Månad: oktober 2014 Sida 1 av 3

Bland kexhyllor och ubåtar?

den 20 oktober 2014

En sak som jag har noterat när jag varit och handlat matvaror i den lokala butiken är att det skett en mycket stor tillväxt på kexhyllorna vad det gäller nya produkter. Särskilt har det tillkommit många nya kex som är baserade på olika godissorter såsom Daim, Tupla och Fazers Dumle. Har du också råkat notera samma sak?

Jag började fundera på saken när jag igår besökte Prisma i Jakobstad och jag kunde inte heller där undgå att samma tillväxt skett där likväl. Produkterna som säljs är ju närmast att likna vid ”godiskex” eller kex med (mycket) godis i. Nå, vad beror det på då? Är det bara så att godistillverkarna vill hitta nya marknadsområden, och därför har breddat sitt sortiment till att omfatta också kex?
Möjligtvis är så också fallet, men själv tror jag det har mera med beskattningen att göra än med att plocka fler marknadsandelar. För om man följt med i medierna den senaste tiden så har man märkt att den s.k. sötsaksskatten (på finska ”makeisvero”) höjts flera gånger på relativt kort tid.

Bild från kexhyllan på Prisma i Jakobstad. Vid första anblick skulle man ju kunna tro att bilden är tagen från godisavdelningen… Men orsaken till att man just nu finner många godissorter på kexavdelningen är att de som ”kex” inte beskattas som godis. (Notera texten ”New” på en av förpackningarna.)

Men vad har då godisskatten med kex att göra? Jo, för som läget är just nu så omfattar nämligen sötsaksskatten inte kex. Men sötsaksskatten omfattar nog t.ex. rena godisprodukter och glassar samt några andra namngivna (mycket) sockerrika produkter som läsk. Så rent konkret, om du säljer ditt godis i formen av kex så behöver du inte betala godisskatt på produkten som tillverkare. Det här betyder också att din produkt blir billigare att sälja som kex än som godis, och ett lägre pris lockar vanligen också till sig flera köpare.

Finurligt inte sant? Om du gör cookies som innehåller t.ex. choklad eller någon annan godissort så behöver du inte betala sötsaksskatt när den säljs på kexavdelningen. Men om du istället förpackar din choklad som en chokladplatta (rikssvenska: chokladkaka), och säljer den på godisavdelningen är du tvungen att betala extra skatt.

Hur stor är då sötsaksskatten? För det första är sötsaksskatten en punktskatt som tas ut på vissa namngivna varor, så är också fallet med t.ex. tobak och choklad. Skatten tas dessutom ut av producenten/säljaren och inte direkt av konsumenten, därav blir också sötsaksskatten ”osynlig” för den vanliga konsumenten. För den sötsaksskatt du betalar när du köper t.ex. godis i butiken, redovisas inte separat på kvittot som du får (vilket ju är fallet med momsen), utan sötsaksskatten är redan debiterad i ett tidigare led.

Men för att svara på frågan, så är man tvungen att gå till lagen bakom skatten i fråga. Lagen i fråga heter ”Lag om punktskatt på sötsaker, glass och läskedrycker” och har nummer 1127/2010 och finns här på Finlex. Lagen har emellertid blivit ändrad i två repriser, både år 2012 (ändringar här på Finlex) och år 2014 (ändringar här på Finlex). Genom dessa ändringar får jag då fram att just nu ligger skattesatsen på t.ex. godis på 0,95€ per kilogram (kg) godis. Vilket konkret betyder att om du säljer chokladen i formen av cookies i ett paket som innehåller 500g cookies, så sparar du 0,95€*0,5kg = 0,48€ per ½ kilo sålt godis (förlåt! jag menade naturligtvis kex…).

Den skarpsinnig ställer sig då naturligtvis frågan: men om jag skall tillverka cookies som innehåller just godis eller choklad, behöver jag inte då betala skatt på dessa råvaror när jag köper in dem? Svaret på den frågan är sannolikt nej, eftersom det är fråga om just en råvara – som också behövs i processen, för dessa omfattas inte av lagen i fråga. Vill man så kan man ju kanske kalla det för ett kryphål i lagen (finska porsaanreikä), varigenom man kan kringgå sötsaksskatten relativt enkelt, men på ett helt lagligt sätt. För beskattningen används för övrigt också som ett medel för att ibland styra konsumenternas val, som i det här fallet bort från onyttiga produkter då de säljs till ett högre pris.

Nåja, det här är ju spekulationer från min sida – men jag antar att bakgrunden till det ökade antalet s.k. godiskex produkterna kan stå att finnas i just beskattningen. Sen om man vill moralisera kring saken så är det ju ett eget kapitel, för det man marknadsför som kexgodis är kanske ännu ohälsosammare än vad rent godis är? Vill man få till stånd än ändring så måste lagen ändras, så att den också omfattar kex och kanske också några andra produkter, för att motverka nya ”kreativa” upplägg.

Men medan jag står och tittar på de dignande kexhyllorna hyllorna så piper min iPhone (som jag nu fått tillbaka från servicen) till i min fika. Men istället för att genast fiska fram min ”ifååne” ur fickan så hade jag inte särskilt bråttom med det den här gången, för den har nästan pipit konstant under de senaste två dagarna. Anledningen till detta då? Jo, jag har kvällstidningen Aftonbladets app installerad på min iPhone och ibland skickar de ut s.k. ”nyhetsflashar” som push notifieringar vilket föranleder ett pip varje gång.

Det har varit ett ”evigt” pipande ur min iPhone de senaste dygnen… När Aftonbladet just nu skickar ut nyhetsflashar om, i huvudsak, den eventuella ubåten i Stockholms skärgård.

Men just nu har det kommit nyhetsflashar nästan konstant, för det är den där ubåtsincidenten i Stockholmsskärgård som utlöst nästan ett lavinartat nyhetsflöde i rikssvenskmedia de senaste dagarna.

Månne de inte skall börja hitta den eventuella inkräktaren i sina vatten? För det här börjar bli en aning nervöst för mig med ett evigt pipande… Eller som min bror något håglöst konstaterade: kommer han att ha något Sverige att resa tillbaka till om några veckor? För det här vapenskramlet verkar inte särskilt lovande…

Sebastian

Något om språk och studier i latin

Av Sebastian Åstrand

den 19 oktober 2014

i Allmänt

Den här helgen tillbringar jag hemma i lilla Jakobstad vilket är skönt och trevligt. Dels att få träffa familjemedlemmarna, men också se att djuren i hushållet verkar att ha repat sig någotsånär efter sina incidenter (se det här inlägget).

Även om det alltid är kul att besöka Jakobstad, så är vädret här just nu av ”sekunda klass” – regnigt och blåsigt så att det förslår. Men vad passar inte då bättre än att studera språk denna aningen gråtrista söndag?

Jag medger utan omsvep att jag inte är en person som har begåvats med något perfekt språköra, men jag har ändå ett visst lekmannaintresse för (västerländska) språk, och ibland väcks också mitt intresse av att få veta bakgrunden till t.ex. ett ord (etymologi). Visste du föresten att följande ord i engelskan kommer från svenskans föregångare, fornnordiskan?

law, derivat via bl.a. lag
husband, via ordet husbonde – en sammansättning av ”hus” och ”bonde”, d.v.s. den som förr var ”chef” i huset/hushållet.
sky, via ordet sky, idag använder man ju oftare himmel
run, från ordet ”renna”, ännu idag säger man ju ”han rände av och an”
window, från ordet vindöga
egg, från ägg
give, från b.la. ”gifva”, att ge någonting.

Hur kommer det sig då att dessa ”svenska” ord hittade vägen in i engelskan? Jo, för att vikingarna som pratade fornnordiska (Old-Norse på engelska) koloniserade delar av England, och därigenom spreds de skandinaviska orden till engelska språket och lever ännu kvar där. Vill du se flera exempel rekommenderar jag denna sida på Wikipedia, på engelska, om fornnordiskans inverkan på engelskan.

Varifrån kommer orden i engelska språket? – Åtminstone 26 % från bl.a. de germanska språken (inkl. tyska, nederländska och skandinaviska språk), samt 29% från latin.

Också några andra mera moderna svenska ord har ju hittat sig in i engelska språket, t.ex. ordet ”ombudsman” är det samma på svenska och engelska. Alltså en ”man” som fungerar som ett ”ombud” för, vanligen, en svagare part t.ex. justitieombudsmannen. Det ”svenska” ordet används ju t.ex. som det officiella namnet för ”European Ombudsman” inom EU och ”Commonwealth Ombudsman” i Australien, samt en ”Financial Ombudsman” i UK – se en video om den sist nämnda institutionen.

Finansiell ombudsman i UK (Stor-Britannien) som hanterar frågor med t.ex. konsumentkrediter. Tänk hur det svenska ordet ”ombudsman” spridit sig…

Men utöver mitt lilla lekmannaintresse för språk så går jag faktiskt en kurs på Stockholms universitet i latin. Kursen är faktiskt i huvudsak förlagd på distans, vilket normalt vore ett relativt knepigt sätt att lära sig ett nytt språk på, detta eftersom man nog bäst lär sig språk genom att t.ex. höra läraren prata det i klassrummet. Men latin är ju ett ”dött språk” så det finns i princip ingen som talar det, men nog väl många som skriver och förstår skriven latin. Därigenom är man också nästan tvungen att studera latin på ett skriftligt plan, och det går även på distans via en avancerad webbaserad kursportal med bland annat övningar, instruktioner och guider etc. För att avlägga kursen är man dock tvungen att bege sig två gånger till Stockholm för att tentera kursen, vilket jag gissar för min del blir nu i januari.

Undertecknad studerar grunderna i latin på Stockholms universitet för sitt eget nöjes skull…

Latin skiljer ju sig på flera sätt från de andra språk jag behärskar (svenska, finska och engelska), b.la. genom att ordföljden inte har särskilt stor betydelse i latin. I svenska språket kan du ju inte bara ”kasta om orden” på måfå i en mening, för då går ju betydelsen förlorad eller att det mest liknar ”rappakalja”. Men i latin kan du, oftast, kasta om orden i mening utan att det påverkar innehållet eller betydelsen, för det är nämligen ordens ändelser som är avgörande i latin. Annars finns det ju många slående likheter mellan särskilt latin och svenska samt engelska. Många låneord i svenskan kommer ju från latin t.ex. ”familj” på svenska, ”family” på engelska och ”familia” på latin. Med finska språket finns det dessvärre inte riktigt lika många likheter, då finskan ju tillhör en annan språkfamilj, nämligen de ugriska språken, och familj på finska är ”perhe”. Men det gör samtidigt att finskan är mera stimulerande och utmanande att lära sig vilket ju också är kul…

Vilket är då den praktiska nyttan att lära sig latin? Ett ärligt svar på den frågan är att den direkta nyttan är ganska ringa. Men det finns ett antal indirekta fördelar som jag ser: t.ex. att man inom juridiken använder sig relativt frekvent av latinska termer som ”pacta sunt servanda” (avtal skall hållas) och bona fide (i god tro). Samt att latin kan fungera som ett språk som gör att man litet enklare kan lära sig t.ex. franska då det däremellan finns ännu flera likheter än mellan t.ex. svenska och engelska, så utgör ju latin en ganska bra bas. Dessutom är det ju litet allmänbildande att kunna latin, sägs det ju också.

Några andra vardagliga nöjen jag hittills haft av mina begränsade kunskaper i latin är att jag dels förstår en del av vad som t.ex. står på väggarna i gamla byggnader (som kyrkor och liknande). Samt att jag noterat att tatueringar idag ganska ofta innehåller något latinskt visdomsord, också utöver ”Carpe Diem” för ”fånga dagen”, vilket börjar bli kliché idag (även om innebörden är viktig). Men litet mera fyndiga tatueringar jag har sett är ”Memento mori” vilket betyder ”komihåg att du är dödlig”, samt ”Si vis pacem, para bellum” vilket betyder ungefär ”den som vill ha fred, bör förbereda sig på krig”. Vilket jag för övrigt läste på en killes ryggtavla på en buss i hetaste sommarvärmen, och han råkade också ha en träningsväska med texten ”MMA” på vilket är en kampsport ”mixed martial arts”, så det passade väll ganska bra med den latinska texten på honom…

"Varietas delectat"
 -- Variation/omväxling förnöjer

Visst är det väl så! Också ett motiv till att studera t.ex. något annat bara för sitt eget nöjes skull, för inte behöver det vara latin. Det kan ju vara något annat kul också. 🙂 För mitt eget motiv är inte att bli perfekt på latin, utan närmast en ”hobby” på sidan av juridikstudierna.

Sebastian

Just nu kretsar allt kring Norden…

Av Sebastian Åstrand

den 16 oktober 2014

i Allmänt

Idag kom min lillebror Benjamin hem från Göteborg, vilket sannerligen är kul. Men samtidigt kan jag inte undgå att se vad Sverige har gjort med honom… Därigenom kom jag också in på jämföra olika företeelser mellan de Nordiska länderna.

Jo, idag åkte vi ut till Jakobstad-Karleby flygplats för att möta Benjamins flight från Stockholm – det är verkligen trevligt att de sedan ungefär 3 år tillbaka har en direkt flyglinje till Stockholm härifrån, det verkar nog också som att det behövs.
Men det första som slår mig när jag hälsar på min lillebror är att han skaffat skägg (?!), vilket nog ändrar profilen betänkligt på honom… Han motiverade skägget med att ”alla män i Skandinavien har skägg” – hm det får jag kanske genom honom rätt i 😉
Dessutom har gått och blivit vegetarian, av typen lakto-ovo-vegetarian, alltså en vegetarian som får äta dels vegetabiliska livsmedel men också ägg- och mjölkprodukter (han skulle nämligen inte kunna leva utan att äta bullar…) Som pricken över i:et så har han också börjat klä sig i koftor och andra plagg som förknippas med svenskar, den trendiga second hand shopping är inte långt borta gissar jag…

Det är kul att de skandinaviska flygbolagen marknadsför Norden på sina flygplan: Norwegian med stjärtfenor målade med olika kända Nordbor, här med Greta Garbo och SAS i sin tur med de skandinaviska flaggorna då de är s.k. ”flag carrier” flygbolag för Skandinavien.

Men trots att han förvandlats till en stereotypisk ”svenne” med alla de laster som hör den svenska kulturen till, så kände vår labrador, Ebba, ändå igen honom när han klev in genom dörren och den tog krumsprång av glädje. Detta trots att Ebba ursprungligen är hemma från helfinska Kuopio, så kunde den ändå ha överseende med att en riktig ”hurri” (nedsättande ord på finska för svenskar och finlandssvenskar) är på besök hemmavid 😉

Ännu om min brors förvandling till svensk så berättade han om kul historia som han hade råkat utför på bussen i GBG. Det var nämligen ett par unga killar som hade misstagit, Benjamin, för att vara YouTube-kändisen PewDiePie och ropat PewDiePie efter honom. PewDiePie (egentligen: Felix Kjellberg) driver den mest visade kanalen genom tiderna på YouTube med inte mindre än 6,2 miljarder visningar (!) och han är hemmahörande från just Göteborg. Tydligen har Bennis förvandling till svensk gått överförväntningarna. 🙂

Bild på YouTube-kändisen PewDiePie vars kanal har över 6,2 miljarder visningar – tydligen misstar folk på stan i Göteborg min bror Benjamin för att vara honom. Tänk vad litet skägg kan göra…

Annars är det också intressant att höra vad som sker därborta i Svea-rike, och Benni kunde i någon mån tillgodose sin storebrors nyhetshunger. Bland annat kommer Volvo att nyanställa 1 300 personer i Göteborg på ett bräde till sin biltillverkning i Torslanda (GP.se). Detta samtidigt som jag läser på Taloussanomat (finsk motsvarighet till Dagens Industri) om att nu går mer än var tionde (10%) Helsingforsbo på utkomststöd (finska: toimeentulotuki, i Sverige känt som försörjningsstöd). Jag undrar med, viss oro, när vi hemma i Finland skall kunna vända trenden åt ett mera positivt håll?

Men samtidigt tror jag det har att göra med att vi måste bli bättre på att marknadsföra våra produkter ute i världen, att skapa bättre och starkare ”brand” på samma sätt som svenskarna är otroligt skickliga att göra. Tydligen har man också vid den finska tankesmedjan EVA också uppmärksammat detta fenomen, inte minst genom att när man går längs med Alexandersgatan i Helsingfors så ser man på en promenad över 20 svenska klädmärken (Boomerang, Tiger of Sweden, WESC, Björn Borg etc.) – Youtube video på finska om fenomenet.

Eller som i videon ovan var Zlatan marknadsför Volvo XC70 med sloganen ”Made by Sweden”, genom att sjunga nationalsången (jag vill leva – jag vill dö i Norden).

Sen lyckades ju också en svensk reklambyrå skapa den mest visade bilannonsen genom tiderna, genom att anlita Van Damme för att göra en ”splitt” mellan två lastbilar som backar parallellt bakåt. Hur kom man på den idén?

Men det går i och för sig inte heller att sälja ”luft”, det krävs ett visst mått av innovation också. Volvo har ju t.ex. utmärkt sig genom säkerhet (tre-punkts bilbältet uppfanns av Volvo). Se t.ex. videon nedan var Volvo utanför GBG demonstrerar deras automatiska bromssystem på en Volvo FH lastbil, vilket räddar personbilen från att bli mosad. Märk väl, lastbilen är lastad så att den väger totalt hela 40-ton (!), och jag som har lastbilskörkort kan säga att det är inget man bromsar in i brådrasket precis…

Samtidigt skall man minnas att allt på inte är bättre i Sverige… För det finns nog också problem där som är okända i Finland tack och lov. Jag, och på senare tid också mina bröder, har som vana att titta på TV-programmet Veckans Brott som sänds på SVT varje tisdags kväll under hösten och våren. Genom det programmet får jag sådär lagom med avkoppling från juridiken, i formen av en mera populariserad (folklig) version genom att de följer upp kända brott i Sverige. Programmet finns tillgängligt på webben – SVT Veckans Brott (också från Finland).

Exempel på en Smash and Grab stöld i Sverige – en företeelse som tack och lov knappt finns i Finland (ännu). (Bild från sr.se)

Ett tillvägagångssätt som är nästan helt okänt i Finland, men som inträffar ett tiotal gånger per år i Sverige är de s.k. Smash and Grab stölderna. Var tjuvarna med hjälp av ett stulet fordon vanligen forcerar entrén till t.ex. en stängd hemelektronikbutik, och sedan länsar butiken och flyr i en annan bil från platsen. (Exempel här på SR.se) Enda ”fördelen” med sådana stölder är att det inte brukar uppstå personskador utan det utsträcker sig till enbart (omfattande) materiella skador. Nästan gång du besöker t.ex. Gigantti i Vasa så kan du notera att de före entrén har gjutit halvmeterhöga betong ”pelare” vars syfte är bl.a. att skydda butiken från dylika stölder. Men som tur är sker inte dessa typer av stölder i Finland ännu, vad jag vet.

—

Nu skall jag återgå till mitt skrivande av mitt seminariearbete i familjerätt (perheoikeus), som också skrivs i en Nordisk kontext om intressebevakningsfullmakten (finska: edunvalvontavaltuutus). Samtidigt som Tuure Kilpeläinens låt Vaeltava aave spelar i hörlurarna. Dessutom kommer en av mina kusiner från Umeå över till Vasa på besök med färjan till helgen… Så just nu verkar allt kretsa kring Nordiska företeelser för mig 😉

Sebastian

Hallonbåtsflyktingen genom ett par finlandssvenska ögon

Av Sebastian Åstrand

den 14 oktober 2014

i Allmänt

Jag går för tillfället en språkkurs vid Vasa universitet, med namnet ”språkkompis” och som en del av den kursen var jag och min språkkompis och såg på filmen Hallonbåtsflyktingen (finska: Vadelmavenepakolainen).
Kursen går i korthet ut på att vi växelvis hjälper varandra genom våra modersmål: hon lär mig bättre finska och jag henne svenska – en form av symbios med fördelar för båda parter. Vilket så långt också verkar fungera bra, eftersom jag fått bassning när jag bl.a. gjort något kardinalfel i finska (som i exemplet med årtal), som jag inte själv varit medveten om tidigare.

Hallonbåtsflyktingen går parallellt på bio i Sverige och Finland just nu…

I korthet handlar filmen vi såg om en finsk man, Mikko, som känner att han är född i fel land, Finland, för han har alltid velat bo i det socialdemokratiska och ”trygghetsknarkande” Sverige. För att uppnå sin dröm så vidtar han minst sagt okristliga medel, genom att byta identitet med en rikssvensk psykolog Mikael, som är trött på både Sverige och livet i allmänhet, och härigenom uppstår också problemen och likväl grunden för denna romantiska komedi.

På tal om trygghetsknarkande så berättade min lillebror som hade varit och sett samma film i Göteborg på SF filmstaden att de där på bion innan filmförevisningen börjar, så håller personalen en kort informationsstund med säkerhetsinformation motsvarande ungefär den safety information på ett flygplan innan takeoff. Här i Vasa som jämförelse släckte de nog bara ner lamporna och rev sonika igång filmen…
Men det svenska säkerhetstänket har nog sina fördelar också, för i Sverige är det farligare att gå ut och sola än att sätta sig i bilen och köra i väg. För rent statistiskt så löper du en högre risk att dö av malignt melanom (hudcancer) än att dö i trafiken, fullt så långt har inte trafiksäkerheten i Finland kommit ännu.

Filmstaden i GBG: Litet annorlunda att gå på bio i Sverige än hemma i Finland? Åtminstone vad det gäller säkerhetstänket – i Sverige har de en safety genomgång innan filmförevisningen börjar, samt personal i direkt anslutning till salen om man undrar över något…

Men åter till filmen så hade regissören och skådespelarna på ett bra sätt lyckats fånga några av de mest karaktäristiska skillnader mellan finnar och svenskar. Bara ett par sådana detaljer som när Mikko på sin ännu trubbiga svenska uttalar ”Abba” som ”Appa” eller när han i rollen som psykolog skall ge sin klient ”KPT-pehandling” (KBT = Kognitiv Beteende Terapi) på Skansen i Stockholm. Det svenska har verkligen stigit Mikko åt huvudet för han går till och med så långt att han ”döper om” sin finska flickvän ”Tiina” till ”Ann-Louise” för att fira en svensk jul med henne i augusti (!) i Helsingfors med allt som tillhör det svenska julbordet med gravad och kallrökt lax, sill, prinskorvar och inlagd gurka etc. Men även svenskarna har ju en del problem med det finska uttalet, t.ex. kallas ju ”Mikko” för ”Mikku” när han är i Sverige…

En sak som slår mig en bit in i filmen, är att jag i någon mån nog kan identifiera mig med Mikko och relatera till hans utmaningar med att försöka framstå som svensk. För även om mycket är lika mellan Sverige och Finland, finns det ju en hel del ”sociala koder” som skiljer sig mellan länderna. Risken är annars att man framstår som en ”dryg typ” i Sverige, om man inte anpassar sig efter deras rikssvenska stil och jargong trots att man annars pratar en ”perfekt” svenska. Stundvis under filmen måste jag medge att jag hade svårt att titta när det uppstod såpass ”pinsamma” situationer att det inte räckte med att skratta åt dem längre. 😉

Utsikten från mitt hotellrum på Radisson Blu Waterfront i Stockholm i våras 2014. Visst är STHLM otroligt vackert?

Om jag nu tvunget skall klaga på något i filmen så är det att filmen i någon mån utmålade Finland i litet väl grå färger, eller åtminstone måste de haft ett mycket grått filter på kameran när de filmade i Helsingfors förorter och spårvagnarna längs med esplanaderna. Fullt så dystert skulle jag nog inte själv beskriva mitt Finland…
Eller som när Mikko på besök i sin skenidentitet Mikaels barndomshem, en våning i Stockholm City av litet annan klass än sitt verkliga barndomshem i en betongförort till H:fors, råkar trycka igång ett kassettdäck med låten ”Sommartider hej hej” av ”Gyllene Tider” – då blev kontrasten litet väl stor.

Nog är Helsingfors också fint – jag känner mig personligen lika hemma i H:fors som i Stockholm.

Litet ”credit” fick nog Finland ändå, då Mikael plötsligt insjuknar och är i stort behov av en njurtransplantation. För det visar sig emellertid omöjligt att ordna med en njurtransplantation i Sverige då Mikko och Mikael har bytt identitet, och i Sverige är man ju så noga med dokumentation och kontroll. Men i Finland är det ju andra bullar, här är vi inte lika nogräknade… (Nåja, jag tillåter mig undra. Jag borde ta och fråga en av mina släktingar som råkar jobba på just njursjukdoms avdelningen vid triangelsjukhuset i H:fors…) Nåväl, då passar de på att visa ett par faktiskt riktigt vackra skylines av H:fors, inklusive Mejlans sjukhus ut mot Tölö hållet samtidigt som Mikael erhåller sin nya njure uppe i patienttornet.

Vi kom också att fundera på vem som producerat just filmen Hallonbåtsflyktingen, men vi fann inget definitivt svar på den frågan förrän efter filmen när jag nu kollat upp saken. Det verkar nämligen vara en samproduktion mellan Finland och Sverige (surprise…), med ett finskt produktionsbolag i spetsen. Dock med en svensk regissör, Leif Lindholm, men vars ena förälder är finsk och den andra svensk – så han kunde enligt egen utsago (Yle Arenan) relatera till identitetskrisen som man kan känna när man har ett ”delat” ursprung.

Homecoming day ordnas på Handelshögskolan i Stockholm varje år i oktober när alla gamla studenter (alumner) hälsas välkomna tillbaka, eller ”hem” till sitt alma mater ;). Åtminstone har det gett mig en hel del perspektiv att studera där.

Som kuriositet i sammanhanget kom jag att tänka på just det Nordiska samarbetet vid produktion av bl.a. film och annan form av entertainment. Tänk bara på TV-serien Bron / Broen (Sverige-Danmark) som har blivit såld till över 130 länder världen runt.
En annan sak jag blev varse om när jag studerade på Handels var att svenska Bonnier AB äger bl.a. de finska TV-kanalerna MTV3 (”maikkari”), Sub-TV, AVA och radiokanalen Radio Nova i sin helhet, d.v.s. ½ av Finlands kommersiella TV. Ytterligare ett exempel är att Bonnier AB och Ratos AB (ett svenskt investmentbolag) tillsammans genom ett joint venture äger hela Finnkino Oy, som råkar vara Finlands största biografkedja – det hade jag inte heller vetat om förut.

—

Nej, nu tar jag nog en svensk ”fika” och knäpper på låten ”Minä” av det finska bandet ”Kymppilinja ja Mariska”, var de också råkar sjunga om svenska ”Veronica Maggio” – för att plocka fram det bästa ur båda världarna! Det är ju en av de största förmånerna man har som finlandssvensk. 🙂

Sebastian