Var går egentligen gränsen för hur långa inlägg man får skriva på exempelvis Instagram, och varför inte också på Facebook för den delen också? Jag kom att fundera på den saken då jag har ”begåvats” med en förmåga att skriva relativt långa inlägg, särskilt på Facebook, men tydligen verkar också det här beteendet ha smittat av sig på hur jag skriver i andra sammanhang också, nu senast alltså på Instagram.
Texten nedan tillsammans med den obligatoriska bilden är mitt senaste inlägg på Instagram som jag publicerade där igår. Månne det här inlägget är litet i längsta laget för ett inlägg där?
”Trots att jag hunnit flanera utefter Vasas många (och långa) esplanader i närmare tre års tid, så upptäcker jag ändå ibland detaljer som jag tidigare inte varseblivit. En sådan iakttagelse gjorde jag även idag, då jag noterade att ”Hovrättsesplanaden” på vissa skyltar alltjämt skrivs ”Hofrättsesplanaden”. Kul att man låtit den gamla skrivformen fortleva, man känner faktiskt litet av #historiensvingslag och svenskans släktskap med #danskan (tänk: afdeling-avdelning m.fl.). Det kan ju tyckas vara en petitess, men jag läste att nämnda esplanad faktiskt är Finlands äldsta (åtminstone enligt #wikipedia) och längs med den har jag hunnit spatsera av och an i tre år utan att känna till den saken heller.
Litet #allmänbildning i vardagen alltså…
#Vasa #Vaasa #Historia #Finland #Hovioikeus #Esplanad #Puistikko #Hovrätt eller #Hofrätt som i #Sturehof”
Jag har en förmåga att notera smådetaljer och ”avvikelser” från det normala, som här att man skrivit ”hovrätt” med ”f”.
Men jag fortsatte ännu med att skriva en kommentar till mitt ursprungliga inlägg, som löd:
”Däremot minns jag ännu årtalen för när Finland (då som en del av #Svearike) fick sina hovrätter (#Åbo 1623 och Vasa 1775). Varför det? Jo, för trots att det nu har hunnit passera 4 år sedan jag läste till inträdesprovet (våren 2011) till #oikis så minns jag fortfarande sådana detaljer ur inträdeslitteraturen (ena boken handlade om rättshistoria.). Skrämmande, hur vissa saker kan bli inpräntade i ens minne… Hälsningar av en lätt skadad #juriststudent 😉 ”
Men på tal om bilder och bildtjänster så måste jag ta tillfället i akt dela en bild från Pörkenäs lägergård i Jakobstad. Jag säger redan nu att bilden inte är tagen av mig, utan av M. Sarvela som har publicerat den i ”Jeppis gruppen” på Facebook (och tillåtit att man delar den).
Solnedgångarna ute på Pörkenäs lägergård är alltid otroligt vackra och storslagna på samma gång. Den här bilden är tagen ut mot havet, och i förgrunden skymtar man sandstranden med korset i centrum.
Till sista bild för det här inlägget väljer jag ytterligare en bild från strandpromenaden i Vasa (jag publicerade ju en bild i föregående inlägg också.).
Så otroligt fridfullt och vackert på samma gång! Vasa universitets campus fotat från Strandpromenaden, i jämnhöjd med Havtornen vid ÅA.
Sebastian
Garmin
Intressant post