Vardag och litet kultur

Det börjar lacka mot jul nu, vi är i början av december månad och undertecknad har förmånen att idag få ha en ledig förmiddag, så vad passar inte då bättre än att blogga litet?

Förra helgen var det så lilla jul, och dagen till ära hade min lillebror Benjamin valt att komma hem från Göteborg på besök. Dessvärre var hans flight försenad med över 2 timmar, så fredagskvällen blev ovanligt sen när vi hämtade honom från flygplatsen, men det vägdes ju nog upp av att dagen efter, alltså i lördags, så var alltså hela familjen samlade för att fira lilla jul. (för rikssvenska läsare: lilla jul är en finsk inofficiell julhögtid som firas lördagen före den första advent och då samlas släkt och bekanta i mindre omfattning för att fira att vi nu går in i ”jultiden”…)

Familjens lilla julgran av plast som har hängt med i närmare 20 år, den får lysa åtminstone tills vi får den riktiga julgranen på plats…

Det är alltid kul när lillebror kommer hem från Sverige – för sist hade han med sig sköldpaddor av choklad (!) som han hade köpt i Danmark. På danska heter de istället ”skildpadder”, och jag måste medge att det är något av det godaste jag ätit i konfektyr väg… Mera sånt tack! Dessutom har han blivit så berest att han blivit uppgraderad till Silver nivån i SAS förmånsprogram Eurobonus, så storebror Sebastian börjar ligga i lä nu, känner jag…

Sköldpaddor av choklad från Danmark – otroligt goda, men det verkar vara omöjligt att finna dessa i Finland. Så det gäller som det står på förpackningen ”nyd dem langsomt!”, d.v.s ”njut av dem långsamt!” För det kan ta ett tag tills jag får lägga vantarna på nästa ”batch”…

I måndags var det så också avslutning för den här språkkompiskursen som jag gått under stora delar av höstterminen. Och jag måste säga att jag är ”sjukt nöjd” med kursen, som en rikssvensk skulle ha uttryckt sig – för nog har jag alltid lärt mig mera finska alltid. Tänk att det kan vara så kul att lära sig finska, utöver att det är nyttigt för framtiden! Förhoppningsvis blir det också en fortsättning på detta samarbete i vår, för fördelarna är nog stora. Sen måste jag ännu tillägga att jag på avslutningen med de andra språkparen, att jag blev djupt imponerade av de som hade haft inriktningen tyska-svenska, för deras svenska var nog otroligt bra – visserligen med en stark tysk accent, men förståelsen var det inget fel på – kanske kartan nedan reder ut det hela litet.

Språkkompis kursen har ökat mitt intresse för språk generellt också, och inte bara för finska. Intressant att se hur de ”germanska språken” är släkt med varandra: danska, norska, svenska, tyska och engelska språken åtminstone. Själv hör jag då som finlandssvensk till språkgrupp nr 9.

Min språkkompis är också aktiv inom studentteatern här i Vasa, och fungerar där som skådespelare i en av teaterns pjäser som anknyter litet till brott och straff – så när jag fick frågan om jag var intresserad av att komma och titta, så var ju mitt svar givetvis: ja. Att pjäsen dessutom är på finska gjorde ju heller inte saken sämre, så igår kväll var det så dags för litet teater 🙂

Vill du språkbada lite – ta chansen att gå på finsk kabaré i Vasa!

Pjäsen i fråga går under namnet ”Pakola – Suomen turvallisin vankilakabaree”, fritt översatt till svenska ”Pakola – Den tryggaste/säkraste fängelsekabarén i Finland”.
Ett kort referat av pjäsens handling: det rör sig om ett gäng fångar som blivit inlåsta på Finlands säkraste fängelse (en s.k. säkerhetsanstalt) och varifrån ingen har lyckats rymma under fängelsets 300 åriga historia. Nu har emellertid samtliga fångar tröttnat på sin tillvaro på fängelset, och väljer att göra gemensam sak av att rymma därifrån. Dessvärre uppstår det komplikationer då en av fångarna strax innan flykten, råkar att förälska sig i en av fångväktarna.*

Jag måste medge en sak här:  jag är nämligen såpass yrkesskadad av mitt ämnesområde, juridik, att när fångarna i fängelset ”Pakola” radade upp sig på scen och berättade om sin (brottsliga)bakgrund, och således också orsaken varför de var tvungna att skaka galler – så började jag att fundera på strafflängden för de olika brotten…

Min språkkompis hade för övrigt blivit ”dömd” för, om jag uppfattade saken rätt, för att ha smugglat mjölk från Finland till Ryssland… Ack, dessa smugglingsbrott – de är nämligen ett återkommande tema i straffrättens tent på juridiska fakulteten – så jag gissar att varje juriststudent har blivit litet ”traumatiserade” av denna brottstyp. För frågor kring denna typ av brott är nämligen tacksamma, då det ofta blir knepigt med två länders överlappande jurisdiktion (basically: vilket lands lag gäller?) – i det här ”fallet” Finlands eller Rysslands lag – plus att det finns tröskelvärden att beakta etc etc. Nåväl, det må låta banalt att åka fast för mjölksmuggling, men det är faktiskt en realitet att så kan ske, för jag läste nämligen om ett par svenskar som åkte fast i norska tullen för att ha smugglat smör från Sverige till Norge (!), i syftet att tjäna en hacka på prisskillnaden mellan länderna (den artikeln hittar du här).

Men för att lämna bort juridiken, ett litet tag åtminstone, så höll nog den aktuella kabarén en relativt hög standard vad det gäller entertainment nivån också. För även om jag är svenskspråkig så förstod jag nog i princip hela handlingen, trots att hela pjäsen var på finska. En annan kul grej var att de gjort om låttexten till ett par finska låtar som jag kände igen, tror jag åtminstone… Sammanfattningsvis så var jag nog riktigt nöjd när jag vandrade hem från teatern i snöovädret som just då drog över Österbotten… Så vill du ha litet ”språkbad” är nog Pakola att rekommendera för personer bosatta i Vasa, ett par föreställningar återstår nämligen ännu! (Kolla Rampen här)

(* Det här är ett tema som jag känner igen åtminstone från boken ”VIP-rummet” av den svenska kändisförfattaren (och försvarsadvokaten) Jens Lapidus, som jag läste nu i somras. För i den boken/historien inträffar nämligen också samma sak – en av huvudpersonerna råkar även här förälska sig i en av fångvaktarna (egentligen heter det ”kriminalvårdare”) på den anstalt var han avtjänar sitt straff – och det är en sak som följer med som en bi-historia genom boken.)

English Carol Service i Pedersöre kyrka, i Jakobstad nu på söndag. Visst är väl kyrkan vacker i vinterskrud?

Inkommande helg väntar i stället ett annat evenemang på söndag eftermiddag (7.12., kl. 15:00), för då ordnar nämligen Brittiska föreningen i Jakobstad, i samarbete med församlingen en gudstjänst med engelska julsånger. Jo, du läste rätt – det har under flera år varit tradition med denna typ av brittisk ”English Carol Service” här i Jakobstad, och nu tänkte jag ta vara på chansen och följaktligen gå och lyssna på litet klassiska brittiska julsånger (för första gången).

Vill du också komma och lyssna på litet julsånger i brittisk tappning så torde det här evenemanget nog vara värt ett besök – det finns numera också på Facebook!
Dessutom torde väl ett besök där i någon mån garantera att man kommer i rätt julstämning också, tror jag åtminstone…

Även hos Studentmissionen märks det av att vi närmar oss julen, för i måndagskväll hade vi den sista ordinarie träffen innan julfesten som hålls inkommande måndag 8.12. Eller skall vi vara mera exakta så rör det sig om en julgrötskväll, då Studentmissionen bjuder på risgrynsgröt åt alla intresserade studenter i Vasa 🙂
Kolla in evenemanget på Facebook här!

Måste medge att jag känner igen mig till viss grad, även om jag inte har flickvän – men lätt är det inte att handla julklappar… (från SVD.se och Berglin serien)

Sen var det ju det här med julklappar också… Jag hörde att någon redan hade köpt en del julklappar, kan det verkligen stämma? Nåväl, jag får väl ta och gaska upp mig – och så småningom börja köpa eller kanske snarare beställa över nätet, litet julklappar jag också.
Hur kommer det sig att julen alltid överraskar en på denna punkt? Det är ju litet som för VR som alltid blir överraskade av att det kan snöa i Finland, och så står alla tågen plötsligt stilla… På samma sätt överrumplar julen oss, trots att man nog på förhand visste om att den var i antågande…

I övrigt har vardagen haft sin gilla gång också här i Vasa. Tack och lov börjar nu mängden skolarbete tunnas ut litet! Dessutom börjar det råda litet julstämning i Vasa, jag noterade i förbigående att de byggt en ”julbock” av granris på Vasa torg – förhoppningvis undgår den samma öde som Gävle bocken som brukar brinna varje år! Föresten borde jag väl nog också söka fram min ljusstake och lägga upp den i fönstret? ”He kanski sku böri vara läägi för he” för att citera humorgruppen KAJ…

Sebastian