Jag fick i dagarna hämta ut mitt examensbevis över slutförd rättsnotarieexamen från juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet, enheten i Vasa. I ett tidigare inlägg har jag ju dessutom lovat att lägga upp någon bild när jag på riktigt fått betygspappren, så här kommer det. 🙂
Då har man diplomet i handen! Bild på själva ingressen till examensbeviset. Jag tycker själv att Helsingfors universitets logotyp med en ”eldsflamma” på betyget är riktigt snyggt (se nedre bilden). 🙂
Även om det ”bara” är fråga om en kandidatexamen inom juridik, som inte i sig ännu ger behörighet att verka som jurist, så känns det ändå skönt att få ”ett papper” över att man nu åstadkommit något konkret under de gångna 3 åren.
Vad är då en ”rättsnotarie” alternativt en ”rättsnotarieexamen”? Namnet är egentligen en översättning av det finska begreppet ”oikeusnotaari” och den finska examen ”oikeusnotaarin tutkinto”. Det är alltså fråga om en akademisk kandidatexamen på (minst) 180 studiepoäng (ECTS) inom juridik, från en juridisk fakultet, och uppkom som en slags mellanprodukt innan man blir ”Juris magister” (JM), detta enligt den s.k. Bologna standardiseringen inom EU. Bologna standarden påbjuder att högre examina skall vara tvådelade i ett separat kandidatskede på 180 sp och ett separat magisterskede om 120 sp vardera, för att examina i möjligaste mån skall motsvara varandra inom EU. Tidigare hette den finska juristexamen ”Juris kandidat”, som också motsvarar den nu gällande ”Juris magister” examen. För att komplicera saken ytterligare så heter motsvarande examen i Sverige ”Juristexamen”, men den kallas fortfarande där också i talspråk för ”Jur. kand.” som var det tidigare namnet på deras juristexamen. Knepigt så det förslår!
Rent konkret är jag alltså inte ännu vad man brukar kalla för jurist, lite studier återstår nog ännu före det! Den här examen ger i sig inte någon specifik behörighet, men den kan vara lämplig om man t.ex. skulle vilja jobba som sekreterare eller liknande inom justitieförvaltningen (t.ex. som domstolssekreterare), alternativt inom skatteförvaltningen eller andra myndighetsområden. Men i praktiken fortsätter de flesta ändå med att studera till JM, vilket även jag avser att göra 🙂 Sen ger ju förstås denna examen också behörighet till att söka till andra magisterprogram och utbildningar på universitet inom närliggande områden, om man så vill. Men mest får väl denna examen liknas vid en etapp på vägen.
På engelska heter min examen enligt Diploma Suplementet (DS) ”Bachelor of Laws”. DS:et används i dag som ett sätt för att man inom EU enklare skall förstå olika examina mellan de olika nationerna. Den observante läsaren märker då att ordet ”Law” är skrivet i pluralis ”Laws”, vad beror det på? Jo, det är en riktigt gammal tradition som härstammar från den tiden då man på kontinenten (Europa) hade två parallella juridiska system. Dels hade man det sekulära systemet med romersk rätt, samtidigt som den katolska kyrkan hade sitt eget med kanonisk rätt, vilket var kyrkans eget rättssystem som baserade sig bl.a. på bibeln och andra regler som kom från Rom. För om man studerade till jurist förr i tiden så lärde man sig båda dessa system, vilket innebar att man kunde verka både inom det kyrkliga rättsväsendet likväl det sekulära rättsväsendet. Därav blev också examens benämningen i plural eftersom man lärde sig två olika rättsordningar och inte enbart den ena. Idag så har det kyrkliga rättsväsendets betydelse åtminstone här i Norden minskat väsentligt, men titeln eller begreppet ”Laws” lever fortfarande kvar – juridiken är ju ett mycket konservativt område som förändras långsamt. Dessutom kan jag ju tycka att det är fint att hedra dessa traditioner – trots att vi nu lever i mera sekulära tider. Det bör dock sägas att vi faktiskt studerar litet kanonisk rätt, vilket sker i huvudsak inom rättshistorian men ibland tangeras kanonisk rätt också inom andra rättsområden, så litet har jag nog lärt mig om kanonisk rätt trots allt 🙂 Dessutom lever den kanoniska rätten kvar på kontinenten inom den katolska kyrkan, och för att bli kardinal eller motsvarande (och ev. påve…) så har jag förstått att man bör ha studerat kanonisk rätt på universitetsnivå (+ teologi, naturligtvis), så den kanoniska rätten lever nog vidare…
Så ser hela betyget/examensbeviset ut. Utöver detta tillkommer då också ett utdrag över studieprestationer liksom ett Diploma Supplement, men jag ids inte ladda upp dessa och ej heller examensbeviset i hög upplösning, eftersom jag är litet fundersam vart dessa då kan spridas… (Så att vi kanske slipper fake-jurister…)
Ja, men nog känns det litet skönt att vara så långt åtminstone – för jag har haft siktet inställt på att slutföra min rättsnotarie som det närmaste målet i framtiden och nu är det projektet slutfört. What next? Jo, jag borde då de facto ha lärt mig allt jag behöver veta om de olika enskilda rättsområdena, t.ex. processrätt, familjerätt och straffrätt, i den utsträckning som kan förväntas av en yrkesverksam jurist. (Vill du exakt se vad som ingår i en rättsnotarieexamen, titta här.) För nu är det dags att övergå till de s.k. fördjupade studierna i juridik, var man fördjupar sig inom ett område och skriver en avhandling (akademisk uppsats) inom ämnet och dessutom avlägger lite andra studier på ”sidan av”. (här hittar du en motsvarande lista över vad som i sin tur ingår i en juris magisterexamen).
Nåväl, det var vad jag har på gång i studieväg – sen har jag ju många andra projekt på gång också som tar en del tid: icke att förglömma mitt företag, studentmissionen, och andra saker som hör till ett gott liv 🙂
Sebastian
Lämna ett svar