjor

Som ingenjör blir man vanligen på sikt förman (eller specialist), och skaffar därigenom nödvändig kompetens för att fungera i bolagsstyrelser och dyl.

Dessa bolag är beroende av skickliga och kompetenta ingenjörer/ekonomer för att de skall fortsätta vara innovativa och konkurrenskraftiga i en global konkurrens. Så därav borde man åtgärda ett av grundproblemet och få flera tjejer att välja en teknisk utbildning än idag. I så fall skulle problemet i bästa fall lösa sig självt, anser jag, eftersom urvalet av kunniga kvinnliga ingenjörer (och potentiella styrelsemedlemmar) då automatiskt skulle bli större.

Nåväl, nu tänker jag inte skriva mera om ”kvinnosaksfrågan” som det hette under 1800-talet till mitten av 1900-talet, för det är litet av minerad mark. Utan det här var närmast ett exempel på hur reklam kan trigga igång tankeprocesser, som ibland blir långvariga.

Men jag tror att organisationen AllBright som strävar efter mera jämställdhet har hittat en bra plattform genom att synas på relevanta ställen, med slagkraftig reklam. För även om få går rakt från Handels eller KTH direkt till en börsbolagsstyrelse, så är det ju relativt ofta dessa forna studenter som en dag intar styrelserummen och då kan det ha varit bra att ha sått tanken tidigt hos dessa. Men ännu för att summera, svensk vs. finsk reklam, så har jag aldrig stött på någon motsvarande reklam vid Helsingfors universitet, vilket är synd. Då det också är en plats att synas på motsvarande sätt i Finland, som utanför högskolorna i Sverige.

Sebastian

Sida 2 av 3

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén