Mitt sporadiska bloggande

Månad: november 2014 Sida 1 av 2

Energi juridik och ett metodseminarium

Förra veckan åtgick för min egen del till en kurs i energirätt och ett metodseminarium på juridiska fakulteten. Energirätts kursen ifråga var nog riktigt intressant och kanske också litet allmänbildande, men någon större nytta av den i arbetslivet tvivlar jag dock på att jag kommer att ha av den (men man vet ju aldrig…). För kursen hade en stor spännvidd, som sträckte sig över flera områden, inkluderande från hur man gör upp avtalshelheter när man önskar inleda oljeproduktion i t.ex. ett U-land (!) till hur el-marknaden är reglerad inom EU. Nåväl, åtminstone var det faktiskt intressant att lära sig litet mera om just energisektorn, för den är nämligen den största enskilda industrisektorn. (Kanske borde jag ta och köpa aktier i finska Fortum?)

helsingfors-universitet-juridiska-fakulteten-vasa

Jag noterade i förbigående att man ”äntligen”, efter sådär 1,5 år på nya adressen, fått upp ett par skyltar vid juridiska fakulteten i Vasa, för fram tills nu har fakulteten varit relativt anonym om sin närvaro i Vasa @ Ekgården.

Litet behållning gav nog kursen ändå, för den gav en ganska bra förklaring på det spända läget i vår närregion gällande energifrågor – ta bara Rysslands gasleveranser till Ukraina. Vad bekommer det oss huruvida Ryssland levererar gas till Ukraina eller inte? Jo, för Ryssland levererar nämligen också gas till EU, vilket i huvudsak sker genom en gasledning som går igenom Ukraina. Så skulle Ryssland välja, av någon anledning, att stänga av gasleveransen helt eller delvis till Ukraina, så märks det nog också av åtminstone i de Östra delarna EU. Även Finland importerar ju en del gas av Ryssland, så om kranarna skulle stängas så skulle det nog märkas av litet också här – men tack och lov är vi ändock inte beroende av gas – för enligt föreläsaren åtminstone, så har de flesta av de finska gasförbrukarna i Finland s.k. ”switching capability” och kan således börja förbränna annat än gas vid behov – detta för att kunna fortsätta producera bl.a. fjärrvärme i huvudstadsregionen. Tack till de efterkloka ingenjörerna som tänkte så pass långt här i landet!

En av våra föreläsare under energikursen var faktiskt en professor i energirätt från det topprankade universitet, University of Oxford – topp 5 i världen. Kul att man från HU:s sida hade lyckats övertyga honom om att komma till lilla Vasa för att föreläsa för ett gäng studenter. 🙂 Utöver att substansen i hans föreläsningar nog var att klassa som ”top notch”, så hade han även en härlig brittisk accent.

Oxford universitets logotyp, universitet är ett av de äldsta i världen, grundat ca 1096. Finlands äldsta universitet, Helsingfors universitet, är i jämförelse grundat år 1640, sådär en 550 år senare...

Oxford universitets logotyp, universitet är ett av de äldsta i världen, grundat ca 1096. Finlands äldsta universitet, Helsingfors universitet, är i jämförelse grundat år 1640, sådär en 550 år senare…

Jag vet inte riktigt varför, men jag fascineras nog av dessa gamla och ”ärorika” universitet som just Oxford och Cambridge i Stor-Britannien. Kanske ligger det i att de har ett såpass annorlunda sätt att ”lära ut saker på” – jag läste en intervju med en professor som sade: ”att här (i Oxford) sysslar vi inte med att lära oss saker, utan vi bildar oss”. Plus att de respektive städerna nog är så ”akademiska” i sin atmosfär med ett regnigt brittiskt klimat, gamla byggnader och bibliotek samt att de omgärdas av en atmosfär som andas historia – nåja, nu låter jag fantasin skena igen…

Men på tal om Oxfords universitet, så måste jag bara nämna att deras motto är något i ”hästväg”. Deras motto hittar du inne i Oxfords logotyp/sigill, och mera specifikt ”inne i boken” och det lyder så här:

”Dominus illuminatio mea”

Vilket är latin, och översatt till svenska betyder det:
”Herren är mitt ljus”

Vilket jag tycker är fint ur flera perspektiv: dels att det är ett maxim (en levnadsvisdom) som är hämtat direkt ur kristendomen. Men dels också att det visar på att det finns ”ett ljus i horisonten” som man strävar mot dels i sitt eget liv, men dels också inom vetenskapen och den akademiska världen som helhet.


Den andra saken som rent studiemässigt har legat i fokus under gångna veckan var ett nytt seminariearbete – denna gång med det något kryptiska namnet ”metodseminarium”. För att öppna saken litet så handlar det om att varje kursdeltagare fick en doktorsavhandling i juridik att läsa och bekanta sig med – vilket nog kan låta torrt. Och visst, det var ett relativt torrt arbete att traggla sig igenom en doktorsavhandling på över 400 sidor… Men syftet med denna genomläsning var inte som brukligt vid läsning inför en tentamen att ta in substansen (alltså innehållet i boken), utan fokus låg istället på att studera den metod som författaren använt sig av för skriva doktorsavhandlingen.

sprak2

Ännu ett exempel på när min fantasi skenar en aning – men å andra sidan kanske det behövs för att orka med allt skolarbete såhär före jul.

Varför är detta då viktigt att göra? Jo, för juristen är det viktigt att lära sig den juridiska metoden som man förutom för att skriva t.ex. en magisteravhandling, också tillämpar i ganska stor utsträckning när man skall lösa riktiga juridiska problem av alla de slag.

Så kan det gå om man slarvar som jurist… Men å andra sidan behöver vi faktiskt inte kunna allt utantill – för det viktiga är att man lär sig metoden som man skall använda sig av för komma fram till lösningen, inte att man minns alla detaljer, för detaljerna kan man söka fram vid behov.

För det som kännetecknar en skicklig jurist, är de facto inte att man kan massor med bestämmelser utantill – den kunskapen har nog också ett värde, men inom t.ex. skatterätten så ändrar bestämmelserna såpass frekvent att det är lönlöst att försöka lära sig alla bestämmelserna utantill. Utan det som är det viktiga är att man vet hur man skall gå tillväga för att finna lösningen på ett juridiskt problem. Synonyma ord till ordet ”metod” är ”tillvägagångssätt” och ”strategi”, och jag tycker de är relativt beskrivande för vad det är fråga om.

Men med det sagt, så behöver man naturligtvis också ha en viss grundkännedom om de flesta rättsområden – poängen är dock den, att ingen jurist kan hela lagboken utantill. Utan vad man oftast kan, är huvudlinjerna och de principer som t.ex. kantar förvaltningsrätten – var vi exempelvis har något som heter officialprincipen och inom processrätten igen har omedelbarhetsprincipen. Dessa principer finns inte ens alltid upptagna i lagboken, utan man är tvungen att ha lärt sig dem från annat håll – t.ex. genom att läsa kurslitteraturen.

Men tillbaka till metodseminarium så hann det nog bli färdigt före deadline det också, skönt så! Även om det blev litet stressigt mot slutet – men jag fick tillräckligt med tankero genom att växla studiemusik, faktiskt. Först lyssnade jag på Spotifys topplista, men när Katy Perrys nya låt ”This is how we do” kom var jag nog tvungen att växla till Vivaldis ”de fyra årstiderna/säsongerna” för att få tillräckligt med ro att skriva färdigt – vilket även funkade bra! (Du kan lyssna på den här, på Youtube.)

Sebastian

Redan i slutet av november?

Jag tycker det känns litet konstigt att blicka ut över ett snötäckt Vasa genom fönstret, trots att det nu är i slutet av november månad.

Orsaken till den något främmande känslan är i mitt fall sannolikt två: dels det att vädret har skiftat mycket under de senaste veckorna, från att ibland spöregna till mindre snöstormar som släckte ner strömmen i halva Österbotten i förra veckan. Men kanske framförallt att för att den gångna terminen gått oroväckande fort, jag tycker det just var september och att hela den långa höstterminen låg framför en. Men det gäller väl att leva i nuet och anpassa sig till situationen antar jag?

Vad har jag då hunnit med under den senaste tiden? Ganska mycket om jag får säga det själv, men allt är ju naturligtvis relativt, för om någon gör 60+ timmars arbetsveckor så är det ju plötsligt ganska litet jag åstadkommit i jämförelse…

En del pendlande mellan Vasa och min hemstad Jakobstad (Jeppis) har det blivit, särskilt på veckosluten har jag besökt min hemstad relativt ofta. För även om jag haft ganska fullt upp i Vasa så har det ändå ofta funnits en eller annan anledning till att besöka Jeppis, nu senast då min far i förra helgen fyllde jämna 50 år. Och helgen före det var det ju farsdag…

bussen-till-vasa

Att nöta riksväg 8 mellan Vasa och Jakobstad med buss, har under de senaste veckorna varit ett litet väl frekvent förekommande moment…

Även på studiesidan har det varit ett relativt snabbt tempo, även om vi haft förhållandevis litet schemalagd undervisning på hösten. Vilket jag tycker är litet synd då den schemalagda undervisningen ger en naturlig form av kontinuitet i studierna, men å andra sidan får man ju mera frihet (och ansvar) att disponera tiden på ett förhoppningsvis vettigt sätt… Sen har även det här projektet med språkkompis fortsatt under hösten, även om det projektet också (tyvärr) närmar sig sitt slut nu i början av december.

saab-93-spolarvatska

På tal om att bli mera språkmedveten, så noterade jag i förbigående att i den ”rikssvenska” bilen, Saab 9-3, så informeras föraren på ett relativt snällt sätt om att denne bör fylla på spolarvätskan. Först med en ljudsignal (pling-plong) och sen med en text om att ”Påfyllning behövs”. Hade jag som finlandssvensk skrivit samma text, så hade jag kort skrivit ”Fyll på!”. Samma sak kan ju uttryckas på lite olika sätt…

Utöver att ha lärt mig litet bättre finska, genom språkkompis projektet, så har jag också börjat reflektera mera över mitt eget modersmål, svenskan. Ett konkret exempel från den gångna träffen var hur man kan veta om ett substantiv skall skrivas med ”en” eller ”ett” före: t.ex. en bil, ett campus och en telefon. Jag blev faktiskt tvungen att kolla upp saken i efterhand eftersom jag inte hade någon bra förklaring just då, trots att jag har svenska som modersmål. Men till viss bestörtning fann jag då att det inte finns någon given regel som man kan utgå ifrån (?!) – utan man är tvungen att veta det utantill (learning by hard). Den enda trösten jag fann är att det i ca 75% av fallen skall vara ”en”, samt några andra generella principer som inte heller är helt absoluta de heller… Följaktligen verkar det enda sättet då vara att fråga en svenskspråkig varje gång man som icke-modermåls talande av svenska hör ett obekant substantiv, om hur det skall skrivas och sägas beträffande en/ett frågan. Dessutom är det ju en relativt viktig sak, eftersom en/ett har en spill-over effekt på hur bl.a. adjektiven böjs, t.ex.: ”vacker” eller ”vackert” och ”fin” eller ”fint”.
Men jag kan ännu inte riktigt ändå släppa det här problemet, för jag undrar hur kan jag själv princip alltid veta om det är ”en” eller ”ett” trots att det inte finns några definitiva regler? Har det att göra med att man på något sätt som modersmåls talare av svenska på något vis kan ”höra hur det skall vara”?

Sen har jag även hunnit gå en mera praktiskt inriktad kurs, vilket har varit en trevlig omväxling till de annars relativt teoretiska studierna i juridik. Kursen i fråga gick under namnet ”skriftlig juridisk framställning”, vilket kanske låter mera komplicerat än vad det egentligen är… Kursen handlade om hur man på ett korrekt sätt upprättar olika juridiska dokument/handlingar: t.ex. äktenskapsförord, testamenten och stämningsansökningar. Under juristutbildningen lär vi ju oss visserligen inom respektive rättsområde, t.ex. inom familjerätten, vad ett testamente skall innehålla och vilka formkrav som ställs på det för att det skall vara giltigt – men vi tränas aldrig i att praktiskt upprätta ett.
Jag kan inte låta bli att göra en jämförelse med läkarutbildningen, det skulle i så fall motsvara det att läkarstudenterna i teorin får lära sig att använda ett stetoskop, men aldrig praktiken tränar sig på att känna igen olika ”hjärtljud”. Därför tycker jag det är konstigt att denna kurs inte är obligatorisk för alla som studerar juridik – för man förväntar nog sig att en som studerat till jurist kan skriva t.ex. ett testamente… Men genom att gå denna kurs så får man ju åtminstone de basala färdigheterna som krävs för att upprätta dessa dokument, dessutom var läraren i fråga en yrkesverksam advokat, som även bedömde uppgifterna mot de krav som ställs ”på riktigt” för dessa dokument – bra så!

skriftlig-juridisk-framstallning-exempel

Såhär kan inledningen till ett enkelt köpebrev för en eller flera bostadsaktier i ett bostadsaktiebolag se ut – aktierna som man köper berättigar i sin tur till att man får besitta en viss bostad i fastigheten, för man köper de facto inte själva bostaden utan aktierna som ger besittningsrätt. (uppgifterna i exemplet är fingerade)

På tal om skriftlig framställning, så har jag på senare tid aktiverat mig litet mera inom Studentmissionen, och jag råkade faktiskt här för en tid sedan ”halka in” i styrelsen för Vasa studentmission på föreningens årsmöte. Dessutom i egenskap av sekreterare för den samma – således blir det nog ännu mera träning (åtminstone) i skriftlig framställning för en period framöver. Men jag ser faktiskt riktigt framemot denna roll, för det är kul att verka för något som man själv är intresserad av och tror att är någonting bra, tillsammans med litet likasinnade människor som omväxling till studier och jobb. Vill du läsa mer om Vasa studentmission så har de dels en webbsida, men dels också en Facebook grupp var den mest aktuella informationen om föreningens verksamhet finns tillgänglig.

juristnytt-hagring38

Recension av boken ”Hägring 38” av den finlandssvenske författaren Kjell Westö i JuristNytt (LakimiesUutiset) – nu har jag fått en till bok på halsen som jag borde läsa! Kanske skulle jag ta och läsa den på finska med titeln ”Kangastus 38” för att träna min finska?

En sak som jag dessvärre inte hunnit med under den senaste tiden, är att läsa skönlitteratur i den omfattning som jag tänkt, tyvärr, men jag anade dock litet att det skulle gå så, för hittills har det nästan alltid varit fallet under de förgående terminerna. Men egentligen är det litet märkligt – för jag stötte på ett intressant påstående i en bok som jag läser inför metodseminariet var en av författarna påstod följande om juristens arbete:

”Det finns nog ingen annan yrkesgrupp som läser så mycket och måste hantera så mycket ”papper” som jurister.”

— citat ur boken ”Finna rätt – juristens källmaterial och arbetsmetoder”

Mot bakgrund av det påståendet är det ju litet motsägelsefullt att som juriststudent säga att man inte hinner läsa. Problemet är emellertid det att man läser så pass mycket via jobbet/utbildningen att man helt enkelt inte ”orkar” läsa mycket mera på sin lediga tid – man måste ju hinna göra annat än att läsa också! 🙂

Sebastian

Officiellt: rättsnotarie

Jag fick i dagarna hämta ut mitt examensbevis över slutförd rättsnotarieexamen från juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet, enheten i Vasa. I ett tidigare inlägg har jag ju dessutom lovat att lägga upp någon bild när jag på riktigt fått betygspappren, så här kommer det. 🙂

examensbevis-rattsnotarie

Då har man diplomet i handen! Bild på själva ingressen till examensbeviset. Jag tycker själv att Helsingfors universitets logotyp med en ”eldsflamma” på betyget är riktigt snyggt (se nedre bilden). 🙂

Även om det ”bara” är fråga om en kandidatexamen inom juridik, som inte i sig ännu ger behörighet att verka som jurist, så känns det ändå skönt att få ”ett papper” över att man nu åstadkommit något konkret under de gångna 3 åren.

Vad är då en ”rättsnotarie” alternativt en ”rättsnotarieexamen”? Namnet är egentligen en översättning av det finska begreppet ”oikeusnotaari” och den finska examen ”oikeusnotaarin tutkinto”. Det är alltså fråga om en akademisk kandidatexamen på (minst) 180 studiepoäng (ECTS) inom juridik, från en juridisk fakultet, och uppkom som en slags mellanprodukt innan man blir ”Juris magister” (JM), detta enligt den s.k. Bologna standardiseringen inom EU. Bologna standarden påbjuder att högre examina skall vara tvådelade i ett separat kandidatskede på 180 sp och ett separat magisterskede om 120 sp vardera, för att examina i möjligaste mån skall motsvara varandra inom EU. Tidigare hette den finska juristexamen ”Juris kandidat”, som också motsvarar den nu gällande ”Juris magister” examen. För att komplicera saken ytterligare så heter motsvarande examen i Sverige ”Juristexamen”, men den kallas fortfarande där också i talspråk för ”Jur. kand.” som var det tidigare namnet på deras juristexamen. Knepigt så det förslår!

Rent konkret är jag alltså inte ännu vad man brukar kalla för jurist, lite studier återstår nog ännu före det! Den här examen ger i sig inte någon specifik behörighet, men den kan vara lämplig om man t.ex. skulle vilja jobba som sekreterare eller liknande inom justitieförvaltningen (t.ex. som domstolssekreterare), alternativt inom skatteförvaltningen eller andra myndighetsområden. Men i praktiken fortsätter de flesta ändå med att studera till JM, vilket även jag avser att göra 🙂 Sen ger ju förstås denna examen också behörighet till att söka till andra magisterprogram och utbildningar på universitet inom närliggande områden, om man så vill. Men mest får väl denna examen liknas vid en etapp på vägen.

På engelska heter min examen enligt Diploma Suplementet (DS) ”Bachelor of Laws”. DS:et används i dag som ett sätt för att man inom EU enklare skall förstå olika examina mellan de olika nationerna. Den observante läsaren märker då att ordet ”Law” är skrivet i pluralis ”Laws”, vad beror det på? Jo, det är en riktigt gammal tradition som härstammar från den tiden då man på kontinenten (Europa) hade två parallella juridiska system. Dels hade man det sekulära systemet med romersk rätt, samtidigt som den katolska kyrkan hade sitt eget med kanonisk rätt, vilket var kyrkans eget rättssystem som baserade sig bl.a. på bibeln och andra regler som kom från Rom. För om man studerade till jurist förr i tiden så lärde man sig båda dessa system, vilket innebar att man kunde verka både inom det kyrkliga rättsväsendet likväl det sekulära rättsväsendet. Därav blev också examens benämningen i plural eftersom man lärde sig två olika rättsordningar och inte enbart den ena. Idag så har det kyrkliga rättsväsendets betydelse åtminstone här i Norden minskat väsentligt, men titeln eller begreppet ”Laws” lever fortfarande kvar – juridiken är ju ett mycket konservativt område som förändras långsamt. Dessutom kan jag ju tycka att det är fint att hedra dessa traditioner – trots att vi nu lever i mera sekulära tider. Det bör dock sägas att vi faktiskt studerar litet kanonisk rätt, vilket sker i huvudsak inom rättshistorian men ibland tangeras kanonisk rätt också inom andra rättsområden, så litet har jag nog lärt mig om kanonisk rätt trots allt 🙂 Dessutom lever den kanoniska rätten kvar på kontinenten inom den katolska kyrkan, och för att bli kardinal eller motsvarande (och ev. påve…) så har jag förstått att man bör ha studerat kanonisk rätt på universitetsnivå (+ teologi, naturligtvis), så den kanoniska rätten lever nog vidare…

examensbevis-helsingfors-universitet

Så ser hela betyget/examensbeviset ut. Utöver detta tillkommer då också ett utdrag över studieprestationer liksom ett Diploma Supplement, men jag ids inte ladda upp dessa och ej heller examensbeviset i hög upplösning, eftersom jag är litet fundersam vart dessa då kan spridas… (Så att vi kanske slipper fake-jurister…)

Ja, men nog känns det litet skönt att vara så långt åtminstone – för jag har haft siktet inställt på att slutföra min rättsnotarie som det närmaste målet i framtiden och nu är det projektet slutfört. What next? Jo, jag borde då de facto ha lärt mig allt jag behöver veta om de olika enskilda rättsområdena, t.ex. processrätt, familjerätt och straffrätt, i den utsträckning som kan förväntas av en yrkesverksam jurist. (Vill du exakt se vad som ingår i en rättsnotarieexamen, titta här.) För nu är det dags att övergå till de s.k. fördjupade studierna i juridik, var man fördjupar sig inom ett område och skriver en avhandling (akademisk uppsats) inom ämnet och dessutom avlägger lite andra studier på ”sidan av”. (här hittar du en motsvarande lista över vad som i sin tur ingår i en juris magisterexamen).

Nåväl, det var vad jag har på gång i studieväg – sen har jag ju många andra projekt på gång också som tar en del tid: icke att förglömma mitt företag, studentmissionen, och andra saker som hör till ett gott liv 🙂

Sebastian

Helsingfors besök

Jag passade på att besöka vår huvudstad, Helsingfors, i början av veckan. Besöket var dock av den kortare sorten, då jag stannade där i knappt ett dygn, mellan måndag och tisdag (3-4.11.2014). Orsaken till resan var dess studierelaterat men också för nöjesskull för att träffa bl.a. en god vän!

Jag åkte från Vasa på måndagskvällen med tåg till Helsingfors och kom fram strax före elva på kvällen (litet väl sent för att vara i H:fors, med facit i hand dock).

hotell-torni-helsingfors-natt

Hotell Torni i Helsingfors på natten – vackert så!

Jag valde att inkvartera på Hotell Torni med min bror som hade rest redan tidigare från Jakobstad till Helsingfors. Varför vi hade valt hotell Torni berodde på att det är litet av en historisk plats eftersom det har spelat en central roll under de olika krigen och kriserna som Finland varit iblandade i. Det sägs bl.a. att den ryska spionorganisationen hade sin finska bas här under 40-50-talen då läget var som mest spänt i Finland.

hotell-torni-dag

Samma vy som på bilden ovan, men tagen påföljande morgon – om jag minns rätt stod jag på Georgsgatan.

Jag var helt nöjd med vistelsen på Torni, och det kändes faktiskt litet hemtrevligt att bo där. En sak som säkert bidrog till den känslan, är nog det faktum att Torni är ritat av samma arkitekt som har ritat Jakobstads gymnasium, nämligen finlandssvensken Bertel Jung ursprungligen också hemmahörande från Jakobstad 🙂
Enda incidenten var vid frukosten, då de som brukligt på litet finare hotell ställer fram en egen kaffekanna på frukostbordet åt gästerna. Problemet var bara det, att när jag skulle hälla upp kaffe i min mugg, så ”exploderade” kannan i min hand – i praktiken så att korken flög upp när jag hällde och utöver frukostbordet flödade närmare en liter kokhet kaffe.
Men från hotellets sida hade de riktigt proffsig service och erbjöd oss genast ett nytt bord, för det tidigare var ju dränkt i kaffe! Dessvärre brände jag handen på kaffet – och handen luktade svagt av kaffe ännu tre dygn senare trots åtskilliga handtvättar…

helsingfors-universitet-porthania-juridiska-fakulteten

Helsingfors universitet, byggnaden Porthania var juridiska fakulteten är belägen i Helsingfors. Byggnaden ser nog tråkigare ut än vad den är, men den är en representant för finsk funktionell och modernistisk arkitektur under 50-talet. Särskilt märks det på de kännspaka och många svängdörrarna i entrén som är mässingsfärgade.

Efter att ha hämtat mig efter morgonens ”kaffe-incident” så sökte jag mig vidare mot stadens centrum (nåja, Torni ligger nog i sig centralt) mot Skillnaden för att möta upp en gammal studiekompis. Vi passade på att ta en lång lunch vid en av stadens mer prisvärda restauranger, Manhattan Steakhouse, de har verkligen skäliga priser i förhållande till vad man får. Efter det flanerade vi vidare mot ”riktiga” juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet.  Det tar emot en aning att erkänna det, men antalet gånger som jag besökt just riktiga juridiska i Helsingfors går nog att räkna på ena handens fingrar…

studentkaren-vid-helsingfors-universitet

När jag ändå besökte biblioteket vid HU, så passade jag på att rösta i Studentkårsvalet till Helsingfors universitets studentkår. Jag betalar ju ändå 97€ i året till dem i ”läsårsavgift”, så om man en gång kan påverka så bör man väl göra det också?

Efter att ha tagit farväl av min kompis som skulle fortsätta eftermiddagen med en föreläsning på fakulteten, så fortsatte jag min promenad mot universitetsbiblioteket i Kaisaniemi, också det i centrum av Helsingfors. Avsikten med mitt besök där var nog närmast att beundra den fantastiska arkitekturen, jag rekommenderar verkligen ett besök dit om du råkar ha vägarna förbi – för detta toppmoderna bibliotek är nog något i hästväg vad det ankommer arkitektur.

utrikesministeriet-finland-entre

Entrén till utrikesministeriets huvudbyggnad som ingår i byggnadskomplexet ”Sjöekipaget” (på finska: merikasarmi).

Nå, efter det var det då dags för dagens andra höjdpunkt – ett besök till finska Utrikesministeriet ute på Skatudden i Helsingfors. Dessvärre höll jag på att försena mig kraftigt, eftersom jag ibland råkar vara en tidsoptimist av rang – och i en storstad är det ingen positiv egenskap 😉 För missar man en spårvagn så kommer det visserligen en ny inom kort, men om det dröjer 8 minuter till dess, så blir det plötsligt problem om man som jag går efter ett minutschema… Nåväl, jag hann till slut fram till ministeriet med hedern i behåll, även om jag var relativt blöt eftersom det under eftermiddagen på tisdagen envisades med att regna.

utrikesministeriet-i-finland-presentation

En bild inifrån UM, här brukar vanligen de olika ministrarna hålla olika pressträffar.

Vad var du min orsak till att besöka UM? Jo, det var nämligen så att en studentförening för juriststudenter ELSA Helsinki (European Law Student´s Association) hade ordnat med ett studiebesök till UM. Under studiebesöket fick höra om de olika karriärmöjligheterna som UM erbjuder åt jurister och juriststudenter – jobben i fråga är säkert mycket stimulerande och utmanande, men samtidigt är kraven nog oerhört höga för att bli antagen eller anställd till deras utbildningar och jobb. T.ex. nämnde de följande siffror gällande antalet sökande till det s.k. diplomatprogrammet: 20 antogs men antalet sökande till dessa platser uppgick till ca 540 personer (540/20 = 27), d.v.s. en sökande på 27 andra sökande antas… För egenräkning väntar nog ingen diplomatbana, eftersom de formella språkkraven är omfattande – man bör behärska minst fyra språk (finska – utmärkt, svenska – nöjaktigt, engelska – bra och ett fjärde språk (inkl. tyska/franska/ryska) bra). I mitt fall är det nog de fullständiga kunskaperna i finskan som saknas, samt avsaknaden av ett fjärde språk som sätter käppar i hjulen (om de nu inte godtar latin?). Dessutom får man bereda sig på att tillbringa minst ett par år stationerad på en s.k. ”hardship” ort när man väl påbörjat programmet, tänk i stil med ambassaderna i Pakistan eller Irak…

Men besöket gav nog också annan utdelning än så – för dels var det riktigt intressant att höra om de många saker man på UM och deras rättstjänst jobbar med: allt från folkrätt i Europeiska människorättsdomstolen till att ge rådgivning till Finlands beskickningar (ambassader) utomlands till att sköta om Finlands ”relationer” med Åland. Dessutom hade jag förmånen att spontant komma i samspråk med en riktigt trevlig juriststudent från H:fors (så jag fick ju även öva min muntliga finska), vilket var riktigt intressant då vår diskussion fortsatte även på spårvagnen in till H:fors centrum – kul att vidga sitt nätverk sådär spontant. 🙂

sjoekipaget-utrikesministeriet-finland

Bild på ena flygeln av Sjöekipaget. Själva byggnadskomplexet är betydligt större än vad denna bild kanske låter förslå…

Mäktiga byggnader som UM huserar i ute på Skatudden, byggnaderna är ritade av den tyska arkitekten Carl Engel, som även har ritat en ansenlig del av de mest kända byggnaderna i Helsingfors, inkluderande bl.a. domkyrkan (eller Nikolaikyrkan). Dessvärre är jag nog inte så kulturellt allmänbildad, så det här jag fått berättat för mig av min yngre bror Benjamin som är synnerligen insatt och kunnig vad det gäller arkitektur(historia).

2014-11-04 16.34.18

En kopp varm choklad med gräddskum och en s.k. potatisbakelse som tilltugg vid Fazer Café. (Och jo, jag ångrar att jag tog chokladen med grädde – det var alldeles för mäktigt!)

Efter besöket på UM var det dags att börja runda av dagen… Det gjorde jag och min bror genom att mötas vid Stockmans ”under klockan”, som kanske är den mest vanliga mötesplatsen i Helsingfors.
Vi styrde därifrån vidare mot Fazer Café, alltså originalet på Glogatan 3. Tidigare har jag bara besökt ”kopian”, eller om man skall kalla det för filialen högst uppe i Stockmans. Det var både sjukt gott, men också sjukt dyrt! Nåja, det var det värt – det är ändå så sällan jag tar mig tid för ett lyxigt cafébesök i Helsingfors… Vi hann även en sväng ut till Mejlans campus, var HU har sin medicinska fakultet – det var nämligen min bror som ville bekanta sig med läkarutbildningen i Finland, när han överväger att börja studera till läkare i Danmark nu till våren.

vr-extra-klass-pendolino

Det var ovanligt tomt på tåget från Helsingfors till Vasa. Jag brukar vanligen åka det som förr kallades för Business klass, men numera för Extra. Fördelen är att man dels inte behöver sitta bredvid någon (2+1 säteskonfiguration), dels att det är litet lugnare samt att kaffe + tilltugg och dagstidningar ingår. Det blir heller inte så mycket dyrare om man är student, med studierabatten…

När vi väl smörjt kråset färdigt på caféet så var det dags att börja styra stegen mot respektive färdmedel – jag skulle tag tåget tillbaka till Vasa emedan min bror skulle ta flyget från Helsingfors-Vanda vidare till Göteborg via Stockholm.

seminariearbete-fardigt

Så ser pärmbladet ut till mitt förhoppningsvis sista seminariearbete inom det juridiska området åtminstone. Nu väntar andra projekt och utmaningar istället.

Parallellt med alla besök och utflykter i Helsingfors hann jag även färdigställa det sista på mitt seminariearbete i familjerätten. Vilket gjorde att jag kunde lämna in det några timmar före deadline.

sebastian-vr-tag

Undertecknad något mör efter en dag i hufvudstaden. Jag inbillade mig faktiskt att luktade litet bränt gummi från mina skosulor när jag fick sätta mig till rätta på tåget 😉

Så, sammanfattningsvis är det nog en av de litet mera intensiva dagarna på länge, med flera parallella projekt att slutföra – samtidigt som det sägs att vi studenter har det nästan oförskämt mycket fritid (nå, det är väl en definitionsfråga det också 😉 ).
Nu fortsätter studierna i Vasa igen, och vardagen kallar därmed på mig.

Sebastian

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén