En Österbottning på Nobelfesten

Jag har haft två hektiska veckor bakom mig den senaste tiden, och det har också föranlett att bloggen har varit av sekundär prioritet under en tid. Orsaken till radiotystnaden är den att jag hade turen att vinna en biljett i Nobellotteriet, och denna biljett berättigar en till att besöka nobelfesten (alltså nobelbanketten i Stockholms stadshus).

Nu undrar säkert en del läsare vad Nobellotteriet är för något? (Nobelbanketten behöver jag knappast redogöra för…) Nobellotteriet är ett lotteri som anordnas av Stockholms studentkårer och är öppet för alla universitetsstuderande i Sverige, och via Nobellotteriet kan man då köpa lotter för 50 kr stycket. Vinsten man kan vinna är då rätten att köpa en biljett till Nobelfesten, märk väl: rätt att köpa. Anyway, i Nobellotteriet säljs årligen omkring 4000 lotter och det är 40 biljetter som lottas ut. Och i år så råkade jag ha turen att vinna en biljett. Jag har deltagit i lotteriet i tre år nu, sedan att jag blev inskriven som student på Handels i Stockholm.

Biljetten som jag vann berättigar till att man får ta med sig en valfri person som sällskap till Nobelfesten, och efter en del funderade föll valet på min lillebror Benjamin – som också är intresserad av Nobelfesten. Egentligen hade det ju varit naturligare att välja en person av det motsatta könet, men i denna gång fick det bli såhär. 🙂

Själva inbjudan till Nobelfesten, den ser verkligen formell ut.

Nå, vad gör man då när man, plötsligt, någon vecka innan Nobelfesten får reda på att man vunnit en biljett dit? Jo, det blir en mängd saker som skall fixas på korttid. Från att fixa med frackhyra, till hotellbokningar, flygbiljetter och till sist även med en privatlektion i vals och foxtrot. Hade någon sagt i somras att jag i december skulle ta en lektion i vals, så hade jag nog inte trott denne person – men så oförutsägbar är tillvaron…

Därmed blev det nog litet av chock när beskedet kom, för jag hann faktiskt tveka ett litet tag om jag skulle fara eller inte på nobelfesten. Orsaken till min tvekan var att festen är såpass storskalig, den kallas ju inte utan orsak för ”festernas fest”, och som en vanlig Österbottning kändes det ganska stort att plötsligt gå på en Nobelfest…
Nåväl, det var bara att finna sig i situationen och styra och ställa på bästa sätt för att försöka fixa allt i tid. För den här möjligheten kommer knappast igen, utan det är verkligen en ”once in a lifetime experience” av rang, tänkte jag och bet ihop för att försöka sy ihop allt. Så efter att ha läst igenom Magdalena Ribbings stora vett och etikettbok, samt fixat med allt praktiskt så begav vi oss således av mot Stockholm på tisdagen 9 december. Nobelfesten hålls varje år den 10 december, eftersom det är dödsdatumet för Alfred Nobel.

En litet tag såg det tveksamt ut om vi alls kommer oss till Stockholm med flyget från Vasa… Orsaken var att terminal 5 på Arlanda blivit utrymd p.g.a. ett bombhot – tack och lov hann situationen nästan gå över tills vår flight.

Men vi lyckades nog ta oss till Stockholm, trots det initiala trasslet med flygningen. Och redan på Arlanda hälsades ”vi” välkomna av följande skylt – Welcome to our hometown.

Dagen till ära hade -alla- bussar i lokaltrafik i Stockholm utrustats med två svenska flaggor på taket i fronten. Ett trevligt sätt att uppmärksamma Nobelfirandet på. Vilka andra dagar har bussarna dessa flaggor?

Jag har nog länge drömt om att få gå på Nobelfesten, för att de som blir inbjudna dit tillhör nog en mycket sällsam skara människor och för att uttrycka det lindrigt. För det är ju mycket svårt att annars bli bjuden på Nobelfesten, fastän man skulle vara exempelvis universitetsprofessor. Därmed blev ännu mera överraskad då det kom ett till besked om att vi haft turen att få rätten att i år gå på också nobelprisutdelningen före själva nobelfesten. Orsaken till det var att det fanns lediga platser till studenterna i år, vilket inte händer varje år, tydligen. Därmed började vår dag, onsdagen 10 december, ännu tidigare än vi först räknat med eftersom vi skulle infinna oss i Konserthuset kring kl. 15:00 på eftermiddagen.

Här kommer några utvalda bilder från prisutdelningen i Stockholms konserthus som är beläget riktigt i centrala city av Stockholm. Vid prisutdelningen närvarar samtliga nobelpristagare (förutom i fred, för de erhåller sitt pris i Oslo), och hela kungafamiljen – det är kungen som personligen överräcker varje pris åt respektive nobelpristagare.

Vi satte uppe på andra läktaren (balkong som det egentligen heter), och hade således fått helt OK platser till prisutdelningen. Endast en pelare som skymde utsikten mot scenen en aning.

Alla nobelpristagare på plats till vänster på de röda stolarna, och till höger har vi då svenska kungafamiljen inklusive kronprinsessan Victoria. (Första gången jag ser svenska kungen på riktigt…)

Efter prisutdelningen var det dags att söka sig vidare till nobelbanketten som traditionsenligt hålls i Stadshuset. Utanför Stockholms konserthus väntade dock en stor skara nyfikna människor…

Undertecknad utanför Konserthuset, och det går väl knappast att dölja att jag är litet entusiastisk av att ha fått närvara på prisutdelningen. Å andra sidan är nog inte min jacka över fracken, en vanlig Fjällräven, inte helt korrekt i sammanhanget…

Prisutdelningen i Konserthuset var synnerligen stämningsfull, och inte heller lika långdragen som jag hade förväntat mig – den gick på kring 2,5 timme. Utöver själv prisutdelningen så innehöll ceremonin också en del musikuppträdanden med klassisk musik, liksom tal av olika representanter från olika vetenskapsakademier.

Efter prisutdelningen var det dags att förflytta sig vidare till det vi som TV-tittare känner som Nobelfesten, men det begreppet avser man egentligen Nobelbanketten om vi skall vara precisa (har jag fått lära mig…). Nobelbanketten hålls traditionellt i Stockholms stadshus, och så även i år. Förflyttningen dit skedde genom busstransport för oss vanliga dödliga gäster, emedan de mera prominenta gästerna åkte privata bilar med chaufförer.

Det är väl också med nobelbanketten de flesta förknippar nobelfesten med, eftersom det är detta evenemang som svämmar över av glamour, god mat och alla prominenta gäster samlade på ett ställe under 4 timmar vid middagsbordet. Och nog måste jag väl också medge att det var det här evenemanget som intresserade mig mest, men också gjorde mig nervös eftersom det televiseras och sänds direkt. Dessutom förknippas ju denna middag med massor med etikett regler, allt från hur man skall äta (besticken i rätt ordning) till andra hyffsregler (t.ex. att man inte bör lämna bordet på 4 timmar). Men en del var ändå bekant sedan tidigare, t.ex. att man hjälper sin bordsdam med stolen etc. Apropå bordsdam, så är det ju vid sådana här fina middagar så att man tilldelas en annan kavaljer/bordsdam till middagen än den man ursprungligen kom till festen med. Nå, jag hade turen att få en mycket trevlig tjej i egen ålder till bordet, som också studerade på Handelshögskolan. Dessutom hade vi turen att runt bordet satt också andra trevliga och sympatiska människor, som gjorde att tiden verkligen gick fort.

Vid entrén till Stadshuset hälsades vi välkomna av ett gäng unga och glada scouter som stod på rad med tända facklor. Verkligen trevligt och kul tilltag att hälsa gästerna välkomna på detta vis!

De mera prominenta gästerna anlände med bil ända fram till entrén. Vi vanliga dödliga gäster fick ty oss till de poliseskorterade ”Nobelbussarna”.

Undertecknad tittar igenom bordsplaceringen – ”var sjutton skall vi sitta?”. För till banketten var över 1200 gäster bjudna, och det var inte helt lätt att finna sin tilldelade plats…

Väl inne i Blå salen i Stadshuset så var det dags att söka sig till sin plats, vilket fick lättare än väntat. Stämningen här inne var på topp redan från start!

Och på den här platsen skulle undertecknad tillbringa de kommande 4 timmarna på. Sämre ställen finns det ju! Från höger till vänster, så väntar ett glas för champagne (en champagnekupa), sen ett glas för rödvin och till sist ett glas för dessertvinet (vittvin). Soppskålen med lock är tänkt för förrätten, och till vänster om den assiett med tre olika brödsorter. Dessutom en hel massa bestick att hålla reda på!

En suddig bild på kvällens varmrätt bestående av: kronhjort med potatispuré och olika grönsaker inklusive en slags morotslåda (morotsterrin) – och ja, det var super gott!

Hälsningar från Nobelfesten!

Som ett minne från middagen fick man ta hem en ”chokladpeng” som föreställer Nobelpriset – den skall jag spara…

Sen till grande finalé vad det ankommer de gastronomiska upplevelserna: desserten. För den här desserten var oskojat det godaste jag någonsin ätit i dessertväg! Desserten bestod av: ”mousse och sorbet på vilda salmbär från Gotland med saffranspannacotta på brynt smörbotten”. De aktuella bären kallas också för blåhallon, jag visste inte ens att sådana existerade…

Utsikten från bordet vid Nobelfesten, en sak som förvånade mig var att tiden inte blev särskilt lång vid bordet trots att man satt i fyra timmar. Orsaken till det var att det nästan konstant var något program på gång.

När det officiella programmet var över, så var det dags för den berömda dansen i Gyllene salen på andra våningen i Stadshuset. Men det fanns också möjlighet till litet mera ”fri samvaro” i Prinsens galleri. (En notering: när middagen är över så heter det på ”fin svenska” att taffeln har brutits.) Jag och min bror hörsammade dock inte direkt uppmaningen att fortsätta upp till dansen, eftersom kön uppför trappan var hutlöst lång. Istället passade vi på som hel del andra yngre besökare (och också några äldre) att ta några selfies på varandra i de autentiska miljöerna. Eller som min mamma sade, tar ni inga bilder så kommer ingen tro att ni besökt nobelfesten, eftersom det är så osannolikt att ni besökt den. Sagt och gjort, så kommer här några ytterligare bilder från nobelfesten i de rätta miljöerna.

Bild på undertecknad i Blå salen i Stockholms stadshus efter att nobelmiddagen avslutats.

Jag brukar inte publicera särskilt många bilder på mig själv här på bloggen, men nu gör jag ett undantag… Här står jag bredvid honnörsbordet, var de mera prominenta gästerna sitter, t.ex. kungafamiljen och pristagarna. Jag står ungefär i jämnhöjd med var kungen brukar sitta. Notera de vackra blomsterdekorationerna på borden, de skall föreställa broarna i Stockholm.

En liten vy utöver den nu ganska tomma Blå salen.

Prinsens galleri är beläget på andra våningen i Stockholms stadshus och längs med en av långsidorna som har utsikt över Riddarfjärden och Stockholms stad.

Undertecknad poserar i Prinsens galleri med den storslagna utsikten över Stockholm i bakgrunden.

Entrén till Stadshuset upplyst på regelrätt sätt.

Det var gott om premiumbilar utanför Stadshuset denna kväll, bil intresserad som jag är så kunde jag inte låta bli att fota… Eller som min bror konstaterade: var har de månne hittat så många BMW 7-serien bilar i Stockholm?

Efter Nobelbanketten som avslutades med dans i Gyllene salen så var det dags att förflytta sig vidare till efterfesten. Visste du att det existerar en sådan? Jag gjorde inte det förrän jag fick inbjudan. Orsaken till min okunskap är den att efterfesten är ”hemlig” såtillvida att det råder strikt förbud för både media och kameror där, för tanken är att efterfesten skall vara mera informell än den föregående prisutdelningen och banketten. Efterfesten ordnas för övrigt av de olika studentkårerna i Stockholm, och ansvaret hoppar mellan: Stockholms universitet, Karolinska institutet, Kungliga tekniska högskolan (KTH) och Handelshögskolan i Stockholm. Och i år hade ansvaret för festen fallit på Handelshögskolans studentkår. Därmed var platsen given (?) då efterfesten hölls i Handelshögskolans lokaler på Sveavägen 65 i centrum av Stockholm, denna plats är ju bekant för mig sedan tidigare av förekommen anledning. Jag läste någonstans att efterfesten kostade i sig hela 1,5 milj. SEK, så det var en hel pengar de brände av med på ett par timmar… Men det märktes nog också för Handels var helt förändrat på insidan, och där rådde en avslappnad miljö och folk minglade och hade det trevligt. Detta samtidigt som vi hade fri tillgång till dricka och tilltugg från olika stationer, och dessutom hade man satsat på olika saker som anknyter till Sverige (t.ex. fika och julbord, vad annars?).

Entrén till Handelshögskolan i Stockholm, och ikväll också till efterfesten för Nobelfesten (Nobel NightCap). Här inne rådde strikt fotoförbud, tyvärr – men kvällen var lyckad för det!

Efter efterfesten så var det dags att börja tacka för oss och söka oss mot vårt hotell, för klockan var då närmare 01:45 och vi hade ju varit på gång sedan kl. 15 på eftermiddagen. Dagen därpå väntade nämligen tidig väckning, för vi skulle resa hem klockan 14:30 följande dag.

Sen dagen därpå, alltså på torsdagen, så väntade flyget på torsdagen tillbaka till Vasa från Stockholm, vilket denna gång gick smidigt – flygtiden var blott 1 timme och 5 minuter.

Hemma i Österbotten igen! Senast här tog nog all glamour slut, men gott så, eftersom jag fått en tillräcklig dos av den varan för flera år framöver.

En sista bild från väderapplikationen på min mobiltelefon – jag tycker bilden fångar stämningen på Nobelfesten mycket bra!

För att till sist försöka konkludera upplevelsen, så måste jag säga att jag är mer än nöjd och att jag verkligen fått både se och uppleva något som är relativt få förunnade. Dock var det ju inte min fiffighet som tog mig dit, utan det var ju på tur (även om jag enträget deltagit i lotteriet flera år). Men det förminskar ju ändock inte värdet på själva upplevelsen, för nu kan jag berätta åt mina ev. barnbarn att morfar/farfar varit på Nobelfesten 😉

För det var nämligen på det spåret allt startade, eftersom det var hemma hos min morfar och mormor som jag tillsammans med dem, när jag var ett barn, för första gången såg Nobelfesten på TV. Jag minns att jag frågade min mormor om hur man kommer dit, och att hon svarade mig ungefär såhär ”Sebastian om du läser riktigt duktigt i skolan, så kanske du kommer dit en dag”. Mycket riktigt, min mormor hade rätt – för hon och morfar fick se två av sina barnbarn på Nobelfesten. Dock berodde det kanske inte så mycket på min skolframgång…

Men ett minne som jag inte lär glömma i brådrasket bär jag allt med mig, för även om det var fråga om bara en kväll, så blev det en oförglömlig kväll med många upplevelser och nya intryck!

Sebastian Åstrand

P.S. för den som undrar varför vi bär studentmössor så beror det på att vi skulle representera Sveriges studenter och därav hörde mössan till. Men vi fick ändå bära våra finlandssvenska studentmössor med lyra i stället för den rikssvenska varianten med en blomma på ”lyrans plats”.